Original subtitles

Säg adjö till din gammaldags toalett,

och säg hej till lyx.

Det här är Luxos MT.

Världens mest avancerade lyxtoastol.

Den kommer att förändra hur ni ser på badrummet.

- Eller hur, Cindy? - Just det.

Den värmer, den renar, den ger vällukt.

Som standard ingår Luxos tredubbla tornadospolsystem,

och den är lätt att installera.

Vi ska få höra mer om den av Luxos märkesambassadör,

trefaldige NBA All-Star-spelaren Nick Brandes.

LUXOS-AMBASSADÖR

Vilken publik.

- Jag älskar dig, Nick! - Och jag älskar dig.

- Tack, Cindy. Jim, kompis. - Varsågod.

Ett nöje att vara här.

Du är NBA-mästare, du är rik och stilig,

alla älskar dig...

Ursäkta. Hade du en fråga?

För hittills håller jag med om allt.

Du har en rad framgångsrika företag.

Men berätta, varför toaletter?

- Istället för sportskor och tequila? - Just det.

För det är gamla nyheter.

Jag säger jämt:

"Varför komma sent till partyt när du kan ordna ett själv?"

Kör.

På tal om party.

- Kommer ljudet därifrån? - Ja.

Det kommer från de inbyggda Bluetooth-högtalarna.

INBYGGDA HÖGTALARE

- Åh nej! - Får man dansa?

Hej!

Visa tagen.

Nej... Hon gjorde det inte!

Så faktum är att Luxos MT är banbrytande.

Att sitta på en sån är som en liten semester

man kan boka in åt sig var dag.

Nick Brandes, allihop!

Hej.

Vad gör du här?

Jag älskar verkligen toaletter.

- Okej, jag jobbar nu. - Jag vet. Hör på...

Festen. Jag klarade inte av den. Jag betedde mig illa.

Jag säger inte emot.

Du.

Förlåt mig.

Det var sista gången jag ordnade fest för dig.

Jag uppskattar att du försöker ta hand om mig,

även om jag ibland inte kan hantera det så bra.

Tja, jag kan inte säga att du inte varnade mig.

Nej, det kan du inte.

Du, jag vet att det här, vi, inte borde ha hänt.

Åtminstone inte som det hände.

- Du ångrar det säkert. - Nick, jag...

Nej. Jag känner det.

Tro mig, jag önskar att det hade hänt annorlunda,

man att det började fel betyder inte att det inte är rätt.

Det här är äkta för mig, Mel.

Jag önskar bara att du inte kände att du måste anstränga dig så.

Det är så det blir när man draftas först i andra omgången.

Man försöker revanschera sig resten av karriären.

Det behöver du inte göra med mig.

Har du typ ett omklädningsrum?

Jadå. Det är fint.

Visa mig det.

Vad är det jag tittar på?

Jag vet att det inte liknar nånting,

men det är en Lichtenstein.

Jag vet vem Lichtenstein är, pucko.

Jag menar, varför tittar jag på ett dåligt foto av tavlan?

- Jag ska stjäla den. - Jag kränger inte konst.

- Inte du heller. - Kom igen.

Smycken och ur räcker inte hela vägen.

En sån här stöt, mycket större vinst för samma risk.

Stöt? Har du plötsligt blivit James Caan?

Du känner nog nån säljare.

- Rocco, vad är min policy om tavlor? - Inga tavlor!

Konstfolk är en sort för sig.

Jag lovar. De är vildar.

När tavlan senast såldes på auktion

gick den för över en miljon dollar.

Det var för sju år sen.

Jag har varit i huset där den finns.

Jag byter ut den mot en förfalskning, ingen vet nåt.

- Enkelt. - Det kanske redan är en förfalskning?

Han som äger den köpte den förmodligen från Larry Gagosian själv.

Han är en osäker narcissist vars hela självkänsla hänger på hans ägodelar.

Han struntar i om den är vacker, bara den är äkta.

Jag känner igen typen.

Kom igen. Du får tio procent extra.

Du behöver bara fixa introduktionen.

Jag måste göra mer, och för det tar jag 20 procent till.

Och om det går åt skogen känner jag dig inte.

Men hör på. Om du gör det, ska du göra som jag säger.

Pikk pakk. Inga improvisationer.

- Jag förstår. - Säg det.

- Pikk pakk. - Rolig, va?

Inga improvisationer.

Okej. Gå härifrån nu.

Jag säger till när det är uppgjort.

Rocco.

- Vi har stött på ett skifferlager. - Vad innebär det?

Mina killar måste lägga några veckor på att bryta upp det

och forsla bort det.

Kan ni inte gräva runt det?

Visst.

Om ni vill flytta hela huset 30 meter åt det hållet.

Jag bara skojar.

Men jag kan inte göra en grund på skiffer. Vi måste ta bort det.

Du, Phil, var vill du ha lastmaskinen?

- Jag kommer strax. - Alltså, bara... Phil,

hur mycket kommer det att kosta?

Jag kan inte ge dig en siffra förrän vi börjar gräva

och ser hur långt ner lagret går.

Vi får använda tunga maskiner. Kanske spränga.

Ska ni spränga i min trädgård?

Inte jag. Jag tar hit specialister.

På ett ungefär?

Hur mycket kommer det att kosta?

Cirka 200 000 dollar. På ett ungefär.

Okej.

Vi kanske ska trycka på paus.

Ta hit en lantmätare och kolla med arkitekten.

- Vi kanske borde göra det... - Nej.

Alltså... det är ert beslut.

Men i så fall måste jag flytta mina jobbare till nästa projekt.

Det behövs inte. Phil. Mejla oss summan, vi löser det.

Ska bli.

Hej.

- Jag såg dig inte. - Överraskning.

Jag älskar den här låten.

- Vart ska du? - Kemin.

Glöm kemin.

Du följer med mig.

Ja, ta mig hårdare.

Din kuk är så stor.

Ta mig hårdare!

Jag kommer! Jag kommer!

Ja!

Det är Henrys födelsedag på lördag.

Just ja. Vad fyller han? Sex?

Fem.

Det är en kul ålder. Blir det födelsedagskalas?

Jag tar honom till Boston till mina föräldrar.

Trevligt. När kommer du tillbaka?

Jag vet inte.

Jag behöver nog komma bort från allt ett tag.

Tja, när du är tillbaka kan vi åka ner på stan

och ta in nånstans, komma bort från allt tillsammans.

Det är okej. Vi behöver inte göra det.

Jag vet, vi behöver inte göra nåt av detta.

Det är sant.

Och vi kanske inte borde göra det.

Vad pratar du om?

Jag tror att vi har tagit det här så långt det går.

Låt oss inte förstöra alltihop.

Jag gillar dig, Coop. Mycket.

Kanske för mycket.

Men jag gillar inte alltid mig själv när jag är med dig.

Vänta lite.

Sam, jag vet att jag har varit lite frånvarande på sistone...

Du är inte redo för nåt äkta. Åtminstone inte med mig.

Jag kan inte vara en ensam medelålders ungkarls tröst för alltid.

Så ser jag dig inte.

Kom igen, Coop. Jag ger dig en utväg utan skuldkänslor.

Ta den.

Det verkar inte som om jag har nåt val.

Fel igen.

Sam...

Hej.

Lite eftermiddagsnöje med Sam?

Ja. Det kanske var sista gången.

Så synd.

- Eller hur? - Men det är okej.

Okej. Bra.

Jag kommer inte att sakna de intima detaljerna.

- Åh. Precis där. - Okej.

- Kan vi prata... - Just där.

- Ja! - ...om nåt annat?

Okej, vad vill du prata om?

- Nåt annat. Hur går spelningarna? - Bra.

Riktigt bra, faktiskt. De erbjuder mig fasta spelningar.

Fyra kvällar per vecka på The Tap, bästa tid, affisch i fönstret.

- Hela faderullan. - Det är fantastiskt.

Jag är stolt över dig. Grattis.

- Tack. - Oj, en av oss har faktiskt ett jobb nu.

Nåja, för att vara arbetslös har du verkligen mycket att göra.

Det känns som om jag har hela huset för mig själv om dagarna.

Ja, men inte idag.

TCM kallar.

Jag vill anmäla ett mord.

- Okej. Utmärkt. - Sitt ner.

Kan vi se nåt som gjordes efter att jag föddes?

Nej.

- Vem har mördats? - Jag.

HUNTER COOPER AMFETAMIN

Ja.

Titta upp.

Det har bara gått ett år.

Du är fortfarande i sorgestadiet.

Du tror att de ska bli ihop igen

och allt ska bli som förut.

När du har släppt den fantasin inser du att skilsmässor har sina fördelar.

Som vadå?

Med två föräldrar är du i underläge

men med en kan du lättare glida under radarn.

Knepet är att spela ut dem mot varann för att få som du vill.

Det gjorde jag medan de var gifta.

Du har oanade sidor, Hunter Cooper.

Jösses, jag hoppas det.

Vem är där inne?

- Fan. - Öppna dörren omedelbart.

Att skolka och göra intrång är allvarligt redan det, men...

Okej, intrång? Kom igen.

Det låter på er som om han hade skidmask och bultsax.

Han lattjade med sina vänner där han inte borde vara.

Det är tyvärr mycket allvarligare än så.

Hunter langade droger till sina kamrater.

- Ursäkta? - Va?

De snortade Attentin i omklädningsrummet.

Mayfield har nolltolerans ifråga om droglangning på campus.

Jag kan inte bortse från det.

Tyvärr kommer Hunter att relegeras.

- Vänta lite. Snälla. - Vänta.

Hör på. Vår son är ingen droglangare.

Han lider av ADHD.

Tar tonåringar dåliga beslut?

Ja, det finns i deras dna.

Men han har aldrig misskött sig förr.

Ge honom en andra chans.

Mr Cooper, det här är inte det första mötet vi haft

om Hunters uppförande i år.

- Frånvaro, missade uppgifter... - Vad pratar ni om?

- Vad säger hon... - Coop.

Har ni haft möten utan mig?

De stod i din kalender.

Varför ringde du inte och uppdaterade mig?

Okej. Inte nu, snälla.

Jag förstår läget vår son har försatt er i.

Jag träffar ungdomar med problem varje dag i mitt yrka.

Jag försöker alltid se till förmildrande omständigheter.

De äldre ungdomarna kanske pressade honom att dela med sig av tabletterna?

Han ville imponera.

Han sålde inte droger. Han försökte passa in.

Men han kommer att bestraffas.

Vi garanterar personligen att inget liknande ska hända igen.

Tyvärr är mina händer bundna.

Okej. Leila, jag såg den stora termometern i korridoren.

Årets insamling till det nya sportcentret?

Det fattas pengar.

Hur mycket fattas?

- Mrs Cooper. - Nej. Hunter är en bra grabb.

Ni vet det. Vi vet det.

Och skolan har behov. Alla vinner.

Så kom igen.

Vad är priset för att titta åt andra hållet nuförtiden?

240 000 dollar, Mel?

Herregud.

Vår son var på väg att sparkas ut

ur en av toppskolorna i New York State,

och då är hans chanser till ett bra college noll.

Och du gjorde då inte mycket för att fixa saken.

Vi kunde ha argumenterat och vädjat till henne.

Hon har ju känt oss i många år.

Hon kallade honom droglangare.

Och du gav henne ett löfte om 240 000 dollar.

Förlåt. Jag trodde att hon skulle säga 20 eller 30 000.

Så föreslå det. Istället för detta.

Du är ju höjdaren med hedgefonder.

Varför förhandlade du inte?

För att det kräver lockbete.

Vilket du gav bort så fort du öppnade munnen.

"Vad är priset för att titta åt andra hållet nuförtiden?" Jösses.

Är du klar nu?

För jag har redan ett barn att ta itu med idag.

Du!

Du är avstängd.

Och har utegångsförbud.

- För alltid. - Mamma...

Och det vore klokt av dig att inte säga nåt just nu.

Bowie, va? Så du gillar honom?

Han är okej.

Wow.

Läs rummet, Coop. Du ska inte spela cool farsa nu.

Lycka till, kompis.

Flickor, buga för mormor.

Mamma...

Gick resan bra?

Jadå.

Trevligt att ses igen, eomeoni.

Barney.

Så han kan inte koreanska än?

Han lär sig.

Sakta.

- Mr Park, välkommen. - Flickor...

Hur mår dina föräldrar, Barney?

Som vanligt, sir.

Dricker du fortfarande scotch?

Det händer.

Den här är för särskilda tillfällen.

Fyrtio år gammal Cantrell Gold.

Tack, sir.

Pappa...

Så, har allt varit bra?

Jadå.

Flickor...

Ni måste buga.

Så stora ni har blivit.

Flickor, vill ni visa halmeoni och harabeoji sidodörren?

Ursäkta röran.

Byggarbetet går lite saktare än vi hade trott.

Nå, vad tycks?

Jag vet inte. Det är...

Såna här saker verkar mer provocerande

än meningsfulla på nåt reellt sätt.

Vem bryr sig om det här om fem år?

Men jag är ingen expert.

Inga svar är fel.

Det är det fina med konst.

Ja.

Vem har sagt det?

När jag var liten var min faster docent vid Bellapart i Santo Domingo.

Jag var hos henne på somrarna och såg henne ge visningar.

Vill du verkligen göra det här?

Göra vadå?

Nåt av det. Alltihop.

Försöker du redan få bort mig?

- Nej. Inte alls. - Så vadå?

Jag menar bara, om vi åker fast

kan jag prata mig ur det, skaffa advokat.

Men om du åker fast?

- Du behöver inte beskydda mig. - Bra.

För jag skulle nog vara usel på det.

Men riskerar du inte allt nu?

Vad riskerar jag?

Vad har jag egentligen att förlora?

Okej, partner.

Och den här, då?

Det är mycket att ta in, va?

Konstnären var en gång korgosse i Düsseldorf.

Troligen våldförd.

Definitivt en skit.

Christian Tómasson. Jag äger galleriet,

- på gott och ont. - Åh, just det! Angenämt.

- Vi har visst en gemensam vän? - Det stämmer nog.

Jag måste säga att hon beskrev dig på pricken.

- Verkligen? - Ja.

- Och din dejt? - Hans partner.

Trevligt att träffas.

Enchanté.

Partner?

Utmärkt.

Jag såg att ni betraktade det här verket.

Ja, det är... provokativt.

Ja. Det mesta av den här skiten är det.

Men är det egentligen bra?

Det låter som en kuggfråga.

Följ med mig.

Det här verket var svårt att anskaffa.

Särskilt med så kort varsel.

Menar du att nån redan hade det hemma?

Jag har en lesba i Bushwick som skaffar abstrakt popkonst åt mig.

- Imponerande. - Är det hon som glor på oss nu?

Det är så nära perfekt som möjligt.

Magna-akrylfärgen som Lichtenstein använde är nästan omöjlig att få tag på.

De flesta akrylfärgerna idag är vattenlösliga,

men Magna var blandbar med terpentin.

Golden Artists Colors kommer närmast Magnas högblanka finish,

men de är inte identiska.

De håller för noggrann granskning men inte för kemisk analys.

Det lär inte hända.

Hur kan du veta det?

Du kan ditt jobb, jag kan mitt.

Du har aldrig gjort det här förut, va?

- Jag är lättlärd. - Du är en turist.

Turister gör mig nervös.

Men här är du ändå.

Ja, här är jag.

Lu tror på dig, och jag tror på Lu.

Men jag är inte säker på att du kan leverera.

Det faktum att du ringde din lesba i Bushwick

får mig att tro att du tror att jag kan leverera.

Okej, vi sätter dit förfalskningen och ger dig originalet. Och sen då?

Efter att jag har gjort äkthetsanalys har jag två intresserade köpare.

En kryptohandlare som vill gå in för mer gripbara tillgångar.

Den andra är hans tidigare chef.

Det är härligt rörigt.

Budgivningen lär bli het.

Det låter lovande.

För tusan.

Jag har beslutat att gilla er.

Jag uppskattar det.

Om ni ursäktar mig,

måste jag ordna lite psykedeliska droger åt några klienter.

Ha så kul.

Vi fick just kaklet till poolen.

Det är utsökt, handgjort i Portugal.

Barney valde ut det.

Det blir fint när det är färdigt, raring.

Men vi är oroliga för flickorna.

Allt damm och oväsen, främmande män som kommer och går.

Det är bara några månader till.

Mor och jag har pratat om saken.

Ni bor hos oss i stan tills arbetet är klart.

Jag uppskattar erbjudandet.

Men det vore nog störande för flickorna att flytta.

Mer störande än att bo i den här röran?

Han borde ha hyrt ett hus till.

Vi vill bara att du och barnen har det bra.

Vi har det bra här.

Bra? Är det här bra?

Äta i uterummet?

Jag ska hämta lite whisky.

Eomeoni. Behöver du nånting?

Grace sa att ni har det besvärligt ekonomiskt.

- Jag vill hjälpa. - Det behövs inte.

Jag mår bättre om jag vet att hon inte behöver oroa sig.

Jag vet inte vad Grace har sagt, men det finns inget att oroa sig för.

Jag försöker bara förespråka lite ekonomisk ansvarsfullhet.

En av farorna med att äkta en förmögenhetsförvaltare.

Min dotter är ingen klient.

Hon är din fru.

Oroa dig inte.

Det här stannar mellan oss två.

Jag har ett personligt konto för just såna här akuta problem.

Mycket generöst av dig, mrs Park, men vi har inga akuta problem, så...

Du skulle tjäna mycket bättre om du jobbade åt mr Park.

Ja.

Synd att du inte talar koreanska.

Synd att han är en sån skitstövel.

Hunter, vi måste ändå prata om det som hände i skolan.

- Varför? - För du blev nästan relegerad.

- Bekymrar det dig inte? - Inte direkt.

Har vi några Flamin' Hots?

Kanske nåt som inte är hälsofarligt?

Ska jag göra en smoothie?

- Nej tack. - Du.

Jag vill bara förstå vad som hände.

Jag skolkade. Det är inte så komplicerat.

Men din medicin? Sålde du den?

Nej! Vadå?

Vi förstår om du vill imponera på dina kamrater.

Men Attentin är en drog, du kan inte dela...

Jösses. Kan du sluta?

Vänta lite. Vart ska du?

Hallå! Jag är inte färdig.

Hej. En present.

Så, hur känns det att vara Mayfields huvudkaraktär?

Traktar alla snygga andraårstjejer efter dig nu?

Ja, säkert.

Har du gjort det här?

Ja.

Jösses, Hunter. Du kanske har en själ trots allt.

Skit ner dig.

COOPER ANDREW MEDLEM - NUVARANDE

Ali?

Hej... så du är medlem?

Jag lånade Andys kort.

Han använder det inte, så jag utnyttjar det.

Beklagar, kort är inte utbytbara.

Inte fruar heller, och ändå...

Jag har ett förslag.

Provträna, vetja.

Om du beslutar att gå med, har vi vän- och familjerabatt månaden ut.

Tack, Nick.

Jag är ingetdera.

En klok människa kunde ha sett en närkontakt

med polisen och ett bett av en stor hund

som en blinkande varningssignal från universum

om att ägna sig åt nåt annat.

Men jag hade inget val.

Kan du det här?

Inte direkt.

Duken...

Okej. Ramen sätts ihop så här.

Jag använder de här i hörnen...

Bakdörren öppen.

Ifråga om amerikansk popkonst ligger Roy Lichtenstein lika

med Jeff Koons som favorit för köpare som är ointresserade av konst

men ser det som en sexig investering.

De är SBTN, Samlare Bara Till Namnet.

Det här verket, Square, från 1983,

köptes troligen som en investering

snarare än för det konstnärliga innehållet.

Vilket är synd.

Jag har jämt gillat Lichtensteins verk.

Särskilt serietidningsbilder.

Det var tydligt att mina utgifter alltid skulle springa ifrån mig.

Så några få dyrbara byten till som den här målningen

innebar mer pengar för färre inbrott.

Högre risk, högre avkastning.

Eller så började jag tycka om det.

Just det.

Nej, min tur, fegis.

- Jag är ingen fegis. - Hör ni.

Lugna ner er. Vi är nästan framme hos morfar och mormor.

Pling plong!

Åh, herregud.

- Vänta... Hej. - Hej, raring.

Hej, raring.

Hej!

Det är visst nåns födelsedag imorgon! Vet ni nåt om det?

- Han fyller fem! - Verkligen?

Få se om det finns en tårta nånstans.

Titta på bordet där borta.

Presenter.

Är allt bra?

Jadå. Bara långt att köra.

Kom då.

- Hund? - Ja.

Åh, raring.

Det är skönt att ha dig hemma.

Precis så!

Aktivera sätesmuskeln. Knip högst upp.

Få se. Bra. Utmärkt.

Bra pass, allihop.

Glöm inte att stretcha.

Ali?

Hej, Bruce.

Vad gör du här?

Samma sak som alla andra.

Jag försöker göra min ända till ett dödligt vapen.

Jag följer inte efter dig, om du är orolig för det.

Nej, självklart inte.

Jag bor hos Andy.

Han hade några besökskort.

Hoppas det inte är konstigt.

Du ser fin ut.

Hälsosam.

Du menar, inte...

Flytten var nog bra för mig.

Jag har umgåtts mer med Andy.

Jag har faktiskt fått spelningar igen.

- Har du? - Ja.

På The Tap?

Mest berusade ortsbor som pratar över musiken.

Tunga.

Du är ute och gör din grej

och spelar musik annat än på min gräsmatta.

Fasen.

Jag saknar det faktiskt lite.

Det tror jag säkert.

Din fru också, säkert.

Jag borde kanske komma tillbaka och sjunga önskesånger.

Ursäkta, pappatjänst.

Det var kul att se dig.

Jag kommer nog till The Tap.

Okej, kul.

Vi ses på arselträningen.

Vad fan? Vi ses på arselträningen?

Herregud. Jag missbedömde dig, min vän.

Ja, det får jag höra ofta.

Den här turisten har stake!

Ja! Jag älskar det!

Så vad händer nu?

Ge mig ett ögonblick.

- Vad är det? - Du är väldigt fin.

För att du ska bjuda mig på middag efter det här.

Okej.

Det tar mitt folk några timmar att autentisera tavlan.

Men i väntan på det,

ser jag att ni är klädda för att fira.

Så låt oss fira!

Hallå!

Här kommer vi!

- Tack. - Varsågod!

Sätt det på bordet.

Kanske senare.

Ni Ivy League-typer brukar gilla näsgodis.

Ja.

Du då, snygging?

Vill du prova?

Visst.

Vadå? Vi firar ju.

Vi gör väl det!

Kom igen, kom igen!

Jösses.

Bra?

- Verkligen. - Jag måste nog dansa.

Ursäkta.

Vilket ställe.

Fint, va?

Jag älskar att chilla här.

Ja! Toppen!

Så, du och flickan...

Nej, vi håller det yrkesmässigt.

Okej.

Det är nog klokt.

Jag menar, du är stilig, men kanske för gammal för vissa?

Om du säger det så.

Vill du ha mer?

Nej. Det är bra så.

Men det kan alltid bli bättre!

Ja.

Härligt!

Jag ska gå och...

...dansa.

Coop!

Hej.

Du behövde visst komma ifrån.

Var det så tydligt?

Jag kanske känner dig bättre än du tror.

Ja. Kanske.

Kom. Dansa med mig.

Jag är inget vidare på att dansa.

För några veckor sen var du ingen vidare bra tjuv.

Du kanske dansar bra men vet det inte.

Okej.

Se där.

Du kan ju dansa.

Det är nog drogernas förtjänst.

Var inte ledsen.

- Vadå? Jag är inte ledsen. - Du är jämt ledsen.

Jag ser det.

Bakom dina ögon.

Du... jag ska hämta en drink till.

Vill du ha nåt?

- Jag håller mig till bubblet. - Okej. Jag är strax tillbaka.

Elena!

Hej.

Jag var orolig att du...

...hade glömt bort mig.

Visst inte. Du är skälet till att vi är här.

Jag är väl det. Ja.

Men jag tänker att du och jag kanske också är här av...

...ett annat skäl.

- Jaså? - Ja.

- Vilket då? - Jag ska visa dig.

Nej tack.

Lugnt, chacho. Försiktigt.

Försiktigt är för ungdomar, guapa.

Jag föredrar hårt.

Hallå! Hallå!

Är allt bra?

Ja, vi har en privat stund bara.

- Är du okej? - Jadå.

- Säkert? - Ingen fara.

- Okej. - Hon har svarat, gamling.

Jag tror att vi borde...

- Jösses. - ...gå upp igen.

Helvete.

- Fan också. Det gjorde ont. - För fan.

Okej.

Dra åt helvete, gamling.

Okej, nu lugnar vi ner oss.

Hallå!

Kom!

Var still!

Du dränker mig.

- Var still. Gnid inte. - Det gör ont.

Då blir det bara värre.

Bättre?

- Ja. Lite grann. Vet inte. - Vad fan tänkte du?

Ingen orsak?

- Jag hade honom under kontroll. - Det såg inte så ut.

Vet du hur många gånger jag fått en kuk tryckt mot mig

på såna där ställen?

Nej, självklart inte. För du är man.

- Jag försökte hjälpa dig. - Gör mig en tjänst.

Nästa gång du försvarar mig

kan du väl vänta tills vi fått betalt?

Är det därför du är arg? Allvarligt?

Det är ingen stor sak. Vi stjäl nåt annat...

Jag behöver pengarna!

Vet du vad?

Du är bara en rik kille som har förlorat sina pengar,

och du tror att du är körd, men du har ingen aning.

Du har aldrig varit utan mat. Dina barn går aldrig utan mat.

Du vill ha tillbaka det som togs från dig, för du kan bara vara rik.

- Elena... - Du vet inte vad verklig nöd är.

Skiten du klagar över?

De flesta skulle...

De skulle döda för att ha det.

- Jag ska gottgöra dig! - Bäst för dig, det.

Tänker du bara lämna mig här?

- Det tänker jag. - Nåja, jag förlåter dig.

För tårgasen.

Dra åt helvete.

Det var pepparsprej.

MEDDELANDEN

SAMANTHA ÄR DU UPPE?

I BOSTON MED BARNEN. DU MINNS?

Sam bortrest gav mig ett val.

Jag kunde dricka för mycket och somna

medan jag såg på Criterion Collection hemma...

...eller skaffa mig pengar hemma hos henne.

"För särskilda tillfällen."

Helvete.

Helvete.

Helvete.

Kom igen!

Att bryta sig in i sin före detta älskares hus

är problematiskt på många nivåer...

Alla, faktiskt.

Men när man har snortat kola för första gången på ett årtionde,

hällt i sig en massa whisky

och blivit pepparsprejad, allt inom loppet av en timme,

finns det knappast på agendan att göra kloka val.

Jag visste bara att Sam var bortrest,

jag hade mist drygt 150 000 på grund av målningsdebaclet

och att Sams franska dörrar aldrig gick riktigt i lås.

Jösses.

Den här delen minns ni.

Golvet var täckt av blod

och jag hade slagit i huvudet hårt,

så det tog en stund innan jag insåg att döingen bredvid mig

var Paul Levitt, Sams ex.

Om det fanns en stund då jag verkligen övervägde att ge upp,

så var det nu.

Jag var trött på ett sätt jag aldrig varit tidigare.

Trött på ett sätt som får en att överväga att bara blunda,

öppna munnen och låta vattnet fylla lungorna.

Om jag hade vetat allt som skulle hända,

hade jag förmodligen gjort det.

Men sanningen är,

vilket nog står smärtsamt klart nu,

att jag inte visste ett skit.

Bra slag.

Tack.

Så vad hade du för dig igår kväll?

Du vet, inget särskilt.

Och du?

Samma här.

Så ska det se ut.

Undertexter: Bengt-Ove Andersson