All language subtitles for Cries.and.Whispers.1972.REMASTERED.SWEDiSH.NORDiC.ENGSUB.1080p.BluRay.AAC.1CH.10Bit.x265-GAUT.sv

God morgon. Har det varit n�got?

Nej, hon har varit lugn, tror jag.
Jag somnade.

Vill Anna se till brasan?

Tack gode Gud f�r
att jag f�tt vakna frisk och munter-

-efter att i natt under Ditt beskydd,
har njutit s�mnens goda vila.

Jag ber Dig ocks�
att i dag och alla dagar-

-l�ta Dina �nglar bevara
och beskydda min lilla flicka-

-som Du i outgrundlig vishet
tog till Dig i din himmel.

Amen.

Mor �r i mina tankar
n�stan varje dag-

-trots att hon har varit d�d
i �ver 20 �r.

Jag minns att hon ofta s�kte sig
till ensamheten och stillheten.

Jag minns ocks� att jag brukade
f�lja efter henne p� avst�nd-

- och sj�lv osedd spionera p� henne-

-eftersom jag �lskade henne
gr�nsl�st och svartsjukt.

Jag �lskade henne f�r att hon var
s� mjuk och vacker och levande...

...f�r att hon var s� n�rvarande.

Hon kunde ocks� vara kall och
avvisande, eller lite lekfullt grym.

�nd� kunde jag inte l�ta bli
att tycka synd om henne-

-och nu p� �ldre dagar
f�rst�r jag henne mycket b�ttre.

Jag skulle vilja m�ta henne igen
och tala om-

-vad jag har f�rst�tt om
hennes leda och ot�lighet-

- och hennes l�ngtan och ensamhet.

"N�r den elaka h�xan Pomperipossa
f�rstod att Greta hade lurat henne"-

-"d� minsann b�rjade
hennes n�sa att v�xa."

P� trettondagsafton
st�llde mor alltid till med kalas.

D� kom tant Olga med
sin laterna magica och sina sagor.

Jag k�nde mig alltid
r�dd och utanf�r.

N�r mor talade till mig p� sitt s�tt
f�rstod jag knappast vad hon ville.

Maria och mor hade d�remot
alltid s� mycket att viska om.

De var ju ocks� s� lika.

Jag undrade svartsjukt
vad de kunde ha att skratta �t.

Alla var muntra och upprymda,
men jag kunde inte delta i gl�djen.

Jag minns en annan g�ng,
det var en h�st.

Jag g�mde mig bakom gardinen
och iakttog henne i hemlighet.

Hon satt inne i r�da salongen,
kl�dd i sin vita kl�nning...

...alldeles or�rlig med huvudet b�jt
och h�nderna vilande mot bordet.

Pl�tsligt uppt�ckte hon mig
och kallade p� mig med mild r�st.

Kom...

Jag gick tveksamt fram till henne-

-eftersom jag trodde att hon
som vanligt skulle anm�rka p� mig.

Hennes blick var s� full av sorg
att jag n�stan b�rjade gr�ta.

D� lyfte jag min hand
och lade den mot hennes kind.

Vi var alldeles n�ra varandra
den g�ngen.

Det �r n�gon som g�r d�rute.

Anna...!

Det �r n�gon som g�r d�rute.

God morgon, Agnes.

God morgon, doktorn.

Hon �r mycket tr�tt nu.
Det kommer att g� ganska fort.

Tack, jag hittar ut.

David!

Det �r s� l�nge sen...

N�r kan vi ses igen?

Nej!

Maria och hennes man Joakim-

-bodde p� g�rden n�gra �r tidigare
d� Agnes var i Italien f�r sin h�lsa.

En kv�ll blir Annas
lilla dotter h�ftigt sjuk.

Maria kallar p� husl�karen som bor
i den n�rbel�gna residensstaden.

S�g "aah." Ja, en g�ng till d�...

Det gjorde lite ont, det ser jag.

Det var duktigt.
Det var inte farligt?

Hoppa upp i s�ngen nu.
S� kan du ligga och sova ett tag.

Doktorn m�ste vara hungrig.
Vi har dukat i matsalen.

Det skall smaka gott, det.

Agnes och Karin
�r fortfarande kvar i Italien.

Jag fick brev f�rra veckan.

Agnes �r mycket b�ttre.
Hon hostar inte l�ngre.

Hon har b�rjat med sitt m�leri igen.

Karins man reser dit ned i p�sk.

De har s� vackert v�der, n�stan
sommar, fast det �r kallt om natten.

-Och maken, hur m�r han?
-Joakim �r i stan i aff�rer.

Han kommer tillbaka i morgon.

Jag sa att jag skulle be dig komma
och titta till Annas lilla flicka.

-Han h�lsade s� mycket.
-Tackar.

Jag har b�ddat �t dig i g�strummet.

Det �r ett f�rskr�ckligt v�der.
Jag tyckte inte du kunde resa hem.

-Du har �ndrat dig.
-Jas�? Jaha.

�r det n�gon annan?

Det �r alltid n�gon annan.

Jag trodde att den problematiken
inte intresserade dig.

Det g�r den inte heller.

Du b�r glas�gon numera.

-St�r jag?
-Nej, f�r all del.

Varf�r �r du s� h�gtidlig?

Kan vi inte gl�mma det som har varit?

Kom hit, Maria. Kom nu!

Se dig i spegeln. Du �r vacker.

Kanske �r du vackrare nu
�n p� v�r tid.

Men du har f�r�ndrats.

Jag vill att du skall se
att du har f�r�ndrats.

Dina �gon kastar numera
snabba kalkylerande sidoblickar.

F�rr s�g du rakt fram, �ppet,
utan att maskera dig.

Din mun har f�tt ett litet drag
av missn�je och hunger.

F�rr var den bara mjuk.

Din hy �r numera blek.

Du sminkar dig.

Den fina, breda pannan har f�tt fyra
rispor ovanf�r vartdera �gonbrynet.

Det ser du inte i det h�r ljuset,
men det syns i skarpt dagsljus.

-Vet du var risporna kommer ifr�n?
-Nej.

Det �r likgiltigheten, Maria.

Den h�r fina linjen,
fr�n �rat till hakspetsen...

...den �r inte s� sj�lvklar l�ngre.

D�r sitter
bekv�mligheten och l�ttjan.

Ser du h�r vid n�sroten...?

Varf�r h�nler du s� ofta, Maria?

Kan du se det? Du h�nler f�r ofta.

Ser du, Maria?

Under �gonen...

...de vassa, n�stan om�rkliga
rynkorna av leda och ot�lighet.

-Kan du verkligen se allt det d�r?
-Jag k�nner det n�r du kysser mig.

Jag tror att du driver med mig.
Jag vet var du ser det.

-Var skulle det vara?
-Du ser det i dig sj�lv.

D�rf�r att vi �r s� lika, du och jag.

Du menar...

...sj�lviskheten
kylan, likgiltigheten?

Dina resonemang
har n�stan alltid tr�kat ut mig.

Finns det inga f�rmildrande
omst�ndigheter f�r s�dana som oss?

Jag har inte behov av n�gon n�d.

-God morgon, kammarr�det.
-God morgon.

Tack.

God morgon, Joakim.

-V�lkommen hem.
-God morgon, Maria.

Annas lilla flicka �r sjuk,
s� doktorn var h�r i g�r.

Han h�lsade dig och hoppades
att ni snart skulle spela schack.

Jag bad honom stanna �ver natten.
Det var ett s�nt ov�der.

Han reste tidigt i morse,
innan n�gon annan hade vaknat.

Hade du trevligt i stan
eller var det bara arbetsamt?

Vi har f�tt inbjudan fr�n Egermans.
De vill att vi stannar �ver p�sken.

Jag tycker det skulle vara trevligt.

Jag menar som omv�xling.
Vad s�ger du om saken?

Vi f�r v�l se.

Spring och lek.

Joakim?

Joakim?

Hj�lp mig...

Hj�lp mig, d�!

Anna?

H�r du?

Nej, jag h�r bara vinden
och klockorna som tickar.

Nej, det �r n�got annat.

Jag h�r ingenting annat.

Jag fryser.

God natt.

Anna!

Kom hit!

Anna!

Kom till mig!

Du �r s� l�ngt borta.

Kom hit...

Var hos mig.

Luktar jag v�ldigt illa?

-Jag har s� ont, Anna.
-Jag vet det, Agnes.

Jag skall stanna h�r hos dig.

-Du skall se att blir sk�nt.
-Jag har s� hemskt ont.

Du beh�ver inte vara �ngslig
n�r jag �r h�r. Det vet du v�l?

-Kudden �r s� varm.
-Vi kan ta den andra kudden.

Kom skall du se.

Orkar du resa dig lite?

Kan du hasa ned lite?

�r det b�ttre s�?

-�r det bra s�?
-Du �r s� sn�ll mot mig.

Vad �r det?

Agnes har blivit s� d�lig.

Jag tror att hon �r medvetsl�s.
Hon andas s� konstigt.

Jag skall h�mta min sjal.

Karin!

-Vad �r det?
-Agnes har blivit s� d�lig.

Jag kommer.

-Jag �ker efter doktorn.
-Jag f�ljer med dig.

Anna...

-N�r kommer doktorn?
-Han var inte hemma.

Anna kan g� och kl� p� sig.
Jag sitter hos henne.

Jag m�r mycket b�ttre nu.

Fast jag �r lite varm.

Vill du att vi skall tv�tta dig lite?
Ta p� ett rent linne?

Jag �r lite t�rstig.

-Skall jag l�sa lite?
-Ja, det vore roligt.

"Trettiofj�rde kapitlet."

"I vilket mr Pickwick anser det
klokast att resa till Bath."

"'Men, min b�ste sir', sade Perker
d� han befann sig hos mr Pickwick."

"'Det m�tte v�l aldrig vara ert
allvar, sedan er vrede lagt sig'"-

-"'att v�gra betala skadest�ndet?'"

"'Inte ett �re',
sade mr Pickwick i best�md ton."

"'Hurra f�r grundsatser,
sade procentaren'"-

-"anm�rkte mr Weller
som dukade av frukostbordet."

"'Sam', sade mr Pickwick,
var god och g� ned."

"'Genast', svarade mr Weller"-

-"och f�ljande mr Pickwicks
milda vink, drog sig Sam tillbaka."

Jag kan inte.
Kan ingen hj�lpa mig?

Jag kan inte! Hj�lp mig!

Gud, v�r Fader,
har i sitt allvisa r�d-

-beslutat hemkalla dig
i blomman av din ungdom.

Dessf�rinnan fann Han dig v�rdig-

-att b�ra
ett tungt och l�ngvarigt lidande.

Du underkastade dig
t�ligt och utan klagan-

-i f�rvissning att dina synder
skulle f�rl�tas dig-

-genom din Herres Jesu Kristi d�d
p� korset.

M� din Fader i himmelen
f�rbarma sig �ver din sj�l-

-d� du tr�der inf�r Honom.

M� han l�ta sina �nglar avkl�da dig
minnet av din jordiska sm�rta.

Om det �r s� att du har samlat
v�rt lidande i din stackars kropp...

Om det �r s� att du har burit det
med dig genom d�den...

Om det �r s� att du m�ter Gud,
d�r borta i det andra landet...

Om det �r s� att han v�nder
sitt ansikte mot dig...

Om det �r s� att du d� kan tala
det spr�k som denne Gud fattar...

Om det �r s�
att du d� kan tala till denne Gud...

Om det �r s�, bed f�r oss.

Agnes, k�ra lilla barn.
Lyssna till vad jag nu s�ger dig.

Bed f�r oss som �r h�r kvar
p� den m�rka, smutsiga jorden...

...under en tom och grym himmel.

L�gg din b�rda av lidande
vid Gudens fot...

...och bed Honom att ben�da oss.

Bed Honom �ntligen att befria oss...

...ur v�r �ngslan...

...v�r leda och v�rt djupa tvivel.

Bed Honom om
en mening med v�ra liv.

Agnes, du som har lidit
s� ofattligt och s� l�nge...

...du m�ste vara v�rdig
att f�ra v�r talan.

Hon var mitt konfirmationsbarn.

Vi hade ofta l�nga
och ing�ende samtal.

Hennes tro var starkare �n min.

D� kommer Karin till expeditionen,
s� f�r vi diskutera begravningen.

Tack.

Karin och hennes man Fredrik
befinner sig n�gra �r tidigare-

-i den diplomatiska karri�ren.

Vid ett bes�k i hemlandet
bor de n�gra m�nader p� g�rden.

Vill Anna vara v�nlig
och ge mig lite fisk.

-Vill du inte g�ra mig s�llskap?
-Nej, tack.

-Varf�r ler du?
-Jag ler inte.

Vill du ha kaffe eller
g�r vi till s�ngs genast?

Jag vill inte ha n�got kaffe.

Det �r sent.
Jag f�resl�r att vi g�r till s�ngs.

Det �r bara en h�rva av l�gner.
Alltihop.

Se inte p� mig.

Se inte p� mig s� d�r, s�ger jag.

F�rl�t.

F�rl�t mig.

Hj�lp mig med kl�nningen!

Du kan g�.

Det �r bara en h�rva av l�gner.

Alltihop �r bara en h�rva av l�gner.

En h�rva av l�gner...

-Vad g�r du?
-Jag g�r igenom papper om g�rden.

Karin, jag vill
att vi skall vara v�nner.

Jag vill att vi skall tala
med varandra.

Vi �r ju �nd� systrar.
Vi har s� m�nga minnen tillsammans.

Det �r s� underligt
att vi inte r�r vid varandra...

...att vi bara talar likgiltigt.

Karin...
Varf�r vill du inte vara min v�n?

Vi har varit b�de
olyckliga och lyckliga.

Vi skulle kunna
gr�ta och skratta tillsammans.

Vi skulle prata med varandra
dagar och n�tter.

Vi skulle h�lla om varandra.

Karin...

Ibland n�r jag g�r h�r
i v�rt barndomshem-

-och allting �r b�de
fr�mmande och v�lbekant-

-s� k�nner jag mig
som mitt i en dr�m.

Jag f�r en k�nsla av att det kommer
att h�nda oss n�got avg�rande.

Jag �r ytlig och barnslig.

Du har l�st s� mycket mer �n jag.

Du har mycket st�rre erfarenhet.

Skulle vi inte anv�nda de h�r dagarna
till att l�ra k�nna varandra...?

Till att komma varandra n�ra...?

Jag st�r inte ut med
avst�nd och tystnad, Karin.

Har jag sagt n�got som har s�rat dig?

Det �r s� l�tt h�nt, men jag sv�r
att jag inte menade illa i s� fall.

Vad l�ser du?

-Jag l�ser Agnes dagbok.
-Vad d�?

"Torsdag den 30 september."

"Jag har f�tt den b�sta g�van
en m�nniska kan f� i det h�r livet."

"G�van har m�nga namn:
samh�righet..."

"...gemenskap,
m�nsklig n�rhet, �mhet.

"Jag tror att det
�r detta som kallas n�d."

R�r inte vid mig!
Kom inte n�ra mig!

Jag avskyr alla sorters ber�ringar.

Jag vill inte att du g�r s�...

Jag vill inte...

Jag vill inte
att du �r s� sn�ll mot mig.

Jag kan inte! Jag kan inte...

Det �r en st�ndig �ngest.

Det �r som i helvetet.

Jag kan inte andas l�ngre
f�r all skuld.

Nej!

Nej!

L�t mig vara... L�t mig vara!

R�r inte vid mig...

R�r inte vid mig...

Jag f�rlorade beh�rskningen
i f�rmiddags.

Jag f�rst�r inte
hur det kunde komma sig.

Det beror nog p� sinnesr�relsen
�ver Agnes d�d.

Vi h�ll ju s� mycket av henne.

Jag skall be v�r advokat att
ordna alla juridiska formaliteter.

Det l�mpligaste blir v�l
att vi s�ljer g�rden.

Du och jag
kan dela upp kvarl�tenskapen.

Jag menar bohaget, serviserna,
tavlorna, bordsilvret och b�ckerna.

Vill Anna vara sn�ll
och g� ut ett tag.

Hur skall vi g�ra med Anna,
tycker du?

Jag vill f�resl� att vi ger henne
en slant var och l�ter henne l�pa.

Vi kan ju ocks� ge henne
n�gon av Agnes tillh�righeter.

De var s� vitt jag f�rst�tt
ganska f�sta vid varandra.

Nu h�nger hon efter oss och �r intim
i de mest ol�mpliga sammanhang...

Det �r sant...

Jag har...

...m�nga g�nger...

...t�nkt ta livet av mig.

Det...

Det �r �ckligt.

Det �r f�rnedrande.

Det �r...of�r�nderligt det samma.

Jag kan f�rs�kra dig
att Henrik �r en utm�rkt jurist.

Min man s�ger att jag �r s� klumpig.

Han har r�tt. Jag �r fumlig.

Jag har f�r stora h�nder, f�rst�r du.

De lyder mig inte.

Nu sitter du och ler s� generat.

Det var inte den sortens samtal
som du hade t�nkt dig.

F�rst�r du vad jag hatar dig?

Vad jag tycker att du �r l�jlig med
din behagsjuka och v�ta leenden?

Hur har jag uth�rdat dig och tigit?

Jag vet ju vem du �r.

Du, med dina smekningar,
dina falska l�ften...

Kan du fatta hur en m�nniska kan
leva med s� mycket hat som jag?

Det finns ingen n�d,
ingen lindring...

...ingen hj�lp, ingenting.

Jag ser.
Ingenting undg�r mig, f�rst�r du.

Nu kan du h�ra
hur det l�ter n�r Karin talar.

Du sitter och ler ditt kalla leende.
Vad t�nker du?

Skulle du vilja tala om det f�r mig?

F�r jag h�ra din �sikt?

Nej, jag kunde t�nka mig det.

Du f�redrar att tiga.
Det g�r du r�tt i, Maria.

Maria! F�rl�t mig...

Du ville kanske bara v�l?

Du ville kanske bara l�ra k�nna mig?

K�ra Maria - f�rl�t mig.

Jag bara pratar, f�rst�r du.

Nej, det �r inte sant, det heller.

Maria...se p� mig.

Maria...se p� mig.

H�r ni inte?

Det �r n�gon som gr�ter. H�r ni inte?

Det �r n�gon som gr�ter hela tiden.

-�r du r�dd f�r mig nu?
-Nej, jag �r inte r�dd.

Jag �r d�d, f�rst�r du.

Det �r s� att jag kan inte somna.

Jag kan inte l�mna er.

Jag �r s� tr�tt.

Kan inte n�gon hj�lpa mig?

Det �r bara en dr�m, Agnes.

Nej, det �r ingen dr�m.

F�r er �r det kanske en dr�m,
men inte f�r mig.

Jag vill att Karin skall komma hit.

Agnes vill att Karin skall komma.

Kan du inte h�lla mina h�nder
och v�rma mig?

Stanna hos mig
tills det hemska �r �ver.

Det �r s� tomt omkring mig.

Ingen m�nniska skulle g�ra
det som du beg�r.

Jag lever och jag
vill inte befatta mig med din d�d.

Kanske om jag �lskade dig...

Men jag �lskar dig inte.

Det du ber mig om �r motbjudande.
Jag l�mnar dig om n�gra timmar.

-Anna!
-Ja.

Jag vill att Maria skall komma.

Agnes vill att Maria skall komma.

Du skall inte vara r�dd.

Du skall r�ra vid mig.

Du skall tala med mig. Du skall
h�lla mina h�nder och v�rma mig.

Du �r min syster.
Jag vill inte l�mna dig ensam.

Jag tycker s� gr�nsl�st synd om dig.

Minns du n�r vi var sm�
och lekte tillsammans i skymningen?

Pl�tsligt blev vi r�dda och kr�p t�tt
intill varandra och h�ll om varandra.

Det �r p� samma s�tt nu, �r det inte?

Jag h�r inte vad du s�ger.

Du m�ste komma n�rmare.

N�rmare...

H�ll mina h�nder.

Agnes, jag skall stanna hos dig.

Jag skall vara h�r.

Gr�t inte.

Jag stannar.

Var inte r�dda.
Jag skall ta vara p� henne.

Jag m�ste t�nka p� min dotter.
Jag har en man som beh�ver mig.

Det �r motbjudande,
�ckligt, meningsl�st!

Hon har ju redan b�rjat ruttna.
Hon har stora fl�ckar p� h�nderna.

Jag stannar hos henne.

Det var en uth�rdlig begravning.
Ingen gr�t eller blev hysterisk.

-Har Anna packat f�rdigt?
-Jag har en v�ska kvar.

Vi har br�ttom.

Musiken var vacker.
Biskopens tal var kort, gudskelov.

Sk�nt att han var f�rkyld,
s� middagen inhiberades.

-Borde vi inte g�ra n�got f�r Anna?
-Jag f�rst�r inte vad bror menar.

Hon har ju sk�tt Agnes i tolv �r.
Kan vi erbjuda pengar, en ny plats?

Kommer inte i fr�ga. Hon �r ung
och rask och har levt s�tebr�dsdagar.

-Vi har inte ansvaret f�r hennes �de.
-Jag har lovat henne ett minne.

-Valfritt?
-Ja, det har hon r�tt till.

Jag avskyr den sortens spontanitet.
Ja, ja, sagt �r sagt.

Det �r lika bra
att tala med henne genast.

Anna kan bli h�r en tid
om det �r n�dv�ndigt.

Vi har ju lovat Anna
ett minne efter Agnes.

Tack, jag vill inget ha.

Hon f�rs�ker spela en roll,
men det tj�nar ingenting till.

D� reser Anna i slutet p� m�naden?

D� har vi ingenting mer
att bes�rja f�r tillf�llet.

L�t oss komma h�rifr�n
innan v�garna blir igensn�ade.

Adj�, Anna. Tack.

Tack.

Tack f�r den h�r tiden.

Skynda dig nu!

-F�r jag s�ga ett par ord till dig?
-Javisst.

Den kv�llen vi kom varandra n�ra...
Har du t�nkt p� vad vi talade om?

Ja, det �r klart.

Kan vi g�ra allvar
av v�ra f�resatser?

-Varf�r skulle vi inte g�ra det?
-Jag vet inte.

-Allting �r s� annorlunda.
-Vi har kommit varandra n�rmare.

Vad t�nker du p�?

-Det vi talade om.
-Nej, det g�r du inte.

Jag t�nker p� att Joakim v�ntar.
Det �r det v�rsta han vet.

Varf�r avkr�ver du pl�tsligt
r�kenskap f�r mina tankar?

Vad �r det du vill?

Ingenting.

D� hoppas jag att du inte blir s�rad
om jag s�ger adj� nu.

Du r�rde vid mig. Minns du inte det?

Jag kan inte minnas alla dumheter.
Jag vill inte bli st�lld till svars.

K�raste Karin...
Sk�t v�l om dig och h�lsa barnen.

S� ses vi till trettonhelgen
som vi brukar.

S� synd...

"Onsdagen den 3 september."

"Det �r svalt som
av annalkande h�st."

"Men �nd� s� milt och fint."

Mina systrar, Karin och Maria,
�r h�r f�r att h�lsa p� mig.

Det �r underbart att f� vara
tillsammans igen som i gamla dagar.

Jag k�nner mig mycket friskare.
Vi kan g�ra en liten promenad.

Det �r en s� stor upplevelse.

S�rskilt f�r mig som inte har varit
utomhus p� ganska l�nge.

Pl�tsligt b�rjade vi skrattande
springa mot den gamla gungan.

Vi satte oss i den
som tre sm� sn�lla systrar.

Anna gungande oss,
l�ngsamt och makligt.

All v�rk var borta.

De m�nniskor jag h�ller mest av
i v�rlden var hos mig.

Jag kunde h�ra dem sm�prata
runt omkring mig.

Jag k�nde n�rvaron av deras
kroppar, v�rmen av deras h�nder.

Jag ville h�lla fast �gonblicket
och t�nkte:

"Det h�r �r i alla fall lycka."

"Jag kan inte �nska
n�gonting b�ttre."

"Nu, n�gra minuter
f�r jag uppleva fullst�ndighet."

"Jag k�nner en stor tacksamhet
mot mitt liv som ger mig s� mycket.