Original subtitles

Jag heter Ray och är Brittanys pappa.

Jag jobbar i säkerhetsbranschen. Närmare bestämt på en klubb.

Och... Mitt jobb är att se till att gästerna sköter sig -

- medan de är på klubben.

- Ja, gumman? - Är du en utkastare?

Jobbet innebär lite mer än så men i stora drag, en slags utkastare.

- Ja? - Du är liten för att vara utkastare.

Kanske det, men det är inte storleken på hunden som räknas.

Det är inte storleken som räknas utan hur man slåss som är viktigast.

Jag förstår inte.

Man måste ha mod i hjärtat. Det är det som avgör slagsmålet.

- Slår du min pappa i ett slagsmål? - Jag har aldrig träffat honom.

Men jag skulle tro... Troligen inte.

Conor McGregor, då?

Jag kan definitivt inte slå honom.

Är ditt jobb farligt?

Inte direkt. Det skulle jag inte påstå.

- Har du nånsin dödat nån? - En gång.

- Vad hände? - Han var en frågvis, liten grabb.

Jag bara driver med dig.

Har strumpor blivit omoderna?

- Din polare spöade Stan i går. - Dirk?

- Vad hände? - Stan stötte på Giselle, som vanligt.

Din polare rusade fram som en tjur och Stan sa nåt till honom.

I nästa stund låg Stan på golvet och fick sparkar i huvudet.

- Mår han bra? - Nej, Mandy körde honom till akuten.

Jag vet att han är din polare men han får sparken.

- Vem? - Det är jag.

- Tjenare. - Hur är läget?

Rätt fett.

Inget dåligt kyffe.

Det är allt jag har råd med. Vill du ha dricka, macka eller piller?

Nej, det är bra.

Så du spöade skiten ur Stan?

Ja.

Han började tafsa på Giselle.

Som vanligt.

Jävla snuskgubbe.

Jaha...

Jag måste ge dig sparken.

- Men, du... - Jag lämnar dig i fred.

- Ray... - Ja?

Jag vill inte ha dina pengar.

Hur ska jag säga? Tycker du att det är skillnad på att döda -

- när du låg i det militära och det du gör nu? Känns det annorlunda?

- Nej. - Ingen skillnad alls?

Att döda är att döda.

Man får medalj i det militära för att döda, men det får jag inte nu.

- Nej, torpeder får inga medaljer. - Men vi får bättre betalt.

- Och ingen ger dig order längre. - Jag tar jobben jag känner för.

Jag kan säga ja eller nej.

Tycker du nånsin synd om offren?

Inte direkt. Varför skulle jag göra det?

- Deras familjer, då? - Ja, vadå?

Är det inte jobbigt att orsaka sån smärta -

- för de kvarlevande, när de sörjer personen du har mördat?

Jag dödade folk i det militära utan att tänka på deras familjer.

Men skillnaden är att du har ett val.

I det militära hade du inget val men det har du nu.

Du skulle kunna skaffa ett annat jobb.

Nej, nej, nej... Jag valde att ta värvning.

Det var ingen som tvingade mig. Jag valde det själv.

Jag beslutade mig att dra ut i fält och döda människor.

Men när jag kommer hem och fortsätter göra samma sak -

- så spelar du överlägsen -

- och tycker att jag borde ha dåligt samvete. Borde jag ha det?

- Det är bara frågor. - Vilka frågor sen...

Det är frågorna det hänger på.

Hur tänker du kring din dotter?

Utifrån vad du har berättat så älskar ni varandra.

Hon skulle nog bli förkrossad om nåt hände dig.

Hej, min vän. Den här och ett paket John Kelsey.

Här är pengarna.

Tack ska du ha.

- Du kunde ha fått en av mig. - Jag röker inte såna.

- Vad är det för fel på dem? - Jag känner smaken av kemikalierna.

Tjena!

Förföljer du mig, eller? Hur är läget?

Vad fan?!

Pistolen!

Håll honom! Håll honom!

- Kev! Kev! - Jag har honom.

- Kev! - Sådär.

Nu drar vi. Kör.

Kev!

Vem pröjsar dig?

Din högra hand.

Alex?

Herrejävlar...

- Har du en cigg? - Jag har slutat.

Har du slutat? Bra gjort.

Jag har egenrullade i fickan. Får jag ta fram dem?

- Får du bra betalt? - Ja.

Får jag fråga hur mycket?

- 250. - Jävlar.

Men du är bra, må jag säga. Jag misstänkte aldrig nåt.

- Det är inte personligt. - Jag vet.

Jag har levt förvånansvärt länge.

Om jag försöker muta dig så tar du väl pengarna och dödar mig ändå?

Du måste ju få dina 250.

Det är märkligt. Jag hade inte dödat nån förr.

Det är inte som i filmer. Det är annorlunda.

Jag minns hur killens ben gav vika och hur han satte sig på golvet.

Han såg bara jävligt trött ut. Riktigt trött.

Han tittade upp mot mig och såg mig rakt i ögonen.

Han sa: "Fan, kompis." Sen bara...

Det var över och ljuset slocknade i hans ögon.

Efter 20 år hemsöker han fortfarande mina drömmar.

När jag ser honom ger han mig bara samma blick.

Han säger ingenting. Han bara tittar på mig.

Det skrämmer skiten ur mig.

Är du med om sånt?

Brukar killar du har dödat hemsöka dina drömmar?

- Ibland. - Stör det dig?

Det stör mig som fan.

Men inte tillräckligt för att lägga av.

Varje jobb har sina nackdelar.

Kom.

Låt honom vara.

- Håll utkik. - Visst.

- Fin plats. - Ja.

Vi ses i dina drömmar.

Ja?

Vad har hänt?

Jag låg och knoppade, och vaknade av att larmlampan snurrade.

Jag gick till pengavalvet och blev nedslagen när jag klev in.

- Såg du hur han såg ut? - Det var för mörkt.

- Övervakningskameran, då? - Den fångade 30 sekunder av honom.

Han kunde sin sak.

- Hur mycket stal han? - Nattens intäkter.

Det är Dirk.

Den lilla, jävla...

Jag gav honom ett jobb och behandlade honom som en...

Fan! Jag vet att han är din polare men han ska väck.

- Vad menar du med "väck"? - Helt väck.

- Jag fimpar honom inte. - Då hittar jag nån som gör det.

- För helvete, Ray...! - Upp och hoppa.

- Vad är det om? - Gör mig en tjänst.

Jag behöver förstärkning.

- Ska du ha en cigg? - Nej, jag har slutat.

- När då? - För en månad sen.

- Tvärslutade du? - Till en början, så.

Jag blev alldeles för aggressiv så jag började med plåster.

- Funkar såna? - Ja, det gör de.

Man börjar med starka.

Efter en vecka byter man till plåster som inte är fullt lika starka.

Vecka efter vecka och med tiden lyckades jag sluta.

- Funderar du på att sluta? - Gud, nej.

Det är friskt.

Det är romantiskt.

Vad är det om, Ray?

- Du måste lämna stan. - Va?

Jag vet att du stal Freddys pengar.

Du måste sticka i dag och får aldrig komma tillbaka.

Nej, det skiter jag i.

Du måste sticka.

För annars? Tänker du skjuta mig?

Gör det.

Minns du när jag dödade den där grabben i Östturkistan?

Det var då det hände.

Det var som att...

...mitt liv var hoppfullt, du vet. Jag kände livsgnistan.

Men efter det...

Välj en plats. Varsomhelst.

Vart du än vill åka.

Jag skjutsar dig och hjälper dig att komma på fötter.

Okej.

Ledsen för skiten med Freddy.

Glöm det.

- Kom nu. - Nej.

Jag måste dra. Ledsen.

Text: Magnus Öberg www.sdimedia.com