Original subtitles

Tidigare...

-Kom, kom... -Nej!

Kunskap har ett pris? De dödade Jim på grund av oss.

"Anghkooey". Det betyder "kom ihåg".

Barnen kallar på er för att hjälpa dem. Hur gör vi det?

Jag funderar på det.

Jag ska ta hand om Julie och Ethan och se till att de är trygga.

Jag vill inte vara här!

Vad har du gjort?

-Jag har inte gjort nåt! -Du ljuger!

-Jag vill ha pappa! -Ethan!

Natten vi kom hit hade du en dröm.

-Tårarnas sjö? -Den är här. Du måste hitta den.

Ethan kallade det historievandring. Oavsett vad måste du ge mig lite tid.

Pappa! Randall!

Jag är här...

Herre, skydda oss på denna mörka plats där ondskan härjar.

Stå vid min fars sida och låt honom vakna förnyad av Din kärlek.

Pappa har dött.

Jag ska prata med Boyd om begravningen.

-Om folk får reda på vad du gjorde... -Hjälp! Nej!

Det skulle slita isär oss.

Du ska säga att du förlorade ögat när du försökte hjälpa Fatima.

Hallå!

Jag förtjänar inte att vara här.

Hämta spikmattan.

-Jag ska ta mig härifrån. -Det går inte!

Vad fan är det för fel på dig?

Jag födde en av dem.

Menar du det, pappa?

Det är den jag dödade.

Jag sa ju till er att det fanns nåt inuti mig!

-Förlåt. -Det är okej. Jag ska gå.

Nej, det behövs inte.

Jag ska bara hämta ett glas vatten.

Boyd sa att om folk får reda på vad som hände...

Vi borde nog prata ihop oss.

Mår du bra?

Jag vet inte om jag borde göra det.

Elgin, jag vill inte avsky dig.

Den här platsen har utnyttjat oss båda.

Vi blir aldrig oss lika igen.

-Eller hur? -Nej. Det blir vi inte.

Jag behöver din hjälp med en sak.

Abby! Sluta!

Nej!

Fan...

Vill du berätta vad fan som hände i går?

Helst inte.

Det duger inte.

Vad ska jag säga?

Lova att du inte blir galen igen och inte riskerar andras liv.

Du hade tur i går! Fattar du det?

Om Kristi hade blivit skadad skulle vi ha ett helt annat samtal.

Jag var inte mig själv i går.

-Jag vill inte ens vara här. -Bra, vi jobbar på det.

Kristi sa att hon hade träffat många med planer på att ta sig härifrån.

De har en sak gemensamt. Vet du vad?

De är döda.

Tja...

-Den här gången känns det annorlunda. -Det trodde nog de också.

Kan du ge mig en kula? Jag behöver bara en.

Jag går in i skogen.

Du behöver inte ens städa upp efter mig.

Sophia?

Jag tog med några saker från din pappas bil.

Tack!

Vi ska ta honom till gudstjänsten nu.

-Får jag ta farväl först? -Självklart.

-Vi är utanför när du är klar. -Okej.

Du var rolig.

Jag kan inte begrava dig utan ta en minnessak.

Fan!

-Jade, säg att du har kommit på nåt. -Va?

Verkar det så?!

Okej...

Allt finns här inne. Det är här inne. Jag vet det.

Vi behöver veta mer, men jag kan inte...

Skit samma... Har du nån syra?

-Va? -LSD.

Henry sa att Miranda såg platsen efter en LSD-tripp.

Det är logiskt med tanke på hur hjärnan lagrar minnen.

Det kanske funkar för mig också.

Okej, ta ett djupt andetag.

Om allt vi behöver finns i din hjärna ska vi nog inte sabba den.

Ge det lite tid, och fortsätt efter begravningen.

Jag ska inte gå på begravningen. Tro mig, ingen kommer att sakna mig.

Det bästa jag kan göra för Tabitha och alla andra-

-är att hitta ett sätt att låsa upp det som finns här.

-Hur ska du göra det? -Jag vet inte.

Jade? Var försiktig...

Meddelandet på laduväggen var på allvar.

Vilka svar du än hittar har vi ingen aning om priset.

-Är allt bra? -Den passar inte.

Jag är ledsen, men det var det enda jag hittade i skjulet.

-Du behöver inte ha på dig den. -Jo, det gör jag.

Pappa har sagt att en man bär kostym för att visa respekt.

Du är väldigt stilig.

Nu går vi...

Såna här dagar är inte lätta.

Jag tänker inte stå här och försöka säga...

Stick!

Försvinn...

Boyd?

-Du måste äta. -Jag är inte hungrig.

-Hejsan! -Hej, Victor!

När jag var liten ritade jag bilder-

-så att bilderna skulle minnas.

Den här är till dig.

Vad fint, Victor. Tack så mycket.

-Får jag åka till Colony House? -Nej, inte i dag.

Snälla, jag vill inte vara här.

-Går det bra för dig? -Ja.

Var försiktig bara.

Jag ska se till att inget händer honom. Jag lovar.

Okej...

Drick det här.

Bakta slänger ihop lite mat åt dig.

Har nåt sånt hänt förut?

Kråkorna? Nej.

Alla ser dem när de ser träden, men det där var nytt.

-När blev det så här? -Vad menar du?

Sara, tjejen som hjälpte mig med glasögonen-

-sa att talismanerna höll folk trygga under en lång tid.

När förändrades det?

Det var nog på kvällen när min pappa dog.

Vi hade förlorat familjen Pratt kvällen innan.

Sen kom Jim och Tabitha och familjen Matthews med Jade.

Kom de tillsammans?

Inte i samma bil, men de kom hit samtidigt.

Har det varit dåligt sen dess?

-Nej, det är inte det jag menar. -Kenny?

-Får jag låna honom en stund? -Jag kommer tillbaka.

Hej! Du heter väl Sophia?

-Jag heter Julie. -Jag vet.

Jag ville bara säga att jag är ledsen för det som hände din pappa.

Hur mår hon?

Jag vet faktiskt inte. Hon ber ofta.

-Driver du med mig? -Jag ville inte göra dig upprörd.

-Vad fan gjorde du så för? -Julie...

-Hon tror att det är vårt fel! -Nu lugnar vi ner oss.

Sa du att allt dåligt började hända för att vi kom hit?

Nej, det sa jag inte.

-Nu åker vi hem. -Nej, åt helvete med det här.

Det här är inte vårt hem.

Julie... Julie, vänta!

-Tror du att det är sant? -Va?

Att allt dåligt började när vi kom och att det är vårt fel?

Nej, givetvis inte.

Varför kändes det som om kråkorna firade?

Jag ska prata med Julie.

-Sophia? -Förlåt, jag...

Ingen fara.

-Vi måste prata. Okej? -Okej.

-Stackars Julie... -Ja.

Det känns som länge sen när vi gjorde rum för henne.

Ja.

Du...

Du har inte pratat så mycket om det som hände.

-Jag försöker må bra. -Ja.

Jag vill släppa det, men jag vet inte hur.

Vet du vad? Jag fick en idé. Jag ska hämta några grejer.

-Vart ska du? -Jag kommer strax!

Kolla! Ethan, min pappa och jag delar rum.

Det här är hans säng.

Bra att jag slängde ut alla mina saker genom fönstret.

Då fick vi så mycket utrymme.

Det är trevligt att ha en rumskompis också.

Då har man nån att prata med om man blir rädd.

Du får gärna prata med mig om du blir rädd.

-Finns det några sjöar här? -Va?

Har du sett några sjöar här?

Brundles ligger inte så långt härifrån.

-Kan vi gå dit? -Nej, jag gillar inte det stället.

-Vattnet är läskigt. -Snälla...

-Varför vill du se Brundles? -Glöm det. Jag hittar dit själv.

Nej, du ska stanna här med mig.

-Jag bryr mig inte. -Det gör jag!

-Jag måste bara se sjön. -Varför?

Vänner ska inte ha hemligheter, Ethan.

Visst. Om du tar mig till sjön ska jag berätta.

-Vad gör du här ute? -Jag såg dig gå i väg.

Du kanske skulle göra nåt dumt, som att gå tillbaka till ruinerna.

Försvinn...

-Julie... -Jag ska inte gå till ruinerna.

-Jag måste hämta nåt från vårt hus. -Visst.

-Vårt gamla hus. -Det som rasade?

Inte en chans. Jag var inne i huset när det rasade.

-Det är för farligt... -Okej.

Lägg av nu...

Vad är det som är så viktigt?

Du vet det där jag kan göra? Min bror kallar det historievandring.

Han lärde sig det från en av böckerna som är under huset.

Jag vill lära mig kontrollera det och på så sätt rädda pappa.

Det kanske är dumt, men jag ber inte om lov.

Jag ska gå dit. Hjälp mig eller låt mig vara.

Ge mig den.

Vill du fortfarande ha kulan?

Jag vill att du gör mig en tjänst först.

-Vad gör han? -Han sover nog.

-Jade? -Vad är det?

-Nu går vi. -Vi kom precis hit.

-Det var inte det jag letade efter. -Hur vet du det?

Jag bara vet.

Ethan, du lovade att berätta när vi kom hit.

Jag måste hitta Tårarnas sjö. Det är en sjö med magiska krafter.

Vad för slags magiska krafter?

Den kan hjälpa folk som mår dåligt.

Jag trodde att jag hade hittat på det.

Men pappa sa att den finns här.

Jag måste hitta den.

När sa han det?

I går, borta vid husbilen.

När jag hittar den kanske den kan få honom att må bättre.

-Han kanske kommer tillbaka. -Jade kanske kan hjälpa till.

-Jade! -Herregud... Vad är det?

-Vi måste hitta Tårarnas sjö! -Vad för sjö?

Det är väl en barnbok? Är det sagor för små barn?

Innan vi kom hit trodde jag att monster bara fanns i sagor.

Du har en poäng.

Är det bra?

Det var här jag pratade med pappa när huset rasade.

Han var fortfarande där nere och solen var på väg ner.

Jag var så rädd att vi skulle förlora honom där och då.

Han...

Han sa att allt skulle bli bra.

Jag behövde inte vara rädd.

Du...

-Jag kan göra det. -Va?

Jag kan bära några böcker.

Nån måste ju vara här uppe om det händer nåt.

Nej, jag borde göra det...

Historievandrare, låt nån annan få göra det coola för en gångs skull.

Det är bra för min självkänsla.

Man kan gå in där borta.

I historien fick Achan hela Israel att lida-

-för att han förolämpade Gud.

Sa du det till Julie?

-De kanske hade med sig nåt dåligt... -Sluta.

Alla här kan ge upp om man har en dålig dag.

-Att ge upp, förlora hoppet... -Jag vet, det var...

Jag vet.

Du...

Vi måste bestämma var du ska bo.

Var bor du?

Det stora huset uppe på kullen - Colony House.

Det finns gott om plats där.

-Det är så många där. -Ja.

-Kan jag inte bo på kliniken? -Det finns inga fler rum där.

-Var bor Sara? -Va?

-Hon var snäll mot mig. -Det är ingen bra idé.

På grund av det hon gjorde?

-Hur visste du...? -Jag har hört folk snacka.

Varför vill du bo med henne?

Hon var vänlig och hon verkar inte vara en dålig människa.

Du har ingen aning om hur hon är.

Jag ser inte dig alls. Går det bra?

Det går bra. Jag ska bara låta ögonen anpassa sig.

Hur många böcker letar jag efter?

Han hade alla i en liten blå påse.

En liten blå påse? Lätt som en plätt...

-Randall? -Det gick bra.

Vad gör vi här?

Vi har förråd över hela stan. Det finns ett på restaurangen.

Där finns kläder, verktyg och sånt vi ansåg vara användbart.

-Det här är allt annat. -Okej.

Se det som en brottsplats.

Låt alla saker berätta en historia. Skapa en berättelse ur det.

Berätta allt om människorna som sakerna tillhörde.

Varför då?

-För att jag bad dig. -Varför gör du det inte?

Som polis har du fått den utbildningen. Det har inte jag.

Det kan finnas nåt vi har missat. Nåt som kan hjälpa oss!

-Varför är vi här? -Det sa jag precis.

Skitsnack... Säg varför vi är här.

Du påminner mig om nån.

Du påminner mig om nån jag kunde ha hjälpt, men inte hjälpte.

Det kan jag inte göra ogjort.

Men jag tänker stå här och...

Jag vet att du tycker att allt jag sa är skitsnack.

Det kanske det är. Kanske inte...

Om du gör det här kan du eventuellt hjälpa många människor.

Du kan kanske rädda folk.

Föreställ dig polisen som fick sin polisbricka.

Gör det och säg sen om du fortfarande vill ha kulan.

Då kan vi prata. Det lovar jag.

Donna?

Hon åkte nog tillbaka till stan.

Vill du ha nåt?

-Nej, det är bra. -Är det säkert?

I 40 år satt jag i mitt hus efter att min familj försvann.

Jag gick igenom mycket, men jag mådde aldrig bra.

-Jag borde gå hem. -Vart ska du?

Hem bara.

-Jag gör dig sällskap. -Nej, Henry. Det behövs inte.

Tabitha, du borde inte vara ensam just nu.

-Vart ska du egentligen? -Jag ska hem.

-Vart ska du sen? -Jag vet inte vad du pratar om.

Jo, du är bra på mycket. Men ljuga kan du inte.

Vi kan leka den här leken och sen väntar jag och ser vart du går.

Jag ska hitta fyren.

Jag ska hitta tillbaka till fyren.

Jag kom härifrån en gång.

Om jag hittar fyren kanske jag kan göra det igen-

-och ta barnen med mig. De ska inte få dö här.

Hur då? Donna sa att ingen vet var fyren är.

Jag måste göra som förra gången och gå genom flaskträdet.

Mannen i poolen dog när han försökte ta sig igenom.

Tänk om det inte var menat för honom, men är menat för mig?

Tänk om du har fel och fastnar nånstans?

Jag vet inte, Henry. Jag måste försöka.

-Jag följer med dig. -Nej, Henry...

Du sa att du skulle till flaskträdet.

Jag vill se trädet min fru dog för att hitta.

-Henry, jag måste berätta en sak... -Hon var min fru. Snälla...

-Okej, då går vi. -Då så...

-Vart ska vi? -En liten bit till.

Varför säger du inte vad du har i väskan?

Du ska få se.

Har du hört talas om raserirum? De är populära i Japan.

Det är ett sätt att få ut sin ilska-

-utan att skada nån eller ha sönder egna saker.

Det här är gulligt, men hur hjälper det...

När min mamma dog var det du som hjälpte mig.

Du kände mig inte ens.

Men du visste att jag fanns kvar där inne.

Under all hemsk skit som jag gick igenom.

Du gav aldrig upp hoppet om mig.

Till slut fick du mig att komma över det.

Det är min tur nu. Prova...

Vill du ha kofoten...eller slagträet?

-Definitivt slagträet. -Så ska det låta...

Varsågod...

Har jag förstått det här rätt?

Du hittade på Tårarnas sjö-

-som en del av en lek du brukade leka med fingerdockor.

Det var ingen lek. Det var en berättelse.

Det var en berättelse om sjön och några fingerdockor.

Tror du att sjön är här för att din pappa sa att du måste hitta den?

Jag kanske inte hittade på det. Jag kanske bara trodde det.

Nu är jag förvirrad.

Minns du de röda stenarna vi hittade i bosättningen?

Mamma trodde att de var påhittade eftersom hon drömde om dem.

Men hon såg stenarna för att de fanns här.

Det kanske är samma sak med sjön.

Jag kanske använde den i berättelsen för den faktiskt finns.

-Vad gjorde du i sjön? -Det är en gammal meditationsmetod.

-Varför mediterade du? -För att jag...

Jag försökte minnas nåt som en gång fanns i mitt minne.

Nåt som kan hjälpa oss härifrån.

Vi letar båda efter nåt som kan hjälpa oss alla.

Jag antar det.

Victor, nu ska vi hitta en sjö.

Victor?

Vad är det?

Victor?

-Victor! -Victor! Kom...

-Victor! -Victor!

Herregud? Fan!

-Vad var det? -Inget. Det gick bra.

Fan...

Jag ser väskan.

Kenny? Är allt bra?

Sophia och jag har pratat om var hon vill bo.

Jaha...

Hon vill gärna bo här med dig, om det går bra.

-Visst! -Okej.

Då så, då går vi in.

Randall? Randall? Vad händer?

Ett ögonblick!

-Jag har väskan. -Vad har de för titlar?

-"Grand Gooligog", "Cromenockle"... -Det är rätt! Ta dig ut!

Det är bara du och jag, kompis.

Fan...

Jävla skit!

Randall?

-Randall? -Det gick bra.

-Känns det bättre? -Ja, lite.

-Det är en bra början. -Ja.

Jag ska ta en tupplur.

Jag sa till Donna att jag skulle förbereda för matsamlingen i morgon.

-Okej? -Okej.

Du, tack för i dag.

Det var så lite så...

Det är jag.

Jag gjorde mitt bästa. Tror du att det räcker?

Det är en bra början, men vi behöver nog lite mer.

Victor sa att Miranda skulle hit när hon dog.

Han tog mig till hennes grav, men han ville nog inte ta med mig hit.

Det här ser precis ut som det hon gjorde hemma.

Förutom det här...

-Gå tillbaka till stan, Henry. -Gör det inte.

Jag hoppades att du skulle inse det själv.

-Jag sa ju att trädet är... -Visst, det är bara menat för dig.

Tänk om du har fel?

Tänk om du fastnar ensam nånstans och inte kan andas?

Vad händer med Julie och Ethan?

Jag lämnade en lapp till Donna. Hon ska ta hand om dem.

-Lämnade du en lapp? -Ja.

Det visste jag inte. De klarar sig säkert fint utan dig.

Ska jag inte göra nåt?

Om jag hittar fyren kanske alla kan komma hem.

-Om inte? -Då provar jag nåt annat!

-Vad fan ska jag göra då? -Jag vet inte!

-Snälla! -Jag önskar att jag visste.

Men om du vill gå in i trädet måste du gå igenom mig först.

Henry, flytta på dig. Snälla Henry...

Dina barn behöver dig. Ethan och Julie...

Tabitha?

Vad gör du här? Varför ser du så annorlunda ut?

Det är fel frågor.

Kan jag ta mig till fyren genom trädet?

-Det tror jag inte. -Du tror inte det?

-Du sa att det var enda sättet. -Det var det, men det var då.

Du måste sluta tala i gåtor!

Du är väldigt nära nu, men tiden börjar bli knapp.

Victor?

Viktor?

Det kom därifrån. Kom...

-Victor? Vad hände? -Ethan?

-Här är vi! -Ethan!

Gubben...

Victor? Du... Säg nåt...

Jag intalade mig själv att det inte var på riktigt.

Jag intalade mig själv att det inte var på riktigt.

Ingen fara, kompis. Det är ingen fara...

Ingen fara...

Allt är bra...

Det var som tusan.

Hej, Abbs!

Det var ett tag sen.

Saker och ting...

...har förändrats.

Jag har förändrats.

Jag har sagt och gjort en del saker på sistone.

Jag vet inte om jag gillar den jag håller på att bli.

Men jag vet inte vem jag ska vara annars.

Om det Tabitha och Jade säger och kommer ihåg...

Om det är sant, känns det som att vi för första gången är nära nåt.

Men det spelar ingen roll om jag inte kan hålla samman oss.

Om jag förlorar dem nu...

Jag skulle verkligen behöva lite hjälp.

Jag vet inte om du kan göra nåt, men om du kan höra mig...

Vad i...?

Nej, nej! Satan!

Vad i...?

Vad fan är...

Text: Patrik Nilsson Iyuno