Original subtitles

Goddag, mitt namn är Elsa Beskow. Jag ska berätta om en konstnär.

Ingen känner den exakta timmen för hans födelse.

Det var antingen 17.00, "a las cinco de la tarde."

Eller i midnattstimmen, som han själv påstod.

Han, en av vår tids märkligaste män.

Han, ättling i rakt nedstigande led till 1500-talsriddaren Juan de Leon-

-som dog i kriget mot Granada.

Han, Pablo Picasso, som för nästan 100 år sen föddes i Malaga.

Amigos!

-Mina vänner! Pastorn! Jag är pappa. -Va? Vad händer?

-Åh, pastorn, jag har blivit pappa! -Bravo! Bravo.

-Pappa! -Gratulerar!

-Grattis! -Grattis!

En till dig.

-Maria. -Grattis!

-Bravo! -Tackar.

Pablo växte upp i ett enkelt hem i Malagas fattigkvarter.

Hans moder, doña Maria var gladlynt, öm, principfast-

-lättrörd, hetlevrad, stolt och kärleksfull.

Men fadern, don José var slarvig.

Lille Pablo Picasso visade tidigt konstnärliga anlag.

Åh, Pablo. Du är ett geni.

Den stolte fadern beslöt att ta honom till konstakademin i Madrid.

"The rain in Spain stays mainly in the plain."

Pablo!

Aj!

"Olé, banditos!"

Det bodde en ande i den lilla flaskan.

En magisk kraft som skulle gjuta liv i hans konst.

Pablo!

-Adios, Dolores. -Adios, Pablo.

Madrid.

-Adios, Pablo. -Pappa.

Undervisningen vid akademin var akademisk.

Blyerts! Ett, två...

"Madre Mia! Para diablo!"

Genialiskt. Genialiskt.

Ett geni! Hipp hipp: Olé! Olé! Olé!

-Pablo. -Pablo!

Du är ett geni!

Ett geni. Ett geni. Min Pablo.

-Pappa. Pappa. Pappa. -Min Pablo.

Mitt hjärta!

Du, geni! Jag, ingenting!

Pablo, mot framtiden.

Pablo!

-Pappa? -José?

José?

Död!

Omöjligt.

-Ett mirakel. -Ett mirakel!

-Var är jag...? -Men jösses, José!

-Din idiot! Du är död! -Nej...

Jodå, här är dödscertifikatet! Du är död!

-Idiot! -Förlåt mig, Maria.

-Caramba. -Pablo.

-Men, Maria... -Nej! Du är död!

-Bandit! Kreatur! Imbecill! -Förlåt mig, Maria!

Varken Pablos mor eller far kom nånsin över don Josés skendöd.

Stämningen i hemmet blev olidlig för den unge konstnären.

Han beslöt sig för att resa.

-Pablo! -Du är död! Idiot, kretin, imbecill.

Adios, Pablo! Pablo, hasta la vista.

-Adios, Carmencita! -Adios, Fritjof!

-Vad är det där, mamma? -Eiffeltornet, idiot.

Studio. Konstnär. Studio.

-Va? -Studio.

Modernitet. Elektricitet.

Modernitet. Vatten?

-Va? -Vatten.

Vatten. Vatten.

Vatten.

Vatten.

Vatten.

Vatten!

Vatten! Vatten! Vatten!

Vatten.

-Vatten! -Ja.

-Nej. -Nej.

-Vad kostar det? -Sextio och nåt.

Bra.

Sacré Coeur.

Elektricitet.

Det var på själva nyårsnatten 1899.

Utanför hans enkla kyffe firade parisarna sekelskiftet med champagne-

-dans på gatorna och jättefyrverkerier.

Paris 1910. Pablo Picasso är fortfarande fattig och hungrig.

Han målar och målar och målar.

Men säljer och säljer och säljer gör han inte.

Kom in.

-Pablo. -Pappa!

-Pappa! Mamma? -Död.

-Död? -Ja, död.

Död. Stendöd. Kaputt!

Aj!

-Död. Sånt är livet. -Nej, Pablo. Sånt är döden.

Nej! Modell.

-Hur är det i Spanien? -Ah, Spanien...

Strålande sol i Malaga, Córdoba, Cartagena-

-Sevilla!

Barcelona, Valencia, Tomelilla!

Tjurfäktning! Tjur, tjur, tjur, toreador.

Monte Carlo. Hjärta!

Olé!

Pablo! Genialiskt! Unikt.

Så föddes kubismen.

Originellt. Miljoner pesetas. Miljoner!

Ett original av Pablo Picasso från Spanien!

Du kan bara gå genom mig, Pablo Picassos pappa!

Extremadura!

Hej, Gaston!

Picasso återvände till cirkusvärldens vagabonder.

Dessa hjärtevarma konstnärssjälar-

-som gratis ställde sina patetiska anletsdrag till målarens förfogande.

Hallå! Hallå!

Monsieur Medranot?

-Vem av er är monsieur Medranot? -Jag, vad är det?

De fondue! Cirkusen är förbjuden. Tillståndet är ogiltigt.

Fattar du? Gå, stick, dra härifrån!

Lämna republiken Frankrike!

Idé!

-Skandal. -Blä.

-Mon dieu! -Fisk.

Picasso.

-Charmant. -Ja, Gertrude, charmant.

-Makalös. -Ja, Gertrude, makalös.

-Jag köper den. -Va?

Jag köper målningen.

Jag är Gertrude Stein. Det här är Alice B. Toklas.

-Jag är Alice B. Toklas. -Jag har redan sagt det.

Prata inte. Nu går vi.

Väldigt intressant fyr, den där Picasso.

-Socker, Alice. -Ja, Gertrude.

Den amerikanska författarinnan Gertrude Steins salong var det nav-

-kring vilket det konstnärliga Paris snurrade.

Hennes ständiga följeslagerska var sällskapsdamen Alice B. Toklas.

-Grädde, Alice. -Ja, Gertrude.

-Skedar, Alice. -Ja, Gertrude.

-Inte te, Alice. Kaffe, Alice. -Om det är kaffe du vill ha...

...så ska du få kaffe.

Då så, José, hur mycket?

Nej.

Nej. Nej.

Jo! Det blir bra.

Nu blev Picasso centrum i det parisiska konstlivet.

Där sågs en Braque, en Matisse, en Fernand Léger, en Pompidou-

-en entrecôte, en Carl Larsson, en Karl-Alfred-

-en Lou-Lou, en Dodo, en Jou-Jou, en Clo-Clo, en Margot-

-en Frou Frou, en Jenny Nyström, en Hejsan Tjosan-

-en corselet, en omelett och en Rembrandt.

Hej, kompis.

Och vem satt där med sin stickning om inte Hemingway.

Där var en Erik Satie, den missförstådde kompositören.

En Guillaume Apollinaire, den absurdistiske poeten.

En Henri Rousseau, den målande tulltjänstemannen.

En Vincent Van Gogh, han med örat.

Och inte mindre än två Toulouse-Lautrec.

Champagne!

Och där var Mimi som gav Puccini idén till "Så kall ni är om handen".

"Signora", för hostan.

"Si, signora", tabletten Mimi.

För sopran, bas, tenor och baryton. För alla.

-Min målning! -Ja, kubismen. Mycket pesetas.

-Pesetas? -Mycket.

Vad är egentligen människan och konstnären-

-annat än ett flarn i universums oändliga tystnad.

Nå, låt oss stanna upp ett ögonblick-

-och betrakta en ensam konstnärs vardag på 1910-talet.

Finns det något mer ensamt än ett geni?

Något mer relativt ensamt än ett geni?

Han steg upp tidigt varje morgon och klädde på sig.

Trallande på en glad morgonmelodi...

Så gick han ut och förberedde sig för sin hårda arbetsdag-

-med en lång, rask promenad i Bois de Boulogne.

Lång!

Rask!

Då och då stannade han upp för att skissa.

Skissa!

Här ser vi mästaren i färd med att måla ett par glasögon.

En cykel?

En älg? En tavla!

Pablo Picasso brottades vidare.

Pablo! Pablo, herr och fru Guggenheim.

Jag gillar dig, mannen.

Den svensk-amerikanska miljonärskan Ingrid Svensson Guggenheim-

-älskade konst och konstnärer.

Jag vill ha den, den, den. Inte den.

Jösses, vilka vackra gitarrer! Gugge, vilken vacker gitarr.

-Ja, väldigt vacker. Hur mycket? -Omöjligt.

Den är målad på väggen.

Jaha, jag förstår. Men jag vill ha en sån gitarr.

-Har du en annan sån gitarr? -Gitarr?

-Pling, pling. -Ja.

Nej, jag vill ha en pling-pling, inte en ho-ho.

-Inte ho-ho, pling-pling. -Nej, pling-pling!

En sån där.

Du - Tarzan, jag - Jane.

Ingrid Svensson Guggenheim begrep inte vad Picasso sysslade med-

-men hon visste att det var dyrt och således odödligt.

Nej, nej. Pling-pling, pling-pling.

Pling-pling.

Ingrid Svensson Guggenheim blev en pest.

Hon skulle till varje pris in i Picassos liv och verk.

-Pling-pling. -Gringo! Gå härifrån!

Jädra amerikaner. Gå härifrån! Idiot, imbecill!

-Gringo, jänkare! -Åh, jag älskar det. Jag diggar det.

-Så ja, Pablo. -Jänkare!

Till sist flydde han ut i naturens stillhet.

Pling-pling?

Det är inte lätt att vara kändis.

Pablo, gråt inte.

Kom nu!

För att göra sin vän glad bjöd den hjärtegode Rousseau in honom-

-och Apollinaire till sin hemliga skog-

-där ingen mänsklig varelse utom Rousseau nånsin satt sin fot.

Guillaume Apollinaire läste en av sina djupt filosofiska dikter-

-om människans villkor.

Pablo.

Mina vänner, en idé.

Detta blev upptakten till den oförglömliga maskerad-

-som Picasso ordnade i sin ateljé till sin vän Rousseaus ära.

Ah, Pablo.

-Vad tycks? -Mycket bra.

Ett ögonblick!

Kom in!

-Madame Gertrude Stein. -Stein!

Mademoiselle Alice B. Toklas.

Madame Sarah Bernhardt!

Vilken lysande samling! Där var Jean Cocteau och Enrico Caruso.

Där sågs Braque och Matisse hålla låda. Där var makarna Curie.

Graham Bell, telefonkioskens uppfinnare.

Där dansade kejsar Wilhelm och hans paranta maka.

Där var Lenin och den unge Winston Churchill.

Till och med Frankrikes president var där, utklädd till ballong.

Monsieur president.

Det blev en oförglömlig avskedsfest för Rousseau.

Den lille tulltjänstemannen, fantasins konung.

Alice. Alice?

Hallå, hallå, hallå, hallå!

Herr Picasso, jag menade inte...

Pablo.

-Du är så stark, Gertrude. -Ja, Alice, det är jag.

Jag drömmer om Jeannie med sitt ljusbruna hår

Född ur dimman över ängens snår

Jag ser henne trippa fram längs bäckarnas stig

Lycklig som blommorna hon ser framför sig

Jag drömmer om Jeannie

Med sitt ljusbruna hår

Svävar som dimman

Över ängens snår

Tack.

Nu var det 1914.

Aldrig syntes framtiden så hoppfull.

Arbetare och konstnärer gick samman. Folk skulle aldrig mer stå mot folk.

Tron på den internationella solidariteten var lika stark-

-som tron på industrialismens välsignelser.

Utvecklingsoptimismen var starkare än nånsin.

Maskinerna skulle rädda världen.

Frihet, jämlikhet-

-och broderskap skulle äntligen bli verklighet.

Kort sagt, det var gryningens tid.

Boom! Krasch! Bang! Boom! Krasch! Bang! Boom! Krasch! Bang!

Boom! Krasch! Bang! Boom! Krasch! Bang!

-Pablo! Pablo, mot Spanien! -Nej, nej!

Guillaume!

Jag kommer tillbaka.

Guillaume...

Mamma! Mamma!

Tack, herrn.

Pablo! Pablo!

-Pappa? -Ja! Kom, vi går på restaurang.

Jag är jättehungrig.

Till dig, funkar jättebra.

Taxi! Taxi, taxi!

Monsieur! Fantastiskt, jättebra, bara en franc.

Bara en franc!

Aldrig mer skulle det bli krig. En ny konstnärsgeneration dök upp i Paris-

-för att bygga en bättre värld.

Bra, Pablo. Utmärkt. Det blir finemang.

Jösses...

Snyggt...

Biljardboll! Pingpongboll!

Mina damer och herrar, äkta Picasso!

Olga.

Så kom det sig att Picasso gjorde dekorationer och kläder-

-till den berömda ryska baletten.

Djagilevs produktion, Erik Saties musik-

-och Picassos dekor skulle slå världen med häpnad.

Världspremiären ägde rum i London.

Läs allt det senaste! Läs allt det senaste!

Det är så gott med te.

-Vad är det för stort hus, mamma? -Parlamentet, idiot.

Don José fick hand om matpengarna.

-"Hombre." -Va? Blomkål? Den här?

Nej, jättemycket. Allt. Vad kostar det?

-19.06, sir. -Oj, det var dyrt.

Engelsmän.

Smaklig måltid.

Det var tre timmar före premiären. Nerverna var spända som gummiband.

Gud bevara vår nådiga King

Länge leve vår ädla Kong

Gud bevare King Kong

Skamligt.

Skäms! Skäms!

Hallå, monsieur! Till er!

Picasso hade fått nog av doften från den fina världen.

Han flydde med kanalbåten från Djagilev och Olga.

Olga?

I Paris gömde han sig i Montparnasse på en obskyr cabaret.

Mina damer och herrar, här från Finland, Helsingfors-

-mademoiselle Sirkka!

Sacré Coeur.

Champagne! Champagne!

Picasso var trollbunden av Sirkkas sång.

Den sången skulle bli hans öde.

Hon var inte hemma.

-Pablo. -Sirkka.

"Je te plumerai la tête."

Så föddes monsterismen.

Picasso och hans far flydde med Amerikabåten till New York.

New York, städernas stad.

-Han är din, raring. -Hoppa in.

Se upp, han har ett vapen!

Ta det lugnt.

Hur mycket?

-Pablo. -Pappa.

På 30-talet rådde förbudstiden i USA.

Efter spritförbudet kom konstförbudet.

Signatur.

Artisterna gick under jorden. Picasso satt i en källare-

-och framställde med palett och pensel det förbjudna giftet.

Under det stora konstförbudets tid ses här den federala polisen-

-oskadliggöra några av mänsklighetens gissel.

Dagligen gör den duktiga New York-polisen nya beslag.

Ett fantastiskt arbete utfördes av konsthundarna.

Här har vi hunden Jackie, han sniffar reda på marina motiv.

Smugglingen upplever en enastående glansperiod.

Men är det inte mr Guggenheim, make till Ingrid som vi träffade i Paris?

Från Kanada väller en strid flod av färg och form in över gränsen.

Skönheten är opium för folket-

-säger president Franklin D Roosevelt och får stöd av sin lagliga maka.

Pablo, personlig leverans till signora X.

Sixth Avenue, 666.

-Picasso. -Ja, kom in.

Don José har etablerat sig som "the french connection"-

-mellan konstgangstersyndikaten och den lille franske storproducenten.

En dag fick Picasso i uppdrag att själv leverera tavlor-

-till en viss mrs X.

Pling-pling.

Hej, partner. Jag är fri nu, min man har gått bort.

Ingrid Svensson Guggenheim gav inte upp så lätt.

Pling-pling.

Joe skickade hit oss.

Ingrid Svensson Guggenheim förde in Picasso-

-i de kamouflerade underjordiska gallerier-

-där rivaliserande konstgangsterligor drev sin "big business".

Hej, Big Mac. Jag har nånting åt dig.

Pablo Picasso.

-Hur mycket? -Fem.

-Fyra. -Okej.

-Mr Kahnweiler. -Mr Pepperoni.

Ah, Rembrandt. Klassisk.

Ta dina hejdukar och dra härifrån.

-Hästarna är sadlade! -Polisen!

-Då så, allihopa. Betty Boo! -Boo-boo-be-doo.

-Betty Boo! -Ställ er mot väggen, allihopa.

Ni också, raska på.

-Din? -Ja. Gillar du den?

Ers nåd. Ärade jurymedlemmar.

Ers nåd. Ärade juryledamöter.

Det här franska svinet försöker våldta-

-det oskuldsfulla amerikanska folket med sina ruttna målningar!

Denne otrevlige fransman har försökt förföra det amerikanska folket-

-med sina otrevliga, franska bilder. Konsten är ett dödligt gift.

Denne man är en mördare.

Signore president, signores, signora. Min kollega här påstår-

-att konst är gift och att det här är konst.

Åklagaren påstår att det här är konst.

Men det är inte konst. Det är barnsligt klotter.

Ni kan göra det. Han kan göra det.

Och han gör det, titta. Samma skit.

Titta här. Samma sak. Jag köper den, den är jättefin.

Ärade jurymedlemmar, skyldig eller icke skyldig?

-Skyldig, ers nåd. -Pablo Picasso.

Jag dömer dig till döden i elektriska stolen.

Elektricitet.

-Inte död? -Öh, nej.

-Grieg! Grieg! -Morrn. Morsning.

Vad är problemet? Har ni problem med...grejerna?

Ni kan bara slappna av.

Sitter du bra?

Ett, två, ett, två, tre.

Känner du nånting?

Nåt kände du väl? Ingenting?

Samma skit varje dag. Vi har alltid problem med den stolen.

Jag hatar den stolen. Jag tror att säkringarna har gått.

Propparna.

Titta, slut. Kaputt.

Japp.

Det var säkringarna. Är du med nu, då?

Nu kör vi!

Rör er inte! Rör er inte!

Oj, jag beklagar. Hemskt ledsen för att jag tände eld på dig.

Jag beklagar. Ingen brådska. Jag heter Grieg.

Det var blockering av strömmen.

Ja, ja, ja, ja.

Den fungerar inte.

Nu har jag fixat det.

Volt och watt och ampere.

Volt och...

Volt, ja! Jag har det. Grieg ska fixa grejen.

Nu ska den gå. Den ska gå, gå, gå.

Ett, två, tre!

-Rör dig inte! -Hoppsan, jag beklagar.

-Inte död? -Hemskt ledsen.

Det var i slutet av 30-talet. Picasso återvände till ett Europa-

-där vilddjuren vaknade och vädrade morgonluft.

På våren 1940 marscherade tyskarna in i Paris.

Mina herrar! Stanna. Halt!

Willkommen! Bienvenue! Välkomna!

Monsieur! En karamell? De smakar mycket gott.

Här får ni kola, mums mums, nam-nam. Fina karameller.

Kom, Pablo!

Till allas förvåning gick Picasso med på att samarbeta med tyskarna-

-genom att designa deras kamouflageutrustning.

-Schultz! -Jawohl, herr Hauptbahnhof!

Tyskarna började misstänka att Picasso inte stod på deras sida.

Men Picasso vägrade fly som många av sina kamrater.

En dag satt han i sin oeldade ateljé och mumsade på en tårta-

-som han hade bytt till sig mot en genremålning-

-föreställande sabinskornas bortrövande.

Öppna! Öppna!

Kom in!

-Halvliter! -Pappa?

Don José hade avancerat till Hauptbahnhof i SS.

Han fick hand om operation Struts och letade upp gömda motståndsmän.

Han varnade sin son för att blanda sig i den farliga leken.

-Göring. -Nix, herr Hauptbahnhof!

Bra, ut!

Kom in.

-Monsieur Picasso. -Klä av dig.

Halvliter!

Pralin.

-Nix, herr Hauptbahnhof! -Bra, ut!

Monsieur Picasso!

Halvliter!

Aha, kostymer. Kostym. Kostym.

Kostym, kostym, kostym.

-Aha. -Kostym!

En kostym, jaha.

-Nix, herr Hauptbahnhof. -Bra! Ut!

-Monsieur Picasso. -Monsieur Picasso.

Halvliter!

Aha. Pablo!

-Nix, herr... -Ut!

Monsieur Picasso...

Halvliter! Schultz. Schultz. Schultz.

Och Schultz.

-Trasig. -Aha.

Trasig, säger du.

-Nix, herr Hauptbahnhof. -Puts väck!

Freden kom.

Man får inte vara dum.

-Ta en titt, Schultz. -Visst.

Jag gillar Ike! Vackra amerikaner! Klubbor till jänkarna.

Solen strålar över gamla Kentucky

Nu var Pablo trött i päran och slog sig ner på Rivieran.

-Vad är det, mamma? -Det är Medelhavet, idiot.

-Hej, flickor. -Vill ni bli filmstjärnor?

-Maurice. -Monsieur Picasso.

Lille man.

Du har ju valt mellan kapitalism och socialism.

Ja, det är okej, men du lever som en kapitalist i alla fall.

Inte umgås du med några proletärer att tala om.

Hej, kompis.

Ja, ja, du tror på jämlikhet.

Men tror du verkligen att alla kan få det som du?

Det är ju en viss skillnad mellan vad fiskargubbarna tjänar om dagen...

...och vad du tjänar om dagen.

Nej, jag vet, det är inte du som sätter priset på tavlorna.

-Inte priset på fisken heller. -Nej, inte på fisken heller.

Det är ingen idé att du vägrar ta pengarna.

Då köper bara konsthandlaren en Cadillac till. Du är för bra.

Smickrare där.

Men gör du nåt för att förändra världen?

Ja, du gör bilder. Alla behöver konsten och skönheten.

Fiskargubbarna behöver också konst och skönhet.

-Hej då, ses imorgon. -Mina herrar.

Här får ni en Picasso.

Nej, nej, nej. Till er. Från mig.

Tack.

Nej, se dig inte om! Var glad, annars kan du inte arbeta. Skål!

"Parfait d'amour, s'il vous plaît."

Varsågod, monsieur. För freden.

Varsågod. Madame, för freden.

Varsågod, monsieur.

Dolores!

-Dolores! -Va? Vem är du?

Picasso.

Vem?

Picasso. Dolores.

Pablo Picasso.

-Aha, monsieur Pablo! -Ja.

Mormor!

-Mormor! -Ah, Pablo!

Dolores.

Så träffade Picasso sin ungdoms kärlek, den mystiska Dolores-

-som hade flytt från Spanien och levde i exil på Rivieran.

Hennes dotterdotter utövade också ett förunderligt inflytande på honom.

Så flög Picassos duvor ut över världen i kalla krigets kalla vindar.

Pablo! Spanien.

Pablo! Pablo!

Pablo!

-Pablo! Pablo! -Pappa!

-Det är Dolores. -Dolores, trevligt.

Señora Dolores. - Pablo, var är poolen?

Mr gringo! Här är en teckning av självaste Pablo Picasso.

10...15 miljoner franc. Tack, herr jänkare!

-Tack då, herr greve. -Tack, don José.

Pablo!

Pablo!

-Min nya fru. -Ho-ho. Pling-pling.

Ingrid Svensson Guggenheim gav inte upp så lätt.

Pling-pling.

En doktor. Fort, en doktor!

Ho ho!

Hallå.

-Hallå? -Hallå.

Hallå.

Jag...

Hallå! Hallå!

Hallå!

A. A.

A!

Nej, nej.

Madame!

Här har vi konstnärens sovrum.

Och där ligger självaste Pablo Picasso.

Vi muntrar upp honom med ett glatt "god morgon", alla på en gång:

God morgon!

Titta, så liten han är.

Nu följer vi konstnären till badrummet.

Pablo? Din publik. Showen måste gå vidare.

Lyssna! Han är precis som ni. Och jag.

-Hej, hej, monsieur. -"Bonjour."

Nöff, nöff, nöff? Ja! Litografi till Buenos Aires.

Buenos dias, señor Pablo.

Industria Picasso, alltså?

Trehundra miljoner lire. Bra.

Ursäkta mig.

Det var den stora Picasso-kraschen. När signaturerna försvann-

-blev det panik på börsen. Pangrea på konstauktionerna.

100 Picasso för en Kalle Anka.

Hans tavlor fraktades till soptippen, konsten blev mjukvaluta.

Man gick över till jubileumstallrikar och medaljer av Silvia och kungen.

Bankvalven ekade av dunsarna från före detta konstsamlare.

Kort sagt; kaos.

Jag vet inte. Jag vet inte.

Hur fan ska jag veta det?

Pablo! Signaturen försvinner, det är ett mysterium.

Pablo, signaturen... Pablo?

Pablo är död. Han är död. Picasso är död!

Kom hit!

Han är död. Min son.

Konstnären är död.

FARVÄL

Översättning: Gunilla Hay www.sdimedia.com