Original subtitles

-Du får ta tag i det här. -Inte ska väl Anton råka ut för nåt?

Hur går det med utredningen?

Iris, hur mår du egentligen?

Vi pratar inte så mycket om honom. Han ställer mest frågor om mig.

-Hur länge blir ni kvar här? -De är mina barn. Mina barn!

Tror du att jag är dum i huvudet? Jag vet att det var du som tog urnan.

-Är det här killen som du dödade? -Nej. Vem är det?

Kroppen är inte Benjamin.

Vi har plockat upp en av dem. Vi kan ha gripit Christians mördare.

-Nej. -Tack, vi kan få in nästa.

-Nej. -Tack, vi kan få in nästa.

Ta den tid du behöver.

Det är han.

Varifrån känner du igen honom?

Det var han jag såg skjuta Christian.

Om det var killen, så var det han.

Christian!

Nej!

Vad tror du? Jag sover aldrig bra. Själv?

-Jag har väl alltid sovit bra. -Ja, jag vet.

-Det här är Maja, min nya kollega. -Hej!

-Iris. Trevligt. -Detsamma.

-Med henne saknar jag inte min gamla. -Adam, nu blir jag svartsjuk.

Så du låter henne gå och hämta kaffe?

Och jag stryker hans skjortor, putsar skor... Gjorde inte du det?

-Jo, självklart. -Jag tänkte väl.

Jättekul.

-Hur fick ni tag i honom? -Han togs för innehav i Bredäng...

...och så fick vi en fingeravtrycksträff.

-Och tjejen? -Okej, vi kommer.

-Det är dags. Ska vi? -Yes. Trevligt att träffas.

Ta det lugnt nu, så löser vi det här.

Hur länge stannar du?

En natt bara. Jag bor på hotell.

Men vi kanske kan ses ikväll?

Jag ringer.

-Lycka till, då. -Tack.

Du är misstänkt för mord.

Offret, Christian Magnusson, sköts den 3 juli 2021.

Han dog kort efter.

Ett ögonvittne har pekat ut dig.

Har du nån kommentar till det?

Nej.

Vi har hittat vapnet som användes.

Det slängdes i Djurgårdskanalen. Tack vare ett vittne hittade vi det.

Vi vet också att ni var två på platsen.

Okej.

Vem var din medhjälpare?

Vad heter hon?

Varför sköt ni Christian Magnusson?

Känner du honom?

Han heter van Voorst. Jag tror nog att du känner honom.

Jag är säker på att du kan sitta tyst hela dan-

-men det har redan gått 24 timmar och snart kommer abstinensen.

-I natt, kanske? -Eller om ett par timmar?

-Är det inte lika bra att prata nu? -Men vad i helvete!

Alltså, vi kan ju vänta, det är inget problem. Vi går ingenstans.

Okej.

Du jobbade för Sylvester Johnson mellan åren 1996 och 2003.

Ja.

Men i augusti 2003 startade du en bilverkstad.

Ja.

Hur hade du råd med det?

För enligt ditt kontoutdrag hade du inga tillgångar och inga banklån.

Jag spelade på travet och vann.

Jag sålde bongen och tjänade lite extra, sen skaffade jag min verkstad,

-Och glömde honom du hade ihjäl? -Va?

Jag har inte glömt, det var bara så länge sen. Det var en olyckshändelse.

Olyckshändelse? Flera hårda slag mot huvudet.

Så dråp...det kan vi stryka.

-Han ljuger. -Han har erkänt.

Ja, men Claire pekade ut Sylvester som har en koppling till Rovan.

Och det här med att han vann på travet?

Han tar på sig mordet för att skydda Sylvester.

Nu låter du som Iris. Rovan har erkänt.

-Hur går det med den okände mannen? -Bra.

Datatekniker försöker ta fram en bild på den okände mannen utifrån kraniet.

Bra. Du kan vi gå ut med den sen.

Och hans DNA-profil laddas upp mot en databas för släktforskning-

-så snart får vi kanske en identifikation.

-Hur gör vi med Benjamin-fallet? -Men nu är det ju inte Benjamin.

Det vet att vi inte har resurser för att fortsätta den utredningen.

Vi ska vara glada för att vi har löst ett annat kallt fall.

Det ser bra ut i statistiken.

Hallå, Gunnar! Ja, jag kommer...

Hej, Fredrik! Det var länge sen.

Var är Iris Broman? Jag vill prata med henne.

Du får prata med mig i stället.

Vi hade tänkt kontakta dig...

Kroppen vi hittade är inte Benjamin.

-Vi har fått det bekräftat. -Va?

-Ni trodde ju... -Broman trodde det, men hon hade fel.

-Men ni fortsätter väl leta? -Just nu har vi inte mer att gå på.

Men, lägger ni ner? Det kan ni ju inte, det får ni inte.

Om det kommer fram nåt nytt så hör vi av oss.

Men vad jag har hört så har du ju redan försvårat utredningen.

Han är snäll, han är pålitlig...

Han är väldigt omtänksam.

Jag stoppar dig lite där, Hillevi.

När du pratar, försök utgå från dig själv.

Så börja varje mening med "jag". "Jag känner..." "Jag vill..."

Okej...

Jag känner att...när Peter ser mig...

...då ser jag mig själv...

...så som han ser mig.

Och hur är det?

Som en person som är...

...värd...

...att älska.

Bra, Hillevi! Bra.

Tack! Om du inte hade gett mig i uppdrag att gå på restaurang själv-

-då hade jag aldrig träffat Peter, så...

Men det viktiga här är ju inte Peter.

Det viktiga är att du tog kontroll över din egen livssituation.

Ja, jag förstår precis.

Ska vi säga samma tid nästa vecka?

Jag tänkte ta en liten paus från terapin.

Vad sägs om att vi behåller tiden och så ser du hur det känns?

Nej, men jag mår ju faktiskt jättebra nu.

Hillevi, jag förstår att du känner så-

-men det händer att man får bakslag.

Ja, men om det händer kan jag boka en ny tid då.

-Okej. -Okej.

Hej! Har du mamma hemma?

Nej. Förlåt, men vem är du?

Jag heter Fredrik, jag var tillsammans med din mamma förr.

Du kommer nog inte ihåg, men jag träffade dig när du var liten.

-Hej! -Jaha.

Jag ringde hennes jobb och de sa att hon var hemma.

Hon har åkt tillbaka. Hon skulle bara fixa lunch till mig.

-Jag är sjuk. -Okej.

Hälsa att jag behöver prata med henne. De har lagt ner utredningen.

-Vilken utredning? -Benjamins.

Benjamin? Vem fan är Benjamin?

Han är min son...och Åsas son.

-Har inte Åsa berättat om honom? -Nej.

Det är för fan inte klokt.

Här.

Det är din storebror.

Han försvann för arton år sen, när han var sexton.

Hallå?

Ja, puss på dig. Hej, då!

Sluta! Det är bara jag. Sluta, sluta, det är bara jag.

Det är bara jag.

-Ta det lugnt. -Vad fan gör du här?

Va?

Tack, så mycket.

Du kunde väl ha ringt innan?

Ja, men jag var i Stockholm och så fick jag ett ryck, bara.

Vad fick dig att ändra dig?

Christian tyckte inte det var bra att vi bråkade över lite aska, sa han.

Sa han det?

-Sa han det efter att han dog eller? -Ja.

Okej...

-Är pannan okej? -Ja.

Jag har tyvärr ingen is, men...

Jag vill ha tillbaka nycklarna för jag vill inte ha såna här...

-...obehagliga överraskningar. -Jag förstår det.

Tack!

Du behöll den här, ändå?

Det är min favoritfåtölj.

Det är inte mitt fel att ni... inte skrev nåt testamente.

Vem gör det när man har det bra?

Jag behöver verkligen den här lägenheten.

Och du ville ju inte ha möblerna, så vi har slängt dem nu.

Men om du vill ha den där, går det jättebra att bara ta den.

Nej, behåll den. Det är lugnt.

Men det här var ju väldigt stort av dig...tycker jag.

Ha det så bra, då.

-Hej, då! -Hej, då!

-Smakar allt bra? -Underbart.

-Tja. Har du väntat länge? -Nej, det är lugnt.

Varför ville du ses här?

Det här var ju Christians och mitt favoritställe.

-Ja, jag vet. -Jag kör lite egen KBT-terapi.

-Säkert att du inte ska äta nåt? -Nej, jag åt med Maja. Men ät du.

Vid satt vid det här bordet den kvällen han blev skjuten.

Han...han friade till mig.

Va? Gjorde han?

Han hade köpt en asdyr ring, och jag hade inget att ge honom, såklart.

-Jag trodde inte du var den typen? -Det är jag inte heller.

Hur gick förhöret?

Han tror det hjälper att sitta tyst men han kommer att snacka.

När abstinensen slår in. Han såg ju inte direkt ångerfull ut.

Då när jag såg honom.

Du satt i observationsrummet när vi förhörde Tim, eller hur?

Du måste ju fatta att det känns för jävligt att vara utestängd. Va?

-Men du vet ju varför. Du får inte. -Nej.

Men för mig är det det enda som hjälper - att jag får göra nåt.

Terapi hjälper kanske andra men för mig hjälper det att få vara med.

Förstår du?

Det är emot alla regler. Jag kan inte.

Jag vet det men jag kommer att vara helt tyst och aldrig berätta för nån.

Nej. Över min döda...

God morgon, Tim. Har du sovit gott?

Du hade nåt som du ville berätta?

Okej.

Kom igen, Tim. Ge oss nåt så hjälper du dig själv.

-Det var hon som sköt. -Vem är hon?

-Förlåt, jag hörde inte. -Jag tror hon heter Anja.

Nåt mer än Anja?

Det var hon som sköt.

Va?

Hon hade pistolen. Det var hon som sköt.

-Men dina fingeravtryck... -Det var den här tjejen som sköt.

Men varför är dina fingeravtryck på vapnet?

För att hon hade handskar. Hon gav mig vapnet.

Så Anja skjuter och ger dig vapnet. Varför gjorde hon det?

Säg nu.

Om det nu var hon måste du ge oss mer.

-Kan vi ta en paus? -Nej, det räcker inte.

-Det var hon som sköt. -Berätta mer om Anja. Var finns hon?

Jag mår illa. Kan vi ta en paus?

Berätta mer om Anja. Var finns hon nånstans?

Nej, jag kommer inte att prata. Jag ska ha en advokat.

-Jag ska ha en advokat. -Okej, förhöret avbrutet kl. 11.05.

Iris!

Var är hon!

Vem fan är du, din jävla tant? Släpp mig, din jävla idiot.

Säg var hon är, bara! Säg var hon är!

Iris! Släpp honom!

-Vem fan är det där? -Ta det lugnt.

Jag visste det. Hur kan man vara så jävla dum? Fan!

Förlåt, förlåt. Det var för att han tittade rakt på mig.

Det kommer aldrig att hända igen. Jag lovar. Förlåt, jag tappade det.

Jag skulle aldrig ha låtit dig sitta där.

-Jag måste rapportera det här. -Absolut, det ska du göra.

Tja!

Du kanske gick tillbaka för tidigt? Du kanske kan sjukskriva dig igen?

Nej, det här var en engångsgrej. Det blir bättre om jag jobbar.

Men du åker tillbaka till Malmö idag.

-Okej? -Absolut. Bra.

Ta hand om dig.

Du...

Jag bara tänkte så här... Området i Bredäng...

Ni plockade ju Tim där. Tjejen kanske bor där, har ni kollat området?

Hörde du vad jag sa eller ska jag behöva sätta dig på tåget själv?

Jävla skit.

-Vart ska ni åka? -Du kan...

...kör mig till Centralen, men först till Hotell Birger.

Okej. Inga problem.

Eller du, kör mig till Bredäng.

Hej...känner ni igen den här tjejen?

Tycker du om det?

-Hej! -Hej, älskling.

-Vad gör ni? -Vi har vinprovning.

Okej.

Vi spottar ut det mesta, vi dricker oss inte fulla.

Ja, ja...

Vad blir det till middag? Vi kanske har nåt vin som passar.

Nej, men Peter och jag vi ska ut och äta.

Jag, då?

Vi har redan bokat bord...för två.

-Jag trodde du skulle ut ikväll? -Jag ska inte ut.

Men jag har köpt mat så det går ingen nöd på dig.

Tack så jävla mycket, då. Skit i mig.

-Okej. Ja. -Nej, men...

Ska vi inte stanna hemma? Och äta tillsammans alla tre?

Nej, du behöver inte oroa dig för henne. Hon klarar sig.

-Är du säker. -Ja.

Jag ska bara gå och byta om så går vi.

Hej! Kan jag få köpa en cigg av dig?

-Du kan få en. -Schyst.

Tack! Har du eld också?

Det kostar tjugo spänn. Nej, jag driver. Här...

Tack!

-Egentligen har jag slutat röka. -Så kan det bli ibland.

Just det...

Jag tänkte fråga... Känner ni igen den här tjejen?

-Ingen aning. -Hur så?

-Jag bara fråga henne en fråga. -Nej tyvärr, alltså.

Om det är hon jag tänker på... Hon brukar vara inne på Livs och sno.

Vet du vad hon heter?

Vet du var hon bor?

Hon kanske bor i nåt av husen där på andra sidan Centrum.

-Jag har sett henne där. -Tack!

Anja?

Stanna, polis!

Stanna! Flytta!

Anja! Anja, stanna!

Jag kan hjälpa dig, det är honom vi vill åt. Han utnyttjar er bara.

-Hon försvann ditåt. -Vad fan håller du på med?

-Va? -Du skulle ju åka hem till Malmö?

-Var är Adam? -Du ska inte agera på egen hand.

Du sabbar ju hela utredningen för oss.

Det är nog bra om ni inte har kontakt.

-Va? -Ja.

-Men hon är ju där. -Ja, vi vet. Vi har span på henne.

Men eftersom hon vet att hon är jagad nu så lär vi inte hitta henne. Tack!

Alltså... Jag har aldrig jobbat med dig...

All respekt för det du går igenom, men så här gör inte en polis.

Fan.

Vi drar.

Fredrik, öppna! Jag vet att du är där.

Öppna, då! Fattar du vad du har gjort?

När jag kom hem-

-så hade Johan låst in sig på sitt rum och han vägrar prata med mig!

Varför gör du så här? Varför förstör du mitt liv?

Jag hatar dig! Hör du det?

Kan du inte bara dö!

Tack för att jag får komma hit.

Det var bra att du ringde.

-Och jag gjorde ingen anmälan. -Tack!

Det viktigaste nu är att du får hjälp.

Tänkte du verkligen hoppa?

Nej.

Du har ju stöttat mig genom åren, så jag ska hjälpa dig, men...

...imorgon åker du hem. Okej?

Det är inte bra för dig att vara här.

Tim kommer att snacka och vi kommer att ta Anja också, det vet du.

Om de vittnar, då har vi van Voorst.

Vi...

...men inte du.

Varifrån kände du igen honom?

Vi var ett gäng som jobbade på samma bygge som han.

Var ni anställda?

Knappast. Pengar direkt i handen.

Han såg ut exakt så där.

-Och du minns inte vad han hette? -Nej, det...

Ingen sa nåt namn. Vi var många.

Pratade ni med varandra? Vet du var han kom ifrån?

Vi pratade bara engelska.

Men kanske var han från Rumänien... eller Litauen.

-Polen, kanske. -Tack för att du tog dig tid.

-Är vi redan klara? -Jag följer dig ut.

Kerstin?

-Gav det nånting? -Nej.

Han kunde inte ge några detaljer.

Visste varken vad mannen hette eller kom ifrån. Duger inte som vittne.

-Men nånting måste väl... -Ursäkta.

Kerstin Julin.

Jaha? Ja, det är bra.

Tack, det ska jag göra.

Vi har fått svar från Rättsmed.

När åklagaren ligger på, då händer det grejer.

-Vad sa de, då? -Spår av Rovans DNA på kroppen.

-Jaha. -Och Rovan har erkänt.

Så nu förbereder åklagaren för att väcka åtal.

-Vi borde nog prata med Iris. -Ja, jag ska informera henne.

Om inte du vill göra det, förstås?

-Hej. God morgon. -God morgon.

-Sovit gott? -Ja.

-Tack för igår. -Ja...

Varsågod. Eller... Tack själv, menar jag.

Frukost?

-Du vet jag och frukost. -Ja, just det.

Och jag har en biljett så jag åker tillbaka till Malmö om en stund.

Bra.

Är det okej?

Alltså, det här förändrar väl ingenting mellan oss?

Nej. Så klart inte.

-Bra. Vi hörs. -Jamen fan, vi hörs.

-Hej, då! -Hej, då!

"Varsågod."

Så jag är alltså 50 % engelsk, 25 % nordafrikan-

-15 % italienare och sen 10 % finsk-ugrisk...urgrisk.

-Va? Vad är finskt-urgrisk? -Jag har ingen aning.

Men coolt.

Jag trodde man skulle få mer detaljer men då måste man betala mer.

-Ska du inte göra det? -Jag vet inte. Du, då?

Jag har inte fått mina svar än. Men jag vill absolut fortsätta.

-Här jobbar mammas nya kille -Den snygga dansken?

Tyst!

-Ska vi gå in och hälsa? -Ja.

-Hej, ursäkta... -Hej.

Jag letar efter Peter.

-Vem kan jag hälsa ifrån? -Liv. Han vet vem jag är.

-Vad ska du säga till honom? -"Natasha ville se hur snygg du är."

Lägg av.

-Det är de två. -Hej! Känner jag er?

Nej, förlåt. Den andra Peter som jobbar här.

Det finns ingen annan Peter.

Jo, det ska det göra. Han är dansk.

Du menar Rasmus, kanske?

-Nej...Rasmus? -Han har slutat.

Annars så... Vi har bara en Peter här och det är jag.

-Hej? -Hej! Du jag tänkte på en grej.

-Har du tid? -Ja, kom in.

Jag har tänkt på det här med fåtöljen, och...

Och jag...jag skulle nog ändå gärna vilja ha den.

Självklart, det var ju det jag sa. Det är bara att ta den.

Ja, men vad bra. Då fixar jag nån slags transport eller nånting.

-Det kan jag göra, det löser vi. -Det ordnar sig.

Förresten, vi har bokat datum för urnsättningen.

-Du kommer väl? -Nej, jag tror inte det.

Jag tänker att Christian skulle ha velat det.

-Jag är inte riktigt säker på det... -Att vi liksom är samlade allihop.

Ni har ju aldrig riktigt gillat mig i er familj.

Ursäkta, det är du som inte har velat ha med oss att göra.

-Vi har alltid stått med öppna armar. -Visst.

Du kanske inte tror det men hans familj betydde mycket för honom.

Och jag vet också att han längtade efter en egen familj.

Men du bara jobbade och gjorde karriär.

-Vad vet du om det? -Jag har pratat med honom.

Han längtade efter egna barn, men du bestämde att ni inte skulle ha det.

Du är en jävla egoist. Du ska inte ens komma, det är ju helt sjukt.

Om det inte hade varit för dig så hade ju Christian levt nu.

Tack!

Jag kommer behöva att du köper mer värktabletter och handlar mat-

-och så undrar jag om du, snälla, kan ta barnen imorgon?

Jag har haft så ont idag.

-Du menar till jobbet? -Ja.

-Nej, det går inte. -Bara en dag.

De skulle tycka att det var så spännande-

-att följa med moster... gudmor till jobbet.

-Hur gick det med Tove? -Hon fick urnan.

Fattade hon nåt?

Men så började hon förstås anklaga mig för Christians död.

För att jag bara jobbar hela tiden.

Hon är så jävla sjuk i huvudet. Du får inte tro henne.

Man kan ju inte säga såna saker bara. Klart att du jobbade mycket-

-men det är sjukt att säga att det var ditt fel att han dog.

Vad vet du om det?

Om att du jobbade mycket?

Jag vet inte... Det var väl Christian som sa det, eller nåt?

Va? När sa han det? Brukade ni prata om mig, eller?

-Kan inte du räcka mig min väska... -Pratade ni om mig, frågade jag.

Ibland.

Jaha.

Pratade ni ofta?

Vi pratade för att jag försökte få tag på dig.

Och du svarade aldrig så då pratade jag med Christian för han svarade-

-och så...

...så började vi väl prata och fick en typ av kontakt, kan man väl säga.

Varför har du inte sagt det?

För jag tänkte att det var nåt som han borde prata med dig om.

Och så...vissa saker sa vi väl i förtroende till varann.

Vad sa han till dig i förtroende?

-Va? -Det spelar ingen roll nu.

-Jo, säg. -Det spelar verkligen ingen roll.

-Säg vad han sa. -Iris...

Säg.

-Han pratade med dig om separation. -Tyst!

Tyst! När sa han det?

När sa han det, frågade jag?

-Jag säger bara vad han sa. -Ja, när? När sa han det?

-Iris, snälla. -Vilken dag sa han det till dig.

Säg när han sa det!

-Dag... -Säg det bara.

-Dagen innan han dog. -Nej!

-Nej! Nej! Nej! -Aj! Snälla Iris... Iris?

Text: Peter Wennersten

Text: Peter Wennersten