Original subtitles

Jag minns första gången jag såg det.

Jag försökte finna ord att beskriva det.

Men det gick inte.

Inget kunde ha förberett mig.

Inga böcker, inga lärare.

Inte ens mina föräldrar.

Jag hörde tusentals berättelser, men inga som kunde beskriva det här.

Man måste se det för att förstå.

Men ändå... Jag har sett det-

-och förstår det än mindre nu än när jag först fick syn på stället.

Vissa kallar det "den amerikanska öknen".

Andra "de stora slätterna".

Men de uttrycken uppfanns av universitetsprofessorer-

-omgivna av inbillad ordning och rättfärdighetsfantasier.

För att lära känna det måste man färdas där själv.

Blöda på dess jord.

Drunkna i dess floder.

Först då står namnet klart för en.

Det är helvetet.

Och demonerna finns överallt.

Nej, sa jag.

-Låter du mig löpa? -Jag säljer dig.

-Eller så dödar jag dig! -Du talar engelska.

-Hur kan du göra så här?! -Du talar engelska...

...och ditt folk gör så här.

Men om det här är helvetet och jag är här-

-då måste även jag vara en demon.

Och jag är redan död.

-Kapten? -Ja.

Vi är klara.

Kommer du?

Jag tänker på saken.

Tänk snabbt.

Ska jag gräva ett hål vill jag göra det innan solen står för högt.

Jag kommer.

Kom igen!

Kom igen!

-Rätt smart. -De går inte på det en andra gång.

-Snart skjuter de bara hästarna. -Det är nog hästarna de är ute efter.

-Bönder har inget värt ett vitten. -De skjuter hästarna ändå.

Sen bonden.

-Vad gör han? -Vet inte. Och jag bryr mig inte.

-Bra skjutet. -Ja.

-Så ni ser bara på? -Du verkade ha det under kontroll.

Tack för hjälpen.

-Ta inte hästen. -Jag tycker jag förtjänar den.

Tjuvar flockar samman här.

Om nån i flocken ser den påskyndar du bara nästa eldstrid.

Äkta vara! Comanche, kiowa, kickapoo! Skalper till salu!

Linson's elixir. Det botar tuberkulos, dysenteri, lungsot...

-Kan du ta vagn och hästar? -Hur många hästar?

Fyra, och jag har forslat hit två med tåg.

Är du James Dutton? Vi har dem här bak.

De flesta ställer vagnen därbak. Vi ska se vad du har...

Ursäkta oss.

-Det blir stulet innan morgonen. -Ingenstans du kan förvara det?

Jag kan ha det i ladan för tio dollar. Men jag kan inte lova nåt.

Det är löftet jag betalar för.

-För 20 kan nån vakta det. -Och för hästarna?

-Två stycket. -Finns det nåt hyfsat hotell?

-Är det bara du? -Jag har familjen. Sex totalt.

Du vill inte ha familjen här. Åk till Dallas.

-De ska träffa mig här. -Calhoun är din bästa chans.

Det blir 77, 78, 79, 81 och 82 för de två som redan är här.

Det här är för vagnen. Betala inom 30 dar, annars auktioneras det bort.

-Vad har ni för regler om vapen? -Du klarar dig inte utan ett.

Men drar du ditt vapen i den här stan är det bäst att du kan din sak.

-Hejsan, snygging. -Vilken tur man kan ha.

Kom in för en dusch och ett bad.

Du kan få bada mig.

Glöm badet, du kan klättra på mig istället.

Akta dig.

-Ge tillbaka den. -Vad?

-Plånboken. -Jag har inte tagit din...

-Såg ni? -Ficktjuv!

Han tog min plånbok, för fan!

Bonden är inte rädd att använda sitt gevär.

Förr eller senare startar han nåt han inte kan vinna.

Thomas, stå vid dörren, släpp inte in skiten.

Det borde besvarat alla era frågor om hur farlig vår resa blir.

Det blir så och värre, ända till Oregon.

Är det nån här som talar engelska?

Jag...

-Jag talar engelska. Josef. -Har gruppen en ledare?

Men han talar inte engelska?

Nej, han talar inte engelska.

-Har ni vagnar? -Och oxar att dra dem.

Oxar överlever inte resan. Värmen och vattenbristen dödar dem.

-Sälj oxarna, köp hästar. -Vi kan inte hästar.

Var har ni er utrustning?

-Utrustning? -Förnödenheter.

-Era väskor. Vad har ni med er? -I bakre rummet.

Visa mig.

Vad är all den här skiten?

-Allt vi tog med oss hemifrån. -Ni borde lämnat det där.

-Det överlever inte resan. -Det måste det.

-Det här är allt vi äger och har. -Hur kan jag lasta allt på en vagn...

...och ta det över jävla floder och berg?

-Kapten. Han har inte ens en pistol. -Nej.

-Är det emot er religion? -Det är emot våra lagar.

-Vi fick inte ha dem. -Har ingen skjutvapen?

Behöver vi dem?

Om ni behöver dem?

Vi får anlita fler män. För att skydda er, hjälpa er jaga.

Prata med gruppen och se hur mycket pengar de kan skaka fram.

Mer pengar? Priset är 200 per familj.

-Vi har ett nytt pris. -Kyrkan varnade oss för såna som ni.

Ni ändrar på reglerna, försöker råna oss. Ni tror vi är dumma, bara för...

Ni har inga hästar, inga vapen, ni kan inte rida. Ni är dumma, för fan!

Som tror ni kan resa 300 mil utan överlevnadskunskap.

Kapten.

Ta tåget till Portland. Ni överlever inte resan.

-Vi har inte råd att ta tåget. -Köp då gårdar här.

Det är varmt och torrt här. Vi är bergsfolk. Vi kan berg.

-Hur mycket kostar fler män? -Kanske hundra styck. Kanske mer.

Jag hör mig för.

Vi åker imorgon bitti.

Vi åker när ni är redo. Vilket ni inte lär vara imorgon bitti.

Ingen fara.

Du stirrar ut genom fönstret som om du ska vinna ett pris.

-Du har inte fel... -Jag har aldrig sett solnedgången.

-Går inte solen ned hemma? -Tallarna är i vägen.

-Tennessee? -Hur visste du det?

Jag kan tallar. Och dialekter.

-Vart ska du? -Västerut.

-Alldeles ensam? -Med min familj.

Jag ser ingen familj, bara dig.

De är...

Vi sitter därbak.

-Jag ville titta ut genom fönstret. -Sitt här så länge du vill.

Och lite till.

Men jag ifrågasätter din fars omdöme.

Om jag hade en så vacker dotter skulle hon aldrig vara ur sikte.

Gör inte så.

Göm dig inte.

Skönhet ska beundras.

Får jag se?

Ja.

Se på dig.

-Jag förstår vad ni vill säga. -Kom nu, Elsa.

God dag. Du blir min död.

-Jag tittade bara ut genom fönstret. -Tjusig kostym fönstret hade.

Ursäkta mig. Tack, sir. Ursäkta.

-Ursäkta. - Var är John? -Med din faster.

-Lämnade du honom med dem? -Du gav mig inget val.

Sitt.

En dag kommer jag bara att åka längst fram i tåget.

Det är en barnadröm. En kvinnas dröm är att aldrig mer åka tåg...

-...för att hon har ett hem. -Vi är båda långt ifrån våra drömmar.

Låt henne prata med dig så. Om hon var min dotter...

Tror du att du kan få henne att lyssna, varsågod.

Du smyger iväg och är uppnosig mot mamma som räddade dig.

Jag behövde inte räddas. Förlå...

Bry dig inte om mig, be henne om ursäkt.

-Förlåt, säg åt henne att sluta. -Du har bevisat din poäng.

Du slår en främling men inte din dotter, fast hon behöver det.

Frihet leder till hennes förfall, om det inte redan gjort det.

Du förtjänade det.

-Vad är lönen? -Hundra i månaden.

Det tar fyra månader dit, och sen är vi fast i Oregon över vintern.

-Pengarna försvinner fort då. -Vi kan skicka hem er med tåget.

Kapten... Jag har drivit boskap ända till Omaha-

-och mött en del migrantkaravaner. De här jävlarna försöker ju dö.

De kan varken simma eller rida.

Banditer kommer att plåga er ända till Nebraska, och på indianmark...

-Indianerna är i reservat. -Tills de inte är det längre.

När de ser er komma sadlar de upp och plockar er som höns.

Det är tillräckligt farligt här. Jag behöver inte bege mig 300 mil.

Alla bekymmer jag behöver finns här.

Tack för maten.

-Vi kan kolla på Elephant. -Är de där vill jag inte ha dem.

Titta vem som kom.

Den där jordbrukaren är visst överallt.

Kan vi pratas vid?

Vad du än säljer är jag inte intresserad.

Kan vi pratas vid?

För maten. Och för att vi tränger oss på.

Jag kan betala min mat själv.

Du har fyra hästar för vagnen. Vad drar du?

Det går snabbt. Jag gissar att den är tom och du ska fylla den i stan.

Sen ska du...

Hade vi velat råna dig hade vi gjort det för länge sen.

Vi leder en karavan norrut. Du kanske är på väg åt samma håll.

Vi kan ha användning för kapabla karlar. Och du verkar vara det.

-Det är det enda vi frågar om. -Min familj möter mig här ikväll.

-Vi beger oss norrut imorgon. -Vart?

Vet inte.

Du verkar inte vara en man som reser utan plan.

Jag har en plan.

Du vill att man ska jobba för sina svar, va?

Jag har inte svaret själv. En massa människor drar västerut och norrut-

-utan att ha sett landet, utan att veta om det är mödan värt. Inte jag.

Jag fortsätter norrut tills jag hittar mark som är mödan värd.

-Hur många i din grupp? -Sex.

Hur många män?

Vi kan hjälpa varandra.

Jag är inte ute efter hjälp. Jag har nog att tänka på med min familj.

Du är lyckligt lottad där. Det var du på gatan också.

Jag hoppas att din tur räcker till ditt sällskap också.

Nästa station: Fort Worth. Nästa station: Fort Worth.

-Elsa! -Jag ska bara titta ut.

Luften var annorlunda.

Luften hemma är tung, som en myskaktig soppa.

Här är den lätt, med en märklig doft av pollen och rök-

-som brinnande blommor. Det luktade vilt. Otämjt.

Det var underbart.

Vänta tills alla har stigit av.

-Har ni sett Elsa? -Du har tappat bort henne igen...

Om "möjlig" kan beskriva en känsla var det så jag kände.

Hela världen kändes möjlig. Och jag var redo för den.

Pappa!

Pappa! Pappa!

-Pappa! -Hur kom du dit upp?

-Genom dörren. -Gå in igen.

För mycket folk. Jag får vänta.

Jag kan inte vänta.

-Se så, tösen. -Herregud.

Var försiktig.

Kom hit.

-Du måste sluta växa. -Och du måste raka dig.

-Mamma kommer att bli tokig. -Hon kanske tycker om det.

Den där flickan... - Hur kom du ner?

-Jag hoppade. -Hon är din dotter.

Du kan ta henne.

Hej, gumman. Jag har saknat dig.

-Du ser ut som en slusk. -Jag hade tänkt raka mig.

-Tänk hårdare. -Jag gör det imorgon bitti.

Det blir bra så länge.

Och du överlevde resan.

Knappt. Mannen bredvid sket på sig i Mississippi-

-och jag fick känna stanken ända hit.

-Det låter inte så vidare roligt. -James, era barn är förvildade.

-Fullkomligt förvildade. -Hej, Claire.

-Hej. -Det var tråkigt med Henry.

Han var...en tålmodig man.

Det var Herrens vilja.

Man kan inte tro på himlen och sen bli ledsen när folk hamnar där.

Mary Abel.

Claire.

Elsa...

Elsa.

Det här är en farlig stad. Irra inte runt.

-Jag irrar inte runt. -Jo, det gör du.

-Gör det bara inte här. Lova det. -Jag lovar.

Älskling.

-Calhoun. -Ja, sir.

Piska skiten ur honom! - Ät skit, skitstövel. - Ge honom!

-Vad sa hon? -Inget.

Kalla mig hora igen, din jävel.

-Stannar ni länge i Fort Worth? -Helst inte.

Det finns några riktigt trevliga delar.

-Men det här är inte en av dem. -Det förstår jag.

Hotel Calhoun.

Framme.

Försiktigt. - Claire.

Är allt bra?

Claire, här bor du.

Mary Abel, kom.

Att bli änka har inte mjukat upp henne.

Låter man henne dra i kärnmjölk i en månad skulle hon inte mjukna.

John, här bor du och din syster.

-Du, då? -Alldeles bredvid.

-Se efter din bror. -Det ska jag.

-Ja, ma'am. -Jag sa ju "det ska jag".

-Jag vet. Du sa inte "ja, ma'am." -Kvinnor säger inte så till varandra.

-Så du är en kvinna nu? -Är jag inte det?

-Det där barnet... -Hon har inte fel.

-Så det är dags för frierier? -Glöm det.

-Hur mycket kostar det här rummet? -Det sista vi ser på ett tag.

Du förtjänar det.

-Ett bad. -Ja, tänka sig.

-Finns det varmvatten i lobbyn? -Ja.

Jag läste om ett hotell New York där det finns varmvatten i rummet.

Man vrider om kranen så kommer det. Kan du tänka dig?

Tills vidare får du tänka dig att jag bär hit hinkar med vatten.

Det kan jag tänka mig.

Okej.

Jag är strax tillbaka.

-Absint? -Sodavatten.

-Det vattnet känner jag inte till. -Man tar nog bort fläckar med det.

-Varför dricker du det? -Eftersom jag inte dricker alkohol.

-Varför inte? -Jag gör det bara inte.

-Och du spelar inte heller. -Nej.

-Dansar du? -Inte nu längre.

Då kanske du ska hem och sova.

-Eller så sover du inte heller. -Inte mycket.

Så du sitter och dricker nåt man inte ska dricka...

...och ser andra göra allt du inte gör.

En korrekt observation.

Varför? Det är inte pengar.

Fattiga män tittar runt här som utsvultna hundvalpar.

Men du... Du har pengar.

Jag har så det räcker.

Du vill inte vara ensam med dina minnen. Det är därför du inte sover.

Så du sitter här tills du är för trött för minnen.

-Du är för smart för att jobba här. -Jag tjänar mer än bankirer.

Jag är precis där jag hör hemma.

Vad hette hon?

Helen.

Har du inte haft nån efter henne?

Du får kalla mig vid hennes namn.

Du kan blunda och kalla mig vid hennes namn...

...och vara med henne igen.

-Jag kan ge det till dig. -Ge fan i mig!

-Är han till besvär? -Han knuffade mig!

Vet du vad jag gör här?

Jag letar ett skäl. Vill du vara mitt skäl?

-Nej, det vill jag inte. -Då ska du fan sätta dig.

Helen.

Det fungerade inte.

Allt jag visste om sex var rykten.

Berättelser mellan vänner som försökte förstå vad ordet betydde.

Nu visste jag.

Jag har läst mycket om Wyoming.

Ja, det regnar inte tillräckligt mycket i öst-

-och snöar för mycket i väst.

Så...

Nej till Colorado.

Nej till Wyoming.

Oregon, Washington... Gott om regn, inte mycket snö.

-Svala somrar och milda vintrar. -Det låter som en sång.

För dig låter det som en sång.

Du tror väl inte att jag släpade 150 liter vatten upp för trappan-

-bara för att bli ren?

Jag uppvaktar dig.

De där vattenhinkarna måste ha varit tunga.

-Det var de, älskling. -Stackare.

Det är så mycket jag inte vet om livet.

Vi lär oss läsa, vi lär oss regler, lär oss Bibeln och uppförande-

-och hur vi undviker att göra andra illa till mods.

Alla de sakerna verkar vara motsatsen till livet.

De verkar strypa det.

Men nu sover jag vid civilisationens kant-

-och snart är kanten bakom oss.

Inga regler då. Bara livet.

Vilket äventyr.

Vilket äventyr för oss alla.

Vilken vildkatta!

Min tur.

Mamma!

Vill du också jäklas med min familj? Va?

-Vad fan ska jag göra med dem? -Sälja dem.

-Till vem? -Jordbrukare.

Jordbrukare använder inte oxe nu. De drar plogarna med ångmaskiner.

-Det är bara att mata pannan. -En sån har jag aldrig sett.

Inte du heller. Vi byter jämnt.

-Jag kan byta mot mulåsnor. -Vi behöver hästar.

De här kan inte hantera mulåsnor. De är så gröna.

-Det är deras problem, inte mitt. -Jag kan ta blandat. Hälften hästar.

Kör till. Men klaga inte på hästarna, det är som det är.

Kofösarna får alla bra hästar.

-När ska vi bege oss? -Vi får se vad vi kan lära dem först.

De måste få chansen.

Det är ett jobb, kapten, och vi tog på oss det.

Allt jag har är mitt ord, och jag tänker fullfölja.

Men hälften av dem kommer inte att klara det, och det vet vi båda.

Det är ett fritt land, och...

Vad fan, de valde det här.

Vi gör det vi kan, men vi måste komma iväg.

Annars tar vintern död på oss.

-De är inte redo. -Det blir de aldrig, kapten.

Att de inte klarar det betyder inte att vi inte kan försöka.

Det sa jag aldrig.

Då så, mister. Det här...

...är för arbetet. Och det här är till banken.

Tack.

Det här är en skallerorm.

De gömmer sig under stockar och stenar.

Nattetid, om det är kallt, söker de värme-

-och om du sover på marken är den värmen du.

Ett bett är dödligt.

Det här är giftsumak.

Den dödar inte, men man önskar att den gjorde det.

Rör den inte. Gå inte bland den.

-Vad har vi mer? -Vatten.

Drick inget vatten från marken.

När vi slår läger har vi latrin en bit bort från vår vattenkälla.

Vad är "latrin"?

Puderrummet.

Vattenklosetten.

-Thomas, hjälp mig. -Toaletten.

-Vad i helsike är en "toalett"? -Franska för skithus.

-När lärde du dig franska? -Jag kan inte franska, bara...

-Bara vad skithus heter. -Hur vet du det?

-Jag brukade knulla en fransyska. -Okej, då vet jag.

Du behöver inte bli arg.

-Vi borde kolla dem. -Jag vet.

-Allihopa. -Jag vet.

Jordbrukaren.

-Behöver ni hjälp ställer jag upp. -Det är taget. Tack.

-Lönen är hundra i månaden. -Ingen lön. Jag följer bara med.

Låt gå. Hur många kvinnor är det i din grupp?

Det är bara kvinnor. Och en femårig pojke.

-Jag kan behöva låna en kvinna. -Låna för vad?

Nästa.

Snurra.

Det är bra. Gå dit bort.

Nästa. Se så.

Klä av dig.

Lyft armarna. Snurra runt.

Lyft håret.

Gode Gud... Det är bra. Nästa.

Snurra.

Kapten.

Klä på dig.

Har du en fru?

Ta hit henne.

-Vad? -Inget.

-Vad har jag gjort? -Du har inte gjort nånting.

Thomas.

Vad har jag gjort?

Vad har vi gjort?!

-Vad har vi gjort? -Ingenting.

Ni har smittkoppor och kommer att dö.

På tre dagar smittar ni alla ni träffar.

Har ni ett samvete lämnar ni stan. Lägg er vid en flod och dö i frid.

Ser jag er igen dödar jag er själv.

-Jag har inte det ni påstår. -Stick från stan!

Jag har det inte!

-Redo att resa? -Jag är färdig i den här stan.

Vi beger oss norrut imorgon. Slår läger vid Trinity.

-Vi får försöka lära dem köra vagn. -Var vid Trinity?

Det finns en stor ek, krokig som en gammal gumma.

Vid en stor stenbumling. Som att hon gråter vid en grav.

Vi möts där.

Jag minns berättelser om det stora kriget...

...om hur människan verkade ha tappat allt förstånd.

Att vi hade blivit djur.

Eller bara accepterat det faktum att vi alltid har varit bara djur.

Men ibland känner jag att vi är mer...

Att vi har utvecklats bortom jakten på nästa måltid-

-eller makten att styra över fortplantningen.

Där vi andas frisk luft och nästan känner smaken av skaparen.

Jag önskar att jag kunde stanna tiden...

...och leva här i en evighet, bada i det möjliga-

-medan verklighetens gyttja stannar vid stranden.

Vi var inte fattiga. Vi var inte desperata.

Vägen västerut är full av misslyckanden.

Men det var inte vad som drev honom.

Det var en dröm.

Och drömmen besannas.