Original subtitles

Mamma...

Jag vill ha min mamma.

DEN SOM DRÄPER

FEM ÅR SENARE

Hej, Alice.

-Jag är ledsen! Har du väntat länge? -Nej.

-Hej. -Hej.

Hej.

-Du har inte förändrats alls. -Det är inte sant, men tack.

-Jag är så glad att du kom. -Jag är glad att du ringde.

Känner du igen dig?

Ja, lite.

-Inga problem att få ledigt? -Nej. De gav mig några dagar.

Är du gift? Har du barn?

-Jag har en pojkvän. Inga barn. -Okej.

Jag menade inte att snoka.

Eller jo, det gjorde jag faktiskt.

Alice.

Jag ville bara säga att jag är hemskt ledsen

att jag inte tog kontakt när Markus hade dött.

Jag bodde i England då...

Jag vet. Du behöver inte be om ursäkt.

Nej, jag borde be om ursäkt för att jag plötsligt ringer så här.

Men jag behöver verkligen din hjälp.

Kom.

Det här har inte förändrats.

Jag visar dig ditt rum på övervåningen.

Johannes?

Har du gjort matteläxan?

-Vill du att jag tittar på den? -Nej.

Är du säker? Okej.

Lunchen är lite tråkig idag. Förlåt.

Skulle inte mamma ha kommit hem igår?

Hon blir försenad ett par dagar.

Det är lite kaos på den nya avdelningen.

Kan inte nån annan ta hand om det?

Ingen är lika duktig som din mamma.

-Du kan ringa henne på Facetime. -Ja, jag försökte.

Det här är Masja. Lämna ett meddelande.

Hej, älskling. Det är jag igen. Johannes undrar när du kommer hem.

Och... Det gör nog jag med.

Ring mig när du hör det här. Ha det bra.

Som jag sa i telefon,

så hoppas jag att du hittar nåt som polisen missade.

Jag har samlat ihop lite material.

Du kunde säkert ha googlat det mesta.

Polisen har inte velat säga så mycket.

-Särskilt inte till medierna. -Inte till de efterlevande heller.

Jag hör knappt nåt från dem längre.

-Vem leder utredningen? -Hon heter Karina Hørup.

Hon var inte med från början, men tog över fallet för tre månader sen.

Men de har inte hittat nåt nytt.

Varför ringde du mig först nu?

Jag är sjuk.

Jag har en hjärntumör som inte går att operera.

De ger mig tre till fyra månader. Ett halvår, om jag har tur.

Louise. Tyck inte synd om mig.

Men jag vill veta vem som mördade Markus.

POLIS

-Louise Bergstein? -Ja.

-Karina Hørup. -Hej.

-Känner du Alice Ejbye? -Hon var en vän till mina föräldrar.

-Hur kan jag hjälpa dig? -Alice bad mig titta på fallet.

Vi kan inte hindra henne från att göra egna efterforskningar.

Jag är inte här som privatdetektiv. Jag vill erbjuda min hjälp.

Vi har konsulterat experter, men utan resultat.

Är utredningen fortfarande öppen?

Ja då, vi ger inte upp. Det hoppas jag att Alice förstår.

Får jag ställa några frågor om offren?

Visst. Följ med mig.

-Var Markus Ejbye det första offret? -Vi tror det.

Enligt löpsedlarna överfalls han på natten.

Ja, vid 1-tiden på väg hem från jobbet.

Och Esben Quist, det andra offret, skedde det också på natten?

Ja. Han var på väg hem efter en tur på stan.

-Samma dödsorsak? -Det kan jag inte säga.

Men ni utgår från att det var samma gärningsman?

Ja, absolut.

Och Kasper Larsen, det tredje offret.

Han dödades i mars. Vid samma tid på dygnet?

Vi vet inte.

Han lämnade arbetet på eftermiddagen och anmäldes saknad morgonen efter.

Så tre unga män, mellan 18 och 25 år.

-Kände de varandra? -Nej.

Kan du berätta hur er gärningsmannaprofil ser ut?

Vi antar att han är lågutbildad och att han har begått brott förut.

Han bor troligen ensam eller med en äldre familjemedlem.

Han är drogpåverkad när han utför brotten.

Han agerar impulsivt.

Så, en oorganiserad typ.

Och hans val av offer?

Förutom att offren är unga män, är det slumpmässigt.

Han kände inte offren.

Har ni några misstänkta som motsvarar profilen?

Jag kan inte avslöja det.

Får jag se bilderna från brottsplatserna?

Du arbetar inte med fallet och du känner familjen, så tyvärr.

Men ring gärna om du har fler frågor. Och hälsa Alice.

-Jag visste att hon skulle säga nej. -De har redan en gärningsmannaprofil.

Lät den trovärdig?

Det är svårt att säga med så lite information.

-Var jobbade Markus? -På ett hotell i stan.

Han var diskare på restaurangen.

Han hade precis tagit studenten

och ville ta ett sabbatsår innan han skulle läsa vidare.

-Här. -Tack.

Innan han mördades...

Hade han avvisat nån som attraherades sexuellt av honom?

Nämnde han om han kände sig förföljd eller iakttagen?

Nej, men polisen frågade mig

om det kunde vara nån som kände Markus.

Jag kunde inte tänka mig nån.

Och sen inträffade två mord till.

Och då övergav de den teorin.

Polisen tror att offren väljs slumpmässigt.

Men du håller inte med?

Nej, det är jag som har retat upp fel människor

under mina 25 år som domare.

-Har du blivit hotad? -Ja.

Men de har bara repat min bil och sånt.

Vi hade ett inbrott en gång, men han måste ha fått kalla fötter,

för inget blev stulet eller förstört.

-När hände det? -Det var...

strax innan Markus dog.

Är du säker på att ingenting stals?

Ja. Inga smycken eller nånting.

Så hur visste du att nån hade tagit sig in?

Bakdörren stod öppen när jag kom hem.

Och jag såg att nån hade varit här.

Några saker hade flyttats, men det var allt.

Får jag se Markus rum?

Jag har knappt varit här sen det hände.

Inga av Markus saker saknades?

Nej, det tror jag inte.

-Är det Markus? -Ja. Från studentfesten.

-Höll han studenttalet? -Ja.

Han älskade den mössan.

Jag förstår inte.

Vad är det?

Hans studentmössa är borta.

Polisen kanske tog den.

Nej, de tog bara hans dator, inget annat.

Jag vet att den låg däruppe.

Peter!

Din fru är här.

Tack.

Det håller inte att jag åker fram och tillbaka till Singapore.

-Jag är oftare där än hemma. -Ja, jag vet.

Vad tänker du göra? Ta tillbaka ditt jobb här i Odense?

Nej. De har erbjudit mig befordran.

Som ansvarig för den nya filialen.

Men det betyder att jag flyttar dit ett tag.

Okej. Hur länge då?

Två år till att börja med.

Okej, så...

Johannes och jag får klara oss själva ett tag...

Vi kan nog flytta dit efter sommaren. Vi måste hyra ut huset.

Ja...

Jag tycker inte att du ska flytta.

Tycker du inte?

Peter...

Är det inte bäst, när man tänker på hur vi haft det de senaste åren?

Vad är det här?

Är det Nigel...?

Nej. Han är min chef. Vi har ju pratat om det här.

Jag vet.

Du får behålla huset, förstås.

Va?

Masja, huset var din dröm, inte min.

Jag trodde att det var bra för oss.

Masja...

Jag flyttade hit, jag tog det här jobbet

för att du skulle få ditt drömhus.

Jag har hållit ihop allt medan du har gjort karriär.

Vi borde berätta för Johannes tillsammans.

I kväll.

Peter...

-Louise? -Hej.

-Hej. -Har du tid en stund?

Kom in.

Det här är min man, Bo.

Jonathan och Albert, och skärmknarkaren är Cecilie.

Har det hänt nåt?

Nån gjorde inbrott hos Alice Ejbye strax före mordet.

Hon såg först nu att Markus studentmössa blev stulen.

Okej. Hon har inte bara lagt den nånstans?

Nej, det är Alice säker på.

Hade de andra offren haft inbrott?

Inte vad jag vet.

Tror du att mördaren gjorde inbrottet?

Det är möjligt.

Kom till polisstationen imorgon. Jag ska kontakta de andra familjerna.

Tänker du prata med dem?

I så fall, får jag följa med dig?

Jag kan hitta familjerna själv, men det är bäst att gå via dig.

Klockan 10 i morgon, på stationen.

Tack.

Tränaren sa att jag ska börja som högerback i nästa match.

Toppen, bra jobbat.

Vet du att jag också spelade högerback?

-Ja. Du har sagt det tusen gånger. -Har jag?

Jag var lysande, så...

Johannes, jag åker till Köpenhamn ikväll.

Jag måste åka tidigt till London.

Jag har några möten där och sen...

Jag ska åka tillbaka till Singapore.

-Du har inte ens varit hemma en dag. -Jag vet.

Och jag är ledsen för det.

Men...

Jag har fått ett nytt jobb där.

Som chef.

Det betyder att jag måste flytta till Singapore ett tag.

För hur länge?

Ett år, kanske två.

Så vi ska flytta också?

Nej, du och pappa stannar här.

Du har skolan och dina kompisar, och pappa har sitt jobb.

Jag kommer hem på besök så ofta jag kan.

Du kan hälsa på under skolloven.

Och vet du vad.

Det finns en pool där jag bor...

-Ska ni skilja er? -Nej.

Mamma ska bara bo där ett tag.

Sen kommer hon hem.

Nån gång måste han få veta.

Ja...

Men vi borde säga det en dag när du inte ska åka iväg.

Ja.

Och det ger dig en chans att ändra dig.

Ja.

Men det gör jag inte.

Det går bra hittills, så vi får se.

Det har gått över 20 år, så...

David, kan vi prata imorgon?

Ja. Sov gott. Hej.

-Jag kan göra det. -Nej! Jag gör det.

Det påminner mig så mycket om när du var liten.

Jag minns den tavlan från när jag var liten.

Jag brukade räkna alla båtar innan jag somnade.

Jag har många fina minnen från den tiden.

-Du och mamma drack rödvin. -Ja.

Mamma kände sig trygg här.

Jag är ledsen att jag inte kom till din mammas begravning.

Men din pappa och jag...

Sommaren du tillbringade här...

Det var inte första gången hon lämnade din pappa.

Men det var första gången hon tog med dig.

Och hon lovade mig att hon menade allvar den gången.

Men efter två månader gick hon tillbaka till honom, som vanligt.

Jag försökte hålla fast vid vår vänskap i åratal...

men det blev svårare och svårare.

Det var svårt att acceptera att hon ville leva med en man som slog henne.

Men jag borde ha hållit fast vid dig.

På ett eller annat sätt.

-Hade ni inbrott innan Esben dog? -Ja.

Det stämmer. Mellan jul och nyår.

-Blev nåt stulet? -En pokal.

Esben vann dem i e-sportturneringar.

Varför sa du inget om det?

Min man tror inte att det var nåt inbrott.

Men du tror att nån var här?

Ja. På natten när vi sov.

Tack.

Ilona, hade ni inbrott innan Kaspar dödades?

Ja. Fast jag är inte säker.

Det var ungefär två veckor innan, när vi var på jobbet.

Köksfönstret var öppet när jag kom hem. Jag öppnar det aldrig.

Och du anmälde det inte?

Alla tre offren hade inbrott innan de mördades.

Så...

Du hade rätt. Gärningsmannen valde sina offer i förväg.

Betyder det att vår profil är fel?

Kanske.

-Kan du göra en ny? -Ja.

Behöver du foton? Obduktionsrapporter?

Allt du har.

Det här är Louise.

Søren och Torben har arbetat med fallet sen dag ett.

-Søren Dedenroth. -Louise Bergstein.

-Torben Vissinge. -Louise.

Bra jobbat med inbrotten. Det är uselt att vi missade det.

Vår teori var att offren inte kände gärningsmannen.

-Tar du mjölk? -Nej, tack.

Vi har samlat material till dig. Obduktionsrapporter och foton.

-Vi kan gå igenom det tillsammans. -Ja.

Det första offret var Markus Ejbye.

Ska vi hoppa över honom? Jag vet att du känner hans mamma.

Det går bra. Jag träffade aldrig Markus.

Okej.

-Ströps han till döds? -Ja, med ett rep.

Det gäller för alla tre offren. Och knivhugg på kroppen.

Han fick dem innan han dog.

-Några spår av sexuellt våld? -Nej, tyvärr inte.

Jag menar...

Då skulle vi ha gärningsmannens DNA.

Men vi utgår ifrån att motivet har en sexuell koppling.

Markus Ejbye gick på en gaybar i Odense.

Okej. Gjorde Esben och Kaspar det också?

Deras familjer säger att de var heterosexuella.

Vad tror du om motivet?

Det kan vara sexuellt, men jag måste läsa rapporterna först.

Och jag måste se brottsplatserna.

Knacka, tack.

Förlåt, men klockan är 10, så du borde sova.

Jag ska löpa i verkstan, en timme eller så.

Okej?

Du kan sova i min säng, om du vill.

-Nej, jag sover hellre här. -Okej. Släck datorn.

God natt.

Det var här Markus Ejbye låg.

Gärningsmannen försökte inte gömma honom.

-Hittade ni hans kläder? -Nej.

Det fanns väldigt få fysiska spår.

Esben Quist hittades däruppe.

Han syntes från stigen, så han hittades också ganska snabbt.

-Och Kasper Larsen? -En kilometer härifrån.

Han var bättre gömd än de andra två.

Vi förstår inte varför gärningsmannen plötsligt ändrade tillvägagångssätt.

Han kanske var rädd för hur polisen skulle reagera över ett lik till.

Eller så ville han kanske inte att nån skulle hitta Kaspar.

Varför skulle det plötsligt vara viktigt?

Kasper var det sista offret.

Gärningsmannen kanske visste att han var den sista.

Jag trodde inte att seriemördare kunde sluta.

En del kan. De som kan kontrollera sig själva.

Okej.

Jag tror att ni har att göra med en...

gärningsman som känner en enorm ilska gentemot sina offer.

Hans grundläggande motiv är sexuellt, som vi har pratat om,

men det är inte sex med offren han är ute efter.

Det är att orsaka smärta och se deras skräck.

Han har lokalkännedom. Han bor nog på Fyn.

Men jag tror inte att brottsplatsen är viktig.

Han kan ha valt skogen för att få vara ensam med offren.

Brottsplatserna tyder på en oorganiserad individ,

eftersom han inte försökte gömma kropparna.

Det stämmer med er teori.

Men både vapen och offrens kläder saknas,

och vi har inget DNA, så han såg till att inte lämna några spår.

Det var nog ingen slump att han inte gömde två av offren.

Det kan vara hans sätt att fortsätta förnedra offren.

Det finns inget impulsivt i hans val av offer,

och inte i hans MO heller. Han har kontroll.

Men för fem år sen, innan det första mordet,

tror jag att han hade en traumatisk upplevelse i sitt liv.

Det hände nåt som fick honom att tappa kontrollen helt.

Det fick honom att övergå från att fantisera till att döda.

Jag tror faktiskt att han kan vara socialt välfungerande,

och ha familj och ett arbete.

Men under den normala ytan fantiserar han om att skada unga män.

Och hans omgivning är förmodligen omedveten om det.

Det är en helt annan typ än den vi har letat efter.

Ni kan ha pratat med honom, eftersom han kände ett av offren.

I den här typen av fall brukar förövaren känna sitt första offer.

Alltså Markus Ejbye.

Markus höll tal på studentfirandet.

Det var kanske där gärningsmannen såg honom.

I tidningarna?

Ja, eller på firandet.

Kolla upp studenternas manliga släktingar.

Alla som var där.

Okej.

Tack, Louise.

-Är det där rätt? -Ja.

Var var du i natt?

Jag sa ju det. På löpbandet.

Du kom inte upp förrän vid 3-tiden...

Jag hämtade vatten. Det var nog det du hörde.

Hur gick det?

Det gick bra. Jag hoppas att jag kan hjälpa dem.

-Jag saknar dig. -Jag saknar dig också.

-Vi hörs sen. -Ja, hej då.

Louise?

Tack för hjälpen.

Vi tänker sätta mer folk på fallet nu.

Det gläder mig.

Vår teori har hittills varit att gärningsmannen slutade

för att han flyttade eller sattes i fängelse för nånting annat.

Du sa idag att han kan ha bestämt sig för att sluta.

-Så han bor kanske fortfarande här? -Ja, det kan tänkas.

Okej.

Louise, kan du stanna kvar?

Jag kan betala dig i två månader, om du vill stanna som konsult.

Okej.

-Vi ses i morgon då. -Vi ses i morgon.

Hej...

-Jag måste ha somnat till. -Ska du inte gå och lägga dig?

Nej, jag ska inte sova. Jag är så glad att du är här.

Kom och sätt dig.

-Hur gick det? -Det gick bra.

De tänker sätta mer folk på fallet.

Jaså?

Och Karine erbjöd mig att stanna som konsult på fallet i två månader.

Skulle du inte åka tillbaka till Köpenhamn?

Jo. Men det verkar inte bli så.

Sov gott. Hej då.

Undertexter: Janica Lundholm www.plint.com