Original subtitles

Textning Stina Hedin www.btistudios.com

–God dag, farbror Eriksson.

–God dag, unge herr Bergman.

Far kommer med tretåget.

–Jag ska möta honom.

–Jaså? Far har varit i Stockholm och predikat för kungen och drottningen.

–Det var ju Chantilde. –Sen blev hon bjuden på middag.

–Av kungen, då? –Av kungen.

Faren gammal vän med kungen och drottningen. Han ger henne goda råd och

så där.

Jaha. Det var väl bra.

–God dag. –God dag.

Ända till i Rättvik i dag.

Och Orsa i morgon.

Jaha, det blir 2.45, sa jag.

Jag tror drottningen är kär, min far.

Hallå dyvnes!

Tack så mycket.

Välkommen Erik!

Oj!

Hej, pup!

Får man en puss?

Det är min lille pojk.

Dag, kom här!

Kom nu, Dag!

Har du med allting här?

Måste vi komma hem genast?

Nej, för all del.

Kom bara hem med god tid till middagen.

Då har vi den klockan.

Ja, men den är trasig. Men jag kan tåga. Ja, gör det.

Jonte, kom nu så ska du få dit.

Får jag smaka?

Inte mig emot du.

Jag tror att du får lov att fråga mormor eller morsan först.

Hörru, du. Vill du inte heller ha en bölle till?

Jag kan bli på mera sira.

Du är egentligen en jänta. Det kan man tydligt se.

Nu måste vi skynda oss så vi inte kommer kört i middagen.

Har du grinat?

Jag har aldrig skrinat men jag blir så jävla arg.

Okej då.

Var är brorsan?

En dag ska jag sticka kniven i henne.

Du ska inte alls knivas med daggel.

För då hamnar du i puttputtinsanstalt.

Trätta inte!

Jag ska inte skratta. Jag lovar.

Men du måste lära dig att man ska skratta åt allt möjligt.

Det är inte så farligt.

Kanske skrattar du också?

I Jesu namn till bors vi går, välsigna du den mat vi

får. Amen.

–Värsk potatis! –Det är oska i luften. Det känner jag i mitt knä.

Det tocker marken.

Vattnet i bäckarna sjunker duktigt. Det är synd på presskragarna och

blåklockorna. Jag har hittat ett ställe.

Det finns en äng på vägen till gymmen.

Där är det fullt av blommor och smultron.

Dag och jag var där i förrgår, eller i tisdags.

Alltså, Marianne, utflykt mitt i veckan, minns han.

Om Erik skulle komma med, en härlig tur.

Ja, det skulle vara trevligt.

I vart fall meddelade Alma att mamma tänker komma hit ikväll tillsammans med

morbror Karl.

Ja, det var väl trevligt. Det var bra om morbror Karl skulle ge mig två kronor.

Du ska få dina kronor av mig.

Ja, så tant kommer hit.

Då kan vi ta in krusbärskrämmen.

Ja.

Man kom hit en stund för att prata om vår gemensamma utflykt till

mångsbordarna.

Så vill hon väl önska dig välkommen hem.

Karl kommer med eftersom Maja inte kan gå ensam på skogsstigen.

Då kan vi se om hon kan skjuta pinbåge.

–Jag tycker det är konstigt.

–Vad är det?

Att tant gör sig så besvär att komma den långa vägen ända hit.

Det är enklare att vi som är unga och raska tar oss en kvällspromenad dit.

Du vet hur Maja är.

Hon har väl lite tråkigt nu när hon sitter där ensam.

Ska inte någon av hennes andra släktingar besöka henne i sommar?

Inte ens Ernst.

Jag vet inte, men nu är det i alla fall så här.

Mm.

Hur blir det med middagen då, imorgon?

Ja, det blir som vanligt.

Hur är det med den?

Jo, men eftersom jag ska grånäsa och predika så är det inte så säkert att

jag... ...att jag hinner hem... ...till klockan fyra.

Men snälla Erik, nu förstår jag ingenting.

Menar du att återresan från Grånäs skulle ta tre timmar? Det är väl ändå

inte möjligt?

Jo, det är fullständigt möjligt.

Det är faktiskt fullständigt möjligt eftersom jag inte kan smita från

kyrkaffet. Kyrkoheden i Grånäs skrev att han gladde sig åt att jag skulle stanna

efter högmässa.

Då kan jag inte komma därifrån för han vill.

Tvåtiden.

Hotståget in i sjön går inte för en halv fyra.

Ja, karen, det blir nog att... Jag säger återbud för min del.

Kommer Pyr med förresten?

Va?

Va?

Va? Va?

Va? Va?

Va?

Jag frågar, kommer du med din pappa till Grånäs?

Vi kan nog få ganska trevligt och jag tror inte det.

Det skulle du tacka ja till.

Men det är klart att Pyr gärna följer med. Men du behöver inte känna dig

tvingad. Om du har något roligare för dig så behöver du inte känna dig

tvingad.

Nej.

Är vi klara med maten?

Tack

gode

Gud för maten. Amen.

Tack för maten.

Tack för maten.

Du ska inte retas, du måste sätta dig i provräkning hela söndagen.

Tänk om dagarna skulle hålla käften för en gångs skull.

Smit inte nu, du ska torka skedar och gaffla. Jag ska bara pinka.

Är Pym där?

Han får inte lov att visa dåligt humör på det här viset.

Jag måste prata med honom.

Vi måste hålla dörrarna stängda, annars får vi in frugor och myggor.

Tänk fönstret.

Vad ska vi se?

Så.

Det är den lilla som spelar soprin.

Annars får vi in flugor och myggor.

Det är ingenting att skratt. Jag måste erkänna att jag blir lika rädd som

Roppa. Hej mormor!

Kommer du

över

imorgon? Ska vi läsa ett par kapitel ur Skattkammaren?

Nej, det går inte.

Varför det då?

Par ska till Grånäs och predika.

Han vill att jag följer med.

Ja, det låter ju sämst.

Du ska se, vi läser dubbelt så många kapitel nästa söndag istället.

Ja,

tjenare Erik!

Välkommen till Dunäs, kare Erik. Hoppas du får en fin och skön och vilsam

semester. Tack, det var vänligt. Tack, tack.

Tack, käratan. Tack, tack. God afton, mamma.

Tjenare, Kalle.

Vill du komma in och få en konjak?

Vi har ingen kompis.

Jag kan ta lillan. Jag vill Maj se till att hon får sin saft.

Hon skriver att hon reser till Rättvik i slutet på månaden.

Jag vill skydda Pilboge!

Är det nån som vågar utmana dig? Jag satsar en tvåkrona.

Du vet minst att det var du påstått för dig.

Moden dog förresten härom året. Hon var född i Gävle och hette Serenius i

slutet.

Tio, tio meter.

Men det blir för långt. Hur långt, Annika? Fem meter.

Varför försöker ni ner er känningar åt hjärtat?

Det kanske inte ska ta upp tid med att drifta mitt hälsotillstånd, men ska jag

vara upprättig så är det nog magen som kromer.

Vänta ska jag hjälpa dig.

Vi kanske

inte kommer med på utflykten den här sommaren.

Nej, vi gör inte det.

Jag tycker Erik ska få improvisera.

Ja. Om Erik har lust kommer han med. Om han inte har lust... Ska vi?

Erik får bestämma precis när han har lust. Tänk att Entel är ju ändå tyst på

den där förbannade Eriks laddrande kärnkäff.

Och tant tycker antagligen att vi är oartiga, men... Du får gärna säga nej

till egen del Erik, men nu så har jag talat mot... Jag tycker att Erik ska få

improvisera.

Du vant han med fan!

Stäng var nu en pö.

Du ser dum ut när du gapar så där.

Och du är väl inte dum?

Eller hur är det?

Hur gick det?

Jag vann.

Vann du? Ja. Vad fick du då då?

Kåkrona av morbror Karl.

Ja. En satsa.

Vad skulle du köpa för den då?

Vet inte.

Kanske godis.

Ska ni hitta det snabbt?

Hoppas det. Nu slutar du prata om det där.

Kan du se någon fisk?

Tyst nu.

De blir rädda när vi kommer till kampen.

Vi får vänta lite och se.

Det var här som urmakaren hängde sig.

Va?

Du säger jämt, va? Som du inte hörde. Men du hör ju mycket bra.

Var ägnade han sig?

Tänk att du inte visste det.

Där uppe, bland allt riset.

Jo, han tog liv av sig.

Och alla säger att han tog liv av sig för sviken kärlek. Men det är inte sant.

Varför ägnade han sig då?

Jag vet inte så noga.

Du får prata med Lalla. Hon kan hela historien.

–Spökar han? –Om han spökar.

Han påstår att han går och stökar i Rishögen.

Jag har aldrig sett nåt, men jag ser aldrig sånt där.

Man måste vara på ett särskilt sätt för att se andar och spöken och tomtar.

Min farmor är synsk.

Jag är inte det minsta synsk. Men det är jag, för jag är söndagsbarn.

Är du söndagsbarn? Det visste jag inte.

Den 14 juli 1918 föddes jag klockan tre på morgonen.

Vad har du sett för något?

Det har blivit ganska mycket genom året.

Det låter väldigt intressant.

Du får berätta någon gång.

Vi försöker bara göra lite märkvärdig.

Om du vill kan jag spöka för dig när jag är död.

Vad skulle det vara bra för?

Vi kunde tala om hur det är.

Vadå?

Det där på andra sidan.

Nej, tack ska du ha. Men jag har ingen lust.

Jag kan komma så försiktigt. Det är dags ju.

Vad är det för dumhet, du fru?

Jag lovar.

Är man död så är man.

Men urmakande.

Det här är bara roliga historier.

Vi ska snacka två kalvar ikväll, så kastar jag åt fru Bergman och fru

Åkeblommet nu. Det finns ju både kalvkött och kalvlever.

Ja, pastorn är ju så förtjust i kalvlever.

Ja, han kom väl idag, hörde jag gossen säga.

Ja, han var nere på station och då sa Eriksson att pastorn hade kommit med tre

tågar från Stockholm.

Vad är det? Vill unge Bergman ha en honungskaramell kanske?

Varsågod.

Tack så mycket.

Det där smakar för gott va?

Ja, gör det inte det?

Jag kunde tro det.

Vad är det? Vill Maj ha en kopp kaffe? Jag har gjort nytt åt dem som ska

slakta. Nej tack, vi måste hem genast. Tack i alla fall.

Är han inte glad nu att far kommer hit på semester, va?

Jo.

Vi ska till Grånäs imorgon och far ska predika.

Ja, jag hörde just det. Och det är då för ledsamt att jag inte kan komma dit

och höra på högmässan. Men det är för lugnt dit.

Gossarna har ju fordon på reparation i Borlänge.

Glöm inte att hälsa fru Bergman och fru Åke Blom om kalvköttet, heller. Nej, det

ska jag inte glömma.

Godnatt, tatan Berglund. Ja, godnatt, Maj.

Och godnatt, lilla Poe.

Godnatt, fru Berglund.

Kom nu, Pooh.

Imorgon är Kristi förklaringsdag.

En särskild sak med den dagen.

Vadå?

Det var då Gud talade till lärjungarna.

De hörde som ett åskvede.

Uppe och från molnen kom en röst som sa. Den är min älskade son.

I vilken jag har behag.

Hören honom.

Gud ville säga därmed att Jesus var hans älskade son.

Och varför märkvärdigt med det?

Ja, där jag är född och uppväxt.

Där var förklaringsdagen någonting särskilt.

På vilket sätt var den särskild?

Man kan till exempel få veta hur länge man ska leva.

Man går ner i solgången till en plats där någon har tagit livet av sig.

Och då får man se det ena och det andra.

Har Lalla prövat?

Jag? Nej.

Men min havssyster.

Hon var förresten söndagsbarn.

Varför hängde du i makan sig?

Ingen vet säkert.

Men Lalla kan väl berätta?

Ja.

I hans butik så fanns ett golvur.

Den var smal och hög och svart. Och så hade den utsirningar i guld kring

urtavlan. Och den här klockan, den tickade så eftertänksamt och

värdigt. Den slog hel och halvtimme med mycket dystert

ord.

Men...

Så en dag så blev den som förbytt.

Den började dra sig åt båda hållen, ibland flera timmar på ett enda dygn.

Och ibland ställde den sig alldeles tyst, som död.

Det här med klockan, det blev ett allvarligt bekymmer för urmakaren. Han

reparerade, bytte maskineri och kugghjul och lod och pendel och visare.

Men ingenting hjälpte.

Ända när han plockade ner urverket för att gå genom maskineriet hoppade ett

gugghjul upp. Som av egen kraft skar honom djupt inne i handflatan.

Han blödde förfärligt. Bloder han ut över urverket och ner över matbordet.

Han blev tvungen att kuta iväg till sjukstugan för att bli omsedd och få

blodet att stilla sig.

En natt vaknade han häftigt av att hans klocka slog tretton.

Eller var det kanske fjorton slag?

Hurmakan satt sig upp i sängen och glodde.

När var har Maj hittat smultron den här tiden på året? Åh, han får gamla

kvarnen. Då blir det alltid smultron två gånger på sommaren.

I ditt recept är mest på skoj. Vad fullt av smultron.

Sen blir det mörkt.

Ja, det finns en skvätt i pannan.

Vi pratar om urmakan.

Är det inte lite för hemskt för puber den här tiden på kvällen?

Jag är inte rädd.

Men hur kan man veta så mycket om den här urmakan?

För sista året av sitt liv så bodde han hos Anders Pers i gårdshuset här vid

Solbacken. Och det var Anders Pers som berättade för er mormor att han hade

lämnat efter sig ett brev där det stod att öppnas efter min död.

Jo.

Han såg den nedre dörren i klockan öppna sig.

Alldeles av sig själv.

Och därinifrån hördes ett konstigt ljud.

Det var nog närmast som gråt, kan jag tänka mig.

Urmakan greps av en så obeskrivlig förfärad.

Men han kunde inte bli kvar i sängen.

Urmakan smög sig alltså fram till klockan.

Både timvisan och minutvisan hade fallit ner och pekat på siffran sex.

Den övre luckan var stängd men det knarrade den underluckan som öppnade sig

ännu lite mer.

Urmakan föll på knä i sin långa nattkorta och så öppnade han luckan

helt.

Och lyste med ljuset in i det mörka tomrummet. Först såg han förstås

ingenting alls men när ögonen hade vant sig så upptäckte han en lucka innanför

luckan. Och den luckan hade öppnat sig på glänt.

Och då såg man vem som grät.

Det var en högst liten varelse som satt hopgruppen där inne och snyftade

förfärligt. Men det var inget barn eller en dvärg.

Utan ett riktigt fruntimre.

Urmakan märkte att klockan hade stannat helt och håll.

Och nu hördes bara fruntimrets sorgliga snyftningar och vinden i skorstens rör.

Urmakan tyckte att det lilla fruntimret var den vackraste människan han sett i

hela sitt liv.

Trots att hon var så förbenad liten.

Han blev förstås kär i henne.

Nej, inte vet jag om han blev kär precis, men... Nånting var det nog som

hände den stackars jordmakaren.

Men sen då?

Ja, han lyfte ut den lilla kvinnan från hennes fängelse.

Han badda hennes panna och hennes blödande läppar med en fuktig trasa.

Och så linda han in henne i en sjal och la henne på sin säng.

Hurmakan tände sin fotogenlampa och låg och betraktade fruntimre som hade slutit

ögonlocken över sina blinda ögon.

Andaligen sov hon.

Han hade inte legat länge på det där sättet förrän den stora svarta klockan

började knarra och rista som om den hade blivit tokig.

Den blev ett liksom otäckt väsen.

Urmakan begrep att klockan hade blivit rasande och att den tänkte döda honom.

Så han rusade ut i verkstaden och hämtade en stålhammare med en tung klump

på den ena sidan och en vass ägg på den andra.

Och så gick han lös på klockan. och slog sönder.

Precis innan urtavlan krossades av urmakarns hammare tyckte han sig se ett

förvridet, ondskefullt ansikte som skymtade bakom urverkets skugghjul och

stängde. Det var helt säkert förfärligt.

Medan klockan slog sönder, tjöt och ylade lilla fruntimre som en galen.

Det var inte mänskliga skrik utan som ett djur. Som en rev i saxen eller något

sånt.

Urmakan försökte trösta henne men förgäves. Hon skrek och skrek. Han

tryckte henne in till sig.

Han smekte henne. Han talade till henne.

Han kanske till och med fri och jag vet inte så nog.

Hon bara skrek och skrek.

Urmakan blev allt mer förtvivlad och grät och bad som för sitt liv.

Och det gällde livet. Det gjorde det ju.

Ja, så började den där kvinnan hugga efter hans händer.

Plötsligt kom hon loss ur hans framtag och rullade ner på golvet och kravlade

undan på alla fyra.

Bordet med fotogenlampan gick omkull och det började brinna i ett hörn.

Jag vet inte, det fanns ingenting om det i brevet.

Men urmakan kastade sig efter henne och tog fast henne.

Höll henne och kysste henne, men hon bet honom i läpparna.

Ja, det var en förskräcklig kamp.

Och man kan nog inte tala om allt som hände i den striden.

Till slut fick urmakaren tag i sin hammare och slog sönder kvinnan på samma

sätt som han slog sönder klockan.

Han var nästan besinningslös.

När han lugnat sig grävde han en grop i trädgården och sänkte både fruntumret

och klockan i grop.

Och mindre än ett år efter det så hängde han sig.

Dagge är läskigt, säger Marianne. Nu kan en sån liten skit som Pug inte förstå

sig på.

Det har han själv sagt.

Han säger att han ska bli operasångare, precis som Marianne. Du ska inte

skvallra på brorsyn. Det är inte snällt.

Nu ska Puga lägga sig.

Jag får vara uppe till halv tio.

Vem har sagt det?

Mormor. Det är ord från Åkerblom det.

Men nu är vi i Horsbast och Bergmans och här gäller klockan nio.

Hur är det, Puh? Mår du inte bra?

Jo, för fan.

Det är så mycket.

Kom så går vi in och lyssnar på Marianne. Så ska jag se till att Puh

kommer i säng.

Kom nu. Sitt inte där och gapa. Du måste tänka på att hålla munnen stängd. Man

ser dum ut när man gapar.

Jag vet, det är bara idioter som gör sånt.

Den friska goda.

Herregud.

Vad läser du?

Det ska du skita i.

Är det boken med de nakna tjäringarna?

Kom hit för att titta.

Men det kostar fem öre.

Här har du fem öre.

Den där har en skaplig pär upp på muttan.

Har du sett en sån buske?

Jag gillar den där bättre.

Den liknar Marianne.

Dra åt helvete, det gör hon inte.

Den där är bra.

Den är faktiskt bra.

Henne skulle man bita. Du är inte klok.

Det är inte nyttigt för dig att se på sånt här. Nu ska vi sova.

Kom och kämpa.

Tack.

Tack.

Så förmjukande.

Jag sa ju att du behövde komma.

Jag behöver komma av ett mycket enkelt skäl.

Jag längtar efter dig och barnen.

Vad fan nu då?

Jag vill inte vara ensam.

Jag har haft nog av ensamhet.

Så kommer din mor tågande med den där pajasen Carl i släptår.

Hon frågar inte ens om det passar.

Hon är verkligen orättvis.

Mamma gjorde sig besvär med att komma hit enbart för att önska dig välkommen.

Hon kommer hit för att genera mig.

Vilken triumf för henne att vi bor i detta vedervärdiga ruckor.

Det är för jävligt.

I detta vedervärdiga landskap.

Den kvinnan är kärlekslös.

Härsklysten.

Ogin.

Och så hatar hon mig.

Jag trodde inte att en gudstjänare fick gå omkring med så mycket hat.

Men jag kan inte förlåta en människa som vill förinta mig.

Du låter precis som din stackars mamma.

Jag kan inte förlåta en människa som hatar mig för att jag överhuvudtaget

finns till.

–Det är hemskt.

–Det är hemskt.

Du

säger

ingenting.

Tycker du att jag borde säga någonting?

Du kunde säga vad du tänker på.

Så du menar att jag ska säga vad jag tänker?

Mm.

Du vill veta vad jag tänker?

Jo.

Jag tänker på något som ofta varit i mina tankar det senaste året.

Eller om jag ska vara alldeles uppriktig ända sen lillan föddes.

Jag kanske inte vill. Nej, men nu vill jag och du lär inte kunna hindra mig. Då

går jag min väg.

Jaja, genera dig inte.

Det är ju annars bra att vi äntligen vet var vi har varann.

Jag har länge tänkt ta barnen med mig och lämna dig för en tid.

Jag vill flytta till Uppsala.

Jag vet en femrumsvåning som står ledig högst upp i mammas hus. Den kan jag få

hyra billigt.

Den ligger över gården.

Tyst, solig och alldeles nyrenoverad. Med badrum och alla bekvämligheter.

Dag och pu får kortväg till skolan. Den ligger tvärs över gatan.

Maj kommer alldeles säkert med till Uppsala att ta hand om lillan.

Jag tänkte ta upp... För mitt arbete på Akademiska sjukhuset. Jag har skrivit

till syster Elisabeth och hon säger att jag är välkommen.

Mm. Och så får jag vara närmare min bror Ernst.

Mamma.

Mina bästa vänner.

Jag får vara lite fri.

Ja.

Så du vill att vi ska skiljas?

Det har jag inte sagt. Du vill skiljas?

Du vill lämna mig?

Erik, lugna dig nu.

Försök lyssna på mig. Du vill gå din väg och ta barnen med dig?

Jag har aldrig talat om skilsmässa.

Är det Torsten som har pratat dig full med de här idéerna?

Nej, det är inte Torsten.

Men du har talat med honom?

Det är klart att jag har talat med honom.

Du har talat med utomstående om oss.

Men Erik, han är vår bästa vän.

Han vill oss väl.

Och så din mor, förstås.

Och Ernst.

Din värderade bror och syster Elisabeth. Vem har du inte talat med?

Karin, du talar med alla andra människor, men du talar inte med mig.

Du lyssnar på alla andra människor, men du lyssnar inte på mig.

Det är föremjukande, Karin.

Det är föremjukande.

Nu vet du i alla fall hur jag vill ha det.

Du frågade och nu vet du.

Kan du inte komma och sätta dig här på sängkanten?

Snälla, Erik.

–Jag vill inte göra dig illa.

–Inte.

Det var ju snällt.

Det är så svårt, Erik.

Jag vill ju inte göra dig illa.

Nej, du sa just det.

Men när du kommer hit blir du så rastlös och otålig.

Hemma har vi så mycket att göra.

Du är alltid så orolig för dina predikningar.

Aldrig har vi tid att resa utomlands tillsammans.

Reser vi någon gång så är det ju på min bekostnad och då blir det ju sur och

ovillig.

Och så har jag ju församlingsarbetet och hushållet och barnen.

Det blir väldigt betungande ibland.

Ska du gå?

Jag ska ta en promenad. Jag tror att jag behöver det.

Nu? Så här mitt i natten?

Precis nu.

Jag säljer med dig. Nej, nej, Karin. Jag vill vara ensam.

Du ska inte gå iväg sådär. Du ska inte säga vad jag ska göra.

Gå inte, Erik.

Det är det värsta när du går.

Du ska veta en sak, Karin.

Att det här är sista gången som du hotar mig att flytta ifrån mig och ta barnen

med dig.

Det här är sista gången.

Du och din mor.

Jag har fått nog nu av alla förmjukelser.

Det här var inget hot, Erik.

Ja, men det var ju bra. Då vet vi precis var vi står.

Vi var väl det.

Jag har alltid varit ensam.

Och nu blir jag ensam på allvar.

Var så du uppe så tidigt?

Jag skulle gå lite ner i skogen.

Vad skulle du göra där, om man får fråga?

Se om jag fick se ett spöke.

Skulle du se ett spöke?

En gengångare.

Mm.

Var skulle du hitta honom, då?

Vid självmordsställen.

Urmakaren. Jag är ju söndagsbarn.

Tror du verkligen att det finns... Ja, det finns spöken.

Lalla och Maj påstår det.

Ja, så är det också.

Piprök är bra mot mygg.

Särskilt så här tidigt.

Ska du följa med din far till Grånäs?

Vi tar tåget till Djurås och sen cyklar vi drygt en mil.

Vad säger du?

Jonte och jag hade tänkt att bygga järnvägsräls ifrån dasset och till

björken.

Jonte ska ta med sig sitt lot.

Jonte ska komma och leka med mig. Det har han sagt att han ska göra.

Jaha.

Jag förstår.

Har du inte bestämt dig genast?

Vi kan ju fundera på saken.

Jag tänkte att vi skulle ta det där...

...tåget som går från Dunäs klockan nio på söndag morgon.

Den har bara en massa timmervagnar och så har den en gammal personvagn.

Kunde vi köpa pommack?

Vart är marskäcken?

God dag, syster Edith. God dag, Ingmar. Välkommen.

Vi måste vara lite tysta.

Evick har förlängt sin middagsvila med en timme.

Natten har varit besvärlig med en verk både i höften och i ryggen. I så fall

kan syster Edith och jag prata lite affärer.

Vill Ingmar ha kaffe? Eller kanske te? Jag har precis bakat skåns. Nej, tack

snälla. Jag kom just från en lång lunch.

Tack snälla.

Här är Evick Stoffler. Ingmar kanske kan ta dom.

Det värsta jag förstår är att Erik ständigt oroar sig för sin ekonomi.

Det hjälper inte att jag säger att vi har det bra.

Jag ska ta den, min far.

Han tror att vi vill åt våningen.

Våningen?

Ja, han säger det ibland.

Att jag och Ingmar vill komma åt våningen.

Och att det bara är en tidsfråga innan vi tvingar in honom på långvården.

Och så blir han sådär hemskt förtvivlad.

Och ingenting hjälper.

Och hur mår Edith?

Jag mår ju nästan alltid bra.

Nej, det som oroar mig är att Ingmars far är så sorgsen.

Och att han är så isolerad.

Han är så plågad, vet Ingmar.

Och jag står bredvid och kan ingenting göra.

Ja, så har vi ju det här med döden.

Döden?

Ja, ja. Jag tror uppriktigt sagt att Ingmars far är sjuk för döden.

Ja, han säger ju inte direkt, men... Jag vet ju hur Erik tänker.

Och eftersom han inte vill visa att han ängslar sig så... ...blir han ju ensam

där också.

Så jag förstår inte hans ängslan.

Men han är ju ändå präst.

Han borde ju förlita sig på Jesu barmhärtighet.

Han har förlorat sin tro.

Stackars Erik.

Han som var ett sånt stöd för så många.

Ja, mig också. Ja, inte minst mig.

Hans tro var så ren och så stark.

Ja, det vet ju Ingmar.

Han var som genomlyst av sin övertygelse.

Och året efter Karins död pratade vi ofta med varandra om återföreningens

mirakel. För han var ju övertygad om att han och Karin skulle träffas igen i ett

annat land.

Renade och förklarade.

Och jag tänkte att Gud är varmhärtig som låter en gammal människa vara så säker

på sin återuppståndelse.

Ja, nu gråter jag lite för det. Jag tycker

bara så synd om Ingmars far.

Han är en så god människa.

Varför ska han frödas på det här sättet när han lever det så grymt?

Jag förstår inte meningen.

Jag vill verkligen göra...

Allt för att han ska få lite lugn och glädje de sista åren i sitt liv.

Nej, jag blir inte klok heller. Jag lipar som en jänta.

Är du säker att Ingmar inte vill ha en kopp te?

Nej, tack.

Kanske jag ska gå och väcka kyrkoherden i alla fall.

Men jag har fått en kopia av den där överföringen som Ingmar ordnade.

Det är lika bra att Ingmar får den med sig.

Ja, kom in.

Jag skulle bara fråga om Karin har kommit hem.

Har Karin kommit hem?

Åh, förlåt. Jag är... Jag är visst inte riktigt vaken.

–God dag, min här son.

–Dag.

Du får väl ta och komma in till mig en liten stund?

Vill du säga om 20 minuter?

Ingmar behöver inte bli rädd.

Erik tror ofta att Karin finns här i närheten.

Han blir så ledsen när han upptäcker sitt misstag.

Dels att Karin är död.

Kanske mest att han har dummat sig.

Jag ska gå in till honom.

Ska du inte gå och lägga dig?

Klockan är bara fem. Du kan sova i tre timmar till.

Nej, tack.

Jag vill sitta här med far.

Jag vill egentligen inte komma hit.

Det är något fel på mig som gör sånt här.

När ska jag dö?

Klockan är sju. Det är dags att raka sig.

Det var skönt att bada nere vid flotten.

Fast timret hade klumpat ihop sig i gyttjan.

Men det var härligt, för man är ensam och kan bada naken.

Tackar vi till skärgården.

Där slipper man drunkna i strandgyttja.

–Ska Pu följa med till Grånäs?

–Jag vet inte.

Jag frågade honom, han verkar inte så värst entusiastisk.

Jag kan följa med.

Ska du inte sällskapa med Karin då?

Jag tar gärna en cykeltur.

Med dig.

Jag följer med till Gronäs.

Är du vaken?

Ja, jag är vaken.

Men nu ska jag gå och lägga mig och sova färdigt.

Jag följer med till grånäs.

Puu, det är dags att vakna nu.

Puu!

Sluta med det där! Puu, det är dags att vakna nu. Gå och sätta på dina

tändsoldater. Nej, men skit i helvete!

Kom här, Puu.

Där ska vi ta öronen också.

Du har nåt här i örat. Jag måste få bort det.

Så där ja.

Nu borstar jag tänderna, men det får du göra själv.

Så gapa då.

Så där ja.

Åh, nej!

Så där.

Jag ska ta på spänxen.

Sluta nu. Kom nu, Pus. Var stilla.

Du måste vara fin när du ska gå till kyrkan.

Så där, ja.

Det var fan vad du luktar piss, Jämt.

Öppnar du aldrig, Ylvi, när du ska pissa? Håll käften.

Snytt dig.

Jag förstår inte varför du har så mycket snorkråkor.

För att du, Jämt, kommer pekfingra till näsan.

Om ni hittar nåt så delar vi, va?

Vad är det fatt?

Jag mår illa.

Det blir bättre om du får lite mat.

Jag måste skita.

Du får vänta till efterfrukosten. Kom nu.

Jag måste skita nu. Det är absolut nödvändigt.

Skynda dig till dastan. Jag måste skita nu.

Vi tar hinken. Snupp upp byxorna.

Jag får jävlans, jävlans ont i magen.

Om några minuter blir det bra.

Är Pu där?

Det är dags för frukost.

Pu har ont i magen. Vi kommer när vi kommer.

Hur har du ont i magen?

Har han mycket ont?

Nej, för all del. Vi är snart färdiga.

Ja, då kommer ni så småningom då.

Förbannade skit.

Du har i alla fall ingen feber.

Läntligen är det väl inget fel på dig, eller hur?

Sjutton, vad det luktar. Har du ätit nånting tokigt, kanske?

Jävlar, fan.

Jävlar, helvete.

Är det nånting som bekymrar dig?

Är du ledsen för nånting?

Nej.

Är du ängslig för nåt, då?

Jag måste ha nånting att torka römmen med.

Kan du ta det här röda silkenspappret?

Nej, för fan. Det är dagges silkenspapper. Om vi tar det är jag

dödens.

Jag vet. Ta den här tvättlappen.

Det kan inte hjälpas. Jag får tvätta den efterpå.

Så, upp med skärten.

Så där.

Det var bra, det.

Så.

Så där, ja.

Så. Det var väl skönt, det.

Vänning! Då blir det varmt.

Jag undrar om det inte blir åska?

Jo, det är säkert. Det har jag känt i mina knän i två dagar.

Och firbunkarna i källarna skur i sig.

Det är första gången i år.

Det är lite tungt att andas.

Oväder skulle inte skada.

Bönderna behöver regn.

Om det är regn så nappar det bra.

Tjena, Kalle!

Kom in, så får du en sup och lite mat.

Du ser ut som om du har sålt smöret och tappat pengarna.

Kom in och slå dig ner, kära Karl. Har det hänt nåt eftersom du har resväskan

med dig?

–Ska jag duka fram?

–Nej, tack. Jag kanske får slå mig ner en liten stund.

–Hur ska han se ut?

–Ja, tack.

Tack, Erik.

–Varsågod, kära bror.

–Tack.

Tack ska du ha, Erik.

Du är sannoliken en kristlig människa som ser i nådor till Uslas.

–Har det hänt nåt?

–Det har hänt saker hela livet.

Kasta bort stenar har sin tid och samla ihop stenar har sin tid. Om du står i

skriften.

Du tänker tydligen resa din väg.

Jag tänker i varje fall flytta.

Ska du flytta?

Var ska du flytta om man får fråga?

Jag vet inte så noga.

Det viktiga är att jag behåller min mänskliga värdighet.

Vad har hänt?

Jag tror nog att jag ska prata med Erik.

Det lämpar sig inte för barn och spenarbarn. Nu stannar du här och vi får

prata ikväll.

Jag ska cykla till Grånäs och predika.

En huvudens människa.

Tack, god jul, för maten. Amen.

Vi måste ge oss iväg kvart tio precis.

Du hörde det, Pu.

Kalle, om du vill sova över, så ska det gå bra. Vi får maka ihop oss lite.

Är det inte sant?

Vi kanske ska gå ut lite. Jag måste ju iväg. Jag hinner inte sitta med dig.

Jag ska predika igår.

Vill du känna 25 öre?

Ja, jag vill gärna känna 25 öre.

Bra.

Då lägger jag 25-åringen här.

Och vad ska jag göra?

Du ska checka upp den här masken. Va?

Stäng käften och se inte så fånig ut.

Aldrig kan jag checka upp en mätmask. Men om du får 50 euro?

Nej, aldrig.

Men 75 euro, det är en jävla massa pengar.

Varför vill du att jag ska checka upp den här masken? Det är äckligt ju.

Jo, jag har fått i uppdrag av de andra killarna att kolla ditt mod.

Vadå? Om du är modig så får du vara med i vårt hemliga förbund och dessutom

tjäna 75 öre.

Om jag får en krona?

Du är inte klok. I sådana fall måste du käka upp minst en av mormors skitkorvar

också.

Har du 75 öre?

Visst.

Här, två blankar 25 öre.

Där är masken.

Nå.

Jag kan käka halva.

Halva? Det var precis vad jag misstänkte. Du har en feg liten skit som

absolut inte skulle kunna vinna inget rädd i vårdförbund.

Ta hit den jävla masken då.

Nu har jag käkat upp masken.

Gapas, jag får kontrollera.

Ja,

du kan stänga munnen nu så inte masken pluppar ur.

Kom här, kom då.

Vad fan nu då?

Är du så jävla dum så käkar du upp en metmask på 75 öre.

Är du alldeles för dum för att tjäna 75 öre? Och absolut för dum för att vara

med i vårt hemliga förbund?

Jag ska dö!

Kom, Asud. Kom, kom.

Dag.

Dag, kom med cykeln.

Försiktigt nu!

Sitt!

Vad ska vi göra nu?

Gå på tåget nu.

Jag har känt i mina knä i flera dagar. Det är oska i luften förstås. Där

borta. Ja,

ja, ja. Den är borta.

God själ och fångst värderade bror. Hej då!

Goddag inspektor. Goddag pastor.

Goddag farbror Eriksson. Goddag padipu.

Jaså, pastor ska ut och åka så här på söndagen.

Och sonen följer med.

Jag ska till Grånäs och Fredika.

Jaha. Ja, då blir det till att ta tåget till Djurås.

Sen cykel skulle jag tro.

Måste jag poletera cykeln?

Nej, det går bra att ta den i kupén.

Så här, på söndagen är det inga resande före Leksand.

Men Pooh, gå ner därifrån.

Pooh! Du kan inte hänga ute i nåt fönster. Det är farligt.

Varför tycker far illa om att vara hos oss i

Dunäs?

Jag tycker illa om Dunäs.

Det är hela saken.

Jag tycker om mor och mina barn, men inte om Dunäs.

Varför tycker fan illa om Dunäs?

Jag känner mig instängd, om du förstår vad jag menar.

Nej.

Då får jag inte bestämma över mig själv.

Är det mormor som bestämmer?

Det kanske man kan säga.

Varför hatar far mormor?

Hatar? De påstår att far och mormor hatar varandra.

Mormor och jag tycker olika i en massa saker.

Så blir vi arga. Det måste du förstå.

Ibland är det väldigt svårt.

Särskilt på sommar när vi tvingas att bo så nära varandra.

Då blir det lätt tråkigheter.

Det är bättre på vintern när mormor bor i Uppsala.

Och vi bor i Stockholm.

Jag tycker om mormor.

Men det ska du fortsätta göra, för mormor tycker om dig. Och du tycker om

mormor. Det är precis som du ska.

Skulle far bli glad om mormor dog?

Nu drar du väl iväg i alla fall.

Varför skulle jag bli glad om mormor dog?

Ibland tänker jag att mormor är död och då blir jag ledsen.

Mm.

Ibland önskar du kanske att din far skulle vara död. När du blir riktigt arg

på mig till exempel.

Jag har aldrig önskat att far skulle vara död.

Du får förlåta mig Puh, men ibland ställer du riktigt dumma frågor.

Mm.

Hej då!

Jag gick det så fort.

Det var väl inte väntat?

Nej, han var ju så rask.

Han var med om hela högsjöden.

Och så skulle han iväg på skyttetävlan.

Och när mor kom upp där med kaffe åt han så låg han där med slutna ögon och

huvudsidan. Så mor hon trodde han hade somnat om.

Men då var han ju död då.

Jag har ju förbjudit dig!

Begriper du inte att du kan dras ner under färjan utan att någon märker

någonting?

Förstår du inte det?

Jag har ju förbjudit dig.

Vad har jag gjort för fel?

Vad har jag gjort för fel?

Jag har öppnat mors andra kassafack och hittat ytterligare dagböcker.

Kan du tänka dig att mor skrev dagbok från mars 1913 då vi gifte oss?

Tills två dagar före sin död.

Varje dag.

Visste fara att mor skrev dagbok?

Ja, jag frågade ju Karin ibland och då sa hon att hon gjorde fördelvis

anteckningar om saker som hade hänt. Men, men, men... Ja...

Jag läser och läser.

Och långsamt så inser jag att...

Att jag aldrig kände den kvinnan som jag levde med i över 50 år.

Karin talar om ett fiasko.

Ett livsfiasko.

Kan du förstå det?

Hon skriver så här.

Plötsligt en dag läser jag ett ord i en bok.

Ordet är livsfiasko.

Jag blev andlös och så tänkte jag att livsfiasko är det

precisa ordet.

Mor var så dramatisk ibland.

Och så frågade han mig vad jag gjorde för fel.

Men mor och far talade väl med varandra?

Jo, visst talade vi, Anstid.

Eller vill säga Karin talade. För vad skulle jag säga?

Karin hade ju alltid så mycket idéer om hur vi skulle leva våra liv.

Hon ville att jag skulle svara på alla hennes frågor, men vad skulle jag svara?

Karin tyckte att jag var lat.

Ja, inte lat i arbetet, utan lat... Ja, lat.

Ja, du förstår säkert.

I natt så drömde jag om Karin när jag gick där nere på gatan.

Vi hörde varandra i handen.

Vi gjorde det ibland.

Vid trottoarkanten så var det en avgrund och längst där nere svart vatten och så

plötsligt så släppte karen min hand och störtade ner i avgrunden.

Ibland så kan jag få för mig att mor finns i min närhet.

–Jag inser ju att det är nån sorts längtan.

–Ja,

just det.

Så är det.

Och så upptäcker man då att...

Jag

vet inte... Jag kan inte

klara ut det här.

Vad gjorde jag för fel?

Hur ska jag kunna veta det?

Jag känner det som om jag skulle ha levt ett helt annat liv än Karin.

Jag har alltid tänkt att så här blev mitt liv. Det är inte så mycket man kan

göra åt den saken.

Jag kanske har varit för foglig.

Som en hund. Som en foglig hund.

Som sudd.

Min mor var nog intelligentare än jag.

Hon läste ju så mycket böcker och reste

utomlands.

Jag har mest levt på mina känslor.

På min ingivelse.

Nu känner jag mig utbrottad.

Man kanske har levt fel.

Nej, jag vill inte beklaga mig. Det är inte det.

Jag vill inte beklaga mig på något sätt. Men när man sitter här och försöker

tolka mors dagbok så... Det svåraste

var väl att vi var så rädda.

Rädda?

Rädda?

Vi var rädda för att far skulle bli ond.

Det kom alltid så plötsligt.

Ibland begrep vi inte varför far skällde och slogs.

Men överdriver du väl bestämt?

Far frågade och jag försöker mitt svar.

Men jag var väl ganska beskedlig?

Nej.

Vi var rädda för fars vredesutbrott.

Inte bara vi barn.

Menade du att Karin, att mor, skulle vara rädd?

Jag tror att mor var rädd.

Ja, men på ett annat sätt.

Vi lärde oss att vika undan.

Att ljuga.

Fast jag måste säga att jag tycker det är lite genant att tala om det här nu.

Två äldre herrar.

Lite komiskt också.

Mor var sannoliken inte den som teg.

Mor medlade och gick emellan.

Far var till exempel alltid rasande på dag.

Jag minns hur mycket stryk han fick.

Med mattpiskaren.

På bara skinnet.

Som blödde och flagnade.

Och mor såg på.

Så du förebror mig?

Nej, jag förebror inte.

Jag säger ju att jag tycker vårt samtal är komiskt.

Men far frågade och jag försökte mitt svar.

Vi var ohyggligt rädda.

För att uttrycka saken dramatiskt.

Ja... Jag

minns att Karin sa att... Vad

sa mor?

Mor sa ibland att hon var arg.

Att jag var trång.

Det står här.

På flera ställen.

Erik. Erik är oförsonlig.

Erik kan aldrig förlåta och överse. Så präst han är.

Erik är så omedveten om sig själv.

Jaja. Har jag fått mitt straff, eller hur?

Straff? Jag tycker inte att det är straff nog att jag sitter här varje dag

och läser mors dagbok och till och med grälar på mina predikningar.

För du och dina syskon är väl nöjda nu?

Nej, men... Ska du gå? Gå inte än!

Kom nu, din dumskalle!

Jag blev rädd.

Du kunde ha drunknat utan att någon hade märkt någonting.

Jag blev rädd.

Och när man blir rädd så blir man arg.

Det kanske du redan vet.

Jag smäller till dig för hårt.

Det bara blev så.

Jag hann inte tänka mig för.

Jag är ledsen för det.

Hur?

Ska vi gå då?

Va? Fem sekunder.

När paston kommer upp i predikstolen ska paston komma ihåg att vända på

timglaset. Det är en gammal sed här i kyrkan. Och så brukar det bli bönen för

de avlängda förekärare.

Jag väntar på pastons namn. Det tar några sekunder.

Kyrkoheden sa förresten att han skulle titta in och hälsa paston välkommen. Men

han sa att han möjligen tog bilen till försenad.

för han hade en förrättning med nattvarn och budbyggnad.

I så fall skulle han påminna pastorn om att det blir kaffe i ett pressgård efter

högmässan.

Nu kanske jag skulle be pastorn om psalmerna, så kan Gussin och jag göra

ett sådant.

Jag ringer i pressklockan tio

minuter i elva.

Då brukar följare komma in.

Annars hålls de som helst på körgården och språken lite före.

Lite med femma.

Där är du, lilla pu!

Vi har varit inne och hälsat på din far.

Han sa att du skulle finnas här nånstans.

God dag!

God dag!

Jaha, ja, här är min lilla gosse.

Ja, ni är precis i ömneår, är det inte sant?

Du har fyllt åtta år, har du inte?

Jo. Ja, Conrad, han fyller nästa vecka, han.

Hälsa snällt för lilla pjup, Conrad.

God dag.

Efter högmässan ska ni leka, ni ska få saft och bullar. Ni behöver inte sitta

med vid kyrka, för det kan bli alldeles för långt för två såna små rostigbossar

som ni.

Jaha, då så.

Tack för mig.

Nej, men gå inte genast.

Jag har lite bråttom. Jag kan komma igen imorgon.

Bara några sekunder.

Jag avskyr alla former av känslomässig utpressning.

Var och en förstod för sina misstag.

Om far söker samförstånd eller förklaring eller kanske rent av någon

form av förlåtelse så har far vänt sig till fel person.

Det förflutna är förpassat till avdelningen för ouppklarade mysterier.

Om jag börjar rota i det här... Nej, tack.

Låt oss om möjligt vara vänner.

Jag vill gärna hjälpa till med praktiska problem.

Jag kommer gärna hit och sällskapar.

Men förutsättningen är att jag slipper känslor av Balder.

Jaha.

Far förstår vad jag menar.

Ja.

Adjö då, far.

Vi ses imorgon eftermiddag.

Och se, medan han ännu talade, överskyggade dem en ljus sky, och ur

skyn kom en röst som sade, Denne är min älskade son, i vilken jag

har funnit behag.

Hören honom.

Och när lärjungarna hörde detta, föll de ner på sina ansikten i stor

förskräckelse. Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade,

stån upp och varen icke förskräckta.

Denne är min älskade son i vilken jag har funnit behag. Hören

honom.

När lärjungarna hörde detta följde ner på sina ansikten i stor förskräckelse.

Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade Stån upp

och var en icke förskräckta.

Jag har exent.

Var ute och lek, ni behöver inte sitta här.

Du kan väl visa ditt fina rum för lilla puten?

Följ med på honom här så ska du få se.

Vad säger du nu, va?

Vad tycker du?

Jag tycker det luktar nåt för jävligt. Kan man öppna ett fönster? Nej, det kan

man inte för då går silkpappret sönder.

Ska jag hålla prediken eller ska vi köra begravning?

Jag har en likstisning i garderoben.

Nej tack, jag vill inte leka i högnet så jag vill inte ha begravning heller. Jag

tror nämligen inte på Gud.

Tror du inte på Gud?

Då är du en idiot ju.

Gud är en piss och skitgud om man tänker på vad han har ställt till dig. Är du

som idioten? Säger jag att jag är en idiot?

Alla som tror på Gud är skruvlösa. Du, min farsa och alla andra.

Håll käften med det där. Håll käften själv.

Vi tackar för det goda kaffet och den goda sambandet.

Ni kan väl komma och hälsa på till Dunäs?

Jag skulle tycka att det var väldigt trevligt.

Tusen tack för den vackra veckan i publiken.

Tack så mycket. Tack, kära Erik. Nu ska ni ändå inte stanna till middag. Det ser

ut att bli busväder. Ja, men en regnskruv kan ju vara svalkande. Vi ska

inte regna bort, eller hur, Puf?

Va?

Säg ju till Puf.

Adjö då.

Om du tror på Gud så är du dum i rutan.

Kör nu försiktigt.

Adjö då.

God morgon.

Jag hittar faktiskt ingen.

Jo, här.

Ta den där.

Så lägg den i handen.

Så tryck på magen.

Den här blomman är väldigt ovanlig så här långt norrut.

Om man äter av blomman så...

Så lär man bli det i huvudet.

Eller också så bör man tala främmande språk.

Men det kanske bara är sagor.

Vad tror du?

Så här skulle vi åka runt jorden.

Är du blöt? Ja, jag är ju genomblöt!

Åh, så varm blästen!

Sätt den där!

Tänk om det är yttersta domen.

Yttersta domen?

Vad vet du om den?

Änglarna blåser i trumpeter.

Och en stjärna som heter Malus slutar ner i havet och förvandlas till blod.

Om det nu är yttersta domen så är det väl bra att vi är tillsammans, du och

jag, Pilapur.

Eller hur?

Din pojke är här.

Vad säger han?

Jag förstår inte.

Vad

säger

han?

Far vill signa dig.

Hör du inte?

Giver dig fri.

I legandes namn.

Nu fryser du inte mer.

Nej, nu är jag varm.

Oj, oj, oj. Såg du dig?

Nej, det är bara lite blått.

Oj!

Ja, Valle.

Har du sett på hjulet?

Det blir till att traska och gå nu, lilla Pus.

Det är nog ganska långt till nästa järnvägsstation.

Var var.