Original subtitles

Fastigheter.

Vissa byråer hjälper sina kunder

att sälja sina hus genom att rensa bort saker.

Vi hjälper dem genom att hindra väggarna från att blöda.

Jag heter Luke Roman.

Jag har haft en sorts koppling till sådant här hela livet.

Om du gillar henne... Hej.

...borde du ta initiativet.

Allihop, det här är Susan Ireland, vår nya mäklare.

Den tekniska termen

är telekinesi.

I kväll kände jag för första gången i mitt liv

att jag verkligen

hade kontroll.

De där sakerna kan skada dig!

De är farliga.

Tills du har lärt dig lite mer om dem

borde du kanske fundera på att göra saker på vårt sätt.

Kära nån.

Det här huset är rent.

Din jävel.

Det jag har sett de senaste månaderna

känns som en enda stor hallucination.

Jag kommer att ha väldigt mycket att göra de närmaste veckorna.

Jag antar att du kanske träffar mig om du får tid.

Kompis, titta på mig! Något har förändrats.

Rösterna... de är inte där.

Jag får inget.

Jag kan ta hand om allt ett tag.

Det är jag rädd att du måste.

De här slutliga förhandlingarna

är alltid lite...

knepiga.

Säljaren vill förstås ha en sak.

Köparen vill ha något annat.

Och ibland finns det

andra parter inblandade

som har egna önskemål.

Det är då det verkligen spelar roll vem som företräder dig.

Ursäkta mig. Jag måste ta det här.

Zooey, var är han? Jag vet inte.

Han satt i bilen på väg till dig

när telefonen dog! Har du pratat med August?

August är lite upptagen just nu.

Kära nån.

Fan!

Han är här! Har han nyckeln?

Har du nyckeln? Den där saken slog ut bilen

och jagade mig de senaste åtta kvarteren!

Fastigheter är spännande, eller hur?

Om August har räknat rätt

har ni högst ungefär sju minuter.

En sekund. Hej.

Kan jag besvära dig om ett glas vatten

och lite värktabletter?

Jag har nyckeln!

Tekniken samarbetar inte.

Så fort siffrorna visas på skärmen

måste vi ställa om klockan, dra upp den och få...

Augie, var det du?

Jag ser inget roligt i vår nuvarande situation.

Inget elektriskt verkar fungera.

Det ser ut som att vi får göra det på gammalt vis.

Det var mycket enklare när Luke bara kunde

prata med de här sakerna.

De dagarna är över.

Kom igen!

Läs upp siffrorna när du ser dem!

Det ser ut som åtta.

Fyra, åtta.

Fyra åtta? Det är ingen tid! Det är vad det står!

Vänta. O:et i fyra står rakt ovanför H:et i åtta.

Åh! Fyra noll åtta.

Jaha. Duh.

Huset ägdes av två bröder.

En elektriker och en rörmokare. Men...

en natt mördade elektrikern rörmokaren.

Som Kain och Abel i Bibeln.

Ja, det mesta riktigt hemska

börjar i just den boken.

Det sägs att golvuret ni har

stannade i samma ögonblick.

Vi behövde ta reda på den exakta dödstiden,

hitta en nyckel som passade klockan,

ställa den rätt och få den att gå igen

så att rörmokaren kunde gå vidare, men...

elektrikern motarbetade oss hela vägen.

Så...

Vem vill sälja ett hus? Är du okej?

Jag mår toppen! Toppen!

August behöver bara göra en liten sanering på rad fem,

sedan är vi redo.

Vad händer nu?

Nu säljer vi stället!

Vi är lite oroliga eftersom våra grannar

visade sitt hus oavbrutet i ett halvår

innan de hittade en köpare.

Kom ihåg, det behövs bara en.

En person som kliver in i huset och pang!

Det känns som hemma.

Händer det verkligen så någon gång?

Absolut! Förstår du...

jag tror att rätt hus är som en själsfrände.

Man kan titta på tusen andra hus,

men när det rätta dyker upp vet man det.

Och det är magiskt.

Då hoppas vi på lite magi.

Tack, Susan! Du är fantastisk!

Du råkar inte ha några startkablar?

Har Susan kommit än?

Förhoppningsvis dröjer det. Jag har sju brådskande meddelanden

och hon är sen till familjen Canterville.

Jag ligger sex hus efter

med PIP-sökningar och HCP-profiler.

Har du sett August? I verkstaden.

Han sov på soffan i natt.

Jag försöker intala mig att mycket jobb är bra, men fan!

Så här ser vår framtid ut

om Luke inte kommer tillbaka typ nu.

Har ni hört något alls?

Då är det dags att skaka om honom lite.

Det är ett rent blodbad där ute.

Ert område är glödhett och ni konkurrerar med

varenda hus på gatan.

Det är säljarens marknad. Det är som...

en stor, arg björn, och med det här köket

är ert hus Leonardo DiCaprio som viftar med en pinne.

Men det kostar så mycket pengar.

Slå ut den här väggen, sätt in en stor fin köksö,

uppgradera vitvarorna, ett stänkskydd här,

ett vinkylskåp där, och...

ni kan höja utgångspriset till det här...

men ni behöver bara lägga...

det här.

Avkastningen blir minst 84 procent!

Ännu mer om det blir budgivning,

och inget får en köpare att fundera på att invadera Polen

som en lantlig diskho

och en spis i restaurangklass.

Du är en stjärna, Susan!

Nåja...

De här tar död på mig, August.

Jag dör bokstavligen.

"Konsten är att dö ung

så sent som möjligt."

Ashley Montagu.

Jag vet att byrån grundades på Lukes förmåga

att se de här sakerna,

prata med dem, resonera med dem,

även när de inte var på humör.

En svår gåva att ersätta med teknik.

Men han kan inte göra det längre! Så nu är det du!

Det måste finnas något effektivare

än Alfapetbrickor.

Och ändå fungerade de.

Fortsätt jobba, Augie.

Hallå!

Berätta hur du dog!

Hm.

Hm!

Ha. Hm.

Vilken dag. Ja.

Hur går det med McTeer och Bryce?

McTeers lagfart är ren.

Bryce hade en panträtt från en galen takläggare,

men vi håller på att lösa det.

Gjorde du klart PIP:en på Sanderson?

Två tidigare ägare, inga dödsfall i huset,

inga begravda kroppar eller Baby Jane-fall.

Okej. Inga dödsfall på platsen,

ingen begravd under källaren och...

Säg inget.

Bette Davis, Joan Crawford, 1962.

Ingen...

Ingen som plågas av en familjemedlem!

Precis!

Jag...

Jag såg att du tog in tre vanliga objekt till i veckan.

Alla hus behöver inte vara skräckshower.

Och jag ska titta på ett bankåtertag i eftermiddag

som Julie Chen är intresserad av.

Jaha.

Börjar du inte bli lite trött?

Jag frågar bara för att resten av oss

blir helt utmattade av att titta på dig.

Jag frodas när jag har mycket att göra. Det har jag alltid gjort.

Jag lever mitt bästa liv.

Nästa steg är att ta bort väggen.

Försök att inte stöka ner för mycket.

Du driver ett korståg om strålningen.

Ja, de använder... gammastrålning på grönsaker.

Vad fan är det där?

Jag vet inte.

Ah!

De bad oss leta efter...

fingret...

så att de kunde sy fast det igen.

Någon tur?

Killen kontaktar säkert en advokat just nu. Var är Susan?

Det var hennes idé att renovera köket.

Susan är främst specialist på försäljning och marknadsföring.

När skiten blir verklig och väggarna börjar blöda

brukar de kalla in herr Ripley och mig.

Berätta om rösten ni hörde.

Den var väldigt ljus, en pojkröst.

En liten pojke som sjöng för full hals.

Det var vackert.

Som den där kören...

Wiener Sängerknaben. Precis!

Vi kan kontrollera, men de flesta av dem

har förmodligen vattentäta alibin.

De befinner sig ju...

i Wien.

Var är den där Luke Roman?

Hans namn står på skylten! Varför engagerar han sig inte

i det här? Var fan är han?

Förlåt mig, fader, för jag missade bollen.

Tre Ave Maria och en mer stängd slagställning.

Jag är här för min hälsokontroll varannan vecka.

Har du slutat gå till Funland?

Det slutade vara kul.

Nu är det bara land.

Något nytt med adoptionen?

De säger att det bara är en tidsfråga

och att hitta rätt situation.

Det ordnar sig.

Hur håller du dig sysselsatt nu för tiden?

Jag tittar mycket på tv.

Jeopardy är betydligt svårare

utan röster som viskar svaren i örat.

Jag tror att jag har hittat din mamma.

Jag fick några träffar på namnet.

Jag lyckades följa henne genom några städer genom åren.

Hurra för internet!

Var är hon?

Inte långt härifrån.

Jag vill kontrollera några saker för att vara säker.

Håll mig underrättad, okej?

Är allt bra på kontoret?

Ja.

Susan gör succé.

Jag fick lite dåligt samvete över följderna av Travis-huset.

Hon jobbade inte ens hos oss då.

Såg du inte hennes intervju på Kanal 7?

Nej. Jag har varit lite...

En påminnelse om att det moderna livets under kommer med faror.

Därför sponsrar The Roman Agency

initiativet Tryggt hem,

som subventionerar panninspektioner i låginkomstbostäder.

För hemmet är den enda plats

där man alltid ska känna sig trygg.

Wow. Ja, det var en fantastisk idé.

Den räddade verkligen skinnet på oss.

Vad bra.

Hörde du att vi sålde Donovan-huset?

Det är en fantastisk fastighet. När man väl kommit förbi portalen,

helveteshunden och... En värsting till syster?

Ja.

Kommer du tillbaka eller inte?

Jag tänkte på måndag. Det är pappas födelsedag,

och han skulle säga åt mig att få arslet tillbaka till jobbet.

Dessutom...

börjar mynten ta slut.

Var hälsad, Maria, full av nåd.

Ser du fingret?

Nej. Är du säker?

Jag arbetar med fastigheter.

Jag vet mycket väl hur ett långfinger ser ut.

Luke! William!

Hur mår vår favorit bland återkommande kunder?

Jag mår bra! Jag mår fantastiskt.

Var är Sylvia?

Susan? Hon har väldigt mycket att göra,

men jag ville lämna den här inflyttningspresenten.

Vad vänligt. Jag antar att

du påbörjar något nytt? Ja.

Du vet att jag gärna börjar varje ny roman

på en ny och fräsch plats.

Om man inte kan skrämma sin egen snopp av sig

då och då för att bevisa för sig själv

att man fortfarande immar igen spegeln, eller hur?

Det här stället kommer att göra det.

Ja. Faktum är...

jag höll precis på att få reservnycklarna

och några tips från den förra ägaren.

Hej, Luke.

Megan. Hej.

Jag tror kanske att...

jag går in och...

lär känna stället bättre. Ja.

Jaha.

Hej.

Grattis till försäljningen.

Tack. Och specialisttjänsten.

Det är verkligen spännande.

Lite skrämmande.

Du blir inte så lätt skrämd.

När åker du?

I övermorgon.

Jag tänkte ringa dig.

Det är okej.

Du har mycket på gång.

Hm.

Hur klarar du dig utan det där...?

Jag mår bra.

Vissa dagar är bättre än andra.

Men jag mår bra.

Det känns verkligen ironiskt.

Det du gör... gjorde.

Det du såg och pratade med.

Det var det jag hade svårt för.

Och nu är det... på sätt och vis borta.

Och du åker också.

Tack för att du gjorde min värld så mycket större.

Det är bankåtertaget. Det kallas Ensom-huset.

Jag lyckades äntligen ta mig hit och titta på det.

Jag ringer tillbaka.

Pang.

Jag tror att rätt hus är som en själsfrände.

Man kan titta på tusen andra hus,

men när det rätta dyker upp

vet man det.

Och det är magiskt.

Jösses.

Förlåt. Jag förstår inte din begäran.

Jaha. Det finns en smarta hem-funktion.

Vad kan jag hjälpa dig med?

Jag tittar bara.

Säg till om du har några frågor, Susan.

Hur visste du...?

Lade banken till mig i databasen?

Ja. Säg till om du har några frågor.

Förlåt att jag är sen. Är allt okej?

Familjen Canterville har fullständig panik.

I sådana här situationer

är det viktigt att vi följer en process.

Luke förlitade sig alltid på intuition och magi,

och ärligt talat är de dagarna över.

Susan, tyst. Nej.

Vi måste inse sanningen.

Luke har förlorat sin speciella förmåga. Nu är han bara en vanlig kille...

På en bra dag.

Luke!

Det är en process steg för steg som jag kallar ECHIDNA:

Engagera, koordinera, handhålla, inspektera, återanställa,

neutralisera, analysera. Återanställa?

Många av våra kunder förstår inte vad vi gör.

Så när vi får sparken...

Vilket vi alltid får.

måste vi bli återanställda.

Men varför ECHIDNA?

Echidna är ett äggläggande däggdjur från Australien.

Där ser man. Det är en minnesregel.

Så att ni minns processens viktigaste steg.

Gud förbjude att ni glömmer er ECHIDNA.

Bra. Tack så mycket.

Kan ni uppdatera mig om vad som händer

med Kingston-huset? Oj då.

Familjen DeVore vill ha ett villkorat avtal,

men Jack Kingston vägrar.

Han säger: "Köp det eller låt bli. Jag bryr mig inte."

Återvänd till gravens ljuva omfamning.

Vi har provat många olika apparater

för att underlätta kommunikation bortom slöjan.

Det är något med leksaker som fungerar särskilt bra.

Kanske skapar deras enkelhet och lekfulla utseende

en kontakt med dem på andra sidan.

Luke, tror du att det här...

ditt nuvarande tillstånd, tror du att det är...

permanent?

Menar du om jag kommer att förbli en normal människa?

Det hoppas jag verkligen.

Ja? Vadå?

Ditt kontor.

Varför var du så elak mot Susan?

Jag var inte elak.

Du var en nedlåtande och avfärdande skitstövel.

Vi har mycket att göra.

Susan är fantastisk. Du vet att jag tycker det,

men hon fastnar lätt i processerna.

Och vi har helt enkelt inte tid.

Susan tog sig tid att hålla byrån flytande

medan du var borta med ditt två månader långa

måndagssyndrom!

Var är hon? Ingen aning.

Vart går hon när hon känner sig ledsen, ouppskattad

och med all rätt förbannad?

Vem är där?

Huset?

Husets röststyrningsgrej?

Läskig, mansprojicerande, internetansluten låtsaspersonsenhet?

Hej, Susan.

Spelade du den där musiken nyss?

Tyckte du inte om den?

Jag...

Jo, den var bra. Jag blev bara överraskad.

Förlåt.

Min enhet hemma väntar tills jag ber den spela musik.

Ja, de äldre modellerna gör så.

Jag måste gå.

Kom tillbaka... snart.

Jag var... Jag är verkligen tacksam

för att du tog över och skötte allt medan jag var borta.

Jag vet inte om jag uttryckte det särskilt bra där inne,

och jag är verkligen ledsen om jag lät som något annat

än väldigt tacksam. Verkligen.

Vet du att du säger "verkligen" väldigt ofta i svåra samtal?

Gör jag?

Förlåt att jag stör. Vad har du?

Det börjar komma in lite om Canterville-huset.

År 1938 dog en tioårig pojke som hette Samuel MacAdams

av scharlakansfeber i huset.

En barnröst.

Allt stämmer.

Vad är det som stämmer? Det är en enda ledtråd.

Jag tar över härifrån.

Jag meddelar när...

resten av uppgifterna kommer in.

Så du tänker verkligen göra det här själv?

Skita i processen.

Susan, du tog det vi gör och färgkodade det.

Det finns inget magiskt med din process.

Det är min process med ett gulligt namn, men utan intuitionen.

Susan.

Vad tänker du göra? Skvallra för Zooey igen?

Gå du. Jag kommer strax.

Jag säger ju det, mamma, jag gjorde succé.

Kunderna älskade mig.

Konkurrenterna respekterade mig.

Bob Livingston fruktade mig.

Monster är alltid rädda för eld.

Och jag gillar Luke. Mm.

Jag gillar den gamla Luke. Den nya Luke verkar...

defensiv. Revirhävdande.

Bara osäker.

Man vet aldrig riktigt vad andra går igenom.

Med det sagt...

har jag aldrig trott att du skulle bli riktigt lycklig

om du inte arbetade någonstans med ditt namn på dörren.

Är jag så arrogant?

Så duktig.

Minns du huset vi hade

vid kusten den där sommaren?

Det med den fantastiska havsutsikten?

Du älskade verkligen det huset.

Det var ljust och glatt,

och jag låg bara där och dagdrömde.

Det var den enda sommaren pappa inte var borta och jobbade.

Mm.

Jag brukade ligga i solskenet...

och lyssna när han spelade piano.

Det var en bra sommar.

Hur som helst...

Jag hittade ett vackert hus

som väcker allt till liv igen.

Jag visste inte att du funderade på att flytta.

Inte jag heller.

Hm.

På väg till Canterville-huset?

Hur fungerar den här? Tala långsamt och tydligt

och dra i snöret.

Orden som kommer ut tillhör...

vad som än finns där.

Är du säker på att du klarar det här?

Det är ett barn, August.

Ett barn som är vilse i ett hus. Klarar jag inte det här

kan jag lika gärna ge upp.

Luke.

Jaha.

Vi började undra om du verkligen fanns.

Det får jag höra ofta.

Ska ni någonstans?

Vi kan inte stanna här en natt till.

Jag tror att jag har en lösning.

Randall,

sätt dig i bilen.

Vi ska bo hos min syster,

och det slutar vara roligt...

väldigt snabbt.

Bli av med den här saken,

eller ta ner skylten och stick.

Fan.

Samuel?

Jag vet inte om du hör mig,

men jag är här för att hjälpa dig.

Låt mig gissa.

Inte Samuel.

Om det inte är pojken, vem är det?

Han hette Edgar Cornell.

Han var seriemördare. Han mördade sex personer

som vi känner till.

Han skar av olika kroppsdelar och lade dem i brevlådor.

Det var omkring 1978, 1979.

Han dömdes och avrättades 1985,

men däremellan, i början av 80-talet,

bodde han i det här huset. Herregud.

Luke kunde inte ha haft mer fel.

Han har ingen aning om vad han ger sig in i.

Men rösten då? Sången?

Han hade en märkligt ljus röst.

Han lockade sina offer genom att låtsas vara ett barn

i fara.

Som många seriemördare samlade Cornell troféer.

Ett hårband här, ett smycke där.

En kroppsdel som han skar eller bet av.

Troféerna! Det måste vara det.

Han kom tillbaka för att hämta dem!

Men varför nu? Han har varit död sedan 1985!

Vi står precis utanför.

Hur lång tid tar det innan ni är här?

Ungefär en minut.

Skynda er! Luke är där inne utan krafter, utan en aning...

och med den där... saken!

Jag kom tillbaka för att hämta mina godsaker.

Håll dig borta! Luke, han är seriemördare.

Han samlade troféer från sina offer.

De måste ha varit gömda i väggen!

Köksrenoveringen förde tillbaka honom

för att hitta dem!

De finns någonstans i väggen! Hitta dem!

Skynda dig!

Hålet måste bli större.

Zooey, se upp. Vadå?

Se upp. Okej.

Ah!

Han hette Happy Dan.

Luke, se upp!

Vad letar jag efter? En väska eller en låda.

Smycken, ett hårband.

Kroppsdelar.

Herregud.

Hej, snygging!

Ring mig när du har kommit i målbrottet.

Susan! Här!

Ni är alltid så tuffa

tills någon bränner upp era godsaker.

Tack, Deb.

Så fort köket är klart lägger vi ut huset.

Jag pratade med entreprenören.

Jag satte lite eld i baken på honom.

Två veckor. Bra.

Okej, hej då.

Familjen Canterville?

Vi är anlitade igen.

Då är vi återanställda.

Bra jobbat, Susan.

Tack. Nej, jag menar...

Jag klantade mig och du räddade allt.

Du borde verkligen ta lite ledigt.

Ledigt?

Du har sparkat röv och avslutat affärer

nästan helt på egen hand.

Ta några dagar ledigt! Jag sköter det här.

Tja...

Ja, kanske. Tack.

Hej, Bob.

Ja. Tillbaka vid rodret och styr skutan.

Angående Frederico-objektet,

vad är hans lägsta pris?

Julie, det är Susan.

Jag tittade på bankåtertaget som du bad mig om.

Ja.

Nej, det är okej. Det är bara...

det passar inte dig.

Ja.

Nej, självklart fortsätter vi leta.

Okej. Hej då.

Det känns konstigt att komma hit för att känna mig nära dig.

Det saknar Funlands atmosfär.

Och korvarna är inte alls lika goda.

Förlåt att jag inte har varit här på ett tag.

Men jag är...

tillbaka på jobbet, och jag gör verkligen succé.

Jag stötte bort Susan,

världens bästa fastighetsmäklare.

Jag mötte en seriemördare

beväpnad med bara ett mjukisdjur

och ett monumentalt missförstånd av situationen.

Och det här kommer du att gilla...

Phil tror att han hittat mamma.

Ja.

På riktigt den här gången.

Så länge jag kan minnas har jag velat fråga henne...

varför?

Varför lämnade hon oss?

Vad gjorde vi?

Vad gjorde jag?

Jag önskar verkligen att vi kunde prata om det här.

Hm.

Kanske en dag.

Kanske inte.

Här, pappa.

Snygg fångst.