Original subtitles

Hårdare.

Alex.

Alex!

Jag blir sen, Thierry.

TURIN, ITALIEN

Grazie. Signora, det är din tur om ett ögonblick.

Ensam Bredvid Mig av SADIE GLASS

Jag gav mig själv fullständigt till främlingarna.

All återhållsamhet, varje tvång, varje andetag, utmanades mer än tidigare.

När jag öppnade ögonen, såg jag mitt spöke dela sin värld med de levande.

Min älskares blick var både farlig och upphetsande.

Lockelsen att dras ner i djupet och bo i den illusionen för evigt var...

...var omedelbart överväldigande.

Jag upptäckte att smärta och njutning bara ligger vid ytan,

men kärleken kan bryta igenom.

Han kände inte till kärleken.

Och jag var fast besluten att hitta den.

Grazie.

Grazie.

Grazie. Scusi.

- Det var en fantastisk bok. - Tack.

Det är du. Jag hoppades att det var min fantasi.

Likt ett spöke från din bok.

Varför är du i Italien?

Jag trodde att du bjöd in mig.

Jag läste din bok. Den var utmärkt.

Dina minnen skiljer sig naturligtvis från mina.

- Tyckte du inte om din roll? - Jag har inget emot att vara skurken.

Men att säga att jag inte älskade dig.

- Vad vill du? - Jag behövde se dig.

Nu har du gjort det.

Saknade du mig?

Vi var patetiska tillsammans.

Vi var perfekta tillsammans.

Kanske lite rubbade.

Jag är på väg till ett slott. Jag vill att du följer med mig.

Till ett slott? Verkligen?

Absolut inte.

Det finns några där som du borde träffa.

- Jag ska vara i Rom på tisdag. - Det är inget problem.

Thierry och jag ska till Paris över helgen för att träffa hans föräldrar.

Min idé är mycket roligare, jag lovar dig.

En gåva för kvällen. Jag vet att du älskar teatern.

En bil väntar på dig. Bara i fall att.

Cherie, vad gör du här ute alldeles ensam?

Får jag ställa en fråga?

Skulle du älska mig mer om jag behandlade dig som han gjorde?

Som en hora.

Så du tänker gå?

Sadie, vänta.

Sadie, du måste inte plåga dig själv längre.

- Låt mig fixa dig. - Jag är inte trasig!

Utan mig är du alldeles ensam!

Så när skulle du vara i Paris?

Börja inte.

Vi presenterar oss.

- Det var en lysande föreställning. - Tack, mr Zarr.

Jag vill presentera min vän, Sadie Glass. - Sadie, Francesca.

Hon är på bokturné och jag försöker övertyga henne att följa med mig.

- Har du bättre planer? - Ärligt talat, så är det komplicerat.

Dessutom är mina saker på hotellet, så jag kan inte gå tillbaka dit nu.

- En chaufför kan hämta dem. - Du har svar på allt.

Du har snart slut på bortförklaringar.

Jag följer med om du gör det.

Det finns plats för alla.

Tack. Jag hämtar mina saker.

Jag visste att ni skulle komma överens.

Förstörde jag dina romantiska planer?

Jag tänker inte knulla dig.

Till en ny början.

Till material åt min nya bok.

Vilken vänlig plats.

Inte riktigt. Folket tror att det ligger en mörk förbannelse över området.

För att inte tala om deras katolska skam. Det är en dödlig blandning.

- Det låter utmattande. - Jag har sett tunnlarna under staden.

- En utväg för de oskyldiga. - Det gäller inte oss då.

Vi kan fortfarande nyttja dem för att undkomma dig.

Vissa säger att de leder till Helvetets port.

Mios dio.

Vad vackert.

Vem äger det här?

En affärskontakt.

Jag visste inte att man kunde sälja sin själ två gånger.

De är tyskar. De är inte så petiga.

Gratulerar. Du fick vad du ville ha.

Inte allt.

Oj!

Varför inte se er omkring? Minos tar väskorna till era rum.

Sadie!

Sadie!

Har du bekänt dina synder?

Den här vägen.

Följ mig.

Du vill bli skådespelerska.

Nej. Jag vill bli en stjärna i Amerika.

Jag har skickat provspelningar till några agenturer, men...

Man måste ha rätt kontakter.

- Vad finns på provspelningarna? - Monologer som jag spelade in själv.

Får jag se en?

Ja. Okej.

Vänta.

Igår natt grät jag.

Jag grät av anledningen att jag har blivit en kvinna.

Det var smärtsamt.

Jag grät för mina ögon öppnades inför verkligheten.

Jag grät för jag hade tappat tron

och jag skulle älska att tro.

Jag ser att du förstår mig och det... skrämmer mig.

Jag är rädd för att finna någon annan som jag.

Och en sådan längtan att finna någon.

Jag är neurotisk, pervers, destruktiv,

eldig, farlig.

Smärta är något man måste bemästra, inte vältra sig i.

Tack för att jag fick se det.

- Planetariet är lite för mycket. - Ja.

Såg ni sköldpaddorna?

Tack.

- Aspirin? - Något starkare än så.

Salute.

Det är så vackert.

Jag minns att vi brukade resa till familjens slott när jag var ung.

Men vårt var något större.

- Vad? - Ja.

Nej, oroa dig inte.

Jag har aldrig sett något liknande.

Minns du slottet vi besökte i Frankrike? Det var underbart.

Ja, det var det.

- Sen återvände vi till Paris. - Ja.

Vad är det som händer?

Det här rummet är... fel.

Det är något fel med rummet.

Alex?

Vad var det?

Jag trodde att hon skulle hantera det bättre.

- Har du någon juice som kan lugna henne? - Ja, i köket i källaren.

- Kan du hålla ett öga på henne? - Du måste slappna av.

Okej, vi ska få dig på fötter.

Jag kan hjälpa dig.

- Vad gör du här? - Du behöver hjälp, eller hur?

Hjälp mig!

Släpp mig!

Längtan

Hårdare.

Lika farlig som förr.

Sadie!

Var är du?

Där är du.

- Är du okej? - Nej, du dröjde för länge.

Jag gick vilse.

Kom, piccola, lägg dig hos mig.

Jag ser att ni mår bättre.

Ni får ha det roligt.

Sadie?

Är något fel?

Jag lämnade någon i Turin och det var ganska elakt.

Vill du inte vara här?

Jo, det vill jag.

Vad hände i Paris?

Alex tycker om att spela sin roll...

...och jag gick för långt.

Är du okej?

Ja, men det är en underlig känsla att träffa Alex igen.

- Sov du gott? - Jag drömde en väldigt levande dröm.

Det tror jag säkert.

- Voila. - Tack.

Jag stod på en vacker scen och spelade i en pjäs skriven för mig.

Det kändes som om hela världen såg mig.

- Var jag där? - Självklart.

Du skrev pjäsen.

Det låter trevligt.

Vi kanske kan uppnå stordåd tillsammans.

Får jag fortfarande kyssa dig?

Vi försöker långsammare.

Älska med mig.

Ditt uppträdande var fantastiskt.

Det finns några människor som jag vill att du ska träffa.

Bekymra dig inte för henne.

Följ mig.

Mardröm?

Har Alex berättat om kvällen?

God eftermiddag, mina damer. Har ni återhämtat er?

Jag vill bara informera er om att gästerna anländer om ett par timmar.

Mi dio! Jag måste sova.

Och jag har förberedelser att ta hand om inför festen.

Alex.

Exakt vilken slags fest talar vi om?

Kom igen, Sadie. Du vet det.

Gör hon det?

Lugna ner dig. Jag har allt under kontroll. Har du det?

Jag försöker fortfarande förstå om jag ska vara här.

- Det är bara en fest. - Ja.

Om du vill resa härifrån, så ska du göra det nu.

Har du varit med om detta tidigare?

Ett par gånger.

Kära vänner, jag vill utbringa en skål...

...till min vän, Sadie Glass.

Till framgången med hennes memoarer och mycket mer i framtiden.

Jag vill välkomna er alla till denna privata fest.

Den här helgen är slottet er slav, om ni vill det så.

Utnyttja det hur ni än vill.

Mycket bra. Ni känner till reglerna: Det finns inga. Salute.

Är du inte glad att du stannade?

- Kommer du se till att jag ångrar det? - Förmodligen.

Vår nya vän har sannerligen blommat ut.

Vad pratar du om?

Hjälp mig!

Alex!

God morgon.

Ska vi spela en omgång?

- Vanligtvis slår den andra nu. - Vad var det? Alex, jag svär...

Om du inte tänker samarbeta, så slår jag igen.

- Igår natt... - Det var en fest som alla andra förr.

Den kvinnan...

Det fanns så många kvinnor.

Du måste se det som teaterspel, Sadie.

Tänker du slå?

Berätta sanningen.

Hela festen den här helgen är för din skull.

Jag bad inte om det. Du ljög för mig. Du lurade hit mig.

Lurade? Nej, Sadie. Du fattade ditt eget beslut.

Jag gav dig möjligheten att lämna slottet, men du valde att stanna.

- Och om jag försöker lämna slottet nu? - Försök inte.

Det är ingen fara. Släpp förbi henne.

Francesca, vakna. Jag åker härifrån och du måste följa med.

Vad är det med dig?

Kanske det andra pillret Alex gav mig.

Jag kunde inte somna.

Jag drömde en vacker dröm...

...som om jag blev pånyttfödd.

Vi är inte säkra här. Lämna inte rummet.

Jag behöver skjuts till närmaste stad.

Ledsen, men jag får inte låta någon lämna området.

Då kan du inte hjälpa mig.

- Kan du ge mig skjuts? - Visst. Vart ska du?

- Det spelar ingen roll. Lontano. - Sali.

Alex!

Basta!

Hon är hedersgästen.

Vi lekte bara.

Det är ingen fara. Du är i säkerhet.

- Du är i säkerhet. - Vad fan var det?

Du är oskadd, Sadie. Det är bara lekar.

Försök inte lämna slottet igen.

Kom, så fräschar vi upp dig.

Så. Det var bättre.

Jag håller på att tappa förståndet.

För ett par dagar sen var det bokturnén och Thierry. Nu är jag här.

Det känns som om jag hör hemma här, men jag förstår inte.

Kvinnan igår natt. Du såg henne också, eller hur?

Vem av dem?

Vad är du så rädd för?

Senaste gången du lekte lekar med Alex blev du...

Varför kan jag inte släppa taget?

Vad försöker jag släppa taget om?

Du vill kanske vara här.

En sådan sanning kan vara skrämmande.

Vad som än sker, så tar vi oss igenom det...

...tillsammans.

Hårdare.

Är du okej?

Hallå där...

Hej, Sadie.

Varför är... Hur är du...

- Är du okej? - Ditt rum är förberett.

Tack så mycket.

Vi kan fortfarande talas vid snart? Okej.

Den här vägen.

- Vad fan gör han här? - Till kvällen.

En flyktväg för de oskyldiga.

Sadie, där är du.

Jag har varit förbannad på mig själv hela helgen. Jag borde inte ha sagt det.

- Vi lämnar den här platsen. - Jag kan inte det, men du borde gå.

- Inte om du inte följer med. - Thierry, du hör inte hemma här.

Jag älskar dig, Sadie.

Jag vill inte vara med dig.

- Vad är ditt problem? - Ingenting. Allting.

Jag vill inte vara med dig, träffa dina föräldrar eller höra att du älskar mig,

därför det är en lögn som inte betyder något för mig längre.

Ciao.

Bonsoir.

- Francesca. Piacere. - Thierry. Enchante.

- Så du är Thierry? - Ja.

Har du kommit för festen?

Det var snällt av dig att komma efter att Sadie övergav dig.

- Det är komplicerat. - Självklart.

Vi alla gör och säger saker som vi ångrar.

Jag tänker gå till mitt rum nu.

Följer du med mig?

Trevligt att träffas.

Piccola, du är så spänd.

Försök slappna av, okej?

Okej.

Det är nästan dags.

Tänk om jag säger nej?

Snälla, gör inte det. Det kommer bara bli smärtsammare.

Så där.

Varför?

Du kan inte fortsätta fly och vägra acceptera vad som hände.

Jag är här för att hjälpa dig göra ett val.

Thierry hör inte hemma här.

Befria honom, så gör jag allt du vill.

Och dansösen?

Du vet att du inte kan rädda båda.

Jag har en liten gåva åt dig.

Jag stal dem från Alex.

En sista natt, sen kan vi börja på ett nytt kapitel tillsammans.

Jag måste göra mig i ordning. Vi ses snart.

Är du redo?

Efter kvällen så blir det inga fler lekar eller lögner.

Det är upp till dig.

Det är han eller vi, piccola.

Du kan inte fly undan detta. Från den du är.

Du måste göra det. Sadie, du måste göra det.

Gör det!

Gör det!

Signora.

Kom.

Spring.

Sadie.

Har du bekänt dina synder?

Sadie, du behöver inte plåga dig själv längre.

Du vill kanske vara här.

En sådan sanning kan vara skrämmande.

Du kan inte fortsätta fly och vägra acceptera vad som hände.

Hennes grepp blev hårdare.

Förlorad i sin egen njutning, kände hon inte hans hjärta sluta slå.

Inte i början.

Men han var förlorad.

Den natten i Paris hade hon förlorat kontrollen.

Och det hade kostat hennes största kärlek.

Inte en dag passerade utan att hon kände smärtan av det.

Nu var det en del av hennes identitet.

Hon var så rädd för att släppa taget...

...att hennes grepp hårdnade.

Men även i döden fann han ett sätt att hemsöka henne.

Smärta är något att bemästra.

Inte att vältra sig i.

Du återvänder till oss tids nog.

Det är ofrånkomligt.

Undertexter: David Granlund