Original subtitles

Kom till mig.

En skyddsängel, en tröstande ande...

En ande från vilken himlasfär som helst.

Vad som helst.

Hör mitt rop.

Kom till mig.

Du...

Du har väckt mig från ett evigt mörker.

Du... Du...

Du tillhör inte de levande.

Du tillhör inte mänskligheten.

Och ska du bli ett med mig för evigt?

Svär du på det?

Jag svär.

FLERA ÅR SENARE

Thomas...

- Thomas? - Vad sa du, min kära?

Vad är det?

Inget. Jag...

- Jag drömde... - Kom hit.

Det finns inget att vara rädd för.

Smekmånaden var alltför kort.

Ta av dig skorna.

Jag önskar att jag kunde stanna. Hur har jag förtjänat din kärlek?

Ellen, hon ska ju inte vara i sängen. Nu är det katthår överallt.

Greta trivs här. Hon vill också att du stannar.

Det här är en viktig dag för oss.

- En stund till. - Jag måste verkligen gå.

Hej då.

Han har redan fått tjänsten.

Han skickas iväg.

God morgon.

Ursäkta mig...

TYSKLAND 1838

Han har väntat i en kvart.

Jag ber om ursäkt.

Ursäkta min sena ankomst, herr Knock.

Det är så det är bestämt, pojken min.

Kom in. Jag förbereder ärendet.

Tack för att ni överväger mig.

När jag hörde att ni är nygift visste jag att det är så det är bestämt.

- En nygift man behöver en ny lön. - Ni är alltför generös.

- Gratulera er fru från mig. - Tack.

Hon är sannerligen vacker.

En fulländad skönhet, nästan en...

sylf.

Tack...

Jag åtar mig gärna vad ni än ber om för att bli en del av firman.

Självklart. Det är så det är bestämt...

Jag har fört diskussioner med en utländsk greve.

Han tillhör en gammal adelsätt och är mycket gammal och excentrisk.

- Han vill köpa en bostad här i Wisburg. - Jaså?

Han vill dra sig tillbaka. Han står med ena foten i graven.

Jag visar honom gärna våra fastigheter.

Jag har redan valt ut Grünewalds herrgård.

Ursäkta, men är inte den helt förfallen?

Han bad om ett gammalt hus och kommer att betala bra.

Då stämmer vi möte i morgon. Klockan nio?

Han är för skröplig för att resa, så ni måste resa till honom.

Jag förstår.

Han bor i ett litet land öster om Böhmen -

- avskilt beläget i Karpaterna.

- Det blir ett riktigt äventyr. - Så sant...

Kan inte greven skriva på när han kommer hit?

Nej, det är alldeles för brådskande. Han vill få dit någon...

av kött och blod.

Ni kommer att bli rikligt belönad.

Säkra den här affären, så säkrar ni er ställning i firman.

Tack. Jag ska inte göra er besviken.

Och vad heter greven?

Orlok.

Jag måste fara i morgon. Resan tar sex veckor.

Harding ser efter dig tills jag är tillbaka.

Varför har du dödat blommorna?

- Ursäkta? - Det var inget.

- Vad menar du? - Förlåt mig.

- Vi ställer dem i vatten. - De dör ändå snart. Släng dem.

- Vad sa du? - Släng dem!

Vad är det...?

Du får inte fara.

- Vad är det? - Jag måste berätta om min dröm.

- Vi har lagt det här bakom oss. - Jag måste!

Inga fler barndomsminnen. Läkarna har sagt att du inte ska...

Det var vårt bröllop. Men det var inte i kyrkan.

Ett ogenomträngligt åskmoln sträckte sig bortom kullarna.

Doften av syren var stark i regnet, och när jag nådde altaret...

var du inte där.

Framför mig, svartklädd, stod...

döden.

Men jag var så oerhört lycklig.

Vi vigdes och omfamnade varandra -

- och när vi vände oss om...

var alla döda.

Far och alla andra.

Stanken från liken var fruktansvärd...

Men jag hade aldrig varit så lycklig som i den stunden...

när jag höll i dödens hand.

Säg aldrig sånt högt.

Det var bara en löjlig dröm. Allt är bra.

Den varslar om något fruktansvärt för oss.

När jag återvänder ska jag äntligen lyckas i livet.

- Du ska få ett hus med tjänsteflicka... - Vi behöver inget sånt.

- Jag vill ge dig allt du förtjänar. - Res inte, jag älskar dig för mycket.

Snälla du, sluta nu...

Inte sedan vi var skolpojkar!

- Från min farfar. Det bästa. - Jag borde låta bli.

Vi måste fira ditt äventyr.

Tack.

Jag avundas dig.

Jag avundas dig!

- Du har tagit din fars plats. - Men ansvaret är betungande, Thomas.

Det är ofint att klaga, men efterfrågan växer snabbare än skeppsvarvet.

Och mina två flickor... Två!

Jag älskar dem över allt annat. Och säg inget till Ellen eller Anna -

- men vi väntar ett barn till.

Grattis! Du har alltid varit brunstig.

Jag kan inte motstå henne.

- Och när ska ni...? - När jag inte är fattig längre.

När jag äntligen kan betala tillbaka allt du har lånat mig.

Tänk inte på det.

Och Friedrich...

Ta hand om Ellen. Hon bad mig att stanna.

Och kasta bort din chans?

Jag är rädd att melankolin återvänder.

Så klart, när hennes stilige make lämnar henne ensam i sängen.

- Nu är det läggdags. - Pappa!

- Nej! - Lyssna på er mor!

Nu är det faktiskt läggdags. Se så.

Vi kan inte! Det är ett monster i rummet!

Pappa!

Låt henne inte ge mig till monstret! Döda det!

- Ursäkta, jag måste ut på monsterjakt. - Du är också som ett barn.

- God natt. - Nu går vi upp.

- Snälla, stanna hos oss! - Jag stannar tills ni har somnat.

- Jag hör honom andas under sängen! - Nonsens, ni är trygga här.

Förlåt mig.

Jag har lämnat fantasierna bakom mig.

Och vi har varandra.

Ers nåd, det blir så som ni har önskat.

Inom kort är han i er makt -

- och jag inväntar er här, i närheten av ert förvärv!

Jag är stolt över dig.

Var rädd om dig.

- Har du ingen tilltro till mig? - Jag sänder dig all min tilltro.

- Skriv till mig varje dag. - Jag lovar.

Jag gör allt för vår skull.

- Jag älskar dig. - Jag älskar dig.

Farväl.

Vad är det för oväsen?

Bort, era smutsiga zigenare!

Ni drar skam över värdshuset.

Ni för med er problem.

Jag vill bara stanna en natt.

Jag har audiens på Orloks slott...

Nämn aldrig det slottet!

Far hem, utlänning.

Tyst med er!

Må Gud straffa er!

- Snälla ni, jag är trött. - Försvinn.

Jag betalar dubbelt pris.

Jag förvisar dig med vitlök.

Snälla ni, far inte dit.

Akta er för hans skugga.

Den höljer er i en mardröm.

Vaken, men en dröm.

Det finns ingen räddning.

Be.

Be, be...

Välsigna detta obesudlade barn.

Välsigna henne.

Vägled vår hingst till den orena anden.

Vampyren!

Vampyrens grav!

Vampyren!

Hitta svansen!

De kluvna hovarna!

Tystnad!

Tystnad!

Må Gud förgöra dig!

Nej, för Guds skull!

Hallå?

Min häst!

Ni är sen.

Midnattstimmen har passerat -

- och mina tjänare har dragit sig tillbaka.

Ursäkta mig, greven.

Lämna era ägodelar där.

Ta fram kontraktet. Och sitt ner.

- Vill ni inte vänta till i morgon? - Jag vill att ni gör som jag säger.

Ja. Självklart, herrn.

"Ers nåd."

- Ursäkta mig? - "Ers nåd."

Så vill jag bli tilltalad. Mitt ädla blod kräver det.

Ja, Ers nåd.

Ursäkta mig, Ers nåd.

- Varsågod och sitt. - Tack, Ers nåd.

Jag vill verkligen -

- få se på avtalet...

och min korrespondens med er överordnade, herr Knock.

- Jag har väntat länge. - Självklart, Ers nåd.

Drick.

Jag har... Ers nåd, jag har frågor om de främmande seder -

- som bönderna och vagabonderna ägnar sig åt.

I går kväll tror jag mig ha sett en grupp zigenare.

De gav sig in en liten skogsdunge och...

Jag är rädd att vi fortfarande när -

- en del vidskepelse som kan tyckas förlegad -

- för en bildad ung man som ni.

Zigenarna grävde upp ett lik.

Det är deras smutsiga ritual.

- Vilken sorts ritual? - Tala inte mer om det!

Jag ser fram emot att dra mig tillbaka i er moderna stad...

där ingen känner till eller tror på -

- sådana morbida sagor.

Ät.

Är ni gift, herr Hutter?

Var varsam.

Det är ingen fara.

Jag kan lindra skadan.

Närma er elden. Ni ser inte ut att må bra.

Vänta på mig!

Försiktigt, barn! Smutsa inte ner er!

- Fånga mig! - Kom.

Kan du nånsin känna att du inte är...

en person?

Jag...

Jag menar om du kan känna som om du inte är närvarande eller levande.

Som om någon styr dig, som en docka -

- och någon eller något kan väcka liv i dig, röra på dig?

- Alla kan känna sig ur gängorna ibland. - Det är inte det...

Det är som om det finns något som är för hemskt eller allvarligt att förklara.

- Ja, Gud! - Nej, min kära Anna...

Se på himlen, se på havet... Kallar de aldrig på dig?

- Något närmar sig. - Det är Hans makt.

- En bris från skyn. - Ödet!

Min kära romantiker...

- Jag är inte galen, Anna. - Leni...

Förlåt mig. Allt jag säger låter så barnsligt.

- Det är uppriktiga ord från ditt hjärta. - Mitt hjärta är förlorat utan Thomas.

Hallå?

Greven?

Och er underskrift som juridiskt ombud.

Vad slarvigt av mig, Ers nåd.

Mina förfäders språk.

Givetvis.

En medaljong, ser jag. Från er brud?

Ja, precis...

Får jag...?

Vi gifte oss nyligen.

Jag har brev till henne som jag skulle vilja posta...

Syren...

Ursäkta, Ers nåd?

Ni är lyckligt lottad.

Det är så det är bestämt, som herr Knock säger.

Er underskrift.

Ni får vara snäll och ursäkta mig.

Jag får inte glömma ert arvode...

herr Hutter.

Nu är vi grannar.

Det gläds jag åt, Ers nåd.

Ursäkta, men varför är ni intresserad av en så föråldrad byggnad?

- Avtalet är påskrivet. - Självklart.

Då får jag tacka och gratulera till ert nya hem.

Det är sent. Ni vill säkert gå till sängs.

Med risk för att vara lite väl rak, så vill jag resa så snart som...

Ja, så snart som möjligt, nu när allt är klart. Jag är mycket...

Jag har plågats av märkliga drömmar. Jag är rädd att jag blivit sjuk.

Det ger otur att resa vid dålig hälsa.

- Ni får stanna här och vila. - Det måste jag motsätta mig.

- Ni lyder mitt råd. - Men, Ers nåd...

Greven?

Ni har min medaljong!

Din make är förlorad.

Dröm om mig.

Bara mig.

Bara mig.

Lindriga fall av sömngång beror på blodstockning.

För mycket blod.

Kanske låg hon i en något udda ställning.

Men hon har haft problem tidigare. Trasiga nerver och dylikt.

Om det fortsätter, kontaktar du mig. I nuläget behöver du inte oroa dig.

Hon bör sova med korsetten på.

Den förbättrar hållningen och får fart på cirkulationen.

Låt gå.

Om problemen blir värre får du binda fast henne i sängen.

Han kommer till mig... Han kommer...

Hon ska få mer eter.

- Inget nytt om Thomas? - Nej, jag har inte hört något.

Inget från skeppsvarvet?

- Och herr Knock? - Han är spårlöst försvunnen.

Det råder kaos på firman.

Jag har aldrig tyckt om honom.

Jag får fara till kontoret och ta reda på...

För Guds skull, ni kan inte göra det på egen hand!

Jag förstår att ni är otålig och tänker inte förebrå er mer.

Jag skickar någon varje dag tills herr Knock är återfunnen.

Thomas mår bra, det vet jag.

Leni, solen går snart ner. Vi måste ge oss av.

- Leni? - Bara en stund till. Snälla.

Friedrich, var snäll.

Rycks inte med i hennes fantasier. Allt kretsar kring hennes infall.

- Jag är trött på det. - Tror du inte att det tynger mig?

Jag älskar henne. Hon kan inte rå för sin sjukdom.

Förlåt mig, min kära. Dr Sievers får komma igen.

Låt oss prata om något annat.

- Hur är det med lille Friedrich? - Han är konstant hungrig, som sin far.

- Friedrich, vi är bland folk! - Jag kan inte motstå dig.

Ellen?

Leni!

- En ny patient? - Ja.

- Han är där nere. - De gamla cellerna får inte användas.

Det är uteslutet! Det är ett sjukhus, inget fängelse.

Han ser inte mycket ut för världen, men jag hörde honom vråla och stöna.

Vi hittade honom på julmarknaden.

Han hade dödat tre får med sina bara händer och åt dem råa.

Råa!

God dag, jag är dr Sievers. Vad står på tok?

Ingenting.

Ingenting.

- Det är så det är bestämt... - Jag förstår.

- Vad heter ni, herr...? - Jag är ingen.

- Jag är hans tjänare. - Och... vad har ni där?

Liv.

Gåvor som jag fått av Hans nåd.

Det här var en söt en. Hans nåd tycker bäst om de söta.

Hans nåd?

Han är oändligheten.

Med ögon som skimrar som en juvelprydd krona.

Sedan kommer förruttnelsen...

kvävningen...

och slukandet.

Varför gjorde ni så?

Det behövs inte.

Ingen vill skada er, min vän.

Han kommer.

Vem då? Vem kommer?

Det var han som åkallade mig.

Jag blev utvald för att tjäna honom -

- för jag vet vad han begär.

Över er kommer han att kasta -

- förbannelser, förvirring, lidande och reprimander -

- för ni har svikit mig.

Och han kommer att härska över era tomma lik.

Slukandet...

Slukandet!

Harding, hjälp mig.

De hysteriska anfallen kommer alltid när mörkret faller.

- En cigarr? - Nej tack.

Det sörjer mig att säga det här.

Hutters arbetsgivare, herr Knock, blev inlagd på sjukhuset i morse.

Vad?

- Har du talat med honom om Thomas? - Han är galen.

- Galen? - Otillräknelig.

Friedrich...

Den stackaren har drabbats av någon sorts religiös mani.

Han säger samma sak som frau Hutter.

"Han kommer." - Vad är det du säger?

Var tusan är du, Thomas?

Vilket för mig till specialisten, en schweizare vid namn von Franz.

- En schweizare? - Professor Albin Eberhart von Franz.

Han är den ende som möjligen kan ge henne en diagnos.

Han var min bästa lärare när jag studerade i Zürich.

- Då skickar vi efter honom. - Han är här i Wisburg.

Är han här? Varför har du inte sagt något?

Det är ju strålande nyheter!

- Varför kommer du på det först nu? - Jo, han...

Von Franz är den bästa inom sitt fält, han besitter...

- Kosta vad det kosta vill. - Nej, du missförstår.

Det bär mig emot att rekommendera honom. Han tvingades lämna universitetet.

- Vad menar du? - Det sörjer mig att säga det.

Han blev besatt av Paracelsus, Agrippa och andra i den skaran.

Jag är skeppare, Sievers.

Alkemi, mystisk filosofi...

Det ockulta.

Orlok!

Han var svartkonstnär i livet, solomonar.

Djävulen bevarade hans själ så att liket kunde resa sig i hädelse.

- Ni är förlorad i hans skugga. - Nej! Jag måste resa. Jag lovade Ellen.

Stanna här.

Ondskan når er inte i Guds hus.

Jag ska ta plats i firman. Jag kom för att sälja ett hus i Wisburg.

- Han kan inte ge sig av. - Han är på väg till Wisburg.

Han måste återvända till den förbannade jord där han blev begraven.

Nej, han är ute efter Ellen! Det vet jag!

Snart framträder jag inte blott som en skugga.

Snart ska våra kroppar mötas -

- och vi ska bli ett.

Naturen, låt åskan dåna.

Låt mig färdas på dina barbariska vindar.

Jag har inte misslyckats, Ers nåd!

Er utlovade gåva väntar!

Det är så det är bestämt!

Det vetenskapliga samfundet menar att hans arbete drev honom till vansinne.

Han må vara en aning okonventionell, men han kommer att veta vad som är fel.

- Professor von Franz? - Låt mig vara.

- Jag är er gamla student. - Bort! Försvinn, säger jag!

Jag vill inte tränga mig på.

Professorn...

Jag hade nästan löst gåtan med Mysteriorum Libri Quinque.

- Jag beklagar. - Jag felbedömde ändå stjärnorna.

Hermes förvandlar inte svavel till guld i kväll.

- Vi ska inte störa mer. Vi går nu. - Vänta...

God kväll, professorn.

Nolite dare sanctum canibus.

Neque mittatis margaritas vestra ante porcos.

Min käre Sievers! Det borde jag ha förstått!

Omfamna mig! Jag är så glad att se dig.

Jag kände något.

Det förde mig hit för flera år sedan och nu kände jag att det var nära.

Jag anade oråd, men det var visst bara du!

Vad står på tok?

Jag förstår. En god vän till er har drabbats av en sällsynt åkomma.

En gäst, inte sant? En ung kvinna som lider av somnambulism.

Ni ser trött ut, unge man.

Brännvin?

Vänta! Ni är inte frisk än!

Kom, kapten!

Tillbaka till akterdäck.

Men Vasiljev, och nu Redenko...

Det är pesten, kapten.

Han har fått pesten.

Sätt de sjuka i karantän!

Djävulen!

Vår last är förbannad.

Backa! Backa!

Ut med er!

- Knyt genast loss henne! - Då förstör hon hela rummet.

Knyt loss henne.

Är ni läkaren som Sievers nämnde?

- Drogad? - Jag har gett henne opiater.

Hon måste vila för att orka med nätterna.

Hon måste vara klar i sinnet.

Kliv åt sidan.

Ja, kära ni, jag är här för att hjälpa er.

Är hon er?

- Greta tillhör inte någon. - Så sant.

Var snäll och ursäkta mig, men jag vill tala med er på en gång.

Jag är nyfiken på er.

Enligt dr Sievers har ni drabbats av anfall sedan barnsben.

Kan ni beskriva dem för mig?

Jag kan inte alltid minnas dem. Det är som om själen lämnar mig.

Berätta vad ni kan, från början.

Ibland var det... Det är som en dröm.

Jag vet saker. Jag visste alltid vad jag skulle få i julklapp.

Jag visste när min mor skulle gå bort.

Min far kunde hitta mig på fälten, i skogen.

- Som om jag vore en bortbyting. - Jag förstår.

Med tiden blev det värre. Jag skrämde honom.

Min beröring...

Jag var så ensam och sökte tröst.

Sedan fanns där en närvaro... Mardrömmarna, epilepsianfallen...

Fortsätt.

En gång när pappa hittade mig låg jag avklädd.

Min kropp, mitt kött...

"Synd, synd!" sa han. Han ville spärra in mig, men jag vägrade!

Nej, nej...

Det slutade när jag träffade Thomas.

Vår kärlek gjorde mig normal.

Men nu har ni börjat gå i sömnen igen.

Jag oroar mig så för honom. Mina drömmar blir allt mörkare.

Kommer ondska inifrån eller utifrån?

Hon är nu i trans.

- Har du åderlåtit henne? - Självklart.

- Och menstruationen...? - Den är riklig.

På tok för mycket blod.

Ljus, tack.

Pupillen är vidgad. Den reagerar inte normalt på ljus.

- Omöjligt. - Klärvoajans.

Hon är inte med oss längre. Väskan.

Ursäkta den groteska uppvisningen.

Nålen.

Men jag måste visa för er -

- att hon inte längre är med oss.

- Professorn, låt bli! - Det är ingen fara. Hon känner inget.

Hon befinner sig i en annan sfär.

Se om såret, Sievers.

Då så. Hör du mig, mitt barn?

Vad ser du?

Berätta vad du ser!

En evig natt. Ett dödens spöke.

Han... breder ut sin skugga.

Och han... Han kommer.

Vem är det som kommer till dig, mitt barn? Berätta!

Ge efter för den uråldriga talismanen!

- Professorn! - Jag gör henne inte illa!

Jag befaller dig att lyssna till min röst.

Under beskydd av Chamuel, Haniel och Zadkiel -

- tala till mig!

I Eligos, Orobas och Asmodeus namn, tala till mig!

Jag ska komma varje natt, först i sömnen och sen i dina armar.

Allt ska förenas med styggelse och du kommer att vada i blod.

Alla kommer att skrika. Ingen kan begrava de döda.

Du har utlovats till mig!

- Utlovats? - Hon menar sin make!

Hjälp mig! Hjälp mig!

Som jag befarade.

- Nå? - Förstår ni inte?

- Vad då? - Det är en förbannelse.

- En förbannelse? - Ja! Flickan är besatt av en ande.

- Möjligen en demon. - Ursäkta?

Ta det inte bokstavligt.

- Jag menar det. - Ni skojar.

- Kan det vara makabra hallucinationer? - Det handlar inte om det.

- Ni kan inte mena allvar. - Varför händer det Ellen?

Demoner tar lättare över människor med starka djuriska drifter.

Demonerna söker sig till dem.

Jag vill inte säga emot -

- men jag har sett nervsvaga kvinnor med allehanda vanföreställningar.

Det är ingen vanföreställning. Hon har troligen alltid varit mottaglig -

- för kosmiska krafter. Möjligen gäller det även dåren.

Ser ni ett samband mellan fallen?

- Det är frågan. - Strålande...

- Det är kopplat till makens försvinnande. - Nej, det är ett ont väsen.

Jag vet inte vad det är eller hur det frammanades och frigjordes.

Men den säregna flickan är i stor fara.

Jag måste läsa på.

Frau Harding, sitt hos henne, observera henne och rapportera till mig.

Sievers, ingen mer eter.

- Då lär hon härja hela natten. - Låt henne härja.

Det är oväder på horisonten.

Jag ska sätta stopp för denna djävulens farsot.

- Hjälp mig! - Jösses...

Jag ska hjälpa dig.

- Det ordnar sig. Ursäkta? - Lyssna.

Hans nåd... Han har kommit.

Blodet är livet!

Han är här!

Hans nåd är här!

Blodet är livet!

Han är här!

Ellen!

Thomas!

Åh nej!

Thomas!

Thomas...

Han har inte hittat dig.

- Jag var rädd att aldrig mer få se dig. - Min kära...

Du hade rätt. Han har din medaljong.

Thomas...

Thomas!

Vad tusan är det nu? - Hartmann, öppna dörren!

Thomas!

Mamma! Pappa!

Är det monstret?

Det är för tusan mitt i natten!

- Herregud... - Det är ett pestskepp!

Tusan också... Meddela hamnmyndigheten.

- Och hämta dr Sievers! - Ska ske.

Där är det, Ers nåd!

Där är det...

Mellanhanden lever.

Jag tar hand om honom, Ers nåd.

- Jag har användning av honom. - Jag ber...

Instruera mig. Befall mig. Nyttja mig.

Jag ska hämta er vackra ägodel.

Avtalet kräver -

- att hon villigt svär eden på nytt.

- Hon kan inte tvingas hit. - Likväl, Ers nåd...

Jag ber er...

Tystnad, din hund!

Dina enträgna böner är förmätna.

- Du har inget att kräva av mig. - Ers nåd...

Gryningen nalkas.

Inom kort rings morgonen in -

- för att sörja min ankomst.

Och jag ska få smaka på dig.

- Hur har han det? - Inte bättre än vad jag har haft det.

Förlåt för allt jag har ställt till med.

Jag är bara glad att du är dig själv igen. Det känns som ett mirakel.

Professor Franz hade kanske fel. Kanske ville du bara få hem Thomas.

- Och din... - Min melankoli?

- Jag... - Thomas har sett något fruktansvärt.

- Om jag fick tala med professorn... - Tyst nu. Hans tankar är så märkliga.

- Professorn talade om en demon. - Leni, tänk på barnen.

Julen närmar sig.

- Varför måste du vara så motsträvig? - För att jag har rätt.

Sievers, jag ville tala med dåren, inte med en död man.

Ursäkta, men det här plågar mig.

Allt tyder på blodpest.

Sepsis, varande ögon och tydliga råttbett här och här.

Jag befarar att skeppet har fört pesten till Wisburg.

Märkligt nog är kroppen tömd på blod.

Se på det besynnerliga såret.

Nog har jag sett vidunderliga varelser, men vilken råtta har så här stora käkar?

Må änglar och demoner beskydda oss.

Var är dåren? Jag måste genast träffa honom.

- Har ni inte hört? - Nej.

- Herr Knock har rymt. - Ursäkta?

- Han dödade nattvakten. - Han måste hittas!

Följ mig ut.

Sievers, hämta Harding och kom hem till mig i kväll.

Det här är ingen simpel pest!

Släpp mig...

Thomas...

- Jag kan inte andas... - Det är jag.

Bort!

Snälla, lämna oss inte.

Jag låter inget skada er. Inga monster eller något annat.

Ge mig en puss och be kvällsbön.

Nu jag lägger huvet ner och ber att Herren sitt skydd ger...

Anna?

- Du skrämde mig. - Förlåt.

- Har Friedrich återvänt? - Nej.

Vad är det?

Får jag sova hos dig i natt?

Vår vänskap är som balsam för mitt hjärta.

- Jag är ledsen att jag grälade på dig. - Tack för att du älskar mig.

Du kan få det om du vill.

Gud är med oss, Leni.

- Jag låter mig inte hemsökas av spöken. - Nej, det är inget spöke.

Varelsen kan ta fysisk form och har avskyvärda avsikter.

Vilka avsikter?

Som alla andra farsoter vill den sluka allt liv på jorden.

Varelsen är en kraft som är starkare än ondska.

Den är självaste döden!

Jag har inte sovit på flera dagar. Mitt hem har blivit ett dårhus -

- och så kallas jag till det här gudsförgätna stället för det här!

Säg inte att du tror på sånt här medeltida djävulskap?

Jag tror inte. Jag vet!

Det jag har sett skulle ha fått Newton att återvända till sin moders sköte.

Vi har inte blivit upplysta, utan snarare förblindade av vetenskapen.

Jag har brottats med djävulen som Jakob brottades med ängeln i Penuel.

Om vi ska övervinna mörkret, måste vi först inse att det existerar.

Mina herrar, vi står inför den odöda pestbäraren.

Vampyren...

Nosferatu.

Du...

Jag har känt dig slingra runt som en orm i min kropp.

Det är inte jag.

- Det ligger i din natur. - Nej, jag älskar Thomas.

Kärleken är underlägsen dig.

Du tillhör som sagt inte mänskligheten.

- Du är en usling. - Jag är en aptit, inget mer.

I hundratals år låg jag, ett avskyvärt vilddjur -

- i den mörkaste av hålor...

tills du väckte mig, tjuserska -

- och lockade mig från min grav.

- Du är min plåga. - Jag bryr mig inte om dina plågor.

Ändock är vi menade för varandra.

Din make har skrivit över dig till mig.

- För en simpel påse guld. - Du ljuger!

- För guld bröt han ert äktenskapsband. - Du vet inget om honom!

Och nu måste du underkasta dig -

- av egen fri vilja.

- Du är en bedragare. - Du bedrar dig själv.

- Jag var bara ett oskyldigt barn. - Trodde du inte att jag skulle återvända?

Trodde du inte det?

Din passion är knuten till mig.

Du kan inte älska.

Det kan jag inte.

Men jag kan inte mättas utan dig.

Minns du hur vi en gång var?

Ett ögonblick. Minns du?

Jag avskyr dig.

Du är falsk!

Så du vill att även jag visar upp min illvilja?

Du får tre nätter på dig. Det här var den första.

I natt förnekade du dig själv -

- och därför måste jag ta livet av dem du älskar.

Förnekade jag mig själv? Du njuter av mitt lidande!

Den tredje natten ger du med dig...

annars dör din make för min hand.

Nej!

Tills du kallar på mig -

- ska du få se på när världen tillintetgörs.

Nej!

Två nätter till.

Jag har aldrig sett något liknande. Det har spridit sig sedan i går morse.

Vi kan inte ta in fler. Jag har bett borgmästaren om karantän.

- Staden måste stängas. - Det är okristligt. Vi hittar plats.

- Det kommer en domedag. - Vi måste möta pesten med lugn.

En tryckande skugga.

Min kropp sjunker, sjunker...

Lukten av härsket kött.

Kvävande...

Jag känner mig så svag...

Lille Friedrich är så stark, så hungrig, att han gör slut på mig.

Kan jag få träffa flickorna?

Jag måste lugna dem.

Allt kommer att bli bra, min kära. Allt ordnar sig.

Jag känner inte igen mig.

Ellen, säg mig, vad är det här för ett outhärdligt mörker?

Jag...

Herr Harding, lyssna på mig. Det är något. Skuggan, en djävulsk varelse...

- Ellen... - Snälla!

Det är inga svaga nerver, utan, som professor Franz sa, en demon!

Frau Hutter, förlåt mig, men ni och Thomas -

- båda två, måste fara hem.

- Ursäkta? - Det är för er egen skull.

- Visa barmhärtighet. Thomas är sjuk. - Jag vet inte vad... Jag ska be för Tom.

- Jag håller av er båda. - Och Anna?

Såg ni inte henne?

Det rör inte er.

Friedrich, lyssna på mig. Vi alla är i stor fara.

- Jag bönfaller! - Snälla ni...

Varför hatar du mig?

- Hur vågar du säga så till mig? - Du har aldrig tyckt om mig.

- Du ska veta din plats! - Spela inte överlägsen.

- Jag tänker inte bråka med dig. - Lyssna på mig!

- Jag har gjort allt för att vara vänlig. - Bundit fast mig.

Ha värdighet nog att visa lite respekt.

Hur kan du vara så enfaldig och grym?

Hartmann ringer efter en vagn. Givetvis på min bekostnad.

För din makes skull hoppas jag att du kan lära dig att visa respekt.

Anna kommer att dö. Du kommer att dö.

Vi alla kommer att dö!

- Varför sa du inte det förut? - Jag är en dåre.

Självklart är det herr Knock. Han slukar levande varelser som besatt.

Han är inte Nosferatu, men han måste hittas.

Han har slutit pakt med skuggan.

Leta överallt.

Dra upp mattan.

Solomonarer.

Och deras kodex av hemligheter.

Då fick jag se ett vilddjur stiga upp ur havet!

Och draken gav det sin makt -

- att uttala stora namn i hädelse.

Vilddjuret liknade en panter, med fötter som en björn och gap som ett lejon!

Det hade sju huvuden och tio horn.

Det bar kungakronor på sina horn och hädiska namn på sitt huvud.

De båda är i obeskrivlig fara. Jag måste träffa dem.

Jag har skickat hem dem. Hur blir vi av med sjukligheten?

- Jag vet inte... - Vad?

- Skickade ni hem dem? - Ja, men...

- Vet ni inte? - Mycket riktigt. Jag vet inte.

Jag har aldrig mött Nosferatu.

Han vet inte.

Alla era föreläsningar är hämtade ur nedrans böcker!

Varelsen stöts bort och förgörs på olika sätt i olika regioner.

Ingen vet vad som fungerar.

- Men en sak återkommer ständigt. - Berätta.

Överallt måste Nosferatu återvända till jorden där han begravdes.

- Och det innan tuppen gal. - Han måste sova i sin grav om dagen...

- Vad händer annars? - Det, min käre Sievers, är frågan.

För Guds skull...

För Guds skull! Jag faller samman. Jag bryter ihop.

- Ut med er, genast. - Harding...

- Båda två! - Friedrich, vi...

Inser ni inte att det är en verklig pest?

En riktig epidemi som tar död på riktiga människor.

- Ut med er! - Jag beklagar verkligen.

Frau Hutter borde ha spärrats in för längesen.

Anna har blivit biten av råttor. Inget annat.

- I morgon lämnar vi Wisburg. - Men staden sätts i karantän...

Er galenskap får inte ta död på min fru.

Nattdemonen har smakat på er frus blod och han kommer att återvända.

Försvinn.

Thomas...

Ellen, min kära.

Vi måste lämna staden.

Du är i fara. Du visste.

- Vi kan inte fly. - Vi måste.

Jag måste berätta något för dig. Något vidrigt och lågt...

Inget du säger kan skaka mig, för djävulen finns och jag har mött honom.

Och han... Jag kan inte säga det.

- Han är i Wisburg för din skull. - Jag vet.

- Vad sa du? - Jag känner honom.

Känner honom...?

Det är mitt fel.

Jag har aldrig delat min hemlighet med någon.

Jag sökte sällskap och ömhet.

- Jag bad om det. - Vad menar du?

Först var det underbart. Jag var lycklig, men det blev tortyr och dödade mig nästan.

Men Thomas...

Det var du som gav mig modet att lämna skammen bakom mig. Du!

Vad menar du?

- Förstår du inte? - Hjälp mig att förstå.

Han är min skam! Han är min melankoli.

Jag blev hans älskarinna. Nu har han upptäckt att vi är gifta och återvänt.

- Omöjligt. - Han hemsöker mig varje natt!

- Ellen... - Rör mig inte! Du får inte röra mig.

Du slutade skriva till mig.

- Vad menar du? - Du lovade att skriva varje dag.

- Tänkte du inte på mig? - Jo, det gjorde jag...

- Du ljuger. - Med tanke på det du nyss erkänt...

Han berättade om dig. Han berättade hur enfaldig du var.

Rädd, som ett barn. Du föll i hans armar som en vek kvinna.

- Ellen... - Du sålde mig till honom för guld.

- Nej... - Vår kärlek skulle vara helig!

Du lyssnar aldrig!

Så var har du allt? Pengarna, befordran, huset?

Var är allt det som är dig så kärt?

Har du återbetalat Harding med pesten som plågar hans fru?

- Jag reste för vår skull... - För vad? För de här sakerna?

- För din skull! - Det kvittar... Förstår du inte?

Vi borde aldrig ha gift oss. Vi är redan döda!

Ellen, snälla du...

Ellen...

- Jag kallar på dr Sievers. - Nej!

Nej, snälla du...

Jag ska sköta mig. Jag lovar att sköta mig.

Du tillfredsställde mig aldrig som han.

Ja, ta mig!

Snälla...

Snälla...

Ja...

Kyss mig.

Kyss mitt hjärta, mitt hjärta...

Låt honom se vår kärlek!

- Utan dig blir jag en demon. - Ellen!

Ellen, det är jag! Jag älskar dig!

Du är trygg hos mig.

- Håll dig undan. Jag är oren. - Aldrig.

Han mördar dig om jag inte går till honom.

Vi dras isär och världen går under.

Nej, jag ska döda honom. Jag gör det.

Han ska aldrig mer få göra dig illa, aldrig.

Äntligen...

"Så erbjöd den sköna mön sin kärlek till vilddjuret" -

- "och låg tätt intill honom tills tuppen gal."

"Hennes villiga uppoffring bröt förbannelsen" -

- "och befriade dem från Nosferatu."

Hon är lösningen.

Vakna inte.

Pappa!

Friedrich!

Friedrich, vakna!

Jag kan inte gråta mer ty jag har inga tårar kvar.

- Vi måste tala med honom. - Vänta lite längre. Sorgen är för stor.

Får jag?

- Mer kommer att tas. Hon väntade barn. - Jag vet.

Liemannen slår urskillningslöst med sin lie.

- Jag måste tala med er. - Och jag med er.

För bort den där skurken!

Ert sjuka sinne har orsakat allt det här!

- Sluta, det är mitt fel. - Det här rör inte dig, Thomas.

- Er blotta närvaro plågar mig! - Friedrich, mardrömmarna är verkliga!

De är verkliga.

Han visar inga tecken på blodpest.

Systrarna försökte läka mig med bön, men jag är inte fri från honom.

Lita på Gud och er styrka. Monstret slängde er åt vargarna, men ni överlevde.

Harding...

Förlåt, jag är inte mig själv...

Snälla, förlåt mig.

- Mitt förnuft kan inte acceptera... - Var stark.

Orlok har sin kista på Grünewalds herrgård rakt framför näsan på oss.

I kväll förintar vi vilddjuret.

- Låt mig följa med. - Nej, Ellen.

- Vi möts hos Harding och reser dit. - Beredskap är allt.

Vi måste helga jorden där han ligger begraven och förstöra sarkofagen.

Då har han ingen tillflykt när tuppen gal.

- Och när vi täcker av kroppen? - Då hugger jag honom med ett järnspett.

- Och om det inte fungerar? - Det måste det.

Jag följer professorn till dörren.

Jag vet att det måste vara jag.

Jag är blott en påläst turist i det ockultas värld.

Ni är född till det här. Det är en sällsynt gåva.

Hans dragningskraft är så stark, men jag kan inte vara lika ond som han.

Vi måste känna ondskan för att kunna förgöra den.

Vi måste finna den inom oss själva, och när vi har gjort det -

- måste vi bekämpa den, annars finns ingen räddning.

Jag behöver ingen räddning. Jag har bara lyssnat till min natur.

Så lyssna till den!

Jag befarar att vi inte rår på Nosferatu med några järnspett.

Jag är övertygad om att bara ni kan rädda oss.

Ellen, vi måste fara!

På den hedniska tiden hade ni kunnat vara översteprästinna -

- men i den märkliga moderna världen är ert syfte större.

- Ni är vår räddning. - Tack.

Jag håller er make i schack.

Far hem nu. Gör honom redo för den falska jakten.

Du löser det här.

- Återvänd inte förrän han är borta. - Jag lovar.

Han har ingen makt över dig. Jag sätter all min tro till dig.

- Jag älskar dig. - Oroa dig inte.

Farväl.

- Är han inte här? - Nej, han gav sig av.

- Vart kan han ha tagit vägen? - Han sörjer. Vi väntar på honom.

- Solen går inte ner än. - Vi måste hitta honom.

Han mår inte bra. Jag är orolig.

- Harding! - Harding!

Friedrich!

Clara...

Louise...

Mina flickor...

Anna...

Din bädd är så mörk.

Så liten.

Anna, min kära...

Vår son...

Vår lille son...

Förlåt mig.

Jag ska aldrig mer sova.

Aldrig!

Låt din ömma omfamning ge mig sällhet -

- och hålla den eviga sömnen borta.

Friedrich!

Herregud...

Det är för sent. Vi måste sätta eld på de infekterade kropparna.

- Elden kommer att helga dem. - Jag klarar inte av mer.

- Vi måste fortsätta. - Men Orlok har väl vaknat nu?

- Vi borde fara hem. - Jag tänker inte vänta.

Du är klok, Thomas.

- Jag känner hans inflytande i kväll. - Må Gud förbarma sig över dem.

I Jehovas namn och i kraft av de tre namnens tetragrammaton -

- kasta dig, olydiga ande, Nosferatu, i eldens sjö -

- och stanna där till domedagen.

Bli inte ihågkommen inför Gud -

- som kommer att döma levande, döda och världen med eld.

Den tredje natten är kommen.

- Det finns ett kapell där borta. - Snabbt!

Jag är redo. Jag ber dig, kom till mig.

Där ligger han.

Herregud...

Träd fram, Thomas. Befria demonens kropp.

Thomas, nej!

Herr Knock!

Jag gav honom min själ.

Jag borde ha blivit råttornas prins, odödlig.

Men han bryr sig bara om sin sköna brud.

- Ellen... - Hon är hans.

- Ohyggligt... - Hugg igen. Jag är en hädelse.

Dö, ditt förbannade helvetesfoster!

- Sätt fyr på allt. - Han är hos min fru!

Vi måste bränna allt! Vi måste förstöra hans hem, hans fristad.

Nej, han är ute efter Ellen!

Hon måste göra det! Han kan inte motstå hennes blod!

- Ni är galen. - Ni visste att Orlok inte var här.

- Det är hennes vilja. - Det är omoraliskt!

Gud är större än vår moral!

Det är lönlöst att springa! Du kan inte springa om hennes öde!

Hennes mörka band till vilddjuret kommer att rädda oss alla!

För när solens rena strålar bryter fram i gryningen, kommer frälsningen!

Pesten kommer att lyftas!

Frälsning!

Gör du det här av egen fri vilja?

Ja.

Då är avtalet fullbordat.

Eden har svurits på nytt.

Ja.

Våra andar ska bli till en...

och så även vårt kött.

Du är min.

Mer...

Mer...

Ellen...

Förlåt oss.

"Så erbjöd den sköna mön sin kärlek till vilddjuret"...

"och låg tätt intill honom tills tuppen gal."

"Hennes villiga uppoffring bröt förbannelsen" -

- "och befriade dem från Nosferatu."

Inspirerat av Henrik Galeens "Nosferatu" och Bram Stokers "Dracula"

Översättning: Sofia Wallin Svensk Medietext

Ansvarig utgivare: Rikard Eriksson, UIP AB