Original subtitles

Eller hur? Va?

Shit!

Wow!

Om du gick i gång på kicken i bilen-

-så kommer du verkligen gå i gång på jakten.

Den är på en helt annan nivå.

Den ultimata.

Där är han, Henrik.

Välkomna!

Här sitter du och vilar.

Jag väntar på dig.

Nu har vi rekat så det räcker.

När jag bodde nere i Tanzania så fick jag lära mig av jägarsamlare där-

-att man ska inte gå omkring i skogen och leta efter folk.

De menar att det kan skapa en slags centrifugalkraft-

-där de cirkulerande objekten dras ifrån varandra.

Men däremot, om man sitter och väntar på ett och samma ställe-

-då kan den som har gått vilse dras till en. Som en magnet, förstår du?

Jaha. Jag var inte vilse.

Som du ser så signalerar vi med visselpipa.

Alltså analoga grejor. Eller gevärsskott.

Vi använder gammaldags armbandsur för tidspassning.

-Jag vet inte vad du har för klocka. -Jag har en sån här.

-Skitbra. -Funkar den?

Det där är bra, för då får vi tag i överlevnadsstuket-

-och så kommer vi bort från allt det där digitala tjafset.

-Det finns ändå ingen täckning här. -Nej.

-Jag såg nåt där borta. Ett djur. -Okej, hur såg det ut?

Det var rödbrunt, som en hund ungefär...

-Rådjurskid. Du har sett ett rådjurskid. -Var det inte en räv, då?

Nej, nej, nej, rådjurskid. Jag har sett fejningsmärken på flera ställen.

Däråt till exempel var det en jävla massa.

Vilket innebär, Greger, en jävla massa bockar i faggorna.

Fejningsmärken, just det.

Rådjursbockarna brukar markera revir genom att feja hornen mot barken.

-Jag visste inte att rådjur hade revir. -Att de har.

Det är brunst nu. De vill åt getterna. De är kåta som fan.

Ja, de yngre bockarna som inte har egna revir-

-det är klart de kommer och försöker muta in sig på de äldre bockarnas revir.

Och de äldre och starkare bockarna, de bara försvarar sina marker.

Du, hela det här området som vi har rekat i dag, där får vi hålla oss.

-Taggade? Säkert? -Ja.

-Najs. Då kör vi. -Yes.

Vi brukar inte jaga här, men vi fick ett tillstånd av ägaren-

-bara för att det är sista gången vi är här.

-Vad ska du ha ljungen till? -Han ska smiska oss.

Du sa ju att du har svårt att somna när du ska upp så här tidigt.

Den här ljungen kommer göra susen. Du kommer sova jättegott på det här.

-Är det inte giftigt, då? -Nej, nej, inte alls. Den är...

Man kan laga... dekokt på citronmeliss också.

Och så finns det en ört som heter hjärtstilla.

Dekokt, vad du kan.

-Var har du lärt dig det nånstans? -Jag blev faktiskt inspirerad av dig.

Jag minns att du pratade om örter som de använde i Centralafrika.

Jaså, här har vi klubben för inbördes beundran, hör jag.

Hörru, Greger, kom igen nu. Vi har en massa flaskor kvar i bilen.

Du får hjälpa till att bära!

-Ljungen funkar mot smärta också. -Jaha, är det sant?

-Hur mycket dricka har du tagit med? -Massor!

-Tja, du, var är toan? -Där.

-Det är upptaget! -Förlåt.

Är det din fru? Eller tjej?

Det är brorsans nya kärring. Det är på grund av henne som det här är sålt.

Den lilla fittan.

Du, just ja, jag tänkte på...

Jag fick en idé till Huvudsta-kontot.

Okej. Men det är ju Eriks konto.

Jo, precis... Exakt.

Det var bara det att jag, vad heter det... Jag fick kika på det lite-

-på det han hade gjort...

Och det var nånting, stilen med det rörliga som...

Jag vet inte, det funkade inte riktigt.

Mmm, jag har tänkt precis samma sak.

Du har gjort det? Jag vill inte trampa Erik på tårna.

Du påminner mig om mig, när jag började.

Det är bra, hoppas jag.

Ja, ja, visst. Ja, det är bara bra.

Okej... Ja...

Vad spännande det här ska bli, alltså.

Hur länge har ni jagat här?

Ja, det är många år. Det är slutet på en era.

Nej, Henrik älskar verkligen det här.

Mest för jaktens skull, men han har fäst sig vid stället också.

Skogen, grodorna.

Han kan inte bara... jaga nån annanstans?

Nej, det funkar inte så. Du måste komma med i nåt jaktlag-

-eller så måste du känna nån som äger mark som du kan jaga på, bli inbjuden-

-och det är svårt som fan.

Det är dyrt. Så du har en jäkla tur.

När jag bjöd med dig i våras hade jag ingen aning om att Ivar tänkte sälja-

-att det här skulle bli sista helgen...

Men hans nya fru klarar inte av Henrik. Hon avskyr honom.

Du och din dunkudde.

Ja, jag blir stel i nacken annars. Jag kan inte jaga med nackspärr.

Vi pratade just om hur glad jag är att få göra det här med er.

Vilken ynnest det är att få lära mig av jaktproffs som er...

-Ynnest? -Ja.

Nej, Greger la fram det hela som att det skulle bli fullständig katastrof-

-om inte du fick skjuta nånting på riktigt nån gång.

Jaha. Ja, om jag ska vara ärlig, det är lite speciellt faktiskt.

Men ska vi värma upp lite? Vad säger ni?

Öva lite prickskytte innan vi knyter oss?

-Nu? -Ja.

Det är för tidigt att somna nu i alla fall. Perfekt för dig Alex, innan det gäller.

Vi ses där nere!

Shit, det är för fan kallt.

-Jag kanske borde ha tagit på mig byxor. -Nej, kom nu.

Det här kommer gå fort. Här, varsågod, du börjar.

-Ska jag? -Ja, ja, gäst i huset. Kom igen.

Okej. Säkert?

-Shit, nu kommer jag skämma ut mig. -Nej då.

-Alltså, det är ju rätt mörkt. -Ja, men tavlan är ju ljus.

Lägg an nu bara.

Det här går fint.

Vad är det för nånting?

Kom igen, skjut nu, så går vi in och tar en sängfösare sen.

Är det ett foto?

-Det är ju bilden som hängde i hallen. -Va?

-Ja, vad då, då? -På hans brors fru.

-Jamen, vad fan, Henrik! -Vad spelar det för roll?

Det spelar väl ingen roll? Hörru...

Det är ju bara ett foto. Det är ingen riktig människa.

Du! Du kan väl låtsas som att det är nån du inte gillar?

Nej, men vad fan?! Henrik!

Vad fan...!

Du ska inte ta honom på allvar.

Han har lite sjuk humor bara.

Alltså, antingen så skojade han-

-eller så ville han skjuta på någon.

Ja, när en sak är sann så är ju ofta dess motsats också sann.

Vi jagar för att döda, men vi jagar också för att leva.

Ju mer vi dödar, ju mer levande känner vi oss.

Ja, släpp det.

Du är för ung för att fatta.

-Var har du handlat? -På Kalleruds på Kammakargatan.

Har du regnställ också?

Nej.

Det är alltid svårt första gången, speciellt från båt. Härma mig bara.

Det är klart han härmar chefen.

Och ser ni några måsar så skjuter ni på dem som skotträning.

Var det roligt? Måsar är skadedjur.

Jaha...

Vi slänger dem till kärrhöken sen.

Som återvinning. Vi värnar om miljön här ute.

-Första andjakten. -Yes.

Tänk nu på att inte sikta mot lågt flygande änder. Det är A och O.

För då riskerar vi att skjuta mot varandra.

Lycka till.

Fan...

Helvete!

Ja!

Snyggt!

Hörru.

-Fick du träff? -Ja.

Lägg den i påsen där.

Hur många fick ni?

Jag tog två och Alex tog en.

Jag fick fyra.

Jävlar vilken bra syn de har, fåglarna.

Det får bli nylonstrumpa över huvudet nästa gång.

Alex behöver väl ingen nylonstrumpa som kamouflage, va?

Det blir lättare sen när du ska skjuta rådjur och hjort. Mycket större måltavla.

Mer en mental utmaning.

Kom här nu, Alex!

Så, så ska vi öppna den här jäveln.

Hur kändes det då, lerduvemästaren, att skjuta en riktig fågel?

Jo då, det var...

Jomen, det var lite pirrigt.

Och det var ju svårt i en båt.

Och...ja...

Jag sa ju det.

Piggna till.

Va? Kom igen!

Jävlar!

Här, om du vill kvickna till lite.

Mors lilla Olle

i skogen gick

Rosor på kinden och solsken i blick

Läpparna små utav bär äro blå

Bara jag slapp att så ensam här gå

Grät du mycket när du var liten?

Björn, han grät ju jämt under en period.

Jag undrade faktiskt om det var nåt fel på honom.

Barn gråter. Men Stella, hon grät aldrig...

Hon var den enda som inte grät. Hon surade.

Körde med manipulation. Tog efter sin mor, va.

Men det här med att gråta, det är väl det mänskligaste som finns.

Det är väl det som utmärker oss till människor, är det inte så?

Djur gråter väl inte?

Nej!

-Här ska ni se... -Äntligen.

Kolla.

-Wow... Får man ta? -Ja, ja, visst.

De har ju hållit i tusentals år, så de lär nog hålla ett tag till.

Är de så gamla?

Wow. Var hittar man sånt här?

Jag har alltid samlat. Jag har hållit på ända sen jag var liten.

Det var frimärken, det var tennsoldater och såna här små miniatyrflaskor.

Spritflaskor. Kommer du ihåg hur jag höll på?

Ja. Och jag och Ivar, vi var ju så jävla sugna-

-på att kolla om det fanns nån sprit kvar i de där flaskorna.

-Det fanns det aldrig. -Det fanns det aldrig!

Tennsoldater...

De pilspetsarna, den yxan är från jägarstenåldern.

Den här tjocknackiga flintyxan, den är faktiskt över 5 000 år gammal.

-Är det sant? -Får jag kolla?

Otroligt.

Så en gång i tiden har alltså nån fornsvensk, vår anfader-

-använt den här för att hugga grenar till att fiska med.

-Eller så har han jagat med den. -Älg? Eller nån gammal uroxe?

Hur vet du att de är från stenåldern?

Man dyrkade faktiskt älgen före nån gud.

Vi ingår i nåt större. Det är en historisk aktivitet.

Genom jakten så uppgår vi i civilisationens ursprung.

-Det var väl när vi blev bönder? -Bönder?

Den där spetsen till exempel har man säkert jagat hjort med.

Förstår ni hur otroligt skickliga jägare de måste ha varit?

-Verkligen. -Fatta vad svårt, bland träden.

Va?

Med pilbåge. Skogen växte ju fram mer och mer under den här perioden.

Kom igen nu. Kom, kom, kom...

Kom då.

-Ja, ja, ja... -Va?

Känn på den här, då. Vilket hantverk.

Fan, de kunde sina grejor. Jag var inte beredd!

Nej.

Rispa...

Pilattack!

-Knäet! -Aj, aj, aj!

Hugg...

Den träffade benet. Rispa...

Jätteattack!

Förlåt.

Förlåt.

Hur gick det?

-Vilka stenåldersmän. -Det var inte meningen.

Vilka stenåldersmän!

Vilka reflexer, Alex.

Tycker du?

I morgon, då jävlar, då blir det allvar.

Det är nånting väldigt speciellt med att skjuta ett djur-

-som du kan...se i ögonen.

Han har rätt. Du har tagit din jägarexamen, Alex-

-men teorin, det...det är nåt helt annat än verkligheten.

Ja, på vanlig svenska alltså...

Du kommer att drabbas av en jävla skotträdsla.

Tror du det...?

Du kanske tror att fågeljakten visade att du klarar av det.

Men storviltsjakten, det är nånting helt annat.

Bara att...

...avfyra det där skottet...

Det faller sig inte direkt naturligt. Det är inte som på film.

Det är mer som...sex.

Däremot så kan jag meddela att mitt senaste inköp var en riktig hit.

Naturlig storlek.

Jävligt snygg, faktiskt.

Påmålat långt, böljande hår så där...

Så när vi kom hem från PostNord så blåste jag upp henne.

Så satte jag henne i soffan.

Tände lite ljus. Öppnade en flaska vin.

Tre hål...fanns det att välja på.

Så satt jag där...och smekte-

-den här lilla vackra foten...

...medan jag funderade på vilket hål jag skulle ta först.

-Vilken gentleman. -Ja.

Det fanns nånting väldigt skönt över det hela.

Sen när jag var färdig så...

...sprättade jag upp henne och slängde henne i sopnedkastet.

Hon fick plats i en tom mellanmjölk.

Varför återvann du henne inte, bara?

Du som är så miljömedveten.

Okej... Jag har fått nån jävla...

Sorry. Sorry, jag har fått nån jävla...

...kramp i magen bara.

Kom nu ihåg att hålla tillbaka skottet om du inte känner dig säker.

Vi vill inte skadeskjuta.

Om nu nån skulle göra det så har vi en regel. Det är att den som har gjort det-

-är den som får skjuta djuret sen, vid eftersök.

Vid smygjakt måste man skjuta i vinkel ned mot djuret.

Du måste placera dig uppe på en höjd så att kulans kurs går nedåt.

Kulorna kan nämligen åka rakt igenom djuret, och nån kan träffas.

En bärplockare, eller en bilist till och med.

Ja, skottfånget är den absolut viktigaste jaktregeln.

Vi låter honom få en stund i fred med bytet.

-Vilken boss! -En bjässe.

Jaktkungen!

Säsongens första byte.

Jävlar vad härligt!

Jamen, stå stilla nu. Så... Oj!

-Fy fan vad fint. -Va?

Han är stor.

Vad säger ni?

Ska vi flå honom nu innan det blir mörkt?

Hjortlever är en delikatess inte många får smaka.

Hjärtat är också gott, men det sparar vi.

Otroligt god.

Verkligt... Wow, det här var jättegott.

Men om hjärtat är så här gott kanske vi borde käka det också. På en gång.

Jag menar, det skulle bara vara intressant.

Jag har inte ätit hjärta förut, av nåt djur.

Mmm, men du missar hela poängen.

När han kom släntrandes över fältet-

-precis innan skottet så var det...

Det var precis som han... Han flörtade liksom.

Och sen efter skottet så satte han sig på bakhasorna med nosen i skyn.

Hans mun öppnades och slöts, tungan halkade ur...

Han var helt hjälplös.

Men vi ingick nånting tillsammans.

En pakt.

Så vill jag dö.

Jag har redan glömt bort hur han såg ut.

Ska du inte äta?

Är ni redo?

I dag går jag själv. Jag vill inte att ni sinkar mig.

Kräktes du, eller?

Ja, jag vet inte... Min mage, men det känns mycket bättre nu. Ingen fara.

Du, vad heter det...

Henrik, vad hade han på sig? Han luktade så konstigt.

Rådjursfett, för doftens skull. Han vill inte att de ska få människovittring.

Ska vi också skilja på oss kanske? Va?

Doft och hörsel, det är deras viktigaste sinnen.

Det var som att...

...varje sekund jag lät det leva...

...var som att det föddes på nytt igen.

Jag vet inte, jag kände mig bara så...

...barmhärtig.

Var det som en känsla av gemenskap mellan er?

Ja.

Exakt.

Det var liksom bara jag...

...och djuret.

Till skottet.

Vart ska du?

Greger...

-Är det inspelade lockrop? -Ja.

-Är inte det förbjudet? -Va?

Är inte det förbjudet?

Jo, men han måste få sitt nu.

Där.

Fan också!

Vad i helvete håller du på med?!

-Det led ju. -Det var mitt byte.

-Henrik, det led ju. -Led?

Vad fan vet du om det?

Men ni stod ju bara där. Ni gjorde ingenting.

Nu får du fanimej klara dig själv.

Okej, men... Greger, förlåt!

Henrik!

Jag sa ju att utan regler så blir det kaos.

Men så farligt var det väl inte? Du hittade ju hem till slut.

Förut sa du att...att om man inte ser ett djur i ögonen så...

...så kan man döda det utan att känna samvetskval.

Jag tyckte det var jättekonstigt.

Men nu fattar jag.

Ser du den där som är lite större än de andra? Det är Arnold.

Han är nästan tam. Han brukar äta ur handen på mig.

Döda inte honom nu också, Alex.

Vad säger ni? Ska vi stanna ett par dagar till?

Absolut.

Men du har väl projektstart med Robin på onsdag? Det vill du väl inte missa?

Onsdag? Ja, just ja.

Jamen, det ordnar sig, jag...

Jag kommer att komma ikapp det där.

Okej.

Ja, men två dagar funkar väl?

Jag önskar att vi kunde stanna här för alltid.

Lite väl långtråkigt efter jaktsäsongen bara kanske.

Då kunde vi ju bara fortsätta. Det skulle väl ingen få reda på?

En liten tjuvskytt!

-Har du sett något? -Ingenting.

Inte ens en lort.

-Ska vi prova det hållet? -Nej, vi måste gå mot vinden.

Fan, vilken terräng vi har haft.

Inga villebråd i den här delen av skogen, det är inget bra...

Den här delen av skogen är känd för att ha mycket vilt.

Det är sjukt. Jag har inte hört en enda fågel i dag.

Hör ni vad tyst det är?

Det är alldeles vindstilla.

Det är bra.

Vi går tillbaka till startpunkten.

Stammarna ser ju friska ut.

De är drabbade av chock.

-Kan träd drabbas av chock? -Ja, ja.

Troligen från blixtnedslag.

Nu jävlar.

Förr i tiden så... fanns det hemliga jaktsällskap...

...som ägnade sig åt jakt...

...på varandra.

-Det kan inte vara sant. -Jo.

Jag fick höra ganska detaljerat om...

...hur de utförde jakten, vilka regler de hade...

Vad gjorde de när de hade skjutit varandra? Vad gjorde de med bytena?

Ja, det är en bra fråga.

Men de kanske inte sköt för att döda.

Jag tänker att så hemligt kan det inte ha varit.

Nån måste ju ha saknat dem som inte kom hem-

-eller märkt om nån var skadad.

Jag blir fan galen av det här.

Var gömmer sig djuren, tror ni?

Det ska vi ta reda på.

Inte ett enda jävla villebråd. Det är väl ändå jättemärkligt?

Då får vi jaga varandra i stället.

Jag skojar inte.

Jag är på.

Är du det?

-Va? -Ja...

Ja, jag har inga problem att föreställa mig Greger-

-skutta som ett litet rådjur på fältet.

Nej, just det... Nej...

Nej, jag ser Alex framför mig hoppa omkring med sin jävla ljung i munnen.

Nej, det gör du inte alls, Greger.

Jag är som djuren här i skogen. Jag kommer bara försvinna.

Du kommer aldrig att hitta mig.

Nej, nej, nej. Era två skallar kommer jag sätta på väggen där.

Ja, hellre det än att du äter upp oss.

Jag är väl ingen kannibal heller.

-Jag är inte som dina infödingar, Greger. -Det finns inga infödingar.

Eller kannibaler. Infödingar finns det, men inga kanni...!

Är vi överens?

Överens om vad då?

Fem skott vardera.

Reträtt är förbjudet.

Vi fortsätter framåt tills jakten avblåses.

Och det gör vi bara om någon blir skjuten.

Och hur behandlar vi nedlagda villebråd?

Vi undsätter den skadade, naturligtvis.

Har vi förstått reglerna?

Det är vindstilla.

Perfekt dag för jakt.

Okej... Okej...

Fan, jag såg inte skottet. Var det du som sköt, Alex?

Ja.

Svårt med det avståndet.

-Blev du överrumplad, Greger? -Nej då.

Jag var redo.

Fan vad hungrig man blir.

Just det.

Ska vi sprida ut oss som förut?

Fast bara med en kvart på oss.

Till ny positionsbestämning.

Nu har vi fyra skott kvar.

Du har bara tre, Alex.

-Din jävel... -Ligg stilla nu. Sluta sparka.

-Det ökar bara blodflödet. -Käften, ditt jävla as!

-Jag ska bara knyta... -Jag hatar dig! Helvete!

Håll hans ben, Alex.

Släpp!

Din jävel!

-Ska jag hjälpa dig upp? -Nej!

-Så... -Helvete!

Aj, aj, aj, aj, aj!

Vi måste låta blodet torka innan vi lägger på ett nytt förband.

Jag vill att du gör ett omslag av mitt hjorthjärta.

Det ger krafter.

Forntidsmänniskorna gjorde så.

Det ser friskt ut.

Nu överförs hjärtats godhet till såret.

Hjorten kanske var ond.

Okej, Greger, nu lägger vi ner det här.

-Absolut inte. -Jo, jag kunde ha...

Det här kunde ha gått mycket, mycket, mycket värre. Riktigt jävla illa.

Nej, nej, nej...

-Nej? Du är ju i chock. -Det är jag inte alls det!

Vi kan ju för fan inte lägga av nu! Då är allt meningslöst.

Vi kan för fan inte... Inte när vi har kommit så här långt.

Kände ni inte i dag? Kände ni inte rädslan?

Har ni nånsin känt er så levande som i dag?

Fan, inte fega ur nu.

Här har du nu så du klarar dig under dagen.

Jag drömde att du reste dig upp ur mossen och avlossade ett skott mot mig.

Jag försökte ta skydd, men...

...kroppen lydde inte tanken.

Jag stod fastvuxen som en svamp.

Jag stod där helt hjälplös och såg hur kulan närmade sig mig.

Och då plötsligt...

...slappnade jag av.

Det var som att uppgivenheten...

...inte var nåt passivt utan...

Att feghet egentligen var mod.

-Kör vi en halvtimme? -Ja.

-Nej, men för fan, Greger! -Jag måste få vara med.

Nej, det måste du inte.

Då finns det risk för att vi ska ta särskild hänsyn till dig och din skada.

Va?

Barmhärtighet kan ju ha en jävligt dålig inverkan-

-på beslutsmekanismerna hos oss. Fattar du inte det?

Och du är iskall nog att använda det till din fördel. Jag känner dig.

Jaha. Det är ju en komplimang.

-Nej. -Kolla.

Här, jag har inga problem med vapenföringen.

Jag skulle nog kunna ta er bägge två, ska du se.

Okej.

Det är ditt eget val. Det vet du, va?

Jag kommer inte visa nån hänsyn.

Tre män jagade i cirkel.

Cirkeln krympte och krympte, tills de fick syn på varandra och sköt samtidigt.

De hittades framstupa, i samma position.

Nej, nu måste vi fortsätta.

Kan du hålla mig sällskap?

Det var så skönt när Henrik gjorde det.

Han var så lojal.

Jag måste kolla om villebrådet ligger kvar.

-Jag måste lägga mig bredvid honom. -Vänta. Lugn, Greger...

Så, så, lägg dig. Lägg dig ner.

Ner, ner...

Jag kan gå och kolla.

Bytet ligger där det låg.

Bra.

Nu borde du verkligen fixa ljung till mig, Alex.

Du och din jävla ljung.

Nämen...

Det här kanske är Arnold.

Jag har fött en groda.

Hej.

Ansvarig utgivare: Eva Esseen Distributör: TriArt Film