Original subtitles

[ljuddämpade skott]

-Varför ska jag se det här? -Det här har väl du sett förut?

Jag har inte gjort nåt fel!

[nyhetsröst] Det har varit flera strömavbrott...

Ni vill driva det långt för att hålla elpriserna uppe.

Vi förlorade sex av våra anställda!

-Jag tänkte ta en kaffe... -[Carla] Vera?

Vad skulle du säga om att jag visste att det skulle hända? Attentatet i Sundsvall.

Det här är allt. Förstår du?

[Isabelle] "Middagen är sen"?

Den är uppdaterad. Det sitter ett nätverkskort på den. Nån kan iaktta oss.

[stönanden och skrik]

Och du säkerhetskopierade all data från usb-stickan?

Nån stänger av strömmen med avsikt.

[nyhetsröst] Polisen söker nu efter en Arthur Melberg.

Den som ser Melberg bör omedelbart kontakta polisen.

[nyhetsröst] Polisen söker ännu Melberg, huvudmisstänkt för mordet på Strandberg.

Melberg är fortfarande på fri fot och med tanke på Stockholms säkerhetsläge

är oron här i grannskapet extra stor.

-God morgon. -God morgon.

-Vill du ha frukost? -Gärna.

Okej.

[Mille] Jag har faktiskt en plan.

Den är löst baserad på den heuristiska analysen av hur man hittar virus.

Alltså, jag är ingen expert på att lösa brott. - Är du klar?

Men i alla krimpoddar jag har lyssnat på säger de

att det är mest troligt att hitta avvikelser hemma hos offret.

Jag tror att vi bara ska vänta lite, utvärdera och fundera på vad som händer.

Nej, vi måste röra på oss. Vi måste det.

Innan vi bryter oss in i en främlings hem, ett mordoffers hem,

kanske vi borde zona ut, ta det lugnt och kolla vad vi behöver göra.

Hon var ingen främling, utan din kollega. Hon gav dig usb-stickan.

-Hon ville att du skulle gräva i det. -[mobil surrar]

Om det är nåt mamma inte kan så är det att sitta still.

Jo, tack.

-Skulle inte du åka i dag? -Jag kan ställa in.

-Jag stannar. -Du åker. - Hallå?

Det var polisen.

-[Mille] Det är polisen. -[Arthur] Fuck!

Göm dig!

-Göm dig! -Det är bättre att jag pratar med dem.

Vi reder ut det, jag lämnar över mig. Jag blandade in er och nu knackar de på.

-Det går inte. Jag pratar med dem. -Nej.

Det är ingen lek. Får de tag på dig nu är det slut.

[suck och irriterat väsande]

[dramatisk musik]

[Mille] Tack för att ni väntade.

-Och ni vill inte ha kaffe? -Berätta mer.

Ja... Nämen, jag var där tidigt. Arthur kom...

Han slog sig ner, vi pratade lite och sen kom Cristina Strandberg, hans kollega.

Vi tog en selfie... Ja, den har ni sett.

Hon gick. Arthur och jag pratade lite till och sen gick han kort därefter.

Han bara gick?

Ja, han sa att han var trött.

-Hur långt efter Strandberg gick han? -Minns inte.

-En timme? Halvtimme? Två minuter? -Definitivt mer än två minuter.

Det känns som att ni försöker antyda att det var Arthur som dödade henne.

Jag såg att ni letade efter honom på nyheterna.

Får jag officiellt säga att jag tror inte att han gjorde det?

Varför inte?

-Vadå? -Varför tror du inte att han dödade henne?

Vet du nåt som vi inte vet?

Öh... För att...

Nämen, jag vet inte... Alltså...

Man känner sånt om människor, bara.

Jag har väldigt bra magkänsla också.

Ja... Då kanske vi borde anställa dig.

Så kan du lösa mordfall med din magkänsla.

Ja! Men verkligen. Jag är faktiskt väldigt bra på det här...

Har du nåt emot om jag tittar mig omkring?

Nej, absolut inte. Jag kan visa dig.

Sitt kvar. Jag kollar själv.

[dramatisk musik]

[Ceder] Såg du nåt av misshandeln?

[Mille] Nej, det var ju inne på toaletten, så tyvärr inte.

Jag tänkte väl att det hade varit en fotbollsmatch. Att två killar slogs.

Som sagt, en fotbollsmatch eller nåt.

Jag vet inte. Det är ju Stockholm.

Nämen, som sagt, jag var aldrig inne på toaletten.

-[Ceder] Såg du nåt annat misstänkt? -Nej.

[suckar]

[intensiv musik]

-Tack för gästvänligheten. -Det var så lite.

-Du... Du är nyskild, eller hur? -Ja.

Träffar du nån annan just nu?

Nej, nej, inte efter den där dejten.

Det blev lite mycket...mord och poliser.

Det är inte riktigt min...grej.

Okej. Då tackar vi för oss.

-Vi hittar ut själva. -[Ceder] Tack, snälla.

Sch!

[ytterdörren stängs]

[djup utandning]

Fel plats vid fel tillfälle.

Spärra av kåken, han är här.

Det där var väldigt nära ögat, kan jag säga.

-Gud, jag blev helt svettig. -[Isabelle] Jag kände det också.

-Jag var ganska bra, faktiskt. -[Isabelle] Du skötte dig bra.

Okej, vad...gör vi?

[dramatisk musik]

[Viklund] Vi hade säkert kunna göra det, men det ska vara regelmässigt.

Ta honom nu. Det är bra, grabbar.

[insatsledare] Då kör vi. Kom igen!

[dörr forceras]

-Polis! -Polis!

[intensiv musik]

Klart!

Undrar hur det går där uppe.

[insatsledare via radio] Lägenheten är tom. Vi kommer ut.

Det borde vara på den här sidan.

Vilket håll...?

-Kan jag få prata med dig en liten stund? -Ja.

-Vad är det här? -Vadå?

Ja, allt det här.

Jag vet att det är mycket och att jag dragit in din mamma i det...

Nej, jag menar inte din kriminalreportergrej.

Alltså, allt det här. Du och mamma.

Gillar du henne?

-[Arthur skrattar nervöst] -För jag tror att hon gillar dig och...

...hon är inte en sån som bara gillar folk.

Alltså, hon gillar alla, men hon "gillar-gillar" inte så många.

Okej, jag...

Så här. Jag...

Jag vet inte vad jag...

Du är en vuxen man. Du kommer på nåt.

-Ta hand om dig. -Du tar hand om dig.

-Jag älskar dig. -Älskar dig. Ha det bra.

-Hej då. -Hej. Ha det så bra.

[Mille] Kom, vi går till hennes lägenhet nu.

[Ceder] Okej, men varför är vi här igen?

Vi tar det igen. Vi påstår att Melberg kommer utifrån. Han kommer in här.

Han sprejar mot Strandberg utifrån och in.

Han skjuter och missar fem skott: Bam, bam, bam, bam, bam.

Sen sätter han sjätte skottet i tinningen på Strandberg. Är det så?

-Det kan hända. -Ja. Men vet du vad som inte stämmer?

Det sitter för fan kulhål i hissdörrarna. Så antingen har skytten skjutit

mot stängda hissdörrar i väntan på att de ska öppnas.

-Det gör ingen. -Nej.

Alltså har skytten fortsatt skjuta efter att dörrarna har börjat stängas.

Varför det, om Strandberg redan har ett skott i sin tinning?

-Troligen för att det är nån annan där. -Exakt.

Vi har placerat Melberg fel. Han är inte skytten.

Han står ju för fan inne i hissen tillsammans med Strandberg.

Skottet mot Strandberg sitter i tinningen - pang!

De resterande fem...är avsedda för honom.

Men då kanske vi ska sluta jaga honom.

Nej. Det är bara en teori.

-Fan, där är polisen. -Fortsätt gå.

-Vid hennes port. -Fortsätt gå.

-Vi kommer aldrig in där. -Jag har en idé.

Balkongerna sitter ihop, så vi går in här uppe.

Det borde vara den här.

Vad gör du nu? Tänk om nån är hemma?

Nej, det är aldrig nån hemma mitt på dagen i det här området.

Okej...

Vad är det där? Är du seriös?

Det var det här kittet jag pratade om. Från podden.

Jag vet inte om det funkar, men jag har övat hemma.

En kille bröt sig in hos sitt ex med det här kittet.

Sen högg han henne i ögat också med just det här kittet.

Jag tror att ögat hängde ut i bara en sena.

-Han dödade henne med 14 hugg i hjärtat. -Varför lyssnar du på sånt?

[låset klickar till]

[dramatisk musik]

-Det är högt. -Ja, det är klart.

-Vi har ju gått upp sju våningar. -Jag trodde inte det skulle vara så högt.

-Du tror att det går? -Ja.

-Oh... -Jag tror att det går.

Mm.

Det är inte mycket för oss att gå på.

-Va? -Det är ganska trångt här.

Vi ska inte gå här, vi ska ju klättra... Vi klättrar upp här och går runt.

-Kör. -Okej.

-Ska jag börja, eller? -Ja, om du vill.

Mm.

Fuck. Okej...

-Ska du verkligen upp på den där? -Jag måste hitta nåt...

Det här är bara så dumt.

[Arthur frustar] Vad fan...

-Nej, du kommer att dö. -Det finns inget att greppa här.

-Du kommer att dö. -Nu sätter jag foten här...

-[Mille] Men... -Vänta, vänta.

[Mille] Du är galen. Du får komma ner!

Okej...

Så, det gick bra. Tänk inte på att det är högt, bara.

Okej, nej. Jag tänker inte att det är högt. Absolut.

-Det var din plan. -Jag vet!

Jag får väl reagera? Det är väl normalt om jag ska klättra 30 meter upp i luften?

Såklart.

Vi gör så här: Jag stannar här och du går in och kollar hur allting ser ut.

Vet du vad? Du grejar det här. Jag klarade det, då klarar du det.

Nu kör vi.

-Okej... -Bra.

Kom igen. Sätt foten där.

-Gör som jag gjorde. -Absolut inte. Är du tokig?

-Va? -Jag gör på mitt sätt. Det var helt galet.

Jag är så himla glad att jag har gympaskor på mig nu.

Inte några andra skor.

Jag tackar gudarna för att jag satte på mina sneakers.

Jag köpte dem faktiskt på rea. 799 kronor. Två par.

Herregud. Jag ställer mig på avsatsen lite försiktigt...

Jag är så himla glad att jag satte på mig dem. De är jättesköna.

Man ska alltid köpa två par när man kan.

-Okej, vi räknar: Tre, två, ett. -Tre, två...

-Nej, ta från början. Ska jag hoppa då? -Nej, inte hoppa!

-Tre, två, ett, hopp. -Klättra över försiktigt.

-Skynda dig. -Nej, rör inte mig!

-Du sliter ju typ i mig. -Nej, jag försöker hjälpa dig.

-Okej. Tre, två... -Jag vågar inte.

Kom mot mig nu. Kom mot mig nu, okej? Om jag får ta i dig blir det lättare.

Nej, jag...

Kom. Bra, bra, bra! Jätteduktigt.

-Sen kommer du över hit. -Man ska absolut inte titta ner.

-Sen tar du över höger ben. -Vilket ben? Höger eller vänster?

-Ditt högra ben. -Från ditt håll?

Ditt högerben. [skriker] Du har bara ett högerben! Sch!

[viskar] Okej, ta det lugnt nu.

Och så lyfter du över ditt högra ben så hjälper jag dig.

Yes, bra.

-Okej, nu lyfter jag upp det. Håll i mig. -Jag håller i dig.

-[Arthur] Du är jätteduktig. -Nu tar jag det här...

-Aj, aj, mitt hår! -Bra!

Åh, gud! Jag klarade det. Jag gjorde det.

-Du var jätteduktig. Grymt! -Nej, gud. Åh!

Vi kan inte kyssas nu. Okej? Kom!

[dramatisk musik]

-Det är lås på den där. -Det här fixar jag.

[klickande ljud]

[Arvidsson] Viklund?

-Det har gått ett larm hos Strandberg. -Okej?

De poliser som har hållit span noterade ett par som passar in på beskrivningen

av både Mille Norberg och Arthur Melberg.

Tack, bra. Yes...?

Har du sett vad som låg i Strandbergs papperskorg?

Öh... Ja.

-Northern Canopy. Är inte det konstigt? -[viskar] Håll ner volymen. Vad?

De rekryterade ju från ditt team. De har inte frågat dig om nåt?

Vet du vad? Tack, Arvidsson. Gå tillbaka och gör ditt jävla jobb. Tack.

Hå, hå, hå...

Det var det här hon jobbade med.

Men varför sa hon ingenting?

Vad gör du?

Du kanske inte ska röra allting. Det blir fingeravtryck, DNA...

[sniffar]

"Resultatrapporter för Svea GasCo."

Uppslaget på "Sundsvall".

Är det några anteckningar?

Hon har ringat in underskottet. Sundsvall har förlorat en massa pengar.

Hon blir dödad samma dag som explosionen. Det är ingen slump.

[Mille] Skulle hon ha gjort allt det här innan hon kom till restaurangen?

[Arthur] Hon visste att Sundsvall skulle hända.

[Mille] Det måste vara nåt med "Middagen är sen".

"Northern Canopy." Har vi privat militär i Sverige?

[Arthur] Ja. Alltså, mest för konsultande, men fan vet nuförtiden.

[Mille] Gotland? Vem är det?

Ingen aning.

Men där...är vd:n för Svea GasCo. Edvard Nordin.

Han!

[Arthur] Jag har sett honom.

Och han är på ett porträtt i sovrummet.

Jag hämtar det.

-Arthur... -Va?

[Johan] Ge mig usb-minnet.

-[Mille] Hur känner du till det? -Han gav det till henne.

-Ge mig det. -Vi har kopierat och kastat det.

-Varför gjorde ni det? -Varför skulle vi säga det till dig?

Vi har inte tid med det här, polisen är på väg upp.

[polis nedanför] Det är de!

-[Arthur] Fuck. -Vem är du?

Jag är Cristinas kusin. Ni måste följa med mig.

[dramatisk musik]

[Viklund] Patrullen stannar på framsidan så går vi in från baksidan med enhet 2.

Vi måste ner en våning före dem. Skynda er!

Här. Fort!

-[Arthur] Varför hjälper du oss? -Jag hjälper mig själv.

-Ta den här. -Vad ska jag med den till?

Nere på gatan delar vi på oss. Jag får inte bli sedd med er, okej?

-Okej? -Okej!

Nu!

[dörr stängs]

Titta inte bakåt, fortsätt bara rakt fram över gatan.

Fuck. Det är han.

-[Viklund] Stanna! -[Arthur] Kom!

[intensiv musik]

[mobilsignal]

Hallå?

[Johan] Tunnelbanan Odenplan. Skynda er!

Kom!

Kom nu!

Kom igen!

-[Viklund] Ursäkta. -[frukthandlare] Se dig för!

-[Arthur] Tunnelbanan! -[Mille] Vad fan...

[Arthur] Kom!

[Arthur] Flytta på er! Ursäkta, ursäkta...

Polis. Öppna!

[Viklund] Stanna!

Kom nu, kom nu!

Skynda dig! In här!

[flämtningar]

[Arthur] Fuck...

[t-baneutrop] Nästa, Gamla stan.

Vi måste ut.

[mobilsignal]

[Johan] De är ute efter er. Gå till Djurgårdsfärjan. Nu!

Vill du att vi ska lita på dig, så svara på lite frågor.

Ställ vilka frågor du vill så gör vi detsamma.

-Vem arbetar du för? -Northern Canopy.

-Den privata militären? -Ja.

Om du är visselblåsaren som gav henne information,

hur kommer det sig att usb-minnet var spårbart?

Jag sa att jag skulle ge henne det hon ville ha om hon inte angav mig som källa.

Men hon ville bara få ut sin story, vad det än kostade mig.

Så mitt bolag kom på att jag var läckan. Var är filerna från usb-minnet?

På en airgappad dator. Ingen kommer åt filerna.

-Vem dödade henne? -Mina kollegor.

-[Mille] Samma killar som jagar oss. -Och som sprängde Sundsvall.

Vi borde röra på oss.

Hur stoppar vi männen som är ute efter oss?

-Det gör ni inte. -Nej, okej? Det är bra...

Ni vet båda för mycket.

De vet allt som polisen vet och ser er som ett lika stort hot som Cris.

Men...det var därför hon skyndade på storyn.

Hon var rädd.

Precis som du.

Vi gör det.

Vi går ut med storyn.

Jag har en privat bil som står här. Ni kan ta den. Ingen letar efter er i den.

Vad?

Nej, ingenting.

Mobilen? Mobilen jag gav dig.

Du kommer nog snart att dö. Inget ska kunna kopplas till mig.

Okej. Tack.

Ni har mitt liv i era händer nu. Canopy är inga småskojare.

Sveriges framtid formas just nu och de normaliserar den privata militären.

Vi rekryterar från polisen, Säpo, politiker, överallt.

Blir ni tagna av polisen - jag finns inte.

Blir ni tagna av mina kollegor - jag finns inte.

-Blir ni tagna av... -Vi fattar - du finns inte. Uppfattat.

-Precis. -Så, vad gör vi nu?

Vi hade inte fått informationen utan att nån från GasCo var inblandad.

Vi får prata med vd-killen, Nordin. Det är det enda vi har att gå på.

Du såg förlusten i Sundsvall och nu efter avbrotten tjänar de sjukt mycket pengar.

Han ska gå på teater i kväll. Jag lägger två biljetter i kassan till er.

Men skaffa bättre kläder, ni ser ut som skit.

-Lycka till. -[dunkar i bildörren]

Tack.

-Det var en cool sorti. -Va?

Det var en cool sorti när han liksom: "Lycka till. Dunk-dunk."

Som att han snärtade till en hästrumpa: Off you go!

Jag gillade det. Han har en mörk och intensiv blick.

[nyhetsröst] Svea GasCo säger att de inte vet när strömavbrotten ska ta slut

och från politiskt håll finns ännu ingen lösning på de höga elpriserna.

-Vera? -Va?

Vera Blom. Vi sågs på mötet.

-Jag kommer ihåg. Albin. -Precis.

-Jag kollade upp dig efter det. -Du kollade upp mig?

Ja... Alltså, lite.

Du var ihop med Holmgrens son, va?

Det var verkligen inte meningen att snoka, jag undrade bara...

Om jag fick mitt jobb för att jag dejtade min chefs son?

Nej, jag var ledare för ungdomsförbundet innan Holmgren blev vald, så nej.

En riktig idealist?

Hoppfull realist, kanske jag skulle kalla det.

Vad hände med honom? En övning på Östersjön är väl lite väl enkelt?

Jag har inte tid, jag har ett Zoom-möte...

Kan jag få visa dig en sak?

-Nej, tyvärr. Jag har inte tid. -En minut. Snälla?

Vad ska du visa?

[fotsteg i trappan]

[Vera] Vad är det här?

Ett internt memo som skickades ut till alla anställda

som uppmanar dem om att stanna hemma dagen för attentatet.

-Det var stängt, men är det nåt konstigt? -Det händer aldrig.

Kolla på det här. En faktura från ett företag som heter NV Solutions.

Jag kollade upp företaget. Ni har inga kontrakt med dem. Alls.

Däremot har ni kontrakt med Northern Canopy som äger NV Solutions.

Jag vet inte om det var Nordin,

men nån betalade dem för att vara på plats i Sundsvall.

-Vad är det du försöker säga? -Det kommer mer.

Här är ditt namn.

Vad är det här? Var har du fått den här ifrån?

Jag vet att ni jobbar på det här försvarsförslaget.

Men kolla datumet. Varför finns det en Rädda Sundsvall-lag från innan Sundsvall?

Jag... Nej, jag... Jag har aldrig sett den här förut.

-Det ser inte bra ut för dig. -Jag kan inte hjälpa dig.

Reportern. Strandberg. Jag ringde henne om det här.

-Vad gjorde du? -Jag ringde henne om det här.

Vi skulle träffas på en bar. Jag behövde hoppa av, och så...hittas hon död!

Vad fan är det? Du måste kolla om ni har den här versionen.

-Jag ska in i ett möte... -Vad ska jag göra? Jag är livrädd.

-Släpp det. -"Släpp det"?

Släpp det!

Jag måste dra.

Alla kanalens kläder tvättas här.

-Litar du på honom, då? -Ja.

-Hej! -Hej.

[Haig] Okej, ta vad du vill, bara lämna tillbaka det snart.

-Tack, Haig. -[Mille] Tack, tack.

Jaha, vad...vill du ha?

-Oh, hm. -Det finns...

...hur mycket som helst. Kavajer, byxor, klänningar, pälsar.

Jag kör på en klänning.

Jag vill ha en snygg, stilren, klassisk. Men jag vill ha power också.

Okej, power.

Kanske nåt...blått?

Ja.

Jag tänkte på att du hade på dig nån T-shirt häromdagen och dina ögon liksom...

...strålade.

-Jag vet inte vad jag snackar om. -Nej, blått blir jättebra.

-Va? -Jättebra.

Angela Merkel, fast mindre rå sexighet.

-Vad sa du...? Vad sa du? -Jag sa ingenting.

-Jag vet inte vad jag sa. -Ta en blå bara, blå blir jättebra.

Mm.

Nej... Det är för mycket, eller?

Nej!

Du är jättefin. Du...ser otrolig ut.

Verkligen.

Det är kallt.

Och det är väldigt tyst...

-Vad? -Nej, jag bara... Jag...tänkte...

Vadå?

Jag bara tänkte på hur fel din man har.

Du är den minst tråkiga person jag nånsin har träffat.

-Exman. -Ja.

Och han sa inte att jag var tråkig, utan att livet med mig var tråkigt, okej?

Just det. Men ändå.

-Ska vi..? -Ja.

-Du är ganska snygg också. -Jag vet.

[prelud ur Verdis "La traviata"]

[passersignal]

Nej, jag ska ta och röra på mig.

Jag med, jag vill bara göra klart tilläggen till förslaget.

Det är ingen som läser dem ändå.

Hur är det med dig, förresten? Du har känts lite "off" hela dagen.

-Nej, det är bara mycket jobb. -Okej.

-Kom ihåg att du måste sova lite ibland. -Du med.

[Carla] Hej då!

[gäspar]

[port stängs]

[dramatisk musik]

[musik ur "La traviata"]

[viskande] Det är ganska många vakter.

-[viskande] Det kanske blir svårt. -Va?

Att komma i kontakt med honom där uppe.

Skojar du, eller? Du måste ju peppa mig.

Jag är bara realistisk. Det står två vakter där uppe.

Hur många står på andra sidan? Det kanske är fullt av dem.

Men säg nåt positivt i stället, annars klarar jag aldrig det här.

-Okej! -Vad? Säg.

Okej, du är...svinmodig.

Och du är rolig. Men just nu är det viktigt att du är modig.

-Okej? -Okej, jag är modig.

Vet du vad? Du är en fantastisk kvinna.

Säg nåt mer.

Du klarar det här.

Okej.

-Sch! -Förlåt.

-Vart är du på väg? -Jag ska bara in och kolla.

Nej, gå inte in. Ner på golvet!

Aj! Gud, vad håller ni på med? Ni är ju tokiga!

-[vakt] Hallå. Lugn, lugn... -Det är ni som ska lugna er!

[Nordin] Vem fan är du?

-Eva, hämta vakten. -[Arthur] Ta det lugnt och sätt dig ner.

Sätt dig ner.

Jag är en vän. Sätt dig ner, säger jag.

-En vän till vem? -En vän till Cristina Strandberg.

Så du är den där jävla killen? Kollegan.

-Vad vill du? -Veta varför du lät mörda Cristina.

Jag? Jag skulle kunna fråga dig samma sak. Hela stan letar efter dig.

"Middagen är sen."

Va?

Om jag zoomar ut så ser jag ett energibolag

som var sena på bollen med förnybar energi.

Som plötsligt drev upp energipriserna på grund av strömavbrott.

-Nu är du guld värd. -Men var är dina bevis, Kanal 2?

Jag har textloggar, jag har källor. Resten tar jag reda på.

Jag är ingen stjärnreporter, men om du fortsätter

hamnar du på en bild på min vägg och jag slutar inte.

Jag vänder upp och ner på ditt liv, letar i varje skrymsle.

Vi ombads utrymma kraftverket. "Middagen är sen" är en gammal militärövning

där de stängde av strömmen. De skriver kodordet, jag släcker. Det är allt.

-Och Northern Canopy? -Nämn inte deras namn!

Om Northern Canopy utförde och du såg åt andra hållet,

vem ville då att det skulle ske?

Du jobbar för fan på nyheterna. Tänk större.

[dörr öppnas]

Ring polisen!

[intensiv stråkmusik]

[Arthur] Spring!

[Viklund] Det är bara att gripa dem!

Svensk text: Annika Yberg

Svensk Medietext