Original subtitles

Är det en fågel eller ett flygplan? Nej, det är den senaste flugan.

Jag känner mig osäker. Det här kräver egentligen tre veckors träning.

Det har inte "Granada Reports" råd med, så jag ska kasta mig ut.

Det här kan vara sista gången ni ser Tony Wilson.

-Dra i stången. -Om seglet slår är allt bra.

-Annars är jag i fara. -Då drar du i stången igen. Kör!

Jag flyger! Det här är en fysisk kick!

En laglig kick.

Det här är bättre än sex.

Framåt, framåt...

Jösses!

Hjälp! Här är det ett taggtrådsstängsel!

Oj! Fan också.

Helvete!

Jag är blåslagen och jag har gjort illa svanskotan.

Jag är upprörd och upprymd. Det här ska jag göra om!

Jag heter Tony Wilson. Tillbaka till studion.

-Tack! -Jag hör av mig.

Hej då!

Ni får se mer sånt i filmen. Allt det där hände på riktigt.

Det är symboliskt. Jag vill inte säga för mycket-

-men jag säger bara Ikaros. Om ni inte fattar borde ni läsa mer.

-Hej! -Hur mår fågelmannen?

-Vad klagar du på? -Han slapp ta konsekvenserna...

-Jag var nära döden. -Du är ju försäkrad.

-Jag inser att det var farligt... -Jag gör inga fler kamikazegrejer.

-Hej, Tony! -Alan, jag har biljetterna.

Såg du inslaget om hängflygning? Visst var det bra?

-Det är sånt allmänheten vill se. -De gillar även avrättningar.

Jag gick på Cambridge University. Jag är för fan en seriös journalist.

-Sluta svära. -Jag menar det!

Buzzcocks är inte klara, så det blir bara Sex Pistols.

Den 4 juni 1976. Sex Pistols spelar i Manchester för första gången.

Det är bara 42 personer här, men alla känner kraften och magin.

De blir inspirerade.

Howard Devoto och Pete Shelley ordnade giget.

De är med i Buzzcocks.

Howard ligger med min fru.

Bakom mig sitter Stiff Kittens, som blev Joy Division och sen New Order.

Där är Mick Hucknall.

Det där är John. Han är brevbärare.

Han som dansar där är Martin Hannett. Det enda geniet i vår berättelse.

Ett av två genier i berättelsen. Han försöker sen döda mig.

God natt, Manchester! Tack för all skit!

Ner med den!

-Nej, inte David. -Han åker ner.

-Vad är det? -Jeansen sitter åt i skrevet.

-De är för tajta. -De sitter rakt upp mellan kulorna.

Du har ingen vanlig kroppsform.

-Vad menar du? -Du har breda höfter.

-Det har jag inte alls. -Jo, de är jättebreda.

-Jag har inte breda höfter. -Jo, de är bredare än mina.

-Det här är bra grejer. -Ja. - Var fick du tag på det?

En kompis tog hem det från en resa.

-Till Karibien? -Nej, Sun Centre i Rhyl.

Jaha. Jaha.

-Det var historiskt. -Det var ju bara 42 personer där!

-Hur många var på Jesu sista måltid? -Tolv. Tretton med Jesus.

-Har du hämtat dig? -Ja.

Hur många var med när Julius Caesar mördades? Fem, så håll klaffen.

Här är "So it goes". Alice Cooper ska spela på The Apollo.

Han ska hänga en dvärg på scenen.

Men nu får ni den viktigaste musiken sen Elvis:

Sex Pistols och "Anarchy in the UK".

1976 kontrollerade två, tre personer all musik på tv.

De gillade inte punk, så om man ville se spännande band-

-fick man titta på ett program från Manchester - mitt program.

-The Stranglers är fantastiskt bra. -Nej, de är skitdåliga.

-Det här är bättre. -Den här killen...

Han är fantastisk. Lyssna på hans röst.

-Lyssna. -Han ser bögig ut.

-Mustaschen hör till. -Nja...

Det där är Karl Denver. Det här är Shaun Ryder och Paul.

De startade Happy Mondays.

Jag börjar tröttna på att bara spela låtar i tv-

-så jag öppnar en konsertlokal.

-Det är ett kyffe. -Kör runt till vänster.

-Det ligger hundskit överallt. -Det är helt rätt ställe.

-Kommer grabbarna att sno bilen? -Nej då.

Vi är här för att new wave-scenen har exploderat.

Det finns många spännande band, men Manchester ligger efter.

-Tjejerna klär sig som frisörer. -Min fru är frisör.

De är jättebra, men alla är inte det.

-Jag heter Tonay. -Hej.

Tonay tror inte på tv. - Tony är ju med på tv.

-Jag kallar tv:n för dumburken. -Ja, det sänds mycket skräp.

Du får 40 procent av inträdet. Ni kan ha er klubb på fredagar.

-Se er omkring. -Tack.

-Det stinker. -Vi har ett problem.

Du sa aldrig att han hette Tony. - Vi är två som heter Tony.

-Än sen? -Det är ju...

Han har hand om klubben och jag har hand om vår grej.

Vi har samma rang. Vem är Tony ett och vem är Tony två?

Han heter inte Tony. Han heter Tonay, Don Tonay.

-Det är hans efternamn. -Jaså?

-Det är smutsigt. -Ja, men vi kan städa.

-Det är värre. -Vad då?

Förlåt, men då är han mr Tonay och jag är bara Tony.

-Vad är det med det, då? -Mr Tonay låter viktigare än Tony.

De kallar honom "mr", men jag är bara Tony.

Kalla honom Don. Kolla om det är okej för honom.

Don...

-Vad blir det för musik? -New wave.

-Indie. -Indianmusik?

-Jag gillar inte ska-musik. -Okej.

Spela heavy metal. De fansen dricker jättemycket.

-Fin bil, Don. -Hon är törstig.

Det där med namnet gick bra.

Jag skulle ha hetat Virgil, men mamma vågade inte ge mig det namnet.

-Vad ska klubben heta? -Factory.

-Bra. Det påminner om Andy Warhol. -Många fabriker stänger ju.

Nu kan vi vända på trenden.

När du filmar mig, se till att mina stövlar syns.

Då kan jag dra av den kostnaden.

Det där var The Clash. Nu är programmet slut.

Om ni vill höra bra musik får ni besöka Factory på fredagar.

Ge er ut och predika. God natt!

Det är ganska många här.

-Jävla fitta! -Idiot.

-Så originellt. -Som din frisyr.

-Varför låter han folk säga sånt? -Han är nöjd om de pratar om honom.

-Här är nån som gillar mig. -Kan jag få din autograf?

Hej, Mark.

-Jag saknar ditt tv-program. -Han vill inte dra i gång det igen.

-Det ska bli legendariskt. -Så är det, raring.

-Får jag bjuda på en liten öl? -Gärna en stor stark.

-Wilson, din fitta! -Det var originellt.

-Är du vän med honom? -Han är vår sångare.

Trevligt att träffas.

-Tänker han slå mig? -Jag vill bara stå nära dig.

-Varför då? -För att du är en fitta.

-Han måste sluta sjunga. -Det är avantgarde.

Det är väldigt dåligt.

-Det är provokativt. -Provokativt dåligt.

-Du är ingen George Epstein. -Brian, heter han.

-Jag menar Beatles manager. -Han heter Brian.

-Brian Martin. -Nej, George Martin.

Be honom att dra.

Introt brukar vara kortare. Sångaren är på toa.

Var har du varit?

Nu måste vi sticka!

Visst sa vi 60/40? Nu tar vi ett glas.

-Följ med farbror Tonay. -Jag tar inte kokain.

Vart ska vi? Jag har ju...

-Kom, nu blir det smaskens. -Jag har redan ätit.

Vi ska inte äta. När Don är hungrig äter han.

-Hej! -Farbror Don är här!

Hoppa in, Tony. - Kom igen, tjejer! Ner på knä.

-Var är Tony? -Jag tror att han gick ut med Don.

-Kan jag dra ut den på ena sidan? -Nej!

-Det är det jag brukar göra. -Tony, var inte blyg!

Känn här! Visst känns det skönt?

Får jag smeka dina tuttar medan du gör det?

Ta med det där i ditt tv-program.

Tony?

-Tony? -Det är inte som det ser ut.

-Kom in, gumman! -Det var Dons fel.

-Jag visste inte vad jag gjorde. -Ska du komma in, eller?

-Annars kan du dra! -Sluta, hon är min fru.

Hon är min fru. - Jag älskar dig!

Kan du avsluta?

Gud välsigne er.

-Hej! -Affischerna, Tony.

-Det tog tid att få rätt färg. -Spelningen är slut.

Det var jättebra. Jättesnyggt.

Det är fint, men värdelöst. Och inget värdelöst kan vara fint.

-Allt väl? -Ja.

Heather, det här är Tony.

-Var är Lindsay? -Hon gick med Howard.

Hon kom på mig när jag blev avsugen av ett fnask.

Jag ska hämta henne.

Ursäkta mig.

-Hej, Tony. -Hej.

-Har du bilnycklarna? -I min väska.

Jag fick bara en avsugning, det där är penetrering. Vi ses.

Allt väl?

Jag minns inte det här.

Det här är den riktige Howard. Enligt honom hände det här aldrig.

Men när man väljer mellan sanning och legend ska man välja legenden.

-Hette inte bandet Warsaw? -Det blir inte bra på en affisch.

-Då låter det som resereklam. -Vet du vad "joy division" är?

Det var när nazisterna valde ut rasrena kvinnor att ligga med.

-Vi är Joy Division. -Det är ett nazistiskt namn.

Det är muntert också. "Joy" betyder ju "glädje".

Glädjens avdelning.

Vi säger det tillsammans. Joy Division!

Kolla in dalen där.

Det var inte alltid stökigt mellan mig och Lindsay.

Vi ville ha samma saker som alla par: Ett hus, en bil och barn.

Det är mysigt när det bara är vi två.

-Vill du inte ha barn? -Nej, det skulle vara en mardröm.

-Jag vill vara fri. -Tre ord: Den biologiska klockan.

-Hejsan! -Jag är här!

Hej, Tony!

Vi är anarkister.

Vi ska dela på allt - kostnaderna och vinsten.

Det blir 50/50. Alan sköter affärerna.

Det är red leb. Dofta på det.

Ni får kreativ frihet. Det är enkelt.

Man får sticka om man vill. Jag skriver kontraktet i mitt eget blod.

-Det kommer du inte att göra. -Jo då.

-Jag vågar göra vad som helst. -Kom igen.

-Han gör det! -Det är riktigt blod.

Jag, Tony...

-Det går inte att läsa. -Det håller inte i rätten.

Martin?

-Vad gör du? -Jag spelar in tystnaden.

Spelar du in tystnaden?

Nu spelar jag in Tony Wilson.

Vi vill att du ska producera en skiva åt oss på Factory Records.

50 pund i timmen, och jag vill ha en del i företaget.

Vi ses.

Sluta med det där oljudet.

-Vad var det för fel? -Ingenting, men...

Folk har spelat så där i 20 000 år, och det är skittråkigt.

Vi provar med nåt enklare. Snabbare, men långsammare.

-Det finns logik där nånstans. -Jag vet vad han menar.

Sluta. Det skramlar. Vi måste montera ner trumsetet.

-Hur lång tid tar det? -Inte fan vet jag.

-Kostar det också 50 pund i timmen? -Vi jobbar ju.

Jag vill bygga ihop det uppe på taket.

-På taket? -Ja, på studions tak.

Fan.

Börja spela. Jag skickar upp nån när det är dags att sluta.

-Förlåt. -Det är Tony Wilson som betalar.

Sluta. Hallå där!

Sluta! Din efterblivne jävel!

Du håller basen snyggt, men nu måste du spela som en musiker.

Skitstövel.

Lyssna på den i bilen, då vet vi hur det låter i radio.

Jag låter som Bowie. Jag hatar Bowie.

Han sjunger om att man borde dö vid 25, men själv är han runt 30.

Många är bra på äldre dagar, som Yeats.

-Vem är det? -En stor poet.

-Om han hade dött vid 25... -Då hade jag känt till honom!

-Lyssna. Det här är toppen. -Ja, det är jättebra.

Det finns inget annat som låter så här.

-Gillar du det? -Ja.

Joy Division var Robs band. Jag ville ha ett eget band.

A Certain Ratio hade talang och energi, och snygga kläder.

-Ni är fantastiskt snygga. -Vi ser ut som Hitlerjugend.

-Ni ser mer ut som scouter. -Våra ben är som mjölkflaskor.

Just det, jag måste köpa kycklingklubbor på vägen hem.

Jag fixar det med brun-utan-sol.

Det är hedonism, shorts, funk, solbränna... Det är sexigt.

-Jag gillar deras frisyrer. -Ja, de ser bra ut.

-Men de är skitdåliga. -Ja.

-Sämsta bandnamnet ni vet? -Skinny Monkey.

En kompis hade ett band som hette Barrabus.

National Front demonstrerade i dag på Manchesters gator.

Fackförbundens grepp om landets bränsletillgångar hårdnar.

Tusentals bilister köar efter rykten om bränsleransonering.

Det ligger berg av sopor i West End i London-

-sjukhusen är nära att kollapsa och dödgrävarna vägrar begrava de döda.

Ian! Ian!

-Vad är det med honom? -Jag vet inte.

Fan!

Kom igen!

-Vad gör du? -Kom igen, era fittor!

Kom igen, då!

-Akta huvudet! -Så ja.

Fan, han blöder ur munnen. Ring en läkare!

Jag slog två skinheads. Han har mina cigg.

-Han blöder ju! -Och jag behöver en cigarett.

Var är Rob? - Kan du hämta en läkare? Han blöder!

Du utpekas som fascist.

Ditt band är uppkallat efter en grupp kvinnor som nazisterna fångade.

Har du aldrig hört talas om situationism eller postmodernism?

Vi har även ett band som heter Durutti Column.

-Vad händer? -Vi behöver en läkare.

-Stick, annars får du spö! -Han menar det. - Jag hämtar läkaren.

-Lugna ner dig. -Säg inte åt mig att lugna ner mig!

Visst.

-Mår du bra, Ian? -Ja då.

-Säkert? -Jag sa ju att jag mår bra!

-Vi ska på turné i USA. -Dra åt helvete.

-Menar du allvar? -Ja.

Det var som fan! Vi ska åka till USA.

-Skål! -Kul, va?

-Ska vi bo på fina hotell? -Ni får bo på bordeller.

-Det passar mig bra. -Jag får nog fundera ett varv till.

Hallå där!

Vänster! Vänster!

Vänster! Kom igen!

-Peter, jag vill inte avbryta dig... -Vänster.

-Varför en anka? -Han började valla av en slump.

Han bet dem i hasorna. Men han skadar dem inte, som en hund gör.

-Så märkligt. -Helt otroligt.

-Prova. -Hur gör man?

-"Vänster!" -Sen, då?

-Ropa "vänster". -Jaha.

-Vänster! Vänster! -Där ser du.

-Jag har inte koll på... -Vissla.

-Jag är dålig på det. -Vänster!

Håll dig till det du kan, om du inte är en anka.

-Ian! Hur mår du? -Bra.

-Är han här? -Nej, han är på Granada. Kom in.

Nej, jag kan inte. Jag måste åka tillbaka.

-Kul att ni ska till USA. -Ja, jag ser fram emot det.

Jag är uttråkad. Kan du inte stanna en stund?

-Nej, jag måste gå. -Jag säger att du var här.

-Jag skickar ett vykort. -Ja, det vore fint.

Debbie?

Jaha... Din bil är trasig.

Och din flickvän är borta. De har sålt ditt hus.

Jag frågar om offentliga utropare och hur det är relevant i dag.

Ursäkta. De ringde precis från kontoret.

Ian Curtis är död.

-Vad menar du? -Han hängde sig.

-Skojar du? -Nej. Jag beklagar.

-Är han död? -Ja.

Vilken dum jävel.

Förlåt.

Det var en vän till mig.

Ian Curtis, sångare i Joy Division-

-har dött i dag!

Det är jättefint.

Ian Curtis-

-som skrev "Love will tear us apart"...

-Jag gillar det. -Gör du?

Om man lyssnar på Ians musik ser man framför sig en deprimerad figur.

Han sjöng om urbant förfall och utanförskap. Men jag har fina minnen.

Som från den sista kvällen på Russell Club.

Hoppa som en jävel!

Jag måste dra!

Dra åt helvete!

Mr Wilson? Jag vet att tidpunkten är illa vald-

-men ni söker väl en ny sångare?

-Du ödslar visst ingen tid? -Ge det här till honom.

-De släpper inte in oss. -Jag ska ge den till honom.

Jag ger inga autografer nu.

-Michael, vad gör du här? -Jag sörjer.

Men du kommer väl att skriva om det? Det är bra att du är här.

Det är bra.

-Hur är läget? -Hej.

-Jag kan knappt tro det. -Jag vet.

-Jag vill att du ska skriva en bok. -Det är för tidigt.

Det är historia. Det är här boken borde börja.

-Jag visste inte att ni var här. -Hej, Tony.

-Det här är Ians farmor. -Tack för allt du gjorde.

-Jag har sett dig på tv. -Kom så tar vi en kopp te.

Han var musikens Che Guevara.

Jag ska gå. Jag känner mig inte...

-Vi hörs. -Ta in allt det här.

Farväl.

Jag tänker fråga dig rakt ut, och jag vill ha ett svar.

-Tänker du lämna mig? -Ja.

-Det är dålig energi här. -Vad ska det betyda?

-Du vet inte vad energi är. -Säg inte ett ord till.

Du försöker bara låta andlig.

Rör mig inte. Det var sista gången du rörde vid mig.

Okej, det var sista gången.

Jag vill fråga snällt...

Snälla, snälla lämna mig inte.

Äh, dra åt helvete.

-Sluta. -Lämna mig inte.

Jaha. Okej. Tack!

Dra åt helvete!

Det här är inte min bästa tid, men...

Scott Fitzgerald sa: "Amerikanska liv har ingen andra akt."

Men det här är Manchester. Här gör vi saker och ting annorlunda.

Det här är den andra akten.

Två små fåglar satt i ett hål, en hette Peter och en hette Paul.

Turkey-Lurkey, Goosey-Lucy och Henny-Penny. Förstår du?

Nej.

Musikens historia är som en dubbelhelix.

En våg går så här, och en så här. Det är två vågor som går så här.

Så här och så här. När en musikstil är på väg ner är en annan på väg upp.

Nu har vi hamnat i ett mellanting.

Men de som kommer att rida på nästa våg är Paul och Shaun Ryder.

Det här är en sann händelse, som fungerar på två nivåer.

1980 lade matade bröderna tretusen duvor med råttgift.

Rick Rasterdly, ding-dong för alltid. Amen.

-Ding-dong! -Den landade!

Det är en rekonstruktion. Inga duvor blev skadade.

Men vissa kallar dem för skadedjur. Bevingade råttor.

Fac 51 eller Haçienda.

Byggnader skapar synergi och kreativitet.

När viktorianerna byggde järnvägarna gav de allt de hade.

Lyssna på ekot. Fint, va?

Byggnader förändrar folks tankesätt. Så var det i Florens.

Men nu är vi i det dystra Manchester.

-Det är som ett slakthus. -Tony. Biljetterna till i kväll.

-Jaha. -Vad ska vi ha dem till nu?

-Ni kan ha dem som souvenirer. -Ja, just det.

Det kvittar. De sålde inga biljetter till bergspredikan.

Folk kom bara dit.

-Hur mycket drogs från musikbudgeten? -700 000 pund.

Vi har visst inget gemensamt.

Jag är ett geni och ni är idioter. Ni förtjänar inte att få träffa mig mer.

Martin?

-Visst är det fint? -Ja, fantastiskt.

Den 21 maj 1982 öppnade Haçienda.

Alla ville spela där - Bowie, Queen, Stones...

Jag valde A Certain Ratio, mitt band.

Haçienda var ett ställe för folk som vi kände.

De har verkligen svikit oss. Vilket skämt!

Det kan funka. Har Wythenshawe haft nåt jazzband?

Jazz är de talanglösas sista utpost.

De som spelar jazz njuter mer än de som lyssnar.

Det är sånt man sysslar med när man inte får några gig.

-Bra jobbat. -Var är alla? Gästlistan var lång.

-Hur många såg Sex Pistols? -Ungefär 40.

-Och det blev historiskt. -Det är bara 30 personer här i kväll.

Det gör det ännu mer historiskt.

Det var tolv med på Jesu sista måltid. Arkimedes låg ensam i badet.

Ge dig på nån i din egen storlek! - Här på Chester Zoo är det baddags.

Det är ett stort jobb för...en ung man som du.

-Är det här ditt vanliga jobb? -Nej, jag är underhållare.

Där borta är det en unge... Akta dig.

Det är en elefantunge... - Hejsan.

Såna jobbar jag med på Granada, men han här är snyggare.

I morse filmade jag en elefant som badades av en dvärg.

-Kortvuxen, heter det. -Det kvittar!

Jag är en seriös journalist. Ge mig bättre jobb.

-Tony, lyssna. -Jättebra.

-Jag ska göra dig till stjärna. -Vi ses!

Du tar dig själv på för stort allvar.

Ja, jag tar mig själv på allvar.

-Vill du rapportera om längdrekord? -Dra åt helvete!

Inget band överlever sångarens död.

När Joy Division blev New Order trodde ingen på dem.

Jag har gjort en prototyp.

Det ser ut som en diskett. Det är genialiskt!

-Den är dyr. -Den är fin, och då får det kosta.

Kan vi prata om omslagen? Jag har räknat på det.

-Vi förlorar fem pence per skiva. -Den kommer ändå inte att sälja.

"Blue Monday" blev den bäst säljande maxisingeln genom tiderna.

Men alla pengar de tjänade gick till Haçiendas skulder.

-Tack! -Bravo!

-Vini, vad vill du ha? -Jag tar en cola, tack.

En cola och en gin och tonic.

-Hur var det? -Jättebra.

Jag... Jag gillar det skarpt.

-Tisdag kväll. -Ja. Vi måste fundera på strategin.

Vad som än händer ska du veta att...

-Du gör jättebra musik. -Toppen.

Kan du avvara en slant?

-Varsågod. -Tack. Jag heter Boethius.

Historien är som ett hjul. Ombytlighet är dess innersta natur.

Klättra på dess ekrar, men klaga inte när ni kastas ner.

Bra och dåliga tider passerar.

Föränderlighet är vår tragedi och vårt hopp.

De värsta och de bästa tider passerar alltid.

Jag vet. Jag vet...

Många såg ett ufo i Little Hulton i Manchester i går.

Utomjordingarna flög snabbt i väg, vilket är förståeligt.

Flyg över Marple nästa gång, men landa inte på mitt hus. God kväll.

Det var som fan!

Alla band behöver bra kemi, och Bez var en duktig kemist.

Jag kan erbjuda den bästa trippen nånsin.

Hans favoritämne var ecstasy.

Sluta! Håll klaffen!

Jag såg dem på Haçienda, och jag gav dem ett skivkontrakt.

-Jag ska sitta fram. -Stoppa in grejerna först.

Det är både dansmusik och rock. Gitarren har ett indie-sound.

Det låter "wacka-wacka, wah-wah".

Det påminner både om soul och om rock.

Sjung nån av era texter.

Bra, bra, dubbelbra

Fy, så hemskt.

När han är som bäst påminner Shaun om W.B. Yeats.

Du kan ta min mat.

-Ska vi spela en låt? -Kom igen.

-Kom, Bez. -Nej, han kan stanna här.

Det blir en skön stämning.

-Det är toppen. -Lite ostämt, va?

-Sluta. -Varför det?

-Nån spelar ostämt. -Vem spelar ostämt?

-Mark, ge mig ett E. -Det kan Bez fixa.

-Han vill ha E. -Då blir det ordning och reda.

-Kom upp på scenen, Bez. -Vad håller du på med?

-Det är dansmusik. -Ingen dansar.

Bez, kom igen.

-Vad gör du? -Håll klaffen och spela.

Det här är Bez.

Egyptierna byggde de första kanalerna.

Storbritanniens första kanal byggdes av romarna.

Rochdale-kanalen byggdes 1804, när Manchester var en stor industristad.

Att den har förfallit är typiskt för efterkrigstiden.

Plötsligt föll allt på plats - musiken, dansen, drogerna och staden.

Manchester blev som Florens under renässansen.

Mike Pickering hade rätt - en klubb behöver inga band.

Alla samlades på Haçienda. Det var vår katedral.

I Manchester föddes järnvägen, datorn och den studsande bomben.

I kväll händer nåt lika epokgörande. Ser ni?

De applåderar åt dj:n. Inte åt musiken, eller musikerna-

-utan åt förmedlaren. Här föds rejvkulturen.

Beatet saligförklaras. Här börjar till och med den vite mannen dansa.

Välkomna till Madchester.

Jag står här med mr Peter Duff-

-som arbetade med kanalerna under förra århundradet.

Hur många år sen... När började du jobba med kanalerna?

-År 1900. -När en ny tidsålder började.

-Vad minns du från den tiden? -Väldigt lite.

-Väldigt lite? -Det var fridfullt.

Vi kan nog inte använda det.

Han kan knappt stå på benen.

-Hur är läget? -Bra.

-Hur mår du? -Bra.

-Är det här till videon? -Ja.

-Det här är Brian and Michael. -Ja, låten är inte klar.

Producenten är ju lite långsam. Det är Martin Hannett.

-Men vad fan! -Visste du inte det?

-Nej, det visste jag inte. -Jag måste fortsätta.

Det här är jättebra. - Hej.

Jag hade inte sett Martin på fem år. Haçienda kostade oss pengar.

-Du vet broccoli... -Grönsaken?

Den...

Den uppfanns av Cubby Broccoli, som producerade "James Bond"-filmerna.

-Det är hälften blomkål, hälften... -Vad då?

Nåt som är grönt. Hälften är nåt grönt.

Jag vet inte. Cubby Broccolis släkt...

-Började de i grönsaksbranschen? -Det betalade filmerna.

-Jag tror dig inte. -Det är sant. Slå upp det.

-Var ska jag slå upp det? -Det är sant.

Tack, Martin.

-Jag väntar. -Vi med.

-Hej. Var är den galne professorn? -Han sitter där och gråter.

-Vi får inget gjort. -Han är ju enorm.

-Det här är tråkigt. -Han har varit så här hela dagen.

-Jag stoppar Bez maracas i röven. -Han är tillbaka i garderoben.

-Hejsan, Hannett. -Hejsan, Wilson.

Jag försöker få de här fittorna att spela musik.

Men det är det svåraste jag nånsin har gjort.

-Tagga ner, Mart. -Han har lugnat sig sen sist.

-Martin... -Dra åt helvete!

Du kan inte hota mig. Du är i dålig form. Fast du kan sätta dig på mig.

Jag har en grej till dig.

Varsågod.

-Stäng av porren för damens skull. -Nej, jag är nog med i den här.

Dra för draperierna!

-Varför tittar du så där på mig? -Jag tittade på Bez.

-Är du svartsjuk? -Nej.

Jag kan få dig när jag vill.

-Tony, vill du ha lite Charleston? -Nej, kokain förstör folks talang.

-Vi har ingen talang. -Därför kan ni ta det.

-Du är generös. -En av oss!

Man ska aldrig döma hunden efter håren, och du har fint hår.

Hej, Tony!

Det här är Yvette. Hon är Miss United Kingdom.

..."Stars on the rise" och "Coronation Street".

-Hej, Tony. -Hej, raring.

-Vad gör du? Vad är ditt jobb här? -Jag är Tony Wilson.

-Det är lite kallt. -Ta den här.

-Behåll den. Det är kaschmir. -Tack.

Det är det minsta jag kan göra för Miss U.K.

Jobbet på Granada är mer en hobby.

Vet du vilka Happy Mondays är? De ligger på mitt skivbolag.

New Order med. Sen är jag delägare i nattklubben Haçienda.

Du får komma in gratis om du eskorterar mig dit.

-Jag flirtar. -Ja, det gör du.

Döm mig inte. Att flirta är naturligt.

Jag är postmodern.

Hej!

Haçienda var som franska revolutionen.

Det var underbart att leva, och himmelskt att vara ung.

Okej, jag var nästan 40, så jag var inte så ung.

Yvette sa att min ålder kvittade.

Typiskt!

Vi är fortfarande ihop, så vad du än tänker har du fel.

Shaun Ryder är en lika bra poet som W.B. Yeats.

Tycker du? Alla andra ser honom som en idiot.

Shaun, var i helvete är du?

-En av er måste göra det. -Jag kan sjunga.

-Du får göra det. -Visst.

Shaun är en artist, men han är också missbrukare.

Jag visste att Nathan kanske inte skulle bli en bra manager.

-Nathan är vår nya manager. -Jag ska ta hand om dem.

Men jag ville hålla Shaun nöjd.

Vad gör du? Är du så borta?

Jag är inte en haschklump. Jag är chef för Factory Records...tror jag.

De är levande legender. Nu kör vi!

-Det är ett äventyr. -Det är som i "Scooby Doo".

Manchester blev universums mittpunkt, med de bästa drogerna, kläderna-

-de bästa kvinnorna, den bästa musiken, den bästa klubben.

Plötsligt ville alla vara från Manchester.

-Tone, kom och ta för dig. -Nej, jag har redan ätit.

-Du är jättevacker. -Han äger Haçienda. Han är chefen.

Det var som att snurra runt på en fantastisk karusell-

-med en maskin i mitten som tog ner oss på jorden.

Det var Manchester och Haçienda.

Sen går maskinen sönder, och man flyger.

Men sen är det kört, för ingen kan lura gravitationen.

-Jag är tillbaka! -Är inte du i det glamorösa London?

Jag skulle intervjua Keith Joseph.

Han är en viktig person. Kalla honom Sir Keith.

Han kallas för "den galne munken".

Jag skulle ta tåget, men jag körde.

Jag körde jättebra, men sen hamnade jag på ett berg.

-Här är en mobiltelefon. -Jag har använt såna förut.

Jag ringde från mobiltelefonen. Det är som att lyssna på huvudvärk.

Sen gick jag längs med järnvägen, och ett tåg körde förbi.

Jag klev på tåget.

Nej, stopp!

-Vet du vem jag är? -Han vet inte vem han är! - Kom.

Det var ödet!

Allt samarbetade för att ta mig till London för att störta regeringen.

Jag hade dynamit i fickorna. Jag hade planerat allt.

Jag skulle vara trevlig mot Sir Keith, och han skulle bryta ihop.

Hej. Sir Keith, jag vill be om ursäkt. Jag heter Anthony.

Anthony. Medeltida snarare än klassiskt.

Jag är uppkallad efter helgonet Antonius av Padua.

-Han var munk, lustigt nog. -Varför är det lustigt?

Jo, broder Keith... Det måste ni väl veta?

Broder? Jag är inte fackligt aktiv, mr Wilson.

Nej, det där med munken.

De kallar er "den galne munken".

Ni är ju en galen jävel. Sa jag det högt?

Problemet med dig är att du inte vet vad du är.

Jag vet vad du är, men det vet inte du.

Nu blev jag nyfiken. Vad är jag?

-Du är en fitta. -Det visste jag faktiskt.

Vi byggde The Haçienda för tidigt och vårt kontor för sent.

Men det hade ett häftigt zinktak, även om det bara syntes från luften.

Äntligen har vi ett ordentligt kontor.

-Det är MDF. -Vad är det här?

-Hur mycket kostade det? -Man betalar för designen.

-Vad kostade det? -30 000 pund.

-Valde du formen? -Nej, formen...

-30 000 pund? -Alla skivbolag i London...

-Är du dum i huvudet? -Släpp! Gör inte så.

-Mår du bra? -Ja då.

-Sätt dig ner. -Det är lugnt.

30 000 pund för ett jävla bord? Din fitta!

Sluta! För Guds skull...

Haçienda drog inte in några pengar.

Alla tog ecstacy i stället för att dricka alkohol.

Vi sålde inte E i baren, även om vi diskuterade det.

Vi lade pengar på huset, personalen, dj:s och ljudsystemet-

-men pengarna gick till langarna, som inte delade med sig.

De köpte kläder, bilar, restauranger, hus, tjejer och vapen.

Speciellt vapen.

Läget?

Alla knarklangare vill öka sin marknadsandel.

Här får ni, era jävlar!

Leverantörerna gör sig av med sina konkurrenter.

Våldet spred sig till Haçienda.

-Allt väl? -Alla betalar, även gängmedlemmar.

Sånt här är dåligt för affärerna.

Det är svårt att neka folk med vapen, så snart sköts det på klubben.

Om folk knarkar och skjuter stängs klubben. Man måste kontrollera det.

Plutarchos sa: "Håll dina vänner nära och dina fiender närmare."

Problemet kan ofta vara lösningen.

-Hej, Tony. -Hej.

Vi lät knarklangarna stå i dörren, så vi slapp sköta det jobbet.

Du också. Det är inte rätt ställe för dig.

-Jag betalar din lön. -Stick nu.

Blake sa: "Överdrifternas väg leder till visdomens palats."

Jag var på väg dit i en Jagga.

-Hej. -Hej.

Hur mår du? Ge mig en puss.

-Här får du blommor och vindruvor. -Tack.

Fin utsikt.

Ja, jättefint.

Troll! Såna lekte jag med som barn.

-Visst kallas de troll? -Ja.

Här får du en mobiltelefon. - Nu har mamma och jag varsin.

Det är som burkar med ett snöre emellan. Det har vi ju provat.

Sen pratade vi i dem.

Jag ska gå på Martin Hannetts begravning.

-Vem då? -Martin. Han fick en hjärtattack.

Jag skaffade barn med min andra fru, Hilary.

När jag var med Lindsay ville jag ha barn.

Jag har inte varit världens bästa pappa.

Jag ångrar det, men den här filmen handlar inte om mig.

Jag är bara en bifigur. Filmen handlar om musiken och musikerna.

Ian Curtis, Shaun Ryder och Martin Hannett.

Ta tid på er. Kistan är tung.

Kistan får inte plats, så vi låter den stå här uppe.

Då så. Lämna kvar remmarna.

Döden ger perspektiv. Vi är alla lika i graven.

Förutom Martin, som var för stor för sin grav.

Martin Hannett var för stor för döden.

...hopp om återuppståndelse när kroppen har förmultnats.

I flera månader överlevde vi genom att flytta pengar fram och tillbaka.

-Tony. -Hur står det till?

Man måste fylla på i baren ibland.

-Säg det till dina killar. -Visst.

-Vi tänkte ha en nykterhetskväll. -Så fint. Vi ses nästa vecka.

För att tjäna pengar måste vi släppa skivor.

-New Order vill göra en skiva. -Tack och lov!

-På Ibiza. -Varför just där?

-Det är snart monsunsäsong. -Nej, det är soligt.

Det tog två år att spela in skivan.

-Mondays vill göra en skiva. -Fantastiskt!

-Vi kan göra det i Manchester. -Shaun har haft problem med...

-Det är heroin. -Ja.

Jag gav honom metadon, men nu tar han både och.

-Det finns en ö utan heroin. -Det är väl knappast Isle of Man?

Nej, Tony. Barbados.

De är mina. De står i mitt namn. Jag behöver mitt metadon.

Nathan skaffade metadon för en fyra veckor lång resa.

-Era jävlar! -Förlåt.

Men metadonet kom inte med på planet.

-Snorta det. -Nathan! Nathan!

Det fanns inget heroin på ön, men det fanns crack.

Vi skickade pengar för studion, men Nathan lade det på droger.

När pengarna tog slut stal de saker och sen sålde de sina kläder.

Ryderson Kruses äventyr

Jag befann mig på en öde ö, alldeles ensam.

Ingen kom för att rädda mig.

Jag skrev texter till nästa skiva-

-men sen tänkte jag... Vad fan ska jag göra det för?

Jättebra.

-Var är musiken? -Shaun har kidnappat den.

-Ursäkta? -Shaun har kidnappat inspelningen.

-Vad gör du? -Det kostade oss 200 000 pund.

-Och det är före mixningen. -Du måste köpa den från Shaun.

-Din uppkäftiga... -Vänta!

-Rob! -Lugna ner dig.

-Hur ska vi göra det? -Han vill träffa dig i morgon.

-Det här är ditt fel. -Varför det?

-Tänk om han ber om 100 000 pund. -Vi måste säga en siffra först.

-Hej, Tony! -Hej.

-Jösses! -Vad håller du på med?

-Fan också! -Var försiktig med den där.

-Har du en ny leksak? -Kul att se dig, trots skottet.

Jag har ett erbjudande till dig.

Alla pengar jag har i min plånbok...

-Jag har 50 pund. -Bra, Tony. Varsågod.

-Masterinspelningen och DAT-bandet. -Tack.

-Det där ger sju års olycka. -Jag vet.

-Prata inte med främlingar. -Idioter.

Tony är som Martin Hannett.

50 pund. Det är bättre än januarirean.

Här har jag ett DAT-band. Den vackra Yvette ska spela upp det.

-Det är Happy Mondays. -Hoppas att det var värt det.

Tack, Barney.

Skönt att bandet inte är tomt.

-Det är halvdant. -Nej, det är bra.

När börjar sången?

Vid nästa break.

-Det är ingen sång med, va? -Nej.

-Måste ni in i studion igen? -Nej, vi har inga pengar.

Vi får inga lån, och det här dumma kontoret kostar tusentals pund.

Vi måste släppa en skiva.

Happy Mondays skiva måste bli klar.

Vi måste hitta nån som kan betala för studion och distribuera skivan-

-och sen delar vi på vinsten.

-Vem ska betala för det? -London Records.

-Vad är det för fel på dem? -Namnet, till att börja med.

-Du har gjort bort dig, va? -Ja, riktigt ordentligt.

"Lyckohjulet"!

Med Anthony Wilson och Teri Seymour.

Välkomna till programmet.

Hjulet har i århundraden använts som symbol för livets skiften.

Boethius jämförde historien med ett stort hjul.

Det lyfter oss och kastar ner oss. "Jag är ombytlighet", säger hjulet.

"Klättra på mina ekrar, men klaga inte när ni kastas ner."

Jösses, vilket skitsnack. Vi tar bort det i redigeringen.

Där är den riktiga Tony Wilson.

Vi har även med Paul Ryder...

-Tony. -Läget?

...Mark E. Smith från The Fall...

...Mani från The Stone Roses...

...Clint Boon...

...Mike Pickering, Dave Haslam och Vini Reilly.

Fast den här scenen kom inte med, men den är säkert med på dvd:n.

Jag jobbar med säkerhet nu. Det är där pengarna finns.

-Har du kvar klubben? -Ja då.

-Killar! -Tony, lyssna här.

Ja!

-Det är en gammal Joy Division-låt. -Jag vet.

Jag har ett handräckningsjobb nästa tisdag. Det är stort.

-Whitworth Street - Haçienda. -Jag säger inte ett ord.

-Ja. -Kan du be dem att sluta?

Tack, det var fantastiskt. Jag ringer er.

-Vad är grejen med det här? -Det är sofistikerad mat.

-Tony! -Det är vindolmar. Prova!

-Hej, Roger. Trevligt att träffas. -Hej, Tony.

-Det här är Terry. -Hej.

Det här är Roger Ames från London Records.

Det ni gör är fantastiskt. Vilket bord!

-Ta för er av maten. -Det är kaninmat!

Vi vill bara knulla som kaniner.

-Ska vi lyssna på musiken? -Visst. - Sätter du på skivan?

-Terry, har ni hälsat? -Ja då.

-Vad heter låten? -Vi ska spela in "Silence is golden".

Terry, det här är jättebra.

-Jättebra. -Schyst!

-Det är jättebra. -Spela mer, Tony!

-Jag vill höra sången. -När vi får ett erbjudande.

-Shaun, vart ska du? -Jag ska köpa kyckling.

-Ska ni följa med? -Vi ses.

Yvette, håll ett öga på dem.

Ska vi lyssna på låten medan de är borta?

Jag förstår att Shaun kan vara lite jobbig.

-Ja, men han är ett geni. -Ja, det är han.

Om jag hade ett skivbolag-

-och kontrakt med Shaun, skulle jag inte sälja honom vidare.

-Kan jag luta mig på bordet? -Ja, men var försiktig.

-Jag vill köpa hela bolaget. -Jaha?

-Fem miljoner pund. -Vad vill du ha då?

Jag vill ha allt - er låtkatalog, bordet, maten, fönstren... Allt!

-Okej... -Vill du köpa Factory?

Vi är smickrade över att du tycker att vi är värda så mycket.

Men jag måste förklara att Factory Records inte är nåt företag.

Vi är ett experiment. Du har missuppfattat oss.

Vi har inga avtal med våra band.

Vi har tyvärr inga kontrakt alls.

Det här är allt pappersarbete som finns mellan bolaget och banden.

"Artisterna äger sin musik. Banden har friheten..."

-Att dra om de vill. -Jaha. "Att dra om de vill."

-Jag behöver inte prata med dig. -Min gravskrift kommer att lyda:

"Varken bokstavligen eller metaforiskt sett sålde jag mig."

Jag skyddade mig från det dilemmat genom att inte ha nåt att sälja.

-Tony, du är galen. -Så kan man se det.

Jag älskar Manchester.

De förfallna lagerlokalerna, järnvägstunnlarna och drogerna.

Det som ledde till mitt fall var inte pengar, musik eller vapen.

Min svaghet är min medborgerliga stolthet.

-Ryan! -Visst ska Haçienda läggas ner?

-Hur känns det? -Härligt. Klubben blir aldrig gammal.

-Till skillnad från dig. -Jag är som en masktrosa...maskros.

Mina frön flyger för vinden-

-och blir till tusentals maskrosor. Som världens största knull.

Nu vill hon ha mig, så jag måste gå.

Jag är kåt, Ryan. Jag är kåt.

-Tony! -Hej! Kul att ses.

-Vini, du kan gå in. -Tack.

-Ge oss tio minuter till. -Fan heller! Jag är sjuk.

Mina damer och herrar, stunden är inne.

Jag vill att ni lämnar lokalen på ett oordnat vis.

Men innan ni gör det...

Jag vill att ni ska invadera kontoren där i hörnet.

Jag vill att ni ska plundra dem.

Kontorsmaterial, datorer, musikutrustning... Ta allt.

Använd det och låt tusentals Manchester-bor blomstra. God kväll!

God morgon.

-Hur är läget? -Jättebra.

-Jag är ledsen för det här. -Det är ingen fara.

Det är bara...

-Det här är toppen. -Shaun köpte det på Barbados.

Bra jobbat. Då var resan inte bortkastad.

Jag hade jättekul...tror jag.

Tony, du har gjort ett bra jobb. Du hade rätt - Shaun är en stor poet.

-Kan jag få det nedskrivet? -Det står skrivet i historien.

Synd att du missade The Smiths, men du visste att Mick Hucknall sög.

Vini Reilly borde släppa en greatest hits-skiva.

-Bra idé. -Det är skön musik att slappa till.

-Du har rätt. -Det brukar jag ha.

-Mår du bra, Tony? -Ja, jag träffade precis Gud.

-Vad då? -Jag träffade Gud.

-Hur såg han ut? -Han såg ut som jag.

-Vad menar du? -Han var en kopia av mig.

Gud skapade ju människan till sin avbild.

Ja, men inte en speciell person.

Om du hade pratat med honom hade han sett ut som du.

Men jag pratade med honom, och han såg ut som jag.

Det är jävligt bra grejer.

Den här filmen tillägnas alla Manchesters invånare

Tony Wilson startade Factory 2 1994 Han jobbar fortfarande på Granada TV

Översättning: Helena Lagerholm BTI Studios