Original subtitles

AVSNITT MED SJÄLVMORDSSCENER. KÄNSLIGA TITTARE VARNAS.

FÖR INFORMATION OCH KRISRESURSER, BESÖK WWW.WANNATALKABOUTIT.COM

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

HOTELL VÍK

Mikael?

Varför lämnade du mig, mamma?

-Hej. -Hej.

Ja jäklar, jag gillar det.

-Mycket bättre. -Eller hur?

Jo.

Hej.

Hej. Tack för att du kom.

Vad är det? Vad är problemet?

Det är öppet.

Det är öppet.

-Hej. -Hej.

-Väckte jag dig? -Nej…

Jag…

Jag måste berätta en sak.

Okej.

Kom in.

Minns du vad vi pratade om igår?

Om Björn och…

Om aborten och allt det där.

Jag var på kliniken,

och doktorn…

Jag vet att det här kommer att låta lite galet, men hon sa att…

Barnet som…

Barnet som den andra Gunhild bär på har ett syndrom.

Det gör så att armarna och benen blir missbildade.

Precis som med din son.

Sa hon…

…vad det var?

-Ja… -Var det genetiskt betingat?

Ja, ja…

Så sa hon. Att det var genetiskt betingat.

-Är du säker på det? Ja, det är jag.

Du orsakade inte det här. Det var inte ditt fel.

När åt du sist?

Fick du nån mat?

Nej.

Du, Mikael? Kan du berätta om olyckan?

Jag visste att de körde mig till polisen i Reykjavík.

Jag ville inte åka dit. Jag bad dem släppa av mig.

Men…de bara ljög för mig.

Och vad gjorde du?

Vad hände?

Jag skar halsen av kvinnan.

Åh!

Jag tänkte att…

Jag måste be dig att hjälpa mig.

Jag har bokat flygbiljetter till ikväll och så tar vi…

…tåget till Uppsala i morgon.

Varför nu?

För att vi ska hem.

Vad menar du? Ett syskon till?

En yngre bror.

-Har du träffat honom? -Ja.

Han heter Björn. Han är här med sin mor.

Gríma. Har du nånsin haft en dröm som du inte ville vakna upp ifrån?

Så känner jag det nu.

Det här är ingen dröm, pappa.

Sätt dig, jag måste berätta en sak.

Du har väl hört talas om bortbytingar i folksägner?

Ja.

Jag tror att hon är en.

Gunhild från glaciären.

Hon föddes inte naturligt, som vi.

Vad är det du säger?

Vi fick DNA-testet från kroppen som hittades i lägret.

Det är Ása.

Vad?

Hon dog för ett år sen när hon försvann.

Den Åsa som kom tillbaka är också…

Också nån sorts bortbyting.

Jag tror hon kom tillbaka för att hjälpa mig att hantera hennes död.

Var är hon?

Hon är borta.

Hon har tjänat sitt syfte.

Allt väl?

Ja, jag försöker bara lista ut det här.

Jag går ut.

Okej. Jag älskar dig.

Mikael, berätta exakt vad som hände.

Jag hade en kniv…

Som jag hittade i skjulet.

-En kniv? -Ja.

-Bröt du strömmen med den? -Ja.

När du låste in mig.

Har du den fortfarande?

Ja.

Du borde nog ge den till mig.

-Nej, det vill jag inte. -Mikael!

-Jag sa nej! -Ge mig kniven, pojke!

Darri, ta det lugnt.

Darri.

Mikael, älskling.

Ge pappa kniven.

Snälla du.

Pappa förvarar den åt dig.

Herregud.

Så klart att hon kom hit. Vart skulle hon annars ta vägen?

Jag blir inte borta länge.

Magnea!

Är du här?

Magnea.

Magnea! Du skulle bara våga!

Magnea! Magnea, stanna!

Stanna!

Och nu, då?

Och nu, då? Vem av oss ska du skjuta, din jävel?

Vad kallade du mig, Magnea?

Magnea!

Du säger adjö?

Ja.

Jag gör väl det.

Jag ska åka hem till mig och mitt, och ta hand om allt som väntar där.

Hittade du det du letade efter?

Ja…

Delar av det, kanske.

Ja, det finns många saker här, i den här världen, som vi aldrig kommer att förstå.

Men trots det så hittar naturen ett sätt att visa oss,

om vi bara håller våra ögon öppna.

Det var fint att se dig efter så många år.

Detsamma.

Du bara lämnar bilen vid färjan.

-Ja. -Ja.

Ska vi åka?

Vad är det med dig, då?

Jag stannar.

Nej, du kan inte stanna här själv. Det förstår du väl?

Om du känner att du måste åka, åk.

-Men jag stannar. -Vad är här det för dumheter?

-Du kan inte vara här själv. -Jag klarar mig.

Nej, du klarar dig inte själv.

Det är alldeles för farligt här med din hälsa och allting…

Mamma, jag är vuxen!

Jag har min medicin…

Det finns en klinik här.

Mamma, jag klarar mig.

Jag skulle vilja lära känna honom bättre.

Einar. Har du sett min bil?

Hade inte du den?

-Jag måste få låna din. -Jag gör ren den.

-Aska i filtret. -Den går att köra, eller hur?

-Ja. -Ge mig nycklarna.

-Var är din bil? -Ge mig nycklarna!

-Pappa, vad står på? -Sluta!

Tack.

Är mamma okej?

Pappa?

Är mamma verkligen okej?

Pappa!

Hej.

-Det ser bra ut. -Ja, tycker du inte det?

Jag är klar.

Vad?

Informationen är skickad till meteorologkontoret.

Jag hittade färg i förrådet, och det finns mer.

Jag fixar sovrummet sen. Det behövs.

Kaffe?

Minns du prästens ord när han dog?

Vad?

Att hans minne skulle leva för alltid inom oss.

Vad pratar du om?

Tänk om den här meteoriten

kan känna vad vi tänker?

Om den kan avläsa oss.

Om den vet vad vi saknar?

Vad vi älskar?

Vad vi begär?

Jag tror att det här fenomenet återskapar folk,

baserat på tankar och känslor hos dem som kommer nära den.

Gjorde meteoriten det här?

Ett barn som dödar folk?

Jag gjorde det.

Mikael minns bara vad vi minns.

-Eller hur? -Ja.

Jag tror att han är en manifestation av mina tankar och vad vi går igenom just nu.

Du och jag.

Skilsmässan?

Vad är en skilsmässa egentligen?

Chock.

Död.

Upplever du en skilsmässa som döden?

På ett sätt, ja.

En del av mig…

En del av mig dog.

Vi slutade vara oss själva.

Vi slutade kommunicera.

Det gjorde för ont.

På nåt sätt, långt inne…

…anklagade jag honom för att jag förlorat dig.

Jag såg alltid honom i dig.

När du pratade hörde jag bara hans röst.

Jag såg bara hans ansikte.

Jag önskar att vi kunde ta med honom hem. Allt skulle vara bra, som innan han dog.

Vi skulle få se vår pojke växa upp.

Jag önskar att pojken här var vår, men det är han inte, och det blir han aldrig.

Han är död, Rakel. Han är borta.

Jag vet.

Ska vi gå ut i havet?

Ja, det gör vi!

Sluta gnälla, mamma!

Kom nu.

Det är inte så kallt.

Din mes!

Det är okej.

-Det är inte han. -Nej. Okej.

-Det är inte han. -Okej.

Pappa! Sluta!

Mamma, sluta!

Pappa!

Sluta, pappa! Sluta!

Mamma!

Sluta!

Hallå?

Mamma?

Mamma?

MATSMÄLTNINGSSYSTEMET

Alltså…

Jag såg dig med Kjartan igår.

Ja.

Du låg med honom.

Ja, han är min man.

Han är också min man.

Vad vill du göra?

Vad vill jag göra?

Du bara stövlar in här, tar mina kläder,

mitt hem och min man, och sen frågar du vad jag vill?

Du visste ju inte om du älskar honom.

Skämtar du med mig?

Nej.

Så du tror att du är bättre? En bättre version av mig?

Vem tror du att du är? Vad vet du egentligen?

Du vet varför hon gjorde det.

-Vem? -Mamma.

Ása såg dem när mamma var hos doktorn.

Ja, jag vet.

Hon kom på pappa och den här Gunhild.

Jag var där när mamma skrek åt honom.

Du? Det var jag.

Du följde efter mamma till stranden senare samma dag och såg henne gå i havet.

Sen kom Ása.

Hon försökte rädda henne från att drunkna.

Men hon klarade inte det.

Istället höll hon om dig och försökte trösta dig.

Efter det försökte Ása ta över rollen som din mamma.

Jag vet att du förlitade dig på henne. Det är förståeligt.

Pappa fanns inte där för oss.

Han var för upptagen med sina egna problem.

Men han led.

Det gjorde vi alla.

Du har inte levt.

Du har inte upplevt det så som jag gjorde.

Jag ser kärleken i Kjartans ögon. Jag tar den inte för given.

Jag omhuldar den, och jag älskar honom.

Jag älskar min syster och hennes minne.

Och jag älskar min pappa. Jag förlåter honom för att jag vet att han är mänsklig.

Jag känner ingen skuld gentemot mamma.

Jag förlåter henne för att hon tog sitt liv.

Jag älskar henne.

Pratar du med dig själv?

Ja, det kan man säga.

Har vi nåt kaffe?

-Bra, jag byter om först. -Okej.

Har du sett min grå tröja?

Ja, på hyllan till höger.

Ja, här.

Ska vi göra om sovrummet?

Va?

Det här är som en grav, allt är ruttet och gammalt.

Det kunde behövas fixas till.

Jag ska mjölka korna.

Ska vi sätta igång med sovrummet sen?

Har du gjort nåt med håret?

Nej, hurså?

Du är annorlunda.

Jag hade nog glömt hur söt du är.

Är du tillbaka?

Förlåt för bilen. Jag har lämnat tillbaka den.

Är du tokig? Vad är det med dig?

-Jävla svin! -Vad håller du på med?

Du bytte ut pillren!

Du gav henne örtmedicin i stället för cancermedicin!

-Hon blir sjukare! -Einar!

Sluta, pojke!

Du förstår inte! Det är Hans vilja! Det vilar i Guds händer!

Sluta med det jävla skitsnacket om Gud!

Du är död för mig.

-Jag vill prata med Gunhild. -Ja.

Följ mig.

Konstigt.

Hon var här för några minuter sen.

Är du säker?

Jag börjar.

Gríma.

Förlåt mig för att jag gav efter för frestelsen.

Jag är bara en människa.

Jag begick ett misstag.

Jag gick vilse.

Ja, du prövade mig och jag misslyckades med provet.

Den här prövningen…

…var för mycket för mig.

Jag ska aldrig ta emot gåvor från djävulen, för Satan själv

skickade mig den här kvinnan.

Den stora frestaren.

Jag gick i hans fälla.

Tack för att du visade mig det.

Och tack för att du räddade henne och förde henne bort från mig, för…

Jag hade inte kunnat göra det själv.

Undertexter: Mats Nilsson