Original subtitles

–Spök... –Spöke?

Är du tillbaka nu? Vi satt tillsammans och längtade härifrån.

Har du kvar mammas och pappas gamla hus?

Hon blev ju änka häromdagen. Karl Åkerman, Ålands rikaste man.

Alla får sin del av arvet, inget drama där.

Tror du att den som misshandlade kycklingen–

–var samma person som sköt Oscar?

Spöke på franska. M/S Fantome.

Du tror att mannen på stranden har nåt med skeppet att göra?

–Ja, det är Frank. –Är allt bra?

–Jo. Han är okej. –Tack, Frank.

Hur är det med dig?

Jag hade tur.

Det första man tänker på är att det skulle vara nån skjutglad jägare.

Kycklingmannen...avviker.

Det för ju tankarna snarare till nån slags militärt utbildad person–

–med oerhört specifika kunskaper och en stor portion fantasi.

Ja, det känns ju inte så 007 här på Åland direkt.

007. James Bond. "Shaken, not stirred."

Det är en påhittad figur. Jag tänker att vi söker efter en riktig person.

Men vi kan åka till Astrid Lindgrens Värld om du vill–

–och söka efter misstänkta i Villa Villekulla.

–Är du sur? –Jag blev skjuten i går.

Det stör mig en aning, ja.

Jag tänker att vi söker efter nån som löser problem åt folk mot betalning.

Militärt utbildad, som arbetar för nåt säkerhetsföretag eller nåt.

Vem har råd att betala för det?

Och vilka är de enda som känner till att jag luskar i det här?

Ålands rikaste familj.

Så nån ur familjen Åkerman har lejt en professionell mördare?

Åkermans, arvtagare till Ålands största förmögenhet.

Alice, familjens svarta får. Mellanbarnet ingen begriper sig på.

Harald, tronarvingen, pappas pojke.

Gör alltid det som förväntas av honom–

–men får aldrig den bekräftelse han önskar.

Och så Svante. Han går sin egen väg–

–men han lyckas inte ens kravla ut ur boet.

Och så ett spöke och en kyckling.

Det går inte att få ihop det.

Om inte nån av oss kunde luska reda på mer hos en barndomsvän.

Vilket nån av oss tycker är så lågt, så han vägrar göra det.

Hej, skatten. Åh, vad jag saknar dig.

Och jag är så ledsen att jag åkte igen.

Det känns inte schysst mot nån av er, men...

...snart kommer jag ju hem. Och då ska vi på dejt–

–och ta igen allt vi har missat.

Okej, ja. Jag kommer att stänga av mobilen i 36 timmar nu.

–Okej. Varför det? –Det blir lite mycket ibland.

–Du vet hur det är. –Jo, det vet jag.

–Förresten, kontot är tomt. –Va? Varför det?

För att jag tömde det. Jag fick ett hett tips om uranium.

–Uranium? –Ja, det är uran.

Kärnvapen, älskling. Det är framtiden.

Jorden kommer att gå under, tror jag.

Och det är människan som kommer att ligga bakom.

Relationer är en stor del av mitt liv.

Uran och saker skall tas igen...

Han är skicklig, Niklas. Och hans vapen är sex.

Ni har inte haft sex, sen hur länge?

Avhållsamhet är bra.

Jag ägnade mig själv åt avhållsamhet när jag var yngre.

Avhåll dig då från att tjuvlyssna på mina telefonsamtal.

Gör nån nytta. Leta reda på Harriet i stället.

Jag tänkte väl att jag skulle hitta dig här.

Får man komma in?

Ditt barndomshem... En tidsmaskin.

Tycker du att jag ska flytta tillbaka?

Jag hade gjort det.

Här hemma hos er kunde man alltid vara sig själv.

–Hur känner du? –Jag blir 14 igen.

14? Var vi inte äldre?

Nej.

Precis som när vi var 14.

Svempa Hjersons fattiga riddare, här i det här köket.

I det här huset.

Ska inte du ha?

Jag äter inte smör längre. Och inte ägg. Och inte mjölk.

Är du allergisk?

Och jag ligger med män.

Oftast.

Titta...

Precis som de din mamma hade.

De här känner jag igen. Har vi Tirnave också?

Nej, du får hålla till godo med vad vi har.

Lite har vi kommit vidare, i alla fall.

–Du tänker så. –Mm, så tänker jag.

Var det därför vi aldrig låg med varann?

Nej, då visste jag ingenting. Jag visste ingenting då.

Vet du det nu då?

Nej, jag vet fortfarande ingenting.

Då är det ju precis som det ska vara.

Happy... Happy.

Nån i din familj sköt Oscar.

Och mördade en man i kycklingdräkt.

Kycklingdräkt?

–Vad tänker du göra med hotellet? –Jämna det med marken.

Parkeringsplats.

Så kan man ju också ta itu med sina känslor.

Jag har inga känslor.

Ja, då är det ju lätt att fly. Du lämnade Åland.

Jag behövde få vara i fred.

Du bryr dig inte om nån eller nånting.

Jag lagade fattiga riddare till dig.

Jag bakar till min familj varje dag.

Karl åt ju bara vatten och bröd på slutet.

–Jag har ingen familj. –Det ska du vara glad för.

Varför tror du att Karls bästa vän var en präst?

Som han dessutom bråkade med hela tiden.

Han kom ju hem helt rödbrusig, kvällen innan han dog.

Ska du inte ta en taxi?

Nej, det är bra, jag går. Jag behöver luft.

Hur var det?

Bra. Bra. Vad sysslar du med?

Åkermans bolagsstruktur. Jag har aldrig sett en så komplicerad–

–och invecklad koncern.

Det är ju holdingbolag och off–shore–fronter så man blir tokig.

Det går inte att få ihop nån logik.

Nej, det är så...

Vilken rutt skulle du segla till Centralafrikanska republiken?

Guineabukten.

Och sen ner i magman och sen rätt upp.

Precis. Mitt i Afrika.

Ingen kust, det är ett av Afrikas mest fattiga och utsatta länder.

Varför har skeppsredaren Karl Åkerman tre separata bolag där?

Sen har jag kollat upp skeppet M/S Fantome.

Har inte varit i bruk på över 25 år.

Oscar sa ju att kycklingen var en man i ca 30–årsåldern.

Så det är ju inte så troligt att han har nåt med det skeppet att göra.

–Dead end. –"Fantom". Franskt uttal...

Vad gjorde du och Harriet egentligen?

Vi har...

Jaha. Nåt mer?

Hon sa att Karl och prästen hade bråkat–

–kvällen innan Karl dog.

Vart ska du?

Prästen, så klart. Kom nu.

Ett önskemål inför hemresan, kan du köra lite mjukare då?

Du är ju helt väck. Behöver du spy?

–Hur långt kom han? –Vem?

Niklas. Blev han guldmunk?

Ja. Ett år i celibat. Men sen träffade han ju mig.

Vet du, jag tror att en person som Niklas blir tufft motstånd.

Äh.

–Fy fan... –Är du okej?

Då så.

Hur kan jag stå till er tjänst?

Hur står det till, Sven?

Det känns som att jag skulle behöva hjälp att driva ut lite demoner.

Vi tänkte prata lite om Karl Åkerman.

–Det är ju "Pulp Fiction"! –Det är vår vaktmästare.

Jag låter henne spela lite vad hon vill på kvällarna.

Karl gjorde sitt yttersta för att få syndernas förlåtelse, var det så?

Han hade ett tungt hjärta.

Men det var inte du som sa åt honom att piska sig, eller hur?

När det kom till syndernas förlåtelse–

–lyssnade han mer till sina inre röster än till mig.

–Trodde Karl på spöken? –Spöken?

Han ville ställa saker och ting till rätta, var det inte så?

Spöken vet jag inte, men han ville rena sitt samvete.

Ni hade nåt bråk kvällen innan han dog. Vad handlade det om?

Karl och jag hade inte riktigt samsyn på synd och botgöring.

Han var väldigt bestämd av sig.

Du verkar ha varit väldigt nära familjen.

Svante och jag, vi gillar gamla bilar.

Resten av familjen skulle nog gärna se mindre av mig–

–nu när Karl är borta.

Karl skulle skänka bort hela förmögenheten–

–och göra dem arvlösa.

De trodde att det var min idé, men det kom från honom själv.

Harriet sa att familjen hade fått arvet.

Så Karl hann aldrig göra verklighet av sina planer innan han dog.

Harriet...

Om jag bara hade en mästerdetektiv–

–som kunde hjälpa mig att lösa det här...

Det är fler än jag som gillar vinterbad.

Tack ska ni ha. Det är ganska tunna väggar här.

–Hej. God morgon. –Det är klart nu.

Vi vet fortfarande inte vem han är, men dödsorsaken är drunkning.

Han har en skada i bakhuvudet och en blödning i hjärnan–

–som tyder på trubbigt våld.

Så nån har slagit honom i bakhuvudet–

–släpat ner honom till vattnet så att han har drunknat.

Så står det här.

–Ja, hallå. –Hallå där.

Vad gör du?

Jag hittade den här artikeln, om Karl Åkermans affärer i Centralafrika.

Kolla där bakom.

Är inte det nån vi känner igen?

Det är några bokstäver där. Vad står det?

EMPS. Executive Military Protection Services.

Karl Åkermans säkerhetsföretag i Afrika.

–Hur hittade du den där? –TV–researcher.

Jag är bäst på det här. Jag ringer Frank.

–Nej, gör inte det. –Varför inte?

Då får vi avlägga vittnesmål hela dan–

–och polisen åker till Åkermans före oss–

–och vi får inte reda på nånting alls.

Okej.

Om du ska ha ett privatspanar–TV–program–

–måste du lära dig när du ska ringa polisen och inte.

Ja, programmet... Fattar du hur bra vi kompletterar varandra?

Jag gräver fram grejer och jag lär mig av dig–

–så jag kan bli precis den du behöver...

Sluta prata om det här TV–programmet.

Du har nån fix idé om att ha med mig i TV.

–Det är ingen fix idé. –Jo, det är som med Niklas.

Din fixa idé om att fånga en munk.

Du har väldigt mycket yoghurt i ansiktet.

Be Majvor om bilen. Jag ska bara byta om.

–Hej, skatten! –Ja, hej.

Jag sitter här med Olivia hos rektorn.

Ja, vi sitter här med din dotters ryggsäck.

Hej, gumman. Vad kul, är du hos rektorn?

Alltså, Olivia stjäl saker tydligen.

Kan du förklara hur Viktors iPhone har hamnat i din ryggsäck?

Jag vet inte alls hur den har hamnat där.

Om du inte kan erkänna vad du har gjort–

–så har vi ingen gemensam utgångspunkt.

Hon är ett barn. Hon testar gränser, det är hennes plikt.

Plikt att testa... Stöld är ju...

Och som erfaren rektor så borde du förstå det.

Ja, precis. Barn snor. Ibland. Ganska ofta.

För att det är kul.

Det borde du som rektor faktiskt ha lite förståelse för.

Tack, älskling. Hej.

Kom, nu går vi hem.

–Jag undrar... –Men alltså, jag...

–Säg du. –Nej, nej. Varsågod.

–Jag undrar... –Vad är oddsen att...?

Alltså, Karl Åkerman tänkte avveckla sitt bolag–

–och skänka bort allt han hade, framför näsan på sin familj.

Men hann bara tursamt dö innan det var klart.

Det går ju inte att tro på. Vad skulle du säga?

Jag skulle säga... Jag skulle säga precis det.

Om nån i familjen dödade Karl–

–så var det ju inte trubbigt våld mot bakhuvud–

–eller i kycklinggrav i alla fall.

Antagligen inte.

Om nån ville att det skulle se ut att han dog av cancer–

–men inte gjorde det, då måste det vara gift vi pratar om.

Så hur ska vi få reda på om han hade gift i blodet, då?

–Hjerson... –Ja?

Tror du verkligen att Majvors bil går på etanol?

Men sluta nu. Det var den största bilen de hade med kort varsel.

Jag tänker att du har en lite oortodox körstil som...

Jag kör bra, det är den här kopplingen bara–

–som är svår att vänja sig vid. Typisk hyrbilskoppling.

Hyrbilskoppling? Där ser man.

Man lär sig nåt varje dag.

Karls piska...

Det knöts inget björkris till hotellets bastu i somras.

Jag har fått använda min flugviftare, men den är lite klen.

–Hur känner du Harriet nu igen? –Fantasy.

Vi lajvade ormar med damasker och klementiner som talar i sanskrit–

–när vi var yngre.

Jaha. Det är här du gömmer dig.

Två av tre samlade, vad bra.

Ursäkta om jag är lite framfusig här, men er far...

–Obducerades han? –Hur så?

Nej, det ville han inte. Det var emot hans sista vilja.

Var det hans sista vilja, att inte bli obducerad?

Vilken märklig sista vilja.

Hur tänker ni angående pappas andliga uppvaknande?

Helt ärligt så förstod jag aldrig riktigt den här religiösa grejen–

–som pappa lade sig till med på slutet. Det var lite plötsligt.

Men det är väl så det är i livets slutskede.

Man söker tröst hos de högre makterna, jag vet inte.

Vad ska du med den där till?

Han ska ha den som björkris i bastun.

Pappas piska? I bastun?

Om Sven behöver en ordentlig piska i bastun så kan han väl få låna den.

Taget.

–Kolla här då. –Det är så bra.

–Åh, är det nya studion? –Snyggt, va?

Oj. Det ser jättebra ut. Vad långt ni har kommit.

Ja, här går det undan. Var är Hjerson?

–Jag måste sluta. Vi hörs sen. –Men du...

Klara, kan du ringa Majvor och be henne sätta på bastun?

–Det är Karls. –Ja, det kanske det är.

–Så vart åker vi nu? –Centralsjukhuset, laboratoriet.

–Vilka är ni? Var är Frank? –Vi assisterar Frank.

Fanns det tillräckligt med blod på piskan för ett resultat?

Ja. Proverna visade ingenting avvikande.

Annat än att han eller hon hade cancer, så mycket stod klart.

Spår av cellgifter.

Tack.

Synd och botgöring...

Vi måste tänka om.

–Vad gör du? –Castar brottsutredare.

Till programmet? Får jag se?

Ni lägger ribban lågt ser jag.

Har du några andra förslag? Nån som kan göra det bättre.

–Gerion Ritter vid BND. –Gärna en som pratar svenska.

Nej, då finns det ingen.

Får byta programidé, eller gå tillbaka till "MILF–hotellet".

Det är ett mästerverk.

När man summerar kulturlivet i Sverige om 20 år–

–är det inte Noréns böcker man kommer prata om.

Det är "MILF–hotellet." Det är ett jävla mästerverk.

Vi kommer att göra det här programmet oavsett din hjälp eller inte.

Inte. Svaret är inte.

Var var vi?

Synd och botgöring.

Prästen.

–Prästen och Svante har en affär. –Va?

Det la jag märke till redan första gången jag träffade dem.

Så prästen och Svante gjorde det? För sin kärleks skull.

Nej, nej. Men det var det bråket med Karl handlade om.

Det är nåt annat, det är nåt vi missar.

Han hade ett tungt hjärta.

Han ville rena sitt samvete.

Vänta, jag måste...

Jag kände på mig att du skulle komma tillbaka.

–Ska vi leka en lek? –Absolut.

Sant eller falskt. Du frågar mig nåt och jag svarar–

–och sen gissar du ifall jag ljuger eller talar sanning.

–Får jag fråga vad jag vill? –Ja.

Happy... Hur mår du? Mår du bra? Är allt okej?

Nej. Jag har cancer.

Jag fick det första gången för flera år sen.

Det upptäcktes i samband med en IVF–behandling.

Jag trodde att jag var av med det helt och hållet–

–men nu är det tillbaka.

Det har spridit sig till skelettet, läkarna har gett mig ett år.

–Ljug. –Hur så?

Du gillar inte heller barn, du skulle aldrig göra en IVF.

Okej. Min tur. Vad ska du med Karls piska till?

Vem kan motstå Karls piska med sina knutar och karga historia?

Jag gav den där... Jag gav den där jäveln allt.

Och... Och sen ska han bara...

Han ska bara skänka bort allt.

Precis när jag ska få livet tillbaka.

Hur kunde du slänga bort allt det som vi hade? Du och jag.

Taxus baccata. Idegran.

I stort sett hela trädet är giftigt.

Och fröna är väldigt enkla att baka in i en limpa.

Perfekt om man vill ha ihjäl nån som bara äter bröd.

Tänker jag.

Och vid en snabb analys går fröna att förväxla med cellgifter.

Du visste vad blodanalyserna skulle säga, när du tog Karls piska.

Spår av cellgifter, men Karl tog inte cellgifter.

Polisen pratade med läkarna.

Han skulle lägga sitt liv i Guds händer.

Han skulle ställa saker och ting till rätta.

Han skulle göra bot till vilket pris som helst.

Han skulle bekänna allt i en bok.

De olagliga gruvorna i Centralafrika, mutorna, morden, allt.

–Han anlitade en person... –En spökskrivare.

–Kycklingmannen. –Spök...

Han dök upp kvällen efter att Karl dött.

Han sa att han hade tillräckligt med material–

–för att publicera memoaren utan Karl.

Vi skulle alla dras med. Hela vår familj skulle bli förstörd.

Så du kontaktade Karls säkerhetsföretag–

–för att lösa problemet.

Ja, men de skickade en kille som var fullständigt värdelös.

Som spårade ur, helt och hållet.

Så jag fick ta hand om det själv.

Så du slog ihjäl honom med ett trubbigt föremål–

–för att undanröja alla spår.

Nej. Jag slog ihjäl honom för att han gav sig på dig.

Ursäkta...

Innan jag...fick säga farväl.

Ska vi inte fortsätta leka?

Ska du inte fråga mig om... vad jag hade i vinet, Svempa?

Jag kommer att gå nu, och när jag kommer tillbaks–

–så kommer jag att hitta dig här tillsammans med det här brevet.

Här redogör du i detalj hur du ångrar att du lämnade Åland.

Hur du ångrar att du lämnade oss.

Och ditt liv är tomt och meningslöst på grund av det här.

Och du önskar att det aldrig hade hänt.

Du önskar att vi kunde vara tillsammans–

–och att allting vore annorlunda.

Och du målar upp det så fint, Svempa.

Det hela är mycket vackert.

Det är precis som det borde ha varit.

Du tror väl inte att jag drack av vinet?

Bara tills de kommer.

"I wanna be your blushing bride." Det är fint.

Att se allt så. Världen är ny, allt man möter är nytt.

Man är rosenkindad och förväntansfull.

–Jag erbjuder dig nåt nytt. –Du erbjuder mig ett TV–program.

Ibland måste man bara välja.

Man går runt och håller alla dörrar öppna–

–tiden går och sen ligger man på dödsbädden–

–och inser att det drar.

Så kanske det är. Men jag är inte rosenkindad och förväntansfull.

Jag är den som tar bort slöjan på den förväntansfulla–

–och fyller ögonen med tårar.

Det är så du ser på dig själv. Jag ser nåt helt annat.

Jag ser en man som precis har börjat leva.

Och du är också rosenkindad och förväntansfull. Innerst inne.

Nej.

Nej...

Du vet var jag finns.

Klara...

Hälsa Niklas.

–Hej! –Nämen, vad gör du hemma?

Ja, jag skrev ju det. Men du har ju stängt av din telefon, så...

Du... Jag har bra nyheter och dåliga. Vilka vill du höra först?

–De dåliga. –Jag köpte inget uran.

–Var det de dåliga? –Ja.

Men de bra är att jag köpte sammet i stället.

Ta–da!

Fint...

Men... Så här kan vi inte ha det.

Vänta, jag tror att det här är bra för oss båda.

Hur kan det vara det om inte jag vill ha det så här?

Baby, bråka inte med mig om det här nu.

Vi testar det här. Vi ger det en chans.

Och om det inte funkar, då testar vi nåt annat.

Tack, Sven, för att du kommer och hämtar mig.

Så klart. Jag har dig att tacka för så mycket.

Välkommen hem, Oscar.

Majvor, vännen, vi måste prata om hotellet.

Först tänkte jag göra mig av med allt. Klippa alla band till ön.

Sen har jag så klart funderat på om jag skulle ge hotellet till dig.

Nej, jag tror att jag ska ge hotellet till Oscar.

Men ni får kul ihop.

Just det, din bil...

Står på en mack norr om Jomala.

Fulltankad med etanol, tyvärr. Men tack för lånet.

Nu måste jag packa. Jag tar nästa båt till Stockholm.

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno–SDI Group