Original subtitles

Vad du skräms!

- Vi måste talas vid. - Du har väl inte handlat bröd, Richmond?

Jag tycker inte om att vi har brutit med den fina gamla traditionen med hemjäsning.

Men...

Du har inte i uppgift att tycka.

- Inte i mitt hus. - Vårt hus.

Du är min hustru, så i lagens mening är huset mitt.

Men lagen är underordnad testamentet

som min far skrev efter eget tycke.

Jag vill inte ägna mig åt såna här vulgära ägarskapsdiskussioner.

Jag blir matt av det. Nu är jag alldeles matt.

- Tror du inte att jag är matt? - Måste vi då ägna oss åt utmattande saker?

Vad hände egentligen den där ödesdigra dagen?

Var det en olyckshändelse? Maken hävdar att hon ramlade,

men enligt vännerna var hon inte alls klumpig av sig.

Kan alkohol ha spelat en avgörande roll vid hennes frånfälle?

Kanske hade hon druckit en mint julep för mycket.

Svaren på frågorna kan finnas hos hushållerskan.

Eller så ligger de begravda med offret. Vem vet?

Är du redan vaken?

Det är Masters of Murder-maraton på tv.

Tog du det sista brödet?

- Det fanns bara en skiva kvar. - Jag ville ha en dubbelmacka.

En dubbelmacka till frukost?

- Som lunch, att ta med till jobbet

Sånt där som vuxna pysslar med. - Jag har ett jobb, pucko

Just det, du är ju knarklangare. Det höll jag på att glömma.

Jag är ingen knarklangare, jag levererar knark.

Enorm skillnad.

Det är det faktiskt. Jag säljer inte, jag bara levererar.

Om du sköter dina kort rätt kanske du kan bli langare en vacker dag.

Alla ungars dröm.

- Du är ett svin. - Älskar dig med, älskling.

Ha en fin dag med sköna trippar!

Det ska jag!

"Ha sköna trippar!"

Det var vad folk sa om henne efter hennes död.

Det som spreds i pressen, det stämde inte.

Vad var sant? Hur låg det egentligen till?

Kommer vi nånsin att få veta?

OMEDELBAR LEVERANS 72 JACKSON ST

3,5 GRAM KUSH 3,5 GRAM GODISBITAR

Jag ska till frissan 14.15. Var fasen är den där idioten?

Jag vet inte, älskling.

- Vad handlar det om? Ska ni äntligen skilja er

- Din pappa har nåt att berätta

Jag kommer snart att tillkännage min borgmästarkandidatur i Savannah.

- Härligt. Lycka till. - Sätt dig.

Min son...

Jag vet att du trivs med att göra absolut ingenting

och lägga dina tillgångar på gud vet vad, eller gud vet vem.

Hävdar du att jag knullar prostituerade?

- Tanner! - Förlåt, mamma, men det är kränkande.

- Jag behöver inte betala för sex. - Kan du hålla truten?

Jag syftade inte på ditt sexliv. Det är säkerligen blomstrande.

Som fan.

Men min kandidatur kommer att kräva vissa förändringar.

Då har jag varken tid eller ork att hantera driften av Wadsworth Manor.

Det får bli ditt ansvar.

Kan inte mamma göra det?

Din mamma ska hjälpa mig med valrörelsen.

- Ursäkta att jag stör. Önskas något? - Nej, tack, Nia.

Jag vill ha islatte med pumpakrydda.

- Det har vi tyvärr inte. - Inte?

- Skumt

- Då tar jag en mangosmoothie, då. Inte för söt

Hämta vatten till honom, Nia.

- Javisst, frun. - Tack, Nia.

- Hon kan väl göra det? - Vem då?

Hon som arbetar här, hon som inte kunde fixa nåt gott.

Nia är redan personalansvarig, det har hon varit i flera år.

Det behövs nån som har det övergripande ansvaret för hela verksamheten.

Jag har nog inte tid för ett uppdrag till.

Vad då "ett uppdrag till"?

Jag, Preston och Chaz håller på att ta fram en app.

Vad är det för nån app, då?

Man kan få skjuts, typ.

- Jaha, som Uber? - Ja, typ.

Men med fetare bilar och superläckra förare.

Du får tyvärr lägga appen på hyllan ett tag.

Jag måste nog tacka nej, pappa.

Då är det så här...

Eftersom du står som arvinge till Wadsworth Manor, får du lov...

- ...att försörja dig själv från och med nu. - Det är åt helvete!

- Nia går igenom detaljerna med dig

- Och, du.

Den här fastigheten har varit i familjens ägo i drygt 180 år.

Så se till att inte klanta till det.

Älskling...

Hallå, det är jag.

Kom in och känn dig som hemma. Jag ska göra lite sött te.

Kom in.

Hejsan.

Hej.

- Den där ser god ut. - Det är den.

- Är det citronsmak? - Regnbåge.

- Regnbåge, häftigt. - Jag är barn, så jag älskar klubbor.

Har du dina föräldrar eller syskon hemma, möjligen?

- Vill du kolla så att jag är ensam? - Ja.

Nej, det lät ju dumt. Jag vill bara...

- Ner på golvet! - Ner på knä!

Vi griper dig för ofredande av barn.

- Händerna på ryggen. - Okej.

- Okej, okej. - Du har rätt att tiga.

- Allt du säger kan komma att användas mot dig

Du har rätt till advokat. - Vänta.

Har du inte råd med en advokat blir du tilldelad en.

Nu när du hört vad som gäller, vill du ändå kommentera det du anklagas för?

Ja, definitivt.

Jag är så kittlig. Är det här 72 Jackson Street?

Nej, det är 72 Jackson Avenue.

Herregud, vad lustigt.

Inte så lustigt, kanske... Det där kan jag förklara.

Utnyttjande av barn, samt narkotikaförsäljning.

Nej, nej, nej. Okej.

Inte för att hänga ut chefen, men jag jobbar för Lady Mary Jane.

Jag skulle leverera det där gräset, och ja...

Den där påsen också, till 72 Jackson Street.

Jag är inte ute efter sex. Och om jag nu var ute efter sex,

så skulle jag inte välja honom.

Hur gammal är han? 12, typ?

Jag är 19.

Är du 19? Det är ju... På riktigt?

- Jag är skådis. - Han har ju inte ens könshår.

- Det har jag visst. Massor av könshår

- Massor av könshår? Det är inget att skryta om, förresten

Sluta slicka på klubban.

Han sextrakasserar mig ju. Varför griper ni inte den där läskiga typen?

Han gör bara sitt jobb.

Vad är det med dig? Han behöver inte spela mer nu.

Todd! Vad skönt att du är här.

Kan du inte skilja på "Street" och "Avenue"?

Jag var lite hög.

- Oväntat... - Todd.

Jag är misstänkt för sexuellt utnyttjande av barn.

Var lite snäll mot mig.

För en gångs skull.

Min farbror känner åklagaren och jag har pratat med honom.

- De ska hjälpa dig. - Underbart!

De stryker misstankarna om droghandel.

Du registreras bara som sexualförbrytare.

Säkert.

Fattar du vilken tur du har, Hannah? Det kunde ha blivit mycket värre.

Jag hoppas att du lyckas skärpa dig, för det här...

- Det här är fan patetiskt

- Vänta, gör du slut med mig

Jag kan inte ta hem en sexförbrytare till mina föräldrar.

Jag packar ihop dina grejer.

Vet du? Det låter bra. Jag vill ändå inte träffa dem.

Hur kan man döpa sitt barn till Todd? Så himla dumt.

De låter som riktiga skitstövlar.

- Jag har varit otrogen mot dig. - Va? Med vem då?

- Med brevbäraren. - Betty?

- Med mjölkbudet. - Vi har inget mjölkbud.

- Helvete. - Hej då, Hannah.

När general Sherman la sin hatt i mina tacksamma händer

anade jag föga att vårt hem skulle spela en viktig roll

i Savannahs turbulenta historia.

Tack. Tack.

Jag svarar nu gärna på era eventuella frågor angående vår älskade herrgård.

Ja. La general Sherman nånting mer i dina tacksamma händer?

Nej, det gjorde han inte.

Tack så mycket.

Tack. Ha en fin dag.

- Tack så mycket. - Hej då. Tack

- Mycket imponerande, unga dam

Tack, mr Wadsworth.

"Mr Wadsworth" låter så stroppigt och formellt. Säg Tanner.

Wadsworth.

Och...

- Tack. - Det förtjänar du.

Du lät precis som en gammal kolonialtant.

- Riktigt läckert. - Tack, sir.

Jag bjuder på middag i kväll.

Tack, men...

Visst, vi delar på notan.

Jag ska äta middag med min kille i kväll.

- Ställ in. - Jag beklagar, mr Wadsworth.

Jag beklagar också. Du får sparken.

Va?

Seså, lämnen ägorna.

- Vad sa hon då? - Inget. Hon bara...

- "Fan ta dig." Men det sa hon inte. - Underbart.

- Vilken slampa! - Verkligen!

- "Jag har en kille som jag älskar.".

- Herregud, det är min fästmö. Måste lätta, tyvärr

Hej, sötnos. Jag har tänkt på dig med.

Nu ska jag registreras som sexförbrytare, det lär inte bli lätt.

Det är ju skitkrångligt bara att få bilen registrerad,

tänk dig då hur jobbigt det kommer att bli

att vara registrerad som sexförbrytare.

Hoppas att det är krångligare.

Om det är enklare att vara registrerad som sexförbrytare...

Jag tror att jag ska bli ståuppkomiker.

"Vad är grejen med att registrera sig som sexförbrytare?"

Jag vet inte. Berätta.

Jag vet inte, jag är faktiskt ingen riktig sexförbrytare.

Jag blev lurad av en vuxen barnskådis.

En jobbig liten tjallare.

- Usch. - Jag fattar.

Ta inte det här på fel sätt...

Men du är väldigt snygg.

Om den där låtsasungen sett ut som du...

PAPPA: HAR DU GETT GUIDEN SPARKEN?!

- Då hade jag varit körd

- Får jag fråga vad du pysslar med

Jag var i läkemedelsbranschen tidigare, och...

...nu har jag en egen arbetslöshet.

Hade du vägarna förbi?

Nej, jag bor i Savannah.

- Jaha, var då? - Var?

Vad är du för en typ som...

...ställer en massa frågor?

Jag är en typ som vill erbjuda dig ett jobb.

- Så fan heller. - Jag menar allvar.

Har du möjligen nån erfarenhet av skådespeleri?

Ja, faktiskt, det har jag.

Jag vet, vad galet.

Jag var med i en pjäs, Knark är för sniglar.

Den har du säkert hört talas om. Jag spelade huvudsnigeln.

Det ingick i ett skolprojekt

för barn vars föräldrar var rädda för att de skulle börja knarka...

Hyfsat bra rollsättning, om du frågar mig.

Jag visste att du skulle passa.

En sak, bara...

Du måste bo på Wadsworth Manor.

Okej.

Du kommer alltså att ansvara för hushållssysslorna på Wadsworth Manor.

Tvätt, städning och såna saker.

Har du några frågor så pratar du med mig eller min bror Marcus.

Du kommer också att hålla i de guidade turerna, som börjar 09.30 dagligen.

Ursäkta att jag stör. Har du sett mina verktyg, Nia?

- De ligger nog i garaget. Kolla där. - Okej. Tack.

Vad var det där för en sexig läckerbit?

Det var Marcus, min bror.

Okej.

Han verkade intelligent. Vad har vi här?

Det var en fin klänning.

Otroligt. Vad är det för märke?

Ja, det är en JZP. Jag visste det.

Den tillhörde faktiskt lady Wadsworths allra bästa vän,

som råkade vara min gammelgammelfarmor Josephine Zelda Pipkin.

Hon sydde in det där i allt hon ägde, vilket inte var mycket.

Zelda, sa du?

Det här är säkert en dum fråga, men det kan väl inte ha varit så

att hon fått sitt namn av The Legend of Zelda?

Vi går vidare.

Det här är det mest värdefulla som finns här på Wadsworth Manor.

Oj, förlåt. Det är min mest värdefulla ägodel.

När general William Tecumseh Sherman bodde här under inbördeskriget

blev han så förtjust i lady Wadsworth,

i hennes gästfrihet, vänlighet och klass, att han gav henne hatten som gåva.

Jäklar.

Och det är lady Wadsworth som jag ska spela?

Det stämmer.

- Och hon var en tjusig typ? - Tjusigast av alla.

Då ska jag se till att göra henne rättvisa.

Förlåt, jag har druckit några öl.

- Jag ska visa dig ditt rum. - Okej.

- Varsågod, här har du hennes sovgemak. - Herregud.

Rummet ingår i rundvisningen, så se till att ha det som hon hade det.

Oklanderligt.

Det är ju fantastiskt!

Skorna.

Jag vet inte, Skechers tror jag.

Jaha, du menar...

- Ursäkta. - Kan jag hjälpa dig med nåt annat?

Nej, det är nog lugnt. Tack så mycket.

Se till att läsa på om herrgårdens historia inför imorgon.

Det finns en pärm här på nattduksbordet med allt du behöver veta.

Jaha, okej.

- God natt, Hannah. - God natt.

Galet.

"Wadsworth Manor byggdes 1840 av Jennings F Daubmire.

Det är ett av de äldsta och mest dyrbara historiska hemmen..."

Vad fan.

Hör upp.

Jag heter lady Wadsworth,

men ni kan kalla mig Nancy.

Jag byggde det här huset på egen hand sommaren 1855.

Nu vet jag vad ni tänker.

"Då är ju du supergammal."

Ni ska få höra hemligheten...

Solskyddsfaktor 50.

Och här har vi...

...det gamla vardagsrummet, där de anordnade fester och skit...

Ski... vor. Skivor.

Jaha, en fråga. Lite tidigt, men visst.

Förlåt, kort bara. Vad pratar du om?

Ursäkta, va?

För det första så heter du Elizabeth, inte Nancy.

Huset byggdes 1840, inte 1855.

Det står på framsidan av broschyren.

Och det här är inte "det gamla vardagsrummet".

Det är ju bara löjligt. Vad pratar du om egentligen?

Ursäkta mig ett ögonblick, bara.

- Kom med. - Ursäkta...

- Okej. - Är du snäll.

- Vad fan är det med dig? - Med mig?

- Ja. - Jag hoppades lite att få lära mig nåt.

- Det får du ju. - Nej, inte alls.

- Det är fakta efter fakta. - Men det stämmer ju inte.

- Och hur vet du det? - Jag har doktorerat i historia på Harvard.

Vad är det som pågår? Arbetar du ens här?

Jag vill bara inte få sparken, det är min första dag.

Förlåt, men jag behöver verkligen det här jobbet. Snälla.

Jag är här med några av mina elever.

Det känns märkligt, jag tänkte att de skulle få lära sig lite.

Strunt samma.

- Jag kan dra det med dem senare. - Tack. Vad gullig du är. Tack.

Om du vill lära dig mer nån gång...

- Så hör av dig. - Tack. Jag stoppar in den här.

Inga fickor, nej.

- Tack. - Visst.

Var var vi, innan vi blev avbrutna?

Just det, jag skulle visa den gamla lyan, där de tittade på...

...pjäser, säkert. Kom.

Följ med.

Som lady Wadsworth, eller jag då, brukade säga:

"Ni behöver inte åka hem, men ni kan inte stanna här."

Tack.

- Mycket bra! - Herregud.

- Du var fantastisk. - Var jag?

Jag kunde inte skilja på dig och lady Wadsworth.

- Gud, vad snällt sagt. - Jag är en snäll kille.

- Ja. - Vi kan väl fira lite i kväll?

- Okej, visst. - Så ska det låta.

Ursäkta att jag stör...

Det är lugnt, jag städar innan nästa guidning.

Jag måste bestämma vad jag ska ha på mig, jag ska på dejt med vår läckra chef.

Grattis.

Vad tycker du om den här? Kan Tanner tänkas gilla den?

Det viktigaste är nog att du för dig som en dam.

Då är det lättare att gå in i rollen som ladyn, om du hänger med.

- Tanner föredrar det lite mer eleganta. - Alltså...

Det fixar jag. Min förra rumskompis följde Downton Abbey slaviskt.

Det låter som en bra början.

- Du, Nia... - Ja?

- Tack. - Ingen fara, det kommer att gå bra.

Fin klänning du har.

- Elegant. - Tack, Nia.

- Vad då? - Jag heter Tanner.

Ja.

Hej, jag heter Addison. Jag ska ta hand om er i kväll. Nåt att dricka?

Ja, tack. Det tror jag allt.

- Nåt elegant, givetvis. - Vill du titta på vinlistan?

- Tror du inte att jag vet vad jag gillar? - Nej, inte så, jag ville bara...

Jag kan kika på listan, så att jag vet att ni har nåt som är tillräckligt elegant.

Toppen. - Och herrn?

Ja, en shot Patrón och en vodsoda.

En vodka med sodavatten.

- Hjälp. - Ja.

De har så sjukt god fisk här.

- Skinkbitarna är grymma. - Har de skinkbitar?

- Det kan inte bli fel. - Nej.

Jag kan inte fatta att du bara stod där i baren

och bara: "Hej, jag är snygg. Vill du ha ett jobb och värsta bostaden?"

Det var inte särskilt elegant av mig,

men jag skulle inte börja på cirkus, som jag sa.

Jag hade inga planer alls.

Du kanske kan göra mig en gentjänst.

Gud, alltså. Vilken hjälte du är.

Och snygg.

Du är inte dålig du heller.

- Menar du det? - Ja, då.

Vad fint!

Du är ju som en poet, fast snyggare.

Jag kan inte fatta att jag får bo på din familjs herrgård.

Det är en ganska schyst kåk.

"Schyst kåk?"

Och Taj Mahal är en "schyst sal".

Hur var det att växa upp i den där "schysta kåken"?

Jag bodde inte där.

Det är mer som ett gammalt dammigt familjemuseum.

Men när mina föräldrar dör kan jag sälja det.

Härligt.

Ska vi ta och åka dit och...

...damma av sängen, om du hajar?

Det skulle jag tro att jag gör.

- Du snackar om sex, va? - Bingo.

Önskas något mer? Lite kaffe, kanske?

- Kaffe? - Nej.

- Du, Adderall... - Addison.

Jag ville bara säga att jag drack upp hela den här flaskan...

Vem är det som kan sina viner nu?

- Gratulerar. - Tack.

Jävlar, vilken utklassning.

Vad bra du är på att köra bil full.

Tack, jag vet.

Du kysser som en häst.

Nu kör vi.

Vänta... Okej.

Herregud.

Gud, vad läcker du är. Okej, jag ska bara...

Jag ska gå och snygga till mig lite.

Det går fort.

Ett bloss?

Kondomer, kondomer...

Tack, Jesus! Jag kommer strax!

Så, snyggt.

Skit ner dig, Todd. Idiot.

Hallå där, det där ser skönt ut.

Har du tagit en liten tupplur?

Gud, vad gulligt!

Lille Tan-Tan kanske behöver få hjälp att vakna.

Var det ett ja? Okej.

Då så.

Jag vill bara kolla så att du är med på det här.

Det låter bra.

Då så...

- Nej! - Vad i helvete?

Herregud! Vem är du?

Nej, din moraliskt fördärvade slinka. Frågan är vem du är.

Det är jag som bor i det här rummet.

Och det där är min kuk, som du blockerar.

Och vem är du?

Det är jag som är lady Elizabeth Wadsworth,

och jag måste tyvärr meddela att jag blir stött

av detta föraktliga, djuriska beteende i mitt rum!

Okej, visst. Tanner berättade om dig.

- Du hade mitt jobb förut, eller hur? - Om jag hade haft ditt arbete...

...hade jag nog drabbats av syfilis för länge sedan. Eller något värre.

- Tror du att jag är prostituerad? - Det måste du vara.

Men din kund verkar ha räddat sig själv

undan de lustfyllda galenskaper som du försökte dra in honom i.

Okej, du är galen. Alltså, vad då?

Du slutade för att du inte stod ut med att träffa Tanner när han avvisat dig

och nu förföljer du honom, utklädd. Är det verkligen jag som är galen?

Du, Tanner...

På riktigt, vakna nu.

Din galna stalker är här och jag vill inte bli knivhuggen av nån knäppgök.

Det här är mitt favoritrum här på Wadsworth Manor.

Nån som vet varför?

- Varsågod, brunetten. - För att du älskar att läsa?

Fel. Läsa gör bara nördar.

Jag skojade. Här borta har vi...

Helvete!

Den där... Helvete. Helvete.

Så sa jag för att visa att kvinnor på den tiden, i motsats till vad man tror,

var lika fula i munnen som sjömän.

Så var det faktiskt. Det var vanligt att kvinnor sa "helvete",

"skit" och till och med "kukfresterska".

"Fitta" var ett populärt ord på den tiden.

Men "knulla" betydde inte samma sak som i dag.

Okej? Inte det.

Det var faktiskt en artig blinkning åt en främling.

Så det jag gör nu... Nu knullar jag er allihop.

Herregud!

Hur vågar du låtsas vara jag i mitt eget hem, och vräka ur dig sån smörja?

Okej...

Ser ni den gammeldags klädda kvinnan där?

Hejsan.

Jävla skit.

Du är en styggelse! En vedervärdig slinka!

- Vad kallade du mig? - Ingenting.

Kallade på mig...

Jag har haft så många manliga uppvaktare.

Vilken lögn! Jag var en trofast, gift kvinna. Du kan ta era lögner...

- En efter en kom de, männen... - Du borde skämmas!

- En efter en, in och ut... - Så grovt språk som du talar med!

- Mycket opassande! - Då var den guidade turen slut.

Det var allt. Tack för att ni kom, kom gärna tillbaka snart igen.

Ursäkta. Är det verkligen slut redan?

Du är en skamfläck!

Jag lyssnar inte på dig, din äckliga hagga!

Förlåt, du var toppen.

Vad i helvete...

Kom in.

Det finns så många teorier, så man vet inte...

Oj, förlåt.

Jag visste inte att du hade dambesök.

Det här är min elev Jenny. Jenny, det här är...

Hannah. Hejsan. Jag är skådis.

- Och modell emellanåt. - Hej.

Hej.

Okej, men då kommer jag tillbaka när du inte...

Nej, nej! Jenny och jag är snart klara här.

Så det blir perfekt.

- Tack, dr Plumm. - Ses på lektionen, Jenny.

- Hejsan. - Dr Plumm?

- Vad då? - Spelar ni rollspel, alltså?

Läkare och patient-grejen? Du är perversare än jag trodde.

Det är inget opassande, det lovar jag. Bara vanligt arbete.

På riktigt... Ja, kasta bort den du.

- Berätta inte om mitt arbete. - Nej, då.

Sånt som alla lärare pysslar med.

- Hon är bara en elev. - Visst.

Vad kan jag göra för dig, Hannah?

- Okej, du hävdar att du är doktor. - Ja, det är jag.

Känner du nån som kan göra en utdrivning?

- En utdrivning? - Precis.

Vad handlar det om?

Okej... Jag höll en guidad tur i morse och då var lady Wadsworth med.

Den riktiga lady Wadsworth.

Jag tror att hon var ett spöke.

Men inget läskigt spöke.

Hon var mer som ett gammaldags tantspöke.

Helt uppblåst, liksom. Hon bara...

Superirriterande och skrek åt mig, typ.

Så nu måste jag bli av med henne, och det enklaste sättet

borde vara att hitta nån som är duktig på brygder, trollformler och så.

En doktor, eller en häxdoktor,

eller en präst som är bra på utdrivningar, men ingen gammal svag präst.

Jag vill ha en snygg, ung och stark präst som kan ta stryk.

Kan du hjälpa mig, eller kan du tipsa om nån?

- Skit samma. - Va? Nej, vänta.

Vänta, förlåt. Vänta.

Jag blev bara lite tagen på sängen, när du dök upp och pratar om utdrivning.

Jag vet inte så mycket om sånt här, det är inte mitt område.

Förlåt, då.

Jag vet att utdrivning bara fungerar om den besatta personen lever.

Så det passar nog inte här.

- Okej. Tack ändå. - Vänta! Vart ska du?

- Vad då? Jag ger upp. - Bara så där?

Ja, det var längesen jag ansträngde mig så här mycket. Jag är trött.

- Är du redan trött? - Ja.

Det kan finnas annat som vi kan testa.

Okej.

Cynthia, ställ in mina möten i eftermiddag.

- Vem är Cynthia? - Min låtsassekreterare.

Jag sa åt henne att ställa in alla mina låtsasmöten.

Jaha, du skojade. Ja, det var roligt.

Är det där...

- Då ska vi se... - Fråga om spöken.

- "Hur blir man av med spöken?" - Tror du att det är så enkelt? Kolla!

- Herregud. - Ingen fara.

- På riktigt? - Det är lugnt.

Den är igång.

Så, ja.

Jag är visst allergisk mot salvia.

- Ursäkta mig. - Ingen fara.

"R."

"U."

"N."

"Städa mitt run."

Vad är "run" för nåt?

Jag antar att hon menade "rum", med m.

Det känns långsökt.

- Hon kanske menade "rup". - Vad är det?

Exakt.

Är du en 13-årig grabb, eller?

De är från 80-talet. Det var min favoritkuktid, jag är lite gammaldags.

- Favorit-kuk-tid? - Ja, precis.

Så det här är alltså gamla klassiker som jag slänger nu, tänk på det.

PRIVATA PRIVATSAKER

Herregud.

Där ser du, gammaldags. Det där är min Tom Selleck.

Varför det?

Jaha.

Jag tänker behålla Judd Nelson. Okej?

Vi har gått igenom mycket tillsammans.

Undrar varför det bara är jag som ser henne.

När en själ fastnar så där så betyder det att de behöver nåt.

Det kan vara nåt som de inte är nöjda med eller nåt som är olöst.

Men varför stör hon just mig och ingen annan?

Det kanske bara är du som kan ge henne det hon vill ha.

Var du ute efter det här?

Är du nöjd? Tillräckligt städat?

- Ganska så fint. - Väldigt fint.

Jag har aldrig sett så många dildos förut.

Inte ens i en dildobutik.

Har du varit i en dildobutik?

- Ja, massor. - Jaså?

Ja, fast jag köper inget. Jag går bara i gångarna.

- Det är lugnande. - Okej.

Jag skojade bara. Så klart.

TANNER: JAG ÄR I NÄRHETEN. KOMMER FÖRBI.

Det känns konstigt att säga det här, men...

Den här utdrivningen har gjort mig riktigt hungrig.

Har du några middagsplaner?

Ja, tyvärr, jag fick det precis.

Jaha, okej.

- Det gör inget. Jag ska iväg. - Okej.

- En annan gång. - Ja, härligt.

- Förlåt. - Nej, nej.

Ha det så roligt med dina planer, så ses vi.

- Okej. - Okej.

- Läget, mannen? - Bra. Mannen.

Vad sa du?

Inget.

Sa du "mannen" till mig?

Du sa ju det, så jag trodde att det funkade.

För mig, ja. Inte för dig. Okej, mannen?

- Okej. Ledsen. - Ja, det är du.

Idiot.

Vad sa du?

Inget.

Knack-knack, här kommer kuken.

- Jag skojar bara. - Den var bra.

- Hejsan. - Hej.

Får jag se leendet?

- Där har vi det. - Ja.

Ett ögonblick.

- Vad är det, vännen? - Inget.

Vad pysslar du med egentligen?

- Menar du allvar? - Ja...

Jag vet ju faktiskt ingenting om dig.

Vad du jobbar med och sånt.

Jag vet inte, jag gör en massa saker. I familjeföretaget.

Härligt. Som vad då?

Jag driver familjeföretaget och så.

Okej, visst.

Skäms på dig! Jag skulle aldrig leka med en mans känslor

på ett så barnsligt sätt.

Kan du få in i din tröga spökskalle att jag inte är du?

- Va? - Det var inget.

Om du inte vill ägna dig åt sådana här sedeslösa aktiviteter

kan du frigöra dig från hans närvaro. Han är inte vid sina sinnens fulla bruk.

- Det är inte så enkelt. - Nej, verkligen. Kan du fixa det?

En dam ska varken vara en slinka eller en retsticka.

Med du har lyckats vara både och.

Det här går inte.

Menar du allvar? Vad fan?

Ja, förlåt mig.

Jag har diarré.

Tja, då får vi väl laga efter läge.

Okej, nu är det läge.

Det är bäst att du går.

Visst.

- Vart ska du? - Runka inne på toa.

Jag kan inte köra hem så här.

Hur kan du låta honom idka självbefläckelse i mitt tvättrum?

Än sen? Det är ett badrum.

Du har säkert gjort en massa oheligt där inne.

En dam hänger sig inte

åt sådana oanständiga aktiviteter.

Varför inte? Det är helt naturligt.

Allt naturligt måste man inte ge sig hän åt. Autoerotism, till exempel.

- Vad är det? - Att spilla sin säd.

En handling som enbart syftar till egen tillfredställelse.

Men gud! Vad är det för fel på att njuta?

Ingenting, jag har själv upplevt njutning många gånger i livet.

Av bakning.

Promenader.

När jag skrivit dagbok.

Dagbok... Härligt.

Här lär det finnas en del. Se upp, Penthouse Forum...

- Oj, det gick undan. - Ja, jag går igång på dig.

- Jag ber om ursäkt för... - Lycka till med skiten.

Skönt.

Usch! Att vara så här nära vidlyftigt spilld säd

gör mig illa till mods, så jag ger mig också av.

Vänta lite nu.

Lämna inte dörren stängd rakt i ansiktet på mig! Jag pratar med dig!

Din ilska är högst obefogad.

Om något så är det jag som ska vara arg på dig

som imiterar mig på ett så pass skamlöst och undermåligt sätt.

Okej, nu ska jag förklara en sak för dig. Jag låtsas inte vara du.

Jag anlitades som guide till rundturerna i huset.

Det är inte ditt hus längre, men du har bott här,

och därför ska jag klä mig som du och bete mig som du. Okej?

- Fattar du? - Du är en skamfläck.

Jag vill inte att folk ska tro att jag beter mig så där,

som en så nedrig typ.

Jag är ingen nedrig typ! Tror jag inte.

Kan du hålla dig borta från mitt rum?

Okej... Håll dig borta från mitt rum också.

Inte du, Marcus. Det...

Jag har ett förslag.

Om du prompt ska låtsas vara jag,

av någon galen anledning som du har fått för dig...

Herregud, för sista gången, jag har inte syfilis.

I så fall föreslår jag att du gör det ordentligt, med värdighet

och respektfullt, om jag får be.

Med andra ord,

låter du mig lära dig hur man beter sig som en dam?

Jag är ju en dam!

Visst, okej. Försvinn inte ner i golvet eller nåt.

Visst. Jag gör det.

Bara du ger mig lite utrymme och slutar kukblockera mig.

Kuk... blockera?

Låt mig fixa mig, bara.

- Fixa dig? - Alltså...

Låt mig göra saker som kanske inte anstår en dam,

då och då, i mitt rum.

Okej. Om du går med på att låta mig instruera dig,

så kan jag gå med på att se mellan fingrarna om du

någon gång skulle ta en andra mint julep.

- Tack. - Eller ta lite morfin eller kokain.

Ta det lugnt.

Man vet aldrig när man blir tagen av dimmorna,

inte minst under Savannahsommarens eftermiddagshetta.

- Just det. - Ja.

Jag klarar mig nog, men tack för...

Okej.

Då så...

Då har vi ett avtal, som dina spelberoende kunder skulle uttrycka det.

Ja, men bara om du slutar kalla mig prostituerad.

Definitivt.

- Tack. - Om du slutar bete dig som en.

Jag glömde rakhyveln.

Här har vi familjeporträtten.

Här har vi min faster Helena.

Här har vi min faster Helena.

När jag tog emot gäster här på herrgården,

såg jag alltid till att klä upp mig ordentligt,

och erbjöd dem te och sex.

- Kex! - Kex.

Då så, följ mig.

En dam ska gå som om hela kroppen lyfter från marken.

Som en marionettdocka.

- Så här. - Okej, en marionett.

Att baka bröd är en konstform som en dam måste behärska.

Diktion är mycket viktigt.

Det är inte roligt, Hannah. Diktion.

Säg det. Utan att skratta.

Diktion.

Jag tror att jag börjar få kläm på det.

Jag kan helt objektivt försäkra dig om att så inte är fallet.

Vem vill gå som en jävla marionett?

Efter varje tugga torkar en dam läpparna med en servett.

- Även om det inte behövs? - Även om det inte behövs.

Men i det här fallet behövs det.

Nu finns det nåt som kallas mataffär

där man kan plocka på sig precis hur mycket sånt här man vill.

Nej.

Du lyckas otroligt nog missa det.

Ännu värre. Det är värre nu än förut.

Vi försöker. Beredd?

Att vredgat, vemodigt vänta i en fasligt farlig finka

på ett hastigt, hemskt hugg

från bödelns bistra bila mot en kall, karg kloss.

Vilken jävla...

Försiktigt.

Bra!

- Jösses! - Du skall icke missbruka Herrens namn.

Rött läder, gult läder, rött läder, gult läder.

Rött läder, gult läder, rött läder, gult läder.

Mycket bra!

Det här är min kusin Mandy.

Det här är min kusin... Mandy?

Hon dog. Hon ramlade av en häst och bröt nacken inför ögonen på mig. Hemskt!

- Det där är min mor. - Här har vi min mor.

En dam får inte, under några som helst omständigheter,

utstöta icke-verbala ljud...

...i manligt sällskap.

Som att fisa, menar du?

En dam skulle heller inte använda ett sådant grovt uttryck som "fis".

Men om du nu måste släppa ut något olämpligt från den nedre regionen,

så ska du ursäkta dig och lämna rummet

och gå till ett rum där du är ensam.

Om det känns okej med dig, så tänker jag testa den metoden nu.

- Redan? - Ja, precis. Ursäkta mig.

Givetvis.

- Milady. - Ja.

Kom du in till mig för att fisa?

Fes nån?

Jag tror att det var golvet.

Ja, det knakar. Nu känner jag lukten.

- Var det du? - Nej.

- Inte det? - Nej.

- Är boken bra? - Den stinker.

Okej.

Vad håller du på med?

En dam stiger upp tidigt för att fånga dagen.

Vad är klockan?

Klockan är sex och jag ber om ursäkt för min senfärdighet.

Tio minuter till. Tio minuter till.

Nej, Hannah. Det är dags att gå upp nu.

Snälla, håll käft...

Vad då? Vi hade ju ett avtal.

Av gammal vana, jag ber om ursäkt.

Tack.

Trevlig opiumstund.

Det är gräs, inte opium.

HEJ SNYGGING. MIDDAG?

TANNER: VÄLGÖRENHETSARBETE PÅ BARNSJUKHUSET I KVÄLL.

SKULLE GÄRNA KOMMA PÅ EN MINUT

♪ ETT SKJUT

Grattis på bröllopsdagen, mr och mrs Wadsworth. Vi vill bjuda er på champagne.

Tack.

Baby Yoda...

Gratulerar.

Tanner. Bild.

4 ÅR OCH JÄTTEKÄRA!

Tagga mig den här gången.

Okej?

Tack för att ni kom och besökte mitt hem.

Jag önskar er en ljuvlig dag.

- Tack så mycket. - Tack. Tack.

Lady Wadsworth. Ser man på!

Imponerande, det måste jag säga. Jag såg bara slutet, toppen.

Vad snällt av er att säga så, professor Plommon.

Nej, säg inte så, är du snäll.

Föredrar du överste Senap?

- Ja, faktiskt. - Okej.

Vad gör du här?

Jag är ordförande för Savannahs historiska sällskap.

Vi ska vara med och sponsra ett arrangemang med Grayson Wadsworth.

Så jag hämtade kontrakten till det.

Förlåt, jag fick syn på en hund och försvann lite i tankarna.

Jag ville höra om min favoritskådis hade lust att hänga lite.

- Om du vill. Eller inte. Det kvittar. - Ja, egentligen.

Men det skulle kännas lite som om jag var otrogen mot min kille.

- Jag visste inte att du hade en kille. - Jo.

Det är lite osäkert alltihop, just nu.

Okej.

Det är inte mycket jag är bra på,

men en sak jag är bra på är att läsa av folk,

och det känns som att det är på väg att bli allvar.

- Så jag måste... - Så klart. Så klart.

- Jag är glad för er skull. Vad trevligt. - Tack.

- Då ska jag gå. Men vi ses. - Ja.

- Det är inte sant, förresten. - Va?

Du är bra på mycket.

Tycker jag.

Tack.

Lyckades han samla mod att bjuda ut dig till slut?

- Det gjorde han. - Vilken tur. Jag gillar honom.

Jag gillar honom också.

Jag måste verkligen få prata med nån om det här.

Jag tror att jag börjar bli kär i Tanner.

Säg det inte.

Vad då?

Jag vet att han känns lite märklig.

Lite väl avspänd och skitstövelaktig, men...

Och så är han lite...

- Gift. - Gift, ja. Och lite...

Vad då, gift?

Gift med jobbet, typ?

Nej, gift med sin fru.

Förlåt, vännen. Jag trodde att du visste.

Hej, sötnos.

Är det bättre med magen?

- Var har du varit? - Förlåt att jag är lite sen.

Att låta damen vänta är inte särskilt gentlemannamässigt.

Damen?

- Visst. - Ja. Skulle inte jag vara en dam?

Du är sexig när du är arg.

Är du gift?

Ja, det är jag.

Men innan vi går in på det måste vi prata om dina prestationer på sistone.

Hur så?

Det har inte varit så bra.

Så vi kan tyvärr inte ha kvar dig.

- Får jag sparken? - Det stämmer.

Du passar inte till det här.

- Vad håller du på med? - Vad menar du?

- Du gav mig sparken. - Ja.

Ja, precis. Jag gjorde inte slut med dig.

Nu ser vi till att göra din sista kväll här speciell.

Och han bara: "Vi kan ju knulla ändå." Och jag bara: "Va?"

Och han bara: "Ja." Och jag bara: "Bort med din kuk."

- Anna... - Nej, Hannah.

Okej, men jag har fler gäster att ta hand om.

Var då?

Här.

Överraskning!

- Jäklar. - Det är roligt att vara spöke.

Jag är så sugen på en mint julep. Jag saknar mina dödliga läppar.

Vad gör du här? Hur kan du vara här?

Jag kan vara var jag vill, även på ett sånt här syndens näste.

Har du själv valt att vara på herrgården hela tiden?

Ja, det stämmer. Hur så?

Det låter så...

...tråkigt.

Hannah, om du inte vill umgås med mig i kväll så säg det, är du vänlig.

Du är här med en skara vänner och jag är uppenbarligen inte välkommen.

Nej, de är mina allihop.

Jag gick hit ensam.

- Jag skulle behöva lite sällskap. - Du måste omedelbart uppsöka en apotekare.

För åderlåtning, annars dör du av alkoholen!

Nej, det är lugnt. Jag är lika tålig som en tjock man.

Hörde du förresten att jag fick sparken förut?

Hoppas att du tycker bättre om ditt nya "du".

Varför har familjen Pipkin avskedat dig?

Vad har du gjort för fel för att komma på kant med dem?

Varför skulle familjen Pipkin ha gjort det?

De äger ju huset.

Gör de?

Naturligtvis, jag gav det ju till dem.

Herrejävlar.

Där är du! Innan du säger nåt måste du lyssna på mig.

Jag behöver din hjälp, men inte för att du är man. Okej?

- Okej. - Utan för att du är nörd.

- Varför är du så andfådd? - Herregud.

- Jag har sprungit och letat efter dig. - Jag var inte i mitt rum.

- Tanner har gett mig sparken. - Vad synd.

Hans släktingar har stulit Wadsworth Manor från Nias släktingar, enligt spöket.

Jag tror att jag gillar henne, vi kanske kan bli vänner.

Det suger att bara jag kan se henne.

Kan jag sova på din soffa här i några dagar?

Snälla? Och varför är du inte på ditt rum?

Ska jag gå, dr Plumm?

- Nej. - Jaha.

Dewey... Va?

- Det där var... oväntat. - Vad då?

- Jag är ledsen, Dewey. - Det förklarar ju saken.

Jag vet att jag sårade dig,

och det är jag ledsen för, men du gick vidare väldigt snabbt.

Han är...

- Vänta lite, Dewey. En sekund, bara. - Ledsen, Dewey.

- Han är min elev, din tok. - Säkert.

- Du... - Alltså, jag fattar.

Vad då?

Ursäkta, Dewey.

Du kan sova på soffan ett par nätter,

men sen måste jag börja sätta gränser, för min skull.

Jag kan inte hjälpa dig mer än så.

Okej. Jag förstår.

Ursäkta. Vänta lite.

Men lägg av!

Förlåt.

Det står bara om den fåniga rundturen och familjen Wadsworth.

Det är ju som ett helt nät av information. Vad kallas det?

Det kallas internet.

- Internet. - Ja.

Där kommer den glasögonprydda herren som du känner.

Han lider av förtviningssjuka, det ser inte bra ut.

- Nej, han är en nörd, de ser ut så. - En nörd.

Nattbindan!

Jag sitter här vid datorn.

Vem är det som hyschar?

- Vad håller du på med? - Varför pratar du så där?

Vad menar du? Det här är ett bibliotek. Jag viskar.

Det låter lika högt som jag lät!

Förlåt, då.

- Vad gör du här? - Research.

Det lär inte du veta nåt om.

Det är det jag gör hela dagarna. Vilka böcker har du tittat i?

Just det, de har böcker också.

Lyssna. Jag hjälper inte dig nu, men...

Om du vill hitta nåt från 1800-talet ska du gå till tingshuset.

Där har de alla testamenten och sånt.

Ja, vi tänkte gå dit sen, men tack ändå.

Förtviningssjuka, som sagt.

RUTH GUNDERSON ARKIVARIE

Ursäkta?

Ms Gunderson.

- Kan jag hjälpa er? - Ja, tack.

Jag jobbar med kalla fall på byrån...

Salt och Pepperstein.

- Okej. - Och...

Jag vill härmed formligen

begära ut testamentet från en Elizabeth Wadsworth

från år...

- 1875. - 1875.

Jag kan inte göra mer än att ordna en utskrift.

Jag vet inte om ni hörde vad jag sa,

men jag är advokat, så jag skulle behöva originalet.

Det är offentliga handlingar.

- Jaså, är det? - Vad innebär det?

Vad innebär det?

Att du inte behöver låtsas vara advokat för att få se dem.

Förlåt.

Dokument från den tiden är inte tillgängliga längre.

Allt digitaliserades för flera år sen.

Men det här borde duga, oavsett vad du ska ha det till.

Jag ska inte ha det till nåt konstigt alls.

Det är inte sant! Det har ju förfalskats!

Hur vet du att det har förfalskats?

Bluetooth.

Det där är inte min underskrift.

Jag skrev inte H så där.

Jag snirklade till alla mina W.

Och jag skulle inte använda en så tunn fjäderpenna.

Och jag hade betydligt tjockare bläck, Hannah.

Min handskrift var alldeles förtjusande.

Jag förstår inte varför min make har gjort så här.

Jag var mycket tydlig med att Wadsworth Manor,

min älskade fars hem, skulle tas över av familjen Pipkin

eftersom jag inte kunde få egna barn.

Om du inte kunde få barn är du inte ens släkt med Tanner.

Det är jag inte. Efter min bortgång gifte min make om sig och byggde upp nåt eget.

- Nåt som verkligen blomstrar i dag. - Inte alls, han är en riktig dick.

Du och ditt "Dick".

Det är en förkortning av "Richard", inte sant?

Jag har känt många Dickar i mitt liv.

Hur kunde det ta dig över hundra år att fatta att han jävlades med dig.

Att han blåste dig.

Att han lurat dig?

- Det var bättre. - Alltså...

För att vara spöke har du väldigt begränsade krafter.

Borde inte du veta allt, typ?

Jag antog att min sista vilja infriats.

Nia framstår som ansvarig, precis som hennes mor.

Jag har sett tillräckligt många kalla fall-serier för att kunna lösa det här.

Det första de gör

är att prata om det de redan vet.

Vad är det vi vet?

Wadsworth Manor har guidade turer.

Skriver du på väggen?

- Jag, Hannah... - Du bara torkar bort det.

...arbetade där ett tag.

Du, lady Wadsworth,

är ett spöke

med kassa krafter.

- Det sårar mig en aning. - Kassa krafter...

Alla kan begära ut ett testamente på tingshuset.

Vilket genombrott i fallet.

Sarkasm.

Det trodde jag var en 1900-talsuppfinning.

För att vara så anal så verkar du inte bry dig särskilt mycket.

Varför gjorde du inte en kopia av testamentet eller nåt sånt?

- Klart att jag gjorde en kopia. - Va?

- Var finns den? - I en bok i mitt sovrum.

Men gud! Varför har du inte sagt nåt?

Vi har slösat en massa tid på allt researcharbete.

Kopian har väl hittats vid det här laget.

Det var ett stort misstag av mig att lägga den i ett så populärt litterärt verk.

Var la du den? I Jesusboken?

- Bibeln? - Ja.

Nästan. I The American Woman's Home av Harriet Beecher Stowe.

Herregud, har du suddat ut mina lektionsplanering?

Ursäkta att jag trampade dig på tårna,

men det här är mycket viktigare än din lektionsplanering.

- Okej? - Ja, jag ser det.

Om du inte tänker hjälpa till så ber jag dig att gå härifrån.

- Det här är mitt rum. - Just det.

Jag bara undrar, hur länge tänker du bo kvar här?

Det får vänta.

Du råkar inte känna nån på teatersektionen?

- Eller? - Va?

TEATERSEKTIONEN PRESENTERAR: "SPELMAN PÅ TAKET"!

Medan jag bodde här anordnade jag...

Guidningen klockan 12 har redan startat, rabbi. Välkommen klockan 14.

Det är lugnt, jag måste...

...knipsa en liten gosses snorre då,

så jag går med nu i stället.

Trevlig rundtur.

Mazel.

Det är faktiskt så att den vi om bara några dagar återigen...

TESTAMENTE

Tjuv! Jag kräver att ni lämnar mitt sovrum omedelbart!

Det är jag.

Jösses. Det är Hannah, ditt pucko.

- Kära nån! - Jag hittade testamentet.

Vad är det här för häxkonster?

Hur har du kunnat förvandlas så?

Jag blev biten av en rabbi-smittad hund.

Du fattar inte.

Jo då, men jag finner det inte roligt.

Som om du har nån koll. Fina damer får väl inte ens skratta.

Det är inte tillåtet att ge sig hän åt skratt.

Det är inte klokt. Att skratta är en stor del av livet.

Ett litet skratt går bra.

En liten fånighet.

Det är allmänt känt att jag gör en lustig min då och då.

Jaså? Få se.

Jo, jag vill se. Kom igen.

Var det den? Var det din lustiga min?

- Ja! - Men snälla.

Så här, det är inte ens...

Testa den här.

Den här, då?

- Det går inte för sig. - Den här kommer du att gilla. Testa.

Vad är det som är så roligt?

Vad har du där?

Inget.

Ta det.

Hoppsan!

- Polisen? - Helvete.

Vi har en inkräktare på Wadsworth Manor.

Nu måste vi behålla lugnet och komma på hur vi ska få tag på en kopia till

eftersom du förstörde testamentet, och min allra käraste bok.

Jag? Du skulle ju fånga det!

Jag kan inte ta i materiella ting.

Hur fan hade du då tänkt läsa den där boken?

- Ditt språkbruk... - Anstår inte en dam?

- Precis! - Vet du vad, Lizzie, det är inte 1875.

Kvinnor säger "knulla", "skit" och "fis",

och ibland, hör och häpna, fiser, skiter och knullar de.

- Samtidigt? - Dags att komma in i 1900-talet.

- Det är 2000-tal. - Jag menade det!

Du måste visst ha rätt hela tiden!

Jag är aldrig tillräckligt duktig, smart eller fin i kanten.

Jag är så trött på att hela tiden bli påmind om det.

Och jag är så trött på att behöva påminna!

Du är på tok för vårdslös med dina egna förehavanden.

Hur kunde jag tro att du skulle hjälpa mig, som vänner bör.

Vänner? Vi är inte vänner.

Jag har inte bett om att vara en del av ditt liv, eller liv efter döden.

Eller vad fan det nu är.

Är allt bra, tjejer?

Jag skulle vilja byta cell.

Om du känner så så ska jag inte störa dig mer.

Ursäkta att jag har hemsökt dig, ursäkta om jag har besvärat dig

ursäkta för den kukblockering jag må ha åsamkat dig.

Vänta! Försvinn inte!

Okej.

Jag heter Jinx.

Har du några tabletter över?

Du, rabbi.

Du släpps mot borgen.

Jag parkerade där.

Jag tror faktiskt att jag ska gå.

- Jag har mycket att göra. - Jaså?

Ja. Nån måste rädda Wadsworth Manor.

- Du bryr dig visst om henne på riktigt. - Vad menar du?

Lady Wadsworth. Det var ju inte länge sen vi försökte få bort henne.

Jag bryr mig om Nia.

Hon förtjänar det där huset, och jag ska se till att hon får det.

Liksom...

Hur i helvete ska jag lyckas med det här på egen hand?

Vem tror jag att jag är? Vet du vem jag är?

Vet du det? Alltså...

Jag var kompis med ett spöke.

Ett riktigt spöke.

Och nu känns det...

Tanner är ett sånt svin!

Alltså, vem bryr sig?

Vem bryr sig?

Jag vet inte vad fan du snackar om, men så här är det.

Du är en smart och stark kvinna,

och jag är övertygad om att du klarar av allt du tar dig för. Så sätt fart.

Iväg.

Du har rätt. Jag klarar av allt du tar mig för.

Det får duga.

Jag ska göra dig stolt.

Din nota är uppe i 279 dollar. Hur ska vi lösa det?

Va? Jaha.

Min kompis ropar på mig.

Jag kommer. Ursäkta.

Jag hörde inget.

Under min levnad anordnade jag ett flertal festmiddagar och baler.

Kanske kommer vi att kunna ordna något liknande igen.

Och här borta har vi general Shermans hatt.

Du har städat, ser jag.

Hur går det med utredningen, Sherlock?

Jag ber dig vänligen att inte vara så nedlåtande mot mig.

Håller du i en rundtur?

Förlåt. På riktigt, hur går det?

Inte så bra. Det känns som att det saknas nåt.

Det är väl pipan och hatten som saknas.

Sherlock... Fattar du?

Herregud!

- Förlåt, det var sista gången. - Nej, hatten.

Det ligger i hatten! Vilket geni du är!

- Ursäkta, nu hänger jag inte med. - Det kvittar.

Jag förklarar på vägen dit.

- Vart då? - På väg till det där du ska hålla i.

Det är inte förrän om flera timmar.

Toppen, då hinner vi fixa kläder.

Kläder?

Välkomna till Wadsworth Manor.

För helvete, Hannah. Om Tanner ser dig får han spel.

Nej! Ni knäppgökar står inte på gästlistan.

Jo, jag gör det.

Max Plumm, ordförande för Savannahs historiska sällskap och talare i kväll.

Nån av de andra historienördarna kan ta det.

Vad fan, älskling? Du lämnade mig med de där...

Herregud, lägg ner.

- Va? - Jag pallar inte.

- Vad pallar du inte? - Det där.

- Vilket? - Jag dör.

Jag pallar inte era kläder.

- Jag är besatt. - Det är väl positivt?

- Vilka är de? - Det är lite lustigt...

Hannah arbetade här tills hon blev avskedad.

Du kanske vill förklara för din fru varför det blev så?

Mannen.

Jag älskar verkligen era kläder.

Och jag älskar era.

- Underbart. - Gertrude Armitage.

Min före detta make gick i skolan med Grayson.

Där ser man.

Det här är min andra make. Felix.

Hejsan. Lady Wadsworth, och det här är min första make...

Richmond Wadsworth.

Hon glömde bort mitt namn.

Ni får ursäkta.

Jag stod och tänkte på vem jag skulle vilja ha som andra make. Felix, kanske.

Er får vi hålla åtskilda.

- Grayson! - Hej på er.

Ni måste träffa vår förtjusande, nytillkomna gäster.

Nog för att vi är förtjusande,

men nytillkomna är vi då inte.

Vi är ju döda.

- Ja. - Jaha...

Underbart att ni har klätt upp er

som våra kära förfäder. Förtjusande.

Verkligen förtjusande. Låt mig presentera min fru.

- Lydia. - Angenämt.

Angenämt för mig med.

- Oj. - Klänningsfållen är smutsig.

Vad är det här för en förtjusande liten rackare?

Bry er inte om henne, hon är inte vid sina sinnens fulla bruk.

- Mer än vad du är, ditt fyllo. - Mamma.

Ni får ursäkta oss, hon behöver nog bara en nypa frisk luft.

- Just det. - Kom nu, mamma.

Trevligt att träffas.

- Ska du köra på den dialekten? - Är den inte bra?

Fruktansvärd.

- Menar du det? - Hemsk.

Lystring, är ni snälla.

Som de flesta av er vet så heter jag Edna Smythe.

Spara applåderna till slutet.

Som vice ordförande för SPS

är det en ära för mig att få presentera en av de första som bodde

i denna vackra bostad.

Men innan dess vill jag säga några ord om...

- Bara "Wadsworth". - "Wadsworth."

- Herregud. - "Herregud."

Ska du dra mitt Airbnb-skämt?

- Det tror jag inte. - Det borde du nog.

Varför gör jag det här? Jag kommer att få sparken.

...av Savannahs ärorika historiska arv.

Mina damer och herrar, lord Richmond Wadsworth.

Tack!

Vilken fantastisk presentation. Så vänligt, tack.

Det är en ära att åter få komma hit, till denna enastående afton.

Men det är inte min förtjänst att huset är ett av Savannahs mest kända.

År 1865 höll general Sherman och hans mannar

min hustru som gisslan under pistolhot,

och det efter att de plundrat och skövlat sig fram genom Georgia.

Synd att de inte tog in på Airbnb.

Nu ska jag presentera min underbara hustru, lady Elizabeth Wadsworth.

Helvete.

Tack, kära medborgare i Savannah.

Jag vill tacka min make för den vänliga presentationen.

Men om sanningen ska fram har han inte alltid varit särskilt vänlig.

Till exempel så mördade han mig.

Så...

Vad sa hon?

Jag sa att er släkting mördade mig.

Jag är hyfsat säker på det i alla fall, men en sak är jag helt säker på.

Det här huset, som kallas Wadsworth Manor,

efterskänktes inte alls till familjen Wadsworth.

Det efterskänktes till min vän Josephine Pipkins släkt.

Jäklar.

Vad pratar hon om, vännen?

Nu räcker det! Det här är vansinnigt. Jag känner henne, hon är ingen dam.

Det är kameror överallt, pucko. Gör inget dumt.

Jag har nyligen kommit över originaltestamentet.

Alltså mitt testamente, som har blivit förfalskat.

Sen förstördes testamentet tyvärr

på grund av en klumpig missbedömning från min sida.

Jag skulle... Det är en lång historia, och det är oviktigt.

Men jag har med mig min dagbok.

Här...

Min dagbok!

Herregud.

Och den kan enkelt verifieras.

"Hatten, numera min, var fordom en symbol för Sydstaternas illdåd,"

men från och med nu ska den i stället få symbolisera Söderns gästfrihet

och gemenskap med alla, oavsett om de är rika eller fattiga, vita eller svarta.

Och jag förkunnar även att den som har hatten i sin ägo

"är den rättmätige ägaren av herrgården, där den för alltid skall få stanna."

- Kära du, kära du. - Ja.

- Jag beundrar verkligen er hängivenhet. - Tack.

Men den där hatten har tillhört min familj i flera generationer.

Då kanske vi kan fortsätta festligheterna.

Kan du hjälpa damen ner, Marcus?

- Ett ögonblick, sir. - Marcus! Det är ditt jobb!

Vänta, jag kan förklara!

Nia Pipkin, kan du komma upp hit, är du snäll?

Nia, vad var det din gammel-jätte-gammel-farmor

broderade in i allt hon ägde?

Sina initialer.

- Sina initialer. - Och?

Josephine Zelda... Det är inte bara ett tv-spel, sir.

- Vad pratar hon om? - ...Pipkin.

JZP.

Det broderades in i alla klänningar,

alla strumpor och alla hattar hon ägde.

Käppen, älskling.

Är du säker på det här?

Backa, är ni snälla.

Nu skall sanningen avslöjas.

- Vad gör hon? - Jag ska bara...

Vad fan.

Herregud.

Okej!

Men jösses.

Okej.

Jag ber om ursäkt.

Som sagt, nu skall sanningen avslöjas.

Här ser vi "JZP".

Det var väl spännande? Vilken uppvisning!

Då så, kom nu, knäppgök. Kom igen.

Jag fattar inte det där med den gamla fula hatten.

- Den var lika smutsig som din klänning. - Vad menar du med det?

Den var så smutsig, men sen lämnade jag in den för tvätt och nytt foder.

Okej.

JZP!

Gör ditt jobb, Marcus, få ut henne härifrån!

Jag jobbar nog inte för er längre.

Mordet, då?

Ja, just det. Kära nån. Mordet, ja.

Jag, Elizabeth, kunde inte få barn,

vilket gjorde min make mycket upprörd.

Han blev mycket våldsam och man skulle kunna kalla honom ett...

Vad är det ni säger? Ett...

Kukhuvud.

Ja, precis, tack. Ett kukhuvud.

"Jag är rädd att Richmond, möjligen under berusning,

vilket blir allt vanligare, kan komma att skada mig."

Det var en av hennes sista dagboksanteckningar.

Hon dog en vecka senare, av inre skador efter ett fall.

Mina vänner, damer och herrar, snälla...

Det här är starten för min valkampanj inför borgmästarvalet.

Som borgmästare skulle ett av mina viktigaste mål vara att skipa rättvisa

för Savannahs samtliga invånare.

Med tanke på de bevis och den information som framförts här i kväll

så överlåter jag härmed det här huset...

Sa han "överkåt"?

...och alla dess tillhörigheter

till dess rättmätiga ägare,

och mina goda vänner,

Nia och Marcus Pipkin.

Vilket idiotiskt skitsnack!

Mina damer och herrar, jag ber er att höja era glas

och skåla med mig.

För Pipkin Manor.

Underbart! Mer dricka finns i baren, mamma.

Tack.

Är hon borta?

- Ja. - Det är bra.

Tack vare dig kunde hon gå vidare.

- Och tack vare dig. - Visst.

EN MÅNAD SENARE

EN GRUNDPELARE I DET HISTORISKA SAVANNAH

Hur är det med er i dag?

Mår ni bra? Toppen.

Helvete.

Jag har försovit mig.

Fem minuter till, bara.

Gärna, men det går inte.

Fem minuter.

Fyra minuter.

Ge dem vad de tål, damen.

Absolut, min bror hör av sig. Tack.

- Förlåt, vi missade att ställa klockan. - Det är lugnt.

- Ha det så roligt på rundturen. - Tack!

Damen borde infinna sig när som helst nu.

Här har vi henne.

Tack, lord Pipkin.

Jag är er ödmjuka värdinna, lady Elizabeth Daubmire.

Jag vill hälsa er välkomna till Pipkin Manor.

Ni ska få lära er lite om mig,

men jag ska främst berätta om den här vackra herrgården

och vad som gör den så speciell.

Dagens rundtur startar där alla rundturer borde starta - i baren.

Vanligtvis väntar jag tills solen gått ner bakom banjanträden

innan jag tar en mint julep på eftermiddagen, men...

...nu när ni ändå är här...

Följ med lord Pipkin in, så ses vi där inne.

Följ med in, vänner.

Kom in, ingen brådska.

Välkomna hem till mig.

Jag är så stolt över dig.

Vad gör du här?

Jag ville bara säga hej.

Det var ju faktiskt mitt hus.

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, men du behöver inte vara här.

Jag klarar mig.

Vi söker Hannah Daniels.

Det är jag, det.

Kan jag hjälpa er?

Vi griper er för brott mot paragraf 147-b i brottsbalken.

- Va? Vad är det för nåt? - Släppa väder öppet?

Ni skulle ha registrerat er som sexförbrytare inom 30 dagar.

- Men Hannah... - På riktigt?

Har jag inte lärt dig att en dam inte begår sexualbrott?

Jag har inte gjort nåt. Fan.

- Språket! - Förlåt.

Då så, nu går vi in, allihop.

Jag väntar här på dig!

Hej då, Hannah!

.::TWA - Your Source Of Quality!::.

Du behöver inte låtsas längre, du sa ju att du är 19.

- "Massor av könshår." - Jag har massor av könshår.

Jag gillar honom inte.

"Massor..." Förlåt!

Jag föredrar kött i kubform.

Jag har ett superbra tandblekarteam, om du är intresserad.

- Är det fler än en? - Ja, ett helt team.

Okej.

- Det stämmer inte, förresten. - Vilket då?

Du är bra på massor av saker. Tycker jag.

- Chrit? - Fortsätt.

Kör iväg, alltså.

- Förlåt. - Ja, det var ditt fel.

Hur ska man stå när man skakar dildon?

Det är det här som ska ge mig en Oscar.

"Att ta i beaktning."

- Är hon borta? - Ja.

Det mesta av henne är borta.

Det är bra. Det är toppen.

- Nu har hon gått vidare. - Ja.

Hon sitter inte fast längre, hon har släppts fri.

- Försvinn. - Okej.

Kolla, jag har knäckt koden.

Och ändrat din flygtid.

Nu åker du med 16-planet.

Med byte i Dallas.

- Vad fan är det med dig? - Vad är det med dig?

Förlåt, vi stod så nära.

Vad då? Vad är det med dig?

Min farbror känner åklagaren, de har tagit tillbaka anmälan.

Nej, det har de inte.

Ja, jag tror det. Lite guppigt, kanske. Det blir skoj.

- Okej. - Vem är han?

Om du nu måste släppa vind, framifrån eller bakifrån...

Om du måste...

Om du måste...

Du...

Jag hjälper dig inte, men... Kan du sluta?

- Nej, jag är ju med i den här scenen. - Du gör det så bra. Förlåt.

Ja. Du och ditt "Dick".

Förlåt, det var mitt fel.

Jag tar ett glas nypressad mandarinjuice. Utan fruktkött.

Och så tar jag en Bloody Mary med kajennpeppar,

men utan en massa selleri och skräp.

Jag tar en matcha-latte, men det ska vara komjölk!

Ingen sån där veganskit.

Då tar jag en mintchokladmilkshake utan choklad.

Jag ska vaxa bikinilinjen klockan tre.

Gudskelov! Jag hade rivsår i ansiktet i fyra dagar.

Jag kunde inte jobba.

Kan du ta det närmre kameran?

- Det där lär inte komma med. - Knappast!