Original subtitles

Jag tycker att de är galna hela bunten.

-Hallå. -Hallå!

Gör ni alla de här själv, ms Lawton?

-Ja, tycker ni om dem? -Det gör hon.

Den här älskar jag. Jättefin.

Varför köper du inte en uppsättning?

Det här är ett rörande ögonblick.

Det är första gången i mitt liv jag vinner nåt.

-Den är säkert rutten inuti. -Du är svartsjuk på min kokosnöt.

-Hallå, George! -Simone.

-Vem var det? -Simone Hollingsworth.

Det där är hennes make Alan.

Vad har han som inte vi har?

Han har köpt kvarnen och ska öppna ett hantverkscenter.

-Keramiker, konstnärer, glasblåsare. -Du låter inte så entusiastisk.

-Hallå, George! Var är Cath? -I tetältet.

Söta mö, önskar ni förtära en nötköttsburgare?

Kanske en vegoburgare smakar bättre?

Och ni, sir, en korv av den varma sorten?

Där borta, vid grillen.

Pappa, känner du tanten som försöker se ung ut?

Vad hemskt sagt...även om det är sant. Nej, det gör jag inte.

Hon är skådespelerska. Frida nånting.

Kom igen nu! Vad heter hon?

-Hallå där! -Hallå.

-Kägelspel, 20 p per runda? -Var inte löjlig.

Den unga damen vill tala med mig.

Jag såg att ni frågade er far om jag var den där skådespelerskan.

"Hon var ju med i den där filmen..."

Han vet vem ni är, jag också. Elfrida Molfrey.

Jag är smickrad!

Du tror att jag inte kommer att bråka inför en folksamling.

-Jag nitar dig gärna inför folk. -Det här får ni lösa senare!

-Vem är den självkära killen? -Han heter Gray Patterson.

Var är Andersons? Nigel, Doreen - ni gav väl pengar till Morton Mill?

Visste ni att företaget är ruinerat?

Jag ville berätta för alla personligen.

Var är din andra hälft, Felicity?

Vet du nåt om det här, Reg?

-Det är nyheter för mig. -Han är bara sekreterare.

Vi har också investerat pengar.

Det är inte bara ineffektiviteten.

Ohjälpsam bank, fel projektansvarig.

Så försvann mina 20 000.

Sarah... Den här idioten har slarvat bort våra pengar.

Handuppräckning: vem vill att jag dödar honom?

Har vi nån polis här?

Mr Patterson. Jag är polis.

Vi bevarar lugnet.

Om du har klagomål går du till myndigheterna, till mig.

-Har du klagomål? -Nej, det har jag inte.

-Vad handlade bråket om? -Nånting eller ingenting.

-I bästa fall var det mycket fräckt. -I värsta fall, brottsligt.

Jag är ordförande i planeringskommittén.

Hantverkscentret i kvarnen behövde tillstånd.

Gray Patterson erbjöd mig pengar för att driva igenom planerna.

-Hur mycket då? -3 000 pund.

Vilken lustig summa. Inte småsmulor, men inget att riskera nåt för.

Pengarna är inte problemet. Han hotade henne också.

-Bunny! -Reg.

Hämta Elfrida, det är gratis öl på puben.

Fint! Hur mycket fick vi ihop?

-Runt 2 000 pund, tror jag. -Inget dåligt dagsverke.

-Följer du inte med till puben? -Jag har fått nog med byliv idag.

-Kommer Gray dit? -Det tror jag.

-Du vet väl varför han bråkade? -För att han gillar mig stenhårt.

Han förstår inte varför du gifte dig med mig.

Säg sanningen. Har du lurat dem på pengar?

Ursäkta mig... Mrs Anderson, eller hur?

Jag håller ett öga på Gray. Tvättar, handlar, städar...

-Ni vet väl hur unga singelmän är? -Av personlig erfarenhet.

God dag, kommissarien.

Tack, Doreen. Du är väldigt rar.

Det var ett nöje. Vi ses imorgon.

Hon tycker om att laga mat till mig. Det vore ohyfsat att vägra.

Vad får hon ut av det?

Hon känner väl sig behövd och ung.

-Vad kan jag göra för er? -Ge mig lite av ditt självförtroende.

-Vad gör du? -Ser mig omkring.

Jag ser helst att du låter bli.

-Varför är ni här? -Alan Hollingsworth.

Igår hotade du att döda honom.

-Det var bara i stundens hetta. -Då sker de flesta morden.

Vi kan glömma bort det, för ett pris.

Mer än du erbjöd Catherine Bullard för att driva igenom dina planer.

-Det har jag aldrig gjort. -Hon är min vän. Jag tror på henne.

Det kanske var i stundens hetta?

Till skillnad från hotet du utfärdade mot henne.

Det lät väldigt överlagt i mina öron.

"Om inte folk får vad de förtjänar, blir andra skadade."

"Du har ett fint ansikte, Catherine. Du vill säkert behålla det."

En man som säger så till en kvinna är antingen desperat eller ond.

Vad är du?

Det gick snett på kvarnen, eftersom Alan vacklade.

Banken ville ha tillbaka lånen...

Tror du att din partner svindlade?

Ja, men inget märkbart. Jag övertalade folk att investera.

-Satsade du nåt? -20 000.

Jag ska prata med Alan Hollingsworth.

Håll dig borta från honom och Catherine Bullard.

Du har ett fint ansikte. Du vill säkert behålla det.

Jag hatar såna killar! Silversked i käften, Falloni i armhålan.

Deodorant, 80 pund per flaska.

-Vad tyckte du om rummet? -Fjolligt.

Inga skolfoton, inga bilder på föräldrarna eller sig själv ens.

Han försöker bli kvitt sitt förflutna.

Han är inte finare än vad du är.

-Växte han upp på gatan? -Han vet hur man snor folk på pengar.

-Och kvinnor från sina makar? -Ja.

En kommissarie på besök, Bunny!

-Jag ser det. -En ny kanna.

Ska ni träffa Hollingsworths?

-Ja, det ska vi. -De bor där.

Mr Hollingsworth?

Hallå?

-Någon? -Mrs Hollingsworth?

-Är han död? -Det tror jag inte.

Hur vet du det? Du gick första hjälpen-kursen. Bevisa det.

-Kommissarie Barnaby. -Han behöver ingen ambulans.

Han behöver en kall hink vatten. Aspackad.

Förlåt, falskt alarm.

Vad gör ni här?

Folk har förlorat pengar på kvarnprojektet.

Mr Hollingsworth?

Kom förbi polisstationen imorgon bitti.

Då kan vi prata igenom det.

Troy? Sitt kvar där.

Hallå?

Han kan inte prata just nu. Jag kan ta ett meddelande.

-Vem var det? -Det sa han inte.

-Numret är hemligt. -Han ville inte bli spårad.

-Mr Hollingsworth? -Ja.

Var är din fru?

Tränar klockringning...

Hallå, mrs Anderson! Ni har fullt upp idag.

-Jag söker Simone Hollingsworth. -Hon har inte dykt upp.

-Har ni hört av henne? -Nej, mr Barnaby.

Simone är inte mycket för artigheter.

Kommissarien! Tack för att ni grep in igår, i tältet.

-Det var så lite så, mrs...? -Felicity Buckley.

Tack då.

Vänta lite! Våra surt förvärvade slantar då?

Ni undersöker väl saken?

Se det som en officiell begäran.

Bara för att nån klockringarfjant förlorar pengar stormar vi in?

De är här allihop, Troy.

Isaac Dawlish. Han är från Bunnys släkt. 1667.

Där ligger några Andersons, och några Buckleys vid idegranen.

Det gamla gardet. Undrar vad de tycker om nykomlingarna?

Alan, Simone, Patterson?

Kan vi inte sätta dit honom för mutbrott?

Just nu är det nåt som retar min snutnäsa.

Det är Fallonin. Den dröjer sig kvar.

Två killar har affärer ihop.

En hotar min vän, efter att ha lurat sina grannar på pengar.

Den andra kör företaget i botten och tar pengarna.

Samtidigt har hans fru försvunnit.

-Telefonsamtalet, sir. -Du har också vaknat!

"Hollingsworth", sa han.

Inte ens ett hej, bara "Hollingsworth".

Du var inte Hollingsworth, så han la på.

Vem är det? Vad vill han?

Ursäkta mig...

Jag söker Alan Hollingsworth.

-Alan. Ja... -Alan?

-Varför söker ni honom? -Det är väl min ensak?

-Ja? -Där bor han.

Tack.

En tjock man besöker Rose Cottage.

Det är väl inte Barnaby igen?

Han är inte fet, han är utsökt!

Du inser väl att han är polis, min kära?

Givetvis! Visst är det spännande?

Farligt, hade jag sagt. Enfaldiga kvinna.

Du är vid god hälsa, unge man.

Min egen kan ingen skål hjälpa.

Vad vill ni, mr Villacott?

-Gray Patterson, er affärspartner... -Före detta.

Han har visst berättat för folk...

...att pengarna han investerade i kvarnprojektet är hans egna.

Det stämmer inte. De är mina.

Det är ett stort steg från hans till dina.

Det tycker jag inte.

Hans, mina, dina, deras...

Allt betecknar samma sak och tillhör, i det här fallet, mig.

Alla 20 000 pund.

-Vet du var Simone är? -Hos sin mor, väl?

-Du får nöja dig med mig. -Det är inte så illa.

Du är inte lika bra på dart, men du är smart.

Är det vad du söker? God konversation.

Jag trodde att du bara ville...

Det vill jag också.

-Vad då för nåt? -Det du precis sa.

Jag avslutade aldrig meningen.

Du har fel. Simone är vass som ett rakblad. Det tål inte Alan.

Tål inte? Han avgudar henne.

-Han slår henne. -Det är bara skvaller.

Jag har sett blåmärkena. Väl dolda, aldrig i ansiktet.

Du tror inte att han har gjort nåt utöver det vanliga?

-Som vadå? -Slagit henne för hårt?

-Vem är det? -Det är bara jag, Alan.

Brenda. Förlåt, jag var så långt bort.

Jag vet att Simone är hos sin mor, så jag har lagat den här åt dig.

Det är shepherd's pie. Det är bara att värma i ugnen.

Tack! Det var vänligt av dig.

-Var det nåt mer? -Nej.

Kom in!

Vad spännande med en son som följer er i yrket, kommissarien!

Ja, helt säkert, men...

Dagens bak!

-Kända som Bunnykakorna. -De ser jättegoda ut.

Utseendet kan bedra. Bevis krävs.

Ta för er!

Vad ville ni tala om, ms Molfrey?

Det gäller grannarna, Alan och Simone.

Bunny höll på att lägga sig igår natt...

...när han hörde...

Nyfiken som han är, gick han ut...

Ni kan väl berätta, mr Dawlish.

Mot häcken, och där stod Alan och grävde ett hål.

Med min spade, kan jag tillägga. Han lånade den förra veckan.

-Hur stort var hålet? -Ni håller med! Han dödade henne.

-Var det stort nog för en kropp? -Vikt på mitten, ja.

-Eller upphackad! -Sen hände nåt märkligt.

Brenda Buckley kom dit, med en shepherd's pie.

Alan blev nästan ihjälskrämd när han hörde porten.

Shepherd's pie med kött och potatis?

Ja, hon gav den till honom och sa:

"Simone är hos sin mor, så jag lagade den här åt dig."

-Vad märkligt gjort. -Simone har ingen mor!

Hon dog för tre år sen.

-Får jag? -Ja, varsågod!

Hur har det varit mellan Alan och Simone på sistone?

-Vi kikar inte genom nyckelhål. -Det är klart att ni gör, ms Molfrey.

Det var ett jäkla liv häromkvällen.

Jag bryr mig inte om hur du försörjer dig, bara du gör det.

Jag sliter ont, men Gray Patterson får all uppmärksamhet.

-Var inte så gammalmodig. -Det tar jag som ett erkännande.

Det är inte värre än du och ms Hängbyxa bredvid.

-Brenda? -Ja!

Hon stirrar på dig varje morgon.

Du älskar det. "Hur är det, Brenda?"

-Det är artighet. -Som mellan mig och Gray.

-Inte enligt andra. -Nu räknas grannarnas åsikt.

Därefter stormade hon ut ur huset.

-Talade hon med er? -Hon låtsades inte om oss.

Simone och Gray Patterson. Är det nåt mellan dem?

Vore jag 50 år yngre hade hon varit chanslös.

Efter tio minuter i ert sällskap känner jag mig bättre.

-Lämnade han tillbaka spaden? -Ja.

Skulle du ha nåt emot...

-Skulle inspektören kunna låna den? -Inga problem.

Sir?

Ja?

Häromdagen bad jag dig komma förbi stationen.

-Mår ni bra, sir? -Ja. Säg det du.

Du skulle prata om kvarnprojektet, men du kom aldrig.

Jag har varit upptagen med rörelsen.

Du sa att Simone var iväg och ringde i klockan.

-Det var hon inte. -Det får du ta med henne.

-Hon är hos sin mor. -Hennes mor är död.

Vem tar jag upp det med?

Om ni verkligen vill veta så har hon lämnat mig.

Det här är inspektör Troy, och det här är en spade.

De ska gräva ett hål i din trädgård, med din tillåtelse.

-Det får ni inte! -Tack.

De gick runt på baksidan.

Hallå, Bunny!

-Ni hittar ändå inget. -Australien, om han ligger i.

Är det ditt verk, Dawlish?

Eller Förskräckliga Fridas? Var är den gamla haggan?

Är ni roade?

-God morgon. -Du missar nåt, Reg.

Bjud hit hela byn! Ni kan sälja biljetter.

Sir! Jag har hittat nåt.

-En shepherd's pie. -Jag begravde den levande.

-Var det allt? -Nej, inte riktigt.

Gå upp, badrummet ligger precis ovanför.

Shepherd's pie vid midnatt...

För mig är det ett uttryck för äkta kärlek, mr Hollingsworth.

Trots att jag inte tål det?

Är det inget mellan dig och Brenda Buckley?

Har du sett henne?

Du erkänner alltså att du begravde pajen?

Det var vad du la ner i hålet.

-Vad grävde du upp? -En död kropp?

Nej, jag tror att det var pengar.

Som jag ska ha stulit av mina grannar?

Var du än fick det ifrån, användes det som lösensumma.

Din fru har inte lämnat dig. Nån har tagit henne.

-Inspektören pratade med honom. -Hon har lämnat mig.

Vänta...

Vi har kvalificerade förhandlare för kidnappningar.

Världens bästa. Fundera på det.

-Din inspektör tar god tid på sig. -Han är väldigt noggrann.

-Är allt som det ska, sir? -Ut med er, båda två!

Garderoben är full med kläder, smyckesskrinet var tomt.

Klassiskt.

Massor av kläder, inga smycken. Klassiskt.

Mår ni verkligen bra?

Dags för lite grävande, Troy.

-Var det ett skämt, sir? -Nej, det var en metafor.

Kontakta bedrägeriroteln och hör om intresset för fiffel i Morton Fendle.

Och gräv upp... Förlåt.

Ta reda på allt du kan om Patterson, Hollingsworth och Reg Buckley.

-Hej, Georgie! -Tom.

Du hade rätt om kokosnöten. Den var rutten.

Ni borde veta att Nigel Anderson-

-har kallat till möte idag vid lunch, på sin pub.

-Vad står på agendan? -Hur ska kvarnpengarna återbördas?

Det har jag svaret på. Det kommer inte att ske.

-Vad menar du? -Inte du också, George.

Hur tänker de mäktiga? Vänta lite, broder...

Vi borde gå på mötet.

-Varsågod, George. -Tack.

-Vad gör ni här? -Vi vill ha något att dricka.

Vi vill ha två stycken av det där.

God dag, mrs Anderson!

-Är ni inte i tjänst, mr Barnaby? -Nej, men det svänger fort.

Vi kanske kan boka in ett möte. Privat.

Tror du att vi ska hämma dig?

-Huset bjuder. -Nej då, Nigel.

Okej, mina vänner. Slå er ner.

Vi ska inte vara alltför formella.

Även om det gäller allvarliga saker.

Bunny? Kan du flytta på dig?

Sammanlagt har vi förlorat runt 90 000 pund i kvarnprojektet.

Föga förvånande är inte Alan här för att försvara sig.

Inte heller Reg Buckley, företagets sekreterare.

En del vet att jag har bett polisen utreda det.

-Vi väntar på deras svar. -Bra.

Det här är senaste nytt...

Jag bjöd hit Alan, och han hänvisade till sin advokat.

Han hänvisade mig till konkursförvaltaren.

Med andra ord: han är bankrutt.

Kommer våra surt förvärvade slantar att stoppas undan i ett karibiskt...

-...sexdistrikt? -Det skulle inte förvåna mig.

Vi kan fråga Felicity om pengarna.

Fråga Reg, men dra inte in henne.

Ni verkar ha glömt att jag också har förlorat pengar.

-Du lurade av mig pengarna, Gray. -Protest.

-Avslås! -Väx upp, Nigel.

Sånt får man räkna med när man tar risker.

Hur vågar du tilltala mig på det viset?

Dämpa er. Nu röstar vi om det.

Räck upp handen, ni som tror att Gray har lurat er.

-Det tror jag. -En, två, tre, fyra.

Fyra...

-Det är nog klart nu. -Jaha, tack.

Tack.

Vi ska inte göra nåt olagligt.

Varför går vi inte hem till Alan...

-...tillsammans! -Jag instämmer.

Vänta nu.

-Sätt dig. -Jag lyder inte i mitt eget värdshus.

Jo, om du vill ha förnyat tillstånd.

Jag tror att nåt allvarligt har skett i Morton Fendle.

-När ska ni göra nåt åt det? -Jag pratar inte om kvarnprojektet.

Vad pratar ni om då?

Har ni sovit de tre senaste dagarna?

-Simone Hollingsworth är försvunnen. -Hon har lämnat honom.

Eller så sparkade han ut henne för otrohet. Massor av killar...

Varför tog hon inte med sig kläderna?

Hennes smycken har försvunnit. En klassisk kombination.

Hon hann inte packa, och maken sålde smyckena för att betala lösen.

-Har hon blivit kidnappad? -Jag tror det.

Det är bättre att ni vet sanningen, än att lyncha hennes make.

Vem ligger bakom det här förfärliga?

Någon med egna intressen, mrs Buckley.

Någon som vill ha tillbaka sina pengar.

Som alla här.

-Kommissarien? Får jag tala med er? -Naturligtvis.

Det låter konstigt, men skulle ni kunna prata med min make?

Javisst. Hoppa in.

Han hörde oss och gömde sig i sin håla.

Hurdan är Simone?

Alldeles för exotisk för en sån här by och för nån som Alan.

-När såg du henne sist? -På festkvällen.

Hon var lättklädd och flirtade med alla. Hon gick tidigt, med Gray.

Förutom Gray, vilka är hennes vänner?

Hon och Sarah Lawton verkar komma överens.

Sarah flyttade hit kort efter Simone.

Simone höll på att komma över Vince, hennes förra pojkvän.

Då var hon redan gift med Alan?

Kvinnor gör dumma misstag.

Den var fin.

Ja, det är en bröllopsdagspresent från Reg.

25 år...

Väldigt fin. Och dyr...

Jag har fått andra presenter också.

-Det är besparingar, säger han. -Men du tror inte på honom?

Där är ni ju, mr Buckley.

Vad hände vid kvarnen?

Jag vet inte. Alan höll allt för sig själv.

Om jag ska vara ärlig hade jag ingen lust att ta jobbet.

Jag var revisor på Tescos, och blev friställd.

Du fick sparken. Avvikelser, brukar det heta.

Det har väl blivit till vana? Att skumma av lite överflöd?

Kommer ni att väcka åtal?

Rummet har uppsikt över husen. Jag vill placera en man här.

Några dagar bara, se vilka som kommer och går.

Under tiden vill jag ha en lista på alla som investerade i kvarnen.

Varför skvallrar en kvinna på en kul typ som Reg?

Hon vill bli av med honom.

Det var en sån man Hollingsworth behövde. En småtjuv.

Nån att skylla på, om vi dök upp?

Grabben ligger verkligen i!

Skräpigt snygg. Det gillar kvinnorna.

Sarah var på mötet, men hon investerade inte.

VAR PÅ DIN VAKT! DE IAKTTAR DIG!

Felicity? Det är Alan.

Det är Alan Hollingsworth. Han tänker berätta allt om Simone.

Han väntar på er.

Hallå?

Det är inte sant! Kom igen!

Jag vet inte hur jag ska säga det.

Försiktigt, Troy. Jag vet nog vad du tänker säga.

Jag tappade bort honom.

Alan! Jag vet att du är illa ute. Låt mig hjälpa dig.

Förlåt mig!

Hej, pappa. Det är jag. Jag mår bra.

Jag var precis på Finchmere Market.

Jag vill att du berättar en sak för polisen. Det är viktigt.

Hallå? Pappa?

Visst är det Brenda Buckley.

Det där vill du inte se.

Gör lite tester på bromsarna.

Hon verkar ha blivit prejad.

Hennes far sa att hon hade panik när hon ringde. Sen bröts det.

Det är dalgången här. Ingen täckning.

Hon frågade inte efter vilken polis som helst, utan efter dig.

Du får ta bilen.

Mrs Buckley. En av er måste identifiera kroppen.

Jag kan göra det.

Jag...

Jag vet inte om han klarar sig utan henne.

Hur är det med dig?

Hon var mer hans dotter än min. Låter det hemskt?

Man kan inte lagstifta om känslor.

Hon var en väldigt märklig flicka.

Jag kände henne aldrig riktigt.

Jag vill gärna se hennes sovrum, om det går bra.

-Er vän Felicity grät inte. -Vadå min vän?

Jag trodde att ni gillade henne.

-Var var hon när Brenda dödades? -Hon handlade, säger hon.

Kvinnor mördar väl inte sina egna döttrar?

Det vill man ju inte tro.

Hon skvallrade på sin make. Bli av med båda två...

Det var som tusan. Titta på det här.

Nya blommor varje vecka. Hon pratade aldrig om honom.

Nån på jobbet, trodde vi.

-Var jobbade hon? -Causton. Midsomers hypotekskassa.

-En dagbok. Ganska fulltecknad. -Bra.

Vi tar med oss det här, om vi får. Tack ska ni ha.

Det räcker för idag, Troy.

Taget sent på kvällen, Alans hus.

-Vem är det? -Ingen aning.

-Har du träffat domaren? -Ja.

Det här är en husrannsakan, mr Hollingsworth.

-Vänta nu... -Följ med upp.

Den här mannen... Vem är han?

-Jag har ingen aning. -Du öppnade inte för honom.

Jag hörde inte honom knacka.

Om ingen hade öppnat hade jag försökt ringa.

Det är Nigel Anderson. Det är dags att vi reder ut det här.

-Berätta om dig och Brenda. -Det finns inget att säga.

Förklara det här: "Till Brenda, hälsningar från Alan."

-Varje vecka, nya blommor. -Det är Harry Vellacott.

-Du var inte hemma. -Jag förstår det verkligen inte.

Eller var du det?

Det gäller Grays pengar. 20 000 pund.

Mitt tålamod är tyvärr snart slut.

20 000. Vad menar han med Grays pengar?

Övervåningen, nattduksbordet.

Där ligger hon, i ett hål, med ett ansikte som taget från slaktdisken!

-Och du leker kurragömma med mig! -Ingen polis, sa de.

En mansröst. Han bad mig lämna pengarna på Finchmere Market.

Såg Brenda när du lämnade över pengarna?

Var det därför du dödade henne?

-Vad sa de mer? -Simone skulle återlämnas.

-Var är hon? -Titta på fotografierna!

Rummet hon är i. Känner du igen det?

Nej.

-Kycklingen är nog klar nu, Gray. -Hej, mr Patterson.

Jag beundrar dig. Om jag förlorade 20 000 pund hade jag varit utom mig.

Men du ställer till med bjudning!

Det är bara pengar, kommissarien.

Hallå, mrs Anderson.

Mycket mat för bara tre stycken.

Och en av dem är vegetarian, inte sant, Sarah?

-Ta för er, mr Barnaby? -Nej, tack.

Jag vill att du tittar på lite fotografier på Simone.

De är inte särskilt lättsmälta.

Mr Anderson! Trevligt att se dig.

Herregud, de har misshandlat henne.

-Känner du igen platsen? -Nej.

I bakgrunden finns några solstolar. De kanske får fart på minnet?

Ms Lawton?

Nej, tyvärr.

Nigel!

Vad listigt att bjuda hit mr Barnaby!

Om vi skulle gå över gränsen...

Om jag vore cynisk hade jag sagt att det inte var en lunchbjudning.

Det är investerarna som samlas.

-Varför säger ni så? -Det är det enda ni har gemensamt.

Det smids väl inga hemliga planer? Nytt tillstånd?

Jag undrar om Harry Vellacott kan hjälpa oss med de här?

-Jag känner nog inte honom. -Jaså?

Han känner dig. Försök igen.

Har du en penna?

De kan väl inte samarbeta?

En gemensam kidnappning?

Jag hade sagt nej, om det inte vore för Nigel. Jag tål honom inte.

Adressen Patterson gav oss, är en husvagnscamping.

Vänta lite. Var ligger Sarah Lawtons hus?

-Borde vi inte ha en husrannsakan? -Jo.

Du först. Jag tar din rock.

-Vad letar vi efter? -Jag vet inte.

-Hon är Simones vän. -Hennes enda, enligt mrs Buckley.

Det här är en skrubb. Om hon är hennes enda vän-

-varför är hon inte mer oroad över Simones försvinnande?

Det där ger svar på ett dussintal frågor.

Om jag bara visste vilka...

Några gamla flator.

Du är visst inte så varsam med det engelska språket?

En spade är en spade, sir.

Det är Sarah.

Jag trodde att ni skulle träffa Harry Vellacott.

Han står på tur.

Men först ville ni snoka lite?

-Vad säger era överordnade om det? -Inte mycket.

När det gäller sluter vi leden.

Varför investerade inte du i kvarnprojektet?

Jag hade inga besparingar. Så är det med keramiker.

Men du är även fotograf.

Om Simone betyder så mycket för dig...

...varför tar du så lätt på hennes försvinnande?

Tror du att jag kan visa mina äkta känslor i en sån här by?

När du visade mig fotografierna...

Men de bevisar en sak, ms Lawton.

Simone lever fortfarande.

Hur länge har ni två...träffats?

I fem år, långt innan hon kände Alan.

-Var träffades ni? -I London. Greenwich.

Jag bodde ovanför henne och Vince, hennes pojkvän.

Flyttade du till Morton Fendle för att vara nära henne?

Hur passar Gray Patterson in? Som en täckmantel?

Vi är inte djupt förälskade. Han är bara en vän.

Känner Alan till din och Simones affär?

-Han är en svartsjuk, labil man. -Hur svartsjuk?

Nej, kommissarien. Jag skulle inte stå ut med det.

Förändrar Simone och Sarahs förhållande nåt?

Förutom din kvinnosyn, menar du? Ja, han kan ha dödat henne.

Eller låtit döda henne. Därav betalningen, till en lejd mördare.

Hålet i trädgården kanske var avsett för henne.

Brenda dyker upp och tvingar fram en planändring. Nej, det tror jag inte.

-Varför inte? -Sväng vänster här.

Fotografierna tyder på kidnappning.

En sak skrämmer mig, dock.

Du kör bättre. Du tittade i backspegeln.

Mr Harry Vellacott?

Säg inget. Gamla landsortssnutar som vill mala på lite?

Varför besökte du Alan Hollingsworth på måndagskvällen?

Han snodde 20 000 pund av mig, Jag var väldigt fäst vid dem.

Gray Patterson hävdar att det är hans.

-Vad glor du på? -Ser jag en familjelikhet?

Gray och du. Far och son?

Han är min son och han hatar mig.

Jag gav honom 20 000 pund i hopp om att köpa tillbaka honom.

-Varifrån fick du pengarna? -Pensionen.

-Vad jobbade du med? -Gissa.

Jag är överviktig, dricker för mycket...

...röker för mycket, äter för mycket.

Frånskild, barnen vill inte veta av mig, jag är missunnsam...

Ni har rätt. Jag var snut.

-Jag vill gå in och titta. -Ni har väl ett foto på Simone?

Ni vill veta om det togs här.

Det är klart att du vill. Varsågod!

Över till vår reporter, som står med polisen som sköter utredningen.

Vi söker en svart Saab 900, registreringsnummer okänt.

Den sågs köra på Wheatley Road igår kl. 14.30, i hög fart.

Kunde ert vittne beskriva de i bilen?

En kvinnlig förare, med en vit manlig passagerare i 30-årsåldern.

Var det bilen som prejade Brenda Buckley av vägen?

Om ni har upplysningar om en krockskadad svart Saab-

-var vänliga att kontakta närmaste polisstation.

Om du inte vore chefens dotter...

Cully! Vilken härlig överraskning.

Vi går inte in i det tråkiga gamla huset.

Jag är här för att bjuda in er till premiären på Barnhouse, den 27:e.

Det vore jätteroligt!

Eller hur, Bunny? Det vore jätteroligt att gå!

-På Cullys premiär! -Ja, verkligen.

Pappa kan skjutsa er dit. Vi kanske kan äta nåt innan.

Jag får ta fram Bunnys smoking.

Han har faktiskt en, märkligt nog.

Frisk luft! Vi är besatta av det.

Vad vill du?

-Ni måste frysa. -Nej, bara på ytan.

Det är ingen fara, Elfrida. Din hemlighet är säker hos mig.

Vilken hemlighet? Jag har så många.

-Ska vi inte gå in? -Jo.

-Jag såg Cully igår kväll. -Var då?

Hos Elfrida. Hade inte hon en pojkvän?

Jo, det har hon. Du har träffat honom.

Nicolas, skådespelaren. Honom gillar vi.

Jag tänkte gå och se henne i pjäsen.

-Vad hette den? -Vi måste arbeta, Troy.

Midsomers hypotekskassa. Vad sa de?

-Brenda var tyst och effektiv. -Blomsterbutiken?

Ägaren sa att en flicka som liknar Brenda var där varje fredag.

Hon köpte blommor till sin chef, som heter Alan.

Hon skickade blommor till sig själv.

Han är nog inte hemma, mr Barnaby.

-Ni har en bedårande dotter! -Tack, ms Molfrey.

Och son, givetvis.

-Var är Alan, ms Molfrey? -Ingen aning.

Bunny försökte väcka honom tidigare, utan resultat.

Varför sökte ni honom, mr Dawlish?

Jag har blivit utsedd till att försöka få tillbaka pengarna.

Han ligger därinne, aspackad igen.

-Ni har inte nyckeln, ms Molfrey? -Nej, tyvärr.

En så ung inspektör!

Ni måste vara väldigt stolt över honom.

Jag går över till skjulet.

Jag vet att ni är under hård press, men det här hjälper knappast.

Mr Hollingsworth? Men för Guds... Troy.

Kom igen, din suput. Ansträng dig lite.

Han är död, sir.

-Tom. -George!

Säg nåt jag vill höra.

Skjut inte budbäraren. Alan blev mördad.

Magen innehöll whisky och haloperidol.

Det är ett sömnpiller, eller en kapsel, vilket är viktigt.

Kapslarna är av gelatin, som inte fanns i magen.

-Det fanns väl inga i huset? -Nej.

Nån öppnade dem, tog ut pulvret...

...och blandade med whiskyn för att dölja smaken?

-Var det nåt på flaskan? -Ett okänt fingeravtryck.

Det fanns inga tecken på inbrott. Bakdörren stod öppen.

Han blev insläppt. Det var nån han kände.

Jag har fått ett namn från min spion.

Mr Anderson? Får jag tala med dig?

Besökte du Alan Hollingsworth igår kväll?

Upplys mig om varför jag skulle vilja det.

-Det har du inte med att göra. -Någon såg dig.

Av din polis hos Reg? Det tror jag inte.

Så du kände till honom?

Hela byn visste efter en halvtimme.

-Vad förväntade du dig? -Ungefär det jag fick.

Folk som dig som smög runt på baksidan. Men någon såg dig.

Elfrida Molfrey är en bättre vakthund än alla poliser.

Är det ett brott att besöka grannar?

Det beror på, mrs Anderson, vad man gör när...

Ms Molfrey såg dig lämna Alans hus tio över tolv igår natt.

Vi tog en drink och pratade lite.

-Vad drack du? -Whisky.

-När dödade du honom? -Va?

Förlåt, sa jag inte det? Alan är död.

Förgiftad. Haloperidol i whiskyn.

Dina fingeravtryck kommer att synas på glaset, kanske även på flaskan.

-Han levde när jag gick. Jag svär! -Övertyga mig.

Jag besökte honom igår. Jag hade ett förslag.

Pengarna som Doreen och jag satsade på kvarnprojektet...

-2 000 pund. -Jag lyssnar.

Vad säger du om att lämna tillbaka 1 500 pund...

...så håller jag de andra investerarna borta?

-Gick han med på det? -Ja.

Han trodde väl att jag hade makt över grannarna.

Han gick in i badrummet. Han hade en plåtask med pengar i.

-Hur mycket då? -Flera buntar.

Han kanske hade fått fler krav. Sa han nåt?

När jag gick satt han däckad i en stol, men vid liv.

Danny! Övervåningen, gästrummet, plåtlådan.

Håll i den.

-De har hittat den. Tom. -Då har han betalat.

Eller så tog du pengarna när du hade dödat honom.

Nej, jag ville bara ha 1 500.

Jag riskerade mitt jobb. Pengarna var lånade.

-Lånade? -Från bryggeriet...

Snodde du det från kassan, Nigel?

Från pompös tölp till småtjuv, i ett nafs.

Vem gjorde honom modig nog att stjäla, mrs Anderson?

-Hon var inte inblandad. -Struntprat.

Alla ser att ni sitter ihop.

Kom han hem från Alan och berättade om pengarna?

Övertalade du honom att ta dem? Du kanske gick dit själv?

I så fall borde väl ms Molfrey ha sett mig?

Bilen, sir. Den svarta Saaben. Vi har hittat den.

Ett garage i Compton Dando. Karosserikillen såg dig på TV.

-Ägaren? -Vince Perry, Burwood Mantle.

Vince? Det hette Simones pojkvän.

Ta ingen plötslig semester. Det blir fler frågor.

Där är det.

Mr Perry? Jag är kriminalkommissarie Barnaby.

Mannen vid bakdörren, som hindrar dig från att fly...

...är inspektör Troy.

Ni försökte fly, mr Perry. Nästan lika bra som ett erkännande.

Var har du gömt henne, Vince?

-Jag vet inte vad ni pratar om. -Då ska jag vara kristallklar.

Uppbrottet med Simone blev kaotiskt. Du är girig och rövade bort henne.

Du gömde henne här och slog henne som förr-

-och krävde pengar från hennes make.

Som blev mördad. Vi söker en skyldig.

-Tio dagar sen. Finchmere Market. -Där har jag aldrig varit.

Du hämtade pengarna Alan lämnade, men Brenda Buckley såg dig.

Vem fan är Brenda Bucksey?

"Bucksey eller Buckley, har aldrig hört namnet förr!"

-Du mördade henne. Du körde bilen. -Nej!

Då satt du bredvid den som prejade henne.

Jag satt inte i bilen. Jag har aldrig varit på Finchmere Market.

-Din bil blev stulen. -Nu lyssnar du.

Som ett magiskt trick dök den upp tre dagar senare.

De avbröt väl det rikstäckande sökandet efter den.

Du gjorde allt för att skydda dig själv.

Du satt i bilen som dödade Brenda Buckley.

Lås in honom.

Han tänker inte ge vika.

Du, Troy...

Jag vill prata med Sarah Lawton på egen hand.

-Bara hon och jag. Går det bra? -Okej.

Ta inte illa upp. Du är så manlig att hon fäller ut taggarna.

Jag förstår. Vad ska jag göra?

Jag vill att du köper en födelsedagspresent åt min fru.

Jag vet precis vad jag ska köpa. Varsågod.

Kommissarien! Kom in.

Jag tänkte fråga er hur ni kom in sist?

Genom ditt fönster. Det har lossnat lite från ramen.

Det blir en öppning, så man kan sticka in nåt och lyfta haspen...

-Jag skickar hit en polis. -Bara det inte är inspektör Troy.

Han är okej, lite gammaldags bara.

Däremot vet jag nog vad Simone betydde för dig.

-Stör det inte dig? -Det är inte brottsligt att älska.

Varför är du här?

Det här är inte lätt att säga, men Alans död-

-innebär att den som kidnappade Simone förlorade sin inkomstkälla.

De kan besluta sig för att göra en av två saker...

Antingen släpper de henne, eller dödar henne.

Har ni nån misstänkt?

Alla investerare kan ligga bakom.

Tur att jag var pank.

-Mjölk, kommissarien? -Ja, tack. Finns det i kylen?

Vi har anhållit en man.

-Du känner honom nog. Vince Perry. -Simones expojkvän?

Han förnekar att han var inblandad, men det är bara en tidsfråga.

Nu när Jimmy Cavendish åkt till Malackahalvön-

-tycker jag att vi bommar igen huset och åker till Medelhavet!

Det är en utmärkt idé, älskling!

-Du kan börja med nya romanen. -Vad ska den handla om, pappa?

Den handlar om hur livet krossar våra förhoppningar och drömmar.

-Vad ska den heta? -"Tomt månsken", tänkte jag.

Ja! Det låter bra!

Cully, du var enastående!

-Det var en ögonöppnare. -Du var bäst i den.

Stackaren som spelade Hermoine...

-En värdig tolkning. -Hon vill gärna träffa dig, Elfrida.

Värdig...

...och samtidigt förtrollande.

Men kära människor, det hade ni inte behövt!

-Häll upp, Bunny. -Vänta lite...

Varsågod, kommissarien. Här är ett kort!

Kan du läsa, Bunny?

"Kommer du att behöva mig, och mata mig, när du är 84?"

"Grattis, Joyce. Hälsningar, Tom."

Vilken fadäs...

-Kära nån... -Nu blev hon ledsen.

Du trodde att jag hade glömt.

Gregorio Falloni! Har du vunnit på lotto?

De har en serie för män, men den där är klassisk.

Vad är det, Elfrida?

-Vad är det? -Vad tror ni om mig?

Det är vid såna här tillfällen jag saknar Simone.

Hon var så duktig på smink.

Jag använder lite emellanåt.

Det var så hon övade sig.

Hon arbetade för en stor kosmetikfirma.

Hon fick mig att se 20 år yngre ut på tio minuter.

-Hallå? -Hej, det är jag.

Det rycker i den gamla snutnäsan.

-Var är ni? -På kontoret.

Möt mig hemma hos Buckley. Jag vill stryka henne från listan.

Ni inser väl vad klockan är, kommissarien?

Ja, det gör jag. Är Reg hemma?

Nej, han är hos sin bror. Han tycker att det är jobbigt.

När Brenda dog arbetade Reg i trädgården, enligt Elfrida.

Hon var här, Reg var här, Bunny var här...

-Var befann du dig? -Du handlade.

Skrev du upp sakerna du köpte i checkhäftet?

-Jag använder inte checkhäften. -Kreditkortskvitton?

Jag köpte nog inget den dagen.

Träffade du nån när du handlade?

Det här är ganska kränkande, tycker jag.

Jag anklagar inte dig för mordet på Brenda. Jag måste bara vara säker.

Hon kan inte ha gjort det.

Hon var med mig, kommissarien.

Jag har bara en fråga till.

Hur bär du dig åt?

-Är Cully hemma, sir? -Ja, det är hon.

Jag sa att jag skulle laga frukost, men menade att hon ska göra det.

Simone!

En kopp te, med massor av socker.

Har de berättat vad som har hänt, de som höll dig fången?

Det var nog ett av skälen till att de släppte mig.

-Tror du att de dödade honom? -Vem vet?

Det här kan inte vara lätt för dig.

-Finns det nån jag kan kontakta? -Nej.

Alan var den enda jag hade.

Jag vet allt om dig och Sarah Lawton.

Hon vill säkert hjälpa dig.

Vi släpper av dig på stationen innan vi hämtar henne.

Sen vill jag höra allt om det, om du orkar med det.

Tack, mr Barnaby. Ni har varit väldigt vänlig.

Goda nyheter! Simone har dykt upp, med bara några lätta skråmor.

-När får jag träffa henne? -Nu. Hon är på stationen.

Jag hade nästan gett upp hoppet om att få se dig igen.

-Förlåt mig, kommissarien. -Jag är lika glad som ni.

-Hur är det med dig? -Jag är helskinnad. Mår du bra?

Jag har några frågor till dig, Simone.

Okej... Jag väntar utanför.

Nej, du får gärna stanna. Du kanske behöver lite stöd.

Vill du ha en kopp te?

De var två stycken. En man och en kvinna, i tidiga 30-årsåldern.

Han var ganska lång, med krulligt, mörkt hår.

-Uppfattade du nåt namn? -Hon sa Steve, eller Steff.

Han blev rasande när hon sa det.

Jag trodde att han skulle döda henne, men han lät det gå ut över mig.

-Var det då han slog dig? -Första gången.

Uppför trappan...

Ja!

Jag väntade på bussen till Causton när en svart Saab kom körandes.

Jag trodde att det var min expojkvän.

Då klev två stycken ur, med strumpor över huvudet.

Den ena slog mig i ansiktet och stoppade in mig där bak.

-Vi tror att det var Vinces bil. -Det vore väl ett sammanträffande.

De kan ha valt hans bil för att peka ut honom.

Det fungerade också. Han sitter anhållen här.

Varför slog de dig två gånger? Provocerade du dem?

Det var till fotografierna, för att skrämma Alan.

Det verkade också fungera.

De tjänade uppskattningsvis runt 300 000 pund.

Delat på tre är det en ganska fin utdelning.

-Tror ni att de var tre. -Jag vet att de var tre.

Han betalade, sen dödade de honom. Stackars Brenda också.

Som tur är dödade de inte dig. Det är det som förbryllar mig.

Varför lever du fortfarande?

Inspektör Troy! Kom in. Är allt som det ska?

Bara bra, sir.

Mrs Hollingsworth! Trevligt att se att ni lever och mår bra.

Jag skulle precis fråga Simone var hon hölls fången.

Jag vet inte säkert. De satte en luva över huvudet på mig i bilen.

Jag gick uppför betongtrappor. Ett hyreshus, trodde jag.

Det var litet och mörkt. Det kunde ha varit vilket rum som helst.

Nej, det tror jag inte.

Jag tror att det var ett väldigt speciellt rum.

Jag tror att jag vet var det låg.

-Verkligen? -Ja.

-Varför hämtade ni inte mig? -Jag fick det bekräftat av Troy nu.

Du hölls fången...

...på vinden i ms Lawtons hus.

Jag är förvånad över att du inte kände igen det.

Jag trodde att du kunde vara där...

...när jag såg kycklingbenet i Sarahs kylskåp.

Hallå, mrs Anderson. Mycket mat för bara tre stycken.

Och en av dem är vegetarian, inte sant, Sarah?

Kycklingbenet var förmodligen din kvällsmat, Simone.

Är ni helt säker om det här rummet?

Mrs Hollingsworth... Jag kommer precis därifrån.

Har ni brutit er in i mitt hus igen? Det är skandalöst!

Ni är uthålliga, men er historia sprack för fem minuter sen.

De tre personerna jag söker är Simone-

-hennes expojkvän och dig.

Dig, för mordet på Alan Hollingsworth.

Överraskning och indignation i det lilla ordet "va".

Jag har varit med så länge att jag hör nåt annat också: skuld.

Du tog bort kapslarna från en flaska sömnpiller. Haloperidol.

Du väntade tills ms Molfrey sov och gick in till Alan.

Hur kom jag in? Slog jag in en dörr?

Eller genom köksfönstret, som polisen?

Nyckeln till bakdörren. Simones nyckel.

Jag hittade den bland dina underkläder.

-Konstigt ställe att förvara den på. -Konstigt ställe att leta på.

Han hade däckat i vardagsrummet.

Du väckte honom, och blandade till en cocktail åt honom.

Haloperidol och whisky, för att dölja smaken.

Han var halvt medvetslös och anade inte att du tog livet av honom.

Det enda han såg var ännu en whisky.

Det var ett suddigt fingeravtryck-

-på whiskyflaskan vi hittade bredvid Alans kropp.

Kommer det inte att matcha de från tekoppen du precis höll i?

Den undersöks på våningen ovanför.

Nå?

Simone. Vad vill du säga till henne?

Det här är kvinnan som dödade din make åt dig.

-Du kan väl tacka, åtminstone? -Jag vet inte vad ni spelar för spel.

Du ville att hon skulle döda honom och fick henne att göra det.

Det är ett brott.

Världen har sluppit ett riktigt svin.

Du trodde på henne. Hennes blåmärken bevisade det.

Jag ska säga en sak...

Alan Hollingsworth krökte aldrig ett hår på sin frus huvud!

Blåmärkena Alan ska ha gett henne är lika falska som de hon har nu.

Det är vid såna här tillfällen jag saknar Simone.

Hon var så duktig på smink.

Min inspektör förstod inte. Inte jag heller.

Inte förrän jag fick veta att du jobbade för en kosmetikfirma.

Visa vad jag pratar om.

Torka bort dina blåmärken.

Torka bort dem, annars gör jag det åt dig!

Blåmärkena från Alan var precis såna där.

Du gick på det.

Hon är skicklig på detaljer.

Hon lät nån släppa av henne hos mig för att ge tyngd åt kidnappningen.

-Körde du skåpbilen, Sarah? -Jag kör inte.

Det är bäst att du hjälper mig nu.

-Om du inte vill ha 12 års fängelse? -Hur kan jag hjälpa er?

Jag vet att hon körde bilen som prejade Brenda Buckley av vägen.

Jag vet det, men kan inte bevisa det.

Jag vet att hon lurade Alan, men kan inte bevisa det.

Hon pressade dig att döda honom.

Det är anstiftan. Du kan gå helt fri.

-Om du vittnar mot henne. -Aldrig.

-Du gör väl allt för henne? -Precis.

Sarah, om du får fängelse, vilket du kommer att få...

...så kommer du att träffa kvinnor som skrämmer livet ur dig.

Fundera på det.

Jag har funderat klart.

Vi får se om Vince är klokare.

Lycka till.

Hur delade ni på pengarna? 100 000 till dig, lika mycket till Sarah?

Jag vet inte vad ni pratar om.

Jag har ett vittne som såg dig i bilen.

-Men inte särskilt tydligt. -Det var du, alltså?

Min bil blev stulen.

Vince... Hon dödade en person.

Det var inte du, och Sarah kör inte. Det var Simone.

Ni säger det, men jag vet inte vad ni pratar om.

-Håll käften, Troy. -Jag sa inget.

Du tänkte säga: "glöm det, vi försökte åtminstone."

Hon kommer att gå härifrån med 300 000 pund och ett mord på sitt CV.

Sarah Lawton föll på hennes svärd i kärlekens namn.

Vince höll tyst för pengarnas skull.

-Nåt måste vi kunna använda. -Ja, hon har slösat med polistid.

Ska vi sy in henne för det, istället för mordet på Brenda?

Jag ska rensa upp i det där träsket Morton Fendle.

Jag ska sätta dit Gray Patterson för att ha mutat Cathy Bullard.

Okej, Reg Buckley då!

För att ha tullat från fonden och köpt stereoprylar för 300 000 pund.

-Vet du vad vår kostade? -432 pund.

432 pund från Comet. Vad hör han som inte jag hör?

Har inte Reg lidit nog? Han förlorade sin dotter.

Det beror väl på hur man ser på döttrar.

Låt mig åtminstone straffa Andersons.

De har fingrarna i kassan.

De enda hederliga människorna där är Bunny och Elfrida.

Förutom gräset...

-Vad? -Marijuanan.

Han odlar det i växthuset. Det de inte röker lägger han i kakorna.

Jag trodde att du valde att blunda för det.

Varsågoda!

Vad ville ni tala om, ms Molfrey?

Ni borde veta...

Efter tio minuter hos er mår jag bättre.

Det kan inte sägas på nåt annat sätt. Bättre!

Bunnykakorna...

Så trevligt! Ni vet väl att de redan har åkt?

Simone och Vince? Ja, till en grekisk ö i en månad.

Ni måste vara besviken över att ni inte fick fast henne.

Ett fall avslutas, ett annat öppnas.

Vad är det nu då? Kom in!

-Kaffe, Bunny! Duktig pojke. -På väg.

Berätta nu vad ni utreder för nåt.

Det är ett drogfall. Den fruktade cannabis sativa.

Den odlas här.

-Det kan jag väl inte tro! -Jo.

Tack. De odlar dem i växthus, mellan tomatplantorna.

-Får jag? -Ja.

Nej, då får jag inte i mig middagen. Vi har lösningen.

-Vad är det där? -Det är ogräsmedel, mr Dawlish.

Ett mått i några liter vatten och cannabisplantan vissnar.

Jag ska kolla alla växthus i området.

Ska vi...?

Bladlöss. Jag har besprutat allt.

Kära nån. Vi får ta det en annan gång.

Väldigt snart.

Kommissarien...

Ni är en väldigt charmig och älskvärd man.

Vore jag 40 år yngre hade jag stött på er.

Vore ni 40 år yngre hade jag anhållit er för cannabisinnehav.

TRE MÅNADER SENARE

Det här är till dig. - Tack, ni kan gå nu.

-Hur är det med dig? -Gå rakt på sak, inspektören.

Okej. Du har blivit blåst av Simone.

Varför hälsar hon aldrig på?

Hon har flyttat till Cumbria. Hon skriver.

Berättade hon om giftermålet med Vince?

Ser du flickan på fotografiet? Hon är deras ständiga följeslagare.

Jag ska gå rakt på sak, som du ville.

De bor ihop tillsammans.

Om jag hade blivit sviken på det viset...

...av nån som jag avtjänade ett straff åt, hade jag inte varit tyst.

Jag vet att du inte litar på mitt ord.

Kolla upp det, och hör av dig när du är redo.

All relevant dokumentation fanns hos CPS i juli.

Med tanke på svarandens extrema ålder...

Troy.

Hallå? Ett ögonblick. Sir?

-Va? -Sarah Lawton.

Sarah Lawton, kommer ni inte ihåg? Hon vill prata med er!

Hallå?

Text: Joakim Sandström www.sdimedia.com