Original subtitles

Jag tänker ofta på en liten pojke...

Hans ögon var helt igensvullna.

Han ropade på sin mamma.

Jag bara fortsatte filma. Det var det enda jag kunde göra.

Det var saringas. Ingen tvekan om den saken.

Tack så mycket för det här.

Släpp det inte ur sikte.

Enligt vad ni tror... Vem låg bakom attacken?

Samarra var en av de platser som styrdes av IS.

Irakiska armén hade ingen tillgång till kemiska vapen vid den tiden.

Ni menar alltså att...?

Jag menar att om ni inrättar en internationell tribunal–

–gällande krigsbrotten som begicks i Syrien–

–så kan ni använda allt det här materialet.

Men jag önskar att vi hade bindande bevis.

Ursäkta, kan vi ta en kort rast?

Självklart.

"Jag är snart klar. Ser fram emot att träffa dig."

"Ses snart!"

En kvinna?

Ja, det är bara en person jag ska träffa senare ikväll.

En kvinna. Jag ser det i era ögon.

Mr Majid. Var försiktig.

De kan orsaka så mycket elände.

Och var inte otrogen mot er fru.

Jag är inte gift.

–Känns det bra? –Mm...

–Kom ihåg att ligga helt stilla. –Ja, visst.

Han blöder!

Han är knivskuren!

–Han förblöder! –Flytta på er!

Junaid? Hjälp! Alex, hjälp!

–Vad har hänt? –Jag vet inte.

Kan ni höra mig?!

–Ring ambulans! –Vad hände?

–Såg du något? –Nej, nej!

–Är du oskadd, Majid? –Ingen fara med mig.

–Vad heter han? –Dr Hanoush.

Stanna hos oss!

Jag vill gärna ha analyserna så fort det bara går, så om de kan skickas...

Och sen också från rättsmedicin...

Alex?

Offret heter Junaid Hanoush.

69 år, svensk–iransk medborgare, knivskuren, många hugg.

–Hann han säga nåt? –Nej, vi gjorde så gott vi kunde.

De var här med offret. De hade nåt möte härinne på hotellet.

Men du... Vad gör du här?

Skulle ni på dejt, eller?

Han är en gammal kollega. Från Syrien.

Det är inte alla kollegor du luktar så gott för.

Ursäkta? Vad fan...?

–Jag går in. –Det är nog bättre att nån annan gör.

Jag går in.

Okej.

Känner du henne också? Sana Malik?

–Är det risk för jäv? –Nej.

–Heter du Majid Awanii? –Awani.

–Och du anlände till Sverige idag? –Ja.

Varför? Vad har du för ärende här?

Vi arbetar åt Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag.

Vi förbereder ett åtal gällande kriget i Syrien.

Rättegången inleds om ett par veckor.

Dr Hanoush är...

Han grundade en organisation.

Jag känner till den. De dokumenterar brott mot mänskliga rättigheter.

Den ligger i Stockholm. Men...

–Förlåt mig... –Ta den tid du behöver. Ingen fara.

Måste vi göra det här nu?

Medan din kollega gick på toaletten, gick offret ut för att röka.

Vi väntade på honom, men han kom inte tillbaka.

–Vad gjorde du under tiden? –Jag höll på med telefonen.

Jag sms:ade med Alex.

När du lämnade damrummet, mötte du dr Hanoush då?

Nej.

Såg du nånting annat som verkade onormalt?

Nej. Ingenting.

När du kom tillbaka, satt Majid kvar vid bordet då?

Jag bad honom att leta efter dr Hanoush.

Du gick ut. Var du arg på honom? Hade han provocerat dig?

–Vadå? –Jag vet inte. Berätta.

Jag hörde skrik...

...så jag gick ut.

Han låg redan på marken. Blödande. Knivhuggen.

–Jo, men det var väl bara du där? –Vid det laget, ja...

Och vapnet? Såg du vart det tog vägen?

Självklart inte!

–Jag hade precis hittat honom. –Han låg där...

Majid...höll i hans huvud...

Jag... Vi försökte få stopp på det. Vi försökte...

–Tror du att jag...? –Nej, det är bara...

Det är bara frågor.

–Oj! –Vadå "oj"?

Det är bara ovanligt att se dig här såhär dags.

Ja, jag var på middag.

Tio rätters avsmakningsmeny, halvvägs igenom.

Men när jag hörde om det här kom jag så fort jag kunde.

Okej.

Är vi medvetna om vem offret är?

–Det tror jag... –Junaid Hanoush.

–Nominerad till Nobels fredspris. –Ja.

Det är ett politiskt mord.

Ni måste klara upp det snabbt och effektivt.

–Hitta en skyldig. –Självklart.

Helst innan Säpo hinner dricka sitt morgonkaffe.

Kan jag ringa någon? Din man, kanske?

Min man sitter i fängelse i Syrien.

–Han är politisk fånge. –Jag beklagar.

Sådär. Jenny ordnar skjuts tillbaka till hotellet.

Men vi behåller era pass, så vi vet att ni inte försvinner.

Vänta. Får jag prata med Alex? Bara någon minut.

Nej, tyvärr. Det är inte tillåtet.

Hur väl känner du Majid Awani?

Vi har inte träffats på flera år.

Han ringde och sa att han var i stan.

Pappa, det är frukost.

Pappa? Pappa, det är frukost.

Men älskling, vad du har ordnat.

Jag brukar ju bara ta en kopp kaffe.

–Ska du iväg nånstans? –Ja, jag tänkte åka in till jobbet.

–Jag kanske kan vara till nån nytta. –Du är ju sjukskriven.

Jo, men jag mår bra och jag kan inte bara sitta här.

Tills du har fått svar på undersökningen? Jo, det kan du.

–Jag vill inte bråka om det här nu. –Fattar du inte att det är allvar?

Sluta behandla mig som om jag vore döende!

Det är sammanlagt åtta stickhål i både aortan och flera vitala organ.

De flesta av huggen skulle vara dödliga var för sig.

Går det att säga nånting om gärningsmannen?

Inte annat än att det nog just är en man.

Brutalt våld, vilket brukar peka på ilska och starka känslor.

–Och vapnet? –Det är intressant. Ovanlig profil.

Kort blad, bara sju centimeter. Dubbeleggat och mycket vasst.

Det skulle kunna vara en avfångskniv, för avlivande av vilt.

Eller nåt militärt.

Det är svårt att säga så mycket. Gott om folk i rörelse på platsen.

Dörrknackning och Ayda kollar övervakningskameror.

Ja, det är på gång.

Gå försiktigt här.

Kan han ha varit på fel plats vid fel tillfälle?

Ett misslyckat rån, ett förbipasserande bråk...

Han hade ju plånboken och allt kvar. Det var många hugg.

Förövaren var antingen förbannad eller väldigt noggrann.

Fotspåren, är det... Vart ska du?

Vi har undersökt dem.

Tja.

Säpo, va?

Hej. Josef Eriksson. Krim, Beckgruppen.

Tobias.

Helm.

Vad vet ni om det här, då? Hotbild?

Inget jag kan säga nåt om, nej.

–Men ni kände till offret innan? –Vi har haft koll på Hanoush, ja.

Var det en syrisk och en jordansk medborgare med honom när han dog?

Det var två utredare från krigstribunalen i Haag.

Vadå, då?

Vadå, då? Det är er utredning.

Vi lägger oss inte i den så länge vi inte har nån konkret grund, men...

Generellt är det väl personer som jobbar med sån information–

–som är eftertraktade rekryteringar?

Som agenter och spioner, menar du?

Om du ger mig namnen kanske jag kan hitta nåt åt dig?

Om du ger mig ditt nummer kanske vi kan ordna det?

Hej. Är det du som är Musse Hanoush?

–Ja. Är ni från polisen? –Ja, precis.

Alex Beijer. Det här är Jenny Bodén.

Kom in. Ni kan ha skorna på.

Han fick dödshot hela tiden.

Det kändes så långt borta. Och det var ju ingen som...

–Vet du vilka som hotade honom? –Såna som kände sig utpekade.

Politiska motståndare, religiösa fanatiker...

...troll.

På grund av Global Witness?

Ja, precis.

Det var hans...livsverk.

Men det var inget som polisanmäldes?

Mamma, jag sa ju att du skulle ringa.

–Varför lyssnar du inte på mig? –Polisanmäla vem då?

Kina? Ryssland? USA?

Junaid var inte den som lät sig skrämmas.

Han slängde det mesta. Staffan kanske vet.

–Staffan Gems? –Ja.

De driver Witness ihop. Eller drev...

–Vilka visste vart han skulle i går? –Ingen, tror jag.

Det blev bestämt rätt sent.

Staffan kanske han pratade med?

Vet ni hur han tog sig till hotellet?

Taxi.

Så er uppfattning är att det finns ett politiskt motiv?

Klart som fan att det finns!

Det fanns gott om folk som ville tysta honom.

Vet du om han hade några ovänner?

–Nåt privat... –Nej. Herregud.

Fan!

Vad gör du?

–Visst var sonen lite spänd? –Ja, det var nåt som inte stämde.

–Alex? –Det är Ayda.

–Har du kollat nyheterna? Gör det. –Okej.

Vad är det?

Vi tror alltså att Junaid Hanoush har bragts om livet–

–med en kniv som liknar den här.

Det är ett politiskt lönnmord, utfört på svensk mark.

Dr Hanoush vigde sitt liv åt att bekämpa förtryck och övergrepp.

De som har tystat honom kommer att identifieras och ställas till svars.

Utredningen har absolut högsta prioritet.

Jag har sett till att den har hamnat hos den så kallade Beckgruppen–

–under nuvarande ledning av Alexandra Beijer.

–Vad håller han på med? –Han försöker bli befordrad.

Nämen? Kolla vad katten släpade in. Ska inte du vara hemma?

Det blir så fruktansvärt tråkigt.

Hej, Martin.

Hej, Alex. Hej, allihop...

–Undersökningen. Har de sagt nåt? –Nej, inte än.

Men det ska inte vara så farligt.

Ja, då sätter vi igång.

Junaid Hanoush kom till Sverige från Teheran 1979.

Dubbelt medborgarskap och lektor i sociologi vid Stockholms universitet.

Han grundade då Global Witness med kollegan Staffan Gems.

En ideell organisation som kartlägger brott mot mänskliga rättigheter.

Just nu fokuserar de på Syrien.

–Så vi misstänker ett politiskt mord? –Ja, det är en spridd uppfattning.

Frågan är bara om ett proffs hade använt så många knivhugg?

Allt undersöks förutsättningslöst, precis som vanligt.

Förutsättningslöst är bra.

–Och övervakningskamerorna? –De gav tyvärr ingenting.

De finns ingen riktad mot gränden, och den i hotellentrén var trasig.

Jenny och jag åker och pratar med den där kollegan...

Bra! Jag och Oskar åker till syriska ambassaden. Vill du köra?

Du verkar ha problem med hur jag sköter den här utredningen.

Jag tycker nog att du ska stå över. För att du känner Majid Awani.

Oavsett vilket är han inte misstänkt. För att jag vet det.

–Hur vet du det efter ett förhör? –För att jag vet det!

–Hur?! –För att jag känner honom!

Är det han som hittade mordoffret?

Jag kan prata med honom om du vill.

–Bra, tack. –Bra, tack.

Du grundade Global Witness tillsammans med Junaid Hanoush?

Stämmer det att ni blev utsatta för dödshot i samband med ert arbete?

Världens diktaturer vill inte att vi drar fram deras smutstvätt i ljuset.

Junaid blev ju mördad i samband med ett möte han hade.

Vad jag förstod gällde det en specifik händelse i Irak.

Ja, det var en gasattack i Samarra.

Junaid var där då, så hans vittnesmål skulle bli väldigt avgörande–

–under en krigstribunal.

Kan han ha blivit dödad för att han skulle vittna?

Materialet finns ju kvar.

Vi har bevis för att det var gas.

Men man hittade aldrig behållarna och vet därför inte vem som avfyrade dem.

Så självklart hade hans röst varit väldigt viktig.

Umgicks ni privat?

Mindre och mindre, faktiskt.

–Varför då? –Vi levde så olika liv.

Jag blev pappa ganska nyligen, så...

Ja, småbarn och så...

Sana. Det är hemskt, det som hände.

Jag tycker också det. Men vi måste lita på svenska polisen.

Är det nåt annat?

Nåt nytt om din make?

Sana?

Vad är det du inte berättar? Vad är det?

Jag har gjort nåt fruktansvärt!

Det var nog mitt fel, det han råkade ut för.

Dr Hanoush?

Hur menar du?

Det jag säger nu måste stanna mellan oss.

Vad?

Du måste lova det. Du hade gjort samma sak i min situation!

Berätta.

Igår kväll såg jag...

SYRIENS AMBASSAD

Hej. Möte med Amir Navid.

–Välkomna. –Tack.

Välkomna till Syriens ambassad. Jag heter Amir Navid.

Tyvärr kunde inte ambassadören träffas på så kort varsel.

Jag hoppas att jag duger. Ska vi ta det på mitt kontor?

–Varsågoda. –Tack.

–Här eller där? –Där.

Här är jag och min fru.

Jaha. Hon ser väldigt snäll och trevlig ut.

Ja, hennes släkt är väldigt inflytelserik.

–Väldigt viktig. –Gratulerar.

Och här har vi... Ja.

Dr Hanoush. Vilken tragedi.

Han var ibland en högröstad kritiker gentemot vår regering, men...

...det han gjorde var viktigt.

Träffade ni honom personligen?

Ja, vid en ceremoni för ett par månader sedan.

Han hedrades för sitt arbete.

Han fick Stensland–utmärkelsen.

–Och ni var inbjuden? –Ambassaden fick en inbjudan.

Det kanske var för att provocera, men jag var glad att få närvara.

Har ni några underrättelser gällande mordet eller...?

Jag hoppades att ni skulle förse oss med den informationen.

Gällande krigsförbrytartribunalen. Hur ser ni på den?

Efter kriget försöker vårt land läka igen.

Vi tror på transparens och välkomnar en opartisk tribunal.

Men attacken som mr Hanoush råkade bevittna–

–ägde rum i Irak, inte i Syrien.

Alltså hade vår regering ingenting med saken att göra.

Inte på något sätt.

Tror vi på det där?

Att de välkomnar transparens? Inte mycket, va?

Fan! Fredén kanske är nåt på spåren ändå. Nyckeln.

–Va? –Jag kör.

Hur gör vi nu, då?

Jag har en kontakt på Säpo som jag kan luska lite med.

Vi ska sätta span på Sana Malik och Majid Awani också.

–Jag får ta det med Alex. –Nej, jag löser det.

Okej.

Jag har läst om det här. Det är ju helt galet.

Säg till om det är nåt jag kan göra, vi vill hjälpa till på alla sätt.

Det här är Jamal. Han körde kunden till hotellet.

Det stämmer. Hej.

Ni kanske vill fortsätta härinne?

Jag beklagar verkligen det som hände dr Hanoush.

–Han gjorde ett viktigt arbete. –Ja, det gjorde han.

Jag skulle vilja veta lite mer om vad du såg...

...och om vad du hörde när han dog.

Trevlig. Bra dricks. Vi pratade lite längs vägen.

Bara sådär, om hockeyn, tror jag. Och vädret förstås.

Hur upplevde du honom? Var han orolig? Lugn?

Glad. Lugn.

Jo... Nu när jag tänker efter var han lite spänd.

Hur menar du?

Som om han var upprörd, men försökte dölja det.

–Och när ni kom fram? –Då betalade han.

Bra dricks, som sagt. Sånt minns man ju.

–Och dr Hanoush gick ut för att röka? –Ja, men innan det...

Jag höll på med min telefon, och då sa han en sak...

Jag vet inte, det kanske är viktigt.

–Och sen var det den där tjejen. –Tjejen?

Ja. Hon väntade på honom utanför hotellet.

Hur såg hon ut? Var hon muslim?

–Du menar om hon hade slöja och så? –Ja.

Nej, nej. Det var en sån där riktigt piffad brud.

Var försiktig med kvinnor, sa han. De orsakar så mycket problem.

Han varnade mig för att vara otrogen.

Blond, snygg och alldeles för ung för honom.

Jag minns att jag tänkte att...

...om ni ursäktar, att han var en sån där "sugar daddy".

Det hör man ju om.

–Det är han. –Okej.

Begravningen är imorgon.

Om han hade en älskarinna, så kanske hon dyker upp där?

–Kan ni två se till att... –Martin!

Jag fick intrycket att du var i det närmaste döende.

De rapporterna verkar ju gravt överdrivna.

Ja.

Jo, hörni. Apropå vår internationella intrig...

Säpo har inte hört av sig?

Nej.

Nej. Fint.

Om de har tappat bollen har de väl sig själva att skylla?

Det här är ju i första hand en mordutredning, eller hur?

–Ja, Klas. Det stämmer. –Fint, fint...

Och skulle de dyka upp här och snoka, då håller ju ni mig informerad.

Eller hur?

–Absolut. –Fint, fint. Bra.

Då säger vi så.

Eriksson?

Helvete, vad du skräms.

Är du ute och nattsuddar, eller?

Nattsuddar? Nej. Jag har kollat registren.

Vi har en Sana Malik, gift med Ammar Malik.

Syrisk regimkritiker, fängslad eller död.

Och så har vi Majid Awani som gjorde militärtjänst...

Majid Awani gjorde militärtjänst i jordanska arméns specialförband–

–och honom har vi koll på.

Okej. Amir Navid. Har ni nåt om honom?

Ambassadsekreteraren på syriska ambassaden.

Nej, inget av intresse för er.

Så informerar du om det dyker upp nåt som är av värde för oss.

Mm...

Det stannar mellan oss. Det behöver inte gå vidare till Klas Fredén.

Jaha. Om inte din chef vet nåt, behöver ju inte min veta nåt.

Mhm...

–Ska du följa med upp och dricka te? –Te?

Jag skojade bara.

Men visst är det Martin?

Jag fick en boll i huvudet en gång.

–Va? –Stöp direkt, precis som du.

Du vet, som Spinks och Tyson.

Pratar du om fotboll eller boxning?

Nej, för fan. Hockey–bockey.

Jaha. Ja, det är inte så lätt att hänga med i allting.

Nej, men det är fint att se dig. Du är på benen igen.

Ja. Någotsånär i alla fall.

Du, jag vet inte om jag har berättat för dig att...

Jag var nästan på väg in i VM–laget en gång.

–Vilket VM? –Det var väl 85–86, nånting sånt.

Vi var några grabbar som jobbade på posten.

Vi brukade träna hockey–bockey på tisdagskvällarna, nere på Zinken.

Och så en kväll var motståndarlaget en man kort.

Då var det en kille där som hade skrinnat runt där och så.

Då satte de honom i buren.

Du vet, vi vann matchen och jag gjorde två mål.

Sen efteråt drog vi av oss hjälmarna.

Då fick jag ju se vem det var de hade satt i holken.

Pekka Lindmark!

–Nej! –Jovisst. Pekka Lindmark!

Då säger Pekka såhär till mig: "Om du gör två av två på mig..."

"Då kan du fanimej ringa Tommy om en plats i laget."

–Gjorde du det, då? –Nej, vad fan...

Du vet, hockey–bockey och...

...köra ut paket till Posten, det räckte bra för mig.

Jaha.

–Skål, Martin. –Skål på dig själv.

Jag hade inte räknat med det här.

Jag vill träffa Amir Navid.

Amir var med från början och han får avsluta det.

Jag måste träffa honom, annars kommer vi ingenstans...

–God morgon. –God morgon.

Ska du inte med på begravningen?

Nej, jag kan inte. Jag stannar här.

Sana... Du tänker väl inte göra nåt dumt?

Jag gör det jag måste göra.

Gå du, oroa dig inte för mig. Men be för mig också...

–Sana Malik är inte med. –Nej.

Men där har vi ju en sån där "riktigt piffad brud".

Förlåt mig. Förlåt att jag stör.

Hej.

–Hej. –Vad fint att ni kom.

Jag är säker på att Marianne och Musse uppskattar det.

Det var en väldigt fin ceremoni.

Har ni kommit nånstans i utredningen? Förlåt. Det här är min fru.

–Hanna Gems. Hej. –Alex Beijer.

–Hej. –Jenny Bodén.

Det är poliserna som utreder Junaids död.

Jaha. Jag hoppas verkligen att ni hittar den som gjorde det.

Ja, vi jobbar på det.

Vi undrar om vi skulle kunna få prata med dig. Om det går bra?

Hur väl kände du Junaid?

Vi sågs i samband med konferenser och fester. Inte mer än så.

Vad gjorde du i måndags kväll?

Jag var på stan och skulle träffa en kompis.

–"Skulle" träffa en kompis? –Ja, hon fick förhinder.

Du sprang inte på Junaid på stan?

Nej.

Hade ni två nån form av privat relation?

–Ursäkta? –Ja, du förstår nog vad jag menar.

Alltså... Jag vet inte vad jag ska svara på det där.

Junaid var 70 år gammal och jag har små barn.

Så nej. Verkligen inte.

Var det nåt annat?

Där är Majid Awani på begravningen.

–Det här vinner ni inga priser för. –Lugna dig. Där. Bläddra tillbaka.

Han. Han hälsade på en timme innan begravningen, på hotellet.

Hur vet du att han skulle träffa vittnena?

Han åkte till sexan. Jag frågade repan, han var inte gäst.

Det är ju inte mycket att gå på.

Och sen... Sen släppte ni honom bara?

Ja, han tog tunnelbanan. Vi är tre man på det här.

Vi kan inte täcka varenda jävel.

Och var är vittnena nu?

Majid Awani är på begravningen.

Tjejen kom ut senare än honom, men vi har en kollega på det.

Vi tänkte bara att du kanske ville se den där liraren.

Ja, det är bra. Skicka över alla bilder till mig.

Så vi ska fortsätta, eller?

Ja... Det är väl det ni gör? Spanar.

Och du auktoriserar övertiden?

Det här är inget vanligt jobb. Det är ett kall.

En hel nation litar på att ni gör ert jobb just nu.

Jävla översittare.

Martin Beck. Lämna ett meddelande efter pipet.

Hej, Martin. Det är Alex som ringer.

Jag ville höra hur det var med dig och om du...

...har hört nånting från läkarna. Du får gärna ringa om du vill.

Annars ses vi i morgon. Hej då.

Du får inte vara här, Majid.

Är jag misstänkt?

Du är vittne i en pågående utredning.

Kom igen...

Snälla, låt mig få komma in. Bara en minut.

Snälla.

Jag tror att jag är förföljd.

Va? Nej, vi håller oss till rutinerna.

Men du och jag får inte vara här.

Jag kan fråntas ärendet, och det vore inte till din fördel.

Jag tänker på den där dagen... hela tiden.

Vi måste prata om det.

Jag vet att du också behöver det.

Jag vill att du går nu.

Det kan jag inte informera om.

Känner du igen honom eller inte?

Det jag kan säga är att vi inte bedriver nån aktiv spaning.

Har du ett namn?

Nej, för närvarande har jag ingen information att dela med mig av.

Däremot kvarstår att så fort ni överhuvudtaget får veta nåt mer...

Vet du vad? Du säger att du är polis–

–men du låter fan som du jobbar på Försäkringskassan. Tack och hej!

Ursäkta?

Jag söker min kollega Sana Malik, rum 615.

–Har hon kommit tillbaka sen igår? –Beklagar.

Vi kan tyvärr inte veta det.

–Tack. –Ingen orsak.

Hej, Alex.

Och du har ingen aning om var hon är?

Nej, jag såg henne senast igår morse. Jag tror att någon var där då.

–Okej... –Tack.

Det här känns inte rätt.

Finns det nåt du inte har berättat?

Nej, nej...

Okej, hörni...

Sana Malik verkar inte ha varit på hotellet på drygt ett dygn.

Hennes mobil är avstängd, så nu lyser vi henne som saknad.

Eftersom alla hennes saker är kvar på rummet så verkar det osannolikt–

–att hon håller sig borta frivilligt. Här är hennes dator.

Buda den till Ayda så hon kan ta sig in i den.

Ja, Oskar. Vad är det?

Vad?

Vi har haft span på Majid Awani och Sana Malik i ett par dagar nu.

–Ni har vad? –Det var mitt beslut.

Vi misstänkte kontakt med agenter och kanske med gärningsmannen.

Mitt rum. Nu.

Vad i helvete håller du på med?

Det var ett spaningsbeslut.

Käften.

Utan att kolla med mig?

Ingen gnällde när jag tog över den delen av utredningen...

Det internationella, det politiska. Du bryr dig ju mest om det privata.

Jag kan få dig avstängd för det här!

Är det den kullen du vill dö på? Du är jävig, Alex!

–Du och det andra vittnet... –Majid, heter han!

Jag skiter i vad han heter och vad ni har för jävla historia ihop!

Du är besatt av att han är inblandad! Han är ett vittne, Josef. Punkt!

Han är ett vittne som ska utredas, precis som alla andra vittnen!

Men länge du är ansvarig kommer det inte att ske!

Han var hemma hos dig i går.

Men jag kan be dem slänga de jävla bilderna.

Poängen är att vi hade span på Sana Malik också.

Så ni vet var hon är nånstans?

I alla fall var hon var.

Här är hon på väg ut ur hotellet.

Här är hon på väg in på ambassaden.

Hon är där i ungefär två timmar... och här lämnar hon ambassaden.

–Gick hon tillbaka till hotellet sen? –Vi tror att hon har stuckit.

Vi följde efter henne till Centralen.

Arlanda Express. Här kliver hon på tåget.

Och sen...

Och sen tappade ni bort henne?

Vi har inte fått auktoriserat för övertid.

Nej, det är klart.

–Kan hon ha lämnat landet? –Vi har ju hennes pass.

Ambassaden kan ha gjort ett nytt. Det kanske var därför hon var där?

–Vem träffade ni på ambassaden? –Amir Navid.

–Han är ambassadsekreterare. –Vi plockar in honom.

Om han är ambassadsekreterare så har han ju immunitet.

–Får vi inte ens förhöra honom? –Inte röra honom överhuvudtaget.

Och hur blir det med övertiden?

–Synd att vi förlorade span. –De tomtarna kan gå hem klockan fem.

Nu sköter du och jag det här själva.

Vad gör han?

Väntar på nån.

Det är ju han, för fan.

Det är ju samma kille som span plåtade utanför hotellet.

Häng på Navid, så tar jag den andra killen.

Han gick till nån rekondfirma och hämtade en ambassadskyltad Lexus.

Han fick säkert bilnycklarna av din snubbe där.

Fan, har du tappat honom?

Han körde ju iväg i en bil. Skulle jag ha sprungit efter, eller?

Okej, jag måste kolla en grej. Jag ringer sen.

Jag sa att du skulle låta honom vara.

–Tja. –Tja.

Han heter Omar al–Wakid.

Vi tror att han är den syriska säkerhetstjänstens handler i Sverige.

Sköter han kontakter med spioner och agenter?

Källor och resurser, säger vi.

Syrierna tycks ha en källa inne i krigsbrottsutredningen.

Menar du att nån av utredarna Sana Malik eller Majid Awani läcker?

Ja. Om de har varit i kontakt med Omar al–Wakid.

Och Amir Navid från ambassaden får alltså sin info från Omar här?

Jag har inte sagt nåt, men om vi ens bara petar på Omar–

–fattar syrierna att vi vet och byter ut honom direkt. Förstår du?

Absolut.

Jag släpper det här.

Jag vill att vi sätter oss allihop och går igenom allt material igen.

–Några andra möjligheter? –En lönnmördare eller en jägare.

Eller en skaldjursintresserad?

Jaha. Redan klar för i dag, eller?

Nej, jag kände väl bara att jag var för snabb med att komma tillbaka.

Okej. Mår du inte bra?

Jodå, jag är lite...trött bara.

Jag tar resten av dagen ledigt, så får vi se hur det känns sen.

Okej.

Martin, har du tid ett ögonblick?

–Jag var precis på väg... –En minut bara.

Har du pratat med läkaren?

Det var i Samarra i Irak, va?

–Gasattacken han skulle vittna om. –Ja.

Det finns en historia...

Den handlar om en köpman i Bagdad som skickar sin tjänare att handla.

När tjänaren kommer tillbaka är han alldeles...blek.

Han berättar att han har sett Döden på marknaden.

Döden gav honom en så hotfull blick att han blev helt skräckslagen.

Han ber köpmannen att låna honom sin snabbaste häst–

–för att rida till sina släktingar i Samarra och gömma sig.

Det får han. Så han rider iväg.

Sen går köpmannen själv ner till marknaden och får syn på Döden.

Han tar mod till sig och går fram och frågar...

"Varför tittade du så hotfullt på min tjänare?"

"Hotfullt?", säger Döden.

"Jag blev bara förvånad att se honom här i Bagdad, för vi hade..."

"...stämt möte senare i kväll i Samarra."

Martin...

De har...

...hittat en tumör. Långt inne i hjärnan.

–Operation imorgon. –Imorgon?

Det är så märkligt...

Jag alltid varit helt...

An... Andra saker har oroat mig förr.

–Jag kom så fort jag kunde. –Hej. Ingen fara.

Hur är det med dig?

–När måste du börja fasta? –Midnatt.

Bra.

Jag tänkte fixa lite mat.

Det behövs inget särskilt. Jag är inte så hungrig.

Fläsk med löksås?

Ja, ja. I så fall, så...

–Hej. –Hej.

–Har ni hittat henne? –Vi tror att hon har lämnat landet.

Ja, hon åkte till ambassaden och sen troligen till flygplatsen.

De kan ha gett henne ett nytt pass, jag vet inte.

Oj... Jag hoppas att du har rätt.

Okej.

Var det nåt mer?

Får jag...

Får jag komma in?

–Du sa ju att... –Jag vet vad jag sa, Majid.

Visst.

Tror du att din chef blir borta ett tag?

Jag vet inte om han nånsin kommer tillbaka.

Jag gillade honom. Du vet, när vi pratade...

Han fick mig inte att känna mig skyldig.

–Till skillnad från den andra. –Josef? Ja, han...

Han är en bra polis. Men han gillar inte dig.

För att du gör det?

Alex...

Det var inte ditt fel.

Nej. Suddigt.

Det finns ju folk som är bättre på det här...

Släck skärmen, för helvete!

Jag behöver pissa snart, kan jag säga.

Jag borde ha stoppat henne så fort jag kände igen henne.

Det var mitt jobb att hålla koll på svenska IS–sympatisörer.

Allt gick så fort.

Och om du inte hade dragit mig ur hade jag kanske...

Det hade inte gjort någon skillnad.

–Det var för ont om tid. –Ja, det är det jag försöker säga.

Om du inte hade varit där, hade även jag dött.

Men jag bara gick.

Jag sa aldrig...

Jag tackade dig aldrig.

Det gör inget.

Tack.

Det är han.

Jag fucking visste det!

Vilken ambassad kör bilarna till Blackeberg för att tvätta dem?

Vi hänger på.

Fan.

Jag kollar bakdörren.

Polis! Rör dig inte!

Rör dig inte!

Fy fan...

Borde vi inte vänta på tekniska?

Ring Alex.

Jag skulle vilja ha pannkakor.

–Pannkakor? –Ja.

–Med hjortronsylt? –Ja.

Då får du det. Imorgon.

Då var det dags.

Du får gå ut i väntrummet, så ses ni sen.

–Älskar dig. –Jag älskar dig.

Vem i helvete är det som bestämmer på den här avdelningen egentligen?!

Hörde ni inte mig? Jag upplevde att jag ställde en tydlig fråga–

–men jag får inget svar.

Hon är... Vi får inte tag på henne.

–Salam aleikum. –Aleikum assalam.

Ska du träffa någon? Varsågod.

Jag kan omöjligt se några oklarheter i det här.

Vi borde ha konsulterats före tillslaget!

Om det av nån oförklarlig anledning inte sker, ska vi informeras efteråt!

Hur ska vi kunna garantera rikets säkerhet–

–när det pågår nån slags jävla anarki inne i polishuset?!

När skulle vi ha konsulterat er?!

När vi var två som försökte få kontroll på honom?

Vi var överens om att utbyta information i det här ärendet.

Hade jag lyssnat på dig hade vi fan inte hittat henne!

"Hade"? Du ska lyssna på mig! Det finns 16 miljoner syrier!

En av dem var jävligt viktig för oss!

Nu måste vi leta reda på en ny i den här jävla myrstacken–

–av så in i helvete vanliga syrier, för ni tyckte det var så viktigt...

–Vad gör vi om de börjar slåss? –Slår på sprinklern.

–Hej. –Hej.

Hej. Var har du varit?

–Vem är det där? –Säpo.

–Vad har hänt med dig? –Du vet att vi har hittat kroppen?

–Sana... –Ja. Var är den nu nånstans?

–På rättsmedicin. –Bra. Toppen.

–Ayda kom in i datorn. –Jaha. Tackar, tackar.

Weird.

STENSLAND AWARD JUNAID HANOUSH

...Junaid Hanoush.

Det finns presidenter och ministrar som darrar när de hör mitt namn.

Staffan är inte här i kväll. Han är bortrest.

Men ni som är här vet ju att han är en precis lika viktig del i...

Nu ska du få filma våra glada gäster här.

Det finns mat i kylen.

Tack. Jag vill att vi tar in Hanna Gems på förhör.

Sen undrar jag om du kan hjälpa mig med en sak med Taxi Stockholm...

Ursäkta?

Ursäkta? Vad fan...

–Vad är det du spelar? –Inget särskilt.

–Vad går det ut på? –Få ihop så höga summor som möjligt.

–Hej. –Hej.

Tack för att du kunde komma med så kort varsel.

Två poliser hämtade mig på jobbet, så jag hade inte så mycket val.

Förhör med Hanna Louisa Gems, åttonde maj.

Förhörsledare är Alex Beijer, Länskriminalen.

–Jag blir lite nervös av det här. –Det behöver du inte vara.

–Kan du bara uppge din adress? –Ja...

Lågskärsvägen 15, 121 55 Johanneshov.

–Vem bor där? –Min man, Staffan Gems...

...våra två barn...och jag, då.

Tack. Vad har du för relation till Amir Navid?

–Va? –Amir Navid. Vet du vem det är?

Nej. Ingen aning.

Nej, okej...

–Nej. –Du har aldrig sett honom förut?

Jo, kanske.

Jo, jag tror det. På en fest.

Vad var det för fest?

Junaid fick ett stipendium. Vi kan ha pratat lite med varann då.

–När var det? –Januari, kanske. På Hasselbacken.

Var Staffan med på den middagen?

Det... Det minns jag faktiskt inte.

–Minns du vad Amir arbetar med? –På syriska ambassaden, tror jag.

Ja, precis. Minns du vad ni pratade om?

Nej. Jag fattar verkligen inte varför det här är så viktigt.

Det som är intressant är ju att ni två åkte därifrån tillsammans.

–Vi? Vi gick samtidigt. –Nja, lite mer än så.

Vad är det här?

En körlogg från Taxi Stockholm.

En bil hämtade upp två personer utanför Hasselbacken 01.12...

...och körde till Lågskärsvägen 15 i Johanneshov.

Okej.

Resan betalades med ett kort som...

...är registrerat på syriska ambassaden.

Okej.

Hur gick det med hemliga polisen?

Det är lugnt, vi har inte gjort nåt fel.

Och jätten?

Han är helt jävla knäckt efter att du pucklade på honom.

–Är det sant? –Nej, han håller käften.

Fan, det är nåt som inte stämmer. Med henne.

Bilderna från ambassaden.

Här kommer hon dit. Här går hon därifrån.

Det är nånting... Och går.

–Skorna. –Va?

Skorna.

Yes!

Ja?

Det är en grej som du nog borde kolla på.

Ursäkta mig ett ögonblick.

Ambassadsekreteraren är upptagen.

–Jag behöver bara två minuter. –Tyvärr.

Det går inte. Kan du återkomma?

–Nej. Jag väntar. –Som du vill.

–Ursäkta att det dröjde. –Ingen fara.

Du hade ju lite svårt att komma ihåg Amir Navid–

–men du kanske vet vem det här är?

Nej.

Där är du på Hasselbacken, tillsammans med Amir Navid.

Okej.

Snygga stövlar. Här är också du.

Samma stövlar.

Om jag skulle göra en husrannsakan nu på Lågskärsvägen 15...

...är jag ganska övertygad om att jag skulle hitta de stövlarna.

Du har en relation med Amir Navid, eller hur?

Sana Malik blev mördad inne på ambassaden.

Eftersom de visste att hon var bevakad, så hjälpte du Amir.

Men du vet att spår...

Det lämnar man alltid efter sig. Hur försiktig man än är.

DNA. Hårstrån...

Vad hände, Hanna?

Han var så vacker. Jag blev kär.

Bara sådär. Hans fru är släkt med presidenten.

Han kan inte skilja sig.

Om nån fick reda på vad vi gjorde skulle han kallas hem.

–Kanske försvinna. Bli dödad. –Och Hanoush?

Han såg oss på mitt rum på universitetet.

Han blev rasande.

Han sa att han skulle berätta för Staffan om inte jag gjorde det.

Jag visste att han skulle till hotellet så jag...

...åkte dit för att prata med honom.

Jag bad om att få några dagar på mig, men han vägrade lyssna.

Jag ringde till Amir.

Och han blev ju såklart livrädd.

Han kom ner till hotellet.

Han försökte förklara för honom, men Junaid var alltid envis.

Han vägrade lyssna.

Han tappade det.

Och sen?

Han tvingade mig till ambassaden. Jag fick klä mig i hennes kläder.

Jag vågade inte säga nej.

Helvete...

Snyggt jobbat. Vi anhåller henne för medhjälp.

–Och Amir Navid? –Ja, du. Det får vi ta med UD.

Han har ju för fan diplomatisk immunitet.

Fuck UD.

Om inte polisen får gå in där åker jag dit och stryper den jäveln.

Helvete... Han har åkt dit.

–Va? –Majid har åkt dit.

Jag känner honom, han har åkt till ambassaden. Helvete!

Salam aleikum.

–Aleikum assalam. –Är du här för att träffa mig?

Nej, för att träffa Amir Navid.

–Har du väntat länge? –Ja, han verkar väldigt upptagen.

Okej, kom med mig. Följ med mig.

–Amir. –Herr ambassadör.

Mannen här har väntat länge på dig. Ta emot honom nu, så är det färdigt.

–Javisst, herr ambassadör. –Då så. Varsågod.

Varsågod och kom in. Vem är ni?

–Majid Alawi. –Välkommen, herr Majid. Slå er ner.

Min kollega Sana Malik var här.

Sana... Ja, just det. Det är ingen hemlighet.

Hon var här och ansökte om nytt pass.

Hon skulle resa. Lämna landet.

Nej, då hade hon hört av sig till mig.

Jag vet att hon har spionerat för er.

Hon lämnade ut information om tribunalen–

–för att få ut sin man ur fängelset.

Du har inte särskilt höga tankar om din kollega.

Jag vet att du var på hotellet när dr Hanoush blev mördad.

Sana såg dig.

Försökte hon köpslå med dig?

Hennes tystnad mot att du släppte hennes make ur fängelset?

Var det därför du tystade henne?

Du kommer med väldigt allvarliga anklagelser.

Det här mötet är slut.

Vilket fint kontor du har.

Du lever ett tryggt liv.

Vilken vacker fru du har.

Det vore väl synd att förlora allt?

–Jag har ett förslag. –Jaså?

Ge mig information...information...

...om gasattacken i Samarra.

Något som binder den syriska staten till attacken.

Något i Sanas minne!

Sen kan du fortsätta med ditt bekväma liv.

–Amir! Vad händer? –Han angrep mig!

–Vi kallar på vakten! –Var är Sana?

–Amir. Vad pratar han om? –Jag vet att ni dödade dr Hanoush!

Vakt! Vakt!

Inget svar.

Han har en jävla förmåga att kliva in i fel situationer, din pojkvän.

Det är ingenting mellan oss. Inte så i alla fall.

Nej, inte så i alla fall...

–Alex! –Var är du? På ambassaden?

–Ja! –Jag är på väg.

–Ta det lugnt. –Var är han?

Hans bil står i garaget under huset.

Åk ner i garaget.

Akta!

–Alex? –För helvete, Josef!

Han kan vara på väg att lämna landet.

En patrull är på väg. Vad har han för bil?

Lexus. En SUV.

Och du vet att vi kan inte gripa honom nu.

Han har tagit livet av två människor.

Det ligger på UD:s bord. Vi kan inte göra nånting.

Vi kan bara prata med honom, ingenting annat.

Där!

Helvete!

–Amir Navid? –Vad fan håller ni på med?

Alex Beijer från svenska polisen. Jag vill bara prata!

Jag har inget att säga er!

–Bara ett par minuter, snälla! –Prata med ambassaden.

–Vi vill bara veta vad som hände! –Jag är syrisk diplomat!

–Jag har åtalsimmunitet. –Jag vet! Jag vet det.

Ni får inte gripa mig! Vad gör ni?!

Jag vet vad du är rädd för.

Det här är inte Syrien. Överlämna dig nu.

–Du ljuger! Ni tänker utlämna mig! –Tänk på dina barn.

Nu jävlar!

Du kommer att ångra dig.

Vad fan håller du på med?!

–Jag tog nog fel på gas och broms. –Hur mår du?

–Vi ordnar en ambulans. –Va? Nej, nej. Ingen ambulans.

Jag mår bra!

Snälla. Jag kan gå...

Mamma.

Hej. Allting har gått bra. Han ligger på uppvaket nu.

Så fort han kvicknar till får ni gå in och besöka honom.

–Tack. –Tack.

Ursäkta. Tack.

–Hej. –Hej.

–Hej, Alex. –Hej.

–Vart vill du att vi skickar det? –Allt ska till syriska ambassaden.

Men om du hittar nåt av intresse...

Jag vill bara säga att jag beklagar sorgen.

Kanske att jag... Jag kanske var lite orättvis mot dig.

Nja. Du gjorde bara ditt jobb.

Tack för att du stoppade honom.

Nej... Jag tappade kontrollen över bilen.

–Det var nåt fel på bromsarna. –Eller hur...

–Tack. –Tack, själv.

Jag väntar därute.

–Så du ger dig av ikväll? –Ja.

Det gör jag.

Det är så konstigt.

Efter alla ohyggligheter som dr Hanoush avslöjade–

–mördades han för att han bevittnade en otrohetsaffär.

Om du nånsin vill jobba internationellt igen...

–Hör av dig. –Det ska jag.

–Hej då. –Hej då.

–Ta hand om dig. –Du med.

Säpo förblev handlingsförlamade genom hela utredningen.

Vi har Alexandra Beijer med grupp på Stockholmspolisen–

–att tacka för att morden klarades upp.

Är ambassadtjänstemannen anhållen?

Den misstänkte gärningsmannen har diplomatisk immunitet.

Han vårdas nu på sjukhus efter skador han ådrog sig–

–i samband med polisens ingripande.

Därefter kommer han med största sannolikhet att utvisas.

Vad som sker med honom i Damaskus kan vi dessvärre inte påverka.

–Tack ska ni ha. –Ursäkta...

Det verkar om att tjänsten som Säpo– chef kommer att utlysas inom kort.

Vad tänker du om det?

Oj. Nej, så långt har inte jag tänkt.

Det är nog inte upp till mig att kommentera heller.

Jag hoppas ju att tjänsten tillsätts med en mycket kompetent person.

–Så allt verkar bra? –Ja.

Det blir ju en del rehabilitering, men jag är nog snart på benen.

Och tillbaka hos oss?

–Ja, det är planen. –Det är ju helt fantastiskt.

Skönt att höra.

Grymt god tårta. Har alla fått? Är det nån som ska ha sista biten?

–Ta den, du. –Den är din.

Operationen gick i stort sett väldigt bra. Du läker fint.

Men det ni inte har fått bort, det är...

Det är det här, alltså?

Text: Andreas Novak www.sdimedia.com