Original subtitles

Du stod utanför min dörr idag. Du skulle träffa Agneta Thörnblad.

Jag har en bild på en person som du kanske känner.

Stick härifrån.

- Ba...? - Ba...!

Barnet! Barnet ska dö? Vilket barn?

De skulle ta mig till ett bättre ställe.

Jag följde efter en man som ljög och sa att han var läkare.

Skicka förstärkning nu.

- Jag måste rädda henne. - Rädda vem?

Polisen har offentliggjort bilden för att få hjälp med identifieringen.

Kroppen faller sönder som om den vore porös, uttorkad.

Det kan vara smittsamt.

Kroppen undersöks när vi får igång en provisorisk obduktionssal.

Han flyttas inte till rättsmedicin, han får vara kvar här.

Tony Lindh. Människohandel. Det gillar inte domstolen.

Flickan i skyddsrummet. Förgrep ni er på henne där?

Känner du igen honom?

Är det honom du skyddar?

Eller är det han i den orangea mössan som sköt sig i axeln?

Tony.

Var är flickan?

Nej!

- Inte ett skit fick vi ur honom. - Vem kan skrämma honom så att...?

Ja?

När hände det här?

Personalen fann henne när hon stod och slet i den. Väldigt upprörd.

- Har hon gjort så förut? - Inte så länge jag har jobbat här.

Vad hände igår då?

Du kom hit.

Hej, Eva Thörnblad. Jag vill lägga in en efterlysning.

Agneta Thörnblad, 59 år. Hon är försvu...

Jag återkommer.

Har du sett en gråblond kvinna i 60-årsåldern?

- Hon kan ha verkat förvirrad. - En kvinna tog en taxi innan mig.

- Såg du vilket bolag det var? - Ja, Kurir.

Kurir. Tack.

Tack! Tack, vad snällt av dig. Har ni utländska tidningar?

- Nej, det är de vi har. - Tack, jättebra.

Mamma.

- Vad gör du? - Arbetar.

- Vad arbetar du med? - Men, Gud!

Där är mannen som jag frågade dig om.

- Känner du honom? - Vad pratar du om?

Mannen på bilden...

Du stör mig. Du stör mig.

Jag försöker bara hjälpa dig.

Det finns faktiskt en sak du kan hjälpa mig med.

Du kan dra åt helvete.

- Så, kom. - Släpp mig.

- Kom, vi ska gå hem! - Släpp, säger jag!

- Jag tar din väska, och så ska vi gå. - Släpp!

- Kom. - Du rör inte mig en gång till.

Mamma. Mamma!

Släpp mig! Släpp mig!

- Lugna ner dig! - Släpp mig, säger jag! Släpp!

- Mamma! Mamma! - Släpp mig, säger jag. Släpp mig.

Varför fattar inte du? Jag är ingenting.

Titta på mig.

Du får inte sticka iväg sådär.

Du bor här.

Du hör hemma här nu. Okej?

Mamma? Mamma.

Titta. Där är du ju, Agneta.

Det trodde jag inte, men jag har saknat dig.

Lova mig att du inte springer iväg sådär nåt mer.

Nu går vi in och äter frukost.

Den kvinnan som körde mig hit, jag vill inte att hon kommer hit mer.

- Monroe. - Välkommen tillbaka, Wass.

Jaha, vet vi vad det rör sig om?

På sjukhuset spekulerar de vilt.

- Det vi vet är att de är fel ute. - Vad är mina order?

Följ fallet till slutet. Se till att vi har kontroll över det.

Hur?

Är du säker på att du är redo för det här?

Lite mer semester hade inte varit dumt.

Men nu är jag här.

- Det finns en liten komplikation. - Vad?

Mer vem.

- Thörnblad. Hur är det med huvudet? - Det är okej.

Jag har anmält att du förlorade ditt tjänstevapen.

Mycket kameror.

- Tyvärr fick de med sig hårddisken. - Det var synd.

- Vad vet vi mer? - Inte mycket hittills.

Vi har ett blodigt handavtryck att analysera.

Pojken som tog mitt vapen sa att han skulle rädda "henne".

Du tror att hon är i händerna på gärningsmännen som torterade mannen?

Eva.

- Det här är Yussuf. - Hej.

- Berätta det du sa till mig. - Tony hämtade oss i Danmark.

- Han lovade oss jobb. - Med vad?

Kemikaliesanering. Vi bodde i källaren alla sju.

- Och pojken? - Callum.

En tyst pojke. Han fick ett eget rum.

Han kunde inte sova på grund av sina mardrömmar. Han höll oss alla vakna.

Och mannen som Callum sköt i axeln?

En hemsk man.

Har ni sett den här mannen?

De pratar ofta med kunder. Han kan vara en av dem.

- Och rummet hon förvarades i? - Jag var aldrig därinne.

Tony hotade döda oss om vi gick in där.

Såg ni aldrig vem som var därinne?

Ibland hörde vi den unga flickan skrika.

Callum pratade med henne. Han skulle ge henne en present.

- Hur skulle han ge henne en present? - Jag vet inte.

De pratade genom väggen.

- Vad ska du med den till? - Den har nånting här. Ser du?

De har lekt hänga gubben.

Jag tar den till tekniska.

Bahar, vem på Silo kan ha gått på Spånga gymnasium?

- Flickan. - Exakt. Jag plockar upp dig.

- Hej, Tom! - Jag har några timmar över nu.

- Fast jag är mitt i en grej. - Jag ska inte störa.

Jag tänkte höra om jag ska fixa i lägenheten, sätta upp tapeter.

- Det är snällt, men det behövs inte. - Jag gör det gärna.

- Nej. Tack. - Okej, jag fattar.

Kan du inte komma förbi stationen så kan vi käka där istället?

Jag står mitt i en grej nu, jag kan inte prata. Men ta med nåt.

Ja, så gör vi istället.

- Bra, då säger vi så. - Bra, okej. Hej.

- Vad har hänt? - Vi behöver ställa lite frågor.

Tillhör den här er?

Ja, det är djurskötarlinjens. Ulf! Kan du komma ett tag?

Hallå! Här var det stormöte.

- Ulf undervisar på djurskötarlinjen. - Sen urminnes tider.

Känner du igen om nån elev har gått klädd sådär?

Avklippta ärmar. Det skulle kunna vara Robin.

- Hon var alltid lite alternativ. - Ja, Robin Lundberg. Just det.

- Hon var en problematisk elev. - På vilket sätt?

Gillade inte skolan, hamnade i konflikt med elever och lärare.

Hennes mamma mejlade och sa att hon skulle sluta.

Det var för nån månad sen.

Är det vanligt att en elev slutar mitt i terminen?

Nej. Men när det sker är det alltid såna som Robin.

Hon är en sån som det alltid skapas kaos omkring.

Här är hon.

- Vem är det? - Hon i djurmasken.

Hallå, Roman! Hej!

Desirée här, som du kanske ser.

Jag längtar efter dig.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig.

Jag skickar det här med förhoppning om att du vill träffa mig igen.

- Ja? - Desirée Lundberg?

- Ja, vem frågar? - Polisen, vi vill ställa lite frågor.

Jag är mitt uppe i nåt viktigt. Ni får komma tillbaka.

Det gäller din dotter Robin. Kan vi komma in?

Vad har hon gjort den här gången?

- Vet du var hon är just nu? - Med sina vänner.

- Var är de? - Mellan Danmark och Tyskland.

- Kanske Belgien. - Är din dotter utomlands?

Ja, hon följer nåt band eller nån turné.

I Danmark, Tyskland eller Belgien?

- Har du nåt foto på henne? - Det kanske låter konstigt...

...men hon har rensat ut varenda bild på sig själv.

Eldat upp dem eller klippt dem i bitar.

Jag pratade med henne igår. Eller, vi messade.

Var i helvete har jag lagt den? Här är den.

Jo, här. Här är hon. Kolla.

På väg nånstans.

Det står att hon är på väg mot Antwerpen. Var ligger det?

- Belgien. - Vad heter bandet?

Death nånting. Little Death, Big Death.

- Du undrar inte varför? - Varför hon ska till Antwerpen?

Varför vi är här och letar efter din dotter?

Du verkar inte vara ett dugg orolig.

Jag lever mitt liv. Hon klarar sig bättre utan mig.

Alla barn behöver sina föräldrar.

Om ni ursäktar, jag har saker att göra. Nu måste ni gå.

Fattar inte du att nåt kan ha hänt din dotter?

- Vad är du för jävla mamma? - Eva! Nu måste vi gå.

Jag ber om ursäkt för det där.

Jag vet inte vad som hände.

- Vi hade kunnat ställa mer frågor. - Det är nåt fel på henne!

Jag vet inte, det kanske är dig det är fel på.

Vänta, jag...

Bahar Holmqvist. Okej, tack.

De ringde från sjukhuset. Mannens kropp är borta.

Hur kan man tappa bort kroppen? Hela anledningen till karantänen.

Vi har inte tappat bort den. Dörren var låst. Nån har stulit den.

Och det är inte allt.

- Vad bra att ni är här. - Vilka är ni?

- Bahar Holmqvist, Stockholmspolisen. - Eva Thörnblad.

Ni jobbar ju med min Jakob.

- Reisner? - Laila Roos, obducent.

Jag beklagar våra bristande rutiner. Vi har ingen kropp att obducera.

Proverna är stulna från labbet.

- Några tecken på inbrott? - Ja, och bara hans prover är borta.

- Finns det kameror där? - Nej, tyvärr.

- Får jag ta en titt på labbet? - Absolut.

Polis!

Hej.

Jag har haft lite semester.

- Du då? Du ser sliten ut tycker jag. - Tack.

Du förstår att det som har hänt här inte är normalt.

Vi måste hålla det diskret. Hålla det mellan dig och mig.

- Vi? - Just det, jag glömde säga.

Säg hej till din nya kollega.

Ni bryr er så lite om naturen.

Hur olika insekter hittar till blommor för att suga nektar.

- När fick du suga senast? - Sluta, William. Fortsätt, Maja.

Därför vill jag tala om fjärilar.

Fjärilar, de vackraste djuren.

Det här är en grå sälgfly. Det är en svensk nattfjäril.

- Alla har en gång varit en sån här. - Oh, my God!

Så jävla äcklig hon är!

- Maja! Hur är läget? - Fin presentation du hade.

Får vi titta lite på den?

Hoppsan. Oj.

Nu jävlar. Sorry. Hoppsan.

Shit.

Linus, fattar du hur lyxigt du har det?

- Egen lägenhet i Stockholm. - Kom och hälsa på när du vill.

Jag bor hos ett... en moster.

Det är väl okej, liksom.

Det är bara det att hon är ett sånt jävla kontrollfreak.

- Jaha. Vadå då? - Hon blir typ orolig när...

Maja, hur är läget? Hur går det med insekterna?

- Jag måste gå, jag ringer tillbaka. - Ska du hem redan?

- Akta, du har nåt där. - Jävla idioter.

Maja!

Gå inte, då! Är du sur, eller?

Inser ni hur det här ser ut? Hela vår avdelning dras i smutsen.

Hur skulle vi förhindra att kroppen stals?

Det var ett proffsjobb. Den som gjorde det kunde rutinerna.

Vår huvudmisstänkte har just begått självmord i häktet.

- Va? - Tony Lindh är död.

Han hoppade in i en dörr och bröt nacken.

- Varför skulle Tony begå självmord? - Ögonen rullade runt i huvudet...

...och sen fick han panik.

- Hej, allihopa! - Hej! Det var längesen.

Vad fan...?

- Hej! Hur mår du? - Kul att se dig.

Hallå! Allt bra? Underbart. Härligt.

Wass! Du har blivit sjukpensionär hörde jag.

Lite önsketänkande där, tror jag. Jag är tillbaka i finfin form.

- Jag börjar igen i morgon. - Nej, det hade jag nog känt till.

Jaha. Men här är mitt anställningskontrakt, varsågod.

Du kanske ska dubbelkolla så att det inte är nåt galet.

- Jag ska resa bort. - Vad kul.

- Åka vart? - Till en gammal kärlek, långt bort.

Vad spännande. Hur hittade du honom?

På nätet.

Vad säger han om att du ska komma? Han måste vara överlycklig.

Han vet inget. Det ska bli en överraskning.

Jag blir en komplett människa igen bara jag lämnar det här skitlandet.

Åker ni båda två?

- Kan jag inte få göra nånting själv? - Jo, absolut. Jag...

- Jag tänkte att din dotter... - Jag har ingen dotter!

Vad vill du egentligen? Är du också från polisen?

Det är dags för mig att gå.

Hallå? Jag har en viktig fråga till dig.

Hur kommer det sig att jag alltid får veta sist vem som ska jobba här?

Ja, precis. Wass.

Det kunde ni ha sagt innan. Han visade mig kontraktet.

- Jakob. - Hej, gumman.

Kan jag ringa tillbaka?

Det har kört ihop sig lite här.

Varför stal du kroppen?

Han måste analyseras av våra experter. Jag vet inte mer än du.

Nån har hållit honom fången, plågat honom-

- och har gjort samma sak med en flicka som nu är borta.

- Hjälper du mig med det här? - Det är klart att jag hjälper dig.

Lovar du att berätta allt? Hela sanningen?

Så fort jag själv vet nåt, ja.

Vi håller alla andra utanför för deras egen skull.

- Wass! - Tom! Vad roligt att se dig!

- Hej! När kom du hem? - Jag landade i morse.

- Jag hoppar rakt in i en utredning. - Spännande.

Det är han som de hittade vid Skanstullsbron, va?

Vi var mitt i nånting, Tom. Kan inte du ge oss fem?

En extra hjärna är väl bra? Det var du som bjöd hit mig.

Vi behöver verkligen prata i enrum.

- Jaha. Jag tänkte bara att vi... - Vi kan väl käka lunch alla tre?

När vi är klara här?

Ja, jag köpte en extra. Kycklingcurry, lagom stark.

Magen krånglar annars.

- Duka upp så länge så kommer vi. - Jo, visst.

Tack, snälla Tom.

Vad håller du på med? Stanna.

Esmeralda. Stanna!

Jag vill inte bo i en skog och tvingas gömma mig för människor.

Det är farligt därute. Du är inte redo.

Varför ska jag anpassa mig? Kan inte alla bara lämna mig ifred?

Det är inte så enkelt. Jag vill inte att nåt händer dig.

Vad skulle hända mig, då? Jag är starkare än vad de är.

Exakt därför, Esmeralda.

Du måste kontrollera kraften, hitta ditt inre lugn.

Jag är lugn! Jag är jävligt lugn!

Väskan? Ska du åka nånstans?

- Det ska jag. - Du åker ingenstans. Ge mig väskan.

- Nej. Släpp! - Ge mig!

Nej, fan.

Maten kallnar. Jag åker till Silverhöjd, värm den i mikron sen.

Gott att se dig, Tom. Vi kan väl ta en öl nästa gång?

Vill du ha hjälp med tapetsering får du säga till.

Petra ska på tjänsteresa några dagar.

Ida klarar sig själv egentligen, men om du känner att du...

Hon är alltid välkommen. Ge henne mina nycklar. Jag är hemma 20:00.

- Vad bra. Tack. - Kör försiktigt.

Tack ska du ha. Jag måste åka, de vill ha hjälp i Silverhöjd.

- Hälsa. - Absolut.

Jag ville bara säga...

Jag måste åka iväg nu, Robin.

Hej då.

Förlåt. Förlåt...

Om de fick en råtta att springa fram och tillbaka i ett rör-

- så måste den antingen ha varit väldigt väldresserad...

- Eller? - Så hade de en ovanlig förmåga...

...att kommunicera med djur.

- Vi ska ta en tur förbi Spånga, va? - Yes.

Nej, gör inte sådär. De tycker inte om att man knackar.

Det låter otroligt mycket mer för dem än för oss.

Det här är mitt paradis. Välkomna hit.

- Tack för att du kunde ta emot oss. - Jag är glad att du ringde.

Jag tyckte inte om det rektorn sa om Robin.

Hon hade sina problem rent socialt och sådär.

Men hon var en av de mest engagerade elever jag nånsin har haft.

Rektorn sa att hon skapade kaos.

Kaos, eller ordning.

Hon var ofta härinne. Inte minst bland gnagarna.

Hon satt mitt bland dem med dörren öppen, inte en råtta sprang ut.

De flockades omkring henne.

Det är Tom. Vadå, nu?

Jag är nästan hemma.

Jag tar det. Ja.

Den är helt ny. Det är kolfiberram och allt möjligt.

- Hur kom de upp dit? - Ingen jävla aning.

Vi har spelat bandy. När vi kom tillbaka var de borta.

Här.

- Hej då! - Hej!

- Det är Eva. - Jag ringer för att jag tänkte...

- ...be om ursäkt för det jag sa. - Tack.

Även om det var fel så fattar jag att du brusade upp.

Vi kan åka dit imorgon och snacka med henne. Vi kan ju ha missat nåt.

Vi är på väg dit nu.

- Vilka vi? Du och Wass? - Ja.

Du ska vara jävligt glad om hon inte gör en anmälan.

- Åker du nu kan det bli problem. - Jag måste gå.

Kom igen. Skärp dig, Desirée.

Du ska ge fan i våra cyklar!

Hej! Du har kommit till Eva...

- Vad gör pojken här? - Jag vet inte.

Jag var på väg att åka och då stod han på uppfarten.

- Robin är i fara. - Desirée.

Vem har tagit henne?

Hon hatar mig. Hon hatar allt.

Jag har gjort allt jag kan.

Jag ville bara få lite kärlek.

Jag bad aldrig om att få henne.

Vem har tagit henne?

Jag vet inte vad de heter.

Men de betalade.

Du sålde henne.

De skulle ta henne till en plats för speciella barn-

-där hon fick en mening, sa de.

Jag har gjort fel.

Kan du hjälpa mig? Kan du ge mig min Robin tillbaka?

Hela källaren är full. Överallt.

Desirée?

Callum. Lägg ner pistolen.

Lägg ner pistolen.

Desirée! Desirée, lyssna på mig.

- Släpp honom! Släpp! - Nej!

Nu gör vi såhär.

- Är det där ditt tjänstevapen? - Ja.

Ta med pojken hem så städar jag upp det här.

Allt kommer att bli bra. Callum.

Lägg dig i baksätet och dra filten över dig.

Varför låter du alla dö, mamma?

Varför kan du inte rädda nån?

70 till samtliga. Misstänkt skottlossning Östervägen 28.

37-52, svänger in på Östervägen nu.

Wass! Bahar kommer.

Fan.

- Den sitter för djupt. - Skynda dig.

Polisen!

- Härinne! - Vad fan är det som händer?

Det är för jävligt.

- Så ni satt i bilen och spanade? - Vi satt i bilen när det smällde.

Eva tog framsidan, jag tog baksidan. Vi kom in i köket, hon låg där död.

Antagligen självmord.

- Såg ni nån mer? - Nej.

- Otur att ni inte kom in tidigare. - Vad fan menar du med det?

Skulle vi ha kunnat förhindra det?

Hon verkade inte självmordsbenägen.

Inte innan du knuffade henne och kallade henne för dålig morsa.

Jag föreslår att vi åker hem och tar nya tag i morgon.

Absolut. Godnatt.

Vänta här.

Du kommer att få precis det de har lovat. Okej?

Men du måste lugna dig.

Ja. Lita på mig.

Säg nåt, Wille!

Numret du har ringt har ingen abonnent.

Hallå.

Text: Gunilla Hay www.sdimedia.com