Original subtitles

Marianne?

Marianne?

Snyggt hörni!

Det där var inte kraftigt va?

Och Marianne är så bra.

Fyra veckor till och ni klickar på det här så ska det bli nåt.

Ska vi inte höra vad de andra har att säga först?

–David. –Alan.

Fan, du låter mig göra den här jävla skitfilmen. Jag borde lägga scen.

Vi fick ett väldigt kul besked för lite stund sedan.

–Vad?

–Spektrum vill ha oss med i öppningsfilm.

Doffe!

Tror du vi kan få ihop en orkofria på tre veckor? Vi måste ringa labbet.

Isabel!

Där är du ju.

Varför står du här?

Det stinker där inne.

Va? Jag mår illa.

Mår du illa?

Kanske.

Vilken visning!

Mariam! Oj, oj, oj, oj, oj!

Ja, vad kul!

Mariam.

Vi ska på festival.

Hur då?

Ja, det är ju inte officiellt än, men du kan berätta det för Marcus.

Jag tror Isabel vill åka hem.

60? Jag skulle säga 60.

Nej, 70.

100 tror jag. Nej, men du kör på hundar.

Ja,

jättebra. Vad kul.

–Hörru! –Kan du sluta?

Har du verkligen ingenting att säga?

Jo, den där scenen var övertygande.

Vilken scen?

Ja, den där med killarna.

Var mamma naken i filmen?

Ja.

I några scener gjorde hon det.

Så hon ska alltså visa upp sin kropp för Adam?

Det är väl en del av historien det där.

Susanna är ju i en bok.

Och så har David gjort en film av den.

Har David sagt att man var naken också?

Men David är ju som en släkting.

Det är ju inte så farligt.

Man kan inte lita på honom, tyvärr.

Varför säger du så?

Han håller inte vad han har lovat.

Vad har han lovat då?

Han stal en teckning som jag gav till honom.

Hur då?

Den där scenen. När hon är naken med brudslöjan.

Han hade lovat att inte visa den för någon.

Har du gett en teckning till David?

Nakna människor.

Inte nakna som i den där äckliga filmen.

Men du såg ju inte filmen.

Nej, jag såg.

Jag gick in i maskinrummet.

Varför gjorde du det?

För att det var intressant.

Mamma spelar en roll.

Det är hennes jobb.

Det var väldigt verkligt.

Isabel såg filmerna.

–Va? –Från maskinrummet.

Jag visste inte att den skulle vara så pung på.

Vadå?

Explicit.

Jaha.

Då måste du förklara för Isabel hur den här filmen blev till.

Att det inte var på riktigt.

Det kan inte vara min uppgift att förklara det för henne.

Nej, jag tänkte att hon var hos dig.

Kan jag

komma

förbi?

Isabel. Nej, han får inte gå ut.

Hej.

Hej.

Vad

länge

sedan.

Ja, det var det.

Vill du ha kaffe?

Ja, tack.

Nej, låt skorna vara på.

Ja.

Ring. Är det då en sjukhus?

Ja, jag talade med en sjuksköterska. Hon lovade att hon skulle ringa om hon kom

tillbaka.

Mm.

Hon kanske är stuckit i strandbukta.

Sätt dig.

Man kanske skulle ringa polisen.

Ska du inte sätta dig ner?

Jo, ja.

Jag tänkte det var bäst att köra henne tillbaka.

Mm.

Hade hon druckit?

Jag är ju inte någon sjuksköterska precis.

Mjölk?

Ja, tack.

Visst är Tobias lixen, morfar?

Är pappa tolv, Tobias tolv.

Man trodde pappa hade fått parkinson, men han är okej nu.

Rheumatism.

Så... De flyttar till Kalifornien.

För värmen.

Mamma är ändå på Sandbukta.

Jag kan inte bussa nu.

Hon blir säkert glad att få träffa dig.

Eller arg.

Arg?

Ja, hon är ofta arg på mig.

Hon säger att hon skäms bara hon ser mig.

Och när hon skäms så blir hon arg.

Jag har ju lovat doktorn att hon ska vara tillbaka imorgon.

Jag kör.

Nej, tack.

Jag behöver en kram.

Jag älskar dig. Glöm inte det.

–Kom igen, Maria.

–Aber!

Var är skolan?

Jaha. Vad ska du och jag hitta på idag då?

Ska vi ordna vår egen lilla filmfestival kanske?

Hallå?

Vad är det här?!

Tack så mycket.

Det är bara jag.

Nej, nej. Ja, men... Ja.

Nej.

Ja, det ser typ fast ut.

Ja,

det är fint.

Oj, titta vad fint det blev.

Du, ska vi gå och käka någonting eller?

Vi ska ju iväg nu.

Ja. Va?

Men det är 20 minuter till visningen börjar.

Du, du, du, du, du.

Det kommer gå bra det här.

Vi ska ha kul.

Mm. Nu.

Mm.

Men jag tänkte ta en dusch.

Vad betyder den här blicken?

Att du ska gå till ditt rum och göra dig i ordning.

Vi ses nära.

Jag vet inte.

Jag vet inte.

Vi har pratat om det här tidigare. Det var väldigt bra, men det fanns några

problem att hålla på med.

Tack för att ni

har

tittat på det här.

Vill du visa detta honom?

Ja, det vill jag.

Kyss mig.

Hur mycket var det?

Vem finansierade det?

Och var kan vi se filmen?

Det är en fråga för...

Well, it was a sort of novel, Swedish.

We did like the original Slovakian audience.

I have a quick question regarding will the movie be

original Swedish language or will it be...

Hej då.

Kom in där.

Vänta lite.

Hur är det med dig och Marcus då?

Tänker du på?

Kärlekslivet.

Du menar om det är mycket sex?

Mm.

Är inte det lite lojalt att prata om?

Ja.

Men pratar inte ni med varandra om sånt?

Nej,

vi är ju vänner.

Vi pratar inte om sånt.

Det är faktiskt ganska intressant.

Han som är så mild och mjuk.

I sängen är han ganska så auktoritär.

Autoritär? Mm.

Han är lite som ett djur.

Som ett djur.

Vadå för ett djur?

Nej, jag vet inte.

Det var strunt i det.

Och ja, det har varit verkligen fantastiskt.

I vilken sätt?

Så jag gav Susanna en bok till David.

Och här är vi.

Det har varit en jämförelse.

Så miss Fogler gav dig den här boken och idén för att göra filmen?

Ja.

Du borde fråga David vad du frågar mig.

Do you think you, as a director, have a special ability to portray female

sexuality?

Var är Jan?

Vad gör du här?

Vi

blev

ju rädda.

Vilka vi?

Isabell och jag. Du måste ge tillbaka till sjukhuset. Det här ska jag ändå

klara av. Stick iväg du bara.

Är det så här vi ska vara mot varandra?

Du, jag såg dig genom fönstret första gången du kom körande tillbaka.

Och hur du sprang iväg till bilen så fort du fick chansen.

Men det är ju du som springer iväg.

Du ville ju inte ha mig där.

Nej, men... Ja, men stick iväg då, innan du får höra fler sanningar.

Nej, men...

Glömde du nåt?

Tycker du verkligen att det är jag som är rädd för sanningen?

Har du en äng?

Ja, en skål för den skandinaviska friheten.

Skål.

Är det okej?

Jag var lite nyfiken på det här du sa om att Marcus är som ett djur.

Vad?

Ja, hur då?

Ja,

han är liksom...

Okomplicerat kvot.

Okomplicerat kvot.

En apa.

Nej, det var inte en apa jag tänkte på.

–Jag vill verkligen veta det här. –Jag gissar igen.

–Jag vill veta allt om dig. –Nej, nej, nej.

Stopp!

–Jag tror inte.

Släpp det.

Släpp det bara. –Det är så svårt att tänka mig Marcus som dominant.

–Ja.

Då tar vi en sängfasare på hotellet, va?

Där är ni! Där var ni vart! Kolla, det är stationerna.

Ganska lovande.

Susanna...

Jag är så trött. Jag tror att jag går och knyter mig.

Nej, sluta!

Tack för ikväll. Vi ses imorgon till frukost. Godnatt.

Du vill ha lite champagne?

Ja.

Från Mjölnström kommer nu.

Ja? Var den stängda?

Nej, för du... Vadå?

Jag tror att det är bara du som har blivit trött.

Så... Jag gav boken till David och här är vi.

It's been quite the journey.

–David, snälla. –Det är bara mycket.

Förlåt, det är bara för jävla mycket.

–Fy fan. –Nej, men... Det är fan du som ska

skämmas.

Du med din frigjorda Susanna.

Den här moralhatten klär dig jävligt illa.

Jag har varit.

Skamlös.

Men jag har varit ärlig. Du älskar bara en känsla.

Och det är en känsla som får dig att glömma den du är.

Den känslan är som en underbar hunger.

Och den kan fylla hela dig.

Du kallar det att älska, men egentligen vill du bara vara i den brusningen.

Den här åldrade huden som har lagt sig över dig ger ju en illusion av

någon slags insikt.

Men du är samma gamla idiot.

Samma egoistiska idiot.

Vad vet du om mitt liv?

Du kan ju säga de här sakerna.

För du har aldrig älskat någon.

Då är vi två om det.

Du älskade aldrig mig.

Inte ens kåtheten drev dig.

Nej.

Vad var det då?

Det var Marcus.

Marcus?

Och din svartsjuka.

Och ditt mindervärdeskomplex.

Du kan inte bara säga sådär.

Du bestämmer väl inte vad jag ska säga?

Och du bestämmer inte vad jag ska göra.