Original subtitles

Är Téophane Tolbiac verkligen härifrån?

Han kan åstadkomma stora saker...

-God kväll. -God kväll.

-Jag jobbar på tidningen L'Union... -Ja?

Är det möjligt att intervjua herr Tolbiac i slutet...

Har du ditt presskort?

Nej, jag har inget presskort.

-Jag är praktikant. -Okej.

Om L'Union vill ha en intervju får de skicka en riktig journalist.

Laurence, tog du namnlapparna?

Han kommer bara bli nedstämd.

Tack!

Tack.

Kära vänner...

Kära invånare i Roisson...

Tack för att ni tackade ja till vår inbjudan att komma hit.

Ikväll är ett viktigt ögonblick för vår kampanj.

Ett tillfälle att gå samman och framåt

under de här sista veckorna med full övertygelse.

Ni vet, för tre år sedan,

när jag kom till Roisson för att ta hand om min mormor...

Ja. Passar det inte nu?

Det var toppen.

Téophane var duktig. Vi är alla väldigt stolta.

Jag räknade till 155 personer.

Vi hade gärna sett fler där.

Det var verkligen toppen.

Okej. Vi ses.

Yves?

Kan du sakta ner lite, tack?

Tack.

Tack, Yves.

-Vi ses i morgon. -Ja.

Kör försiktigt.

Har du fått punktering?

Ja.

Vart ska du?

Cormontreuil.

Tack.

-Den får inte plats. -Fäll ner sätena.

Var du på The Tourterelles?

Vad är The Tourterelles?

Det var ett hotell som stängde under coronan.

Nu är det ett...

"libertin"-ställe.

Nej, jag var i Roisson på ett politiskt möte.

Det brukar vara rätt livat på The Tourterelles.

Vad är du?

Spanjor? Portugis?

-Portugis. -Precis som jag trodde.

-Varför undrar du? -Ingen anledning.

Det är bara det att i politiken

måste man placera väljarna i olika fack.

-Är du aktiv inom politiken? -Ja.

Nej. Jag menar...

Jag har kört landshövdingar och riksdagsledamöter i 30 år.

Nu är det jag som ansvarar för den kandidat som du såg i kväll.

-Är du Téophane Tolbiacs chaufför? -Ja.

Jag tyckte han var riktigt bra i kväll.

Jag vet inte, om du säger det så.

Är hans egen chaufför emot honom?

Låt mig berätta om Téophane Tolbiac.

Innan han gav sig in i politiken var han bara en författare.

Drömde om att skriva en bästsäljare.

Hans första bok var bra. Den vann till och med några priser.

Men den andra sågades av kritikerna.

En 600-sidig tegelsten. Pretentiös och självupptagen.

De var skoningslösa.

Så den blev förstås en rejäl flopp, rent ekonomiskt.

Han blev därför djupt deprimerad. Han flyttade tillbaka till Roisson.

En morgon sa han till sig själv:

"Varför blir jag inte borgmästare?"

Nej, det var snarare hans fru.

Géraldine. Hon föreslog det.

Hon slösar pengar. Hon står för allt.

För att hon vill bli borgmästarens fru i Roisson.

Det är det viktigaste.

-Känner du till henne? -Nej.

Han må vara en idiot, men hon är en riktig bitch.

Släpp av mig. Jag kan gå.

Det värsta är att motståndarna är helt korkade.

Så paret Tolbiac lyckas väl plocka några röster,

men annars hade de blivit krossade för längesen.

Jag känner Roisson-borna mycket väl,

och han kommer aldrig att vinna.

De kommer aldrig rösta på en före detta parisare,

särskilt inte på en bög.

Han är inte bög.

-Han är gift. -Det där är bara skitsnack.

De låtsas vara det perfekta paret för kampanjen, för sin image.

-Det är skådespel! -Jag vill kliva av nu.

Chirac och Sarkozy hade i alla fall en vision!

-Stanna, sa jag! -Paret Tolbiac är avskum.

Är du galen?

Har du tappat förståndet?

Lycka till alla som ringer in: Det finns 1 500 euro att vinna.

Svara "Skyrock", och vinn 1 500 euro i kontanter.

Alla kan vinna.

Allt du behöver är en telefon, och vi drar nummer slumpmässigt...

NÅGRA DAGAR TIDIGARE

Upp med dig.

JB, dags att vakna.

Nu är du elak.

-Hej. -Hej.

-Jag drömde om dig. -En intressant dröm?

Intressant? Det vet jag inte.

Det måste den ha varit.

Får jag ta av dig den här?

Fryser du?

-Nej, gör du? -Jag är supervarm.

Väldigt het.

Gick det bra?

Fan...

Jag står inte ut med dem.

Din telefon ringer.

Fan också, det är jobbet.

-Hallå? -Hej, Paolo.

Vi behöver dig. Manu har brutit benet. Vi har ingen till herr Poncins piano.

-Han bor i Roisson. -Men det är inte mitt område.

Jag vet, men det finns ingen annan som kan göra det.

-Jag antar att jag inte har något val. -Jag har ingen annan att sätta in.

Okej, tack.

En kollega på jobbet har skadat sig.

Jag måste ersätta honom i Roisson.

-Jag gillar inte att bli ditskickad. -Jag går.

Kunderna suger.

-Vad är det? -Jag är sen till jobbet.

Men vi har fortfarande lite tid nu.

Vi tar det sen.

-Vänta, älskling, fem minuter? -Nej.

-Tre minuter? -Nej!

ROISSON CHAMPAGNESTADEN

MAESTROTRANSPORT

Herregud! Hon är ju så ful!

-Vill du gå på Amélie Loupiacs fest? -Nej.

Nej, tack.

Går allt bra?

Mycket bra, herrn.

-Nu kör vi. -Två, tre...

Ursäkta, herrn, kan ni backa?

-Kommer det att gå bra? -Oroa er inte, vi är proffs.

Jag bad om en godshiss.

Det är bara en våning. Det går snabbare så här.

Det är jag som betalar för flytten.

Vi gör det här varje dag, herrn.

Ja, det är så man tappar fokus.

Ni lutar det för mycket. Ni kan skada det.

Det är ett ömtåligt och sällsynt instrument.

Ser ni? Allt gick bra.

Alla är så jobbiga här i Roisson! Blir du ofta skickad hit?

Nå?

Vem sms:ar du med?

-Adèle igen? -Låt mig vara.

Det är lustigt, jag minns att någon alltid brukade säga:

"Killar i förhållanden blir idioter."

Brorsan...

Det är du som börjar bli tråkig med ditt bröllop.

Och? Det har jag inga problem med.

Du kommer att ångra att du gifter dig.

Njut av det. Din bittra jävel.

Allvarligt, du måste sätta gränser direkt.

Annars är hon på smällen inom tre månader...

Paolo!

Herregud!

Är ni okej? Har ni gjort er illa?

Nej, det är lugnt.

Du är helt jävla galen!

-Jag vet inte vad som hände... -Den jävla idioten stannade ju inte ens!

-Jag blev rädd. -Vem är det?

Han? Det är Téophane Tolbiac. Roissons blivande borgmästare.

Heter han inte Lenormand?

Jo, han hette det förut.

Känner du honom?

Det tror jag.

Jag vet inte.

Ta er samman, sen kan jag berätta om hans politik.

-Téophane kommer att... -Vi röstar inte.

Säg inte så!

Jag kör.

Ta åtminstone en titt.

Vad håller du på med?

-Nu åker vi! -Ta hand om dig.

Läs det noggrant!

Téophane håller ett möte på lördag. Kom dit!

MIN BRORS HUS GONCOURT-PRISET FÖR ROMAN

-God kväll, Téophane Tolbiac. -God kväll.

-Mår du bra? -Ja, tack.

Vi känner dig inte så väl än, men om du frågar mig,

handlar det om några veckor.

-Vem är det? -Fem veckor...

-Hallå? -...din debutroman Min brors hus.

Se upp, talang.

Riktigt imponerande. Skrämmande.

Mästerligt utformad från första till sista sidan.

Det är din första roman...

-Hej. -Jag är vid festlokalen. Kom hit nu.

Vad har hänt?

Vi har fått en vattenläcka. Skynda på!

Okej, jag är på väg.

MIN BRORS HUS GONCOURTPRISET FÖR BÄSTA DEBUTROMAN

PLASTBLOMMOR

-Hej. -Hej.

Har ni de romanerna som begagnade?

Tyvärr, vi säljer inte begagnat här.

-Ska jag kolla efter en mindre utgåva? -Ja.

Vad har vi här då?

Tolbiac...

Den har aldrig getts ut i miniformat. Och den här...

Den har jag inte.

-Ska jag beställa den? -Nej, jag tar de här.

Han kan bli borgmästare.

Fan!

-Lite problem... -Vad hände?

Glasfibern blev genomblöt och rasade.

-Vi hittar ingen lokal på tre veckor. -De har hyrt ut alla rum.

De kommer nog att hitta nåt annat.

-Byrån är ansvarig. -Lyssnar du inte?

Allt annat är redan bokat.

-Ingen kommer att avboka för vår skull. -Vi är riktigt illa ute.

De andra lokalerna är för dyra.

-Hur mycket? -1 000 till.

Jag ska göra allt jag kan för att hitta en lokal.

Jag är er bröllopsplanerare, det är mitt uppdrag.

-Ni kan räkna med mig. -Det är lugnt, JB, sluta.

Det är mitt uppdrag!

-Han kommer inte hitta någon. -Såklart inte.

Det där vill jag inte höra. Jag löser det. Jag ska hitta en.

Okej? Jag fixar ett ställe. Ni får lita på mig.

Jag litar på dig, men andas.

-Jag andas. -Andas bättre.

Så ja.

Vad är det? Kan du inte sova?

Vad är det där?

En bok av en kille som gick i skolan med mig.

Har du köpt den?

Nej, den äldre mannen vars piano vi flyttade skänkte bort böcker.

Jag kände igen honom direkt.

-Jaså? -Det var helt sjukt.

Han kandiderar till borgmästare i Roisson.

Hur vet du det?

Det sitter affischer överallt.

Han har redan gett ut två romaner.

Han har vunnit litteraturpriser, gjort massor av tv-program.

Han har åstadkommit mycket och vi gick i samma skola.

-Du har ju också gjort massor. -Vad har jag gjort?

Jag vet inte...

Vi ska ju gifta oss.

Vi har båda jobb.

Du säljer glass i Reims och jag flyttar pianon.

Säg inte så.

Det är bara det att jag plötsligt kände mig helt eländig.

Vi har kanske inte gjort något storslaget, men vi är lyckliga.

-Självklart är vi lyckliga. -Får jag ta ett bloss?

Vad tusan tittar han på nu?

Vad är det där för film?

Hon kommer att bli så vacker...

Vidrigt!

Han är sjuk i huvudet.

FONTAINE FASTIGHETSBYRÅ

#NYA ROISSON

Jag är så glad!

Kommer du ihåg mig?

Ja.

Jag visste att vi skulle ses igen. Det är ödet.

Jag cyklar förbi eftersom jag läst manifestet på nätet.

Det är bra.

Bor du i Roisson? Jag har inte sett dig.

Jag bor i Cormontreuil.

De där sunkiga förorterna.

Så du kan inte rösta här?

-Nej. -Vad synd.

Men om du vill hjälpa till så behöver vi alltid folk.

Vi skulle behöva lite förstärkning.

Har du tid att komma in?

Jag kan förklara vad vi sysslar med och presentera dig för teamet.

Jag måste till jobbet.

Ge mig din mejladress.

Varför mejl?

Så jag kan skicka information om Téophane till dig.

Vad är mejlen?

Paolodacosta@free.fr.

Toppen.

Levererar du vattnet?

-Förlåt? -Levererar du vattnet?

Nej, det här är Paolo.

Han har läst Téophanes manifest och är intresserad.

Han lovade till och med att komma på mötet på lördag.

Det är toppen.

Jag måste verkligen sticka.

Vi ses snart, Paolo.

Vem är den där killen?

Min framtida pojkvän.

Absolut.

Maten är klar!

José, akta dig.

-Jag serverar. -Nej, jag gör det.

-Häll upp dricka till Winnie. -Pappa, vill du ha vin?

-Nej. -Är du säker?

Läkaren sa ett glas.

-Ett glas skadar inte. -Gör som du vill.

Döda din far. Jag stoppar dig inte.

Jag bryr mig inte.

Mamma, minns du Téophane Lenormand?

Han brukade simma här som barn.

-Gick han i din klass? -Två år yngre.

Han hade en egen tränare,

och förberedde sig inför juniormästerskapen.

Han bodde hos sin mormor.

-Just det. -Jag minns.

Jag träffade på honom.

Han ställer upp i valet i Roisson.

Ja, för att bli...

-Vad är det? -Vadå?

-Kyckling i feijoada? -Till Diogo.

Det ska inte vara kyckling i.

Du brukar ha fisk.

-Han äter inte fläsk längre... -Men kyckling?

-José, var tyst! -Det ska inte vara kyckling i feijoada.

Är du matkritiker nu? Den är god!

Testa, det är ingen fara!

Jag får inte säga något längre.

Sluta! Det här är löjligt.

Jag kan inte säga nåt.

-Varför stänga fönstret? -Hela stan kommer att höra oss.

Vänta...

Självklart hör de oss.

Om du är stolt över att vara portugis, klappa händerna!

Om du är stolt över att vara portugis, klappa händerna!

Är du nöjd nu? Kom igen, stäng fönstret, tack.

Ja, jag ska stänga fönstret.

Förlåt, men kycklingen är inte god.

Då får du låta bli att äta.

-Du blir inte lika tjock då. -Be om ursäkt genast!

-Nej, han är tjock... -Din bror är deprimerad!

-Var snäll mot honom! -Jag struntar i om han är deprimerad!

-Gör du? -Han är för tjock!

-Håll käften! -Alla säger det, även Winnie!

Tyst, Hilario. Det sa jag inte.

-Älskar dig också. -Du gör mig arg.

Snälla, sluta provocera honom.

Ni gaddar ihop er mot mig.

José, om du inte vill äta det,

så tar jag gärna din feijoada utan halouf.

Förolämpa inte profeten!

-Vad pratar du om? -Du förolämpar profeten!

Nej, det gör jag inte!

-Jo, det gör du, för helvete! -Sluta nu, båda två!

VAKTMÄSTARE

INGÅNG TILL OMKLÄDNINGSRUM

Paolo?

Mår du bra?

Alla går mig på nerverna.

Vill du gå på bio med JB och tjejerna?

Jag vet inte.

JB är helt såld på den där nya skräckfilmen.

Han avslöjade inget, men den verkar hemsk.

Det är lugnt för min del.

Jag tar en cykeltur. Jag behöver få upp farten lite, men du kan gå.

Är du säker?

Har du ditt presskort?

Nej, jag har inget presskort.

Jag är praktikant.

Tack.

Tack, kära vänner...

Kära invånare i Roisson.

Tack för att vi fick lov att komma hit.

Ikväll är ett viktigt ögonblick för vår kampanj.

Ett tillfälle att gå samman och framåt under de här sista veckorna

med största möjliga övertygelse.

Som ni vet, för tre år sedan,

när jag kom tillbaka till Roisson för att ta hand om min mormor,

trodde jag inte att jag skulle bli kvar och slå mig till ro här för gott.

Jag har alltid bott i Paris.

Det är just det mina motståndare alltid anklagar mig för.

Jag läser och hör: "Téophane Tolbiac,

parisaren...

Vänstra strandens representant."

Men på allt detta svarar jag: Jag är uppvuxen i Cormontreuil.

Jag bor nu i Roisson, i vår vackra Sarcyskog.

Och jag gifte mig med en kvinna från Reims.

Låt mig säga så här, vår region sitter i mitt blod.

Jag är ingen utomstående kandidat, utan vill det bästa för vår stad.

När jag kom tillbaka insåg jag inte hur dramatiskt

vår kommun sköttes.

Jag kände inte till förskingringen av pengar,

som är bevisad och kommer att prövas rättsligt.

Inte heller om borgmästare Houdremonts skandalösa styre

i hela fem mandatperioder, och nu vill han ha en sjätte.

Jag säger detta på fullt allvar. Det är något som alla inser idag.

Invånarna i Roisson vill sätta stopp för skammen.

Skammen kring den här regeringens skurkaktiga metoder,

och vända blad

från de mörka åren under borgmästare André Houdremont.

Vår stad är rik.

Med sin champagne, sin prestige, sin golf...

Hur kommer det sig då att vissa områden har blivit så försummade?

Hur förklarar vi förfallet i våra kommunala skolor?

Och vårt sjukhus?

Tro mig, vi måste ge orden "delning" och "nedsippring" en helt ny betydelse.

Det är inga fula ord!

Det är ett val!

Vår stad ska inte längre styras av en maffialiknande grupp!

Ja, jag säger det: maffialiknande!

En grupp som har livnärt sig på skattebetalarna i fem mandatperioder!

Som blivande borgmästare vill jag ha en stad som är mer mänsklig.

Och rättvisare.

Framför allt mer enad.

Jag vill att många ska ha tillgång till kultur.

Och jag vill sätta Roisson på världskartan

med vårt Champagne City-projekt...

Det här projektet är en skam.

Det är skamligt, och vi ska göra allt vi kan för att stoppa det.

Jag ska vara ärlig, herr Colas, jag undrade om ni skulle dyka upp.

Ni har inte frågat oss! Det är vår mark!

Varje gång ni tar upp det här ämnet, svarar jag likadant.

Det här projektet är i planeringsstadiet.

Jag är som ni vet inte borgmästare än.

Det här är nazistiska metoder.

Jag sa vad jag sa!

Vi röstar inte på dig förrän du skrotar din museumidé!

-Sätt dig ner. -Jag tänker inte sätta mig.

-Sätt dig, sa jag. -Släpp mig.

-Dra åt helvete! -Ut med dig.

Dra åt helvete, allihop.

Trevlig kväll, herr Colas.

Kör försiktigt.

Nu, om ni tillåter, tänkte jag avrunda,

eftersom ett tropiskt klimat har lagt sig över det här rummet,

vilket betyder att vi får runda av och ta något att dricka.

Ikväll har jag lagt fram mitt manifest,

men det jag vill att ni ska komma ihåg

är denna övertygelse.

Jag har återvänt till Roisson, så att vi tillsammans

kan sätta stopp för borgmästare André Houdremonts styre.

Och ikväll lovar jag er

att vår stad återigen ska bli den stad den förtjänar att vara,

vi ska blicka mot morgondagen,

och framför allt ska staden äntligen tillhöra er!

Stort tack!

Se till att vi har folk från teamet där nästa gång.

-Du hade redan börjat. -Varför kom inte Garini? Vet vi det?

Jag har ringt hans sekreterare hela kvällen.

Det är verkligen irriterande.

Här. Ta den här.

Fan också.

Hördu, Téophane...

Det var jättebra.

Jättebra, hör du det? Publiken stod bakom dig.

De var verkligen uppmärksamma och engagerade sig.

Du var grym med Colas också.

Det var hemskt.

Hon har rätt, det var ditt bästa möte.

-Ja, det var det. -Du är snäll.

-Jag blev rörd till tårar. -Tack.

Gå och byt om inför nästa del. Du ser ut att ha badat.

Men du är snygg.

Kom igen.

Det kommer att ordna sig.

Gå in igen.

TOLBIAC FÖR EN DJÄRV FRAMTID

Tack.

Paolo?

Kom hit, Paolo!

Téophane?

Géraldine. Låt mig presentera Paolo da Costa.

-En ny medarbetare som ödet fört med sig. -God kväll.

Han har lovat att engagera sig fullt ut i kampanjen.

Det sa jag aldrig...

Jag tror på allt Laurence säger till mig. Hon ljuger aldrig.

Aldrig!

Tack för att du kom.

Och tack för herr Colas.

-Just det, det var du... -Ja.

Tack.

Tack.

Bravo, det var väldigt intressant.

Du talar verkligen bra.

Jag blir alltid imponerad av människor som du som talar...

Jag vet inte, med sådan lätthet.

Och jag ville bara säga att vi gick i samma skola i Cormontreuil.

Jaså?

Jag kände igen dig från valaffischerna.

-Poincaré-skolan? -Ja.

-Och högstadiet också. -Ursäkta?

Vad heter du?

Paolo.

-Paolo da Costa. -Da Costa...

Jag vet inte. Kanske.

Det är helt normalt.

Téophane har minne som en guldfisk.

Förresten, jag tog med...

dina två romaner.

Om du kunde signera dem åt mig...

Herr Tolbiac? God kväll.

Célia Fontaine från L'Union.

-Vad är detta, Mia? -En praktikant.

Ni nämnde er idé om ett champagnemuseum, men herr Garini...

-Ordföranden för vinodlarnas förbund... -Det är inte rätt läge.

-Herr Garini har stöttat Houdremont... -Trevlig kväll.

Kan han vara ett hinder?

-Herr Bloch? -Vem är det?

Christian, ägare till Haras de Neuville, och frun. Véronique!

-Christian. -God kväll.

Såg du inte att vi pratade?

Ursäkta?

Märkte du inte att du trängde dig på?

Jag gör bara mitt jobb...

Stick härifrån.

Vad är det för fel?

Fan!

Har du fått punktering?

Ja.

-Vart är du på väg? -Cormontreuil.

Fan!

Allt okej?

Du skrämde mig.

Hur gick det?

Bra. Jag är helt slut.

Vi tar en drink på balkongen. Går det bra?

Jag kommer strax.

-Mår du bra? -Ja.

Du stod och runkade, eller hur?

Du stod och runkade!

Det gjorde jag inte.

Det ser du ju.

Vet du hur många regissörer som började som biljettförsäljare på teatern?

Du säger bara så där för att du inte fattar.

Om du gillar tanken på att människor ersätts av maskiner...

När livet börjar likna en science fiction-film från 80-talet,

så har vi gjort bort oss.

-Hej. -Överdriver du inte lite grann?

Nej, jag överdriver inte. Förlåt.

Problemet var vad vi betalade.

Just det, 15 dollar!

-Allt bra, kompis? Varsågod. -Ja.

-Bortkastade pengar. -Seriöst. Riktigt dåligt.

Om du ersätter människor med maskiner blir det bara mycket dyrare.

Dessutom var filmen inte...

Inte vadå?

-Nej, den var bra... -Ja, det var den.

Det var skrämmande.

Sättet du skrek på under busscenen...

Kom igen, det var ju hemskt.

Killen som stirrade på henne genom glaset...

Och du då?

Vad tycker herr Bio?

Nu är det din tur.

Den var ärlig.

Den var inte revolutionerande, men funkade ändå.

Karaktärerna är faktiskt välskrivna. Det är inte så svartvitt.

Men filmens verkliga styrka är skurken.

Skurken, han är helt galen.

Skrämmande. Hans blick!

Jag får mardrömmar.

Han rör sig knappt, står bara där och gör ingenting.

Men kan slå till när som helst.

Det finns en bomb i hans huvud och du väntar på att den ska explodera.

Du sitter hela tiden på helspänn.

Jag kunde inte ens titta på tunnelbanescenen.

-Blundade du också? -Ja.

Jag var tvungen att blunda. För så fort jag ser en scen

som är rakt av kopierad från William Lustigs Maniac...

EN NY VÄRLD FÖR ROISSON

-Hej! -Hej.

Jag är här för att träffa Laurence. Jag ska...

Laurence bad mig komma och hjälpa till med kampanjen.

Toppen! Jag hämtar henne. Vem är du?

-Paolo da Costa. -Okej.

Hej!

Förlåt, det är lite kaos här.

Vi får inte tag på Téophanes chaufför.

Vi har massor av möten i Reims. Det är kaos.

Jag kommer en annan gång.

Nej, du får gärna stanna.

Kan jag hjälpa till med något?

Jag kan stoppa flygblad i kuvert eller nåt. Jag är motiverad.

Vad håller du på med just nu?

Ingenting.

-Jobbar du inte? -Nej.

Skulle du kunna hjälpa oss, bara idag?

-Med vad? -Att ersätta chauffören.

Ja, absolut...

-Hur tog du dig hit? Har du bil? -Nej, jag kom hit på cykel.

Om jag gav dig mina nycklar, skulle du kunna hämta Téophane

och köra honom till Reims?

Var bor han?

Varför är du inte på jobbet?

Kunden ställde in, så jag ska hälsa på mamma.

-I din bröllopskostym? -Ja.

Hon vill se om den behöver justeras.

-Är din syster här? -Hon är hos en kusin.

Jag hade ingen lust att gå dit.

Jag sa att jag hade covid.

Hej, det är Paolo. Jag är här.

Okej, jag kommer!

Fan...

Jag ligger kvar i sängen, kompis. Jag kan inte röra mig.

Vad ska jag göra? Jag kan inte flytta pianon ensam.

Fråga Reda, jag vet inte.

Jag måste lägga på. Läkaren är här.

-Du är galen. -Jag ringer tillbaka.

-Hej. -Hej.

Tack för att du tog dig tid.

Inga problem. Nöjet är mitt.

Laurence lånade ut sin bil.

Hon sa det.

Vi måste verkligen åka nu. Jag är redan jättesen...

-Vart ska vi? -Till stadshuset i Reims.

-Okej, inga problem. -Tack.

Jag såg att du drack Cola Zero på mötet.

Så jag tog med det.

Tack. Det var snällt.

Undertexter: Louise Bengtsson plint.com