Original subtitles

Helvete! Det är vittrar som sätter emot.

Jag sa ju det från början. Du ska ju falla i den här miljön.

Det är vittemark där. Och det rör man inte ostraffat.

Det betyder olycka. Nej, det betyder inte olycka.

Det betyder att vi kan få ett par tre kofunder till.

Medborgare, det förfärliga som vi i det sista hoppat att världen skulle

förstås ifrån har inträffat.

Ett nytt stort krig har brutit ut.

Vi har att konstatera detta ohyggliga faktum och det känner bra lite till

att försöka ge uttryck åt den sorg och fasa vi känner.

Vid tanken på vad detta kan föra med sig av vånda och ve för en redan förutsargad

och pinad mänsklighet.

I det uppkomna läget har vi, liksom andra centrala stater, kunnat en

ödvänlig... Om du tror att Hitler har gått in i Polen för att vi har grävt

lite i hyltmuren, då är du fan med vidskeplaren, jag trodde.

...omstärkt försvarsberedskap.

Komma tiotusentals män att för en tid... nödgas lämna sitt dagliga värv och

sina familjer för att i kronans kläder tjäna fosterlandet.

Den förpliktelse alla och en var må känna inför den högtidliga

försäkran som vi avgivit.

Ja, då får ni försöka att klara det själva.

Vi säljer till vagnen så vi är säkra på att du kommer med.

Gå nu.

Okej.

Särskilt ber vi dig för det folk som nu är hemsökta med krigets gissel.

Skona dem på oss.

På denna heliga juldagsmorgon vill jag be dig för alla dessa fäder, äkta

män, bröder och söner som inte kunnat vara med oss idag.

Utan kallats att skydda vårt lands gränser mot det hemska krig som rasar ut

i världen.

Gunnar, ska du med nu då?

Var ska ni någonstans?

Gunnar?

Vad håller du egentligen på med?

Vad är det där för dunkar?

Nej.

Men vad tror du kommunisterna gör när ryssarna står i gränsen?

Jo, de skjuter sina befäl och säger välkomna.

Må jag ha dunkarna fyllda till helgen?

Nej,

kommunisterna, de ska man hålla kort.

Jag är inte så säker på att det är ryssen som snackar fortfarande.

Tyskarna har vi ingenting att frukta över.

Men fröknarna Gustafsson, det var väl angenämt.

Goddag.

Har det kommit någon post idag?

Nej.

Jag förstår att ni väntar på brev från din far.

Men det blir väl inte så mycket tid med sånt, han ligger ju i fält.

Nej.

Annika, det är dans ikväll.

Säg dansarfröken.

Va?

Ja, jag tänkte man skulle passa på att få sig en sväng om.

Jaha, ja.

Men det är inte sympatideklarationer Finland vädjar om. Det är inte bara

gåvor av mat, kläder, sjukvård och flyktinghjälp Finland behöver.

Det Finland vädjar om är folk, män, soldater och vapen.

Ett dussin av våra jaktplan till Finland skulle rädda många finska barn undan

skräckfyllda timmar ute i vinterkylan.

Vad säger du Gunnar?

Ska inte du sticka över till Finland och skjuta oss några ryssar?

Sluta nu. Men det räcker inte.

Finland har länge ensamt fått kämpa mot den röda faran från östern. Jag börjar

dansa. Vem tror att den ryska invasionen ska göra halt vid Tornälv?

Vem tror att barbarerna där ska börja predika fridens evangelium? Bravo!

Bravo! Bravo!

Släpp mig!

Släpp mig!

Förvänta dig!

Släpp mig!

All hjälp till Finland.

Finlands sak är vår.

Det var så mycket sågspår med bröder så man fick använda väker på dem.

Det var en reservering det.

Vad håller du på med?

Jag ska bli strakbent.

Strakbent som Gunnar.

Alma, det där är inget att skoja om. Gör ingenting.

Det fanns en gammal gubbe i ganggården. Han var så strakbent som jag fick

köra honom på en skottkärra.

Sluta. Sluta!

Vad är det med dig nu då?

–Jag är orolig.

–Varför det?

Gården och Olof.

Man får göra som man gjorde förr, spela i kärringarna för plogen.

Du kan skratta, Gunnar. Du är ung och frisk och kan jaga fruntimmer.

Men nån dans blev det inte så mycket av förstås.

Spar bara massa tid.

Du slipper vara med i kriget.

Ja, det där kriget är smart slut.

Annika?

Annika?

Tyskland har inlett militära aktioner mot Norge och Danmark.

I Osloradion meddelades imorse att tyska trupper landsat i norska hamnar klockan

tre natten till idag.

Amerikanske ministern i Oslo, Mr. Herrman, har i natt telegraferat att

norska uttrycksministern meddelat henne att norrmännen öppnat eld mot fyra tyska

krigsfartyg på väg upp för Oslofjorden och att Norge befinner sig i krig med

Tyskland.

Från Köpenhamn föreligger Enving och hela meddelanden om situationen.

Ann-Marie!

Ann-Marie, kom hit!

Lilian!

Ann-Marie!

Ann-Marie!

Så då, frun, har ni maken hemma?

Nej, han är inte hemma.

Nej. Ja, jag undrar om ni möjligtvis har någon lada eller liknande som vi

tillfälligt kan låna för inkvartering av våra soldater?

Tillfälligt? Ja, i bästa fall är vi härifrån om några veckor och i värsta

fall kanske ni inte behöver er lada mer överhuvudtaget.

Ja, ni kan låna det där huset.

Det är tomt.

Så gör vi så här.

Eliasson! Ta fyra man, gå in i det huset. Det är fel att det är en telefon

där uppe.

Det är en och sån.

Ta 14 man, gå ner och ställa upp pälten där nere.

God morgon, damerna.

God morgon.

Skarp väder nu här på Virstad.

Tar du posten?

Vad är det han sa? Jag vet inte.

Men de ska ju alltid vara för mer än andra, de där stockholmarna.

Varför kan inte far vara här?

Ställ dig själv, Lappland.

Man tycker ju det, men de vet nog vad de gör.

Är det tyskarna?

Nej, det är norrmän.

Nu skjutser herrarna på sig i Stockholm, ska jag säga.

När de använder våra grabbar till att avöppna norrmännen bara för att göra den

där Hitler till lag.

Det är så förbannat, ska jag säga.

Vårt svenska lejon är fan mig som en liten jävla igelkott.

Jag trodde att det var tyskarna som kom.

Tyskarna kommer och kommer med flygplan och tank.

Godnatt.

Får jag då bjuda på en stambull?

Det var fan du. Det var en chans till.

Tack ska du ha du.

Det var fint.

Ingen kan få mig att tro att ryssarna skulle vara ett fredsälskande folk.

Titta bara på vad de har gjort i Finland. Jag tycker i alla fall att det

är dåligt.

Att ni på SJ kan sjunka så lågt att medverka till att tyska tåg i lugn och

ro kan åka genom Sverige för att falla norrmännen i ryggen. Det är ju ett sve.

Ni är inte hemma nu.

Var ska vi gå nu?

Palmen.

Ja, jo visst.

Jag får tacka för maten.

Ska du inte med och dansa, Gunnar?

Ja.

Nej.

Ja, men titta på Hitler.

Han får ju omkring som en galning genom Europa.

Och ingen kan bjuda någon motstånd.

De enda i Sverige som försöker varna för den där galningen, det är socialisterna.

Men de blir ju censurerade, förföljda, fängslade.

Ja, du pratar mycket.

Jag kan mycket.

Ja, men det är viktigt att ta ställning. Man måste ta ställning.

Ibland längtar jag härifrån så jag kan dö.

Ja, men det vore väl svårt om du skulle dö.

Varför kommer du inte till Stockholm?

Jag lovar att ta hand om dig.

Jag skulle aldrig gå.

Tror du att det är farligt vid gränsen?

Nej.

Den ska bli spännande. Du kommer ha den.

Hur kan han åka omkring på en sån där?

Var får han bensin ifrån?

Jag vet inte.

Hej.

Är det allt?

Jaha.

Du kanske trodde att du skulle få se Hitler själv.

Kom, nu går vi och dansar.

Ja, kan du den nya sving? Ja.

Jag läste den i tidningen.

Lägg ner för fan.

Gud vi måste härifrån.

Men det gränser.

Det är inte vilt så.

Du drev mig kvar.

Jag satt kvar.

Vad

tycker

du?

Ja, att han mår bra.

Mera? Nej det är inget speciellt. Han längtar hem.

Det jag skriver är bara mellan dig och mig.

Jag vill inte att du pratar med barnen om det.

En natt blev vi beordrade att kliva ombord på en färja.

Den var för 50 personer.

Men vi var 99 soldater som gick ombord.

När vi kommit halvvägs över sjön så flöt vattnet in över fören.

De som stod där framme drog sig bakåt.

Jag lyckades ta mig ombord på en av de båtar som sänds ut.

Den blev genast överfull.

Jag var tvungen att hindra de som försökte ta sig ombord.

Annars skulle vi alla dö.

Det är en massa måsar där borta.

Vad gör de där?

Varför är det så många måsar?

Det är militärerna.

De kastar sopor och matröster där borta.

Tre lagade mormat som dag.

Och så slänger de hälften till måsarna.

Det är för jävligt det.

Fan, folk svälter ju i trakten.

Hur ska de bete sig på det viset?

Kom Gunnar så går vi.

Har du sett havet någon gång?

Nej.

Har du?

Mm.

En gång i Göteborg.

Det var där du skulle mönstra på en båt, minns du det?

Mm.

Var för ung.

Efter kriget kanske.

Jag skulle också vilja åka bort.

Till Stockholm, kanske.

Stockholm?

Nej, havet.

Jag skulle vilja... ut och se världen.

–Ta med mig.

–Aldrig i livet.

Tack för kaffet då.

Tack. Ge den till Annick.

Vi ses imorgon va? Ja tack.

Vilka var det?

Vad är det för någonting?

Jag vet inte.

Du ser till att de där kommer iväg.

Lugna ner dig.

Få ut dem härifrån.

Om inte vi hade haft den här serveringen så skulle inte vi ha klarat oss den här

tiden. De ska iväg.

Om du lugnar ner dig så ska jag få iväg dem.

Tyvärr får jag mer gå.

Hej! Varför?

Jag är ute och jagar.

Han fick inte ens patronerna med sig.

Nej, hur fan tar han mig bättre när han skriker förbannad?

Fick du något?

Nej.

Inte ett liv.

Militären har skämt bort dem.

Hjälp till här!

Vad är det här, Ogon? Vad

är det för något?

Det är en svär balans från England.

Det här går inte riktigt.

Kom igen!

Kom igen nu!

Ogon! Ogon! Släpp inte!

Vi måste sätta fast den någonstans!

Men titta! Släpp inte! Vilken jävelskamot!

Jag ska filma till.

Inte till en vacker färg.

Det kommer bli vår finaste kläderkanon.

Annika! Annika!

Hej!

Vad är det här vädret? Hoppa upp!

Vart är vi på väg?

Jag vet ett ställe.

Vi måste ta skydd.

Det är ju en riktigt svarta börs här.

Men jag ska utöka mig tiden.

Vad menar du? Ska du ha en hel farm med grisar här ute i skogen?

Ja. Hur är det som ger dig sådana idéer?

Handlan förstås.

Det är inte klokt. Har han också gris? Sär.

Grisar. Han jobbar en helt annan skala än jag.

Men som sagt.

Jag ska utröka mig tiden.

Men vem ska du sälja till?

Handlaren.

Så får du pengar. Ja.

Både kaffe och socker.

Ost och kakao och bensin.

En massa annat som du sen säljer.

Dykt.

Vill du ha något?

Nej.

Varför berättar du det här för mig?

Jag vet inte.

Jag har inte berättat det för någon.

Men... Jag kanske behöver hjälp med något.

Godafton. Godafton.

Får jag ha lov?

Nej, tack. Jag har ingen lust att dansa just nu. Men det är klart vi ska dansa.

Kom nu.

Men om jag vill... Jo då.

Vi söker Harald.

Du vet inte om det finns någonstans där Harald brukar hålla till?

Någonstans där han kan gömma sig?

Nej.

God kväll. God kväll.

Var det din gris?

Jag har väl inga grisar?

Inte.

Men du kanske känner till vad din kompanjon håller hus?

Han misstänks nämligen för allvarligare saker än svartgrisar.

I förrgår natt så var det ett inbrott i ett militärförråd.

Då åker vi.

Nu är du still.

Jävligt still.

Är du still kommer inget att ske dig.

Vad fan gör du här?

–Jag känner honom.

–Är du kärsten hans?

–Jag skulle varna honom. –Varna?

Polisen är på väg hit. De kan vara här när som helst.

Å helvete!

–Var fan har du varit?

–Vad gör du här?

–Jag vill poltera på dig. –Har du sagt att jag är här?

–Nej, jag är i hallen.

Vi måste till gränsen.

Spring hem, men prata inte med nån.

–Hun blir med.

–Hon ska inte bli inblandad.

Lycka till!

Jag följer mig över gränsen.

Vi ses.

Hur fan kunde du göra någonting så jävla dumt? Ja, men jag har ju inte gjort

någonting. Inte gjort någonting? Du har ju varit ute och rämt.

Var var du någonstans?

Ut och gått.

Ni har ju varit ute på bygden, Harald och du.

Anställt till med djävulskap om kvällarna.

Stulit från folk. Jag har inte stulit något.

Fan, skäla från anständiga människor som knappt har maten på bordet.

Och från militären. Hur enda in i helvete kan ni göra någonting så jävla

dumt? Ja, men jag har ju inte gjort någonting.

Jag har ingen aning om vad Harald har sysslat med. Jag var här hemma den

kvällen. Ja, men du har väl varit ute och ställt till med djävulskap andra

kvällar, va? Du måste avsluta bråkandet.

Polisen sa ju att de inte misstänkte honom. Jag skiter i vad polisen säger.

Jag tänker på vad folket här i trakten ska tänka. Jag vet inte vad folk här i

trakten ska tänka.

Han är ju friad.

Hur fan skulle det se ut? Min son inspärrad på fängelseförstöld.

Stäng av den där jävla radioapparaten!

Om du låter grappen vara ifred!

Säger han att han inte har stulet så har han inte stulet.

Så enkelt är det.

Ja, det var lika bra om han satt i fängelse förresten. Så hade vi

åtminstone en mun mindre att mätta i vinter.

Jag tänker åka härifrån.

Ja, jag tänker åka härifrån till Stockholm.

Det är farfar på arbetet.

Du är inte fan ett tysk då?

Jag blir så jävla förvandlad.

Vajnhunden!

Hej, Annika.

Förlåt att jag ser mig. Jag fick inte gå ifrån jobbet.

Jag försökte verkligen komma i tid.

Förlåt, Annika.

Jag vill åka hem.

Ska du åka hem?

Ja, men du kom ju nyss. Ja, allt är förstört. All mat jag hade med är borta.

Men vilken katastrof hör du?

Nu är vi sakna i att du är här.

Ja.

Vilka äpplen.

Kom nu, jag ska visa dig storstan.

Kom, mamma väntar dig hem.

Har du sett vad vackert?

Nej, nej!

Nej, det var ingenting.

Det är signallinan. Vi måste ändå byta linje här.

–Hej! –Hej!

Vad kan man göra på kvällen?

Man kan göra mycket.

Gå på bio.

Man kan gå ut och dansa.

Jo, det är Annika.

Ella skrev att hon skulle skicka med lite godsaker från landet.

Ja, just det. Jag glömde säga det. Vi tjatar och tjatar på reskosexpeditionen,

men paketet hade kommit bort.

Eller var stulet?

Kan inte tänka mig att någon på Rickards företag skulle skäla.

Vad är det för dumheter?

Ska jag prata med Rickard så fort han kommer hem?

Ja, jag tyckte också det var underligt. På SJ och allt.

Ja.

Det här är jobbigt.

Du ses i kväll.

Söker ni också platsen? Ja.

De har inte öppnat än.

Det finns väl en personalingång? Kom vi går och tittar.

–Hej, Berit.

–Hej, Anna.

–Hur ser ni då?

–Ja, jag försov.

Precis när jag skulle rusa iväg så kommer hyrestanten och tjatar om att

hyran ska höjas för att bränslekostnaderna har gått upp.

Bränslekostnaderna.

Varmvatten, jag har glömt vad det är för något.

Ja,

flickor.

Den här gången ska vi ha en blond flicka, har chefen sagt.

Så att alla ni som är mörka behöver inte spela tid med att stå och vänta.

Är det bara för att hårstrånen inte ska synas i smörkrämen?

Det är väl för att ni vill vara säkra på att det är Aries som serverar bullarna.

Här ska du inte söka jobb.

Har du en cigarett?

Nej, jag röker inte.

Vad bra, det skulle inte jag göra heller egentligen.

Jag har inte råd.

Vad heter du för en?

Annika. Berit.

Måste jag nog cyka vidare?

Nej, det är ingen idé. Försök tidigt imorgon istället.

Jaha. Jag får nog gå omkring lite. Jag kan inte komma hem redan.

Jag vill inte att falska faror ska tro det. Att du har gått omkring lite.

Hejdå.

Och säg inte på några dumheter.

–Jaså, du har kommit?

–Ja, jag har sökt arbete.

Här finns det gott om lediga platser.

Hej.

Vad bråkar ni?

Hans jävla företag.

De vägrar distribuera socialistiska tidningar.

Vad har du med det att göra?

Jag ser till att de kommer ut i landet.

Inte bara jag, förstås.

Det är många.

Vi tvingas smuggla med dem på tågen.

Är inte det farligt?

Någon djävul måste väl se till att folk får läsa nåt annat än det som står i

nazitidningarna?

De flesta i landet lever som om det inte fanns nån Hitler eller nån krig.

Ja.

Fick du nån jobb?

Nej, men jag försöker igen imorgon.

Godnatt.

Nummer 16!

Nummer 17.

Hej, hej. Slå dig ner.

Hej.

Vad har du för nummer?

52. Mm, jag har 18.

Stol nummer 12.

Samma stol som Albert Engström.

Men han dog förra året så nu är han ledig.

En författare.

Kolingen.

God dag, vill du kolla?

Jag förstår varför ingen vill anställa oss.

Jag pratar för mycket.

Du ser så blyg och rädd ut så ingen vågar anställa dig.

Men jag vet ett ställe där de behöver folk.

Jag har jobbat där förut. Men jag trivdes inte så bra.

Så, här är det. Men Berit, jag kan inte.

Jo, Conny, jag skonar till dig lite.

Men jag kan inte servera. Men så bygger jag på konjitoriet. Jo, men jag har ju

gjort till att servera buller och kaffe till militärerna hemma.

Bullar till bassa eller skötunga till direktörer, det är skitsamt.

För helvete Berit, du vet mycket väl att du inte får gå den här vägen.

Ja, vad säger hon i en ny arbetsplats?

Hallå. Men hej Berit. Hej.

Fem kalltfilé, två fräsalådor. Fyra pyttlar.

Två sill, klar.

Två målare.

Varför har du stannat?

Fortsätt jobba. Jag ska se till att du inte blir gammal.

Om en timme är så.

Jag har en hel ledig dag, en hel vecka att lösa detta sprött på.

Arbetsmacht!

Ja, jag har lite bråttom, men hälsa köksmässan, jag kommer nästa vecka.

Hallå, hallå, hallå, hallå. Vad fan är fötterna?

Fötterna? Ja, tassarna. Du vet mycket väl att kanin ska levereras med tass och

huvud. Annars kan det ju vara skit som helst som ni kommer ut med. Nu ser du

väl att det är kaniner?

Jaså? Och hur vet jag det?

Det kan vara katt eller råtta, för fan.

Katt? Katt, ja!

Jag vet inte för fan vad jag har för regler att följa. Så jag bryter mot

förordningen bara för din skull. Din bondhjul. Ta tillbaka lådan.

Kommer ni aldrig hit med er igen, det ska du... Släpp aldrig med vinnarna för

att sälja dem igen!

Nej!

Vad står ni här inne för?

Sätt igång och arbeta i stället. Har ni kommit hit för att glo så får ni fanen

med lösa kabaretavgift.

Molin.

Jävla idioter på det här stället.

Hel sida.

Nej, lite tysk disciplin det var som skulle behövas i det här köket så det

blev någonting gjort.

Jag är helt truten på gubbfan.

Vad gjorde du i helgen då? Jag tog cykla.

Cykla? Vad med Hans?

Herregud vad tråkigt.

Får strömmen klar?

Ja, det sparar i alla fall pengar till julhandeln. Nej, jag har köpt nya skor.

19 kronor.

Billigt va?

Han är kapot, sex väntar.

Är det min?

Vad har du fått för någonting, då?

Va?

Annika. Är det sant att det är min?

Ja. Fast de andra måste också få använda den.

Är det en kamera?

Är det en kamera?

Det är bara fan.

Det tjänar ju som gräs, människan.

Ska du ta? Nej, inte på mig.

Är det här man trycker?

Var tar hon pengarna ifrån?

Hon kanske försvingrar.

Nej, inte idag.

Vi tar nästa jul istället.

Ta med på farfar.

Ja, ta med. Annika? Mm?

Far och jag, vi tänkte att... Ja, det var faktiskt far som kom på idén.

Vi ville gärna... Vi tänkte att... Du har ju inga möbler.

Nej.

Ja, vi ville... Vi ville att du skulle ta den här med dig

till Stockholm.

Du kan väl inte ta det?

Ta den du.

Den här har jag tittat i.

Det kanske inte alltid var så roligt, men det gav i alla fall en uppfattning

om tingens ordning.

Vilken av dem tar du?

Måste man ta en? Då kan man ta fler.

Ta hur många du vill.

Det är det enda som inte är ransonering på.

Jag tror jag tar honom med flaggan.

Alla mörka snygga sakerna bakom.

Mörka? Vad har jag tänkt ta?

Men honom haffar ni inte så lätt. Det är Bengt Hall.

Han är en framgångsrik och känd löpare.

Oj, oj, oj.

Skulle han springa efter mig skulle han inte behöva springa så länge.

Tackar de stiliga representanterna från alla de idrottsföreningar i Stockholm

med omnejd.

Som med gemensamma ansträngningar har deltagit i den här glänsande

gymnastikuppvisningen.

Med gemensamma ansträngningar. Jag vet flera arbetarföreningar som inte ens är

bjudna hit.

Och därmed spelar vi upp tiden.

Jag lånar din kusin i pump.

Det är de riktiga killarna som kommer.

Åh, tack ska du ha.

Vad låter det?

Nu står det till, har det hänt någonting?

Adu du, miss the swing Din sista slaget är

känd här kring Adu du, miss the swing

Kanske vi ses en annan gång Men till

dess sjunger jag din sång så långt När du har tid Och vill dansa,

så ring!

Adjö, du mesta, sväng!

Har du sett honom? Nej.

Inte jag heller.

Varför dansar du inte? Jag kan inte såna här det här.

Men det är lätt, titta.

En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta. En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta.

Och så ditt bror. Och så är det så här.

Nej men du lär dig fort, inga problem.

Förlåt, det var inte meningen. Men man gjorde ingenting, det var så räddligt.

Tack. Jag tror att vi har hittat allt nu.

Tack.

Får jag lov? Va?

Ska vi dansa?

Ja, tack.

Vår tid, var det tid för hjärtan?

Vår kärlek...

Jo, jag tänkte på... Jag vet inte vad du heter.

Annika.

Vänta.

Den har märkt dig direkt, Nihatmi.

–Fryster du?

–Nej.

Vill du låna mina handskar?

Då blir det lite varmare.

Ursäkta, men vi tänkte se på flyverkeriet.

Ja, nej.

Det blir inget flyverkeri.

Det är mörkläggning efter klockan tolv.

Kom nu.

Helvete! Jag måste vara inne före tolv.

Jag måste springa.

Flora. Hej då.

Det är hundra som smiter ifrån mig den här månaden.

Du vet vad som gäller.

Smitnoter dras från lönen. Ja, ja, ja.

Har vi inga pengar ska vi inte gå till lån.

Så är det jag som får betala.

Vi får försöka hålla lite bättre uppsikt över dina gäster.

Mina vilket skarpt.

Vad håller du på med? Vår slinskrossning. Varför ska alltid jag

hamna i disken och nån efter?

Jag är också kärvetrins.

Du blev sist anställd. Du blev anställd på samma gång.

Nej, jag blev anställd två minuter före det. Försvinn, Mera! Jag behöver väl för

fan inte er. Det finns ju lika mycket funktioner här som flatlös på en

luppatask.

Jag håller ju på med alla.

Har du kommit hit för att arbeta eller för att röka?

Arbeit macht frei, som tysken säger.

Jag tänkte bara hämta en ren asskott.

Eller hur, Frans?

Man måste... Arbejden!

Har du hört något från Askpojken?

Vadå Askpojken?

Han som sprang ifrån sina handskar.

Du vet hur mycket det är att jag inte har.

Jag tycker att du ska glömma honom. Det har gått flera veckor. Har du glömt

honom?

Förlåt, förlåt.

Jag försökte bara vara lite vänlig.

Stopp!

Vi tar det försiktigt

nu!

Jag ska vara tyst, du är medvetslös.

Här kommer en med färsor i ansiktet, benbrott och en jävligt slängd i käften.

Idiot! Du ska vara tyst, så här är kriget.

Svårt bränn!

Synd på så snygg tjej du är.

Vi kanske skulle ge henne lite...

Konstig landning, eller? Ja, jag tror hon behöver det.

Detta är inget skämt. Sverige har tack vare sin neutralitetspolitik lyckats

hålla sig utanför kriget.

Men den försvarsvilja och beredskap som ni har visat på övningen idag gör att

jag undrar om vi inte skulle ådra oss färre skador genom att dras in i kriget

än att öva oss för det.

Försök att ta detta på allvar!

Jag somnade när jag låg där uppe.

Drömde. Hon har rätt förstås.

Övningsledare.

Vi håller på med vårt hela dagarna. Det är som om det inte vore krig.

Som om vi försöker gömma oss från allt ont.

Jag tror inte det går i längden.

Jag har ju gömmat mig.

Så där får jag inte ha en sak.

Vad tycker han att man ska göra?

Att ta ställning och så där.

Vet du vad jag drömde?

Att det var sommar och sol och fåglarna kvittrade och du stod brud.

Nej, jag drömde att fara och jag gick i skog.

Och sen vaknade jag.

Då visste jag inte vad jag var.

Jag först trodde att det var krig.

Det är krig, Annika.

Han heter Hans Zetterberg, va?

Ja, vadå då? Vad är det?

Vad har jag gjort? Vi vill prata lite med dig.

In med dig! Vad lugnt!

Pastor Farber verkar inte heller veta vad han har hänt alls.

Men de borde väl veta ifall han har blivit inkallad?

Nej, det är konstigt. Nej, det är det. Nu ska vi titta på lägenheten.

Nu då?

Nu gäller det att hålla tunga rätt i munnen.

God dag, god dag.

God dag.

Ja, välkomst.

Ja.

Här har vi köket.

Vad litet det var.

Hemma är köket det största.

Vad ska vi med kök till egentligen? Vi är ju på jobb.

Jag tycker det är så fint.

Åh, titta.

Kanske stödas lite.

Stor kök.

Åh, en vattensluss i lägenheten. Det var en kille.

Den ger jag också.

Det gör inte Värmland i alla fall.

Vad stort det är.

Vardagsrummet. Här har vi en soffa.

Så kan vi ha fester.

Och man delar lägenheten med sin bästa vän förstås. Vet du inte om jag kan en

del? Jo, det ordnar sig.

Fin utsikt.

Och sovrummet.

En säng där och en säng där.

Jag tycker den är fantastisk.

–Vad tycker damerna? –Det är inte söderläge.

Köket är väldigt litet.

Vi har sett andra lägenheter också.

Jag har en annan lägenhet som står tom, men det är mot gården.

Här får ni i alla fall lite sol.

Och så har vi bad nere i källaren.

Och så är det väldigt förmånliga hyresvillkor också.

Hyresfritt första månaden.

Första kvartalet, så tar vi det.

Man ska kunna få tag på ett ordentligt tyg nu för tiden.

Titta.

Du kan inte göra mer med den här krav.

Du kan inte vända på en krav hur många gånger som helst.

Hur har de det där hemma?

Jag fick brev från mor förra veckan.

Far verkar inte må så bra.

Godafton, mitt namn är kommissarie Viren.

Jag skulle vilja prata lite med Annika Gustafsson. Går det bra?

Jaha.

Är det här någonstans? Det är Dalarna, va?

Nej, Värmland.

Vid gränsen.

Jaha.

Skönt att höra att ni mår bra trots de dåliga tiderna.

Jag tror att ni hade det bra rätt på landet.

Svartgrisar och...

Själv mår jag bra.

Arbetskamraterna är snälla och hyggliga.

Även om det kan vara... Ska vi verkligen göra så där?

Allt det som blir upp på det här viset.

Antingen läser jag det nu medan du tittar på det. Eller också så läser

brevcensuren utan att jag har någon aning om det. Så att det är... Vem är

den här Birgit?

Birgit Karlsson.

Min... Vi är arbetskamrater.

Ja.

Har ni upp henne? Nej.

Varsågod.

Ja.

Den här Hans, var finns han?

Men det har jag ju sagt.

Jag vet inte var han är.

Han har ryckt in i det militära någonstans. Men det är väl meningen att

man inte ska veta var?

Du menar att du inte vet var han är?

Eller menar du att det är meningen att man inte ska veta?

Eller menar du rent av att du faktiskt vet?

Men jag vet inte, säger du.

Jag har frågat hans föräldrar, men de vet inte heller, säger han.

Då har du alltså försökt ta reda på var han är, trots att, som du säger, det är

meningen att man inte ska veta det.

Ja.

Eller... Nej.

Jag har försökt att få reda på...

Hur jag skulle kunna skriva till honom, det är väl inte förbjudet?

Varför är det så viktigt, som du skriver i brevet, att få kontakt med honom?

Men jag skriver inte det.

Jag skriver att jag skulle vilja träffa honom.

Varför det?

Jag vet inte därför.

Han är min kusin och jag...

Vi har känt varandra sedan vi var små. Vi har lekt på sommaren.

Vi brukar skriva till varandra och berätta hur vi... Har det hänt något med

honom? Var är han någonstans?

Han är på Storsien.

Du vet var Storsien är för något, va?

Är han där?

Vet ni att han är där?

Varför frågar ni mig då?

Vi frågar inte för att vi vill veta var han är. Vi frågar för att vi vill veta

om du vet var han är.

Varför skulle jag? Storsien är ett arbetskompani. I Storsien har vi ett

arbetskompani där vi förvarar folk som har en politisk uppfattning som är

farlig för det här landet just nu.

Det är kommunister, anarchister.

Nazisterna då?

Nej, de säger ingenting om.

Det är väl för att de är...

Ofarliga. Vad vet jag.

Vad händer nu då?

Ingenting.

Vi vill bara prata ett tag.

Vi vill bara att du ska veta att vi finns.

Det är en fantastisk lägenhet, Annika.

Du kan bara inte missa den chansen att bo tillsammans med mig.

Men jag har ju bestämt mig. Jag ska flytta in.

Nu kommer överraskningen.

Du kommer inte tro dina ögon när du får se den.

Hej. Jag ska hämta ett paket från Herrjunga. Men du kom säkert redan igår

men jag hann inte komma hit.

Grabbar, Herrjunga.

Herrjunga har kommit. Hämta det bort som fan.

Jag skulle egentligen få ett paket till Jula som är min släkt. De är lite tröga.

Jag tror han skulle vara död.

Varsågoda.

Lycka till.

Vad hände om? Lycka till nu mina damer.

Vet

du

hur man tar död på sådana här? Ja.

Har du en yxa hemma?

Yxa? Nej.

Annika!

Du, förresten Annika, känner du till någon ledig lägenhet?

Min vän Bjarne, han kommer just från Norge.

Han skulle behöva någonstans att gömma sig ett par dagar.

Han ska ta kuriflyg över till England och vill ogärna sitta i ett svenskt

interneringsläge. Jo, det kanske går att ordna.

Det borde vara förbjudet att köra levande djur i taxibilen. Men herregud,

jag har fått dubbelt betalt. Hur mycket pengar ska du ha?

Tredubbelt ska jag ha. Nej, men det här är rena utbrätslighet. Stanna!

Vill du ha pengarna tillbaka? Ut med er! Får jag pengarna tillbaka?

Får jag pengarna tillbaka?

Ni ska sköta ert jobb!

Vill du ha dem?

Ja, ja. Kom nu, Annika.

Jag hör av mig.

Ja, vi ses.

Har du

fått

alla mönen ifrån? En gammal pojkvän.

Han fick ta en hel lada med möblerna och gjorde de här vindspröjlingarna.

Han var ganska snäll.

Eller något som du... Nej, en dum man.

Du,

vad tycker du om den här?

Jag köpte den igår.

Jag fick den billigare för att få hål i den.

Fint på värmen. Ja, det finns hemma. Ja, om du längtar hem. Du kan ha den här för

soffan.

Jag antar Hitler för alla dessa mörkläggningar.

Titta, där går en av Haralds skyddslingar.

Ja, men Harald ser man aldrig.

Undrar du hur kalkonerna smakar?

Ja, men det går inte.

Jag har så knappast en riktig hammare. Jag ger upp. Jag ger också upp.

Då ska vi hänga värmland då.

Men soffan sa du ju.

Ja, just det.

Jag undrar hur de har det hemma.

Saknade du aldrig din mamma?

Nej. Jag var så liten och försvann.

Är du inte nyfiken?

Ja.

Jag har faktiskt tagit reda på var hon bor.

Har du?

Och så tänkte jag att jag skulle gå dit, men jag vet inte.

Men gör det, det vore väl spännande?

Jag har tänkt så mycket på henne.

Jag har varit så arg.

Att träffa henne så kanske det visar sig att hon är jättetrevlig. Det skulle jag

inte klara.

Eller så kanske hon är så dum och självis som hon verkar. Det skulle jag

inte klara heller.

Jag ska bli så ledsen över det.

Fasta handskarna, Annika. Kom och dansa.

Kanske vi ses en annan gång.

Men till dess fungerar vi så så långt. När du har tid

och vill dansa så ring.

How do you do?

How do you do?

How do you do, Mr.

Sweet?

Så vad heter du?

Jag heter Annika.

Jag kommer från Värmland.

Värmland?

Vad liten han är!

Jag tror alla negre var stora.

Fråga var han kommer ifrån, Stig.

Fråga var han kommer ifrån.

Vad sa

du?

Svårare att få några frågor.

De kanske är på hemligt uppdrag.

Vad spännande.

Det är bara vanliga bassar.

Småhandlare. Vi önskar aldrig kriget hos du. För då försvinner alla stiliga

utlänningar.

Är det du som är Annika?

Ja.

Jag skulle leverera det här till Harald.

Han skulle hämta det senare.

Vet du var han är någonstans?

Nej. Det är aldrig någon som vet var han är.

–Så du, Annika?

–Är det inte spännande?

En galning i fula kortpyxor kastar pinnen så långt som möjligt.

Jag tycker det är jättelustigt.

–Hemskt roligt att sitta här.

–Varför är du så sur? Jag är inte sur.

Jag är trött.

Nån som väsnades i mitt sovrum innan.

Nu är du hundra meter, tjej.

Vad har du sett på fan? Ser du vem det är?

Askpojken. Bengt.

Känner ni Bengt Hall?

Han är en känd löpare. Han kan vinna. Men det finns ett par andra också.

På nedra platser.

Tärdiga.

Kan jag inte bara gå in där? Vad ska jag säga? Hej, minns du mig?

Du får väl använda din fantasi?

Skilj på något.

Gå nu.

Nej, det går inte. Nu kommer han.

Men snälla, kan vi inte gå nu?

Hej, Annika.

Hej.

Vad duktig du är på att springa.

Tack.

Det blev lite plötsligt sist.

Det är mina vänner, Berit och Stig. Hej Bengt. Hej.

Strång insats. Tack.

Bengt, skynda dig på!

Vad hände förresten sist?

Nu har jag haft om en permission.

Jaha.

Jajaja, det blev kompaniförbud i två veckor. Gud vad tråkigt. Kom nu Bengt!

Jag måste gå.

Det var roligt att ses.

Ja, detsamma.

Hej. Hej.

Hej då Bengt. Hej.

Skynda dig.

Skynda dig då.

Annika. Skulle vi inte kunna ses någon gång?

Jo.

Jag jobbar på gylle.

Då hör jag av mig.

Hej då.

Hej.

Vad var det där?

Varför ska du inte presentera mig?

Det måste gå.

In med magen.

Ska du verkligen ha den här på dig, du kommer att stortna.

Det är klart jag måste ha korsett.

De blir visserligen upphetsade av att få kämpa lite, men det här är ju inte

kläder, det är fästning.

Det finns faktiskt modernare preventivmedel.

Jag känner honom ju knappt. Det bästa var rösten.

Han är militär, eller?

Nej, larmet!

Åh, när ska vi träffa honom? Nu, om en halvtimme!

Ja, men det är säkert barnen i övning. Tror du? Ja, så himla himla.

Jag tycker det är bägge.

Nej, det kanske inte är på riktigt.

Men det kommer säkert att ta en timme.

Vad var det jag sa? Du ska sitta med mig i en potatiskälla istället för att

träffa en tjusig karl.

Förlåt mig att jag är så sen. Nej, det gör inget.

Flyglarmet gick av.

Sen fick vi gå ner i skyddsrummet. Jag vet.

Jag såg dem flyga förbi.

Det kom en polis här och ville tvinga ner mig i närmsta skyddsrum.

Såg jag bara att jag väntade på en dam.

Det är ju inte klokt.

Tänk om det hade varit på riktigt. Ja.

Jag hade aldrig stått där och sett Stockholm förintas i lov med det.

Jag skojar bara.

Jag visste att det var en älg.

Du är ju alldeles sköbla.

Ja, har vi bestämt Thornbergshuvud så står jag vid Thornbergshuvudet.

Allvarligt talat, Annika, så vågar jag inte gå här i pronika om du skulle

komma.

Och om inte jag var här så skulle jag aldrig förlåta mig själv.

Du, jag tog med mig dina handskar.

Ja, jag fick tvätta dem så de har kanske krympt lite.

Ja, eller så är det jag som har blivit för stor.

Då kommer spårvagnen. Jag har beställt ord på operakällan. Ni kan inte gå på

operakällan så här. Varför inte?

Du har en jättefin klänning och jag har min absolut bästa kostym.

Då måste vi gå. Kom nu.

Är det sant?

Kommer vi äntligen fram till operakällan då? Fast det är vissa kamrater som vill

gå hit i stället.

Våra vaktmästar fick syn på oss och sa, vad ska ni ta vägen av?

Ska du till matsalen?

Nej, jag kommer inte in. Men vi har beställt.

Direktör Hall.

Åh, stickhjärnet!

Visst är hon fin?

Vill du se fler kort?

Ja,

vad gärna.

Vem är det?

Just det.

Ann-Marie.

Vad söt hon är.

Det här är min pappa, Isak.

Han är inte klok, men han är hemskullig.

Ska jag sätta på lite musik?

Ja. Vad vill du höra?

Vad som helst.

Vi har bara tre skivor.

Jaså, du är direkt hörd.

Ja, nästan.

Pappa är det. Jaha, du är den första nästan-direktör som jag har träffat.

I vadå?

Faner.

Vi köper faner i utlandet och så säljer vi i Sverige.

Det var ganska bra för oss, de senaste åren.

Under kriget.

Då har vi satsat på rätt häst.

Jaha.

Gick det då?

Vaktmästaren, operakällaren.

Ja.

Det är inte han som... Ja, just det.

Ja, det drömmer inte ryggen vad ni sysslar med, men det här är en matsal

och ingen badinrättning. Försök med sturebadet, va?

Jag håller på att skämmas ögonen ur mig.

Har mina kläder torkat?

Ja, de ligger på stickbrädan.

Ska jag kanske på mig då? Mm.

Annika, sen måste jag nog gå.

Redan? Ja.

Vi har ett möte imorgon.

Jag kommer.

Vad tycker du?

Du kommer till mig och säger att jag är lätt på foten. Du känner knappt Karin.

Jag har redan fått av honom alla kläder.

Jag borde skämmas. Det är inte riktigt din sort.

Det finns bara en sort.

Även fast de är fina på utsidan så är det bara en sak de vill.

Tack för mig.

Hatten.

Så här går jag.

Ja, det är lite stökigt.

Jag älskar dig.

Kan jag verkligen gå så här?

Du är jättefin. Kom nu.

Är du säker? Jag tycker det är så vanligt.

Jag vet inte.

Nej, du är jättefin, Annika. Och mina föräldrar är helt vanliga människor.

Kom nu.

Så ja.

Kom vi på maten snart. Men var är människan?

Så ja.

Ja, så bra. Nu så.

Nu ska ni ner så ska ni också få mat.

Så. Och så ska du.

Så.

Åh, så gott. Så. Och så får du. Så ja.

Åh, så gott.

Ja. Då kan du få lite maten. Så ja. Och då kommer Timo få lite maten. Så.

Oj. Så där.

Ja.

Egentligen är väl inte matbordet den lämpligaste platsen för hundar. Ja,

frött. Hundarna tillhör familjen.

Ja, om mor skulle tvingas välja mellan mig och sina hundar så skulle hon välja

hundarna.

Hela upp vatten åt vår gäst.

Och så lite vatten åt de som är älsklingarna också.

Tack.

Ja, fröken Gustafsson tycker naturligtvis om djur.

Bengt berättade just att fröken Gustafssons far, han äger ju en gård.

Ja.

En lantgård.

Ja.

Ja,

förlåt. Men jag är så intresserad av allt som rör Bengt.

Han är det bästa vi har.

Var ligger den någonstans?

Den ligger i Värmland.

Kristina, duka ut och servera kaffe till lilla salongen.

Där är Carlberg.

Kadettbalen. Vad stilig du är, Bengt.

Och där är ambassadör Karlingsdotter.

Förtjusande flicka.

Hon är ju fylkande i nordiska språk.

Bengt, du kanske skulle ha fortsatt den militära banan?

Jo, tjänst på UD.

Vi har ju ingen användning vare sig för militärer eller ambassadörer inom

företaget.

Vilket påminner mig om att, Bengt, jag såg inte dig på kontoret idag.

Nej, jag hade så mycket annat att stå i.

Ursäkta mig.

Att mina anställda slösar min tid, det kan jag ju förstå i viss mån.

Med tanke på den personal som man måste acceptera i dessa dagar.

Men att du gör det, det vill jag inte veta av.

Är vi överens om det?

Ja.

Förlåt.

Jag är ju mån om Bengts framtid.

Det vore ju synd om han skulle kasta bort den på distraktioner.

Varför? Annika.

Visserligen har vi det lite primitivt hemma men vi har faktiskt toaletter

Annika.

Men tyck inte att jag är fånig.

Jag tycker inte att du är fånig, jag tycker att du är härlig.

Vem är det?

Hanna.

Kom nu!

Är det din dotter?

Mm.

Hon är söt. Vandrar kvinnor! Kommer!

Frans!

Godmiddag. Godmiddag.

Godmiddag.

Godmiddag.

Och diktare Halla har varit här förut, säger han.

Ja, just det.

Flera gånger.

Vad önskar herrarna?

Tröken kanske kan rekommendera något läckert.

Ja, jag vet inte.

Smörgåsbordet.

Ja, då måste jag påminna om att livsmedelskommissionen har begränsat

antalet ersättar till sex.

Av ransoneringsskäl.

Det skulle kanske kunna göra något undantag, va?

Nej, det går tyvärr inte.

Spara på skärmarlimmar.

Du är 30 år för gammal.

Sex.

Ersättar. Ja, det kan vi ta det. Och så ska vi väl ha lite öl och så ska vi ha

snaps. Och så fröken kanske gör sällskap så då blir det fem snabbt. Ja, det kan

jag tyvärr inte.

Frökens fästman kanske har synpunkt.

Skulle det vara allt jag hade börjat med?

Tack så mycket. Tack.

Tack.

Hahaha!

Vad är det?

Nej, men vad är det för något? Det är ju inget. Vad är det?

Ingenting.

Vänta! Annika!

Det kommer aldrig gå!

Har jag gjort någonting?

Allt? Annika, vad är det?

Jag kan inte vara tillsammans med dig längre.

Vad tänkte du?

Jag är inte fin nog åt dig.

Jag är inte fin nog åt din familj.

Hur har du fått det från?

Vad är så?

Men så är det inte. Jo, jag vet att det är så.

Nej, så är det inte.

Vad är det mer? Vad pratar du om?

Han var vidrig.

Va?

Han var vidrig. Vem?

Vem? Prata inte med mig.

Ta av dig mig.

Annie.

Ska vi se om han äter nu?

Ingen röda.

De har lurat mig.

Va?

Nä.

Bengt? Ja.

Jag tycker om honom.

Det är inte hans föräldrar han får lova mig med.

Då får man väl gratulera till din första förlåtning.

Då tycker jag att du kan gratulera mig.

Vadå?

Ser du?

Tycker du inte att de har blivit större?

Lite kanske.

De är barn.

Va, hur då?

Men vem?

Nej, det vet jag inte.

Det finns tre möjliga, men det spelar ingen roll.

Jag vill inte ha någon av dem ändå.

Du måste väl veta vem som är far?

Tänker du lämna bort barnet?

Absolut inte, du är inte klok.

Men vad ska du göra då? Hur ska du klara det?

Hade pappa levat så skulle han ha sagt, ja du Berit, du har klarat det bra utan

en mor. Då kan fan med ditt barn klaras utan en far.

Nu hittar vi en man så småningom.

Kom, vänta.

Jag kommer sakna henne väldigt mycket.

Jag kan inte lämna henne nu.

Nu när vi är med barn.

En grävling får kråka en kanin.

Jag förstår inte hur hon kan äta elände.

Det är ju du som har fel på matsmältningen. Det syns ju långt väg.

Hon har precis något annat än både kråka och kanin.

Stort eller litet, gott är det ändå som flickan sa om pojken.

Tomasfors nästa.

Nypolstegna.

Då är vi nästan framme. Det är bara en station kvar.

Jaha.

Jävla varmt.

Nu är vi mitt ute i ödemarken igen.

Bor det verkligen folk här?

Jag har bott här.

Hela mitt liv. Fy fan.

Hur står du?

Det kommer säkert gå bra.

Tror du det?

Ja.

Du kommer ta det med storm.

Ameri kommer inte lämna dig ett vänsk.

En far kan vara lite kär. Jag vet det. Du har sagt det.

Vi ska sitta och globa på den och se om den duger.

Ja.

Du ska dröja lite grann.

Så, tack för att du har. Tack.

Ja, det är ingen fara.

Hur gick det med Hovisen då?

Han blev väl lite gammal i det militära?

Nej, han drunknade.

Drunknade? Jag vet inte om ni hörde om den här olyckan uppe i Norrland.

Den här färjan som välter där.

Fruktansvärt katastrof.

Jag glömde aldrig hur raskt truten var.

Hur måste han ha varit då?

Berätta!

Det var så att...

September 1939, innan kriget bröt ut, så hade gemenschefen vårdats stor

uppställning.

Och så säger han till manskapet, Hitler tog jag in i Polen idag, klockan 04.00

på morgonen. Då säger Hovispar, ja det där är grabbar som kan gå upp på

morgonen. Ja, det är det.

Ja, det är det. Ja, det är det.

Ja, det är det. Ja, det är det.

Ja, det är det.

Ja, det är det. Ja,

det är det.

Ja,

det är det.

Det är verkligen roligt att ha dig här, Bengt.

Ja, det har varit bra.

Och att du har hjälpt till på gården de här dagarna, det är mycket.

Det var väl inte trodde jag att det fanns stockholmare som kunde arbeta.

Jag visste att det var ett misstag att hjälpa killar, men nu blir jag kvar här

som Jakob.

De där träden där borta.

De planterar min farfars far.

Är det inte fantastiskt, Dan?

Allting är starkt om det får hålla sig friskt.

Jag är rädd för det som händer nu.

Den nya tiden.

Bara det bästa duger.

Det gäller tydligen både djur och människor.

Det mest oroliga är jag för dig och Anna.

Ni är så unga och ni måste vara med och bygga upp det här nya samhället som har

börjat så illa.

Glöm inte det gamla, Annika.

Det är så lätt att tappa fotfästet.

Och bli ensam.

Jag tar det långt nu. Jag åker direkt.

Hej då.

Du åker direkt? Var ska du?

Till BB.

Det är dags.

Vad ska du göra där?

Vad menar du?

Vad ska du göra där? Jag förstår inte.

Vad ska du göra på BB?

Jag kan vara där. Det finns ju ingen far till barnet.

Nej, men det kan väl inte du hjälpa?

Nej, men... Det är en situation som hon har hamnat i för att hon har levat som

hon har levat. Det är inte ditt fel. För det första har vi bästa vänner innan

oss. Det andra kan vara ett stöd för henne.

För det tredje har inte levt på något annat sätt än vad vi gör.

Hur mår du?

Det är svårt.

Ja, vad övergävligt.

Jag såg honom precis.

Han är underbar.

Har du

tänkt på vad han ska heta?

Nej.

Jag får ju döpa honom efter hans pappor.

Lennart Stigåker.

Vi klarar det här.

–Hittade du nåt?

–Nej. Nu hade du det tur, din galen.

Nu kommer de!

Vad är det här för nånting?

Då rycker det till lite i honom. Och så blir det något sådant här fantastiskt.

Ja, det skålar vi för.

Åh, skål lilla rycke.

Men du gläst nog lika mycket hos pasmerna som kararna.

Ja, jag gjorde det.

Kära Annika.

Det är med sorg, ledsnad och bestörtning som vi tvingats

konstatera att du nu ska lämna oss.

För att istället knyta hymens band.

Nej, jag ska bara möbla lägenheten så är jag tillbaka. Ja, så säger de. Vi får

lite musik.

Dessutom måste jag hjälpa Beat med Peter.

Ja, ja, okej.

Annika! Nu

tar

du och skålar för att Annika har fått tag på en karl.

Som vi hoppas att du ska ha stor glädje av.

Och för att man klarar sig lika bra utan.

Den är underbar.

Verkligen. Och vilket tyg.

Som folk inte får tag på hemma.

Det behövs inte, jag klarar det här.

–Ingen fara.

Får gå upp några sekunder. –Annika, du behöver inte.

Annika! Annika!

–Vad sa du till?

–Vad är det?

–Har du gjort det själv?

–Ja, fast nu när jag har gjort planen.

–Jag ser ingen nu.

Det var det ni skulle ha som drivbukett.

Jag älskar dig.

Det gör jag också.

Han gick sönder. Nej, det är inte så farligt.

Den ska gå sönder. Det är bara bra om den gör det.

Du vet, hemma i våra trakter förr i tiden- så sa man alltid att om

brudkronan gick sönder- då betyder det lycka.

Annika, jag och mor...

Jag vill bara säga att vi tycker så mycket om dig.

Det är det du ska få se.

Det är det som är överraskande.

Vad säger du?

–Vad är det här?

–Det är vårt.

Det är vårt hem.

Det är det som är överraskningen.

Annika?

Du får se. Kom, kom, kom.

Inte tillbaka.

Matshållen.

Köket. Annika, visst är det fint?

Såg du köket?

Det är ett nytt bord och nya stolar.

–Det är möblerat. –Ja.

En bröllopspresent från far och mor.

–Jag ska upp på scenen.

–Kom.

Musik. Så.

Och arbetsrummet.

Här, Annika.

Här är mitt arbetsrum. Jag ska sitta och jobba.

Min sekreterare sitter där.

En väska.

Ja.

Allting är klart.

Allt är klart.

Den tredje augusti 1943.

Kära dagbok.

Igår var jag fröken Annika Gustafsson.

Idag har jag vaknat som fru Annika Hall.

God morgon, fru Hall. Redan vaken.

Ska du gå nu?

Kom.

Jag måste ordna en sak.

Du ska titta under sängen.

Du ska titta under sängen.

Titta under sängen?

Ja, bråka inte med mig nu. Det är jag som är din man. Det är jag som

bestämmer.

Jag tar tillbaka.

Under sängen.

Jag tycker det luktar kanin.

Kan det vara pälsen det eller är det fru Hall?

Snarare här Hall.

Annika, var hemma och raka dig. Du har blivit ens liten på kroppen.

Ja, du har kommit upp va?

Hej!

Hej. Fyra viltragu. Jag kan inte ta någon barnvakt.

Vem är det som har beställt fyra viltragu?

Ta hand om det och ruttar i luckan.

Kan vi inte gå ut en tid?

Ja,

visst, det blir jätteskynd.

Billigt för i helvete.

Sätt igång.

Jag måste ut nu.

Fyra gratulerade hundsläckar.

Jag ringer.

Går ni med löken?

Hej, Frans.

Du har... Slutat?

Alltid? Nej, bara för en tid.

Hur är det med din dotter?

Vet inte.

Är hon kvar i Tyskland?

Kanske.

I Tyskland är...

Amerikanska, brittiska och kanadensiska styrkor har landstigit på Sicilien. Det

är första steget mot befrielse av den europeiska kontinenten. General

Eisenhower som idag sammanfattar...

Ska du inte

klippa på dig?

Har det hänt något?

Nej.

Nej, det är bara affärer.

Jag tänker gå och handla.

Annika?

Ska vi bjuda hit några vänner ikväll?

Det behöver inte vara något märkvärdigt.

Annika?

–Vad är det?

–En dagbok.

Var skriver du dagbok, Annika?

Jag har ingen aning om det.

–Nej!

–Är det nåt om mig? –Ja, bara om det.

–Är det hemligheter?

–Nej, gick med den nu. –Jag tittar, Annika. –Sluta nu!

Jag ska inte läsa.

Jag lovar.

Nu kan det vara.

Ja, öppna.

Hans. Hej.

Jag har mamma talat om att du bodde här, så jag... Kom du ut först nu?

Nej, jag var ute ett tag.

Ja. Men kom in, har du inte kakao eller något att äta eller någonting?

Nej, jag tänkte att vi kunde gå ut istället.

Vem är det, Annika?

Hans, min kusin.

Bengt, min man. Jaha.

Hej, Hans.

Du som har suttit på storskin, va?

Ja, det stämmer.

Du är kommunist, du.

Ja.

Vi tänkte gå ut ett tag. Det är så länge sedan vi sågs.

Ja, det har vi mycket att prata om.

Ni är samma släkt.

Tack så mycket.

Vad var det som hände där uppe?

Vad var det som hände där

uppe Hans?

Vi byggde en väg.

Byggde en väg som gick rakt ut i ödemarken.

Rev och byggde.

Rev. Byggde.

Rev.

Byggde.

Rev upp.

Det gick någon rykten i lägret om att man skulle bomba lägret med svenskt flyg

och skylla på ryssarna.

Vad är det för mening med det?

Vad är det för mening Annika?

Jag orkar inte Annika.

Finns det någon som orkar?

Nu ska ni se på grejen. Nu ser man honom åt det. Nu ska ni se på grejen. Det ser

dåligt ut. Nej, nej, nej. Vikingar blodigt för ner kanske inte.

58 har du.

58.

Ja, du drar ju åt.

51.

Nå, hej Annika!

Säg hej till min fru. Hej.

Varför är du inte med sin kusin?

Han heter Hans.

Han är kommunist.

Han har suttit på Storskien för att hindra honom från att sälja Sverige till

ryssarna.

Han har ingenting att skämmas över.

Han förekommer i de finaste familjerna. Hej, Annika.

Kom och sätt dig.

Underhåll mina vänner lite. Jag tänkte gå och lägga mig. Nej, slå dig ner. Nu

ska vi se om Bengts nya sju tillhör den ariska rasen eller inte.

Vad håller ni på med?

Nu ska jag mäta skalle bara.

Så, upp till bevisaren.

Ni ska se om min ädla fru tillhör den ariska rasen eller kanske en liten

kvarts ljudet.

Vad fan, det är bara skämt.

Vad säger

ni grabbar?

De kanske ska ut och skaffa sig en sån här liten servitris. Det verkar ju pigga

och fina.

Luktar gott i dem också.

Kan du bara vända dig åt din kamrat och släppa mig nu?

Nej, nu ska vi inte vara så.

Slå dig ner här nu så vi får bekanta oss lite grann.

Vi vill så gärna lära känna den, så att säga, andra delen av mänskligheten.

Alltså, sällskapet passar inte.

Vad fan ska det vara då?

Kommunister, kökspatrask eller smörgåsnissar?

Annika, var är du?

Du får försöka förlåta grabbarna, Annika. De kan bli lite stökiga, men de

menar inget illa.

Du är bjuden på teatern av tyska ambassader, Annika.

Vi kanske kunde tala med ministern angående våra leveransproblem.

Jo, men det är klart att vi ska göra det.

Det är därför vi är här.

Det är någon trafikstoppning. Det är nog bäst att ni går sista biten själva.

Här betalar man dyra pengar för en taxi och så måste man gå allvarligt.

Detta är sabotage, mina damer och herrar!

Sabotage! Man vill skada de hjärtliga relationer som råder mellan våra länder.

Frediska och fientliga grupper har i illvilligt syfte plånat ut falska

biljetter till nationens galna föreställningar.

Jag måste uppvisa er om att de biljetter som gäller är tryckta på

gröna inbjudningsbord.

De var att de som skulle bli en manifestation av vänskapen mellan våra

länder. Limberg!

Har du fått tag i dem där? Limberg!

Jag ber er alltså ännu en gång om ursäkt.

och betonar att tyska ambassaden på enkelt vis är ansvarig för denna

provokation.

Harald!

Känner du det där svinet?

Nej, jag tog motfrågan. Jag trodde du var någon från landet.

Jävla svin.

Jag kan ha tagit fel, men det såg ut som att hon hade jävlat för det.

Och så skrek de om att det var juden som skulle ha saboterat föreställningen. Men

det vet man ju inte.

Fyra ner.

Ska inte du och Bengt ha barn?

Hur har du det med Bengt egentligen?

Bra.

Hur har du det? Vad var han heter? Nils?

Glöm honom.

Det är något med ensamma mödrar som inte lockar till längre förhållande.

Men kommer du ihåg att du sa att du skulle komma tillbaka till jobbet?

Ja, vi får se. Det blir inte just nu i alla fall.

Ja, nu måste jag gå. Jag packar ihop min kassa. Men snäll, Tara. Du kan inte

handla om honom.

Nej!

Åh, fan! På dessa övningar! Jag orkar inte sitta i skyddsrummet med ungen i

flera timmar.

Ja, det har felts bomber.

Ja, såvitt vi vet är det riktiga bomber. Men vi har inte fått några detaljer så

jag kan inte svara på något mer just nu.

Det kan vara krig där uppe så sitter du och tänker vad den ska säga när du

kommer hem.

Man vet inte vad jag är någonstans. Men skärp dig!

Det är

faran

över.

Det var ett oidentifierat flygplan som hade navigerat fel.

Vem?

Nu råkar jag tappa den.

Var har du varit nånstans?

Vad har du varit, frågar jag?

Har du ungen med dig?

Varför ska du vara barnpiga för?

Berit kan väl klara av den där ungen själv?

Kan hon inte lämna dig och mig i fred?

Va? Hon är min vän.

Så satan heller.

Hon är ett luder som särar på benen för vem som helst. Jag vill inte att du

umgås med henne.

Annika, jag vill att hon lämnar dig i fred.

Vi har vårt liv och det ska hon ge fan i.

Men sluta då plocka med den där jävla pigtittan!

Sluta!

Jag har väntat hela kvällen på att du ska ringa.

Jag har varit så orolig.

Annika, jag vill bara att det ska vara du och jag.

Vad skulle du inte?

Vad är det som har hänt?

Det är tysken.

Frans?

Han har hängt sig.

Jag hittade honom i potatiskällan.

Här kommer du med ny kökspersonal.

Vad sannoliken på tiden.

Titta vilket bottenskrap de skickar till oss.

Titta vilka vrak.

Sämre kvalitet på personalen än på råvarorna.

Och ingen stannar för mig.

Antingen gifter de sig, eller så får de barn.

Nu har de jävlarna börjat hänga ens också.

Hej. Hur är det här? Vi måste ut till Bengts föräldrar igen.

Hej.

Ja, måste du så måste du. Jag försöker ordna det på något sätt.

Hej. Vet du att Frans hade en dotter?

Vad hade han?

Du kan ju inte lämna den där jävla ungen här, det förstår du väl. Det här är en

arbetsplats.

Och inte något hem för oäkta ungar.

Men var inte orolig. Jag skulle inte vilja ha mitt barn här om det sover i

sista stället på jorden. Extra nyhetsutsändning.

Stäng av!

Men Thomas Franz hade en dotter i Tyskland.

Och vad är det för fel på dig då?

Varför har du ingen egen unge?

Klarar inte din direktör av en sådan enkel sak?

Va?

Är han till Kano för det?

Nej, jag verkar inte ha det.

Jag

beundrar

far. Han ser alltid möjligheter.

Det ska nog ordna sig.

Bara folk får de rätta kontakterna och vi avslutar alla affärsbevinnelser med

tyskarna.

Och våra transaktioner med tyskarna har alltid känts lite... Visst är det

konstigt att tyskarna med sin ordning, sin disciplin, inte klarar av att måla

sin överranstid.

Jag undrar hur allvarligt det är med folk.

Jag tror inte att mor berättar allt. Ja.

Man kanske kan ringa sjukhuset.

Nej, nej, nej. Det är inte så allvarligt.

Men klart att man ska ringa om huvudet.

Hej. Du blöder.

Nej, det där är ingen fara.

Annika.

Du, kriget är snart slut nu.

Jag ska ut och se världen.

Följer du med?

Spring nu innan polisen kommer.

Skynda dig.

Vi ses.

Åh, vad vacker du är.

Kan du hjälpa mig? Jag kan inte gå med ikväll.

Nähe.

Varför inte?

Far har blivit mycket sämre och vi måste åka hem.

Jaha.

Är du så illa? Det har jag inte förstått.

Vem ska du åka?

I Mombiti.

Ta det första två i Mombiti.

Jag måste packa.

Jag måste packa min resväska.

Annika.

Skulle du bli hemskt ledsen om jag... Jag har så jäkla mycket att forska med

den här handelsdelegationen till Amerika.

Vi måste försöka hitta nya marknader ifall Tyskland skulle falla.

Jag gör det för oss. Det är för familjens skull.

Jag förstår.

Jag förstår det inte.

Tack så mycket.

Så trevligt med mycket folk.

Vad skojigt det blir.

Ella!

Det var inte igår vi hade så mycket folk på fest.

Är det torsdag också? Ja, det är så gott.

Det ska jag ha.

Ella,

det måste vi göra om det.

Fylla orden med lite lust och liv nu.

Kanske lite dans och så där.

Varsågoda. Olof, då?

Var det Olof nånstans?

Är han inte med?

Han är ute och sliter och släpar förstås.

Han ska behöva ha lite lugn. Kan inte farfar hålla tyst nån gång?

Kära vänner, tiden har kommit för oss att tacka fru Gustafsson

för att hon ordnat denna minnesstund och samlat

släkt och vänner efter jordfästningen.

Det är ju viktigt att hålla samman i

livets svåra skiften.

Ja, det tycker jag. Jag tror att vi alla vill omgärda fru Gustafsson med varma

tankar och med bönor att hon ska få kraft att möta de kommande

dagarnas ensamhet och saknad.

Låt oss inte glömma Paul i ord.

Bären varandras bördor så uppfyllen i kristig lag.

Han förberedde sig för den stora kylan.

Jag undrar om inte han är lyckligast av oss allihopa.

Prova det, Annika.

Det är fint.

Vänta så ska jag hjälpa dig.

Det måste vara dyrt. Jag vill att du ska ha det.

Allt kommer att bli bra, Annika.

Nu ska vi skåla.

Cecilia!

Vi ska skola nu för att vi, min son och jag, har lyckats undvika en hotande

katastrof.

Jaha, här kommer vi. Jaja, det ska inte bli något tal, det kan jag lova dig.

Du får inte vara bekymrad.

Jag vill bara säga så här.

Tack vare hårt arbete så har vi, Bengt och jag, i elfte timmen måste man väl

säga, lyckats hitta nya leverantörer, nya marknader.

Och det finns i all anledning förmoda att uppbyggnadsprocessen ute i Europa

kommer att kunna leda till nya stora framgångar för vårt lilla företag.

Tack.

Skål.

Skål.

Skål.

God jul.

Hur känns det i lägenheten? Bra. Vad roligt.

Ja, men det var roligt. Ja, nu när det har blivit lite lugnare på företaget så

hoppas jag att ni kan hjälpa mig med att skaffa mig en sonson.

Lovar vi det?

Ja, vi ska göra vårt bästa.

Åh, tänk om ni kunde stanna här ikväll, skulle kunna öppna en flaska vin, äta

lite köttbullar som vi har lånat av köket.

Det vore väl trevligt.

Och Bengt har bjudit hem affärsbekanta av deras fru varje kväll.

Jag är så trött på de där bjudningarna.

Jag är inte född av att vara digna.

Det får bli en annan gång.

Peter!

Peter!

Jag måste be er vänta utanför.

Herregud, jag måste få följa med in.

Det går tyvärr inte.

Han andades knappt. Vad är det för fel på honom? Det är förmodligen krupp.

Krupp? Är det allvarligt?

Ja, det kan vara allvarligt.

Jag är lugn.

Vad sa du?

Jo, jag förstår.

Jag vet, men du måste... Du måste fatta det här.

Ja, jo.

Vänta, jag struntar i det här kalosset.

Heter ligger här och han håller på att dö.

Du måste förstå det här.

Han klarar sig.

Vi får åka hem.

Hej.

Och vad du kunde tänka syssla med som var viktigare än att vara här.

Jag ringde och förklarade att jag var hos Berit.

Så det är viktigare att vara med de där jävla slasasarna i det där förbannade

köket, än att vara här med mina gäster?

Va?

Han håller på att dö, Bengt. Han håller på att dö.

Jag förstår inte det. Vad fan hade det spelat för roll?

En horunge mer eller mindre.

Livet känns så tomt och meningslöst.

Bengt bryr sig inte när jag säger att det känns äldsamt.

Du har väl för fan ingenting att klaga på?

Du behöver ju inte göra någonting, kan du inte klara av det?

Ska jag behöva göra det också åt dig? Va?

Bengt och jag har inte sovit med varandra på över en månad.

Det är min dagbok!

Ingenting är ditt här!

Jag förstår att du har det svårt.

Svårt att få nog.

Det är en hora, Annika.

Ett jävla billigt fnask.

Och vem är Harald?

Svara.

Jag ska lära dig, Annika.

Jag ska visa dig.

Du är min!

Nej, Bengt!

Hur länge har du suttit där ute egentligen?

Du är alldeles blåfrusen.

Varför ropar du inte?

Jag vill inte väcka dig.

Jag sover inte i alla fall.

Han har ringt hela natten.

Ibland grät han, ibland skrek han.

Jag ska prata med honom. Jag ska inte släppa in honom. Jag lovar att jag inte

släpper in honom.

Det är lika bra att jag pratar med honom.

Jag lovar att jag inte släpper in honom.

Jag vill träffa Annika. Nej, det går inte. Jag vill bara prata med henne. Hon

vill inte prata med dig.

Annika!

Annika!

Jag ska hämta Annika.

Nej, det ska du inte.

Jag kräver att du kommer in i din lägenhet nu!

Över min döda kropp.

Kan du inte försöka förstå?

Vad är det jag ska förstå? Det här är ohållbart.

Hon vet inte vad hon gör.

Hon måste följa med mig hem.

Jag har lagen på min sida.

Jaha, ja, ja, ja. Den lagen innebär alltså att du kan slå henne sönder och

samma så fort det är något som inte passar.

Det här är en sak mellan mig och Annika och det ska inte du lägga dig i. Jo, det

ska jag. Nu ska jag det. Det är till och med min förbannade skyldighet. Jag har

försökt hålla mig utanför ert förhållande länge nu. Jag har försökt

vara så neutral som möjligt, men det finns gränser.

Men en sak ska du veta. Hon kommer aldrig bli din fru förrän hon bestämmer

sig att hon vill vara det.

Det är min fru.

Och jag gör med henne vad jag vill.

Och jag ger mig aldrig.

Lycka till.

Jag kommer aldrig att ge mig!

Du måste ge mig av.

Det är ett litet hål, men det kan du laga. –Har du några själv?

–Ja, flera stycken.

–Här borta.

–Jag ska skydda dig. Hon är snart 11.

Tre smågåsar, kaffe och choklad.

Den här kan du läsa. Jag har läst ut.

Äkta nyhetssändning från TT.

Tyskland har kapitulerat utan villkor.

Generalöverste G. Jodl, den nya tyska generalstavschefen, undertecknade

kapitulationen på Tysklands vägnar.

Storadmiral Dönitz har berådat alla stridande förband att kapitulera. Det är

fred i Europa.

...verpentiner och vita lappar och sönderklippta pappersrullar dråsar ner

över Sundsgatan. Från vartenda kontor sträcker sig hundratals människor ut.

Alla jublar och är glada.

Viset om stegen har kommit. Ingen tänker just nu på arbetet på hundratals av

Stockholms kontor.

Allt drängs i ljuset. Några flaggor överallt. Aldrig har ett folk tilltagit

denna folkledighet som just nu.

Vår tid var en tid för hjärta.

Vår kärlek var allt för själv.

Det går en tåg mot något långt. Mot en mjuk var det sång.

Tack för mig.