Original subtitles

Munspelsmusik

Ångbåtsvissla

Mamma och pappa, skynda er! Båten kommer!

-Stina! -Jag kommer!

-Stina! -Ja! - Hej då, morfar.

Tjorven och Stina!

Tjorven och Stina!

Det var onsdagen den 18 juni. Det var den dagen äventyret började.

Jag vill också åka till stan.

Det går inte, Skrållan.

Malin och farbror Melker var i stan-

-så Pelle och Skrållan skulle få bo hos faster Greta på Harskär.

Då ville Stina och jag följa med.

Jag har fått en lillebror, jag har fått en lillebror.

När min lillebror kommer hem ska jag lära honom att slå kullerbytta.

Kan ni förstå det?

Lillebror är bara en lite skruttunge som skriker och kissar på sig.

Såna där små skruttungar tycker jag är söta.

Jag ska kalla honom för Skrutten.

Skrutten och Skrållan passar bra ihop.

-Skepparn, vill du gå intill Harskär? -Det ska bli.

-Adjö! Ha så trevligt hos faster Greta. -Ja då!

Hej då!

-Säg till Malin att hon ringer. -Ja då. Och se efter Skrållan.

Glöm inte flytvästarna om ni ska ut på sjön!

-Och var snälla mot tant Greta! -Ja då!

-Hej då! -Hjälp tant Greta med disken!

Hej! Stina

-Hej, dönickar! -Dönicke kan du vara själv.

-Kan du förstå det? -Ah!

Du, jag vet ingen som är så påhittig som jag. Var får jag allt ifrån?

-Ja, jag begriper det inte. -Nej, du begriper ingenting.

Det är en av mina bästa idéer - smuggla på nätterna och bada på dagarna.

Synd att du ska vara så korkad att du inte kan hitta på nåt själv.

Man är väl som man är. Det kan man väl inte hjälpa.

-Nej, är man dum så är man. -Ja, det är tur att jag har dig.

Ja, det är tur för dig.

Du...

-Du skulle inte kunna ro ett tag? -Jag har ju blivit hundbiten i näven.

-Det var ju tre år sen. -Än sen? Jag har ett ärr här... Här.

Det gör rysligt ont om jag försöker ro eller nåt. Jag kan bara spela munspel.

Adjö! Vi ses om en vecka!

Skrållan Tant Greta!

Tant Greta!

-Hon är inte inne. Låst är det också. -Där är nyckeln.

Vi går väl in och väntar. Hon kommer nog snart.

Tant Greta!

-Hon är inte hemma. Dörren var ju låst. -Hon är inte hemma. - Tant Greta!

Det här var ljusblått! Hör här:

"Kära barn, jag måste till lasarettet, för jag har brutit benet."

"Försökte ringa er, men jag kom inte fram till Saltkråkan."

"Ring hem och be dem hämta er. Ta med er steken så den inte förfars."

"Det var tråkigt detta. Faster Greta."

-Nej, vet ni vad. -Vad ska vi ta oss till?

Vi ringer hem och ber dem hämta oss.

Skrållan piper Hallå?

Hallå?

-Måste hon bryta benen just nu? -Dummer.

Skulle hon ha gjort det nästa vecka?

Hallå? - Förstår du inte att det är synd om tant Greta?

Jo, det förstås. Stackars henne. Tänk om det är högra benet till på köpet.

-Ja, tänk det. -Hallå?

Nej, den här telefonen är stendöd. - Hallå?

Vi måste ta faster Gretas båt och åka hem igen.

Vi kunde ju inte stanna ensamma på Harskär en hel vecka.

Saltkråkan 1 la bara till där om man hade sagt till kaptenen i förväg.

Steken tog vi med oss, och det var tur...

Tjorven och Stina sjunger Akta dig för havet Havet är så stort

Vilse kan du fara Liten som du är

Motorn stannar -Vad nu, då? -Dra igång den igen.

Ta det lugnt, det är snart grejat.

-Veva på, då. -Jag gör ju det, ser du väl.

-Tanken är tom, ingen bensin kvar. -Då är vi i sjönöd, ju.

Det är farligt. Kan du förstå det?

Nej, det är inte så farligt. Vi kan nog ta oss in till Kråkskär där borta.

-Vi har ju inga åror. -Nej, men vi har andra grejer.

Andra grejer.

Du, jag har tänkt på en sak. Blir inte polisen arg om vi smugglar för mycket?

-Vem bryr sig om vad polisen tycker? -Tänk om vi hamnar i fängelse?

Ingen ser ju vad vi håller på med.

Vi säljer allt i stan och lever gott tills vi börjar i snösvängen igen.

Har vi tur blir det barvinter i år också.

Ja, då slipper vi jobba i år med.

Nästa säck! Öh!

Tjorven, tror du det finns nån telefon där så att vi kan ringa hem?

Det finns inte en människa på ön, bara vildkaniner och fiskmåsar.

Ja, nu är det bara den stora lådan med allt käket som är kvar i båten.

Du kan inte hjälpa mig med den?

Jag minns fröken i småskolan... Hon tjatade också jämt!

Alltid sa hon: "Vad ska du bli när du blir stor?" Hade jag vetat det här-

-så skulle jag ha sagt: "Fröken, jag ska bli smugglare."

Kan du inte hjälpa mig med matlådan?

Synd att du ska vara så genomkorkad. Ser du inte att jag vilar mig?

Hur ska jag orka smuggla hela natten om jag aldrig får vila mig? Nånsin!

Nej, det är ju sant. Det kanske är bäst att jag vilar mig också, då.

Jaha, då får vi låta lådan ligga kvar.

Jag har ju blivit hundbiten. Jag kan inte bära en massa lådor jämt och sant.

Du kunde väl ta hand om den lilla detaljen? Jag kan ju inte göra allt.

Hopp i land, Båtsman!

Jag minns en gräslig blodhund vi hade i byn där jag bodde när jag var liten.

Det var en otäck best som dreglade och morrade-

-och bet ihjäl folk.

Men det gjorde han väl ändå inte? Bet ihjäl folk, den där hunden.

Om han gjorde, jo. Det var två folkskollärare som strök med.

Två oskyldiga lärare åt han upp.

Båtsman gnyr Jag skrek alltid när jag såg honom.

Knorrhane skriker

Just så skrek jag.

Skriker Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är...

Jämrar sig

Nej nej... Den otäcka hunden, den elaka hunden...

Du får inte berätta såna där historier. Jag tyckte precis att jag såg en hund.

Det tyckte minsann jag också. Nu blev du bra rädd, va? Ha, ha!

Jag kan binda fast båten.

Nej, det är du allt för liten för.

Det är jag visst inte.

-Jag band fast Vestermans båt en gång. -Då har han väl ingen båt mer.

Jo då, det har han visst det. Jag kan visst binda båtar.

Tjorven, vi kan bo i sjöbodarna.

-Bo? Tänker du stanna hela sommaren? -Vi lägger in allt ifall det blir regn.

Skrållan! Var är ungen nu, då? Skrållan!

Jag kan visst.

Skrållan, kom då!

Skrållan!

Ja, jag kommer ju nu.

Skrållan, skynda dig!

-Vad är det? -En söndagsskoleklass är på väg hit.

-Vi måste kvicka oss. -Vad bråkar du för?

Varför är du så rädd? Tror du inte barnen är snälla?

Smugglare måste ju vara hemliga. Vi är ju Smugglare.

Synd att du är så förbannat korkad.

Ge dig iväg nu. Du glömde den här.

Iväg! Låt mig gå först.

Fort!

Kom, kvicka dig.

Jag glömde skorna.

Båtsman skäller

Skynda dig, sölkorv. Håll den här ett slag.

Jag ska bara ta på mig kavajen.

Båtsman skäller

Knorrhane mumlar Äh, det är inget. Kvicka dig!

Hundskall Plocka i ordning lite. Släng det inte hur som helst.

Hunden har hittat oss. Men det ska jag fixa. Paraplyt!

Kom här, ska du få lite korv.

Ät nu korven. Du kan ta med den hem. Ta korven och gå hem, lilla vovven.

Gå hem, hundracka! Schas!

Mera korv. Jag vill inte stanna en minut till på den här otäcka ön.

-Men mina skor, då? -Jag skiter väl i dina skor.

Båtsman skäller Hör du inte?

Mera korv! - Såja, lilla vovven.

Skrållan trallar

-Vad mysigt det är här. -Ja, bara vi får städat lite.

-Städa? Hur länge tänker du stanna här? -Jag vill ändå ha snyggt omkring mig.

Hoppas vi kommer härifrån före höstrengöringen.

Tror du jag vill stanna kvar på en ö som är full av vilddjur?

Men jag måste ha mina skor först.

Kan jag gå i stan och se ut så här?

Du tjatar om dina skor när jag är i livsfara.

-Då är väl jag i livsfara också. -Du? Du är inte hälften så mör som jag.

Ögonen lyser på hunden när han ser mig.

Det var som om han såg 80 kg oxfilé framför honom på klipporna.

Kan inte jag be barnen om skorna, då?

Synd att du ska vara så korkad. En smugglare måste hålla allt hemligt.

I så fall får jag gå dit när de har somnat. Jag smugglar inte barfota.

Ja, ja. Vi väntar till i kväll.

Men sen ska jag ha tag på en hundfri ö om du så ska ro hela natten.

Skrållan sjunger Jag tror, jag tror på sommaren Jag tror, jag tror på kärleken

Jag tror, jag tror på sommaren

Jag tror, jag tror på kärleken

Jag tror, jag tror... Titta.

-Var är Skrållan? -Jag har inte sett henne på en stund.

-Var är du, Skrållan? -Här!

Lilla Skrållan, du ska vara hos mig.

Jag blir rädd när du kommer bort.

Så här är det. Först kommer jag bort. Sen kommer jag fram.

-Nej... -Hur har den kommit dit?

-Tjorven kan inte förtöja ordentligt. -Det kan jag visst det.

Skrållan, har du släppt iväg båten?

Nej, jag band fast den. Du gjorde det så dåligt.

Skrållan skrattar Hemska lilla unge. Om du inte var så gullig skulle jag bli arg.

Titta, Pelle!

-En vovve. -Det är ingen vovve, utan en vildkanin.

-Får jag klappa honom? -Nej, då blir han rädd.

-Tror han att jag är farlig? -Ja, det tror han säkert.

Det är jag också, må du tro. Bu!

Titta, han blev rädd för mig.

Vad konstigt- hela sjön är full av drivande båtar.

-Vad kan det vara för båt? -Det vet jag. Det är en annan båt.

-Har du släppt iväg den också? -Nej, jag band fast den.

Tjorven och Stina sjunger Akta dig för havet Havet är så stort

Vilse kan du fara Liten som du är

-Akta dig för havet... -Nej, nu får nån komma och hämta oss.

Glöm det. De tror att vi är hos faster Greta, och hon tror att vi är hemma.

Just det. Ingen på Saltkråkan förstår att vi är borta förrän om en vecka.

-Äh, då kommer vi att svälta ihjäl. -Liten som du är.

Skrattar

-Det ser rätt hopplöst ut. -Vi får nog stanna här hela livet.

-Titta där! -Vad är det med det?

-En massa kött. -Du är värre än en kannibal, Stina.

Tänk på Skrållan. Tänk om vi inte har nåt att ge henne när hon blir hungrig.

Tänk på det, du.

-Äh, ni får ändå inte tag i nån kanin. -Får inte vi?

-Det är väl ingen konst. -Du kanske inte kan fånga kaniner.

-Men vi kan. -Tror ni, ja.

Skrattar

Vad var det jag sa? Ni fångar ingen.

Jag har den! Jag har fångat en kanin!

-Vi kan väl inte ha ihjäl den, Tjorven? -Inte om det inte blir helt nödvändigt.

-Vad ska ni ha den till? -Det är dörren.

-Vad heter han? -Han heter inget.

-Jo, han kan heta Oskar. -Varför vill du att han ska heta Oskar?

Om han heter nåt kan ni inte äta honom.

-Vi har honom ju bara i reserv. -Reserv-Oskar kan man kalla honom.

Skrållan Det är roligt.

Den kvällen åt vi av faster Gretas stek. Stina vräkte i sig massor.

-Du äter väl inte upp hela steken? -Vår fröken sa att jag behövde äta.

-För jag är så smal. -Larva dig inte, Stina.

Det är gott.

Nu vill jag ha. Jag är hungrig.

Jag vill ha mer.

Skrållan skrattar

Att du inte håller reda på dina grejer. Jag slänger aldrig omkring mina skor.

Det ska nog ordna sig. Så fort barnen har somnat...

Det är hunden som är så otäck. Skäll lite, så jag får vänja mig.

Jo, det kan jag göra.

Skäller

Tack. Nu känns det mycket bättre.

Det kommer en mask, han kryper och går, han tar vad han får.

Rätt som det är så sticker han "pip"!

Det kommer en mask, han kryper och går.

Rätt som det är så sticker han "pip"! Det kommer en mask, han kryper och går.

Skoja inte nu när hon ska sova.

-Jag vill att det ska komma en mask. -Nej, för nu ska du sova.

Jag vill inte sova.

I morgon kan det behöva komma en mask, så vi har nåt när vi ska meta.

Usch, det är så konstigt att vara ensam på en öde ö.

Tjorven och Stina sjunger Ack hur skönt, slumra in I bädden så fin

Som blomman på äng I en gungande säng

Och Guds änglar de små Breda vingarna ut

Omkring barnet de stå Till dess natten är slut

Tänk, små barn i alla fall... Jag tycker att de är rara.

Ska du ta till lipen nu också? Tyst, de kan ju höra oss.

Jag ska säga en sak.

Jag är hungrig. Kan du förstå det?

Det är vi allihop, men det kan inte hjälpas.

-Jag vill hem till min mamma. -Hon är ju i stan med lillebror.

-Då vill jag ligga hos Pelle. -Det kan du väl få.

Du, jag skulle vilja fråga dig en sak.

Jag vet inte om jag törs...

Du har ju skor. Kan inte du smyga in?

-Ska jag smyga in efter dina skor? -Inte precis så kanske, men...

Du tänkte att jag som är hundbiten redan, mig kan hundjäveln få äta upp.

-Det bryr inte du dig om. -Jo då.

Men jag kanske kan få låna dina skor?

Blåser på varandra

Skrattar

-Var tysta så man får sova nån gång. -Ja, nu ska vi sova.

-God natt. -Sov gott.

Sjunger Ack hur skönt, slumra in I bädden så fin

Som blomman på äng I en gungande säng

-Aj! -Strunt i det. Tryck ner foten.

-Skorna är för små. -Nej, de har aldrig varit för små.

-Det är dina fötter som är för stora. -Jaha.

Jag får väl gå barfota, då.

Ja, Ja. Iväg nu!

Du, hälsa hunden om du träffar honom. Och det gör du säkert.

Dörren gnisslar

Båtsman skäller

Ruskprick fnittrar

-Vad fnittrar du åt? Är du inte rädd? -Jo, men det killar under fötterna.

Oj, hjälp!

Båtsman, kom! Vad ska du ut i regnet och göra?

Hellre går jag på glödande kol hela livet än stannar på den här djävulsön.

Ta det här och gå ner i förväg. Jag ska bara samla ihop mina grejor.

Va?

Nej.

Jag ser ingen båt, men det är nog för att jag är så dum. Den måste vara där.

Den måste vara där, den måste vara där...

Gå i båten först, så skjuter jag ut.

Vilken båt? Var har du gjort av båten?

Du har haft bort den. Vi har ingen båt.

Ingen båt. Utan båt.

Båtlösa!

Gråter

Nej!

Jo, nu har du ordnat det fint. Ingen båt, inga skor, inget käk.

-Nu kastar du väl ut mig åt vilddjuret. -Det är väl inte mitt fel.

-Vem hittade på att vi skulle smuggla? -Det var du.

Var det jag? Hjälp, vad du narras.

-Det var du. -Bevisa det.

Du är korkad. Det är väl korkat att smuggla på en sån här djävulsö?

-Ja. -En korkskalle har korkade idéer.

Du är en korkskalle. Alltså har du hittat på denna ovanligt korkade idé.

Ja.

De bara sover och sover. Nu ska jag gå ut och gå. Båtsman!

Du ska gå före.

Varför gör du så där med munnen?

Ja, man ska tvätta sig på morgonen.

Båtsman.

Det är bra att ha skor när man är ute och går.

Oj, vad de äter.

Jag är hungrig. Kan du förstå det?

Båtsman!

Vart ska du gå? Ska du hämta mat?

Skäller

Vad ska du göra där?

Här, lilla jycke, får du en macka.

Sen går du hem.

Vänta här. Jag kommer snart.

Hej, hej. Bor ni här?

-Ja, det här är vår lilla koja. Stick! -Nej, jag vill också ha smörgås.

Vi har nästan inget kvar. Vår båt har drivit bort med all mat.

Men jag är hungrig. Kan ni förstå det?

Du kan få min.

Bara vräk bort allt vi har. Ju förr svälter vi ihjäl och får vila i frid.

-Du ska nog ge dig av i alla fall. -Nej, har jag sagt.

-Ni röker för mycket. -Nej, ingen av oss röker.

Röker vi inte? Varför har vi då alla dessa cigaretter?

Vi röker nåt enormt. Tre cigaretter åt gången.

-Då blir du svart i magen. -Det angår inte dig.

-Vad stora fötter du har. -Dina är mycket gulligare.

-Ni har inga skor på fötterna. -Det är den dummingens fel.

Han är ingen dumming, han är snäll.

Be honom skaffa tillbaka mina skor.

-Du kan få mina skor. De är där ute. -Tänk att jag inte vill det.

-Det är bra att ha skor när man går. -Ja, det är bra att ha skor.

Du är snäll. Det kommer en mask som går var han vill-

-och sticker "pip"!

-Han kryper och går och sticker "pip"! -Han kryper och går och säger "pip"!

Är detta en barnkrubba eller har du blivit galen, korkskalle?

Det kommer en mask som tar vad han får och sticker "pip"!

-Vad heter du? -Han heter...Knorrhane.

När han föddes sa hans mamma: "Åh, han ser ut som en liten knorrhane."

-Vad sa din mamma när hon fick se dig? -"Det var ett ovanligt vackert barn."

Nej, vet du vad hon sa? "Titta, en sån liten ruskprick."

Och så fick han heta Ruskprick.

Jag fick heta Ruskprick.

-Det är vackra namn. -De är inte så dumma. Vad heter du?

-Skrållan, -Vilket förtjusande namn! Kom här.

-Ska vi ha en liten hemlighet ihop? -Ja.

Då låtsas vi att fyren är ett hemligt ställe som bara vi tre känner till.

-Inte de andra barnen? -Absolut inte. Inte de andra barnen.

Det är bra. Och du säger inte att du har sett oss och att vi röker mycket.

Nej. Men då vill jag ha en smörgås till.

Herr Knorrhane, vill ni göra en smörgås till damen.

Hopp ner! Nu går vi ut till din stora, stygga blodhund där ute-

-så stannar jag i dörren, så han inte kommer in. Kom ihåg vår hemlighet.

Taj, taj, ta. Du, du, du.

-Titta, jag fick en abborre till! -Det här är min sista mask.

Jag har grävt så jag har blåsor i händerna. Det finns ingen mer mask.

Det är bara bra. Jag tycker synd om maskarna - och om fisken.

-Tycker du inte synd om oss också? -Ah!

Ruskprick Ingenting här... Jag är säker på att jag ställde dem här igår kväll.

Hundkräket har väl tagit dem. Han ska väl äta dem, förmodligen.

Skrattar

-Kom, nu äter vi! -Hurra! Stina, det är mat!

Ungarna kan väl för farao inte ha gått på vattnet. Aj!

-De måste ju ha en båt nånstans. -Aj!

Vad är det med dig nu, då? Kom nu, din tåfjutt. Åma dig inte.

Vad gott det ska bli. Jag är så hungrig så jag...

Ni trodde inte att det var så gott.

-Jättehungrig är jag. -Det är jag också.

-Kom får du mat, Skrållan. -Det är fisk, inte mat.

Det är det visst. Det är jättegott.

Nej, fisk är inte gott. Jag ska säga dig en sak.

Ruskprick och Knorrhane har godare mat.

-Vilka är Ruskprick och Knorrhane? -Det säger jag inte. Det är hemligt.

Jag undrar var den där ungen får allt ifrån.

-Kom nu, du måste äta. -Jag är inte hungrig.

-Kan du förstå det? -Nej, det kan jag inte förstå.

-Vi snor fisken - det som blir över. -Du kan inte ta ungarnas mat.

-Det kan du inte...väl? -Kan inte jag? Jo.

Det här var inte dumt, va? Men nu måste vi lägga nät.

Kom och hjälp till.

Flytta på dig, Skrållan.

Om inte du äter, så svälter du ihjäl. Kan du förstå det?

-Jag är mätt på smörgås. -Var inte fånig.

Skrållan!

Båtsman skäller

Båtsman!

Båtsman!

Ta emot! Akta dig, Pelle!

-I morgon är hela nätet fullt med fisk. -Finns det nån fisk så här nära land?

-Du får benet, Båtsman. -Nu får vi börja äta gräs.

-Jag vill inte äta gräs, jag vill hem! -Gråt inte, Stina.

När det ser som värst ut händer det nånting så det inte blir så farligt.

Du ska inte vara ledsen.

Det kanske kommer en båt.

Det kanske börjar växa köttbullar på träden.

-Äh! Men vi kanske får fisk i näten. -Det får vi inte alls!

-Det tycker jag är bra. -Vill du att vi ska svälta ihjäl?

Kom, vi går och lägger oss. Det blir nog bättre i morgon.

Du, jag skulle vilja fråga dig en sak, men du blir ju så rysligt arg jämt.

-Jag vet inte om jag törs. -Kläm fram med det, bara.

-Du kan prata med mig som med en far. -Menar du det?

Jo, pappa... Jag skulle ju så väldigt gärna vilja ha mina skor.

Kan inte du locka bort hunden medan jag smyger in i sjöboden?

Utmärkt idé. Jag lockar med mig hunden, och sen äter han upp mig.

Nej. Ta ena skon och hoppa på ett ben.

En utmärkt idé det också. Hunden biter av mig foten och jag kan hoppa så här-

-och ha hur kul som helst hela livet. Aj!

Nu kanske du förstår hur jag menar.

Kom, lilla vofsingen.

Båtsman skäller

-Vad gör du där? -Tyst. Jag letar efter mina skor.

Jag har en massa skor. Du får låna av mig.

Det går inte. Jag har för stora fötter.

Skrammel

Vad är det?

Gläfser

-Vad är det, Båtsman? -Det var inte Båtsman, utan Knorrhane.

Äh!

Skriker

Vad var det?

Knorrhane skriker

Det måste vara en säl.

-Inte en fiskstjärt ens. -Jag är hungrig. Kan du förstå det?

Ja, det kan vi visst. Det är vi allihop, men det kan inte hjälpas.

Pelle, nu käkar jag upp Reserv-Oskar.

-Aldrig i livet. -Vill du att Skrållan ska svälta ihjäl?

Nej. Men det kanske kommer en båt.

Och det kanske börjar växa köttbullar på träden, va?

Bråka inte nu. Vi väntar lite till. - Vart ska du gå?

Jag ska gå och hämta en smörgås - hos Knorrhane.

-Gå du till din gamla Knorrhane. -Ta Båtsman med dig.

Båtsman tycker också om Knorrhane.

Tänk att min sista smörgås här i livet skulle bli en med prickig korv.

Tänk att min sista smörgås skulle bli en utan prickig korv.

-Hej. Kan jag också få en smörgås? -Nej, för smörgåsarna är slut.

-Om du kan förstå det, va? -Nej. Jag är hungrig.

Är du det? Här får du, då.

Tack ska du ha. Du är snäll.

-Hej då. -Hej, hej.

Du är inte klok. Ge bort din smörgås.

-Ja, du vet- såna där små barn. -"Såna där små barn"?

Du skulle inte vara smugglare, utan barnkrubbeföreståndare. Lektant!

Båtsman, kom!

Skynda dig, det ligger en båt här ute.

Va? Vem har gett dig den där?

-Knorrhane. Han är snäll. -Då är det inte som hon hittar på.

Skrållan, var bor Knorrhane nånstans?

Det säger jag inte. Det är hemligt.

-Hon är hopplös den där ungen. -Kom, vi ska nog hitta honom.

Tjorven! Tjorven!

Titta här - cigaretter.

Jag tror jag förstår - smugglare.

Tjorven! Stina!

Du, titta!

Pelle Massor av mat! En hel låda full.

Nu går det för långt. Ska ungarna få lov att käka upp vår mat? Vi går dit.

Går vi dit är vi inte hemliga längre.

-Vi smäller i dem en historia. -Det får du göra i så fall.

Kom, Skrållan. Vi har massor med mat. Kom, ska du se.

Ost - massor med mat. Öl. Här är en ölflaska.

-Såg du inte till årorna nånstans? -Nej, de har flutit bort.

Här är pyttipanna, och kaviar. Vi börjar med korven.

-God dag. -God dag, kära små barn.

-Vill ni också ha mat? -Ja tack, det vore gott.

Nej, inte den stilen. Ta bort blodhunden!

Kom, Båtsman. - Han är ingen blodhund, han är jättesnäll.

Jättesnäll? Han har jagat oss hela tiden på ön och nafsat oss i byxorna.

-Han vill bara hälsa på dig. -När ni springer tror han att ni leker.

Men bits gör han väl i alla fall?

Tänk för att han inte gör det. Hundar som viftar på svansen bits inte.

-Har du inte hört det? -Jo, men har hunden hört det?

Båtsman skäller

-Håller ni i blodhunden nu? -Ja då, det gör jag.

Vet ni om att det är vårt käk som ni tänker proppa i er? Va?!

Jo, som sagt, vi är fågelskådare.

Är det såna där som ligger och tittar på fåglar hela dagarna?

Just det. Det är rikt fågelliv på den här ön. Det är därför vi har åkt hit.

Just det, bara därför.

-Då vet ni väl vad alla fåglar heter? -Inte han, men jag vet det.

Den där fågeln, vad heter den?

Öh... Det där? Det är en typisk lergök.

Det är en liten, ful och elak fågel.

-De som flyger där borta, då? -Ja... Det är bara vanliga skitmajor.

Så ser jag en och annan knorpa och rullpölsa också.

Vilken fågel låter så här? Mu!

Ja, de flyger i luften och käkar hö. Det är skitmajor, men bara lite större.

-Ha, ha! -Ha, ha! Du är ingen korkskalle.

Nej, jag är en liten ful och elak fågel som lergöken ungefär. Ha, ha!

-Nej, nu är jag faktiskt mätt. -Det är du inte alls.

Du måste äta, annars svälter du ihjäl.

Stopp där. Vi måste spara.

Ja, ja. Jag är så hungrig. Nej, jag är mätt förresten.

Dessutom börjar jag bli sömnig också.

Ja, det har blivit lite sent om kvällarna på sista tiden.

Det är väl jobbigt att vara fågel- skådare? Ni kan sova i sjöboden där.

Ja, det gör vi. Ta med pilsnern. För den ska väl inte ungarna ha ändå?

God natt! Nu får fåglarna skåda på varandra.

-Sov gott! -Och ät inte upp allt käket!

De är allt ett par fina lergökar.

Nu kan du tala om var de bor.

I fyren.

Gnolar

Du, vakna! Titta här i tidningen.

"Stort polispådrag. Smugglare jagas."

Tidningen är 20 år gammal. Poliserna är nog rätt trötta nu - precis som jag.

-Kom ihåg att det är hemligt nu. -Ja.

-Du får inte säga nåt till Knorrhane. -Jag lovar.

Här hittar de det inte i första taget.

-Du och Båtsman kan gå hem i förväg. -Vi kommer efter lite senare.

Då går jag hem till Knorrhane.

-Lägg dig ner. -Jaha.

-Vi leker att du är min lilla baby. -Jag är just en snygg baby...

Min mamma har fått en baby, så nu ska jag öva mig på dig.

Du kan öva dig på mig. Men det får inte bli för svårt, för jag är så korkad.

Du är inte korkad, du är snäll. Skrika kan du väl?

Skriker

Jag måste tvätta dig.

Skrik, vet jag.

Gråt inte, lilla baby.

Jag ska hämta din flaska.

Mamma!

Oj.

Fy skäms, inte dricka pilsner på kvällen.

-Du är dum. Kan du förstå det? -Jag är dum som står ut med honom.

Usch!

Nu ska jag sjunga för dig.

Sjunger Dansa min docka medan du är unger När du blir gammal blir du så tunger

Dansa min docka...

-Kom, Skrållan. Det är läggdags. -Fågelskådarna ska nog upp tidigt.

Ja, vi måste ju upp i gryningen.

Vet du vad det är för likhet mellan dig och en smuggelgök?

Likhet mellan mig och en smuggelgök? Nej, det vet jag inte.

-Båda två kan ni flyga. -Jag kan inte flyga.

-Det kan inte smuggelgöken heller. Ha! -Där åkte man på pumpen.

Vad är det för skillnad mellan dig och en riktig busunge?

-Nej. -Det är ingen skillnad. Ha!

God natt, lilla baby. Nu ska du sova.

Det ska du också. Kom nu.

Åh, vad hon är rar.

Vad menar de med smuggelgökar?

Äh, det är väl nån sorts fåglar. De där rufsiga som säger "pullirutt".

-Äh! Men erkänn att det är rara barn. -Ja, det kan jag hålla med om.

Man kan smälla i dem vad som helst. Det här med fågelskådandet var bra.

Nej, nu är jag sömnig.

Ruskprick Cigaretterna är borta! Ungarna har knyckt dem! Det är ditt fel!

Jag ska nog klämma ur dem var de har gömt cigaretterna, förbaskade ungar!

Stjäla från hederliga smugglare. Förbaskade miniatyrbanditer!

-Ni kan inte skrämma oss. -Jo då. Fram med dem, bara.

Ta det lugnt. Vi tänker inte tala om var cigaretterna finns.

Ni som är så bussiga, ni kan väl...

Försök inte. Var cigaretterna är talar vi bara om för tullgubbarna i Furusund.

Vänta bara. Om tre där börjar de leta efter oss.

Då kommer det att vimla av helikoptrar och tullbåtar.

-Då åker ni fast. -Och då kommer ni i fängelse.

Inte han, men han kan åka i fängelse.

Och barnen som du sa var så rara...

-Farväl, du gamla djävulsö! -Ni kommer ingenvart med brädlappen.

Jo då, nu ska vi paddla. Hi och hå, på sjömansböljan blå!

-Hur ska jag göra? -Andra sidan!

Jag styr med paraplyt. Såja, det går härliga vindar på havet det blå.

Hej, min lilla baby!

Hur paddlar du, lilla baby? Andra sidan!

-Ge upp och kom i land i stället. -Ge upp? Aldrig i livet.

-Då skickar ni polisen på oss. -Vi kanske kan låta bli det.

Om ni lovar att sluta smuggla.

-Okej, då. -Kanske det är bäst.

Okej, vi ger oss.

Jag, då? Ska ingen ta hand om mig?

Jag ville inte smuggla. Det var hans idé.

-Va? -Jag var helt nöjd med snösvängen.

Det var det värsta jag har hört. Jag har aldrig velat smuggla innerst inne.

-Lova att sluta, så säger vi inget. -Vi lovar på hedersord.

-Då kan vi väl vara vänner? -Helt rätt. Du är klok som en räka.

Vänner är ju vi redan.

Stina hostar

Hej. Vad vill du? Kläm fram med det, bara. Slå dig ner.

-Hur gör man när man smugglar? -Ska du och jag slå oss ihop?

-Ha, ha! -Smugglardrottningen Tokfia.

-Sätt inga griller i huvudet på henne! -Hjälp till med maten i stället.

-Galopp! -Vad bra att inte du ska fara bort.

För i morgon är det min födelsedag. Jag fyller fyra år.

-Kan inte jag få en present av dig? -Jag vet inte vad vi kan finna opp...

...i galopp!

Pelle Tyst! Ett, två, tre.

Alla sjunger Ja, må hon leva, ja, må hon leva Ja, må hon leva uti hundrade år

Ja, må hon leva, ja, må hon leva Ja, må hon leva uti hundrade år

-Har den äran. Du får de här snäckorna. -De är fina.

Här får du en kola. Jag hittade den i min byxficka.

-Vet du vad du får av mig? Tio sagor. -Var är de, då?

Jag ska berätta dem för dig, men inte alla på en gång. Bara lite då och då.

-Vad får jag av dig? -Jag har ingen riktig present.

-Men jag kan sjunga en liten visa. -Han har övat hela natten.

Melodin är gammal, men texten har jag hittat på själv.

-Sjung den, då. -Du har inte fått riktiga presenter.

Men vi kan låtsas att du har fått det, och då blir det så här.

Sjunger Skrållan har fått så fina presenter

Av Pelle har hon fått 82 000 bullar

Skrållan skrattar Utav Stina 707 000 korvar, och utav Tjorven en hink med ketchup till korven

Ni undrar väl vad hon fått utav Båtsman

Jo, 87 000 miljarder med fläskben

Utav Ruskprick hon fick en ettöres kola

Och utav mig fick hon en hel lastbil med tårtor och 100 000 bubbelgum-

-och en diamantkrona av guld-

-alla presenter fick inte rum på raden för jag tycker så mycket om Skrållan!

Det var en fin sång. Tack ska du ha.

-Låt bli att stänka! -Ha, ha! Vi stänker lite till!

Nu ska du få igen, Tjorven.

-Ruskprick törs inte bada. -Titta här, Pelle.

-Skrållan, ska du också bada? -Nej. Jag vill höra en av sagorna.

En ruskig eller en som inte är ruskig?

En ruskig.

Det var en gång en sjörövare och en som hette Karlsson.

"Nu ska du döden dö, Karlsson", sa sjörövaren. Då började Karlsson gråta.

Det var synd om honom. Men då tog sjörövaren fram sin pistol och sköt.

Pang! Och en gång till. Pang!

Men Karlsson var inte död i alla fall. Då tog sjörövaren fram sin stora kanon.

Då skrek Karlsson: "Skjut inte! Det gör ont!"

Men sjörövaren smällde av den stora kanonen. Pang!

Men oj...

Skriker

-Ha...han kan inte simma. -Hoppa i efter honom, då. Hoppa i!

Jag kan inte heller simma!

-Vi måste rädda dem, Pelle! -Vi drar in dem i nätet!

Såna fiskar, va!

-Ska vi steka eller koka dem, Tjorven? -De är nog ganska sega.

-Kaninstek - det ska bli gott. -Jag kan käka upp tio kaniner.

Veva på.

-Du är min kompis, du. -Ja.

-Nu är den vass. -Vi kan inte äta upp Reserv-Oskar.

-Kan vi inte? -Usch, vad du är läskig.

-Du var ju med och slipade kniven. -Jag tänkte inte på Reserv-Oskar.

Jag bryr mig inte om vad du tänkte. Vi ska ha stek till födelsedagsfesten.

Pelle!

Pelle! Pelle!

-Vad är det? -Ruskprick tänker äta upp Reserv-Oskar.

-Vad tänker du göra? -Ställa till ett kalas på kaninen.

-Nej, Oskar ska vara med på kalaset. -Och då ska han vara levande.

Oskar, du är välkommen hem till mig på kaffekalas vid tretiden.

Det ska bli trevligt att lära känna varandra ordentligt.

-Fast vi har ingen tårta. -Och inget kaffe heller.

Men du är välkommen ändå, Oskar. Vi kan ju sitta och snacka en stund.

Vet ni vad jag tycker? Jag tycker att vi släpper ut Reserv-Oskar.

-Så gör han som han vill. -Vilken korkskalle...

Man är som man är. - Stick nu.

Förrädare!

Hej då, Oskar!

Tänk att man inte ens har skor.

-Du kan få skor av mig. -De blir nog lite för små.

-Jag har stora skor också. -Var då?

-Där borta. -Kom, det ska vi gå och kolla.

Titta!

Mina skor! Äntligen mina skor!

Du som är barfota, tar du min sko?

Sådär, ja. Mina små skossingar.

Hädanefter ska jag ha dem på mig även när jag sover.

Nu är det egentligen bara en sak som grämer mig - cigaretterna.

Tänk om vi kunde hitta dem och gömma dem på ett bättre ställe.

Om vi kommer härifrån levande kan vi komma tillbaka hit och sälja dem.

-Vi har ju lovat att inte smuggla mer. -Det är synd att du är så korkad.

Skrållan, kom här.

Du kan väl säga en sak till mig? Var är cigaretterna gömda?

Nej, vad tarvligt.

Tjorven, vi ska bara plocka lite blommor med Skrållan.

-Det växer fina knasfibblor här borta. -Jag undrar det, jag.

Kom, Båtsman! Är du rädd för vatten?

-Är det här knasfibblor? -Ja.

Men det finns finare knasfibblor där ni har gömt cigaretterna.

Var är de nånstans? Där inne? Du stannar här.

-Varför det? -Jag ska gömma dem på ett ställe.

-De ska inte alls gömmas. -Åh, varför finns det barn?

Varför finns det smugglare? Det skulle jag vilja veta.

-Hur ska du ha det, Ruskprick? -Ja, ja. Vi lovar på hedersord.

-De skulle ju gå upp i rök ändå. -Att ni inte skäms.

-Ni vill lura andra att röka. -De är ju så dumma att de vill själva.

-Det är roligt att elda cigaretter. -Jag tänker aldrig börja röka.

-Inte jag heller. Bara ibland. -Då är du dum, Skrållan.

-Bara chokladcigaretter. -Nej, nu ska jag spela en trudelutt.

Munspelsmusik

-Pelle, har du fått nån fisk? -Nej.

-Stina, har du fått nån fisk? -Nej, inte ett liv.

Nej, Tjorven, de har inte fått nån fisk. Har du fått nån?

Nej, jag ger upp. Vi svälter nog ihjäl.

Jag vill inte svälta ihjäl. Jag vill hem till mamma.

Ja, det skulle jag också vilja.

Åror...

Tänk att man inte ska kunna komma härifrån bara för att man saknar åror.

Man skulle ha ett par såna där.

Kom och hjälp mig! Tölp! Korkskalle!

Trallar

Hurra, han har hittat åror! Nu kan vi åka hem.

Knorrhane sjunger Akta dig för havet, akta dig för havet Havet är så blått, havet är så vått

Tjorven och Stina sjunger Akta dig för Ruskprick Ruskprick är så fläng

Det är ni som är flänga.

Ruskprick sjunger Akta er för Tjorven, akta er för Stina Akta er för Pelle, akta er för Skrållan

Liten som hon är, liten som hon är

-Adjö, min lilla baby. Du är så gullig. -Det är du som är gullig.

Kom nu, baby! Skynda dig, vi ska åka iväg.

Hej, hej!

Hej, hej, Tokfia!

-Hej då! -Hej, hej!

-Glöm inte vad ni har lovat! -Nej då!

Adjö, min lilla baby.

Säg till när du ska ha din välling, min lilla baby. Men först ska du ro. Ta i!

-Mamma! -Nej men, är ni redan hemma?

Jag trodde att ni skulle stanna hela veckan. Kom, ska jag berätta för dig.

Jag har med mig en lillebror hem.

-Var är han? -Han är där inne.

-Vad söt han är. -Han är lik Malin.

Vilka små händer han har. Det är den sötaste baby jag har sett.

-Vill du hålla honom, Pelle? -Ja!

-Vad ska han heta? -"Skrutten" tyckte du, Skrållan.

Nej, inte ska han heta Skrutten.

En sån lillebror skulle jag också vilja ha.

Malin, vet du vad? Nu måste nån fråga hur vi har haft det den här veckan.

Ja, men först hör vi på Skrållan. - Vad ska lillebror heta?

Knorrhane. Kan du förstå det?

Textning: Malin Westhall www.undertext.se