Original subtitles

Tidigare i SurrealEstate.

Vi har hört att er byrå är speciell.

Det gillar vi att tro.

Den kom från någon ruin utanför stan.

Min mamma hade älskat de här.

Här är rapporten om din tegelsten.

Tack, Tag. Fin liten partner

du har där. Synd om något skulle hända henne.

Susan!

Nej.

Ska vi gå eller?

Tag? Du lovade mig ju

en exklusiv, privat visning.

Av vad? Hemmet du sålde till mig!

Det har allt på min lista. Allt en ung,

trendig kille som jag behöver. Mysigt, souterrängläge,

lugnt område. Massor av naturligt trä.

Jag vill inte komma sent.

Ska din vän följa med oss?

Hon är inte min vän.

Då kanske vi kan lämna henne?

För sent. Vi är redan här.

Det är perfekt.

Gå inte.

Jag måste. Jag är hemma.

Snälla, Tag. Jag måste, Susan.

Du vet hur jag känner för hem.

Snälla.

Var bara försiktig.

Hon verkar väldigt arg över något.

Jag kan inte fatta att han är borta.

"Släck, släck, du korta ljus.

Livet är blott en vandrande skugga."

Shakespeare?

Den skotska pjäsen.

Toppen. Tack.

Hej. Det där var Briar Meadows.

De tar hand om alla detaljer.

Tack, Lomax.

Jag förstår att det inte blir någon minnesceremoni?

Tags advokat sa att han var väldigt tydlig

med vad han ville i testamentet.

Han ville att hans kremerade kvarlevor,

och nu citerar jag,

skulle transporteras till Altiplano i Sydamerika,

tillsammans med några hundratusen pesos

för att ersätta en inhemsk chilensk huaso

för att sprida hans aska

så att den kan blandas med spillningen

från den stolta alpackan i dess ursprungsland.

Excentrisk in i det sista.

Wow.

Vi får ju folk som vill begrava sin aska

på Knott's Berry Farm. Det här känns mycket mer poetiskt.

Har någon hört från Susan?

Förlåt att jag är sen. Jag borde ha ringt.

Jag sov inte särskilt bra.

Självklart inte. Är du okej?

Jag mår bra.

Tag är borta och jag...

Jag mår bra. Du behövde inte komma in.

Jag måste hålla igång Matthew-tillträdet,

visningen av Elizabeth, TOT-kontraktet,

men framför allt Kamara-objektet, så...

Det kunde ha väntat till måndag.

Nej. Jag behöver bara jobba.

Hej.

Jag ville bara säga

att bara för att Susan vill jobba sig igenom det här

behöver inte ni göra det.

Jag vill hålla mig sysselsatt.

Samma här. Vad sa polisen?

Jag pratade med dem i morse.

De kallar det en slumpmässig smitningsolycka.

De gör de vanliga efterforskningarna.

De tror inte att det leder någonstans.

Det är så fel.

Jag tänkte åka förbi Tags ställe senare.

Något fick honom att lämna byggnaden.

Annars kan vi bara finnas där för Susan.

Vart tog hon vägen?

Det där dumma bankåtertagandet. Vad heter det?

Hej, tjejen.

Lomax! Ropa eller något!

Förlåt. Jag ville bara säga att

jag kan ta hand om allt det här

om du vill fixa det sista

inför genomgången på Bali Hai.

Ja.

De måste ha tagit bort det mesta av hennes personliga saker?

Det var så här hon lämnade det.

Det känns mer som en möblerad lägenhet

än ett hem där en riktig människa faktiskt har bott.

Inte ens ett julkort från fyra år sedan.

Och banken hade inga uppgifter om sparkonto,

lönekonto, kreditkort... ingenting.

Hon var senior mjukvaruingenjör.

Hon måste ha tjänat bra.

Utan någon att spendera pengarna på.

Hon bodde ensam.

Dog i sömnen på övervåningen.

Hjärtstillestånd.

De hittade henne inte på tre dagar.

Usch.

Det här är min värsta mardröm.

Ena dagen mår man bra, lever livet,

gör planer och plötsligt, pang!

Du är död. Ute ur spelet.

Allt du tänkte göra? Glöm det.

Alla hemligheter du tänkte dölja? Ha, för sent.

Allt du tänkte avsluta? Tyvärr, Charlie.

Ja, men att dö i sömnen.

Man kunde ha haft det värre.

Det finns inget behagligt

med en utdragen död, men åtminstone kan man knyta ihop

några lösa trådar medan man tynar bort.

Ja.

Gud, förlåt.

Jag glömde. Nej, nej, nej.

Mamma hade nog älskat att försvinna snabbt,

med buller och bång.

Dorothy hade inte ens något testamente.

Inget testamente, inga släktingar, ingen.

Att dö utan testamente är precis så illa som det låter.

Gå. Stick härifrån.

Tillbringa lite extra tid på Bali Hai

innan vi lämnar över till köparna.

Du är en riktig kompis.

Önskar att mitt hus var så här rent.

Vi gjorde det, mamma.

Jag vet att du verkligen ville ha shiplap i badrummet,

men det hade aldrig fungerat

med de där norrvända fönstren.

Dessutom älskar Devjani och Priyanka terrazzon.

De är de nya ägarna. Eller blir det.

En mamma och en dotter.

De har skrivit kontrakt och är förhandsprövade.

Vi slutför affären så fort murningen är klar

och besiktningen är gjord.

De kommer få sitt livs bästa tid här.

Susan. Hej.

Crash! Vad gör du här?

Hör på, jag...

Jag hörde om killen som jobbade med dig.

En kompis på station 14 berättade.

Är du okej?

Jag klarar mig.

Han var verkligen trevlig.

Jag vet vad en sådan...

olycka, förlust, kan göra med en.

Så jag tänker inte säga att du inte ska känna så.

Så funkar det inte. Jag...

Jag ville bara...

inte att du skulle behöva känna så ensam.

Men om du behöver någon som känner så med dig,

så är jag din kille.

Här.

Tack.

Jag är sen till jobbet och har parkerat framför

en brandpost.

Men...

Kommer du klara dig? Jag mår bra, Crash. Verkligen.

Men ring mig i kväll, okej?

Jag lovar.

Okej. Ta hand om dig.

Pioner, mamma.

En man har gett mig pioner.

Varför händer den här skiten alltid precis före tillträdet?

A

George Richard-anstalten för kriminellt sinnessjuka?

Det där går inte ihop.

Jag vet, jag vet. Det var precis vad jag sa!

Ursäkta?

Va?

Du mumlade.

Förlåt.

Samtal jag börjar föra i huvudet brukar läcka ut när jag blir trött.

Jag förstår.

Det hände mycket oftare på begravningsbyrån.

Saker från dagen brukade fastna hos mig

och bli till de här galna drömmarna.

Drömmar?

Man tror att drömmar är ett av sätten

som hjärnan bearbetar information på.

Men jag tycker att de är otroligt betydelsefulla.

Betydelsefulla? Som ett tecken?

En återkommande dröm är oftast

mitt första tecken på att jag är något stort på spåren.

Hallå.

Jag får dubbla utslag.

Och vad betyder det?

Ingen aning.

Det har aldrig hänt förut.

Det är Augie.

Hallå?

Hej, Augie.

Kan du gräva?

Jag frågar: kan du gräva?

Jag kan gräva.

Det verkar vara här.

Är du okej?

Ursäkta.

Jag verkar ha haft en ganska obehaglig dröm.

Välkommen i klubben.

Det var en kvinna. Jag kunde inte se hennes ansikte.

Det var en konstig kvinna i min dröm också.

Hon försökte strypa mig!

Du kom väl hit av en anledning.

En tjänst. Ett av mina objekt har fått

ett litet problem med kroppslösa skrik.

Ett hus som skriker.

Det skrattar också. Inte glada komediklubbs-skratt,

utan höga, vansinniga "muhaha"-skratt.

Intressant.

Ja, tydligen har några av tegelstenarna vi använde

i en fondvägg en ganska komplicerad historia.

Kan det ens hända? Jag har aldrig stött på det.

Men jag antar att om ett visst material

kom från en plats med enormt emotionellt trauma

och förtvivlan, kan det ha trängt in i väggarna och golvet.

Särskilt något poröst, som tegel.

Jag undrade om du hade något här, du vet,

någon standardlösning som skulle kunna hjälpa.

Jag kan titta på stället.

Jag antar att det är ett av våra objekt?

Tja, både ja och nej.

Susan, det här är fantastiskt.

Det var svårt.

Men det var ett uppdrag.

Det finns en historia här.

Min mamma.

Vi brukade alltid titta på sådana renoveringsprogram tillsammans

och säga: "Vi hade kunnat göra det bättre."

Och herregud, Lomax är som Jackson Pollock med spackel.

Hur som helst, vi fixade det, stylade det

och sålde det.

Någonstans ler din mamma, Susan.

Ärligt talat var min första tanke:

"Gud. Mamma gillar inte att jag säljer."

Constance var ingen som skrek.

Hon skulle mycket hellre

kortsluta din hårtork eller sänka din kreditvärdighet.

Det är sant.

Jag antar att det där inte är ett designval.

Du kanske borde gå till källan.

Hej, Lomax, vi behöver prata med din kompis Viktor.

Jag blev förvånad när du ringde.

Vad dricker vi?

Lite tidigt på dagen, men jag ställer upp.

En vän till mig blev dödad i en smitningsolycka i går kväll.

Vilken jävla samtalsöppnare.

Något ska ju ta död på en.

Var är Lloyd? Har han rast?

Han hette Tag.

Träffade du honom någonsin?

Dina anställda är bara inte min typ av människor.

Din partner, Susan?

Säkert en trevlig tjej, men herregud,

hon är rätt tråkig.

Tag var bara en grabb.

Han var 24 år.

Han hade hela livet framför sig.

Eller inte.

Det där var en jävligt rutten sak att säga.

Väx upp!

"Han hade hela livet framför sig!"

Det är en klyscha.

Låt mig berätta den hemska, jävla sanningen för dig, Luke.

Ingen av oss har något framför oss.

Ingenting.

Förutom det vi skapar, skrapar ihop, klöser åt oss,

köper, tigger, lånar eller stjäl från någon annan

som kämpar lika hårt för att behålla det själv.

Det är det här jag har försökt få dig att förstå.

Det är därför jag försökte få med dig på min affär.

Din affär?

Gör du allt det här av ett dött arbetsbi?

Folk dör varje dag, Luke!

Men vet du vad? Folk lever också.

Ärligt talat har jag försökt kasta ut en livboj till dig,

slänga ner en liten repstege

så att du kan klättra ur den här rostiga lekhagen av medelmåttighet

som du kallar ett liv!

Men jag är uttråkad och helt slut.

Nu tänker jag supa mig full, så dra åt helvete.

Låtsas att jag aldrig försökte ge dig ditt livs chans,

och för Guds skull,

gå och hitta någon annan Asperger-affischpojke

med höghastighetsinternet.

Jag garanterar att de finns där ute.

Tag var en bra grabb.

Jag är verkligen glad att vi hade det här samtalet.

Jävla freakshow.

Charismalech, du hade en enda uppgift.

Hej, Seven.

Vill du slå några bollar?

Bra mot spänningar. Du är alltid så stel.

Du misslyckades.

Det gjorde jag inte. Jag hittade en väg in.

Sorg.

Inte utmattning, inte alkohol, inte motgångar.

Sorg.

Hans ynkliga sorg över förlusten

av de här irriterande, ömtåliga kolklumparna.

Sorgen är min väg in.

Så vad väntar du på?

Det var fantastiskt.

Det räckte inte.

Det finns ingen mer tid, Malech.

Tidsfönstret håller på att stängas.

Jag har väntat över 30 år på det här.

I sjön. Sjön, Seven!

Du kommer få din väg in, håll bara platsen åt mig.

Platsen kanske är borta. Nej!

Eller kanske inte.

Okej, nu är du bara elak.

Det är upp till dig, Malech.

Om du misslyckas kan jag inte beskriva det plågsamma djupet

av konsekvenserna.

Jag kommer inte misslyckas.

Gör inte det.

Hej.

Hej.

Är allt okej? Ja, det är bra.

Lite sent på dagen för en återställare, eller?

Det här är en red eye.

Dubbel espresso toppad med bryggkaffe.

Navy SEALs drack såna före nattuppdrag.

Lycka till med att somna i natt.

Det är tanken.

Ja, August och Susan också.

Tror du att det vi fortfarande behöver finns här?

Om jag har fel får du bjuda nästa runda.

Allt är i stort sett som hon lämnade det.

Tydligen släckte hon lampan,

somnade och vaknade aldrig igen.

Dorothy Kamara dog i sömnen.

Ja. Något med hjärtat.

Susan skickade hennes kontoutdrag.

Inget sparande, inga kreditkort. Hon var mjukvaruingenjör.

Hon tjänade bra. Vart tog pengarna vägen?

Uppenbarligen inte till lyxig heminredning.

Vem är det?

Herregud! Det är hon!

Dorothy Kamara?

Kvinnan i min dröm!

Jag och Lydia.

Det är hon!

Hon ströp mig i bilen.

Dorothy Kamara.

Jag antar att den lilla flickan är Lydia? Kanske ett syskonbarn?

Ingen levande familj.

Så Dorothy Kamara når oss genom våra drömmar?

Hur fungerar ens det?

Och varför är hon så arg?

Människor som dör oväntat i sömnen

kan manifestera sig på olika sätt.

Det finns ofta förvirring, ilska

och en mycket stark känsla av syfte.

Så kan vi få henne att sluta

göra gästspel i våra mardrömmar?

Hon var så här nära min halspulsåder.

Hon vill något. Vi måste ta reda på vad.

Du drömde om...

Jag drömde om Tag. Jag körde honom till hans grav.

Vad drömde du om?

Det började med välbekanta symboler

från en dröm jag ofta har,

men sedan förändrades den.

Jag stod och grävde i trädgården

vid Kamara-huset.

Och hon var där? Med en hacka.

Och fullständig likgiltighet för OSHA:s säkerhetsregler vid grävning.

Lomax?

Ren skräckfilm.

Jag såg Dorothy skära upp mig, som vid en obduktion.

Usch. Fast i stället för inälvor

var jag full av guldmynt.

Guldmynt? Ja.

De vällde ut som ur en spelautomat.

Okej, så hon gillar oss inte.

Den troligaste orsaken är den vanliga.

Vi jobbar med fastigheter.

Hon vill inte sälja sitt hus.

Men varför? Det är ju ett ganska enkelt hus.

Man ser inte särskilt mycket av henne i det.

Bara ett foto.

Hon och Lydia. Oktober 2023.

Förlåt, jag måste skjuta upp ett tillträde.

Och prata med en man om en tegelsten.

Jag följer med.

Hör av er senare, okej?

Så vad gör vi nu?

Har du en metalldetektor?

Nå?

Hjälp mig förstå.

Hur fan är det här mitt problem?

Förbannat byggmaterial är allas problem.

Du sålde en defekt produkt till oss.

De ser ganska stilla ut nu.

Jag såg vad jag såg.

Och det här är inte första gången

hon råkar ut för något sånt här.

Damer...

En tegelvägg är ingen handväska.

Ni kan inte bara lämna tillbaka den för att ni inte gillar

färgen längre.

Särskilt inte

om monteringen är usel.

Ta tillbaka det där.

Gör det inte, mannen.

Han är inte värd det.

Ha en bra dag, damer.

Det går ihop, eller hur?

Dorothy hade en sexsiffrig årsinkomst,

men verkade aldrig spendera den.

Dina grävdrömmar, Lomax guldmynt...

Jag förstår bara inte hur Susans dröm passar in.

Än.

Det här kan vara det.

Om vi måste byta ut den där väggen

spräcker vi både budgeten och tidsplanen.

Dev och Priya kommer bli förkrossade.

De kanske drar sig ur affären.

Fan också.

Det känns som att jag svek dem.

Och mamma. Tag.

Susan.

Men det är tydligen det jag gör nu.

Jag sviker människor.

Oj.

Vi borde åtminstone

avstå från vårt arvode.

Vadå, nu?

Ni båda fick mardrömmar efter att ni lämnade huset.

Jag var precis där inne.

Kära nån.

Ja.

Jag tror jag går hem och sover på saken.

Lydia?

Du är inte härifrån. Lämna min Dotty i fred!

Var bor du?

Kakata. Dotty hittade mig.

Hittade hon dig?

De här människorna, amerikanerna, tog ett foto av mig.

De skickade det till tusentals människor.

Det visade sig att de samlade in pengar.

Ja, sånt gör vi ofta i USA.

Men det nådde Dotty.

Dorothy Kamara.

Hon letade och hittade mig!

Våra hjärtan fann varandra.

Jag berättade att min högsta önskan var att få gå i skolan.

Att få utbilda mig. Hon sa att hon skulle hjälpa mig

och andra flickor som mig.

Hon lovade, och jag tror på henne.

Jag tror fortfarande på henne.

Är Dotty här? Nej.

Hon kan bara komma i drömmar.

Jag är ganska säker på att det här är en dröm.

Jaha.

Dotty!

Ge tillbaka mina pengar!

Dorothy?

Dorothy, ditt guld är säkert.

Jag är här för att ta reda på vad du vill göra med det.

Ge tillbaka det till mig.

Okej. Lägg ner kniven. Det här är ingen dröm.

Skadar du någon här så förblir de skadade.

Om det här inte är en dröm, hur kan du då

se mig? Det är en grej jag kan.

Så vad vill du?

Jag vill ha mina pengar!

Jag pratade med Lydia i natt.

Hon kom till mig i en dröm.

Hon sa att du hittade henne i Liberia.

Var pengarna till henne?

Jag sparade till Lydia och 10 000 andra flickor som henne.

Jag höll mig alltid för mig själv.

Ingen familj, inga vänner.

Men sedan fick jag ett sånt där "hjälp ett föräldralöst barn

för 23 cent om dagen"-brev,

och där fanns ett foto av en liten flicka.

Och när jag såg det fotot

hände något.

Ni fick kontakt.

Ja.

Jag tjänar mycket pengar.

Och jag litar inte på banker, så jag omvandlar pengarna till guld.

I över 20 år grävde jag ner det i trädgården.

Så varför gjorde du inte... För att guldet steg i värde!

Priset blev högre för varje dag!

Varje dag fanns det mer pengar till Lydia och hennes vänner!

Jag väntade bara på rätt tillfälle.

Men sedan dog jag.

Så vad händer nu?

Du har guld värt flera miljoner dollar

som ligger och ruttnar i trädgården.

Jag tror att det är det som håller dig kvar här.

Efter att jag pratade med Lydia gick jag ut på nätet.

Jag hittade ett par organisationer.

De gör riktigt bra saker i Liberia.

Kakata, Barclayville, Fish Town.

De bygger skolor och bemannar dem.

De gör verklig skillnad.

Om du går med på det ser jag till att de får pengarna

och att deras drömmar blir verklighet.

Du behöver vila nu.

Den där dagen?

Den kom till slut.

Tack.

Tack.

Ja, okej.

Vet du vad, Luke? Jag måste gå.

Ja, vi ses i morgon. Okej.

Vad gör du här?

Jag behöver prata med dig.

Mina killar kan ta bort de där tegelstenarna från huset

och ersätta dem med vad du vill.

Jag har rena tegelstenar.

Nya tegelstenar, premiumvara. Precis som de gamla.

Precis som de gamla tegelstenarna?

Exakt likadana! 72 timmar, sen är vi klara och borta.

Ni kan sälja huset och köparna får aldrig veta något.

Hur mycket? Jag bjuder!

Så att säga.

Varför gör du det här?

Hos Viktor är integritet vår hörnsten.

Vi strävar efter att vara etiska i allt vi... Viktor.

Varför gör du det här?

Så... din kille.

Han kommer tappa bort de där filerna, va?

Min kille?

Han kom förbi i morse.

På något sätt fick han reda på en viss...

låt oss säga något mindre än helt laglig

överföring av pengar från en viss kommunal tjänsteman

som tilldelade ett visst kontrakt för ett visst beläggningsarbete.

Jag blev försäkrad om att det kunde hållas tyst

om jag löste ert problem.

Ja. Visst.

Så vi är klara?

Viktor, den här killen... gav han dig sitt namn?

Nej.

Ja.

Nu minns jag.

Han gav mig ett... visitkort.

Ett visitkort? Ja.

Den här killen sa att jag skulle säga åt dig att inte må dåligt.

Över någonting.

Betyder det något för dig?

Luke! Tack för att du ringde tillbaka.

Du är en klient.

Ja, men ändå. Efter häromdagen mådde jag dåligt.

Jag var upprörd.

Jag med, men det är ingen ursäkt.

Jag sa några sårande saker om din döda digitala scoutpojke

och jag ber om ursäkt.

Jag förstår.

Något ska ju ta död på en, eller hur?

Jag antar det.

Hur som helst, jag låter dig fortsätta.

Dina vänner behöver dig just nu. Men jag skulle inte kunna leva med mig själv

om jag visste att jag kom emellan er.

Ciao.

Det var en bra dag i dag. Japp.

Hon kommer verkligen gilla oss för det där med katten.

Hej! Vi ses.

Du med den blanka röda bilen!

Hej.

Jag glömde fråga dig en sak.

Hur visste du att pioner är mina favoriter?

Är de?

Va? Inget. Jag...

Jag tänkte köpa rosor. Men sedan hörde jag...

en röst, en viskning i örat.

"Köp de rosa." Så... det gjorde jag.

Vad var det där för?

För att du lyssnade på viskningen.

Tjena, kompis!

Hur hänger det?

Hej, Elvis.

Så vad vill du göra i kväll?

Krossa ett fönster? Skrämma skiten ur katten?

Natten är ung och du är så vacker.

Pappa säger att du inte är bra för mig.

Luke, du har ingen aning om hur bra jag är för dig.

Du är en mus i ett terrarium

och ormarna singlar slant

om vem som får svälja dig hel.

Jag kan göra dig till en mangust, men du måste släppa in mig.

Du skrämmer mig lite.

Du.

Något ska ju ta död på en!

Elvis är Tyler.