Original subtitles

Tidigare i SurrealEstate.

Vi har varit på det nya stället i nästan ett halvår

och fortfarande inte hittat någon ersättare för Phil.

Vi har hittat 34 ersättare för Zooey.

Det är inte människor man ersätter så lätt.

Jag träffar fortfarande August i parkeringsgarage.

Om du tycker så illa om vårt uppdrag, varför stannar du?

Lille Luke.

Så stor han har blivit.

Och han säljer hus.

Hämnden är en riktig bitch, lille Luke.

Och nu kommer den efter dig.

Sakta ner, Jaybird. Ingen tänker ta det ifrån dig.

Du har definitivt gjort något annorlunda.

Det kallas reverse sear.

Man kör steken i ugnen några minuter,

tillagar den inuti och bryner den sedan på grillen.

Tror du att vi får en grill på det nya stället?

Vi väljer en tillsammans.

Coolt.

Kan jag sova över hos Quentin i helgen?

De ska typ ordna en fest för mig, mina kompisar alltså.

Typ en avskedsfest.

Vi har pratat om det här.

Ja, pappa, jag lovar att jag ska vara jätteförsiktig

och jag ska inte... Det här är ingen diskussion.

Vi har regler av en anledning.

Jag vet att det här är jobbigt, men vi löser det. Okej?

God natt.

Du.

Kom hit.

God natt. Okej.

Sov gott, grabben.

Samma gamla historia:

En kvinna kommer hem tidigare och kommer på sin man

med en mikrovågsugn.

Varför bygga en magnetron när man helt enkelt kan låna

från folket som gav oss bakpotatis på sex minuter?

August. Den är till Luke.

Låt mig gissa. Han ringde,

och du tog chansen att räcka lång näsa åt ASDRA,

som kommer bli rasande när de får veta

att du bryter mot konkurrensklausulen.

Luke är en vän och behövde min hjälp.

Det här handlar inte om ASDRA eller mitt senaste missnöje.

Jag vet att du varit missnöjd med dem,

men jag fick höra något vid middagen som kanske kan hjälpa.

Zhang går i pension.

Han tillkännager det nästa vecka.

Och hans ersättare?

Verkställande direktör?

Det är fantastiskt, Shell. Välförtjänt.

Det är det jag har arbetat för i alla dessa år.

Men de kommer granska mig väldigt, väldigt noga.

Inte bara mitt arbete.

Allt.

Mitt register måste vara fläckfritt.

Inga skelett i garderoben, annars...

Det sista jag vill

är att riskera din karriär.

Tack.

Jag kan säga det direkt, Mitch,

det kommer inte saknas köpare till det här området.

Barnfamiljer kommer älska att ha en så bra skola i närheten.

Bra att veta. Någon särskild anledning

till att ni säljer?

Det är bara dags att gå vidare.

Jag förstår. När det gäller stylingen

har jag några tankar. Jag...

Ja. Min son Jaylen har någon slags sömnstörning.

En gång gick han rakt ut genom ytterdörren och ut på gatan.

Herregud. Gick det bra? Ja. Jag sover inte särskilt bra.

Jag var vaken och hann få tag i honom.

Vilken tur.

Får jag titta in? En annan gång.

Det ser ut som ett slagfält där inne.

Tonårskillar, va? Ja.

Ursäkta. Det är flyttfirman.

Hej. Ja.

Jag undrade om ni kunde boka in mig den 23:e. Ja.

Såg du det du behövde? Förlåt, jag bara...

Ja.

Jag har lite flyttgrejer att ta hand om, om du inte har något emot det.

Självklart.

Inget krångel, tack. Ta bara första budet.

Oavsett vad det är. Första budet?!

Tack, miss Ireland. Men...

Hej, Audrey. Kommer du in i jobbet?

Ja, mr Roman. Jag har gått igenom

de öppna ärendena, bokat en besiktning

av Rohan-huset och skickat tillbaka

kapselmaskinen, som ni bad om.

Är det bara jag, eller hade kaffet en konstig eftersmak?

Det hade det. Men jag hittar en bra pour-over-bryggare

och ordnar en stående beställning hos ett lokalt kafferosteri.

Toppen.

Roman/Ireland.

Vem får jag säga ringer?

Självklart. Ett ögonblick.

En mr MacNeil söker er.

MacNeil? Kan du koppla det till mobilen?

Självklart.

Luke Roman.

Luke. Hej, Luke. Hur är det?

Bra, tack. Vem är det?

Luke, jag heter Tyler MacNeil.

Jag vill sälja mitt hus.

Jag har hört att du är bäst. Och jag nöjer mig bara med det bästa.

Tack, mr MacNeil.

Vad är det för typ av fastighet?

Tyler. Adressen är 712 River Walk.

Huset på kullen. Det med utsikt över floden.

Men det vet du ju, eftersom du bor där.

Vill du komma förbi och titta på det?

Ja, väldigt gärna, mr Mac...

Tyler. Tyler. Då kan vi ta fram

en skräddarsydd marknadsplan och identifiera

de viktigaste köpargrupperna. Tack, Luke.

Jag hör av mig.

712 River Walk kommer ut på marknaden.

Är det bra?

Det är ungefär som om en stor fisk hoppade rakt ner i båten.

Okej. Jag tar fram jämförelseobjekt

och frigör lite tid i kalendern.

Tack.

Förlåt, jag har bara en fråga.

Jag ser hela tiden förkortningen SMEP,

men jag hittar inte vad den betyder.

Specialister på metafysiskt påverkade fastigheter.

Hus som har

unika hinder för en försäljning.

Jag skulle gärna vilja lära mig mer om dem.

Susan, det här är vår fantastiska

nya administrativa assistent, Audrey,

direkt från bemanningsföretaget.

Trevligt att träffas, Audrey. Miss Ireland.

Har du någon erfarenhet av branschen?

Jag jobbade som vikarie på Leland Properties i två år.

Högt tempo, men utan den personliga prägel

som en mindre mäklarbyrå erbjuder.

Två år. Hoppas du lärde dig en del.

En del.

Ta dagen och bekanta dig med mitt arkiveringssystem.

Visst. Det borde inte ta hela dagen.

Hon har 109 olika färgkoder.

Hoppas du kan skilja fuchsia från violett.

Spänn fast dig, sötnos.

Det var så konstigt. Det satt stora lås

på hans sons sovrumsdörr.

Det såg för jävligt ut, med galler för fönstren,

och han vill att jag tar första budet vi får!

Första budet? Det är ju helt galet. Nej, seriöst,

jag får riktigt konstiga vibbar av den här killen.

Den här killen!

Den här underbara killen!

Mitch!

Vill du ha kaffe?

Vi har pour-over nu.

Så din pappa låter dig inte komma

för att du går i sömnen ibland?

Brorsan, det är ju sjukt!

Ja, jag vet.

Har du funderat på att träffa en sömnspecialist eller nåt?

Nej, jag vill aldrig träffa en läkare igen.

Just det. Förlåt, jag glömde.

Men är det verkligen så allvarligt?

Ibland vaknar jag

med riktiga rivmärken på väggarna.

Förra veckan låg hela garderoben vält.

Och du minns aldrig någonting?

Aldrig. Fan, vad sjukt.

Men du borde ändå komma. Jag håller koll på dig.

Jag kom för att be om ursäkt.

Jag borde inte ha snäst åt dig så där.

Jag vill bara få huset bakom oss

och börja om på nytt.

Min fru och jag köpte huset tillsammans,

men hon dog. Det var en bilolycka.

Jag beklagar.

Det var för några år sedan, och precis när vi

började komma på fötter igen blev Jaylen sjuk. Väldigt sjuk.

Läkarna trodde inte att han skulle klara sig.

Herregud. De kallade det ett mirakel.

Universum var väl skyldig oss ett.

Otroligt.

Så sömngången började efter det?

Ja. Det är nog stressrelaterat.

Han har gått igenom så mycket, men jag har koll på det.

Jaylen har tur som har dig som tar hand om honom.

Och jag ska göra mitt bästa för att skynda på affären

så att ni två kan börja om så snart som möjligt.

Tack, miss Ireland. Susan.

Men jag insisterar på att vi tar in flera bud.

Jag skulle inte kunna sova gott annars.

Okej. Låter bra.

Vem är du? Förlåt.

Jag... ingen öppnade dörren.

Jag frågade vem du är.

Jag är medlem i S:t Andrews kyrka

och jag tänkte bara bjuda in dig

till vår insamlingsgrillning i helgen.

Jaså. En gudsman.

Och han sa åt dig att komma hit

och bjuda över mig på lite vin, oblater och

revbensspjäll?

Nej. Inte direkt.

Jaha, vad säger han till dig då?

Jag antar att han pratar med dig, tröstar dig,

säger att du är hans allra bästa lilla hjälpreda.

Okej, jag borde verkligen gå nu.

Jag skojar bara, grabben. Vad heter du?

Alex.

Alex. Jag skulle vilja ge dig lite pengar.

Vad sägs om 100 000 dollar?

En etta och fem nollor.

Läser du humaniora, Alex?

Hundra tusen? Det är...

Jag menar, jag vet inte...

Kyrkan skulle kunna göra så mycket med ett sådant bidrag.

Det är inte till kyrkan! Det är till dig.

Jag betalar dig personligen 100 000 dollar

för att lämna kyrkan... den där korrupta, depraverade,

ruttnande gamla reliken... och aldrig återvända.

Vad säger du, Alex?

Kan jag få ett amen och ett halleluja?!

Okej.

Du är galen.

Hundra tusen från en galning går lika bra att spendera!

Tänk på saken, Alex.

Hur vet du alltid exakt vad jag vill ha?

Förlåt att jag är sen.

ASDRA-raketen jag konstruerar måste nu bli tolv ton lättare.

Det är som att be en prisboxare som försöker klara invägningen

att lämna ifrån sig mjälten.

Det måste vara skönt att spela i högsta ligan igen.

ASDRA:s resurser är imponerande.

Men det fanns en viss okomplicerad moral

i mitt arbete på byrån.

På tal om det,

vad det än är som stapplar runt i Rohan-huset,

så borde det här ta hand om det.

Men jag har gjort ett åtagande gentemot ASDRA, Luke.

Och ännu viktigare, mot Rochelle.

Jag tar gärna en öl med dig när som helst,

men jag får inte vara otrogen mot ASDRA längre.

Yrkesmässigt alltså.

Så inga fler leksaker.

Det har varit tufft utan dig, August.

Och Phil. Och Zooey.

Jag saknar den gamla tiden.

Det är därför jag inte har försökt så hårt att ersätta er.

Det vore nästan som att erkänna

att ni inte kommer tillbaka.

Jag saknar det också.

Mer än du anar.

För gamla vänner och unkna vindar.

Yo, Jaylen!

Kom ut, mannen! Den här festen blir grym.

Jaylen! Jag går ingenstans

förrän du får ut arslet hit. Var inte en mes.

Jaylen!

Kom igen, odla ett par och få ut arslet hit.

Jag ska göra en man av dig, grabben!

Jaylen.

Mannen.

Luke Roman. Välkommen.

Tyler.

Du ser ut... precis som på reklambänken.

Kom in.

Jag älskar väggarna, golven och utsikten är...

enastående.

Får jag fråga varför du säljer?

Det känns bara inte som jag längre. Vill du ha något från köket?

Bara vatten.

Berätta om dig själv, Luke.

Hos Roman/Ireland får du alla fördelar

med en stor mäklarbyrå, men med den omsorg och uppmärksamhet

som bara en mindre byrå kan erbjuda.

Det där kan jag läsa på er hemsida.

Jag vill veta vem du är.

Det finns inte mycket att berätta.

Någon familj?

Just nu är jag friliggande singel.

Och du då? Vad jobbar du med?

Jag driver exklusiva boendealternativ för pensionärer.

Seniorboenden? Det är en stabil marknad.

Vet du vad det egentligen handlar om, Luke?

Värdighet.

I vårt samhälle tenderar vi att bara stoppa människor i ett fack.

Det stämmer. Vi stoppar dem i ett fack

och kastar bort dem när vi är klara med dem.

Bara slänger ut dem,

rakt ut i vad som helst. Sjunk eller simma, eller hur?

Det är synd. Ja.

Ja, det är det. Det är synd.

Synd. En jävla synd.

Så säg mig, Luke, varför fastigheter

av allt du kunde ha gjort?

Det frågar jag mig själv rätt ofta på sistone.

Ursäkta.

Hej. Kan jag ringa tillbaka?

Kan det vänta? Jag är med en väldigt viktig klient.

Jag kommer direkt.

Så du går?

Ett klientärende. Det kan inte vänta.

Du har klienter. Du vet hur det är.

Ring mig så pratar vi om vad du behöver.

Jag är väldigt bra på att uttrycka mina behov.

Toppen! Vi ses snart.

Du...

Jag har tänkt på det du sa. Jag tar pengarna.

Vad fan.

Jag ringer dig.

För sent. Erbjudandet gällde bara en begränsad tid.

Jag kom förbi för att fixa lite inför visningen och hittade det här.

Oj.

Jag hoppas att Jaylen mår bra.

Säg inte det än.

Herregud! Är han okej?

Det är lugnt. Han behöver bara vila.

Är du säker? Snälla, gå.

Mitch, det är... Säg till om ni behöver något.

Vad fan...? Vi ger dem lite tid.

Vi pratar om det, men inte här.

Okej, jag kollade upp mr Valmy, men det finns inte mycket.

Det står att han var pilot

för ett kommersiellt flygbolag, men slutade för några år sedan.

Förmodligen när hans son blev sjuk.

Ja. Sedan dess har han daytradat.

Och tydligen är han riktigt bra på det.

Brukar ni alltid gräva så här mycket i era klienter?

På Leland Properties gjorde vi aldrig riktigt så här.

Audrey, kan du lämna oss ensamma en stund?

Ja. Visst.

Så vad vet du?

Jaylen går inte i sömnen. Vad är det då?

Jag kunde känna något annat där inne. Något otäckt.

Ska vi ta med den där grejen? M.E.D.?

Jag vet inte hur man använder den. Gör du?

Det är en... molekylär extraktionsapparat.

Hur svårt kan det vara?

Vi borde ringa August. August är inte tillgänglig.

ASDRA håller honom i strama tyglar.

Ingen August, ingen Phil, ingen Zooey.

Lomax är på den där flyttkonferensen.

Vi är rejält underbemannade.

Vi måste skynda oss, för ungen är i fara

och jag tror att hans pappa också är det.

Ska ni hoppa in i ett samtal? Jag skulle gärna skugga er.

Förlåt, jag hittade en ceruleanblå akt i en cinnoberröd mapp.

Börja om, tack.

Jaylen?

Öppna dörren. Vi måste prata om det här.

Jag vill bara vara ensam!

Okej.

Jag finns här om du behöver mig.

Den surrar. Jag tror att det är bra?

Den kanske inte kan texten.

Luke, vi måste göra det här rätt!

Den här familjen har varit med om nog.

Ja. De har haft otur.

Vad gör ni här? Mitch, vi måste prata.

Det som händer med din son är inte normalt.

Jag har sagt det. Han är bara tonåring.

Han böjer järn.

Det finns inga hormoner i världen som kan förklara det.

Det finns något ont i din son.

Det är uråldrigt och ondskefullt, och jag tror att vi kan hjälpa er.

Ni är fan galna. Stick härifrån. Nu!

Pappa?

Vad händer med mig?

Jag förstår inte.

Mitch.

Kom igen. Din son har...

han har en demon i sig.

Jag vet. Du vet?

Hur vet du det?

Det var jag som satte den där.

Jaylen fick diagnosen lymfom.

Det fanns inget botemedel.

Jag hade precis förlorat Laura. Jag...

Jag kunde inte förlora dig också.

Jag har rest nästan överallt

och sett saker...

i äldre delar av världen.

Saker som jag inte kan förklara.

Och en gång hörde jag rykten om en man i norra Irak

som sålde odödlighet.

Och när jag hittade honom

visste han varför jag var där innan jag ens sa något.

Han sa att han kunde rädda Jaylen.

Jag grät.

För första gången kände jag att det fanns hopp.

Jag tog med så mycket pengar som jag vågade bära på mig

i den delen av världen.

Och en pistol, ifall pengarna inte räckte.

Jag visste att han kanske lurade mig,

till och med att det var troligt, men jag betalade honom.

Jag betalade priset för odödlighet.

Det visade sig att priset var högre.

Han sålde en demon till dig.

Men det fungerade.

Det fungerade.

Dagen efter att du tog den försvann cancern.

Pang.

Det var ett mirakel.

Hur lång tid tog det innan...

Det började för ungefär sex månader sedan.

Först var det inte varje natt.

Sedan blev det de flesta nätter. Och nu...

förändras han.

Är du redo att höra om det här?

Det värsta är vad han gör mot sig själv.

Naglarna blir långa och han...

Och han skadar sig själv.

Kastar sig mot väggarna.

Biter.

Det är som om demonen försöker förstöra sig själv

inifrån.

Varför har jag inga...

När du vaknar minns du inget.

Du har inget blod och inga ärr.

Inte förrän nästa gång.

Och han har aldrig skadat någon annan.

Förutom en gång.

Det var bara en hjort.

En fullvuxen bock. Han slet den nästan i stycken.

Men nej, du har aldrig skadat en människa.

Vad händer om jag gör det?

Kanske kan vi hjälpa dig att bli av med den.

Nej. Mitch, snälla.

Absolut inte. Pappa.

Jaylen, tänk om den kommer tillbaka?

Tänk om ni tar ut den och cancern kommer tillbaka?

Jag vill... Du förstår inte!

Pappa, jag är gammal nog att fatta mina egna beslut, okej?

Det är jag som bestämmer.

Jag vill ha vänner!

Okej? Jag vill gifta mig en dag.

Jag vill bara ha ett liv.

Hur långt det än blir.

Har ni gjort något sånt här förut?

Typ.

Finns det någon chans att vi kan hitta demonhandlaren?

Jag mejlade Phil om det. Tydligen har vi

större chans att fånga vinden med ett nät.

Hans ord. Nej, vi får helt enkelt

utgå från detaljerna vi fick av Mitch.

Jag har gått igenom Phils gamla anteckningar.

Det verkar som att vi har att göra med en sömndemon.

Odödlig. Och väldigt farlig.

Den ligger vilande på dagen,

men på natten tar den i praktiken över kroppen.

Så varför visar den sig nu?

Bästa gissningen? Puberteten.

Den mognade tillsammans med pojken.

Nu när han blivit vuxen, har den också blivit det.

Vilket betyder att den bara kommer bli starkare och mer destruktiv.

Fungerar en M.E.D.?

Nej. Jag har med tiden lärt mig

att demonutdrivningar måste skräddarsys.

Samma metod fungerar inte på alla.

Just den här varelsen

har varit förenad med pojken för länge.

Den har slagit rot och blir inte lätt att få ut.

Vi behöver något kraftfullare. Jag har en idé.

God natt, Rich. Förlåt, professorn.

Jag måste kolla portföljen.

Nytt säkerhetsprotokoll.

Du borde ha fått ett mejl.

Okej. God natt, professorn.

En defibrillator som är konstruerad för att hålla en soldats hjärta

slående i timmar, till och med dagar, om medicinsk evakuering är omöjlig.

Jag har programmerat om den

så att den avger en koncentrerad elektrisk laddning.

Det vi måste göra är:

Fästa elektroderna på pojkens bröst,

slå på strömbrytaren,

och då bränner den ut demonen inifrån.

Som när feber dödar ett virus.

Och Jaylen klarar sig?

Det borde han. Det är viktigt

att ingen rör pojken under urladdningen.

Kontakt med strömmen kan vara dödlig, så håll er undan.

Tack, Augie. Vi tar det härifrån.

Det är nog bäst om jag följer med.

Det är en ganska känslig liten teknisk pryl.

Kommer inte ASDRA få ett juridiskt utbrott?

Förmodligen.

Men att stå här med er två

och möta det okända och det outsägliga...

Det känns bara rätt.

Då går vi.

Audrey, jag... Det är nu det händer, va?

Ni ska göra något med den metafysiskt påverkade fastigheten?

Snälla, låt mig följa med. Vad det än är klarar jag det.

Inte den här gången.

Luke, vi måste alla lära oss någon gång.

Okej, tjejen. Din tur.

Hej, Jaylen.

Du måste hålla dig vaken. Minns du?

Pappa, något är fel.

Jag tror att den vet.

Pappa, hur kan den veta? Vad?

Det är okej.

Håll dig vaken!

Hallå! Öppna, Valmy!

Valmy, min unge ligger på akuten! Han fick 20 stygn.

Kanske hjärnskakning! Jag... vem är din son?

Din jävel! Din unge skar sönder honom!

Okej, du måste lugna dig. Säg inte åt mig att lugna mig!

Förlåt, jag kan inte hjälpa dig nu. Okej? Förlåt.

Jag kan inte hjälpa dig! Förlåt. Jag ringer polisen!

Hallå!

Vi måste dra. Va?

Polisen är på väg. Kom.

Men vänta, ska vi bara sticka?

Ja. Vi måste packa en väska nu.

Men varför? Vad hände? Polisen...

kommer inte förstå. De kommer inte förstå.

De kommer ta dig ifrån mig.

Lyssna...

Det kommer ordna sig. Jag lovar. Okej?

Packa en väska. Nu!

Du måste hålla dig vaken, Jaylen. Kom igen.

Allt kommer bli bra, okej? Du kommer klara dig.

Kom igen, prata med mig! Jag är trött, pappa.

Kämpa emot, Jaylen. Kom igen, kämpa!

Jag ska snart ta dig till ett säkert ställe, okej?

Någonstans där du kan sova. Okej, Jaylen? Jaylen!

Jaylen!

Är inte det Mitchs bil?

Vart fan tror de att de är på väg?

Mitch, var är Jaylen?

Han sprang iväg. Jag måste hitta honom.

Vi hittar honom. Nej, nej, nej...

Ni kan inte hjälpa honom nu! Jo. Stanna hos Mitch och ring 112.

Men jag... Gör det bara!

Vi kommer tillbaka.

Jaylen!

Jaylen!

Är du här ute?!

Okej då.

Susan, kan du göra något för att hålla fast patienten?

Jaylen! Vakna! Jaylen!

Jaylen! Vakna!

Nästan. Nästan.

Jaylen, sluta!

Audrey!

Jag kan inte hålla honom mycket längre!

Jaylen, sluta!

Det är pappa, Jaylen. Okej? Lyssna på mig.

Förlåt. Okej?

Jag är så ledsen.

Förlåt.

Elektroderna ska sitta på bröstet!

Förlåt för allt.

Mitch, var försiktig!

Jaylen.

Jaylen, förlåt. Okej? Förlåt. Förlåt.

Det är mitt fel att du hamnade i det här.

Låt mig hjälpa dig. Låt mig hjälpa dig nu.

Tryck inte på knappen förrän du är undan!

Släpp honom! Det kan döda dig!

Jag är här. Mitch!

Gör det inte!

Vad har hänt med dig?

Det är något som tynger mig och jag måste berätta.

Jag är rädd att jag bröt mitt löfte.

Du var med Luke?

Det uppstod ett problem och jag hade lösningen.

Men lösningen var hemligstämplad

ASDRA-teknik som jag tog från anläggningen

utan deras vetskap.

Jag lämnar tillbaka den diskret

och ingen behöver få veta.

Var det värt det?

Jag hjälpte till att rädda livet på en trevlig ung man, så...

Ja.

Det var faktiskt det mest meningsfulla jag har gjort

på väldigt länge.

Jag är ledsen.

Du är avskedad.

Töm skrivbordet i dag.

Säkerhetsvakterna visar dig ut.

Jag känner till rutinen. Ja, det gör du.

Hej.

Jag tänkte bara titta förbi och se hur ni två mår.

Det har slutat ringa i öronen, men det smakar fortfarande metall.

Det kunde ha varit mycket värre.

Hur gick det med den där killen? Hans kompis?

Han mår bra.

Och han lyckades lugna ner sin pappa från full krigsberedskap.

Vilken fantastisk vän.

Jaylen har tur som har honom.

Hur mår Jaylen? Bra.

Vem vet hur det blir i morgon, nästa vecka

eller nästa år, men... Ja.

Så är det väl att vara förälder.

Man gör sitt bästa och håller tummarna.

Hej. Familjen Valmy mår bra.

Skönt att höra.

Vänta, vi fick precis ett mejl från Audrey.

Det här blir nog bra.

"Käre mr Roman och miss Ireland.

Tack så mycket för erfarenheten.

Jag har lärt mig så mycket, bla, bla, bla...

Jag beklagar att behöva meddela att jag går vidare

till andra möjligheter som är mindre... invasiva.

Vänliga hälsningar..." Pricken över i:et är ett hjärta.

Audrey.

Fan också! Jag gillade verkligen henne.

Vi är ju lite påträngande.

På ett supersupportande sätt. Jag antar att vissa

är irrationellt livrädda för ditt arkiveringssystem.

Men seriöst, vi måste hitta en ersättare.

Igen. Kom igen!

Vi har precis fått in den mest imponerande fastigheten

vi någonsin haft.

Nu börjar bra saker hända.

Nu.

Hej, Carl.

Förvånad över att se mig?

Klart du är.

Eftersom jag inte ligger på botten av en sjö

där du och din ynkliga lilla skit till son dumpade mig

för 35 jävla år sedan!

Ja. Det är jag, Carl.

Elefanten Elvis.

Fortfarande vid liv.

Inte för att gotta mig eller så.

När jag såg dödsannonsen

och tittade på ditt döda, flinande, korkade ansikte,

vet du vad jag kände?

Jag blev faktiskt förbannad.

Jag var rasande. Så jävla förbannad

över att du låg och ruttnade i den kalla, fuktiga jorden

och att det inte var jag som hade lagt dig där.

Det svider, Carl.

Vet du, jag var nära att sticka en kniv i ryggen på din son i dag.

Rakt i ryggraden. Bara...

Men sedan tänkte jag...

Det är för enkelt.

Det jag verkligen vill

är att krypa in i den där vältränade, solkyssta kroppen med det snygga håret

och rida den hela vägen till himlen.

Till slut kommer Luke att avundas dig...

din fridfulla vila under gräset.

Så tugga på det ett tag, Carl,

medan maskarna tuggar på dig.