Original subtitles

Tidigare i SurrealEstate.

Åh!

Historien är nästan alltid densamma.

Det finns något i huset som gör det svårt för oss att sälja,

och vi får det att försvinna.

Jag har förstått faran och meningslösheten

i att hålla fast vid något för hårt.

Till och med något man älskar.

Jag gör Susan till fullvärdig delägare i byrån.

August lämnar oss.

Kom tillbaka till ASDRA, August. Kom tillbaka till mig.

Och Zooey börjar på juristlinjen i höst.

Vart du än går härifrån är det något särskilt med hemma.

Det här är hemma.

Judy, kom igen.

Jag såg heltäckningsmattan de föreslår. Den är hemsk.

En sån där tunn, brun institutionsmatta

som man hittar på ett billigt äldreboende.

Ett sånt ställe man åker till för att dö.

Vi erbjuder ett exklusivt alternativ för ett aktivt pensionärsliv.

Ett ställe man åker till för att leva.

Det går inte att säga det trovärdigt med golv som ser ut som hundspyor.

Nej. Säg att jag vill ha tjockt och lyxigt.

De där människorna betalar en förmögenhet

och typ hälften riskerar att ramla.

Jag vill att de ska ha något mjukt och snyggt att landa på.

Jag är tillbaka på kontoret nästa vecka.

Säg åt dem att ha prover redo.

Vad är det här?

Jag är ute, Carl!

Och jag kommer efter dig!

Vad exakt är det vi väntar på?

Bara en sak till.

Vår kollega borde vara här med den vilken minut som helst.

Lomax, har du den? Jag har den!

Du har tur att jag fortfarande hade pappas nyckel till kolumbariet.

Jag visste inte ens vad ett kolumbarium var.

Jag var tvungen att slå upp det. Är du snart här?

Ja, typ två minuter bort.

Vi är ganska säkra på att skriken kommer från

den ursprungliga ägarens fru.

Hon levde åtskild från sin man när han dog

i en lagerbrand 1931. Det där är Edward där uppe.

Va, han... Den följde med huset.

Han ser inte särskilt trevlig ut.

Vid midnatt är det hundra år sedan de gifte sig.

Om vår research stämmer borde hon dyka upp högst upp

i trappan när som helst nu. Och sedan?

Vi hittade hennes mans aska. Den borde vara här när som helst.

Vi ger den till henne, så kanske hon kan gå vidare.

Ah!

Åh, helvete.

Vem är du? Vad vill du?

Hushållerska.

Hushållerska åt familjen Cheever.

Han... gjorde mig... med barn.

Med barn? Han gjorde henne gravid.

Herregud!

Mördad!

Instoppad i skorstenen,

men fortfarande vid liv.

Jag brann... så länge!

Jag är så ledsen.

Vad vill du nu?

Hämnd!

Cheever ska brinna!

Berätta om branden.

Han brann.

1931. Han brann och dog.

Han brann.

Och sedan brändes han igen.

Du fick din hämnd två gånger om.

Tur att de inte begravde jäveln.

Med facit i hand vet vi

att hon var hembiträde hos familjen Cheever.

Han gjorde henne gravid. I stället för att ta sitt ansvar

dödade han henne och stoppade henne i skorstenen.

Men hon levde fortfarande.

Påminn mig om varifrån vi fick

historien om den "sörjande hustrun som väntar på att återförenas med maken".

Det var vår senaste researchpraktikant

och receptionist, Roger.

Det kanske är dags att någon tar ett allvarligt snack med Roger

om vikten av att få sånt här rätt.

Det behövs inte. Jag fick Rogers

uppsägnings-sms i morse.

Fyra ord: "Jag drar. Peace out."

Tre av dem var felstavade.

Vilket fick han rätt? Inget.

Han skickade en fredstecken-emoji, så den är svår att stava fel.

Det är nog lika bra. Men vi måste fortsätta försöka.

Lägg ut annonserna på jobbsajterna igen.

Jag tog aldrig ner dem.

Det har gått tre år.

Vi har varit på det nya stället i nästan ett halvår

och fortfarande inte hittat någon ersättare för Phil.

Och vi har hittat, vadå, 34 ersättare för Zooey.

35! Roger, vi kände dig knappt.

Och alla slutade illa. Jag träffar fortfarande August

i parkeringsgarage för att få nya PKT-transformatorer.

Det är inte människor man ersätter så lätt.

Ja. Jag vet.

Åh, mr MacNeil. Vi väntade inte tillbaka er så snart.

Hm.

Hmm.

Fan också, Carl.

Du gick och dog utan mig.

Varför är du tillbaka så snart?

Eh...

För mycket att göra.

Juuudy?

Judy. För mycket att göra. För många...

mattor att titta på och se till att de är... fluffiga.

Okej.

De kom med de här provböckerna.

Det finns massor av färger och tjocklekar.

Norman säger att vi inte får välja något ur Coronado-kollektionen,

för då spräcker vi budgeten rejält.

Om jag vill ha Coronado-kollektionen,

då blir det Coronado.

Okej.

Stick. Jag tittar på dem här.

Jag sa stick!

Det tar mig typ 30 sekunder att välja mattorna

som de gamla skrällena ska dra sitt sista andetag över.

Vänd dig om och gå åt det hållet.

Tack, Judy.

Åh, lille Luke.

Så stor han har blivit.

Och han säljer hus.

Vidrig.

Joey?

Joey?!

Rider du runt ute på de norra ägorna?

Jag måste fortsätta rida.

Sa din häst det?

Nej. Cowboy Rick sa det.

Vem är Cowboy Rick?

Han är cowboyen som ler. Han kommer till mitt rum på nätterna.

Det är nog bara en dröm.

Nej! Cowboy Rick finns på riktigt!

Han kommer till mitt rum och ler.

Och han säger att jag måste lära mig att rida fort

så att jag kan följa med honom!

Kom nu, Joey.

Joey! Vi går och hämtar en kaka!

Okej.

Den här vägen. Kom.

Eh... Oj!

Roman/Ireland. Det är Brandon. Vart kopplar jag er?

Jag gjorde det väldigt tydligt för miss Lomax...

Toppen. Ja, okej. Eh...

Så ni vill prata med henne, eller hur?

Det är därför man anlitar en mäklare.

Okej, ja. Nej, det är toppen, men först...

Ni vill prata med henne, eller hur?

Ja, ja. Jag tycker verkligen ni ska prata med henne.

Okej. Ja. Vänta lite.

Lomax?! Eh... just det. Knappen.

Ja, det är en kille i telefon

som är skitarg över något du har gjort.

Ja, just det.

Nej, jag gör det. Vänta lite. Hej.

Hej. Hej. Kan jag få ett namn?

Okej.

Namnet var, eh...

Eh... Worshesters... Buh-buh Worshintie Parkert...

Varför gjorde du så? Jag var ju nästan klar.

Prioritera alltid personen framför dig

framför personen i telefon.

Det är därför du fick en pausknapp och inte en pistol.

Zooey L’Enfant. Jag ska träffa Susan.

Miss Ireland är upptagen. Väntar hon er?

Stay gold, Ponyboy.

Zooey! Hur är det?

Det var evigheter sedan. Hur går jobbet?

Bra! Väldigt vuxet, men jag älskar det.

Åtminstone när jag väl fattar vad jag håller på med.

Vad kul. Vet du,

jag kan inte fortsätta komma hit

och lära upp varenda hamster

ni tar in för att svara i telefon. Jag har faktiskt ett jobb.

Jag vet. Det finns bara ingen som gör det du gör.

Jag vet inte med vilka vapen

tredje världskriget kommer att utkämpas,

men det fjärde kommer att utkämpas med pinnar och stenar.

Albert Einstein.

Vad är din poäng?

Min poäng är

att vi borde fokusera på mänsklighetens utveckling,

inte dess utplåning.

Initiativ som den här sonden till Venus

borde ses som en glimt in i det okända

för att besvara stora existentiella frågor,

inte bara som jakt på en ny plattform

från vilken man kan avfyra offensiva vapen

mot ännu oidentifierade fiender.

Ska jag...

ta fram strumpdockorna och förklara igen, eller...?

Ripley, du behöver inte vara nedlåtande.

Vi är alla på samma sida.

Ändå verkar vissa av oss ha varit noggrannare

med att bära hjälm.

ASDRA:s uppdrag är militärt.

Pengarna kommer från militären.

Din rena vetenskap var rätt charmig till en början,

men nu tycker vi uppriktigt sagt att den är meningslös och irriterande.

Om du tycker så illa om vårt uppdrag,

varför stannar du?

Åh.

Du ligger med chefen.

Glöm det.

Hej. Har du en minut? Visst. Vad gäller det?

Jag ska till familjen Barnett. Ville höra din magkänsla först.

Min mage är din.

Vi sålde huset som normalt,

men de har redan börjat få... problem.

Deras son säger konstiga saker.

Det hörs märkliga ljud och luktar konstigt.

Luktar?

Hon sa att det luktade gödsel.

Dynga. Avlopp? Septiktank?

Inget sådant dök upp vid besiktningen.

Jag skickar dit en rörmokare för att kolla.

Men det läskiga är ungen.

Han säger att han har en vän.

En cowboy. Cowboy Rick.

Han pratar om honom hela tiden. Föräldrarna blir livrädda.

Gjorde du en PKT innan kontraktet skrevs?

Inte ett enda utslag. Missade du något?

Så säker jag kan vara. Jag vet hur man använder Augies grejer.

Jag förstår bara inte hur de fungerar.

Det gör ingen utom Augie.

Jag ska prata med dem och sedan följa upp

med den förra ägaren och se om han vet något.

Jag kör förbi. Ser om något sticker ut.

Jag såg Megan häromdagen.

Hon såg... jättebra ut.

Det är hennes grej.

Hon räddar liv och ser jättebra ut.

Är ni två...? Megan träffar en urolog.

Jag har förstått att det är seriöst.

Urologi är allvarliga grejer.

Det har jag hört.

Jag har själv börjat dejta igen.

Bra för dig.

En del av en sund balans mellan jobb och fritid

är ju att ge sig ut igen.

Kör hårt, tiger.

Jag hoppas bara att det blir trevligt. Eller åtminstone överlevbart.

Jag med.

Men om det inte blir det ställer jag alltid ett alarm

på mobilen efter 45 minuter.

Om dejten går bra säger jag bara att det var en påminnelse

om att ringa en klient eller ta medicin.

Men om den suger... Morfar håller på att dö.

Dags att dra.

Vi får hoppas att morfar överlever.

Det börjar verkligen bli fint här.

Era möbler passar jättebra.

Tack. Jag vill inte klaga.

Jag behövde ändå komma förbi och hämta vår skylt.

Vi vill alltid försäkra oss om att våra kunder trivs

i sina nya hem.

Det är inte så mycket ljuden eller ens lukten.

Förlåt, jag känner inte...

Den kommer och går.

Och när den kommer gör den det i vågor. Men det oroar mig inte mest.

Det är Joey.

Det är förståeligt.

Han har alltid varit en ganska jordnära unge,

och nu pratar han bara om Cowboy Rick.

Barn i Joeys ålder har väldigt livlig fantasi.

Jag skulle inte... Sedan såg jag det här.

Jag är ganska säker på att det inte fanns där när vi köpte huset.

Något mer?

Oj då.

Var är min lille cowboy?

Han stod precis här.

Den där onda cowboyen i lång rock och hatt.

Såg du honom? Nej. Då var han redan borta.

Marian hyperventilerade, Joey grät. Det var kaos.

Jag förstår. Han var här.

Precis utanför Joeys rum. Han kallade honom sin buckaroo!

Vad vill han Joey?

Det finns egentligen ingen anledning att tro att Joey är i fara.

Den där saken hade en pistol!

Berätta om pistolen! Silverfärgad, blank, i ett hölster.

Som cowboys brukade ha. Jag tror inte...

Det var en man med pistol i vårt hus,

utanför vår lille sons rum! Vad tänker ni göra åt det?

Hej, älskling. Trodde inte att du skulle vara hemma.

Puss!

Vonda.

Hur var fisketuren?

Befriande. Glöm inte.

Vi har den där grejen för barndiabetes

i morgon kväll.

Vi är emot det, va?

Det är business casual,

så jag måste åka hem från klubben och byta om.

Vonda... Jag har tänkt, Vonda.

Det är dags för några förändringar.

Vad tänker du på?

Jag tänker sälja huset.

Det känns bara inte som jag längre.

Men... Du älskar ju det här huset.

Du byggde det för bara ett år sedan.

Jag älskar det här huset.

Vad är det för fel på det?

Det är så fint.

Stort och öppet.

Jag är van vid något lite mer instängt.

Jag... Jag förstår inte.

Det behöver du inte.

Jag ska ringa en mäklare.

Tyler! Det här kommer väldigt plötsligt.

Egentligen har det varit på gång länge.

Jag har faktiskt redan någon i åtanke.

Jag bodde där i tjugo år.

Jag såg aldrig något sånt.

Aldrig något märkligt, mr Yurth?

Aldrig. Några...

cowboys i familjen?

Jag är revisor.

Min pappa var revisor.

Min farfar också.

Vi har en viktig kund

som har hållit oss sysselsatta dygnet runt de senaste veckorna.

Om det inte var något mer.

Tack för att ni tog er tid.

Kan jag ringa er om det dyker upp något?

Visst.

Har ni ett visitkort, eller...?

Men ärligt talat, om de där människorna ser en cowboy,

då måste han ha ridit in med dem.

Har du jobbat i reception på något företag tidigare?

Ja, absolut. Jag har lärt mig massor.

Bra. Glöm allt, för det här är helt annorlunda.

Okej, hur ska jag förklara det här?

Helvetets portar vaktas av en trehövdad hund

som heter Kerberos. Det är du. Du är Kerberos.

Får jag tandvårdsförsäkring?

Förmånerna börjar gälla första dagen i månaden efter anställningen.

Okej? Hur som helst, Kerberos...

Vänta, hur länge jobbade du här innan du fick löneförhöjning?

Brandon, fokusera. Jag kommer bara vara här

en kort tid och dela med mig av all den här visdomen

och skiten, så du måste verkligen utnyttja mig.

Det gillar jag att höra.

Gud, det var inte meningen att jag skulle vara den vuxna här.

Kerberos. K...

Okej.

Det var i sexan.

Det var i sjuan jag verkligen blommade ut.

En kille i nian kastade en amerikansk fotboll till mig

helt från ingenstans. På något sätt lyckades jag

släppa böckerna, sträcka upp händerna och fånga den.

Jag bara fångade den.

Då visste jag att amerikansk fotboll var min passion.

Jag har aldrig varit särskilt sportig. Jag var mer en teaterunge.

Ödet. Det var vad det var.

Sista året på high school blev jag uttagen i stadslaget i fotboll.

Jag hade kunnat bli proffs.

Men jag pajade knät och gjorde min flickvän gravid.

Åh nej! Boompah!

Ska du äta det där?

Så, hur gick dejten?

Vet du... Jag tycker att renovera ett hus för försäljning

är ungefär som att klä upp en död kropp

inför en begravning med öppen kista.

Tack för den bilden.

Nej, man fixar till det så att det känns tryggt

och presentabelt för dem som ska titta på det.

Mamma och jag lovade alltid varandra

att vi skulle göra det här en dag.

Köpa ett gammalt hus, renovera det,

dricka vin, sätta upp gipsskivor och sälja det

med en skamligt stor vinst.

Det perfekta huset dök aldrig upp

förrän precis innan hon...

precis innan hon blev sjuk.

Vi trodde att vi hade all tid i världen.

Constance var underbar.

Vi gav huset kodnamnet Bali Hai.

Hennes favoritlåt i hennes favoritmusikal.

Du, har du något emot att jag gräver lite i Barnetts hus?

Jag tror att det finns något där.

Varsågod.

De är trötta på att se mitt ansikte.

Jag vill ha min buckaroo!

Var är Joey? Du får inte ta honom!

Säg var han är.

Var är min son?

Ned!

Åh!

Joey, var var du? Han var på toaletten!

Vad är det som händer? Vem pratar du med?

Här! Här! Det är hans avskyvärda hjärta

som slår!

Vilket charmigt ställe för ett hemligt möte.

Det håller snabbt på att bli vårt satellitkontor.

Praktiskt taget vägg i vägg. Som ett andra konferensrum

med kall öl på tapp. Underbart.

Så, vad kan jag...

Eh, gjorde du...? Det där är Lloyd.

Jag har kommit hit i flera månader. Jag behöver aldrig beställa.

Han bara... vet.

Imponerande.

Okej, så här ligger det till.

Jag har en läskig cowboy som hotar att

ta med sig en liten pojke.

Kära nån.

Det finns något där, August. Det är verkligt.

Jag tror inte att det är ondskefullt, men det är någonting.

Du har diagnostikverktygen jag lämnade kvar.

Jag vet. Men tänk om vi behöver något kraftigare?

Ett barn är i fara. Stämmer det?

Jag tror att jag har något som kan göra jobbet.

Men Luke, snälla,

använd det med omdöme.

Under de senaste tre åren har jag upptäckt

att jag kan separera ansvaret

för att skapa fruktansvärda vapen

från ansvaret för att använda dem.

Men under själens mörka nätter inser jag

att i slutändan är det...

samma sak.

Familjen Barnett bor på hotell i natt.

Det här är rätt tillfälle.

Jag skickar över det med bud.

Hallå?

Eh... Howdy.

Var är min buckaroo?

Han är inte här. Hans mamma och pappa

tog honom till ett säkert ställe. Nej!

Inte barnet.

Jag känner inte de här människorna!

Var är min buckaroo?

Jag måste hitta honom.

Jag trodde jag var tydlig med att jag inte hade en aning

om vad era klienter såg inne i huset

som jag inte längre bor i!

Det var ni.

Fint ställe. Större än det förra.

Jag ville fråga om din pappa.

Har du någon bild på honom?

Han dog för tre år sedan.

Jag...

Det där är han.

Han sa hela tiden att han letade efter sin buckaroo.

Det var det han brukade kalla mig.

När jag var liten.

När jag började jobba åt honom...

det var många år senare,

jag fick faktiskt be honom,

snälla, sluta kalla mig det. Det är...

oprofessionellt.

Huset står tomt.

Familjen Barnett kommer inte tillbaka

förrän det här är löst.

Din tur, buckaroo.

Hej. Hej.

Är allt okej?

Jag är bara trött.

Att handskas med dina kollegor gör mig trött i hela kroppen.

Om det är någon tröst så sliter du ut dem också.

Inte det minsta tröstande.

Augie, du behöver inte...

Jag lämnade ASDRA en gång, som en impulsiv ung man.

Att göra det igen vore att erkänna att jag inte lärt mig någonting.

Det är svaghet.

Något jag avskyr hos mig själv.

Jag blev kär i den där impulsiva unga mannen.

Kanske var det din svaghet.

Tänk om han är farlig?

Det är din pappa.

Och han har letat efter dig.

Min lille buckaroo.

Pappa?

Vad...

Vad är det här?

Vad gör du?

Ända sedan jag var liten

drömde jag om att bli cowboy.

Långt innan du föddes,

sommaren 1967,

hade jag sommarlov innan jag började på college.

Jag jobbade på en ranch.

Du?

Jag red.

Jag vallade boskap.

Jag sov under stjärnorna.

Jag tävlade till och med i rodeo.

Kom trea i team roping.

Det var den bästa sommaren i mitt liv.

Jag önskade att den aldrig skulle ta slut, men...

det gjorde den.

Varför?

Om du var lycklig.

Min pappa.

Ingen son till honom skulle slösa bort sitt liv

på hästryggen.

Jag började jobba på familjeföretaget,

gifte mig,

uppfostrade en son.

En bra son.

Och sedan dog jag.

Och jag kom till en plats där...

drömmar blir verklighet.

Man kan leva det liv man kunde ha haft.

Förstår du?

Så jag är cowboy.

Men jag var tvungen att komma tillbaka och säga till dig:

Lev dina drömmar.

Dö inte med dem.

Minns du när du tog med oss ut och seglade?

Den där veckan på Nantucket.

Det var det roligaste jag någonsin haft.

Jag seglade aldrig igen.

Så du är seglare?

Vänta inte med det goda i livet, Kirby.

Jag älskar dig, min son.

Jag älskar dig, pappa.

Mitt arbete här är klart.

Ska inte du till jobbet?

Jag går nu. Men jag måste bara berätta

att Brandon inte bara är dummare än halvrått kött,

han är också en vandrande HR-katastrof.

Ungen stötte på mig. Tre gånger. Underbart.

Jag tror ärligt talat inte att han klarar veckan.

Någon behöver bara skramla med bilnycklarna

så blir han distraherad och går.

Jag kommer aldrig hitta någon som kan ersätta dig, va?

Eller Phil. Eller August.

Men det är ju det som är grejen. Det har gått tre år!

Sluta försöka ersätta oss.

Hitta några nya talanger och uppskatta dem

för vilka de är i stället för att förvänta dig att de ska vara...

som vi.

Och en sak till.

Tack.

För vad?

För att du fick mig att skämmas hela vägen till juristlinjen.

Jag känner mig helt överväldigad och ärligt talat

känns det som att jag ska få sparken nästan varje dag, men...

samtidigt känns det som

att jag är precis där jag ska vara.

Den känslan har du väl varje dag?

Inte varje dag.

Hur som helst, tack.

Förresten, om han skulle nämna det,

så ska jag på dejt med Brandon i kväll.

Tredje gången gillt.

Jag är glad att du ringde. Jag höll nästan på att glömma.

Har inte ni läkare kalendrar?

Jo, vi har dem...

vi ignorerar dem bara.

Åh.

Han är för härlig.

Beställde du det här?

Lloyd vet.

Jaha. Nåväl,

för gamla vänner.

Gamla vänner.

Mm. Mm.

Så, vad heter han?

Hunter.

Förnamn eller efternamn?

Doktor Hunter Manderly.

Hunter Manderly. Okej.

Det låter som en kille ur en kärleksroman.

Har han ett svallande, linblont hår?

Var inte dum.

Träffar du någon nu för tiden?

Ingen seriös.

Jag har fullt upp med mitt enorma fastighetsimperium.

Hör du något från Phil?

Det låter som att Vatikanen skickar runt honom en hel del.

Anthony restaurerar

någon gammal kyrka och Felicity är mitt i trotsåldern.

Phil säger att det ger honom en helt ny uppskattning

för demonerna han faktiskt kan kontrollera.

Hunter och jag har pratat om

att åka till Rom i vår. Jag skulle gärna träffa dem.

Jag ger dig numret.

Jag skrev en påminnelse om att ringa Zooey nästa vecka.

Jag måste skriva ett testamente.

Jag träffade henne häromdagen.

Och Susan. Susan hälsar.

Jaha. Hej, Susan.

Det känns bara...

som att alla ungarna håller på att bli vuxna.

Zooey är jurist.

August konstruerar mördarsatelliter eller något.

Phil är ute och bekämpar mörkrets krafter, och du!

Du är akutläkare och räddar liv.

Beställer: "Ringer-laktat. Omedelbart!"

Alla utvecklas.

Tar stora steg framåt.

Och här är du.

Japp.

Här är jag fortfarande.

Mm.

Är du okej?

Jag mår strålande.

Jag frågar för att du bara känns...

inte som dig själv.

Nu sårar du bara mina känslor.

Är du säker på att du vill sälja huset?

Ändra dig aldrig, Tyler.

Jag gillar dig precis som du är.

Hämnden är en riktig bitch, lille Luke.

Och nu kommer den efter dig.