Original subtitles

-Vill du ha is, älskling? -En kub, tack.

Det kanske är sista gången vi ses. Ledarna ska träffas imorgon.

-Vad ska du göra sen? -Jag vet inte.

Jag har inte funderat på det än.

-Tänker du lämna Marrakech? -Kanske det.

En rik man kan få allt, och jag kommer att bli mycket rik, Dora.

Om du är snäll, får du stanna hos mig.

Översättning: Catharina Kisch PrimeText lnternational AB

Textadmin: www.primetext.tv PrimeText lnternational AB

Jag tror att alla känner varann, efter att ha samarbetat förr.

Ni företräder brottssyndikat-

-och min organisation har gjort affärer med er alla.

Det här ärförsta gången vi träffas allihop, så jag gör en presentation.

Jag heter Charlie Clarke. Ulla, lsaac, Greta och Ahmed jobbar åt mig.

Van Vogt från Helsingfors: mord. Franz Genina från New York: spel.

Chao Ming från Tokyo: banker. Gonzales från Rio de Janeiro: hamnar.

Fru Sultana från Bombay: utpressning. Conrad Windt, Nürnberg: planering.

Min organisation har hittat bunkern där Hitler gömde sina skatter.

Därfanns ädelstenar och dokument samt falska dollar och pund-

-som Hitler lät trycka för att skada Englands och USA:s ekonomi.

Det är likadana sedlar som ländernas bankertrycker än idag.

Jag tog med ett smakprov. - Hämta det, Ahmed.

-Värdet ärfem miljarder dollar. -Det är en enorm förmögenhet!

Det är därför vi är här. Vi ska sätta pengarna i omlopp-

-innan britterna och amerikanerna får nys om det hela.

Var och en av er köper ett belopp-

-som ska sättas i omlopp på världsmarknaden. Vi löper ingen risk-

-eftersom det inte går att se att sedlarna ärfalska.

Vi hjälpte er att gräva ut bunkern och jagade nazister världen över.

Det kostade oss mycket pengar. Vad begär ni för de falska sedlarna?

Ni betalar 30 procent i guld vilket ger en enorm vinst.

Ni får er andel genast, medan vi får dela på resten och ta alla risker.

Ni riskerar inget. Jag har en regel: Åt var och en efterförtjänst.

Jag betalar inte mer än 20 procent. Sedlarna ärfaktiskt falska.

De går inte att skilja från äkta. Låt era experter undersöka dem.

Ahmed, dela ut dem.

-Vad står på? -Vad är det, Ahmed?

Se själv.

Om detta är ett skämt, är det ytterst smaklöst.

Var sparsam med era fördömanden.

Åt var och en efterförtjänst - ni sa det själv.

Om nåt går snett, kommer det att stå er mycket dyrt.

Jag är lika angelägen som ni om att allt ska fungera.

Jag vet inget. Sedlarna låg i kassaskåpet hela tiden.

Försök minnas alla som har varit i huset.

Det måste ha varit hon, det var därför hon försvann. Dora Gifford.

Henne känner jag. Vi jobbade ihop på Sigil Massa.

Det ärförargligt. Men en kvinna med en bunt dollar är ingen bunker.

Vi ska nog hitta henne.

Operationen skjuts upp tills vi har hittat Dora Gifford.

Jag skulle bli glad om ni ville betrakta er som mina gäster.

Försök minnas, idiot! Jag vill veta varflickan gömt sig!

Jag vet ingenting.

Greta, säg nåt. Dora är dansös som du. Ni har jobbat tillsammans.

För mig var nattklubben ett alibi och ett sätt att skaffa kontakter.

Dora är en slampa och jag varnade dig för henne.

-Du lät dig luras av en... -Sluta, Ulla.

Han vet ingenting. Dora gömmer sig knappast här.

Då måste vi leta efter henne - men var?

Hon drömde om att återvända till USA -till New York.

Det stämmer. Jag minns att hon sa samma sak till mig.

Ja, Ahmed, du har varit korkad och naiv.

Vi behöver inte folk som du. Försvinn innan chefen ändrar sig.

Här är en hemlig gång som leder ut ur huset.

Vi letar rätt på Dora själva.

Tack, Greta.

Huset är minerat! Ni måste informera herr Clarke!

Det blir inte svårt att hitta Dora. Sedlarna kommer att avslöja henne.

lmorgon flyger du, lsaac och Baby till New York.

-En glass. -För 100 dollar?

Jag vill ha en för 50 cent.

Tack.

En av våra agenterfiilmade henne.

Hon tillbringade en hel dag med att växla 100-dollarsedlar.

Vi fiick tag i några sedlar som flickan handlade för.

-Är de falska? -Finansministeriet undersökte dem.

De är inte falska. Det enda misstänkta är att de är oanvända.

Ändå tillhör de ett parti som trycktes 1942.

Nån kan ha sparat dem, och nu sätterflickan sprätt på dem.

Kanske det, men hon beter sig precis som om de vore falska.

Varför skulle hon annars gå runt och växla sedlarna?

Ni fårta hand om fallet, general.

-Det tillhör ClA:s område. -Vad vet vi om flickan?

Hon bor på Astor i New York under namnet Jane Smith.

Hon har inget bagage och vi utgårfrån att passet ärfalskt.

Varsågoda och sitt.

Varför har inte polisen gripit henne?

Hitlerfiick tag i klichéer förtryckning av pund och dollar.

Klichéerna återfanns, men vi vet inte hur mycket pengar som trycktes.

Sedlarna vi hittade kanske bara är början.

Nån gör ett test innan de sätter resten av sedlarna i omlopp.

Ni på ClAfår låta en agent undersöka saken på ett diskret sätt.

Afrika, Kuba, Kina, Sovjet, de Gaulle, Vietnam...

Alla ber oss om agenter som löser deras problem på ett diskret sätt.

Jag skulle behöva er mall för att serietillverka dem.

Vi tar hand om det. - Ring upp major Brady.

-Han är på uppdrag i Västindien. -Sök honom via radion.

Här är Guadeloupe, i hjärtat av Västindien.

Varförsiktig. Jag ska se till att vi inte blir upptäckta.

-Var ska vi landa? -På ett övergivet flygfält, där nere.

Håll ögonen öppna, Dixon. Vår agent tar kontakt med er.

Lycka till.

-Vad vill ni ha? -En torrwhisky, tack.

-Ni är väl amerikan? -Syns det?

Varförsiktig. De två männen i hörnet...

-...ärfarliga. Tycker ni om vår ö? -Den ärfantastisk.

-Var är ritningarna? -lnuti medaljongen.

-Ni kommer säkert att trivas. -Jag hoppas det.

-Ge mig dem. -Pass på!

ln i bilen! Fort!

Det duger inte. 40 sekunder för att ta medaljongen-

-och 2,5 minuterför att avverka en sträcka på 1,5 minuter.

Ni blir inte snabbare, precis.

lnte ens James Bond hade lyckats. Det är omöjligt för en människa.

Ni är hemlig agent.

Major Brady, Washington vill tala med er.

-Hallå? Ja, det är Brady. -Dixon ska till Washington genast.

Generalen, låt mig åtminstone lära upp en agent fullständigt.

Vi är knappt halvvägs! Ja, generalen.

Javisst. Det är uppfattat.

Ja, generalen. - Dixon, du ska till Washington.

-Bravo, Bob! -Äntligen blir vi av med dig!

Det är bra så.

Stuss 90...midja 60.

Helt enkelt perfekt.

20, 50, 70 och 100.

-Jag sökerJane Smith. -Jane Smith...

-Rum 421. -Tack.

Tala inte om att jag är på väg upp, jag vill överraska henne.

Ut med språket!

Ut med språket! Var har du gömt pengarna?

-Prata, annars mister du huvudet! -Det vore synd på ditt söta ansikte.

Som ni vill. De är ute på balkongen, underfönsterbrädet.

Är det pengarna du stal i Marocko?

Chefen vill ha henne levande, men vi kan läxa upp henne först.

l vårt yrke kan det vara farligt att blanda ihop jobb och nöje.

Upp med händerna! Vänd er mot väggen och inga tricks.

Det är du som ska ställa dig mot väggen. -Visitera honom.

Hit med pengarna.

Sluta, lsaac! Om vi dödar en snut, får vi hela kåren efter oss.

Nu återvänder vi till Marrakech.

Chefen vill tala med dig. Och försök inte smita.

Med detta telex har vi varskott brittiska underrättelsetjänsten.

Hoppas att de samarbetar med oss den här gången.

En av skurkarna sa ''pengarna du stal i Marrakech''.

-Jag borde kanske åka till Marocko. -Till Marrakech?

Jag tror knappast att Hitler gömde pengarna där.

Dessutom ärfallet för stort för att anförtros åt en nybörjare.

Även ni var nybörjare en gång i tiden.

Om jag harfel, har vi ändå inte förlorat nåt.

Nåväl, Dixon. Bege ertill Marocko.

Men gå först till sergeant Lester och skaffa lämplig utrustning.

FARA Teknisk utrustning

Jag ska till Lester. Orderfrån chefen.

Ni får besök.

Ursäkta, var...

-Var är sergeanten? -Där uppe.

Sergeant Lester! Hoppas jag inte stör.

-Bob Dixon, specialuppdrag. -Alla är speciella. Jag kommer ner.

Min egen uppfiinning. En ballong med automatisk uppblåsning.

Det händer ofta att våra agenter måste hoppa från fönster, så...

Den fungerar bara tre gånger av fem. Den måste förbättras.

Titta noga på pennan.

Den träffar objekt som inte rör sig i rak bana.

Projektilen registrerar kroppsvärme och rör sig mot källan.

Tycker du om stek?

-Vill du ha den? -Det går inte, jag ska flyga.

Här har du en eldkastare i fiickformat. Testa den.

Får jag se?

Det är inget tändstift i. Kom här.

Det här ärtandkapsyler. De sänder i morse.

De kan även avge cyanid. Man dör på fem minuter.

Jag tänkte leva ett hundratal årtill innan jag dör.

lnfraröda strålar. Ännu en av mina idéer.

Du ska få pröva. - Eileen, var snäll och kom till laboratoriet.

Den lokaliserar dolda föremål. Rikta den mot dörren.

Här är jag, sergeant. Säg åt honom att sluta!

-Ni måste samarbeta. -Bara så länge det är anständigt!

Tjafsa inte! - Det här är minisändare, även patronerna.

Om de inte sänder meddelanden, skickar de mig till Skaparen.

Här är en liten idé för skor.

En spark med klacken lösgör en bomb, själva explosionen styrs med tån.

Välj ut det bästa åt mig, så hämtar jag det innan jag reser.

Sergeant...

Så härträffar man nån-

-som inte rör sig i rak bana om man saknar projektiler.

Du borde berätta sanningen nu.

Det har jag gjort! Fråga Ahmed!

Du får göra honom sällskap om du inte pratar!

Han berättade om de falska sedlarna och jag stal dem för egen räkning!

Nån är på väg hit i jakt på Dora. Mitt folk bevakarflygplatsen.

Vi har satsat mycket på det här. Det får inte bli fler misstag.

Det blir det inte. Så fort allt lugnat sig återupptar vi operationen.

-Vad önskas? -Det gällerflyg 118 från USA.

-Jag undrar om min vän är ombord. -Det kan vi tyvärr inte upplysa om.

Där kommer han.

-Ursäkta. -Har ni eld?

Kalla på läkare!

Jag har beställt en bil. Namnet är Bob Dixon.

Ett ögonblick.

-Är herr Dixons bil klar? -Herr Dixons bil? Ett ögonblick.

-Är du klar? -Ja.

-Vi körfram den genast. -Tack. - Den är på väg.

Snabba dig, Baby. Dixon har bråttom.

Det är klart. Om 19 minuter smäller det.

18. Nu sätter vi fart.

-Herr Dixon? -Det är jag.

-Här är nycklarna. -Hur långt är det till Marrakech?

-242 kilometer. -Tack.

Ni kan lämna bilen på vårt kontor i Marrakech. Trevlig resa.

Han har åkt. Vi följer efter och njuter av explosionen.

Håll avståndet. Smällen hör vi ändå.

-Stanna. -Ska vi inte köra om?

Låt honom roa sig, han har inte långt kvar. Häng på.

Stanna. Det är knappt en minut kvar.

Vi kan åka hem.

Ju större smäll, desto mindre spår.

Du gjorde ett utmärkt jobb.

Mr Clarke kommer att bli mycket nöjd.

Det är han! Följ efter dem!

Är det inte otäckt att färdas ensam i det här ödsliga området?

Så länge jag har ratten i handen är jag inte rädd för nån.

Jag ärtävlingsförare. Jag ska köra ett lopp i Marrakech.

-Då gillar ni att åka fort. -Javisst.

Bilen vi körde om vill ge igen. Den är på väg att köra om oss.

Låt se vem som är snabbast.

Fortare! De försöker komma undan.

Tack för skjutsen! Och lycka till på tävlingen!

Spring ditåt. - Kom!

Mr Clarke, den amerikanske agenten lever. Ert folk är odugligt.

-Nu tänker vi ingripa själva. -Jag tar hand om amerikanen.

Er andel i vinsten kommer att bli mindre än ni hoppades.

Vi får diskutera saken vid ett senare tillfälle.

Antalet fiiender ökar. Det bästa är att vända dem mot varandra.

-Är ni herr Dixon? -Ja, och det vill jag förbli.

Ursäkta min entré-

-men sen jag kom hit har man försökt döda mig tre gånger.

Är ni på Scotland Yard alltid klädda så där när ni är ute på uppdrag?

-Vad är det förfel på min klädsel? -Det skriker ''polis'' om er.

Jag är Alexander Keene från brittiska valutapolisen.

-Jag blev ombedd att kontakta er. -lnget annat?

Ni leder operationen. Jag är bara här som observatör.

Då ska ni få observera nåt vackert. Titta där borta.

Hurtycker ni om dem? Ska de vara magra, tjocka...

-...kyska eller sensuella? -Engelska.

De är alldeles för stela.

Här hittar man alla sorter. Vi fårta och rekognoscera.

Är ni här på uppdrag eller semester?

Att slippa handledaren är semester.

Öppet utgiftskonto är semester. Att träffa er, mr Keene, är uppdrag.

Jag skojade bara. Det första fotot blir på er.

Tillåter ni?

Vilket underbart ställe.

Jag hade tur som fiick komma hit på mitt första uppdrag.

Vet ni att det är mitt första uppdrag?

Det hade jag aldrig trott.

Jag vill att ni följer med mig för kontroll av er identitet.

Stoppa undan pistolen, så går vi vart ni vill.

Du kan gå, älskling.

-lnte illa... -Det är Alima, min hustru.

-Jag ber om ursäkt. -För vad?

Tanken.

-Vill ni ha is? -Jag vill gärna ha.

Sätt er. Jag vill gärna, i egenskap av ClA-agent-

-veta syftet med ert besök.

Miriam - min hustru.

-Hur många hustrur har ni? -Fyra, enligt islamisk religion.

Det står i reglerna: Beblanda sig med invånarna och anamma deras seder.

Allt är i sin ordning, mr Keene.

-London meddelade mig om er ankomst. -Hoppas ni inte tog illa upp.

Vill ni förklara syftet med ert besök?

Här i Marocko är allt lugnt.

Jag försöker leta rätt på en flicka.

Det måste vara en mycket speciell kvinna för att aktivera...

...Washington...och London.

Flickan betalar med underliga sedlar.

-Falska? -l så fall är de helt perfekta.

ClAtror att de tillhörde Hitler.

Jag tänkte att det var nåt allvarligt.

Jag leverfridsamt och ser mig som en sorts neutral konsul.

Jag vill inte veta av bråk, skottlossning och andra våldsamheter.

Om jag hittar dem som förde bort Dora Gifford, får ni en karamell.

Jag har ansökt om avsked 20 gånger, men får jämt avslag.

Jag har det bra här. Jag driver en blomstrande frimärkshandel.

Yrket som agent-

-tillåter inte att man fullbordar sin samling. Man dör innan dess.

lnget kommer att hända er. Det är oss man kommer att skjuta på.

Dora Gifford var dansös.

Åtminstone enligt konsulatet där hon ansökte om visum till USA.

Ni har inte sett henne på nån nattklubb här i stan?

Jag har aldrig haft behov av att besöka såna ställen.

Kom, älskling.

Jahira, min hustru. - Kan du be Paul komma?

-Jag förstår varför livet är er kärt. -Paul är min chaufför.

Han ärförtjust i vissa slags nöjen. Han kan ha sett flickan.

Vad vet ni om Hitlers skatt?

Eftersom ni inte bad om nån förklaring, måste ni vara insatt.

Jag vet inget om nåt, och så vill jag att det förblir.

Känner du igen flickan? Hon kan ha arbetat på en nattklubb här i stan.

Jag har nog sett henne på Sigil Massa.

lkväll tar vi på oss fiinkläderna och går ut och festar.

Sigil Massa - konstigt namn.

Jag tror att fasaden döljer ett och annat.

Vi får vara på vår vakt så att vi slipper obehagliga överraskningar.

-Kyparn! -Vad är det härför...

Amerikanska fasoner? De förväntar sig att amerikaner ska uppträda så här.

Men inte att en engelsk gentleman gör dem sällskap.

Släpp etiketten. Jag vill få någons uppmärksamhet.

-Vad händer nu? -Jag såg ett bekant ansikte.

-Franz, vad är det? -Amerikanen är här. Han har sällskap.

-Jag tar hand om honom. -Varförsiktig, han är inte korkad.

Vi får väl se. Vänta här.

Jag är en beundrare. Kan jag få er autograf?

Håll er lugn, så tar vi ett snack.

Han kommer inte att prata mer.

Även ni var illa ute.

Hur bar ni er åt för att träffa just honom i mörkret?

Tur.

Jag vill prata med henne. Mannen ni sköt var i hennes loge.

Och det var ingen artighetsvisit.

En whisky.

Vodka.

Förrädare.

Jag ska avslöja en hemlighet. Jag är en förklädd rysk spion.

Kan du betala för mig med folkets pengar?

Jag bjuder på middag på ett lugnt ställe, sen gör vi nåt romantiskt.

Om du vill göra nåt romantiskt kan du vänta vid entrén.

Jag ska bara byta om.

Då så. Ert uppdrag som observatör är slutfört.

-Det kan vara en fälla. -De valde ett lockbete i min smak.

Vi ses på hotellet imorgon. Uppdraget kräver diskretion-

-ensamhet och takt.

-Låt bli. -Vad nu?

-Vi skulle ju göra nåt romantiskt. -Du har en märklig syn på poesi.

Vad då märklig?

Jag har en poet inom mig. Men först måste han lockas fram.

Här är alldeles för obekvämt. Vi går in till mig. Kom nu.

-lnte illa för en strippa. -Mitt yrke är en social protest.

-Bor det ingen här? -Mina föräldrar, men de är i Europa.

Vi är helt ensamma.

Glöm det. Jag tog den när jag kysste dig.

-ClA? FBl? -PBD.

Passa erför Bob Dixon - PBD. Jag är Bob Dixon.

-Vad gjorde ni på Sigil Massa? -Letade efter sällskap.

Han var ute efter Dora.

-Vad vet ni om Dora? -Jag har aldrig hört talas om henne.

Jag har hört talas om vapen som är gömda i såna här.

-Stå still, annars steker jag er! -Försök inte bluffa.

Rör dig inte!

Stanna där ni är!

Vi dödar honom och sticker.

Vi har gjort iordning cementen åt Dora. Han får göra henne sällskap.

Han ska få dö långsamt. Kanske börjar han prata. Ta ut honom.

-Hämta Dora också. -Vi har jobbat klart för ikväll.

Svara på mina frågor, så stänger jag av blandaren.

Vad vet ClA om oss?

Jag har sagt allt jag vet! Ni kan inte döda mig!

Prata! Jag bönfaller er!

De dödar oss i vilket fall som helst.

En hemsk död, en idiotisk död!

-För sista gången: Vad vet ni om oss? -lngenting.

Vad händer?

-Vad står på? -Strömmen bröts.

Ge er! Gör inget motstånd!

-Vi är omringade! -Ge er!

ln i huset!

Tack, Keene, men vi kan vänta. Gå med polisen och grip dem.

Härfiinns ingen polis, bara jag och några radiostyrda vapen.

Jag avskyr att dra in polisen i mina privata angelägenheter.

Jag beundrar er diskretion.

-De sprängde sig själva i luften. -Nej.

Någon sprängde dem i luften, de var inga självmordskandidater.

Jag måste prata med dig sen.

Men nu måste vi ta dig till en läkare.

Kom här.

Jag kör dig till sjukhuset. Vi är strax tillbaka i stan.

-Vad hade de för planer? -Ahmed sa en sak till mig.

De tänkte handla med de miljarder som Hitler hade förfalskat.

Ni vet inte var sedlarna fiinns? Finns det ingen kvar som vet?

Nej.

Om nån sprängde huset gjorde han det för att lägga vantarna på bytet.

Jag vet inte exakt var pengarna fiinns.

Jag vet att de är undangömda-

-någonstans i en bunker, uppe i bergen.

Dora! Dora!

Hon är död. Jag förstår inte, hon var ju inte...

Körtill sjukhuset. Jag vill veta vad hon dog av.

Jag vill också veta det.

-Männen väntar utanför. -Jag kommer.

-Vad tror ni? -Hjärtattack.

-Hur kunde det hända? -Vi vet så lite om mekanismerna.

Kvinnan var illa däran. Kanske på grund av psykisk press.

Hon var den sista som kunde hjälpa oss att lösa fallet.

Det sista spåret är borta. -Adjö.

Fotona... Vem skulle ha nytta av dem nu?

Vi borde återvända till huset och ta en titt. Där kanske fiinns nåt spår.

Det tvivlar jag på. Det var som om en atombomb hade detonerat.

Då får vi bege oss till våra chefer och rapportera.

Jag är ändå trött på det här.

Jag har hellre ett glas whisky i handen än en pistol.

Det verkar vara en bra pistol. Vad är det för märke?

-Engelskt, förstås. -lnget ont i det.

-Särskilt som ni räddade mitt liv. -Ni hartelefon.

En pistol betyder inget. Det viktiga är vem som håller i den.

-Hallå? -Mr Dixon?

-Det är ClA-agenten. Är ni ensam? -Ja, det är jag. Vad står på?

Vi har problem. Jag kan inte berätta i telefon. Kom genast hit - ensam.

Jag måste åka till vår polygame agent.

Vi fårta en titt på huset senare.

-Vad har hänt? -Jag vet inte. Chefen är där inne.

Det är ni. Jag var rädd att ni inte skulle hinna hit i tid.

Dagen ni anlände blev en man mördad på flygplatsen.

Det minns jag. Vad är ni rädd för?

Stå still!

Det var inte jag. Han blev skjuten genom fönstret.

Han är död.

Han ville berätta nåt viktigt, men de hindrade honom.

Förbannat också!

Kom, så går vi.

Han pratade om det här mordet. Vad vet ni om det?

''Gåtfullt mord på flygplatsen. Offret saknade identitetshandlingar.''

-Vet ni vem det är? -Chefen anförtrodde sig inte åt mig.

-Ni vet inte vad han ville mig? -Nej.

Jag vet bara att jag vill hämnas.

Om jag kan vara till nytta hjälper jag gärna till.

Mördaren trorförmodligen att även vi kände till allt.

Nu siktar han in sig på oss.

Han kommer att försöka döda oss, med alla medel. Tänk på det.

Kom.

Jag har en vän som väntar i stan. Vi åker direkt till honom.

Vad är det där?

Sådär, ja. Nu brakar det loss.

Var beredd på allt.

Han blev mördad. Han var amerikansk agent.

-Ni får vittna. -Javisst. Han hette Bob Dixon.

En reko kille. Men i hans yrke fiinns det ingen plats för reko killar.

Kan vi ta formaliteterna omgående? Jag måste slutföra uppdraget.

Följ med. Vi ska inte uppehålla er en minut mer än nödvändigt.

Även den här gången...

...klarade jag mig.

Bravo, Lester. Om jag kommer hem levande, bjuder jag på öl.

-Jag måste gå till planet. -Ni har inga fler spår att följa.

Vår agent blev mördad och britten har åkt hem. Det fiinns inget att göra.

Om ni ska ta ett plan är det ett som gårtill Washington. Genast!

Jag tar vägen om Alperna. Hitlers skatt måste fiinnas där nånstans.

Antingen får ni medalj, eller så blir ni utkastad från USA. Lycka till!

Major Brady, kan ni skicka nån till Alperna?

Äntligen. Fisken är lokaliserad.

Nu gäller det att hitta lyan.

Visst avslöjar den saker, men inget som liknar en bunker.

Bingo!

Jag har visst glömt något...

Var kommer ni ifrån? Hurtog ni er hit utan skidor?

Hur skulle jag tagit mig hit med skidor? Jag kan inte åka skidor.

-Ska ni till samhället? -Jag hoppas det.

-Vill ni ha skjuts? -Javisst, men hur?

Ställ er på skidorna.

Sådär, ja. Försiktigt...

Håll om mig och böj benen efter mina rörelser. Är ni redo?

-Är ni rädd? -Nej. Fast jag har inte så bråttom.

Ni skulle ju hålla fast er. Hoppas inget är brutet.

-Jag tror inte det. Kör ni snötaxi? -Jag är här på semester några dar.

-Vilket är det bästa hotellet här? -Mitt. Längst ner, hotell Cristiania.

-Dixon! - Stanna! -Keene!

-Det är verkligen ni! Ni lever! -Det verkar så.

Ni var ju helt förkolnad!

Det var chauffören som jobbade åt vår agent i Marrakech.

Stackarn. Jag som misstänkte honom.

De dödade även polygamisten.

Jag vet. Jag åkte till honom för att berätta att ni var död.

Jag möttes av fyra förtvivlade fruar.

-Är ni här på semester? -Jag?

Och vilken semester sen... Hur kom ni att tänka på det här stället?

Det verkade logiskt. Vilken var den enda lugna, säkra platsen-

-där Hitler kunde ha gömt sin skatt? Bara Schweiz.

Och med tanke på...

...diktatorns list och paranoia, vilket berg skulle han valt?

Matterhorn ärytterst otillgängligt. Jag underskattade er logik.

Jag tänkte precis som ni. Och innan kvinnan dog sa hon ''bergen''.

Den som sprängde huset och försökte döda mig, är inte långt härifrån.

Om bunkern verkligen ligger här.

Min metalldetektor registrerade något i bergen.

Det kan ha varit bunkern. Jag gick inte ner, eftersom det var i en dal.

Jag har hyrt en helikopter. Den är här imorgon bitti.

Perfekt! lmorgon skrider vi till verket.

Jag ska se om jag fortfarande kan åka skidor - det kan ju komma till nytta.

-Jag ska göra likadant. - Stanna! -Vart ska ni?

-Jag ska träna inför morgondagen. -Kan ni åka skidor?

Det kan inte vara så svårt att stå på ett par plankor.

-Vi ses sen. -Kör!

Det är alltid trevligt att se en vackerflicka vid ens fötter.

Era skidor är klara.

Ser man på - snömannen! Vad gör ni här?

-Väljer ut skidor. -Ni kunde ju inte åka skidor.

Jag tänkte pröva. Ni skulle kunna följa med mig.

Så kan ni hjälpa mig i backarna. Med er skulle jag lära mig fort.

Kom!

En skidolycka, sa de. Men en skida knäcks inte bara.

Det var ett attentat. Nån hade mixtrat med skidan.

-De försöker oskadliggöra oss. -Med mig lyckades de.

-Jag kan inte följa med imorgon. -Jag åker själv. Ta det inte så hårt.

Här sitter jag med gipsad fot.

Herr Keene harfått förhinder. Han skrev en lapp till er.

-Jag tar hans plats. -Javisst.

Vart ska vi?

Gå närmare berget.

Där nere.

lnga tricks, då skjuter jag dig! - Sätt fart nu!

Gå in!

-Vi gick rakt i fällan. -Du gick rakt i fällan, Dixon.

-Vem är du? -Charlie Clarke. Eller din kamrat...

Alexander Keene.

-Jag ser att foten har läkt. -Jag ville ta emot dig personligen.

Det känns svårt att döda dig, för jag ser dig som en vän.

-Vad hände med Keene? -Jag lät döda honom på flygplatsen.

Jag skulle döda dig också, men mitt folk misslyckades.

Så jag fiick en annan idé. Bli kvitt några besvärliga medarbetare-

-och övertyga dig om att ditt uppdrag var slutfört.

Jag sprängde huset sen mitt folk flytt genom en hemlig gång.

En genialisk plan. Men jag förutsåg inte att Dora visste något.

Du kommer att dö som hon. Det är en fiibrillator.

Hjärtattack. En stöt-

-och hjärtat kollapsar. Man kommer att hitta dig under snön.

Titta!

Var det du som stal fotona från mitt rum?

lngen får se mitt rätta ansikte. Jag dödade ClA-agenten i Marrakech-

-så att han inte skulle berätta för dig att Keene hade dödats.

Det här är värt mer än ett människoliv!

Du har gjort allt förgäves. Ser du...

Jag följde efter dig hit.

En av dina pistolkulor är en sändare. Jag stoppade i den i Marrakech.

Signalen innebär slutet för dig.

Snart är härfler agenter än på ClA:s högkvarter.

Vi beskjuts av ett flygplan!

De skjuter på oss!

-Vi skjuter ner helikoptern! -Nej!

Jag tar hand om det.

Flyg ovanför den!

Träff!

De måste ha träffat oss! Jag nödlandar!

Där kommer de. Stick! Jag uppehåller dem.

Om vi båda dör kommer ingen att få veta sanningen!

Skynda dig! Stick!

Lycka till!

Keene!

Spelet är över! Kom fram!

Stå still, annars dödar jag dig!

Bravo, Bob Dixon! Du har vunnit.

Kom och hämta mig. Titta.

Du riskerar inget.

Men du har också förlorat, Dixon. Vi kommer att dö båda två.

Jag har aktiverat en tidsinställd bomb.

Vi har40 sekunder kvar att leva.

Det är över!

Ner på marken! Bunkern exploderar!

-lnget som är brutet? -Nej, jag tror inte det.

-Är du rädd? -Nej, men vi har ingen brådska.

-Du sa att du inte åker skidor. -Jag narrades.

-Jag narrades också. -Jag vet.

Vanliga flickor bär inte på dynamit. Du är en av våra agenter.

Ja, men det är inte allt.

Jag är din manlige kollega.

Sergeant Wilson Tucker, avdelning 3.

Å, nej!