Original subtitles

I SurrealEstate.

Jag heter Kit Rampart.

Du känner dig hotad. Du känner dig mer som...

Kit the Spirit Stalker än du vill erkänna.

Det värsta är tystnaden.

Berätta. Lockande erbjudande.

Nej. Jag har en känsla av...

att det här med fastigheter kommer att ordna sig.

Jag hittade ett vackert hus som väcker allt till liv igen.

Susan, du tog det vi gör och färgkodade det.

Det finns inget magiskt med din process.

Jag tar över härifrån.

Vad ska du göra? Skvallra för Zooey igen?

Du var nedlåtande, avfärdande och ett riktigt as.

Den nye Luke verkar defensiv och revirhävdande.

Men i sådana här frågor måste du...

stämma av allt med mig.

Du kanske borde fundera på att göra saker på vårt sätt.

Jag älskar det här huset.

Jag älskar alla mina objekt, men det här är...

speciellt.

Det är det.

Missförstå mig inte, vi älskar att arbeta med dig...

och jag är säker på att vi hittar en köpare.

Jag hoppas det.

Men jag måste fråga: Varför säljer du?

Du har bott här i mindre än ett år.

Jag antar att du äger ett hus.

Ja. Ett helt nytt.

Nytt för mig, i alla fall.

Och du älskar det, eller hur?

Mm.

Då har du tur.

Det här huset och jag har aldrig...

aldrig riktigt...

fått kontakt.

Jag gör mig nog osynlig.

Det behöver du inte...

Mm.

Ni måste vara Emmett och Mandy! Jag heter Susan.

Hej. Vilket vackert ställe.

Ni har något riktigt fint framför er!

Det är inte ofta vi hittar en kulturhistorisk fastighet...

som moderniserats så varsamt.

Vårt nuvarande hem är så litet.

Tänk att ha plats att andas!

Att breda ut sig! Att bjuda hem folk!

Vänta bara tills ni ser det moderniserade gourmetköket.

Då kan vi äntligen ha Thanksgivingmiddagen...

hemma hos oss.

Gör er redo att bli förälskade.

Vad sägs om det här som första intryck?

Föreställ er familjefester här...

högtider eller vänner som tittar förbi.

Hon har aldrig gjort så där mot någon annan tidigare.

Bara mot mig.

Jag antar att de inte kommer lägga något bud.

Nej, det tror jag inte.

Jag hörde att Roman Agency specialiserar sig på...

sådant här.

Det gör vi.

Det är bara bra att få en liten...

förvarning innan vi börjar visa huset för folk.

Självklart. Förlåt.

Som sagt, det är första gången det hänt någon annan än mig.

Tror du att ni kan hjälpa mig?

Vi kan försöka.

Jag pratar med mitt team och återkommer.

Någon aning om vem hon kan vara?

Det är ett gammalt hus.

Förmodligen någon som en gång bodde här.

Tills hon inte gjorde det längre.

Huset byggdes 1934.

Bara fyra ägare före Tolliver.

Vem gör sig allt besvär med att planera ett bröllop...

bara för att ställa in på själva dagen?

Jag skulle vara mer benägen att skada mig själv vid frieriet.

Drew är en så trevlig man.

Tänk att flytta in i ett hus man trodde att man älskade...

och behöva stå ut med det där.

Har vi något sätt att kontakta henne?

Det har vi faktiskt.

Något nytt.

Då testar vi det.

Fint ställe. Hur stort är det?

Strax under 650 kvadratmeter.

Sovrum?

Fyra. Jag mejlade dig allt det här.

Måste ha missat det.

Du måste organisera mapparna i inkorgen.

Jag tar tag i det direkt.

Var är herr Tolliver? Han sa att han skulle vara här.

Du har koden till nyckelboxen, eller hur?

Herr Tolliver?

Herr Tolliver, det är Susan Ireland.

Jag antar att det är här hon brukar hänga.

Jag kollar köket.

Gör det. Jag testar Augusts walkie-talkie.

Han måste ha gått ut.

Varför ser alla Augusts maskiner ut som det folk 1953...

trodde att maskiner 1997 skulle se ut?

Han förklarade det för mig en gång.

Tydligen är andra sidan mycket känsligare...

för analog teknik än digital.

Men du behöver inte förstå det.

Gör det bara.

Hallå.

Hallå?

Hallå?

Något hände.

Mördad.

Hörde du det?

Vad sa hon?

Mördad!

Men du hängde dig själv.

Nej, nej, nej! Mördad!

Vad håller dig kvar här?

Vad vill du och vad behöver du?

Jag...

har mannen.

Har du mannen?

Vilken man?

T-T-T-T...

olliver!

Var är herr Tolliver?

Han var m-m-min.

Hitta...

den som mördade mig.

Vet du inte vem som dödade dig?

Jag... mördade...

mig...

Eller...

så hängs Tolliver!

Vem är du?

Vem... mördade...

mig?

Mördaren... annars...

T-T-T-Tolliver...

hängs i halsen!

Vad?

Vad händer nu?

Vi får väl hitta en mördare eller förlora en klient.

På det hårda sättet.

Det är därför vi inte kan ha fina saker.

Se om du kan laga den.

Den fungerade bra tills den överhettades.

Ingen respekt.

Så någon mördade henne och fick det att se ut som självmord?

Tydligen.

Jag behöver inte berätta vad det gör...

med vårt rykte om ännu en av våra klienter...

Vårt rykte? på grund av ett problem...

Är vårt rykte viktigare än den trevlige mannens liv?

Det sa jag inte! Okej!

Det jag inte förstår är hur hon inte vet vem som gjorde det.

Hon var ju där.

Inte om hon blev knuffad.

De döda är precis som vi.

De förtränger obehagliga upplevelser.

Men det förklarar varför hon fortfarande...

hänger kvar.

Hon kan inte gå vidare förrän hon vet vem som gjorde det.

Så om vi löser mordet...

rensar vi huset och räddar en klient samtidigt.

Jag gör en djupdykning i tidigare ägare...

och ser vem som kände bruden på den tiden hon levde rövare.

Jag tar första våningen.

Jag tar andra.

Jag tar översta våningen. Vi samlas igen om en timme.

Då kör vi.

Jag tittade bakom tavlan.

Där fanns ett dolt fack.

De här låg där. Det är som om hon ville att vi skulle hitta dem.

Dagböcker, hemligheter...

och innersta tankar från någon som heter Genevieve.

Genevieve. Det är en början. Dela upp arbetet.

Vi tar varsin dagbok och läser hemma i kväll.

Vi jämför anteckningar i morgon.

Ge mig en till August. Han älskar att läsa.

Luke!

Jag ville bara fråga dig om en sak.

Okej...

Jag funderar på att skaffa mäklarlicens.

Verkligen? Ja.

Jag tänkte bara: Hur svårt kan det vara?

Bra poäng. Allvarligt...

du borde absolut göra det. Du skulle vara jättebra.

Skulle du anställa mig som mäklare?

Utan att tveka.

Okej. Tack.

Utifrån ditt svar...

har jag en sak till att berätta.

Jag fick licensen i dag. Verkligen?

Jag har pluggat de senaste tre månaderna och sedan...

Vad roligt! Grattis.

Åh!

Tack.

Menade du det om att anställa mig?

Du är redan anställd. Vi måste bara reda ut...

vad det innebär för bemanningen och allt sådant.

Du kanske kan gå över lite i taget?

Ja. Vad som än fungerar.

Oavsett vilket...

är jag superduperstolt över dig.

Faktiskt...

är jag också det.

Typ. Skit samma. Hej då!

Välkommen hem, Susan.

Du älskade det huset.

Det var ljust och glatt...

och jag brukade bara ligga där och dagdrömma.

Det var den enda sommaren pappa inte var bortrest i jobbet.

Mm.

Jag brukade bara ligga i solen...

och lyssna på honom när han spelade piano.

Det var en fin sommar.

Fan!

Vad hände med larmet?

Huset, vilken tid var alarmet inställt på?

Ditt alarm är inställt på 18.15.

Nej! Jag menade 06.15!

Alarmet är nu inställt på 06.15.

Huset, lås upp dörren.

Huset!

Har någon hört från Susan? Nej.

Okej, då börjar vi.

Okej.

Vår Genevieve är Genevieve Wilson...

49 år när hon tydligen hängde sig i trappräcket...

några timmar efter att hon gift sig med sin tredje man.

Polisen...

avskrev det som självmord när de hittade hennes brev.

Genevieve var något av en kändis.

Hon skrev flera böcker om föräldraskapets glädjeämnen.

Hon lärde en hel generation hur de skulle uppfostra sina barn.

Enligt polisrapporten...

hade de flesta gästerna redan åkt hem.

Bara fyra personer var kvar i huset.

Så om Genevieve blev mördad måste det ha varit någon av dem.

Låt oss träffa våra tävlande.

Spara lite vin åt de andra gästerna.

Vi tar bilden så att vi kan åka hem.

Marilyn Bates...

Genevieves redaktör och närmaste vän.

Judy, för himlens skull, kan du sluta dona?

Judy Renault...

hennes mångåriga personliga assistent.

Vi arbetar alltid.

Nathaniel Hingston, hennes tonårsson...

från äktenskap nummer två.

Han skrev en avslöjande bok om sin mamma på 90-talet.

Jag skickade en digital kopia till er allihop.

Tack.

Hitta en plats.

Där är han!

Och sist men inte minst...

herr Arthur Aldean...

den helt nyblivne maken nummer tre.

Ett ögonblick. Så där, du är perfekt.

Tack, Marilyn.

Alla vittnade om samma sak.

När festen började lida mot sitt slut...

bestämde de sig för att ta ett sista gruppfoto.

Sedan ursäktade sig Genevieve och gick upp.

Mindre än en timme senare kom hon ner igen...

den snabba vägen.

Det måste vara maken...

enligt varenda true crime-podd någonsin.

I sin dagbok...

skrev hon att Arthur älskade henne villkorslöst.

Dagboken jag läste handlade mest om hennes son Nathaniel...

och vilken besvikelse han var.

Nathaniel bor fortfarande kvar i stan.

Jag mejlade honom i går kväll, men förväntar mig inget svar.

Den där boken var rätt brutal.

I min dagbok var Genevieve säker på att alla älskade henne.

Särskilt någon som kallades W. En hemlig älskare.

Vi håller oss till de misstänkta som vi vet var där den kvällen.

Lyssna på det här.

Jag fick precis svar från sonen Nathaniel.

Han har gått med på att komma hit i kväll.

Jag vet inte.

Han verkade rätt obehaglig i dagboken.

Han har säkert vuxit upp nu.

Susan sms:ade precis.

Hon tittade förbi Tollivers hus...

mellan två visningar.

Var han där?

Nej.

Men jag tror att bruden börjar bli otålig.

En liten påminnelse om vad som händer...

med stackars herr Tolliver om vi inte löser det här.

Det får inte hända.

Hittade du något intressant i din dagbok?

Mjukporr om någon som heter W.

Ja, han dyker upp överallt.

Hon skrev också rätt hemska saker...

om Nathaniel. Hennes son?

Ja. Jag glömde berätta...

Det lät som att han var ett monster!

Han anlade bränder och plågade djur.

Herregud! Jag slår vad om att han gjorde det!

Luke, han är mördaren!

Håll fast vid den tanken.

Hej. Kan jag hjälpa dig?

Jag är här för att träffa herr Orley.

Jag heter Nathaniel Hingston.

Du är sonen! Hej, Nate!

Nathaniel.

Jag hämtar honom.

Vill du ha något att dricka?

Har ni mellanmjölk?

Nej.

Då är det bra.

Du skämtar.

Tyvärr inte. Hon är i huset...

och säger att hon blev mördad.

Hon har tagit mannen som äger huset...

och hotar att döda honom om vi inte löser det.

Mammadrama på hög nivå.

Vad kan du berätta om kvällen då hon dog?

Herregud.

Judy var...

min mammas assistent.

Judy hade klivit ner från korset...

länge nog för att duka undan.

I dagboken kallade din mamma Judy...

sin högra hand.

Bara om mammas vänstra hand höll i en fonduegaffel...

som hon ständigt stack ut Judys ögon med!

Mamma avskydde svaghet och Judy var...

svag.

Men Nate, i din bok sa du...

Jag heter Nathaniel!

Och ja, jag förlorade...

oskulden med Judy.

Ursäkta mig.

Du är...

Du är skytt, eller hur?

Jag är vädur. Jag visste det.

Får jag lukta på ditt hår?

Helst inte. Mm.

Kanske senare.

Ja, Judy tog min oskuld.

En närmast herkulisk uppgift.

Sedan började hon utpressa mig!

Det kostade mig tiotusentals dollar i fickpengar!

Jag kunde ha skurit halsen av henne.

Vädur?

Är du säker?

Ganska säker.

Mm.

Okej.

Judy saknade både förmågan...

och rätt inställning för att döda någon.

Dessutom var det en bagatell...

jämfört med Marilyns pågående affär med Arthur.

Förlåt, vad sa du? Ursäkta?

Arthur lekte gömma korven med Marilyn...

under hela tiden han uppvaktade mamma.

Chockerande illojalt.

Det fick mig att vilja skåla för dem med varsitt kristallglas...

av propplösare och se dem långsamt lösas upp.

Känner du någon som din mamma kallade W?

Hennes toyboy.

Hennes tillflykt...

när Arthur inte kunde hitta stiftet...

i sin nummer två-penna.

Men Genevieve skrev i dagboken...

att hon älskade honom.

Han var inte kärlek. Han var...

motion. Om jag hade trott...

att han var en seriös kandidat till att bli min nya pappa...

hade jag tagit en bultsax till hans lilla...

Okej, Nathaniel. Vi förstår poängen.

Tack så mycket för att du kom.

Ni dömer mig. Jag känner det.

Men ni vet inte hur det är...

att vara sin mammas levande bevis på att metoden fungerar.

Om jag verkligen trodde att hon var tillbaka...

i världen och i mitt liv kanske jag skulle döda er allihop...

och sedan skjuta mig själv.

Vänta lite!

Vänta nu, Nathaniel.

Hm.

Du behöver verkligen inte göra det.

Till dig.

Den är signerad.

Med mitt eget blod.

Så speciellt. Tack.

Utsökt.

Jag tycker att ”mamman som uppfostrade Amerika”...

borde ha tagit några fler personliga dagar.

Jag känner mig otrygg.

Han är som en karusell med en lös bult...

i en brant nedförsbacke.

Det är han, eller hur? Vi är överens? Han är definitivt mördaren.

Ska vi berätta det för Genevieve nu eller vänta till mors dag?

Något med det här känns fel.

Han gjorde det definitivt.

Han luktade på mitt hår.

Vi tänker igenom det.

Det är möjligt att Nathaniel lämnade rummet.

Gick in i sin mammas rum...

och ströp henne med det gyllene repet.

Han skrev självmordsbrevet...

bar sin mamma till trappan...

Och...

slutscen.

Phil, kan vi titta på brevet igen?

Jag undrar om han ärvde en massa pengar.

Nej. Genevieve testamenterade hela förmögenheten...

till en räddningsverksamhet för shetlandsponnyer på Yttre Hebriderna.

Ingen fick något, inte ens Nate.

Nathaniel. Hm?

Luke kallade honom Nate och blev genast rättad.

Jag gjorde samma sak när han kom.

Han vill bli kallad Nathaniel.

Så det är rätt osannolikt att han skulle kalla sig själv...

Nate i ett självmordsbrev.

Kan du visa bröllopsbilden igen?

Den med de fyra sista.

Japp. Fortfarande obehaglig.

Han luktade...

på mitt hår! Jag vet. Jag beklagar.

Om det inte var Nathaniel...

vem kan det ha varit?

Judy då? Assistenten.

I sin bok skrev Nathaniel...

att han sagt till Judy att han inte tänkte betala mer utpressningspengar.

Kanske gick Judy upp för att berätta allt...

de började bråka...

och hon ströp Genevieve med det gyllene repet.

Judy hade svarat på hennes beundrarbrev i åratal...

så självmordsbrevet var enkelt att skriva...

och ni vet resten.

Nej, det köper jag inte.

Jag tror fortfarande på maken. Arthur.

Nej. Han går med käpp.

Han kan omöjligt ha släpat Genevieve...

och kastat henne över räcket helt själv. Hör på.

Marilyn är skitfull, eller hur?

Och hon kan inte tänka sig något mer ironiskt...

än att ligga med brudgummen på hans bröllopsnatt.

Men innan Arthur hann...

kasta buketten...

kommer Genevieve in.

Åh!

Arthur!

Marilyn!

Så de hjälps åt att strypa Genevieve...

Marilyn spökskriver självmordsbrevet...

de släpar henne till trappan, en i varje ände...

och kastar henne över räcket.

Lagarbete får drömmen att fungera.

Vänta lite.

Polisrapporten sa att de här fyra...

var de sista som var kvar i huset.

Precis. Någon av dem måste vara mördaren.

Vem tog då bilden?

Ja! Ja, herr Hingston, det är Susan Ireland från...

Väduren. Ja.

Herr Hings...

Nathaniel.

Jag hatar er allihop.

Nathaniel, det finns ett fotografi...

av er allihop från kvällen då din mamma...

gifte sig och tragiskt dog, och jag undrar...

om du minns vem som tog det?

Tack.

Det är faktiskt ett svenskt schampo som heter Jordgubbe.

Men fotografiet, minns du vem...

Okej.

Du har varit otroligt hjälpsam, Nathaniel. Tack.

Nej, jag ska faktiskt flytta utomlands.

Mm.

För alltid.

Mm. Ja. Okej, hej då.

Nå?

Han mindes inte exakt vem som tog bilden...

men det var någon ur personalen.

Trädgårdsmästaren eller hushållerskan.

Toppen.

Jag hittade faktiskt hennes personalregister...

när jag undersökte Judy.

Där fanns en komplett personallista.

Se om något sticker ut.

Bildligt talat.

Phil, hej. Vad har du?

Jag...

kollade personalregistret.

Jag trodde att det var en återvändsgränd.

Inte riktigt. Titta här.

Warden G. Oliver?

Ja, han var trädgårdsmästare. Han arbetade åt Genevieve...

i ungefär sex månader innan hon gifte sig.

Och dog.

Slutade han det här datumet? Är du säker?

Ja, dagen efter bröllopet.

Hör här...

jag vet att du verkligen gillar den här Tolliver.

Han är en rar gammal man... Andrew Tolliver.

Warden Oliver.

Och det fångar alltid min uppmärksamhet när saker rimmar.

Jag tror att min mamma traumatiserades av ett gratulationskort...

när jag låg i magen.

Tror du inte att det finns ett samband?

Den hemlige älskaren? W? Warden?

Det kan vara en slump.

Warden är ett anagram av Andrew.

Jag tyckte att du borde veta.

Phil berättade om Tolliver.

Det verkar rimligt.

Ingenting verkar rimligt. Luke, jag vet inte.

Kan vi prata om det i morgon?

Du är här!

Du är tillbaka...

fröken Ireland.

Jag är så glad att du mår bra.

Var har du varit?

Precis där vi är nu.

I dina drömmar.

Hur hittade du mig?

Ditt nya hus.

Det har mer magi än du anar.

Jag förstår inte.

Jag vet. Det är väldigt förvirrande.

Och jag är ledsen, men här är vi.

Du dödade Genevieve.

Jag har inget försvar.

Bara en förklaring.

Jag var 22.

Minns du hur det var att vara 22?

Hon var...

fantastisk.

Vacker.

Mäktig.

Och hon lade märke till mig.

Mig...

någon som försörjde sig på att gräva hål och fylla igen dem.

Det vi hade var fel.

Allt jag vet är att vår tid tillsammans var den lyckligaste i mitt liv...

varken före...

eller efter.

Jag brukade kalla henne min lilla docka.

Men jag sa att vi inte kunde fortsätta träffas.

Hon trodde att hon kunde vara gift med Arthur...

njuta av hans pengar och hans ställning...

och ändå vara med mig?

Jag sa nej.

Jag hade inte mycket självrespekt, men för Guds skull...

mer än så.

Sedan började dramat.

Vad gör du? Håll dig borta från mig.

Vi kan prata om det här. Kom inte nära mig!

Nej, kom inte nära mig! Du dödar mig!

Jag har frågat mig tusen gånger om hon verkligen hoppade.

Nej, håll dig borta!

Ah!

Nej!

Jag fick panik.

Skrev ett självmordsbrev...

smög ut via baktrappan och...

sa upp mig nästa dag.

Flyttade till New Mexico och bytte namn.

Spekulerade i markutveckling och tjänade bra.

Skickade nästan alla mina pengar till den där...

välgörenhetsorganisationen på Yttre Hebriderna.

Någonstans där ute finns...

en flock shetlandsponnyer med en imponerande portfölj.

Men skulden...

försvann aldrig.

Så när huset lades ut till försäljning förra året...

köpte jag det.

Jag trodde att mardrömmarna skulle upphöra.

Men de blev bara värre.

Genevieve bad dig inte hitta hennes mördare.

Hon försökte berätta att jag...

var mördaren.

Det är så hon ser mig.

Det är vad jag är.

Men jag älskade henne.

Fröken Ireland, Gud vad jag älskade henne.

Vad kan vi göra?

Vissa misstag slutar man aldrig betala för.

Men äntligen vet någon sanningen.

Äntligen kan jag få ro.

Ingenting är omöjligt, herr Tolliver.

Inte i mina drömmar.

Stäng av.

Huset!

Stäng av! Stäng av det!

Alarmet 06.15 har stängts av.

Du är en god själ.

Det sägs så.

Du fick ett nytt samtal från den där Rochelle någonting.

Jag skickade henne till röstbrevlådan. Tack.

Finns det en historia där?

Ingen jag vill berätta.

Okej.

Vad ska det där föreställa? En parabol eller något?

Något åt det hållet.

Och vem ska bära den?

Förmodligen Luke.

Den kan hjälpa honom att återfå lite av sin intuition.

Rör bara inte hans hår. Det är som ett världsarv.

Vi måste prata med henne igen. Det var en olycka!

Enligt mördaren själv!

Susan, om vi har lärt oss något de senaste dagarna...

så är det att alla ser saker ur sitt eget perspektiv.

De rationaliserar. De förvränger sanningen.

De ljuger? De ljuger!

Och ärligt talat känner de igen ett lätt offer när de ser ett.

Så det finns ingen försoning.

Inget hopp. Oavsett hur mycket man ångrar sig...

eller hur gott man levt i övrigt...

oavsett hur många shetlandsponnyer...

man betalat universitetsutbildningen för.

Jag vill försöka.

Vi hämtar Augusts nya och förbättrade radio...

och försöker prata med Genevieve.

Låt mig sköta snacket.

Tycker du inte...

att jag har lite mer erfarenhet av sådana här situationer?

Luke, om du fortfarande kunde göra det du brukade...

skulle vi inte vara här.

Jag vet vad jag ska säga.

Genevieve...

jag vet att du är här och att du hör mig.

Jag förstår dig, Genevieve.

En kvinna i affärsvärlden som arbetar dubbelt så hårt...

för att komma hälften så långt. Jag ser dig!

Många män utnyttjade dig.

Tre makar. Nathaniel.

Men Warden var annorlunda.

Han ville inget annat än att älska dig.

Han mördade dig inte. Det var en olycka...

så du måste gå vidare.

Och låta honom göra detsamma.

Han älskade dig, Genevieve.

Visst, åldersskillnaden och maktbalansen...

kunde ha varit mycket bättre, men...

han ville inte ha något från dig.

Förutom dig.

Befria honom.

Han är...

fri.

Hej.

Mår du bra?

Mm.

Jag pratade med ambulanspersonalen.

De sa att Tolliver fick en hjärtattack.

Det gick förmodligen så fort att han inte ens hann förstå...

Jag tror att jag behöver ta lite ledigt.

Det är därför jag alltid säger...

att du måste hitta en bättre balans mellan arbete och fritid.

Det här handlar inte om balans. Det handlar om att komma härifrån...

och tänka över mitt liv.

Jag arbetade åt en hemsk chef, Bob Livingston.

Jag uppslukades av honom...

kontrollerades av honom och kallade det ett förhållande.

Och nu arbetar jag här åt dig och det börjar...

kännas som andra versen i en riktigt usel låt.

Jag uppskattar inte direkt att nämnas i det sällskapet.

Synd för dig, Luke! Försök verkligen anstränga dig...

och föreställ dig en värld där allt inte handlar om dig.

Jag träffar er alla på bowlinginsamlingen...

som du anmälde mig som ansvarig för.

Under tiden går jag hem till mitt underbara nya hus.

Jag ska tillbringa lite tid där, göra det fint...

och fundera på om jag behöver ett nytt liv som passar till.

Hallå? Hej, Susan.

Det varma vattnet till ditt örtte...

finns i köket.

Det är något särskilt med ett hem.