Original subtitles

Tidigare i Dominion...

Gabriel samlar sig för ännu ett krig.

Och precis som Gabriel har vissa av dem alltid hatat människan.

Din strid är med en far som övergav dig,

inte med mänskligheten.

Min strid är med människorna

och alla som är dumma nog att stå på deras sida.

Innan ni bränner kvarlevorna vill jag ha tid med dem i labbet.

Ta reda på allt ni kan om dem.

Evelyn är drottning.

Hon har makten i Helena.

Och tyvärr delar hon inte min oro för Gabriel.

Det kommer inte att finnas någon Evelyn.

Det är dags för ett maktskifte i Helena.

Och som du vet har Arika många lojala anhängare i sitt hemland.

Jag vill att du behandlar dem som människor, inte siffror.

Vill du förändra hur saker görs

så gift dig med William.

Jag tänker inte gifta mig med William Whele.

För att du är kär i Alex.

Ska du gifta dig med William?

Jag måste tänka på stadens bästa.

Så fort bröllopet är över

ska du berätta för staden att du har gjort

allt du möjligen kan,

och sedan ska du avgå.

Det är dags för ett familjemöte.

Hur kunde du hålla barnet hemligt för oss?

Känner barnet till ditt brokiga förflutna?

Jag väljer den ädla vägen och väntar på att barnet

ska finna sin sanna natur och sedan komma till mig självmant.

Hur väl känner vi egentligen Michael?

Vad menar du?

Det står: "Akta dig för dem som står dig närmast."

Du sa att du aldrig skulle ljuga för mig.

Din bror berättade saker om dig.

Saker om ditt förflutna.

Är det sant?

Vi är inte klara här!

Vi måste bemöta hotet från de högre änglarna

med alla medel som står till vårt förfogande.

Hur kan vi använda statskassan till upptäcktsmetoder

som kanske aldrig kommer att finnas?

Vänta lite.

Jag måste tala med senaten.

Vad fan gör han?

Det är viktigt. Det är viktigt. Det handlar om Michael.

Det kan vänta.

Jag är inte säker på det, sir.

Släpp honom.

Jag vill höra vad han har att säga.

Han kan säga det någon annanstans.

Jag har två minuter kvar av min tid.

Jag överlåter min tid åt soldaten.

Jag vill höra den information han har

om ärkeängeln.

Jag heter Alex Lannon,

förstesergeant i Ärkeänglakåren.

Jag har tjänstgjort under Michaels befäl

de senaste sju och ett halvt åren.

Vilken världsomvälvande händelse fick dig att tro

att du kunde tränga dig in i den här kammaren?

Michael har ljugit för senaten.

För oss alla.

Han har medvetet hållit högre änglar gömda i Vega.

Jag visste det.

Ända sedan murarna byggdes.

Det är absurt.

Var är hans bevis?

Låt honom tala.

Tjänarinnan i huset Riesen...

Ängeln som dödade en tioårig flicka.

Michael gav henne personligen

ett medborgar-id för sju år sedan.

Menar du att Michael var delaktig i attacken?

Sir, jag vet inte.

Det måste finnas en förklaring till allt detta.

Michael har ägnat sitt liv åt människorna.

Varför har han då dödat så många av dem?

Michael har inte alltid skyddat oss.

Det fanns en tid då han massakrerade oss.

Sergeant, har du några bevis?

Ja, hans egna ord.

Han öppnade sig för mig.

Han erkände allt.

Och det finns mer.

De senaste sju åren

har Michael gömt en högre ängel i Ärkeänglakåren,

någon som ska skydda oss alla.

Ge oss ett namn. Vem?

Hon heter Noma Banks.

Alex Lannon vittnade precis inför senaten.

Vad sa han?

Han berättade saker.

Saker som inte ens jag visste om dig.

Jag borde aldrig ha litat på honom.

Senaten har röstat för att inleda förhandlingar om att avsätta dig.

Det talas om tvångsexil.

Jag besparar dem besväret.

Är det sant?

Vad tror du?

Jag behöver att du fortsätter att skydda Louis.

Han är en god själ.

Han har inte gjort något fel.

Om de avslöjar honom avrättas han av senaten.

Snälla, Becca, håll honom säker.

Du har mitt ord.

Du undrade om jag kunde älska.

Jag hoppas att du vet svaret nu.

Efter allt jag har gjort för dig.

Vakter.

Släpp mig.

Ärkeängeln! Ge upp!

När vi förenas med Gabriel...

förenas han med oss.

När vi erbjuder honom vår högtidliga lojalitet...

räddar han oss.

När vi bryts ner...

blir vi starkare där vi har brutits.

När vi är starkare...

är vi värdiga.

När vi är värdiga...

är vi trygga.

Det är för mycket. Tack.

Kan ni lämna oss ensamma en stund?

Tack.

Du ville träffa mig?

Ja, jag hörde om Michael. Jag kan inte tro det.

Det kan inte ha varit lätt för dig att gå inför senaten.

Du gjorde det rätta, Alex.

Jag måste säga...

Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig i en bröllopsklänning.

Du är väldigt vacker.

Jag måste gå.

Jag borde ha följt med dig den där kvällen efter jubileet.

Du, jag och Bix borde ha åkt till New Delphi,

men jag förstörde det...

...och det är för att min pappa präntade in

den här idiotiska ansvarskänslan i mig.

Vad vill du att jag ska göra?

Kasta dig över axeln

och smuggla ut dig ur staden?

Nej, självklart inte.

Det var du som övertalade mig att inte fly

från den jag är, från det jag måste göra.

Vad gör du, Alex?

Försöker få slut på kriget.

Hur? Genom att driva ut åttabollar?

Hur går det för dig?

Det gick inte så bra för min mamma, eller hur?

Jag försökte bara hjälpa dig.

Jag bad inte om din hjälp.

Varför bjöd du hit mig?

Har du inte någonstans att vara?

Ett bröllop?

Med någon du inte älskar?

Det här är större än jag och William.

Det handlar om folket.

Folket?

Handlar det inte om makten?

Menar du allvar?

Stadens härskarinna.

Nej. Tror du verkligen

att jag skulle vilja sitta i senaten

om det inte vore för att förändra saker?

Jag vet inte, Claire.

Jag kan inte tro dig.

Välkomna till Vega, mina damer.

Vi kommer med sorgliga nyheter.

Evelyn.

Du gjorde det som måste göras.

Du har förtjänat Vegas förtroende.

Du är en modig kvinna, Arika.

Evelyn var modig.

I en värld dominerad av män byggde hon en stad för kvinnor.

När vår tro gick förlorad

lärde hon oss att vörda det gudomligt kvinnliga.

Jag kommer att sakna henne.

Du är sen.

Motvind.

Min axel gör fortfarande ont.

Du har klor.

Det måste se trovärdigt ut.

Gabriels spioner kan finnas överallt.

Det gjorde det.

Alla från stadens herre

till V1:orna på gatan

tror att jag vände mig mot dig.

Tror du inte att det fungerar?

Min bror är inte lättlurad, Alex.

Han vill ha den utvalde. Det är vad han ska få.

Det blir inte så enkelt.

Jag borde göra det själv.

Nej, han sänker aldrig garden med dig.

Jag får honom att lita på mig.

Jag kommer tillräckligt nära för att sprätta upp honom.

Kommer du nära nog för att hugga honom

tar han dig med sig. Ni dör båda.

Om det får slut på kriget tar jag risken.

Min mamma, Jeep...

De offrade sina liv.

Kanske allt du har lärt mig,

all träning...

har lett fram till det här.

Ibland när det är tyst föreställer jag mig ljudet

av vågorna som slår, stänken mot mitt ansikte,

doften av salt.

Jag saknar mitt hem.

Jag har saknat dig.

Jag har saknat dig också, Uriel.

Du vet verkligen hur man låter en kvinna vänta.

Var har du varit?

Du känner mina bröder.

De tar så mycket av min tid.

När får jag träffa Claire?

Snart. När hon är ensam.

Om du har rätt om henne...

förändrar det allt.

När har min intuition någonsin svikit dig?

Hm?

Du kanske inte är den enda intuitiva här.

Misstänker någon vem du egentligen är?

Männen i Vega är som män överallt,

för arroganta för att ens tänka tanken

att de blir lurade.

Men om de fick veta vem du egentligen är

skulle de hänga dig på stadens torg.

Du skulle bli den vackraste martyren

Vaggan någonsin har sett.

Jag är inte orolig.

De tror att de har Evelyns huvud på ett fat.

De har ingen aning om att jag lever och mår bra

och bor i deras herres residens.

På väg att ta den utvalde.

Och tar du, Claire, Williams hand

och lovar att älska, vårda och ge näring åt varje andetag

tills du drar ditt sista?

Ja.

Med den makt som staden Vega har givit mig

och under Frälsarens beskydd

förklarar jag er nu som man och hustru.

Claire, jag vill att du ska veta

att mina förväntningar i kväll

inte skiljer sig från dem jag hade i går kväll.

Det är okej.

Tack.

Nej, verkligen, tack.

Vincent, jag vill be om ursäkt.

För vad?

För att jag aldrig har vetat vad du heter,

det är det minsta jag kan göra.

Jag måste gå och se till min pappa.

Jag tror att han gör bort sig.

Pappa.

Jag hämtade en bourbon åt dig.

Tack, min son.

Ursäkta oss, Vince.

Visst.

Jag antar att du kommer till sammankomsten i kväll?

I Gabriels namn. Självklart.

Du hade rätt när du sa att det skulle göra ont.

Men du hade också rätt

när du sa att ett uppvaknande väntade på andra sidan.

Det är bara första steget. Det finns mycket lidande

på vägen mot frälsning.

Jag önskar att du hade visat mig tidigare.

Du hade aldrig lyssnat.

Förmodligen sant.

Jag satsade mina pengar på fel häst.

Mänskligheten är en ful mobb.

Men...

...Gabriel har lovat

att vi ska leva i fred med änglarna,

där akolyterna skonas tills Fadern återvänder.

Det passar mig.

Det gläder mig.

Hur är han?

Det är ödmjukande att vara i hans närvaro.

Nästa gång du träffar honom, kan jag få stå vid din sida?

Gabriel litar inte på någon.

Han skulle förstå.

Med all respekt, du är principat.

Jag är konsul, jag har tillgång till...

Jag säger till om han behöver din hjälp.

Okej?

Det gjorde hon säkert.

Gratulerar, Lady Riesen.

Å alla kvinnors i Helenas vägnar.

Tack. Det är mycket vänligt.

Helena har förstås sina egna seder, men...

Varför håller Vega fast vid äktenskapets ålderdomliga institution?

Särskilt en kvinna i din ställning.

Jag förstår inte vad du menar.

Jag menar, Lady Riesen, att det finns någon annan i ditt liv

som står dig närmare än din brudgum.

Nej, jag... Förlåt, jag vet inte vad du pratar om.

Oroa dig inte.

Det finns en sak vi från Helena är bra på. Att bevara en hemlighet.

Varför här?

Gabriel misstänker en fälla om vi är i närheten av Vega.

Så jag ska alltså döda Gabriel

och avsluta kriget i ett vattenland?

Håll bara fokus på klingan.

Det Gabriel sa om dig, om översvämningen,

jag tror inte på något av det.

Det borde du.

Så många liv, jag har tappat räkningen.

Alla avslutade av mitt svärd.

Så det är sant.

Min far skickade ut mig för att verkställa hans vrede.

Jag lydde hans befallning.

Kunde du inte ha sagt nej?

Det kunde jag, men det gjorde jag inte.

Jag tvekade aldrig, inte en enda gång.

Varför?

Jag erkänner det motvilligt, men blodet, våldet...

Det var berusande.

Du var inte alltid sådan här.

Det fanns en pojke, knappt nio år gammal.

Jag dräpte hans far och skulle precis dräpa honom

när min bror och syster till slut hann ikapp mig.

Gabriel och Uriel hade försökt stoppa

mitt dödande i årtionden.

De ansåg att Fadern hade gått för långt,

att jag hade gått för långt.

Och de slog mig nästan till döds.

Vänta.

Försvarade Gabriel människor?

Jag låg på det där fältet i flera dagar,

för svag för att röra mig.

Plötsligt sipprade vatten in i min mun.

Det var samma pojke.

Han hittade mig när han vallade sina getter.

När jag kunde tala igen frågade jag honom

om han kände igen mig,

och han nickade.

Sedan frågade jag honom varför han räddade mitt liv.

Vad sa han?

Han sa: "För att det var det rätta att göra."

Då insåg jag att min fars befallningar

inte alltid var så enkla.

Ibland var de ett prov.

I det här fallet ett prov jag hade misslyckats med.

Hur kan du leva med dig själv?

Din uppgång är min försoning, Alex.

Gör mig inte besviken.

Ingen press.

Hej.

Snälla, titta inte på mig så där.

Hur då?

Var är Furiad?

Pleasant View, 201.

Hur fick du honom dit?

Du och Furiad?

Det var eoner sedan, Alex.

Jag visste att han skulle gå med på att träffas.

Jag berättade bara inte att jag skulle bli lite sen.

Ända sedan jag träffade dig har allt varit lögner.

Nej.

Allt var inte lögner, Alex.

Så under grundutbildningen, när vi träffades,

och du bytte till britsen bredvid min,

var det inte för att Ethan snarkade.

Du höll koll på mig.

Ethan snarkade som en döende val.

Du hörde honom.

Hör på...

Förlåt.

Jag önskar att jag kunde ha varit ärlig mot dig.

Jag följde bara Michaels order.

Han sa åt mig att ta hand om dig.

Ja, du tog verkligen hand om mig.

Han sa inte åt mig att ligga med dig.

Det var helt och hållet mitt val.

Kom igen, Alex.

Det är jag.

Hallå.

Måste vi samarbeta? Okej.

Men låt oss inte låtsas att allt är som vanligt igen.

Noma?

Visa barmhärtighet.

Låt mig fråga dig, vad skulle Gabriel göra med dig

om han visste att du hade en affär med min löjtnant?

Hm?

Din död skulle säkert varken bli snabb eller smärtfri.

Vad vill du?

Älskling, vad gör du här?

Jag hörde nyheterna från Helena.

Ja.

Vi hade en överenskommelse.

Du skulle hålla mig underrättad om stadens angelägenheter hela tiden.

Älskling, det är din bröllopsdag.

Och senast jag kollade har du inte tillträtt än.

När du gör det är det viktigt att övergången går smidigt.

Jag ska ge dig råd.

Nej, du ska inte ge mig råd. Jag vill inte ha dina råd.

Jag litar inte på ditt omdöme.

Var försiktig.

Snälla. Säg inte åt mig att vara försiktig.

Du är en belastning. En belastning för ditt eftermäle,

för det här huset, för hela staden, faktiskt.

För Guds skull, Claire!

Det där med Clementine är över. Ingen kommer någonsin att få veta.

Jag fick veta.

Ärligt talat, pappa, sedan dess kan jag inte se på dig på samma sätt.

Nu kan du det.

Jag byggde den här staden sten för sten!

Du byggde staden utan grundläggande mänskliga rättigheter för folket.

Claire, det räcker!

Precis, det räcker.

Jag behöver att folk tar mig på allvar.

Jag oroade mig alltid för att du inte hade vad som krävdes

för att överleva politikens ormgrop.

Du kommer uppenbarligen att klara dig utmärkt.

Hörde du honom?

Hans vingar. Furiad är med på planen.

De väntar på mig vid toppen.

Här.

Vad är det?

Whisky, 18-årig single malt.

Du kan skåla på min begravning.

Jag älskar självförtroendet.

Gabriel kommer inte att ordna någon välkomstfest åt mig.

Det finns en risk att jag aldrig tar mig ut ur hans näste.

Noma.

Noma. Noma!

Vad?

Om du inte vill fullfölja det här förstår jag helt.

Jag har kommit så här långt. Tror du att jag ger upp nu?

Du måste lova mig,

om något går snett, försök inte skydda mig.

Gör vad som krävs för att fälla Gabriel.

Vad ska det betyda?

Lova mig bara.

Jag lovar.

Madame Arika, jag beklagar verkligen det som hände Evelyn.

Även om det smärtar mig vet jag att Helena blir bättre av det.

Vår heliga prästinna Laurel har precis anlänt från Helena.

Hon vill ge er en äktenskapsvälsignelse.

Det vore en ära.

Lady Riesen,

alla i Helena firar din uppstigning till makten.

Vi hoppas att du snart kommer och besöker oss.

Det skulle jag gärna göra.

Tack.

Må de kärleksfulla tidvattnen bära er båda i hennes armar.

Mm.

Välsigne dig.

Du hade rätt.

Hon bär på den utvaldes barn.

Kärnkraft verkar nästan oväsentligt nu.

Vi har gott om tid att få deras energi.

Just nu behöver vi bara smuggla iväg Claire

och det ofödda barnet till Helena.

Och om Alex är som andra män

följer han dem vart vi än för dem.

Och när han kan översätta märkningarna

lär jag mig hur jag besegrar mina bröder

och avslutar blodsutgjutelsen en gång för alla.

En värld i fred.

Precis som min far ville.

Vi gör framsteg, Edward.

Vi har genomfört en sekventiell, mikroskopisk undersökning

av vävnaderna och en toxikologisk analys.

Det verkar som om änglarnas dorsala skulderblad, där vingarna dras in,

innehåller vävnad som går att penetrera.

Det är obduktionen. Hur går det i labb två?

Vi gjorde precis en intressant upptäckt.

Det visar sig att deras muskler är känsliga för elektriska stötar, precis som våra.

Vi kan framkalla tillfällig förlamning.

Har du hört något från Michael?

Efter allt han har gjort för Vega,

alla liv han har räddat,

är det så här de visar sin tacksamhet.

De driver bort honom från staden han hjälpte till att bygga.

Jag tog med din medicin.

Nej, jag behöver inte den. Jag...

Jag lämnar Vega.

Vad pratar du om?

Jag vägrar tillbringa de återstående åren av mitt liv

instängd på någon vind och bygga bord och förbannade stolar.

Det behöver du inte.

Du är en erfaren statsman, Edward.

Vi behöver din insikt.

Den insikt jag hade delade jag med mig av för länge sedan.

Du är redo, Becca. Du och Claire är redo.

Edward, vi behöver dig.

Inte så här.

Jag har aldrig stått still.

Jag tänker inte börja nu.

Jag antar att du inte har berättat för Claire.

Hon skulle bara försöka övertala mig att stanna.

Vart ska du ta vägen?

Det finns ingen säker plats utanför murarna.

Det är självmord, Edward.

Om jag kan ta mig till New Delphi

har jag goda chanser.

Hjälp henne, Becca.

Ta hand om henne åt mig.

Se vem som är här, Michaels lojala löjtnant.

Ärkeängeln Gabriel.

Ett djärvt drag

att visa dig inom räckhåll för min klinga.

Jag har ingen annan att vända mig till.

Michael angrep Alex.

Han har återgått till sitt gamla jag.

Det var bara en tidsfråga.

Barnet har fullständigt förlorat tron på Michael.

Och ärligt talat har jag också det.

Varför kommer du då till mig?

Alex vill träffa dig.

Jag tror henne inte.

Hon talar sanning.

Jaså, Furiad?

Han har fått veta om Michaels förflutna och är rasande.

Han vill höra din sida av historien.

Nåväl.

Jag träffar pojken.

Tack, ärkeängeln.

Och jag ska använda dig som kärl.

Du måste förstås sänka garden.

En soldat som du är mycket starkare än en frukthandlare.

Va?

Du trodde väl inte att jag bara skulle gå rakt in i en fälla?

Var är klingan?

Där du sa åt mig att lägga den för femtionde gången.

Var är de?

Ha tålamod!

Det har gått en timme.

Alex, om du inte är helt fokuserad måste vi tänka om.

Jag är fokuserad.

Inte om du tänker på Noma.

Du låter dina känslor fördunkla ditt omdöme.

Jag hade inte haft de här känslorna om du inte hade placerat henne i mitt liv.

Du är inte redo.

Är jag inte redo?

Du är inte redo.

Kanske inte.

Jag tänker inte se dig få dig själv dödad.

Oroa dig inte för mig.

Jag är redo att dö.

Jag tror att det du egentligen oroar dig för är din bror.

Du klarar inte av det, eller hur?

Du kan inte döda honom.

Han kommer.

Pappa?

Har du sett min pappa?

Nej, frun.

Okej.

Sir, ni får inte lämna murarna

utan säkerhetseskort.

Se på mig.

Lite trevligare att titta på den här gången, eller hur?

Gabriel.

Vem annars?

Du hade rätt.

Michael har ljugit för mig hela mitt liv.

Han har ljugit för alla.

Jag har fått nog.

Jag har försökt döda alla,

och det är okej för dig?

Självklart inte.

Jag vet att det inte är okej för dig heller.

Något förändrades inom dig.

Det kan du ge dig fan på!

Min far övergav mig.

Du vet hur det känns.

Han äcklades av sin skapelse.

Hur människorna vände sig mot varandra.

Och jag hatade dem,

varenda en, för att de drev bort honom. Varför skulle jag inte göra det?

Och jag tänkte att om jag gjorde mig av med dem alla

skulle han komma tillbaka till mig.

Och tacka mig för att jag gjorde det han själv inte hade hjärta att göra.

Hur passar jag in i din plan?

Du ska återställa freden på den här planeten och ovanför den.

Genom att göra vad? Döda människor?

Nej. Det är det fina.

Du förenar människorna.

Bereder vägen för hans återkomst.

Varför jag?

Jag har ingen aning.

Bara att Michael gömde dig så fort du föddes,

så att mina syskon och jag inte skulle kunna hitta dig.

Ganska orättvist, tycker du inte?

Han sa att du försökte döda mig.

Varför skulle jag någonsin göra det?

Du och dina märkningar är allt jag har kvar av min far.

Min bror är en lögnare, Alex.

Det har du själv fått uppleva.

Allt han vill är att kontrollera dig

så att han kan kontrollera alla.

Och hela det här skådespelet

med att vara människornas vän är bara ett bedrägeri!

Och du behöver inte gå på det.

Följ med mig, Alex, så inser du att jag inte är din fiende.

Tillsammans...

...ska vi föra tillbaka Fadern.

Okej. Okej.

Kom tillbaka hit i egen gestalt.

Göm dig inte bakom en besättning.

Vill du att jag ska lita på dig

måste vi göra upp ansikte mot ansikte.

Sedan kan du föra mig vart du vill.

Så det här är en förhandling.

Jag måste skydda mig själv.

Mm.

Hur vet jag att jag kan lita på dig?

Du har mitt ord.

Ditt ord.

Michael gav mig sitt ord, min far gav mig sitt ord.

Jag bryr mig inte mycket om ord!

Om du vill bevisa dig för mig

tar du det empyreiska stålet jag vet att du är beväpnad med

och kör det genom det här hjärtat!

Det kan jag inte.

Noma var Michaels spion.

Sörjer du hennes känslor för dig?

De är lika falska som Michaels kärlek till människorna.

Hon förrådde dig, Alex.

Hon förrådde oss alla.

Hon måste dö.

Ingen behöver dö.

Om du inte är villig att göra det vet jag att inget av det här är äkta.

Du måste lova mig.

Om något går snett, försök inte skydda mig.

Det var det jag trodde.

Noma, vad har jag gjort?

Förlåt.

Förlåt.

Förlåt!

Förlåt, förlåt, förlåt!

Vad har jag gjort?

Michael, jag gjorde bort mig!

Backa!

Ge mig din tändare!

Vad gör du?

Jag återgäldar tjänsten.

Håll henne.

Det fungerade när hon gjorde det på mig.

Förlåt.

Jag var tvungen att bevisa mig för honom, men jag borde inte ha gjort det.

Det fungerar inte.

Ha tålamod.

Det fungerar inte!

Ha tålamod!

Noma, snälla!

Snälla, Noma!

Det fungerar inte!

Han är vacker.

Vi ska vaka över honom.

Skydda honom från andra och från sig själv.

Jag skyddar honom med mitt liv.

Vad ska jag kalla honom?

Du ska inte kalla honom något.

Inte på länge. Du ska iaktta honom på avstånd.

Men hans pappa gav honom namnet Alex.

Trevligt att träffas, Alex.

Trevligt att träffas, Alex.

Noma!

Klingan slet sönder hennes hjärta. Inte ens oljan kan reparera det.

Jag bad inte om det här!

Jag bad inte om något av det här!

De här märkningarna, sedan de dök upp,

har de bara fört med sig död och smärta!

Släpp mig!

Släpp mig!

Vad hände?

Jeep?

Sch.

Hur kom du hit?

Fortsätt. Ingen får veta att jag är här.

Kom igen.

Du slog mig ganska rejält förut.

Bättre nu?

Ta den.

Vad gör du?

Vad skulle du offra för att få tillbaka mig?

För att få tillbaka Bixby?

Vad som helst. Allt.

Du har inte lärt dig någonting.

Det är ditt öde att rädda mänskligheten,

oss alla, inte några av oss.

Jag förstår inte.

Det är dags att frigöra dig själv, min son.

Du måste vara ensam i det här, Alex.

Det är enda sättet.

Du kommer aldrig att bli den utvalde.

Jag är den utvalde!

Nej, det är du inte. Inte än.

Pappa... Pappa.

Pappa!

Pappa!

Ah!

Vad gör du här?

Han kommer.

Gabriel kommer inte.

Han borde ha varit här nu.

Något är fel.

Mår Noma bra?

Hon återhämtar sig.

Vi återvänder till Vega.

Varning. Intrång i området.

Varning. Intrång i området.

Har du legitimation?

Ja.

Åh, fan.

Öppna eld!

Jag heter Gabriel.

Jag ger mig.

Vad tror han att han är? Odödlig?

Vad tror han att han är? Odödlig?

Du och jag vet båda att han inte överlever utanför murarna.

Din pappa är starkare än du tror.

Jag ska skicka ut en sökpatrull

och låta Ärkeänglakåren hämta tillbaka honom.

Det skulle han inte vilja.

Jag bryr mig inte om vad han vill, Becca.

Det får honom att se svag ut. Det får dig att se svag ut.

Claire, med allt du planerar att göra,

rättighetsförklaringen, V1-incidenten,

hur ska du få något gjort

om folk ser dig som en panikslagen dotter?

Du måste släppa honom.

Ja. Du har rätt. Tack, Becca.

Vad är det, senatorn?

Vi har en situation.

Var är Riesen?

Han är borta.

Va?

Vi måste fokusera på det som ligger framför oss.

Varje minut Gabriel lever

är en möjlighet för honom att slå till.

Han måste avrättas omedelbart.

Han är en ärkeängel.

Vet vi ens hur man dödar honom,

utan en kärnvapenbomb?

Jag kan bara dra slutsatser

utifrån obduktionerna av högre änglar,

men deras kroppar splittras

av en tillräckligt kraftig tryckvåg.

Jag har ingen anledning att tro

att en ärkeängel skulle vara annorlunda.

Vill du spränga honom?

Ja.

Jag föreslår att vi förseglar honom i ett betongvalv

omgivet av så mycket C-4 vi bara kan

och detonerar.

Claire, jag tror att din första instinkt är den rätta.

Vi förhör honom.

Vi tar reda på allt vi kan.

Vi har honom i förvar.

Det vore ett slöseri att inte försöka,

efter det som hände med Felicia.

Risken är för stor för att vänta.

Men tänk på vinsten.

Vi kan avslöja alla högre änglar i staden

och säkra Vegas framtid.

Ja.

Att döda Gabriel nu vore kortsiktigt, konsuln.

De slutar inte bara att anfalla för att han är död.

Du har velat förvisa Michael

så länge jag har känt dig, David.

Och nu vill du hålla Gabriel vid liv

innanför våra murar för underrättelser?

William, Becca, kan ni lämna oss en stund?

Självklart.

David, Gabriel dödade din fru,

dina barn.

Varför vill du inte ha hans huvud på en påle?

Jag avskyr honom,

men jag kan inte låta mina känslor

fördunkla mitt omdöme.

Han har information vi behöver,

och vi får inte en sådan chans igen.

När jag gick till ditt kontor

och hittade akolytens ögonbindel

trodde jag egentligen inte att den var din.

Jag ville bara utpressa dig.

Politik, förlåt.

Men nu börjar jag undra.

Undra så mycket du vill.

Jag har utrett det själv.

Jag spårade den till en i min personal, en hantverkare...

Vem?

Paul Sanchez.

Det fanns ett altare åt Gabriel i hans bostad.

Det är hanterat.

Jag är förvånad.

Jag skulle lika lite kunna dyrka änglar

som du eller din pappa, Claire.

Okej.

Så...

Vi lär oss allt vi kan i dag och dödar honom i morgon.

Visst.

Må han ruttna i det lilla som finns kvar av helvetet.

Att ge sig verkar inte ligga för dig.

Vad vet du om hur jag är?

Ganska mycket, faktiskt.

Jag uppfostrades av mannen som besegrade dig i strid.

Synd att han inte är här för att välkomna mig.

Jag är ett stort fan.

Ironiskt nog blir det hans dotter

som dödar dig.

Är det så ni för krig?

Motståndarens general lägger ner sitt svärd,

och som tack avrättar ni honom.

En general som hänsynslöst slaktade mitt folk.

Det skulle inte vara särskilt svårt.

Men jag är inte här för att prata om din avrättning.

Jag vill veta hur många högre änglar

du har gömt i Vega, och jag vill ha namn.

Åh.

En kvinna som vet vad hon vill.

Det gillar jag.

Svara på frågan.

Huruvida jag har mer personal innanför murarna

är irrelevant, eller hur?

Jag har gett mig och vill träffa min bror.

Varför?

Han är min familj.

Tänker du neka mig ett besök under min sista natt?

Vad du än planerar

var det ett misstag att komma innanför murarna.

Min plan är enkel, Claire.

Jag har kommit för att avsluta kriget.

Allt jag någonsin velat är att få tillbaka min far.

Först trodde jag att sättet att göra det

var att rena planeten från alla människor

som gång på gång gjort honom besviken.

Men nu har den utvalde kommit.

Han bär min fars sista skrifter på sin kropp.

Han kan ställa allt till rätta igen,

utan mer blodsutgjutelse.

Synd att du aldrig hittar honom.

Vadå, menar du Alex?

Du har sett märkningarna på nära håll, eller hur?

Du säger att du känner mig.

Jag känner dig också.

Du vet ingenting om mig.

Låt oss se.

Vad sägs om något litet och personligt,

som din favoritblomma...

...öknsalvia?

Min far gav sina ärkeänglar många gåvor, Claire,

bland annat förhöjda sinnen.

Jag hör varje andetag, varje rörelse,

varje litet hjärtslag.

Vad fan gör han?

Synar vår bluff.

Sänk vapnen. Vad fan gör du här?

Jag skulle kunna säga samma sak om honom.

Han står på vår sida, Claire. Det har han alltid gjort.

Gabriel vill träffa honom.

Mig?

Ja.

Jag litar inte på honom. Låt mig gå in.

Nej, det är för farligt.

Alex, han känner till ditt namn.

Det är han som sitter i bur, inte vi.

Det är mig han vill träffa.

Jag går in.

Michael, vi vet båda att det är en fälla.

Låt mig gå in. Låt mig avsluta det här en gång för alla.

Nej, absolut inte.

Staden är nedstängd,

och det går en halv miljon volt genom den cellen.

Tills vi förstår vilka faror vi står inför

ska du inte gå någonstans.

Alex...

Jag är stadens härskarinna nu, och det är en order.

Är det tydligt?

Ja, det är tydligt.

Bra.

Jag går in.

Det här slutar nu.

Vad tror du att du gör?

Är något fel?

Jag såg dig på mötet.

Du tvekade,

funderade på att rösta för att avrätta Gabriel omedelbart.

Vad skulle jag ha gjort,

hållit ett känslosamt tal för att hålla honom vid liv

när Claire Riesen misstänker att jag är förrädare?

Hon hittade ögonbindeln här i vårt hus, minns du?

Jag skyddade oss.

Eller försökte du skydda dig själv?

Samtidigt som du kastade Gabriel under bussen.

Tro vad du vill.

Det är inte dina tvivel på min lojalitet som oroar mig,

utan att du är förblindad av din hängivenhet till Gabriel.

Jag är inte förblindad.

Jag litar på honom.

För att han värdesätter mig på ett sätt du aldrig kan förstå.

Varför berättade han då inte att han skulle komma till Vega?

Varför viskade han inte till ledaren för sina akolyter

att han skulle gå genom porten och ge sig?

Finns det andra han litar mer på?

Han avslöjar sina avsikter när tiden är rätt.

William, tro mig, det är mitt hopp

att Gabriel har varit ärlig,

men vi måste räkna med möjligheten att han avslöjar oss.

Min tro på Gabriel är lika stark som någonsin.

Och det är inte honom jag oroar mig för.

Jag förväntar mig att du gör allt i din makt

för att förhindra hans avrättning.

Hur kunde du inte veta?

Han är din bror.

Jag har bott i den här staden i flera veckor.

Tvingats vara trevlig mot de här idiotiska männen. Det är förnedrande.

Du har gjort ett enastående arbete.

Ja.

Och jag vägrar låta det gå till spillo

medan din bror går in i Vega och lockar bort den utvalde

rakt framför näsan på oss.

Ingen tar Alex.

Vill du gå in i hans cell?

Har du blivit galen?

Ja, det har jag. Och du är passets sergeant.

Mitt pass är snart slut!

Så snälla, terrorisera nästa kille.

Ethan, kom igen! Fem minuter!

När har jag någonsin bett dig om något?

Förlåt, men jag har order att inte släppa in någon.

Det är hans order som är de enda som räknas.

Okej, men det är ditt ansvar.

Och den store mannens.

Snälla, akta ryggen.

Skicka din vän för att vinna mitt förtroende?

Och sedan på ett mystiskt sätt hela henne med märkningarna.

Jag var imponerad, Alex.

Men nu är jag besviken.

Du står fortfarande lika nära min bror som alltid.

Du lär dig fortfarande ingenting.

Du kan inte lära mig något, Gabriel.

Jo, om du bara lyssnar.

Jag är den jag är.

Jag står för alla mina misstag.

Men jag är den enda som aldrig har ljugit för dig.

Alla som står dig närmast. Jeep...

Tror du att du känner mig?

Michael, till och med Claire.

Tror du att du vet vem jag är?

Du har ingen aning.

De använder dig alla för sina egna syften.

Du har ingen aning om vem jag är!

Följ med mig, Alex.

Tänk på Claire.

Jag har akolyter överallt, Alex.

Om jag dör, dör hon,

tillsammans med ditt ofödda barn inuti henne.

Vad sa du?

Det stämmer, Alex.

Du ska bli pappa.

Jag känner att du svävar där ute.

Vad sa du för att stoppa Alex?

Han gick snabbt, eller hur?

Du fördröjde bara det oundvikliga, Gabriel.

Jag minns att din var den första rösten jag hörde.

I det första ögonblicket var jag ensam i mörkret.

Men jag minns dig,

din närvaro där med mig.

Jag minns.

Det tröstade mig och gav mig hopp.

Dagen vi skapades, min andra hälft,

min tvilling, ärkeängeln Gabriel.

Bara Uriel och Raphael vet hur det är

att vara förenade som vi.

Till och med morgonens son föddes ensam.

Vårt band lät mig alltid

veta vad du tänkte.

Och nu förbryllar du mig bara.

Min yin.

Min bättre hälft.

Du bröt bandet först, Michael, när du slutade lyssna.

Jag kände att jag inte hade något val.

Vet du vad jag gör, Michael?

Jag upplyser dig, precis som jag försökte för århundraden sedan.

Säg mig, broder,

har du någonsin tvivlat på de här människorna?

De är intelligenta. Det ger jag dem.

Den här... imponerande vingbojan.

Den måste ha varit under utveckling länge.

Vad tror du att den är gjord av?

Det känns faktiskt som empyreiskt stål.

De har något fuffens för sig, Michael.

Allt som håller dig i schack är bra enligt mig.

Louis behöver inte hållas i schack.

Han har inte gjort något fel.

Förutom när jag besatte honom, förstås.

Vad har Louis med det här att göra?

Jag såg världen ännu en gång genom hans ögon

och blev förvånad över vad jag såg.

Ett stort rum, högt i tak,

vita väggar, sterilt.

Takfönstret var en fin detalj,

men det jag minns mest

var det jag såg omkring honom,

den vita symbolen på rött.

Hur vet jag att något av det är sant?

Det gör du inte.

Men en av vår sort

misshandlas av dina människor, Michael.

De du älskar,

de som gjorde dig till förrädare.

Det verkar som om de återgäldade tjänsten.

Broder.

Är det sant?

Vadå?

Barnet.

Är det sant?

Jag... Förlåt, Alex.

Sanningen är att jag inte tänkte berätta för dig.

Jag trodde att det skulle vara bättre om du inte visste.

Hur skulle det kunna vara bättre?

För att du inte kan vara pappa åt det här barnet.

Det är inte ditt val.

Du har ingen aning om vilken sorts pappa jag skulle bli.

Jo, det har jag, Alex, och det har du också.

Alex, vi växte båda upp utan en förälder,

och ingen av oss vill att det ska hända igen.

Det här barnet, vårt barn, ska växa upp tryggt och omhändertaget.

Av William?

Ja.

Du sa det själv. Alla som står dig nära har en måltavla på ryggen,

särskilt ditt barn, den utvaldes barn.

Gabriel vet att du är gravid.

Ja, men han kommer inte...

Det finns akolyter överallt.

Jag bryr mig inte.

Han kommer inte att vara ett problem längre.

Tills han är död, Claire, måste vi flytta dig till en bunker.

Omge dig med så många vakter vi kan lita på.

Vad pratar du om?

Alex, nej, jag tänker inte bara försvinna under jorden,

inte när staden är i fara.

Jag tar inga risker. Kalla in kåren.

Vi behöver ytterligare ett dussin vakter här uppe nu.

Uppfattat.

Michael.

Michael, hör du mig?

Michael.

Vad?

Jag behöver dig i huset Riesen omedelbart.

Claire behöver ditt skydd.

Michael, var är du?

Huset Thorn.

Michael.

Michael!

Något är fel med Michael.

Jag måste gå.

Stanna här.

Släpp henne inte med blicken.

Ja, sergeant.

Michael, vad är det här för ställe?

Louis är här.

Va?

Varför?

De dissekerar oss.

Var beredd.

Gabriel kan fortfarande besätta honom.

Michael...

Michael.

Louis.

Michael.

Det är dags.

Vi ska få ut dig härifrån.

Michael.

Nej, låt den vara.

Michael, titta på mig.

Se vad som är kvar av mig.

Som min vän, snälla.

Snälla.

Snälla.

När Fadern återvänder.

När Fadern återvänder.

Du ljög för mig.

Jag måste hålla Vega säkert.

Se vilka extrema åtgärder du har vidtagit för det!

Det är komplicerat, Michael.

Michael!

Hela tiden har du utnyttjat mig.

Michael, hör på!

Samlat information om... om min sort!

Michael!

Det var inte därför jag var med dig.

Jag brydde mig om dig.

Titta på honom!

Michael, lugna dig!

Du behöver inte tro mig,

men mina känslor för dig var äkta.

Att skydda människorna i den här staden

är viktigare för mig än något annat,

och jag är ledsen om du inte kan förstå det.

Du behöll Furiads klinga hela tiden.

Vad tänkte du göra, döda mig med den?

Michael, jag...

Michael!

Michael, släpp henne.

Hallå! Michael!

Släpp henne.

Michael, sätt ner henne!

Jag skyddade oss.

Nej!

Michael, vad har du gjort?

Där är Michael.

Han har dödat senatorn!

Michael, snälla!

Nej! Michael, sluta!

Sluta!

Michael!

Michael, det räcker.

Du har gått för långt.

Allt du har lärt mig.

Allt du har lärt mig.

Allt!

Och så här slutar det.

Till mitt försvar försökte jag varna dig.

Min brors vrede känner inga gränser.

Håll dig borta från mig.

Och håll dig borta från Claire.

Claire.

Är det allt du oroar dig för?

Mina akolyter finns överallt i Vega.

Jordbrukstornen,

kärnkraftverken,

er militär.

Hur tror du att jag tog mig ut ur cellen?

Kom igen, Alex!

Sätt din tillit till mig.

Ge mig en chans att vägleda dig.

Det enda sättet att avsluta kriget och föra tillbaka Fadern

är genom dina märkningar.

Det kommer aldrig att hända.

Jo, det kommer det.

Annars bränner jag ner staden

och alla i den till grunden.

Allt blod,

alla liv,

blir ditt ansvar.

Valet är ditt.

Jag beklagar verkligen det som hände Becca.

Det är fruktansvärt.

Radarn följde Gabriel österut.

Vi har tappat honom.

Han är borta.

Det är inte ditt fel.

Det var så dumt av mig att tro att vi kunde hålla honom,

även om det bara var i några timmar.

Min pappa hade inte tvekat.

Hallå.

Det är också mitt fel.

Jag stödde beslutet att skjuta upp avrättningen.

Det är okej.

Vi tar oss igenom det här,

som en familj.

Du vet...

Jag hörde dig och Alex,

och jag tänker inte stå här

och låtsas att det inte gör ont.

Men jag har ett förlåtande hjärta, Claire,

särskilt för dem jag älskar.

Och jag kommer stolt att uppfostra barnet som om det vore mitt eget.

Jag skyddar det med mitt liv.

William...

men jag tänkte göra ett försök.

Mina favoritblommor.

De brukade åtminstone vara det.

Ökensalvia.

Varför ville du skjuta upp Gabriels avrättning?

Det ville jag inte.

Jag förstår inte... Vad menar du?

Av samma skäl som du.

Ögonbindeln jag hittade i ditt hus

var din.

Claire, det du säger är obegripligt.

Vet du vem som var helt begriplig i dag?

Gabriel, när han berättade att du var en akolyt.

Claire, du kan inte lyssna på Gabriel.

Han är en lögnare.

Han försöker bara komma åt dig.

Hur kan du veta det? Du har aldrig träffat honom, eller hur?

Nej, självklart inte.

Jag höll din hand.

Jag... Jag bad med dig.

Jag litade på dig.

Claire, det här är ett missförstånd.

Nej, rör mig inte.

Det du säger är obegripligt.

Vakter!

Rör mig inte!

Du har missförstått allt.

För honom till tjänstefolkets rum,

och säg inte ett ord om det här till någon.

Nej, Claire, lyssna på mig!

Låt mig bara förklara!

Gå.

Farväl, William.

Det är en fars värsta mardröm.

Allmänheten får inte få veta att principaten var en akolyt.

I dag befann sig William på fel plats

vid fel tillfälle.

Han kom i vägen när Gabriel flydde.

Jag vill inte att han görs till hjälte efter sin död.

Han var en fegis.

Jag sköter tillkännagivandet

och detaljerna.

Och jag ska sörja honom på ett lämpligt sätt.

Du har alltid vetat hur man provocerar vår bror.

Precis som jag förutspådde

har han återgått till sitt gamla jag.

Kommer den utvalde också?

Jag är försiktigt optimistisk om hans lojalitet.

Och din?

Som utlovat.

Mitt svärd är ditt.

I min sons frånvaro

har Gabriel bett mig leda

den här heliga församlingen.

Låt oss be, alla tillsammans.

När vi förenas med Gabriel...

förenas han med oss.

När vi erbjuder honom vår högtidliga lojalitet...

räddar han oss.

När vi bryts ner...

blir vi starkare där vi har brutits.

När vi är starkare...

är vi värdiga.

När vi är värdiga...

är vi trygga.

När vi förenas med Gabriel...

förenas han med oss.

När vi är starkare...

är vi värdiga.

När vi är värdiga...

är vi trygga.

När vi förenas med Gabriel förenas han med oss.

När vi erbjuder honom vår högtidliga lojalitet

räddar han oss.

Alex.

Gabriel har flytt.

Jag hör alla möjliga galna rykten om Michael.

Vad fan hände?

Ethan, jag behöver be dig om en tjänst.

Jag behöver att du ger det här till Claire.

Kom igen, berätta vad som händer.

En dag ska jag förklara allt för dig,

men just nu

måste du lova mig att ta hand om henne.

Tack, broder.

Kan du åtminstone berätta vart du ska?

Du vet att jag inte kan.

Pappa?

Vad gör du?

Var är vi?

Claire vill avrätta dig som förrädare.

Ge mig en chans. Jag behöver bara förklara för henne.

Hon har inga bevis.

Hon behöver inga bevis. Hon är stadens härskarinna.

Och du avslöjade dig själv.

Gör det bara snabbt.

Du kunde ha dragit in mig.

Du kunde ha berättat för Claire att jag var inblandad,

men det gjorde du inte för att du är lojal.

Du är stark.

Jag må vara trasig, men jag tänker inte skjuta min egen son.

Mat, vatten och förnödenheter

för två, kanske tre dagar här ute.

Vad du än gör

får du aldrig återvända till Vega.

Gå.

Kommer jag att få se dig igen?

Jag heter Alex Lannon.

Jag är din pappa.

Och det här är de svåraste ord jag någonsin har skrivit.

När jag var pojke fick jag ett brev av min pappa,

ett meddelande som tog mig flera år att förstå.

Jag hoppas att det här budskapet är tydligt.

Din pappa älskade dig och ville aldrig lämna dig.

Det krossar mitt hjärta att ta farväl

utan att någonsin ha träffat dig.

Det var det jag var tvungen att göra,

inte bara för dig, utan för oss alla.

Jag gör det här för att ge dig det jag aldrig fick,

ett normalt liv, en familj, lycka.

Sådant finns det ont om.

Men om du läser det här

är chansen stor att allt jag har gjort

har varit värt det.

Jag älskar dig.

Mer än du någonsin kommer att förstå.

Din pappa, Alex.