Original subtitles

Det är återbesök om tre månader, sen kan du konstateras vara cancerfri.

Vi har grupper för folk som har genomgått likartad behandling.

–Det är nog inget för mig. –Men nu vet du att de finns.

Och du ska tänka på om du vill ha en bröstrekonstruktion.

Nej, det tror jag inte att jag vill.

–Vet din man om det? –Leif? Ja, det tror jag.

Han tycker att jag duger som jag är.

Bara jag gör citronfromage en gång i veckan.

Han bryr sig mer om det inre.

Han vet nog inte att ett saknas.

Om man har råd, så är det många par som gör en resa.

Det ska vi i nästa vecka. Min dotter ska gifta sig i Italien.

–Ja, vissa de kan. –Ja.

–Varsågod. –Tack.

–Hej på er! –Hej!

–Kom här. –Tack.

Hej. Jag heter Marco. Min kusin Alessandro.

–Patrick. Min flickvän Astrid. –Trevligt att träffas.

JAG ÄLSKAR DIG

BRÖLLOP I ITALIEN

–Hur länge bodde ni här? –Bara på sommaren.

Vi skulle ha flyttat hit, men så dog mamma.

–Villan. –Ja, jag ser det.

Här är nyckeln. Vi kommer i morgon.

–Då ska vi prata om mat, vin. –Vin, kött – allt.

–Och hur ni ska förbereda bröllopet. –Hej då!

Hoppa upp. Kom igen. Jo, jo!

Jaha...

Så fint det är!

–Det är vansinnigt romantiskt! –Ja.

–Åh! –Här är inte en enda möbel.

–Vi får sitta på golvet. –Nej. Här finns ju ingenting!

Var tänder man?

–Ingen ström. –Möbler.

En soffa, fåtölj och allt möjligt.

Pappa är aldrig här, men här är ju ingen ordning alls.

Vilket skämt!

Det är rustikt, och det är perfekt.

–Du, Astrid... –Ja!

Det här går inte. Vi får leta upp ett hotell i stället.

Vad pratar du om? Det är världens bästa idé.

Vi hinner.

Eller hur?

–God morgon. –God morgon.

–Var är alla? –De är på kurs.

Kurs igen? Det har ingen sagt.

Gud, vad jag hatar det här landet. Kan du ringa upp Rumänien?

Hur går det?

Grattis!

Har den äran i dag Har den äran i dag

Har den äran, käre Philip Har den äran i dag

–Käre Philip... –I dag har Philip födelsedag...

Kan jag få ordet?

Tack. Jag vill bara säga grattis.

Vi är så glada över att ha dig som chef.

Men vi tycker att du arbetar för mycket.

Så vi vill ge dig nåt du ska göra på fritiden.

Varsågod. Det är ett fallskärmshopp.

–Ja. –Tusen tack.

Vi tycker att du ska komma ut... Att du ska ta steget ut i livet.

Ja. Jag saknar ord.

Och vi måste tacka din svägerska Benedikte.

Utan dig hade vi inte vetat att Philip fyller år.

En applåd för Benedikte.

Ja, kom in.

Jag ville ge dig nåt mer personligt.

Med min present får du gå ut, tillsammans med mig.

–Höga klackar? –Tangoskor. Jag dansar på torsdagar.

Tack, Bitten, men du får nog hitta en yngre partner.

Bitten. Underbara, vackra flicka. Det här kommer aldrig att hända.

Jag har valt att leva ensam. Så enkelt är det.

–Jag tänkte att det kunde vara kul. –Det är slut med tango för min del.

Rumänien. Ring upp igen. Annars har vi ruttnande gurkor för 80 000.

Men tack för omtanken.

Din son ringde från Italien. Allt går bra, och han ville gratulera.

Rumänien. Gurkor.

Leif? Är du hemma, älskling? Jag har en överraskning.

Leif?

–Är du inte på kemoterapi? –Den har jag ju avslutat!

Jag tog bara några blodprover.

Vi har lunch. Eller, den är slut nu.

–Vem är hon? –Bara Tilde från bokföringen.

Ligger du med Tilde från bokföringen när jag är på sjukhuset? Va?!

–Ta en taxi. –Ja.

Glöm inte att be om kvitto.

–Det här var ju inte så bra. –Hur kan du?

Nu när jag var frisk skulle vi ju ha roligt!

–Jag fattar inte. Hur länge har ni setts? –Sen...

–Hon har varit hos oss i 2,5 år. –Hon ser yngre ut.

–Hon är äldre än man tror. –Hon ser ut att vara som Astrid!

–Det är svårt att avgöra ålder. –Hon är knäpp som vill vara med dig!

–Du behöver inte vara så otrevlig. –Jaså, det säger du?

Du har sex i mammas skinnsoffa medan jag kämpar för mitt liv!

–Du sa ju att du var frisk nu. –Nej, jag gör kontroller hela tiden!

Soffan är inte din mammas, utan farbror Esbens...

Är du fullständigt likgiltig?

Nej. Vi ska ta det här med ro. Jag tycker att du överreagerar.

–Vad menar du? –Det har varit svårt för oss båda.

Det var svårt för mig att se dig vara så sjuk! Svårt att se dig ha det så!

Vi ses i Italien.

Efter 23 år lämnar han henne på det sättet. Vilket svin.

Man borde skicka dit ett mc-gäng. Och just när dottern ska gifta sig!

–Grattis. –Tack.

De har bara känt varandra i tre, fyra månader, men Patrick är underbar.

–Han läser till politiker. –Samhällsvetare.

Bröllopet är i Italien där familjen har en citronodling.

Kan jag ta den?

–Fick Leif nånsin byggt uterummet? –Nej.

Vilken lat skit han är.

Han är skitsnål också. Bra att hon slapp honom.

Han har faktiskt stöttat mig.

Han har inte lämnat mig på allvar.

Tilde säger att de ska gifta sig!

Nej då. Pappa är bara lite förvirrad.

–Nej, han är ett svin. –Säg inte så om din pappa.

Du försvarar alltid honom och han behandlar dig som skit.

–Vad säger Astrid? –Astrid har nog med bröllopet.

–Vad är det? –Lite godis till kvällen och nåt att läsa.

Mamma, jag ska inte på läger.

–Var hittade du dem? –I en låda i källaren.

Mamma, det löser sig. Jag tar hand om mig.

Men det är så länge! Jag accepterar det inte.

Kan du inte få gå på bröllopet först?

–De kan inte bara stoppa kriget. –Jodå.

Fan! Vad sysslar du med?! Herregud!

Titta vad du har gjort med min bil! Hur tänkte du?

Hallå? Är du skadad?

Är du skadad? Nej. Kom ut och se sidan på min bil!

Stopp! Kom ut innan du har ihjäl nån! Kom ut!

Kom igen. Gå ut ur bilen.

Stäng motorn, snälla. Stäng.

Okej. Du... Herregud.

Är du... Förlåt mig. Damen.

Man måste titta. Det gör man när man backar.

–Förstår du? Är du full? –Nej.

–Jag såg dig inte. –Bilen är ju enorm!

Vi ska alla med ett flyg! Men nu kan jag inte det...

Snälla, sluta gråta.

Jag har verkligen haft otur på senaste tiden.

Jag är inte van vid att resa ensam.

Så ja...

–Ge mig körkortet så ordnar vi det här. –Ja.

–Har du körkort? –Ja.

–Jag hittar det inte. Jag har det inte. –Nej, så klart.

Jag måste med flyget. Min dotter ska gifta sig i Italien.

Ska din dotter gifta sig? Ska hon gifta sig i Italien?

–Vad heter hon? –Har det med bilen att göra?

Min son ska gifta sig i Italien.

–Är du Patricks pappa? –Ja.

–Ja. Jag heter Philip. –Ida.

–Så Astrid är din dotter? –Ja.

Då löser vi det här där nere. Lycka till med parkeringen.

–Nej. Tänker du bara lämna mig? –Ja, jag måste sticka.

Bara lugn. Du har gott om tid.

Men...

Hallå?

Oj. Nej!

Herregud...

Nej, jag ser bara nåt.

Jag ringer... Nej, ring mig.

Såg du? Den bara fortsatte hälla upp!

–Lugn, jag ska inte störa. –Hallå. Ja.

Det är rädisorna som kommer först. Glöm allt annat.

Okej, vi hörs snart.

–Det är lustigt att vi inte har träffats. –Ja... Jag reser mycket.

–Jag var upptagen. Det är jag nu med. –Med rädisorna?

–Jag trodde att du bara sålde citroner. –Jag började med citroner.

–Men sen gick du in i rädisbranschen? –Nej, "rädisbranschen" finns inte.

–Okej. Vad är det du gör, då? –Vi säljer olika frukter och grönsaker.

Tomater, sallat, gurka, rosenbönor, apelsiner och citroner.

–Och rädisor, så klart. –Spännande.

Ja...

Prova det här. Det ska vara fördrink.

–Franciacorta, det är gott. – Patrik. –Tack.

Skål.

–Förlåt. –Det var väldigt gott.

Alessandro!

–Fortsätt prova, så kommer jag strax. –Okej, hej då.

–Skål. –Vad heter "skål" på italienska?

–Hej. –Redo? De är tunga.

–Kom igen. –Okej.

–Vi försöker igen. Okej. –Okej.

Du bara sitter och petar näsan. Skriv nu under och skicka, tack!

–Bilen väntar utanför. –Min resväska har inte kommit.

Bra. Underbart. Toppen!

Michael, var inte både värdelös och oambitiös.

Han fyller bara sju. Köp ett kort och sätt dig på flyget.

Är det uppfattat? Bra. Tack.

Jag fattar inte att nån vill arbeta för dig.

Du är så hemsk.

Och dum och otrevlig!

De får bra betalt.

Varför är du ensam? Var är Astrids pappa?

Och din fru, då? Förlåt.

–Jag trodde att Patrick hade nämnt... –Vad?

Förr brukade han ljuga och säga att hon levde.

–Nej, han har sagt att hon dog. Förlåt. –Det gör inget.

Så... Säg mig, vad är det du gör egentligen?

–Vad menar du? –Vad har du för skolning?

Skolning? Jag är väl ingen hund.

–Hur försörjer du dig? –Jaha...

Inget intressant. Jag är bara frisör.

–Frisör. –Varför är det roligt?

–För att jag har peruk? –Nej, nej.

Nej, den är fin. Väldigt söt. Du är väldigt söt.

–Förlåt. Jag är dålig på komplimanger. –Du borde ge lite fler.

Det är lite tunt längst upp.

Sidorna behöver putsas lite.

–Hej, mamma! –Hej!

Hej!

Hej, lilla mamma!

Hej!

–Hej. –Hej, Philip.

–Så fint här är. –Ja.

Jag ska visa ditt rum.

–Skönt att ses. –Ja.

–Har du ingen väska? –Den är i Köpenhamn.

–Hur var resan? –Bara bra, bara bra.

–Jag tar din väska. –Tack, jag...

Ja...

Visst är du glad?

Vi har haft väldigt mycket att göra. Och Patrick har varit helt skräckslagen.

–Du, då? –Jag är också skräckslagen.

Min lilla flicka ska gifta sig!

Hur visste du att pappa var den rätte? Var du säker från början?

Ja, jag tyckte att han var underbar.

–Är du osäker? –Jag vet inte.

Det är normalt att tvivla. Det finns inga garantier i livet.

Du är ju inte katolik, så du kan ju bara...

–Kul. Du pratar redan om skilsmässa. –Förlåt.

–Det löser sig säkert. –Ja.

–Har pappa kommit? –Han kommer i morgon.

–Han vill se Pompeji först. –Jaså?

–Varför reste ni inte tillsammans? –Du vet...

Pappa... Han har blivit kulturell. Allt är bra.

Tidningar.

Tack för att vi får göra detta. Astrid är jätteglad.

Naturligtvis.

Men det har kostat. Ganska mycket, faktiskt.

–Vi har slut på pengar. –Jag sa att idén var tokig.

–Ni skulle ha valt ett hotell. –Jag vet.

Strunt samma. Nu är vi här. Ni kan låna ett av mina kort.

–Känns det konstigt att vara här? –Nej.

Nej, resan var bara lång.

–Du slipper ditt rum. Du får det lila. –Det går bra.

Så där.

Det blir perfekt. Skönt med ett litet bröllop.

Det blir mycket frukt. Du kommer att gilla det. Tror jag.

–Om du är glad är jag glad. –Okej.

–Jag ska packa upp och så. –Javisst, så klart.

–Jag är så glad att du är här. –Okej.

–Hej då. –Hej.

–Hej då. –Hej.

–God morgon. –God morgon.

Patrick?

Patrick! Patrick!

Jag har hittat fina dukar och servetter.

–Hej! –Vi tog rast.

Men vi har bråttom.

–När kommer elektrikern? –Om två timmar. Jag lovar.

Älskling. Vi satt bara tjugo minuter.

Skönt att du inte stressar, men de kommer snart.

Jamen då går vi då.

Jag har skickat bud...

–De är trånga! –Du åt för många chips.

Salt binder vätska, och du har tjocka fötter.

–Benedikte. Min mamma Ida. –Hej. Ida.

Patricks moster och hennes dotter Alexandra.

Hon har övervikt för 2 200 kronor, men inga skor som passar.

–Min väska är försvunnen. –Jag hatar det! Så oproffsigt!

Vad betalar man för? Men du har fantastiskt hår.

–Det är en peruk. –Och du har humor också!

–Åkte du med Philip? –Ja.

Är han snygg, eller? Man bara dör. Då gör det inget om han är ful.

–Nu är vi här. –Visst är här underbart?

–Philip! Kom hit, kära du! –Snälla Benedikte.

–Din röst kan väcka de döda. –Jag älskar dig!

–Skål, mamma. –Skål.

Där är pappa! – Hej!

Hej, flickan min!

Är det inte hon från bokföringen?

Leif, vad gör du? Du kan inte komma till din dotters bröllop med henne.

–Bara lugn. –Lugn?

Drama!

–Varför gjorde hon så? –Leta upp en ny skjorta.

–Pappa. –Älskling!

Du är jättefin. Och vilket bygge!

–Hej, Leif. Välkommen. –Tack.

Tilde har du redan träffat.

Hej. Tack för att jag fick komma med så kort varsel.

–Pappa, ett ord? –Javisst. Jag ska ändå byta.

–Vad håller du på med? –Hon skulle åkt, men flyget ställdes in.

–Tilde... –Vad fan är det som händer?

–Jag sa att hon skulle med. –Nu får du fan lägga av.

Tänker du inte på mamma?

Jag har gått ner fyra kilo!

Kenneth hatar mig. Frisör-Vibe spottade efter min firmabil!

Det har varit hårt för mig med!

Varsågod. Det är min pappa.

–Tilde Rømer, Leifs fästmö. –Philip.

–Tilde, Leifs fästmö. –Benedikte.

–Hej. Leifs fästmö. –Hej. Fästmö?

–Varför sa du inte att ni har separerat? –Det har vi inte.

Är du galen? Han kommer ju med ludret från bokföringen!

–Så ska du inte säga. –Jo. Ordet "luder" uppfanns för detta.

Kan du berätta vad som händer, och vara ärlig?

Du får förlåta mig. Men jag trodde aldrig att han skulle ta med henne.

–Vilken idiot! –Ja, verkligen.

Men han är förvirrad och sorgsen.

Ledsen. Min sjukdom tog hårt på honom.

–Kan du höra dig själv? –Du förstår det inte.

Och det ska du inte behöva. Det är ditt bröllop. Slösa inte tid på oss.

Det blir säkert trevligt.

–Jag vill be honom åka. –Nej, han ska vara här.

Han är ju din pappa. Det är ditt bröllop.

Oroa dig inte för mig. Jag tar mig samman.

Gå nu till Patrick.

Stick nu!

Vad sysslar du med? Är du galen? Kom upp!

Kom upp! Det går en ripström där!

Varför simmar du där?

Det är galet. Jag menar det.

Med din behandling och allt.

–Vänd dig om. –Jag tittar inte.

–Det var härligt. –Kallt.

Det var friskt.

–Här, ta min kavaj. –Det behövs inte.

Tack.

Vänta lite. Förlåt.

Myror. Det är inte bra.

Om det finns myror är trädet angripet av pansarsköldlöss.

–Vad är det? –En insekt. En parasit.

Aonidiella aurantii. En otäck, liten fruktansvärd insekt–

–som förstör frukten och sen trädet.

Honorna är faktiskt värst. Hannarna är ofarliga.

De saknar mun och kan inte äta. De dör på några dagar.

Deras liv saknar helt mening.

–Nåt måste han väl göra? –Nej.

Honorna fortplantar sig asexuellt. Väldigt märkliga varelser.

Jobbiga och väldigt intressanta.

–Citronerna liknar apelsiner. –Det är apelsiner.

Det var ett apelsinträd i hundra år innan det ympades med en citron.

De flesta träden här var apelsinträd, så man måste hålla efter dem.

Det är en tidskrävande och kontinuerlig process.

–Bär det både citroner och apelsiner? –Ja.

Det gillar jag.

Citron är min favoritfrukt.

Jag kan inte tänka mig en värld utan dem.

Nej.

Nej, inte jag heller.

Visste du att botaniskt sett...

–...räknas citron som ett bär? –Nej.

Jo.

Oj, förlåt.

Okej. Tack.

–Varsågoda. –Men alla är inte här. Jag tycker...

Där är du! Kunde du skingra tankarna?

–Javisst. –Jag var orolig.

–Du är vacker. –Tack.

–Ida och jag möttes. –Du har hans kavaj.

Astrid, så fint det är.

–Vilket vin vill du ha? –Jag bryr mig inte. Båda är goda.

Okej...

Jag går om du ska tala.

Det är ohövligt att tala innan maten, men det blir kort.

Jag är ju Patricks moster.

Jag har tagit hand om Patrick i många år. Jag har varit en...

Vad heter det nuförtiden? Plastmamma!

–Pappersmamma. –Nej, du...

–Jag vill vara "mostermamma". –Försök vara mamma.

Jag ska säga att i kväll inte handlar om dig, Patrick. Eller dig, Astrid.

Nej, i kväll handlar det om vår värd Philip.

–Philip, Philip. –Ja.

Sätt fingrarna i öronen, annars kommer du att rodna.

–Kom igen, pappa. –Jag menar det!

–Menar du allvar? –Ja, in med dem. Fingrar i öronen!

Tack.

Patrick, du har en underbar pappa!

Astrid, din blivande makes far har betytt allt för mig och min dotter.

Han stöttade oss när min dotter kämpade med sin fetma.

När jag var orolig på natten. Han stöttade oss när hon skar sig.

Han stöttade oss när jag skildes från min man. Hemsk skilsmässa!

Ex-idioten, kallar jag honom. Nej, det här är ju er fest.

Den är möjlig tack vare Philip. Tänk att ni kan ha den här–

–där han gifte sig med min syster. Är det 26 år sen?

Vi hade ett gott öga till varandra redan då.

Vi blinkade till varandra och flörtade.

Tills Elizabeth snodde dig–

–innan jag hann räkna till tre. Nej, vad säger jag?

Allvarligt. Hon var en fantastisk syster.

Nej, två sekunder.

Ursäkta. Nu ska jag fortsätta.

Patrick, det var så synd om dig, min lille älskling.

Det var synd om Philip, men hon hade varit stolt att se dig med Astrid.

Jag är stolt, och det är nog Philip med.

Vi skålar till ett citat av Henry Miller.

"Kärlek får man varken nog av eller för mycket av."

Eller Herman Bang: "Likgiltighet är kärlekens värsta bottenskrap." Skål.

–Skål. –Skål.

–Nej! Förlåt! –Det gör inget, älskling.

Då kan vi sätta oss.

Vet du vem Herman Bang är?

–Herman Bang, ja. –Lägg av, du vill bara verka smart.

–Jag gör det själv. –Nej, det var mitt fel.

Ge mig den, så visar jag hur man gör.

Hårt. Och försiktigt. Väldigt försiktigt.

Sluta nu. Vad fan sysslar ni med?

Vad gör du, Alessandro? Vi måste skynda oss.

Kom igen, snabbt! Bär ut den!

Varför kan du inte sova? Är nåt fel?

Nej. Jag behövde lite frisk luft.

–Det gick bra. –Ja.

Bortsett från mostermammas tal, din pappas flickvän och din klänning.

Så är det i alla familjer. Några stollar finns alltid.

–Ja. –Det med klänningen var bara roligt.

Jag tror att det kommer att gå...

...jättebra.

Gå och lägg dig, älskling.

Okej?

Man får faktiskt ha sex innan man gifter sig.

Hur långt ska vi gå i värmen?

Jag säger bara en sak: spinning.

Du ser annorlunda ut i den klänningen.

Jag provade Astrids klänningar, men jag tvättade den här.

–Till och med bröllopsklänningen? –Jag fick inte.

–Otacksamma barn. Ingen respekt. –Äger du all jord här, Philip?

Egendomen sträcker sig cirka sexton tunnland ditåt.

Det måste ge jädrigt god vinst. Vad får man styck för såna små gula?

–Du pratar om pengar hela tiden. –Det gör jag inte.

Försök att njuta av naturen i stället. Lyssna på fåglarna.

Lyssna! De har de bra utan pengar!

Du får gärna låna en klänning av mig. Nån passar säkert.

De är tajta, men en är stretch.

Du kan sätta upp mitt hår. Det vore kul!

Bra idé, men vi ska ner och leta dukar och köpa en klänning till mamma.

–Kom nu, Tilde. –Ja.

Ja, det ska vi.

Titta där uppe. Så fint!

Där sitter Philip. Gick de inte tillbaka?

Det måste vi göra för att hinna.

–Gå tillbaka. Jag ska bara säga hej. –Du är så snäll.

–Han kanske vill vara ensam? –Nej, det vill ingen.

–Okej. –Vi ses hemma.

–Hej. –Hej!

–Får jag bjuda på en kopp kaffe? –Nej, tack. Det är bra.

Du borde ta tillbaka kreditkortet.

–Du köpte just en dyr klänning till mig. –Gjorde jag? Jösses.

–Jag betalar tillbaka, så klart. –Ännu bättre.

Är klänningen fin?

Jag har aldrig haft nåt så fint förr.

Ja, ser man på. Den kommer du att vara jättevacker i.

Vad vill du ha?

God dag. Vad önskas?

–Cappuccino. –Två cappuccino, tack.

Du har inte sagt en enda elak sak till mig på sex minuter.

Tystnad är magiskt.

Ja.

–Tror du verkligen att jag är så arg? –Ja.

–Hur träffade du din fru? –Vi träffades faktiskt här.

–Här? –Inte just här, men i Syditalien.

Sen åkte hon till Danmark, och jag förföljde henne.

–Gillade hon det? –Inte direkt. Men hon vande sig.

Jag bearbetade henne och så småningom mjuknade hon–

–och gifte sig med mig.

–Vad hände? –Hur menar du?

Hur dog hon?

–Gör det nåt att jag frågar? –Nej.

Hon hade bara...otur.

Det var en liten, löjlig olycka.

En mamma med tre skrikande barn i baksätet.

Det snöade, vägarna var hala...

...och hon bromsade för sent.

Hon träffade inte ens speciellt hårt, men Elizabeth...

...hon föll illa.

Det måste ha varit fruktansvärt.

Man kommer över det. Jag kom över det.

Patrick kom över det. Man går vidare.

Men inte föraren. Hon ville träffa Patrick och mig.

Hon ville be om ursäkt, men sen satt hon bara där och grät.

Hon sa inte ett ord, hon bara lipade.

–Är du fortfarande arg på henne? –Nej, jag är inte arg på henne.

Jag är arg på alla andra.

–Benedikte. –God kväll.

–Mår du bra? –Jadå.

–Alla smärtsamma minnen, då? –Ingen smärta.

Det är för spännande för att sova. Det är så mycket på gång.

Jag älskar Italien: mat, vin, romantik. Gör inte du?

Nej.

Nej, du har rätt.

–Det blir en fin dag i morgon. –Ja.

Vi kan väl gå till hamnen, ta ett glas vin och prata?

Det låter bra.

Du passar i den färgen.

–God natt. –Javisst.

–Hej då. –Hej.

Det här är Ida Hjort. Kan jag få prata med...

...den onkologiska avdelningen.

Jag har hittat... Jag känner en knuta på halsen.

–God dag. –God dag.

–Klippning? –Ja.

–Putsa lite på sidorna. –Ja. Varsågod.

Tack.

–Bara putsa lite? Inte kort? –Nej, bara lite.

Okej.

Där är de!

–Kom hit! –Så fin du är!

Hej!

–Grattis! –Tack!

–Fan, Kenneth! Vad gör du här? –Klart jag kommer när du ska gifta dig.

–Vad har du gjort med armen? –Jag ramlade, och det gör skitont.

–Nu ska vi festa. –Så glad mamma blir.

–Men det är en sak med pappa. –Vad är det nu?

–Han ska få stryk. –Nej, det är din systers fest.

–Jag gör det när jag är bra i armen. –Nej.

–Du är fin. –Sluta. Nu går vi.

–Mamma. –Vad är det?

Jag menar det verkligen.

Kom.

Alessandro. – Hej.

Kom.

–Har du brutit armen, pojk? –Kom inte nära.

–Hej. –Hej.

–Du är vacker. –Tack.

–Vacker. –Tack.

–Vill du ha nåt att dricka? –Ja, tack.

Gud, vilken vacker klänning. Hittade du den i stan?

–Ja. –Visst är butikerna bra?

–De tar morbror Philips pengar. –Nej, jag lånar.

Det är ett lån. Mitt kort tar inte så höga belopp.

Så du har lånat av Philip? – Så snällt att du bara lånar ut pengar.

Och den är snygg. Har du valt den?

Ida. Jättegoda druvor här nere.

Du är snygg i klänningen, det erkänner jag.

Hej.

–Så fin du är. –Du med.

Förlåt att jag stör er. Vi ska snart sätta oss och äta.

Jag vill hälsa alla välkomna.

Tusen tack för att ni kom hit till bröllopet.

Jag vill bara säga att ni ska spara lite på drickandet.

–Den riktiga festen är ju i morgon. –Varför sa du inte det?

Jag bara skojar.

Vi vill gärna säga... Jag är skitnervös. Så jobbigt.

Jag vill tacka pappa, som gör det här möjligt.

–Tack, Philip. –Tack själv.

Vi är glada, pappa. Hoppas att du har lika roligt som vi. Tack.

Astrid, din tur.

I morse tänkte jag på första gången vi träffades.

Det var väl en vecka sen?

Tre månader i morgon.

Men jag hade bara känt Astrid en kvart när hon sa att hon ville gifta sig...

...bo på landet, och ha sex underbara barn.

Astrid vill vara omringad av kärlek och fylla sitt liv och hjärta med kärlek.

Det tycker jag är helt fantastiskt.

Jag har råkat börja på mitt tal till i morgon. Det var inte meningen.

Men Astrid, jag älskar dig.

Av hela mitt hjärta.

Och jag hoppas att jag kan uppfylla din önskan.

Skål, älskling. – Skål.

Då äter vi!

Herregud. Tänk att vi låtsas vara en av dem.

Pappan ser ut som en Lucian Freud-tavla.

–Vad är det? –Vi ska dansa.

–Vi ska dansa. –25 000 för en bestrykning.

Kan du gå ner från soffan?

Underbar. – Nej, bort!

–Minns du klänningen jag hade i går? –Ja.

Det här är en annan. Den är för dans.

–Följ med, är ni snäll. –Vad?

–Alexandra. –Är hon full?

Nej, nej! Gud förbjude.

Vad har du gjort, Alexandra?

Har du druckit slattar? Stick två fingrar i halsen. Det ska upp.

–Mamma, jag mår jätteilla. –Jag har förberett resan i månader.

Du skulle inte ha varit med, men din pappa hade inte tid.

Det är min tur att ha roligt. Stick nu två fingrar i halsen.

Lika bra att du lär dig, som du äter. Kom igen nu.

Du är så jävla ful. Jag hatar dig.

"Jag, jag, jag." Kan det handla om mamma i fem minuter?

Nej, Alexandra! Så äckligt!

Jag kanske inte minns hur man gör, men det vore en ära att dansa med dig.

Absolut.

Många träd, va? Och många citroner.

Det kan man säga. Det är vackert.

Det ser helt galet ut när de hänger på en gren.

–Du har nog druckit en del. –Det är som att vara på all inclusive.

–Det är hemskt med din arm. –Ja.

–Var du inte jätterädd? –Nej, jag har varit med om det mesta.

Så är det i strid. Man tror inte att det händer en själv.

Jag hade en jävla tur.

Jag kommer tillbaka, så får du resten. Sitt kvar där.

Varför är du ihop med en gammal idiot som pappa? Du är snäll och snygg.

–Varför hittar du ingen i din ålder? –Jag vet inte. Jag gillar mogna män.

–Och det är pappa? –Ja! Men du är också ganska mogen.

–Får jag lov? –Varsågod.

Det är som förr. Jag minns några förbjudna steg.

–Leif... –Vad är det?

–Jag orkar inte. –Lite till. Följ bara.

–Nej, det är inte roligt. –Hörde du inte henne?

–Låt din mamma och mig dansa. –Håll käften!

–Bara gå. –Putta inte på mig, snorvalp.

Håll käften annars får du stryk!

Du är en skit till pappa!

–Kom inte nära! –Leifeluffe!

Kenneth!

–Hur gick det? –Säg inte "Leifeluffe".

Kenneth!

Kenneth!

Snygg vänsterkrok din son har.

–Han får inte slå sin pappa. –Han bad om det. Förtjänade det.

–Förlåt att vi är en sån galen familj. –Inte alls. Det går jättebra.

Det är bara...

Det här året har verkligen varit konstigt.

Mycket har hänt, och det mesta var inte roligt.

Det beklagar jag. Verkligen.

Din sjukdom... Vill du prata om den?

–Nej. –Det är okej. Men just nu mår du bra?

–Varför gjorde du så? –För att...

Jag vet inte.

Är du frisk just nu?

Jag vet inte.

Behandlingen är över.

Jag vet inte om jag är botad.

Nu är det så många saker...

–Varför är du så snäll mot mig? –För att du är underbar.

–Och för att du är vacker. –Nej, det är jag inte.

–Det var längesen. –Det är du fortfarande.

Du vet inte hur vacker du är.

Du är så väldigt vacker.

Philip, jag hörde om slagsmålet. Herregud, mår du bra?

–Ja, jag mår bra. –Den familjen är bara...

Oj!

–Jag var ute och letade efter Kenneth. –Ja.

Leta du efter Kenneth.

Alexandra sover. Hon ser ut som ett litet barn.

–Så ömtåliga... –Ja.

–Vad pratade ni om? –Lämna mig i fred.

Du måste inte göra allt ensam.

–Och du är skyldig mig en dans. –Nej, det är jag inte.

Låt oss sluta spela teater.

Vad menar du? Vad försöker du säga?

Jag älskar dig och du mig. Det har du alltid gjort.

Vi är som gjorda för varandra. Jag vet att du älskar mig.

–Sluta, sluta. –Och...

Helt ärligt. Du försöker väl inte inbilla dig...

...att du håller på att bli kär i den där...

...frisören? Gör du det?

Du kan lika väl bli kär i en ryska på nätet.

–Du borde skämmas. –Jag vet.

Benedikte, jag vill inte vara ohövlig, men i många år–

–har de varit ett mysterium att du och Elizabeth kunde vara släkt.

Hon hade en otroligt god och vacker själ. Hon var allt som du inte är.

Jag har stått ut med dig för Patricks och Alexandras skull.

Men det finns ingenting hos dig...

...som jag attraheras av.

Du är den hemskaste person jag nånsin mött.

Sätt dig.

Nu går jag och lägger mig.

Håll dig borta! Hajar du?

Nu tror de att vi är våldspsykopater!

–Du verkar nere i honom. –Jag gillar honom.

Erkänner du det? Då tycker jag att du ska gifta dig med honom!

–Ni limmade på varandra! –Han gillar killar.

Han är gay.

–Hur vet du det? –Marco sa det. Säg inget.

Alessandro är vettskrämd för vad hans familj ska tycka.

Det är ju dig han har stött på. Gå och säg förlåt, så dansar vi sen.

Förlåt, Alessandro.

Jag trodde att du och Astrid... Du vet?

Jag skulle inte ha klippt till honom, men jag blir så arg när jag ser honom.

Han har inga goda sidor.

–Jodå. –Vad? Vad föll du för?

Ja du... Mormor sa att han åt fint.

Det betydde att han var väluppfostrad.

–Det var fel att slå honom. –Ja, men han klarar sig.

Han är stark.

–Det var dumt att jag kom hit. –Nej! Det var en bra idé.

Annars hade vi inte suttit här med fötterna i vattnet.

Jag är så glad att du bröt armen.

–Sluta, mamma. –Vad är det?

–Ska du inte gå och lägga dig? –Nej, varför skulle jag det?

Varför ligger du här?

–Jag tror inte att Patrick vill. –Vad menar du?

Det är nåt som är fel.

Jag är inte vackrast och snyggast i världen, men han vill inte ha mig.

Han vill ha festen, sin dumma pappa, Alessandro–

–och vin och mat och vänner. Men han vill inte ha mig.

Du säger inte ens emot! Så dum jag har varit!

Nej, du är världens vackraste flicka.

Tror du inte bara att han är nervös och stressad?

Jo, men det är inte bara det.

Jag märker att han inte vill ha mig. Han ser mig inte i ögonen.

Nej, då får han stå på tå.

Mamma, det är inte läge att skämta.

Förlåt.

Han blir svartsjuk bara nån ser på mig, men vågar inte röra mig.

Vi har inte legat med varandra sen vi kom hit.

Han kanske bara är rädd.

Jag vet inte. Jag förstår ingenting.

Benedikte, jag dödar dig!

Jag dödar dig. – Hon gör mig galen.

Du... Förlåt.

–Är Patrick här? –Patrick? Nej.

–Han har försvunnit. –Vad hände?

Jag vet inte. Han bara gick.

Gå och lägg dig igen. Oroa dig inte.

–Hej, vad är det? –Inget.

–Bröllopet var en idiotisk idé! –Nej.

Jo! Jag trodde att om jag gifte mig och du kom hit, skulle allt lösa sig.

Jag är så dum! Det har du alltid tyckt!

–Det är inte sant. –Jo!

Jag har ödslat så mycket tid på att försöka göra dig nöjd.

Det kvittar.

Patrick, jag vet att jag inte har varit...

...världens bästa pappa.

–Men du behöver inte göra nåt för mig. –Håll käften!

–Jag ville bara... –Håll käften!

Du är så dum i huvudet, pappa!

Du har bara tyckt synd om dig själv.

Ja... Du kan ha rätt.

Förlåt.

–Varför bryr du dig om det nu? –Patrick...

Jag vet inte vad jag vill. Jag vet ingenting!

Jag känner mig tom.

Patrick, det är inget fel på dig.

Bara gå, jag ska samla mig.

–Kom... –Nej. Nej.

Gå, bara.

Gå. Snälla.

Hej, så här är det.

Vi blir lite mer försenade.

–Tilde? –Är det nåt vi kan göra?

Nej, det tror jag inte.

Får vi nåt att dricka? De äldre är varma.

–Tyst. –Jag försöker bara hjälpa.

Varsågod, älskling.

–Tyvärr blir det inget bröllop. –Nej.

Förlåt att vi har släpat hit er. Vi hoppas...

Vi är inte ovänner, men vi kan inte ljuga för varandra eller för er.

Eller för oss själva.

Jag är så jävla trött på att låtsas att allt är bra.

Vi gör som vi alltid har gjort, för vi blir för ledsna om vi är ärliga.

Jag är så trött på era lögner!

Man kan inte ljuga sig genom livet bara för att det är lättare.

När jag ser er förstår jag att det är så man blir fet, gammal och olycklig.

Det vill jag inte vara!

–Det är ingens fel... –Jo, det är det.

Det är inte Astrid, jag har varit en idiot. Eller hur?

–Ja. –Förlåt.

Men det spelar ingen roll. Vi passar inte ihop.

Så vi ska inte...

Vi kan fortfarande välja.

Nu kan jag inte hålla tyst mer.

Vad ska vi nu göra, då?

Får vi mat? Vad händer med presenterna?

–Vi behöver lite information. –Okej. Jag försöker åka hem i kväll.

Och ni kan göra vad ni känner för!

Kom, vi går.

Förlåt, pappa. Förlåt.

Ge mig en.

Förlåt.

Tack så mycket för att vi fick komma.

Leif?

Ida, jag kan inte leva utan dig.

Jag har varit en idiot. Hoppas att du kan förlåta mig.

–Vi hör ihop. –Men Tilde, då?

Henne ser jag aldrig mer. Det var ett stort misstag!

Det erkänner jag verkligen.

–Du är den enda för mig. –Varför säger du det nu?

För att det är sant. Har du inte sagt att man alltid ska stanna i familjen?

–Jo. –Vi passar ihop.

Jag hade glömt hur vacker och fantastisk du är.

Jag älskar dig så mycket, och det har jag alltid gjort.

Är du snäll och tar mig tillbaka?

Tack! Tack!

Tack, Ida.

Det är normalt att tro att det har kommit tillbaka.

Jag vet, men det känns inte bra. Jag känner knutan.

Jag känner ingen knuta, men du kan ju ha rätt.

Din prognos är inte jättebra. Jag ska inte ge falska förhoppningar.

Jag känner inget. Om jag skulle skicka alla på utredning–

–skulle systemet haverera, inte sant?

Jag tycker att vi väntar. Det är psykiska symptom.

–En knuta är väl inget psykiskt? –Jag känner ju inget!

Om du visste vad folk tror! En trodde att han hade en ekorre i huvudet.

Jaha. Men jag vill hemskt gärna bli undersökt.

HERLEVS SJUKHUS

Ska vi fluffa till det på sidorna? Annars blir det lite som John Lennon.

–Hämtar du kaffe? –Javisst.

Hej.

Hej.

Så det är här du gömmer dig?

–Det här är Patricks pappa. –Hej. Philip.

–Jag har hört mycket om dig. –Vad gör du här?

Jag tänkte klippa mig. Putsa lite på sidorna.

–Vi har inte tid i dag. –Jodå, du ska bara toppa lite.

Det har du tid till. Var artig mot kunderna.

Ja, då...

–Hur är det med Patrick? –Mycket bättre.

–Och Astrid? –Hon och Kenneth ska ut och resa.

Jag tänkte flytta tillbaka till Italien.

Jobba mindre, och...

Det låter som en bra idé.

Jag vet att du tycker att jag är en idiot, och det här låter konstigt.

Vill du komma och hälsa på?

–Varför skulle jag göra det? –För att...

...jag har tänkt på dig ända sen vi reste hem.

–Vänd dig om så att jag kan klippa dig. –Kan du åtminstone tänka på det?

–Nej. –Varför?

–Jag kan inte. –Varför?

–Du kan få vem som helst. –Jag vill inte ha vem som helst.

Jag vill ha dig.

–Ida, får jag säga... –Tyst, Vibe!

Du ska inte vara med en som jag. Vad som helst kan hända.

Du kan inte bara komma in här och bjuda folk till Italien.

–Leif har flyttat hem. –Det hoppas jag inte.

Jo!

Och jag älskar Leif. Jag vill inte ha mer oreda i mitt liv.

Kan du vara snäll och gå?

Förlåt.

Det var inte meningen att göra dig upprörd.

Gå, bara.

–Han blev ju bara klippt på ena sidan. –Akta, annars klipper hon till dig.

Tack för maten.

Jag har en skitbra idé. Vi tar tilläggslån och åker ut och reser.

–Va? –Ja.

Till Seychellerna. Jättedyrt, men jävligt vackert!

Hallå?

–Är det nåt fel? –Jag vill inte.

Okej, då lägger vi pengarna på nåt annat.

Men jag...

Jag vill inte göra nåt med dig.

Använd pengarna själv, då.

Leif, vi ska inte leva ihop. Det är slut.

Jag har inte lust att sitta...

...i ett uterum och dricka kaffe när vi blir gamla.

Nu går jag.

Vart ska du? Ida, jag pratar med dig!

Ida!

Vart tänker du gå?

Hej då.

Ida!

Ida, för fan!

Ida.

–Vad gör du här? –Jag ville söka upp dig.

Nå, här är jag.

Och jag vill be om en tjänst.

Jag har ett brev från sjukhuset. Jag vet inte vad det står.

Jag vågade inte öppna det själv.

Det här låter nog dumt.

Jag klarar det om du är med.

–Ska jag öppna det? –Vill du det?

Vad det än står, ska du veta hur glad jag är över att du kom hit.

Bara att vi möttes är nåt att glädjas åt. Det gör jag i alla fall.

Och det kommer jag att göra så länge jag får vara med dig.

Vare sig det är tio minuter, två år–

–eller trettio år.

Har du nåt emot att jag kysser dig?

Nej.

NORRSKEN