All language subtitles for BLACK.WIDOW.2005

En frisk ko ger mellan 34
och 41 liter mjölk om dan.

De här gav ungefär 18 liter.
Det täcker knappt kostnaderna.

Korna fick andra problem. De blev
inte dräktiga, magrade, blev sjuka.

Veterinären kom var sjätte vecka-

-men ingen kunde säga
vad det var för fel på dem.

De testade mediciner.
De bytte foder. De bytte ut korna.

Det pågick månad efter månad
och år efter år i femton år.

Och Rod var ingen nybörjare. Han
var nästan 50 år när det började.

Han provade med allt möjligt
och såg sig själv sakta bli pank.

Ingen hade några svar.

Jag klandrade mig själv också.

Jag gjorde nåt fel. Vad jag
än gjorde så funkade det inte.

Vet man inte, fyller man tomrummet
med allt man har till hands.

Med all slags skrock, med allt
man tror man kan ha gjort fel.

Innan något har ett namn
kan det vara vad som helst.

I Rods fall var det kraftledningar
som läckte ström ner i marken.

Korna stod på ett vått ställe
och sen gick de för att dricka.

Eftersom det var ström i vattnet
fick de stötar när de skulle dricka.

Skit ner dig, tant!

Korna var uttorkade,
de fick inte vattnet de behövde.

Det förklarade alla problem.

Efter 15 års ovisshet var det
en lättnad att äntligen få svaret.

Men Rod Hudson hade så stora
skulder att han förlorade sin gård.

65 år gammal har han nytt jobb.

Jag kör åt Thomas Transportation
från Keane - det är flygbussen...

Tongo Road...Tongo Road.

Inkräktarlarm, inkräktarlarm.
Var snäll och gå ut.

Hallå? Jag hör inte!

Va? Vad sa du?

Jag hör dig inte! En kod?

Maam, vi blev uppringda.

Jag klantade mig med koden.

Vad gör du här?

Det är mitt första besök här
och jag kom nyss.

Men det är mitt hus.

-Du, Leslie... Känner du henne?
-Nej. Hon är Karls änka.

-Jag visste inte att han var död.
-Det är mycket du inte vet.

-Larmbolaget ringde mig. - Eleanor?
-Eleonora. Är du förvaltaren?

Ja, Leslie. Vad hände?
Varför ringde du inte mig?

Jag tänkte göra det,
men då hände allt det här.

-Jag visste inte det var så svårt.
-Det är det egentligen inte.

Så allt är som det ska?
Okej, då kör jag igen.

-Jag beklagar din mans död.
-Tack.

Vi var faktiskt inte gifta.

-Får jag hjälpa dig med väskorna?
-Visst.

Nej! Jag tar den.

-Är det allt?
-Ja.

30 sekunder efter att dörren öppnats
måste du ha knappat in koden.

Det vore smartare att ha dosan där.
Ha larmet avstängt så länge.

Det är iskallt här.

Det blir varmt ganska fort.

-Vad tycks om det?
-Vadå?

Huset.

Det är inte som jag trodde.

Vissa tycker att det är fult.

Det är kanske därför hon vänder sig
från vägen och tittar ut mot skogen.

Det finns mycket
du måste veta om huset-

-men du borde klara dig i natt.
Jag trodde du skulle komma tidigare.

Det tog längre tid än jag trodde.
Jag körde lite vilse.

Jag måste iväg och göra lite saker.
Jag kommer tillbaka i mogon bitti.

Om du behöver nåt, ring mig.

Okej. Hej då.

-Var kommer du ifrån?
-Italien.

-Det förstod jag. Men vilken del?
-Känner du till Italien?

Inte precis.

Jag kommer från Abruzzo i mitten.

Jaha... Ciao då.

Inga utgående samtal kan göras.
Den tjänsten har stängts av.

Hallå?

Hallå?

Jag kommer strax!

Vi är bara halvvägs genom vintern,
men upp med hakan.

Drick en skvätt.

-Hej.
-God morgon.

Förlåt att jag gick rakt in,
men växterna behövde vatten.

-Jag trodde att du var uppe.
-Jag sov inte så bra.

Det gör man aldrig i en ny säng.

Sängen var okej.
Men det var folk i skogen i natt.

Jag försökte ringa,
men telefonen funkade inte.

Du kan ta emot samtal, men inte
ringa ut, för räkningen är obetald.

-Ska jag prata med dem?
-Vet inte. Jag får fundera på det.

Jag stannar nog bara några dar.

-Har du en mobil?
-Ja, men jag får ingen signal här.

Den bör funka utanför garaget.

Det är nog bara festande ungdomar.
De har ingenstans att ta vägen.

Det här måste vara brödgranen.

Ja, det är det. Du kan dina växter.

Jag vet inget om dem,
men det var Karls favorit.

Karls favorit?

Det är min favorit, men jag tror inte
att Karl ens tittade på den.

Du skojar. Han älskade sina växter.
Han talade så vackert om dem.

Det förvånar mig att höra.

Han förvånade alltid folk
med sin kunskap om allt möjligt.

Det är faktiskt mina växter.
Han var snäll som lät mig ha dem här.

Du hatade ju curry...

-Eleonora?
-Jag är i tornet!

-Du ödslar ingen tid.
-Vad gjorde tidningarna i fönstren?

Stoppade fåglar från att dö. De ser
inte rutorna och flyger in i dem.

-Sorgligt. Jag sätter tillbaka dem.
-Nej, jag kan göra det.

-Leslie? Var är Karls saker?
-Vilka saker?

Hans privata saker.
Hans papper, hans kläder.

Jag har packat ner dem.
I kartonger. I krypgrunden.

Varför gjorde du det?

Det skulle ju ändå packas ner
förr eller senare.

Du borde fråga innan du gör nåt.
Det är privata saker.

-Hur vågar du göra så?
-Jag ville hjälpa. Det är mitt jobb.

Är det ditt jobb att läsa hans brev?
Kasta bort hans saker?

-Förlåt. Jag visste inte.
-Nej! Mannen jag älskar är död.

Jag kom hit för att minnas
och hittar ingenting.

Jag har inte kastat nåt.
Och det fanns inga privata papper.

-Det är inte det!
-Jag visste inte vad som skulle ske.

Jag tänkte bespara den som kom
lite tid.

Jag behöver inte spara tid!
Jag behöver tid!

Det har bara gått en månad.
Du kan inte sudda ut hans närvaro.

Jag tror
att det du letar efter inte finns.

Inte här i alla fall.

-Gå.
-Ska jag gå?

Si.

Inga utgående samtal kan göras...

Leslie, det är Eleonora.
Jag behöver hjälp. Kan du komma?

Hela huset är rökfyllt
och det är iskallt.

Kan du inte komma tidigare?
Snälla, kom så fort du kan.

Det här är formellt sett
huvudingången, förresten.

Jag kollar din panna.

Det är tändlågan. Det är inget
allvarligt. Men man måste se upp.

Min 99-åriga moster bodde ensam
i Detroit. Hon var knipslug som få.

För nån vinter sen blev det iskallt.

Hon gick och la sig, pannan la av,
hon vaknade inte.

Vilken gräslig historia.

Du kanske föredrar den
om min farbror-

-som kvävdes av röken
från sin tilltäppta skorsten.

-Sluta!
-Nu får vi dig varm.

-Den här spisen är skum.
-Jag vet.

Det drar inte ordentligt,
för skorstenen är felbyggd.

Av nedåtdraget bildas ett lock
med kall luft som tvingar ut röken.

Tittar du på vädret på teve?

Jag vet inte varför, men det hjälper
att ha det här fönstret på glänt-

-tills elden har tagit sig.

Du ser.

-Lyssnade du?
-Ja, den är felbyggd. Men fin.

-Du borde gå och lägga dig.
-Jag kan inte. Jag sover här.

Nej, du blir förkyld. Gå upp.

Jag kan inte.

Kom.

-Piano, piano. Jag mår illa.
-Okej.

Vi går och lägger oss.

God morgon. Åkte du inte hem?

Nej, jag tänkte det var bäst att inte
lämna dig. Minns du min moster?

Är svart okej?

-Det är allt. Ditt kylskåp är tomt.
-Jag har ätit allt jag hade med mig.

Jag är ändå inte hungrig.

Det finns en affär
på Lyonsvillevägen.

Jag måste åka nu,
men jag ritar en liten karta åt dig.

-Finns här några restauranger?
-Bara ett fåtal.

Hasbrouck House är nog bäst.

-Får jag bjuda dig på middag i kväll?
-Det vore jättetrevligt.

Jag vill tacka för din hjälp.
Och för ditt tålamod.

Jag måste ringa ett samtal först.
Jag gör det nu.

Det går bra.

-Ska jag hämta dig?
-Om det är okej, så gärna.

-Klockan åtta?
-Okej.

-Vi ses.
-Ja, hej då.

Något eller någon som är mindre
än uppskattat. Tolv bokstäver.

-Övervärderat.
-Jag vet inte...

-Idiot.
-Övervärderat.

Rätt. Någon som tar mer plats
än han borde. Nio bokstäver.

Mamma, det är Eleonora.
Allt är bra.

Jag är på landet, i gummihuset.
Det är iskallt.

Jag ska snart åka, så...

Jag ville veta var du är, för...

Jag vill gärna komma hem igen,
hem till dig.

Ring mig på mobilen.
Annars ringer jag dig. Hej då.

-Kan vi få en flaska?
-Vill ni se vinlistan?

-Nej, samma vin. Vad heter det?
-Nero dAvola.

Bra val.

Deras lamm är jättegott.

Du äter väl kött?

Tog du bilderna?

Vilka bilder?

-Tack.
-Varsågod.

-Vi har dekonstruerad jambalaya.
-Jag älskar jambalaya.

-Det är dekonstruerad jambalaya.
-Så det är inte jambalaya?

Det är alla ingredienser
i jambalaya, fast var för sig.

-Ni blandar dem och skiljer dem åt?
-Nej. Allt ligger var för sig.

I jambalaya blandas smakintrycken,
men den här är dekonstruerad.

Det är nåt helt annat.

-Vill ni ha det?
-Nej. Jag tar lamm.

Med friterade portobellostavar
och majspudding.

Utmärkt. - Fröken?

Samma till damen.

-Hej, Leslie. Hur är det?
-Bra.

-Hur är det med gummihuset?
-Det står kvar.

Det här är Eleonora.

-Jeff. Trevligt att träffas.
-Detsamma.

Du är en vacker kvinna.

Trevligt att träffas. Det sa jag ju.
Smaklig spis, maten är god här.

Tack.

-Vi ses.
-Sköt om dig.

-En av dina vänner?
-Jag har inga vänner.

-Lägg av.
-Det är sant.

Han har för mycket cologne.
Lukta på din hand.

Vad pratade vi om?
Du frågade nåt.

Glöm det. Det var inte viktigt.

Låt det väl smaka.

-Är du härifrån?
-Nej.

Förlåt.

När flyttade du hit?

För sju, åtta, nio år sen.
Jag vet inte riktigt.

Vet du inte?

Jag är rätt dålig på år.

Här uppe finns "igår", "för längesen"
och inte mycket däremellan.

Jag vet bara att jag på en tidpunkt
hade fått nog av storstan.

Hur kan man få nog av New York?
Det är en härlig stad.

-Hur länge har du bott där?
-I snart två år.

-Du ska få se.
-Men jag ställer frågorna.

-Vad gjorde du i stan?
-Många saker.

Som vadå?

Jag gillar växter,
så vilket jobb som helst med växter.

Vad är det?

New York och växter är en lustig
kombination, när man tänker efter.

Det är sant.

-Varför flyttade du upp hit?
-Det känns som att bli förhörd.

-Jag frågade bara några saker.
-Det finns inte mycket att berätta.

Okej, jag slutar.
Men berätta varför.

Varför jag flyttade hit?

Jag gillar att leva enkelt
och att få vara ifred.

Och här kan jag göra det.

Du får fråga mig saker om du vill.

Finns det inget du vill veta om mig?

Okej... Berätta hur du träffade Karl.

Jag kom till New York för
att läsa matematik. Jag forskar.

Och Karl var min mentor.

Det var för två år sen.

Han öppnade min hjärna
för en annan värld.

Och nu är jag lite vilsen.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag har inte kunnat jobba sen...

Kan vi gå?

Jag körde nästan på en flicka
på vägen hit.

Hon såg ut som jag när jag var liten.

-Vad hände?
-Inget, antar jag.

Hon blev bara rädd.

-Stannade du inte?
-Nej.

Det borde jag ha gjort.

-Tack för middagen.
-För all del.

Hej då.

-Klarar du dig?
-Egentligen inte.

-Det där mår du illa av sen.
-Det angår inte dig.

-Du behöver mig inte mer i kväll.
-Vänta. Jag vill visa dig nåt.

-Har du sett dem?
-Ja.

-Vem tog dem?
-Det var väl jag.

-När?
-Det minns jag inte.

Genom åren. Jag vet inte exakt när.

-De två sista åren också?
-Ja, det tror jag.

-Så han kom hit utan mig?
-Inte de sista månaderna.

-Han var för sjuk, det aset.
-Jag har jättedåligt minne.

Jag önskar att jag hade det.
Jag hör ursäkterna när vi skulle hit.

Alla lögner. Han tog aldrig med sig
mig hit. Han tog med de slynorna!

Inte den som älskade honom.
Jag var väl bara hans sköterska.

Hur kunde jag vara så dum?

-Känner du tjejerna?
-Jag träffade dem.

-Det spelar ingen roll.
-Är jag annorlunda än de?

Han gav dig ju huset, inte sant?

Kan du stanna här i natt?

Fördelen med
att kunna säga mycket...

Leslie?

Leslie?

Hade du kul i går? Jag hörde att du
var ute och åt med din nya chef.

-Hörde du det?
-Jeff sa det.

Har folk inget bättre att prata om?

-Är hon vacker?
-Det har jag inte tänkt på.

-Är hon vacker eller inte?
-Ge mig två hekto makaronisallad.

-Den krämiga?
-Den jag alltid köper.

-Har du flyttat från huset?
-Jag bor hos Jeff igen.

Då kan jag ju hälsa på dig där.

Jag ringer dig.

-På räkningen?
-Ja.

Kära Leslie. Tack för att du var så
snäll i går. Du är en underbar man.

Förlåt att jag har dragit in dig
i min förvirring och min utsatthet.

Din flykt är en gåva, ett tecken
på att mitt öde ska bli ett annat.

Jag vill bli fri.

-Jag skulle precis åka.
-Jag har handlat lite åt dig.

Nej, jag menar tillbaka till stan.

Okej.
Men vi kan väl äta nåt först?

-Jag visste inte att han skulle dö.
-Han visste det.

Ja. Och det gör mig arg på honom.

-Du kände honom kanske inte bra nog.
-Det gjorde jag verkligen inte.

-Ring mig om du beslutar nåt.
-Visst.

Hej då.

Det är inte så att jag inte har
sett en man i kalsonger förut.

-Varför försökte du inte stoppa mig?
-Det är inte mitt jobb.

-Vad är ditt jobb då?
-Jag tar hand om huset.

Ta hand om mig också då.
Jag är en del av huset nu.

Förlåt.

Hör du. Det är okej.

-Förlåt.
-Ingen fara. Jag tar en handduk.

Vad gulligt.

-Får jag?
-Vilken gentleman.

-Men jag blöder.
-Det gör inte mig nåt.

Smakar det okej? Det är i slutet.

Visste du att vi skulle göra det här?

Gud, du känner mig inte ens.

Borde vi inte använda kondom?

Det är väl för sent nu.

Jag hoppas att du inte gör det
här varje gång. Gör du det?

-Gör du det?
-Nej!

Vänta.

För det kan vara farligt.

Man vet ju aldrig.

Du är så romantisk.

Hej.

Tack.

-Jag måste iväg. Behöver du nåt?
-När kommer du tillbaka?

-Jag vet inte när jag kommer.
-Men snart eller...

Jag kommer när jag kommer.
Sluta fråga.

Jag vill inte pressa dig,
men du borde besluta dig snart.

Jag måste veta om...
Jag måste hitta ett annat jobb.

Till dess tar jag hand om allt,
men be inte om mer.

Men jag kan betala dig.
Om du vill att jag ska stanna.

Jag kan inte besluta
åt dig, Eleonora!

Du kan flytta in igen, om det är det.
Jag vet att du bodde här i huset.

Det är faktiskt ditt hus, va?
Mer än det var Karls.

-Nu är det ditt.
-Jag vill att du bor här.

I alla fall tills jag vet
vad jag ska göra.

-Jag lägger mig inte i ditt liv.
-Gör inte det då.

-Kommer du tillbaka i kväll?
-Om det är det du vill, så ja.

Hej, Leslie.

Var har du varit?

Den där kvinnan från gummihuset
är skitsnygg.

Fixa en dejt åt mig.
Jag märker att hon gillar äldre män.

-Hur gammal är hon?
-Hur ska jag veta det?

Du har varit borta i två nätter.
Ni har väl lärt känna varann.

Var inte så jävla dum.

Vad är det med dig?

Har du mens?

Gail letar efter dig.

Hej. Det är jag.

Vad gör du?

Jag pratar i telefon! - Vänta lite.

Förlåt. Jag undrade bara
vad fan du gör. Flyttar du?

Jag tar med lite saker till huset.
Jag säger till när jag flyttar ut.

Okej.

Var var vi?

Ska du göra nåt i kväll?

Det vore trevligt.

Mamma, det är jag - Eleonora.

Jag är kvar på landet.
Allt är bra.

Jag vet inte om du fått mina medde-
landen, men jag kommer inte längre.

Jag tror att jag stannar här ett tag.
Jag hör av mig.

Okej då... Ring mig. Jag vill höra
hur du mår. Hej då, mamma.

-Hej.
-Hej. Jag heter Gail.

Det här är Eleonora,
stackars Karls flickvän.

Han var en sån raring.
Trist att han dog.

-Vill du dricka ett glas med oss?
-Nej tack, det är dåligt för hälsan.

-Vilket vackert namn. Är det spanskt?
-Nej, italienskt.

Italien. Det lär vara ett drömland.
Toscana, va?

-Min farbror säljer chianti.
-Jag avskyr chianti.

Du är väl van vid det bästa vinet
och den bästa maten.

Det bor en italiensk familj nära oss.

Varje gång de lagar mat
luktar det vitlök i hela stan.

Här.

-Skål för Italien.
-Skål tammefan!

-Fan, fan, fan!
-Ta det lugnt.

Man ska bara hälla på club soda.

Men vi har ingen.

Du kan använda salt.

Vet du vad? Vi kan använda salt.

Han vet hur man fixar allt.

Tack, gubben. - Han lider av kvinno-
sjukan. Vill alltid vara till lags.

Nu blötte han ner min behå.

-Har du en hårtork?
-Ja, där uppe.

Nej, inte där.

Nåt nytt och annorlunda?
Vad spännande...

Jag kommer strax.

...får valarna att gå upp
till ytan för snabbt.

Valarna får sen blödningar
och drabbas av dykarsjuka.

Några valar verkar ha varit i
dåligt skick innan de strandade...

Uppe på land har valarna svårt
att bevara rätt temperatur.

Om temperaturen stiger snabbt
dör de på några timmar.

Hinkar med havsvatten över huden
håller valen sval och fuktig.

Valarna får hjälp genom att man
täcker utsatt hud med våta säckar-

-som kyler ner dem
och förhindrar solbränna.

Strandade valar dör oftast.
De torkar ut och dör.

En del kvävs av sin egen tyngd-

-eller drunknar när tidvattnet
täcker deras blåshål.

Människor försöker ibland rädda
valar, men det lyckas inte alltid.

När valarna dör blir de källor
till sjukdomar och förorening.

Eftersom de är stora
är kadavren svåra att flytta.

I ett fall försökte man
spränga bort kadavret-

-men det gick ut över åskådarna.

Ett valkadaver bör inte ätas.

2002 åt 14 personer i Alaska muktuk,
som är späck, från en strandad val.

Åtta av dem fick botulism
och två fick läggas i respirator.

Detta är ett problem med allt
skämt kött från redan döda djur.

Man tror att masstrandningar
beror på att valar är sociala djur-

-som stannar hos sjuka flock-
medlemmar även på grunt vatten.

När tidvattnet vänder hinner få fly.

Hör du! Kan du se på mig?

Det är en av naturens största gåtor.

Kan djur begå självmord?

Det är bäst att du åker hem.

Jag vet inte vad ditt problem är-

-men nästa gång du ringer mig
kommer jag inte och suger din kuk!

Eleonora?

Är du galen?

Du är blöt.

-Du är en liten fontän, va?
-Jag måste ha en läckande kran.

Jag är rörmokaren.
Trevligt att träffas.

Jag får kolla.

Jag ser problemet.

Jag ska ta fram mina verktyg.

-Får jag behålla mitt jobb?
-Vi får se.

Buongiorno!

Vilken grej, frukost på sängen.
Det har aldrig nån gett mig förut.

-Är det sant? Aldrig?
-Jag vaknar alltid så jäkla tidigt.

-Är du en hund?
-Nej, jag är en panterunge.

Herregud, växterna!

Hallå?

Hallå?

Hallå?

-Vem var det?
-De la på.

Du kan ringa ut nu.
Jag har öppnat linjen igen.

-När?
-I går.

-Varför det?
-Du behöver väl telefon?

Tack.

Vill du ha en?

-Jag har aldrig sett dig röka.
-Jag röker inte inomhus.

-Det skulle du ha sagt.
-Det är ju ditt hus.

"Detta uppnås på ett sätt
som liknar föregående metod"-

-"men i en korrelationsmatris,
där den första faktorn är upphävd."

-Det här ger mig huvudvärk.
-Mig med. Men jag älskar det.

-Karl var rätt känd, va?
-Han var bra på sitt jobb.

Jag blev kär i honom innan jag
träffade honom, genom hans jobb.

-Du är inte den enda.
-Tack för det...!

Men varje gång jag såg honom
med nån tänkte jag samma sak.

Att de egentligen inte kände honom.

De var förälskade i den
som han låtsades vara.

Du låter lite bitter.

Jag är inte bitter.
Jag ser saker.

Även det här huset...
Han gillade det aldrig riktigt.

Han gillade tanken på det. Att visa
det som om det speglade vem han var.

-Jag känner mig så dum.
-Gör inte det.

Han kunde vara väldigt charmig.

Jag har en teori.

Jag tror att matematiker inte
blir vuxna. De förblir barn.

Kanske är det för att deras värld är
ren abstraktion som de inte mognar.

De utvecklar aldrig
ett praktiskt tänkande.

Även fysiskt är de små. Det låter
knäppt, men jag har märkt det.

Karl var inte som ett barn. Han var
för beräknande och manipulativ.

-Barn kan också vara såna.
-Dessutom var han inte alls liten.

Om du nu inte menar nåt annat.

När började du få bröst?

Hur gammal var du?

Kanske 13.

-Gillade killarna dig?
-Ja, jag hade några pojkvänner.

-Låg du med nån av dem?
-Nej!

Vad gjorde du med dem?

Det jag gör nu.

Hallå?

Hallå?

Hallå?

Skit ner dig, vem du än är!

-La de på?
-Ja.

Vad är klockan?

Halv elva.

Det känns som
om hon var fyra på morgonen.

Vi går och lägger oss.

Vad...vad hände?

Jag kunde inte höra dig andas.

-Jag sov.
-Ja, förlåt.

Det är lugnt.

Nu sover vi.

När jag var liten trodde jag
att man inte andades när man sov.

Jag minns det tydligt.
Jag var fyra år.

Jag sov i mammas säng,
för pappa precis hade lämnat oss.

Den kvällen gick jag och la mig,
blundade-

-och försökte sluta andas
för att somna.

Men varje gång jag andades ut
behövde jag efter en stund luft.

För annars mådde jag illa.

Jag visste inte vad det var för fel
på mig och blev riktigt orolig.

Så jag väckte mamma
och berättade för henne.

Hon förklarade att man andas när
man sover. Att man alltid gör det.

Men jag var helt säker på-

-att jag varje natt fram till dess
hade slutat andas när jag somnade.

Hur kunde jag annars få ro om jag
måste tänka på att andas hela tiden?

Vem andades åt mig?

Det var en stor chock. Förstår du?

Lyssnade du?

"Se hans bästa och hylla honom
för det och strunta i resten"-

-"för vi är alla en eller ingen.
Kom ihåg: "

"Mer gott kommer av ont
än av gott, så gör det rätta."

"Maximera det goda,
minimera det onda."

"Då inspirerar Guds rikes lagar,
utvecklar och förenar"-

-"alla till en, alla till en,
alla till en. Halleluja."

-Capish?
-Capisci.

-Vad var det?
-Dr Bronner. Tvålfilosof.

-Är du katolik?
-Jag är italienare. Men inte direkt.

Jag åker inte.

Inte jag heller.

-Väntar du samtal?
-Nej, men det kan vara nåt viktigt.

-Vilka har numret hit?
-De som hade det förut.

Vi behöver inte det här huset.

Nej, jag fryser.

De är fortfarande varma.

-Vill du ha ett?
-Rått?

-Ja, det är jättegott.
-Nej tack. Ta själv.

Det här är en av få familjegårdar
som finns kvar här i trakten.

De hade en häst som var
så utmärglad och svankryggig-

-att folk ringde Djurens vänner
och klagade jämt.

Alla trodde att den plågades.

Varje gång jag såg den
mådde jag dåligt.

En dag när jag körde förbi såg jag
en handmålad skylt på staketet.

Där stod: "Jag heter Chestnut."

"Jag blir inte plågad,
jag är bara jättegammal."

Han dog strax efter det.

Är det gott?

-Ska vi åka?
-Visst.

Jag vill bara behålla bilen längre.

Nej, jag vet inte när den ska lämnas-

-men kan jag hålla det öppet?

Så bra då. Det är bra.

Jag måste lägga på nu.
Tack för hjälpen. Hej, hej.

Men det funkade på nåt vänster.

-Hur mår du i dag?
-Bra. Bra att du kom hem senast.

Jag var så bakfull.
Det gör jag aldrig om.

-Visst...!
-Vadå?

-Behöver vi nåt annat?
-Nej.

-Vi får åka nu.
-Okej.

-Hej då.
-Hej, hej.

-Gillar du verkligen henne?
-Hon är bara en jag känner.

-Tycker du att hon är intressant?
-Inte direkt.

Hon verkar korkad. Och hon är vulgär.

Den här stan är inte precis
full av sofistikerade italienskor.

-Har ni haft ihop det?
-Vad menar du?

-Har du en affär med henne?
-Hade - men knappast en affär.

Det här är en afrikansk rätt.
Det är husets specialitet.

Ett gammalt recept
från din masaifarmor?

Tror du att amerikaner
bara kan laga varmkorv?

Först tar man några
härliga, tjocka torskfilèer-

-och lägger dem i jordnötsolja-

-som man har fräst upp
några bermudalökar fint i.

-I en afrikansk rätt?
-Avbryt inte.

Sen tillsätter man
lite mumsigt citronavkok.

Man häller i det.

Och rör, rör, rör.

Och sist har man i djävulskt
starka habanero-chilifrukter.

Lägg i dem.

Och vad gör det afrikanskt?

Kocken. Jag är en svart man
fångad i en vit mans kropp.

Jag går och lägger mig.

Kommer du?

Nu ser vi satelliten som en ljus
punkt längst ut på tjudret.

Under syns också två ljusa punkter
som kan vara ansamling av damm.

Vi har Dominick i kamera D nu.

Det är uppfattat.
Som ni ser det på skärmen-

-är satelliten längst ut på tjudret?

Det stämmer.

Hallå?

Hallå?

-Tror du att nån iakttar oss?
-Kanske.

En av Karls vänner bodde här och
en fönstertittare glodde på henne.

En natt knackade han på rutan.
Han blottade sig och runkade.

Hon ringde polisen och han stack.

-Han kan ha kommit tillbaka.
-Skämtar du?

-Oroa dig inte. Jag skyddar dig.
-Jag blir rädd. Är det sant?

Ja. Det var därför
de installerade larmet.

Men det var ett tag sen.
Och de tog mannen.

Han var tydligen en patient
som hade rymt från dårhuset.

-Oj, vilken historia.
-Det är en sann historia.

Jag tror
att jag kanske börjar bli kär i dig.

Jovisst...
Du vill bara behålla huset.

-Piano, piano.
-Du förtjänar att straffas, dumbom.

-Har du hört talas om förspel?
-Nej.

I kväll är jag långtradarchaffis
och du är min hora.

-Jag är ingen hora.
-Min slav då.

Vill du inte vara min slav?

-Du behöver mig väl?
-Ja.

Sanningen är den att den
som spelar slav blir härskare.

Hörde du det där? Leslie?

Karl, du är här.

Du lurade mig.

Din kropp var kall.

Du ljög för mig, Karl.

Du ljög för mig igen.

Leslie!

Leslie...

Öppna dörren.

Öppna dörren, släpp in mig!

Slyna! Hora!

...för det är hennes hus.
Du får inte ringa hit mer.

-Är du också hennes?
-Börja fan inte tjafsa om det.

Jag måste lägga på.

-Vem var det?
-Fel nummer.

-Är det fel nummer varje gång?
-Det är det väl.

-Vart ska du?
-Jag ska köpa frukost i affären.

-Och hjälpa Gail hitta rätt nummer.
-Jag visste det.

-Vad? Att du lurade fel person?
-Jag lurade ingen.

Jag ville inte såra dig.
Det var inget viktigt.

Du ljög precis för mig.
Är inte det viktigt?

Men jag är fel person att ljuga för.
Räckte det inte med Karl?

Jämför inte mig med Karl.
Jag gillade honom inte ens.

Du gillade bara hans hus.
Är det likadant med mig?

Ja, jag gillar huset. Men det har
inget med dig och mig att göra.

Du sa att du ville leva enkelt
och vara ifred. Hon då?

Tror du jag är dum? Först säger du
att du kanske älskar mig-

-i nästa stund pratar du med den
där bimbon och ljuger för mig!

-Du utnyttjar mig bara!
-Nu är du paranoid.

Jag behöver inte det här. Det är
precis sån skit som jag stack från.

Jag var inte ute efter nåt.

Det var jag. Men nåt annat -
och så hittade jag dig.

Förlåt att jag avbröt ditt
perfekta liv. Det var inte meningen.

Jag trodde att du behövde mig.
Jag försökte älska dig.

Gjorde du mig en tjänst?

Du säger inte sanningen.
Du döljer nåt!

-Jag klarar inte det här.
-Inte nu när jag har avslöjat dig.

Allt är tillfälligheter, va?
Den jävla telefonen...

Den har ringt i tre dar och
när du svarar är det din flickvän.

-Hon är inte min flickvän.
-Jag tror inte på dig längre.

Om jag är en så hemsk människa,
vad gör du då här?

Faktum är att jag åker.

Satan!

Du kan inte lämna huset, va?

Men det kan jag.

Jag älskar dig.

Jag följer med dig...
Jag följer med dig.

SLyNA
HORA

Text: Maria Chiru
Text Rippad av: jeevma