Original subtitles

Kan jag hjälpa dig?

Ta det lugnt.

Jag är här för att anmäla mig själv för mord.

De hittade kofoten på marinen med dina fingeravtryck–

–och DNA från den mördade bulgaren. Vill du tillägga nåt?

Det var självförsvar.

Förutom kofoten var han skjuten två gånger och bränd. Självförsvar?

Det här ser inte bra ut. Åklagaren har väldigt starka bevis.

De vill förlänga häktningstiden.

De har en minnestund på min bror i slutet av nästa vecka.

Jag är jätteledsen, Sonja. Jag kan verkligen inte göra nåt.

Det här fixar vi. Vi ses snart.

Aj!

Ligg still, sa jag!

Han sköt pappa, jag såg det! Allt är ditt fel, din jävel.

Linus, förlåt mig...

Nej!

De tror jag är inblandad i mordet på Niklas.

–Är du det? –Nej! De har ingenting på mig.

Den här hittade vi på din marina med dina fingeravtryck.

Och nån annans DNA. Boris Solokov.

Han hittades uppeldad vid ett stenbrott.

–Lyssnar du eller? –Det här är 100 gram oblandat.

Du ska sälja det åt oss.

Det är bäst för alla om du flyttar hem.

Nina... Hör du... – Hjälp, för fan!

När jag kom dit så var det tydligt att det handlade om liv och död.

Sonja agerade i självförsvar.

Och det var mina två skott som dödade honom.

Ingenting?

Kan jag få ett ögonblick?

Tack.

Hur mår du?

Här.

Kan vi inte göra det här lite enkelt? En namnteckning bara.

Den här trevliga damen är snut, så polisen får du ingen hjälp av.

Bara en namnteckning.

Jag kommer aldrig skriva under.

Nöjd nu?

Kör.

Helvetes jävla skit! Fan...

Stanna!

Du har tydligen en skyddsängel.

Då ska vi hålla häktningsförhandling. Vi har åklagare Louise Blom.

Den misstänkta Sonja Ek och din offentliga försvarare Kristin Valle.

Åklagaren, varsågod.

Tack, ordförande. Låt mig först understryka allvaret–

–i de anklagelser som framförs här i dag:

Mordet på Boris Solokov och stark misstanke om medhjälp till mord–

–på Niklas Nordin. Jag hävdar att Sonja Ek–

–är en del av en kriminell organisation–

–och att en frisläppning kan ha en negativ påverkan på utredningen.

Tack, åklagare Blom. – Advokat Valle, varsågod.

Tack, ordförande. Min klient är oskyldig.

Hon arresterades under ytterst tveksamma omständigheter.

Kom ihåg att det här är en häktningsförhandling.

Vi ska inte diskutera konkreta detaljer.

Absolut. Jag vill gärna veta varför åklagaren–

–så gärna vill dra in min klient i mordet på Solokov.

Ett mord där en annan redan erkänt.

Jaha, det låter som mycket ny och intressant information.

–Känner åklagaren till detta? –Ja.

Då ser jag ingen annan möjlighet än att Sonja Ek blir kvar–

–för en veckas utredningshäktning.

Tack.

...två skott...

Rätten avkunnar följande beslut:

Efter att förhör samt brottsplatsrekonstruktion gjorts–

–finns inte längre sannolika skäl för att Sonja Ek begått det brott–

–som åklagaren redogjort för. Sonja Ek ska inte längre vara häktad.

–Sonja. –Hur ska jag kunna tacka dig?

Jag gör bara mitt jobb.

Ta hand om dig.

Du är fortfarande misstänkt för medhjälp för mord.

–Jobba på, Emil. –O, ja. Jag jobbar.

Hej, hjärtat! Gud, vad jag har saknat dig.

Dig med! Älsklingarna. Hur är det med Nina?

Kepsen.

Välkomna. Som ni ser har vi en ny tjej i gruppen.

–Du kanske vill presentera dig? –Jag heter Nina Ek.

Jag vet inte varför jag är här, men jag tog en massa piller–

–och hamnade på sjukhus.

Fint, välkommen.

Vem är först i dag?

Vi är inte helt säkra, Sonja, men vi tror Nina är bipolär.

Allvarliga depressioner som följs av en energisk fas.

Jag har trott att det handlade om...

–Allt ni har varit med om. –Ja, Nina försökte ta sitt liv.

Hon berättade det. Det viktigaste nu är att få henne att samarbeta.

–Gör hon inte det? –Nej.

När får jag träffa henne?

Hon är inte 18 än, så när du vill. Men jag rekommenderar det inte.

Hon vill inte träffa dig. Inte än.

Gör du det ändå, kan vi få börja om från början...

–Tja. –Hej!

–Hej. –Hur mår du?

–Helt okej. Ni då? –Bra.

Vi drar.

Vad fick ni för mat i fängelset?

Jag satt inte i fängelse, utan i häkte.

–Men du var inlåst? –Ja.

Och fick mat?

–Jag fick vatten och bröd. –Var det glutenfritt?

Ja, och laktosfritt. Rena hälsokosten.

–Raw food. –Precis!

Fladdermöss som vi fick bita huvudet av.

Fick du ketchup till?

Nej, vi fick vanlig mat. Som skolmat ungefär.

–Som det här. –Tack så mycket för det...

Ta lite mer fängelsemat. Här, ta lite fladdermus.

–Här får du. Vill du ha ketchup? –Ja, tack.

Kasper.

–Tack för i dag. –Tack själv, för allt.

Ska jag ta hand om Linus i morgon?

Nej, han vill följa med.

Varför gör du allt det här?

Jag vet inte.

Kom, jag ska ta dig!

Jag kommer att ta dig!

Kasper, in i bilen. Vi sticker nu.

Hej då.

Hej då, ha det bra!

Hallå?

Hallå?

Hej! Syster Juana kanske.

Hade änkan berättat att du var så...

Jag känner precis likadant.

Men nu står vi här. Vad ska vi göra?

Du ser ut att kunna kränga en del.

Jag var rädd att du skulle dra i dig allt.

Det är trångt. Folk där ute ogillar den nya konkurrensen.

Hälsa henne det.

En liten present från mig till dig.

Du... Sonja vill att du ordnar en pistol åt henne också.

Yes. Hon kommer att behöva den.

Kiss, kiss...

Ooh, feisty.

Jag tar över. Jag har lite bråttom.

Ni behöver inte följa med. Jag kan åka själv.

–Jag vill följa med. –Jag också.

Morfar kommer att vara där. Han har permis.

–Är det en begravning eller inte? –En minnesstund.

–Som en begravning utan kista. –Varför så bråttom?

Morfar vet inte hur länge han har kvar.

Stackars morfar.

–Har du koll på dina skor nu? –Ja.

Blir det här bra?

Är det pappas?

Frågar nån nånsin hur du mår?

Jag mår bra.

Linus, hittade du skorna?

–Ska vi? –Var har du junior då?

–Han sover. –Har du barnvakt?

Nej, men han sover.

Är du helt störd? Minnesstunden kan ta flera timmar.

–Jag har matat honom... –Ge mig nycklarna.

Man kan inte lämna en bebis ensam i flera timmar! Det fattar du väl?

Just det...

–Får jag prata med dig? –Varför då?

Vi kan väl gå till kontoret?

Din mamma har varit här. Hon vill så gärna träffa dig.

Jag har en lista på folk som får besöka mig.

Mamma är inte med på den.

Okej.

Lugna ner dig, Bojan.

Bojan...

Sluta! Nu lugnar vi ner oss lite.

Gå och sätt dig ner nu. Annars får du gå ut.

Det här var din stol, va? Så.

–Hej, jag heter Bojan. –Nina.

Det blir nog inga överraskningar här.

Men vem vet, det kan ju bli några fina bilder till familjealbumet.

Han sover.

Lite festligt får det väl vara.

Ni kanske vill följa med in? Varför inte?

Det är läskigt där. Det finns zombies.

–Nej, det är inget farligt. Kom. –Vi väntar här, gå du.

Okej.

Vad var det jag sa? Inga överraskningar.

–Nej. De är punktliga också. –Jävla as.

–Ta det lugnt, Gustav! –Käften, Linus!

Nej, inte mitt på strecket.

Hur skulle jag veta det?

Kom ihåg vem som ska köra dig sen.

Mamma...

Jag vill inte.

Jag förstår det.

Niklas skulle nog verkligen ha velat att du kom.

Vad i helvete?

–Att han har mage... –Ställ inte till med nån scen.

Det här måste vara tungt för dig.

Vilken oerhörd fräckhet. Komma hit med nån jävla skrytkrans.

–Du kompenserar väl för nåt annat. –Jag beklagar sorgen.

Kryp tillbaks under den sten du kom ifrån.

Hade jag kunnat förhindra detta, hade jag gjort det.

Jag skulle ha haft ihjäl dig när jag kunde.

En sån här stund väcker starka känslor. – Sätt dig, vi börjar strax.

Självklart.

Niklas var inte typen som trivdes i soffan.

Han ville göra det som han ville.

Han levde som om varje dag var hans sista.

Han levde som om den dag aldrig skulle komma.

Han trodde han var osårbar.

Jag vet att han skulle ha blivit en helt fantastisk pappa.

Det var vad han ville. Bli en bra pappa.

Han var väldigt stolt...

Niklas älskade oss. Han älskade oss alla.

Det är så mycket jag skulle vilja säga...

Det är lugnt...

Ni kan dra åt helvete allihop. Ni dödade honom!

Varenda en av er har dödat honom! Ja, glo, för fan! Ni dödade honom!

Kom igen nu, säg nu då. Är du rädd eller?

Mamma skickade killen som dödade pappa för att skrämma min pojkvän.

Varför gjorde hon det?

För att han skulle göra slut och jag skulle flytta hem igen.

Va? Skämtar du?

Det där är ju helt psycho. What the fuck?

Gud... Min familj är störd, men det där är verkligen sjukt.

–Visst. –Jävlar!

Kan inte du prata med henne? Jag får ingen kontakt.

Fotboja?

Ja, det är anmälningsplikt 13:00 varje fredag på stationen.

Specialtillstånd för i dag.

Klara, vi vill vara ensamma.

Pojkarna har vuxit...

Sonja... Jag skulle ha velat...

Jag vill inte höra ett skit.

Östling är en blodsugare. Han har gömt undan Simon Svart.

Han kommer inte att släppa honom förrän han har allt jag äger.

–Dig lämnar han inte i fred heller. –Varför?

På grund av din mor.

Östling och hon var ett par en gång. Jag tog henne ifrån honom.

Det kunde han inte komma över.

Efter det så sket sig vår kamratskap, allt sket sig mellan oss.

Vad ska jag säga? Ni är som små, vidriga, elaka barn i sandlådan.

Jag vet att du aldrig vill se mig mer–

–men mina pengar kan du ha stor användning för.

Var är Nina?

–Har det hänt nåt? –Nej, hon...

Hon är på sjukhuset. Inte sjukhuset, hon är...

Vadå? Säg! Vad är det som har hänt?

Hon tog en överdos. Piller. Hon är på psyket.

Snyggt.

Jaha, det är du. Varför gör du inte slut på mig–

–nu när du har chansen?

Nämen, vafan... Sluta... Henrik.

Nämen, snälla. Vafan... Henrik, för helvete!

Nej, det hade varit för enkelt.

–Herregud, nu kommer det. –Vadå?

Jag vet inte.

Hej, hjärtat. Vilket fint tal du höll för Niklas.

–Hur tänker du göra nu? –Vad menar du?

Jag har tänkt på om du kanske vill bo hos oss under en period?

–Låtsas inte som att du bryr dig. –Det är klart jag bryr mig.

–Jag tänkte om du behöver hjälp. –Precis som du hjälpte din bror?

Va? Niklas skulle nog tycka om...

Du pratar inte om honom. Du snackade skit bakom hans rygg.

–Vi bryr oss bara om er. –Era jävla skitkärringar.

–Nu får du för fan... –Ska du ta barnet ifrån mig?

Då får ni fan strypa mig först!

Vi behöver hjälp. Hon behöver hjälp.

Henrik vill träffa dig.

Jag förstår att du är arg. Men rikta inte ilskan mot fel personer.

Varför ska jag tro på dig?

Varför tror du polisen lät dig gå?

Har du glömt bort att det är tack vare mig som du är fri?

Nej, men Berg jobbar med mig.

Jag tolererar inte att du startar nån häxjakt på honom.

Kan vi dra ett streck över allt?

Jag täcker Niklas skuld mot Barry, du återgår till ditt gamla liv.

Och i gengäld måste jag...?

Få Simon Svart att föra över Rose och marinan på mig.

–Jag erbjuder dig bara en väg ut. –Och jag dig. Släpp Simon.

Du är helt ensam. Ingen Lukas, ingen Niklas.

Om jag ger dig Rose, släpper du Simon?

Allt eller inget, Sonja.

–Morfar! –Morfar, kom!

Jag beklagar sorgen.

Ida, kom! Vi kör nu.

Morfar kissade på sig.

–Gubben... Vem var det? –Henrik Östling.

–Är han bossen? –Han vill tro det själv i alla fall.

Kommer de att lämna oss i fred nu?

Hallå, det är Sonja.

Varför det?

Jag måste sticka.

–Ska jag följa med? –Nej, ta hand om Linus.

Jag kommer tillbaka snart.

Jag var tvungen.

Fru Sonja...

Mr Rosales.

–"Jag beklagar sorgen över din bror." –Tack.

Juanita berättade om min överenskommelse med din bror.

Ja, han saknade en miljon.

Jag är ny i branschen, så jag behöver mer tid.

–24 timmar. –Jag behöver minst tre dagar.

Om du dödar mig, får du ingenting.

–Kan du få tag i kontanter? –Ja.

Då säger vi så.

–Du får fem dagar till på dig. –Fem?

Vi får alltid våra pengar.

Bra reflexer. Du kan behålla fokus under press.

Jag litar på dig. Vi ses om fem dagar.

–Jävla galning! Har du plåster? –Ja, här.

Fy fan...

Hur i helvete ska vi få tag på en miljon på fem dar?

Mamma är tillbaka. Jag måste sluta. Älskar dig. Puss.

Mamma?

–Hej. Sover Linus? –Ja.

–Gick allt bra? –Ja, det gick okej.

Och det där?

Vad har du gjort?

Det gäller bara att slå först, hårt.

–Du skämtar eller? –Det är lugnt.

–Vad håller du på med? –God natt, jag går och lägger mig.

–Hej! Där är du ju! –Hej!

Gullegrisen. Hej!

Titta, här får du. Smakar bättre än alla tabletter du får här.

–Hur är det? –Det är helt okej.

Vad var det som hände? Va?

Du som är så klok och smart.

Och snygg.

–Hur är det här då? –Lugnt.

Har du fått några vänner?

–Bojan. –Hej, Bojan.

Det här är Klara, min mormor.

Har Sonja varit här och hälsat på?

–Jag vill inte träffa henne. –Varför då?

–Jag vill bara inte. –Vill du inte träffa din mamma?

Jag ska lära henne att tala sanning så hon slutar ljuga så mycket.

Varför tror du att hon ljuger?

Kanske för att skydda dig.

–Jag fattar inte att du pallar. –Vadå?

Nästan alla dina barn är döda. Det är bara mamma kvar.

Och ni.

Morfar har kommit hem. Han behöver mig.

Och din mamma behöver dig.

Tycker du den är fin?

–Varsågod. –Tack!

Jaha...

–Är de snälla mot dig här? –Ja, de är snälla.

–Hur är maten? –Okej. Lite ofräsch, men...

Hello, darling.

Men... Okej.

–Den är inte använd, va? –Nej.

Fast de levereras inte direkt med garanti.

Det här är ju dubbelt så mycket som sist.

Jag vet. Du måste växla upp tempot. Jag behöver pengarna.

Jag ligger på gränsen.

Har du inga grossistkontakter? Så du får ut en större mängd.

Det är redan sura miner där ute.

Jag har expanderat långt utanför mitt område.

–Du är inte rädd att jag lurar dig? –Du lurar inte mig.

Men jag vet att du tror att du gör det.

Du betalar mig långt under marknadsvärdet. Men det är okej.

Då vet jag att du kommer tillbaka. Win–win.

Win–win...

Det finns alltid en loser i det här spelet.

Tack.

Kom du för att säga tack?

Det går åt helvete nu. Rosales vill ha sina pengar–

–och jag får inte sålt snabbt nog. Berg har tagit Simon...

Östling vill knäcka mig. Jag kan inte vara kvar...

Sonja, sträck på dig.

Fokusera på det som är viktigt. Vad är fiendens ömmaste punkt?

Nej, inte i bilen.

Där. Där är hon.

–Fan, det är ingen bra idé. –Kom igen nu.

Du klarar det. Kom igen.

Fuck...

Hej. Heter du Tora? – Och du heter Adam.

Jag heter Maria och jag ska hämta er.

Vi ska göra en överraskning till er morfar.

Så era föräldrar bad mig hämta er. Han fyller ju år.

–Vad tror ni? –Ja.

–Här kommer jag med lite barn. –Hoppa in och sätt er!

Jag har redan lovat popcorn, läsk och godis.

Jag hoppar in här och sätter mig så jag kan se vad Sonja gör.

Så där. På med säkerhetsbältena. Nu kör vi.

Tora?

Adam?

–Har du sett Adam och Tora? –Har det hänt nåt?

Har du sett Adam och Tora?

Det kom en bil nyss. En blond tjej, ganska kort.

Sten, sax, påse!

–Den klipper sönder sten. –Nej, stenen tar den...

Nu fattar jag, det var länge sen jag körde det här.

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com