Original subtitles

www.HoundDawgs.org !! Newest NORDiC RETAiL !!

Det var nog en rätt bra investering. Inte för att pengar är nåt problem mer.

- Dra inte olycka över oss nu. - Kom igen, jag skojar bara lite.

Det sägs ju att en flytt är nåt av det mest stressiga en människa kan utstå.

Vi måste nog snacka lite, Nathan...

Aj, fan... tänker du göra slut med mig nu?

- Jag vill att du tar det här på allvar. - Okej.

Förlåt. Jag är allvarlig.

Jo, vi borde nog gifta oss.

- Ursäkta? - Jag är inte nån tokig brud.

Åtminstone inte som du tror, jag säger inte att du måste gifta dig med mig.

Jag tycker att du borde det.

- För att vi flyttar? - Jag är... gravid.

Där kom inget jubel.

Ursäkta, jag bara...

Det kom plötsligt. Har du... Alltså... Har du varit på läkarbesök, eller...?

Nej, jag fick reda på det i går, jag tog alla tester som finns och några till.

- Varför berättade du inget? - Jag berättar ju nu.

- I går? - Jag ville invänta rätt tillfälle.

Och nu var det rätt, inte vid en måltid med tända ljus?

Du känner ju min släkt. De är redan griniga för att vi bott ihop så länge.

Och nu är det barn på gång och vi ska flytta in i huset du byggt åt oss...

Och jag... jag vet inte, jag tycker att jag förtjänar den satsningen från dig.

- Jag tycker att tiden är inne. - Det är inte bara...

...en satsning, det är två väldigt stora satsningar.

- Jag tänker inte... - Nej, nej, det är inte så jag menar.

Visst, okej... jag fattar vad du säger.

Det gör jag. Jag vet att du inte medvetet har försatt mig...

...i en jobbig situation.

Men du, du hjälpte mig att bygga det här huset.

Du höll kanske inte i en hammare, men du fanns där för mig.

Och det behövde jag.

Jag är ledsen... om du inte känner en satsning från mig.

- Nej, det är inte så, det är bara... - Vänta, vänta, tyst.

Ska vi vara ohövliga nu?

Jo, alltså...

Nu har ju det här sabbats en del...

Sophia...

...vill du gifta dig med mig?

Tack för att du förstår.

- Nu är jag inte med, var det ett "ja"? - Ja, ja, det är ett ja!

Sätt på dig den här, då!

Gud, Nathan!

Hur är det, Nate?

Ja, det här är din bröllopsvideo-grej, eftersom du drar iväg och gifter dig.

Fast jag fattar inte varför du valde mig att sköta den här grejen?

Jag vet inte om du under åren vi har känt varann har märkt-

- att jag inte är den mest ansvarstagande.

Så för din skull måste jag påminna dig.

Å, det där är typ åtta öl! Jag ska tala allvar lite här.

Du är min bästa vän. Jag älskar dig och vill du det här så gläds jag med dig.

Du och din fru är ett härligt par.

Sophia - du är helt jävla bäst! Allvarligt.

Och Nate, oss emellan...

...vi ska nog ta det lugnt med tjack och horor i... en och en halv månad.

Sen kan vi nog köra på igen utan att hon märker nåt.

Ceremonin var så vacker och jag är så glad för deras skull. Allvarligt.

- Får det dig att vilja dricka? - För att jag är ogift och ensam? Kanske.

Jag har alltid trott att jag skulle bli först ut, men ingen vill ju dejta mig.

Folk säger att jag har en galen blick. Tycker du det?

Har du träffat nån här, då?

Sophia - jag skulle vilja ge dig ett enda råd-

- sprunget ur många års erfarenhet: Skaffa inte barn.

Du gick ju på college med Sophia. Berätta lite från den tiden.

Nåt saftigt, den mest pinsamma berättelsen om Sophia.

Vilken av dem?

Jag har ett råd till dig, Nathan. Du vet hur katolikerna är.

Jag har en känsla av att du får sex barn, och jag har sex barn själv.

- Med sex olika kvinnor, men ändå. - Där ser man!

Måste vi ned på marken?

- Jag gör det här för Nathan och Sophia. - Så klart.

Nej, håll käften och lyssna: Vi är fan inte polare.

Det är vi inte. Nej, du, se på mig.

Käften! Vi är fan inte polare, jag förlåter dig aldrig för det du gjorde.

Nathan? Jag älskar dig, du är en av mina absolut bästa vänner.

Och... vi har varit vänner sen football.

Allt knäppt vi gjorde...

- Kör du nästackling? - Kan jag få dra min story?

Titta bort. Titta bort, vänd dig om!

Du måste ju hålla kameran, se hit. Käften.

Vi har varit vänner sen football, och...

...grejerna vi gjorde efter matcher kan inte komma med på film.

Det är ju därför vi är här... Jag bara håller kameran.

Jo, Nathan, jag vill att du ska veta-

- att jag aldrig glömmer att du hjälpte mig ur min värsta knipa.

Du gör ju alla här deprimerade som fan, människa.

- Är det för att du bara har en testikel? - Va?!

Jag måste ta upp det här, beklagar, men du gav honom sparken en gång?

Och ärligt talat, hade du fotat mig hade jag inte bjudit dig till mitt bröllop.

Men han är en så pass bra kille, helt enkelt.

- Få se vad vi har här... Hejsan! - Hej!

Hur är det med dig? Du verkar... Du verkar lite ensam?

- Det är jag. - Vilket arsle du är, Stan.

Du är inte den enda som sparkar folk - stick!

Jag räddade just ditt liv! Du vet väl vad det innebär?

Det betyder att du måste ge mig nåt värdefullt.

Räddade du mitt liv? Jag hade nog kunnat klara mig.

Nej, det syntes tydligt - du var helt klart i skriande behov av min hjälp.

Ja, och här står jag nu.

Och regler är regler. Så är det.

Vad är det då jag är skyldig dig, gåtfulle man?

Till att börja med heter jag Stan.

Och jag vet inte om du känner till det-

- men du är vanvettigt, djupt, förälskad i mig.

Det är avgörande information. Följer du med till dansgolvet får du veta mer.

- Med den där manicken i handen? - Damen har en poäng.

Nu kommer du med mig.

- Är du redo? - Japp.

Mina klackar lär åka ned i gräset.

Det r som kvicksand, men jag drar upp dig!

Ingen fara!

Hallå, partajsare!

- Vart ska du? - Ta över kameran.

Jag borde ha kastat den så du inte hittade den!

Du skulle ju filma bröllopet, Stan. Bara få med mitt tal sen, ditt kräk!

Tappa inte kameran, Stan! Tappa den inte.

Tack, allihop som kom! Ni ska veta att ni står Sophia och mig väldigt nära.

Vi uppskattar att ni kom och delade den här dan med oss.

Jag måste varna alla innan jag börjar tala.

Jag misslyckades helt och hållet med att tala inför folk i skolan, så...

...blir talet hemskt ber jag om ursäkt. Blir det bra kan ni tacka mig sen.

Jag ska inte bli långrandig. Det jag känner just nu...

...är samma känsla som första gången jag träffade Sophia.

Jag är inte sån att jag kan i ord uttrycka...

...den där känslan av äkta kärlek... för jag är på inget vis nån poet.

Men jag vill säga så här:

Sophia... du är perfekt.

Du är perfekt och jag älskar dig så mycket, och... tack.

Hon sa att hon älskar mig också, ni såg det, va? Det hände!

Det hände! Just det, tack för stödet, Stan.

Du ska bara veta att... när du gifte dig med mig...

...så fick du mina ögon och slipper oroa dig för att vara perfekt.

För i mina ögon... så är du inget annat än perfektion. Och jag älskar dig.

Jag har en sak till jag vill säga, och...

...jag vet att det varit svårt på grund av kulturella skillnader, men mr Garcia:

Ni fostrade en perfekt dotter, och det tackar jag er för.

Och jag är så tacksam för att ni gett mig hennes hand.

Ni behöver inte oroa er för henne någonsin mer.

För jag kommer alltid och för evigt att vårda henne.

- Jag älskar dig. - Och jag dig.

- Fan ta dig, din jävla kuk! - Det menar du inte. Jag älskar dig!

Jag vill ha ryggmärgsbedövning! Ryggmärgsbedövning! Droga mig!

Men far åt helvete!

Nu kommer huvudet!

Ät skit och dö, jag hatar dig så jävla mycket!

- Jag hatar dig och din kuk! - Jag älskar dig!

- Hon är så vacker. - Den perfekta blandningen av oss.

Ja, det är hon. Hon har din fula näsa...

- Du är väl inte fortfarande arg på mig? - Om du känt min smärta skulle du förstå.

Hon är enastående.

- Hon ställde visst till dig? - Ja, det var som knivhugg i vagina.

Varför filmar vi det här, sa vi? Det är ett barnkalas, kör vi clownporr här?

Har du glömt att det är Imogenes första födelsedag?

Nej, det är det absolut inte, hon är nästan åtta år.

Tror du att det är din dotters födelsedag så ligger du illa till.

Det är hennes första födelsedagskalas, och allt ska filmas.

Kan vi inte be nån annan grupp föräldrar om att få låna deras film?

Deras film lär inte vara så nostalgisk och inriktad på vårt barn.

- Jag tycker att det här är onödigt. - Kanske det.

Men jag besitter det organ som ditt organ ofta njuter, så:

Jag ber dig att vara vänlig här.

Är hon snart klar? Straffar hon sina hårsäckar igen?

Kolla henne om du tror att hon tar i för mycket.

Så du har spelat över vårt bröllop och vårt barns födelse? Byt band!

- Är det svårt? - Lugna dig, för fan, låt mig förklara!

Vårda språket, vår dotter är i bilen.

Gumman? Mamma och jag är inte överens här, men det är helt okej. Helt normalt.

Gumman?

- Är det nåt fel på henne? - Vet inte, hon gör så.

- Jag vet, men är det fel? - Jag vet inte.

Ingen av oss läste föräldraböckerna min bror gav oss.

Det är ingen fara, gumman, jag lovar. Men kamma inte ditt vackra hår så hårt.

Hon slog på kameran. Imogene satte på kameran, eller så glömde vi att slå av.

Fast jag vet ju att jag gjorde det.

- Du tog väl med extra batteri? - Tror det. Jo, i verktygslådan.

Se dig för.

- Går det bra där borta? - Japp.

Oj... Nån borde meddela ägarna om det där, va?

Nathan...

- Lugnar du henne? - Ja, hon brukar inte vara klängig.

Hon kanske är uppspelt eller nervös inför sitt första födelsedagskalas!

Hejsan, hur är läget med er?

- Aj, fan. Skrämde jag henne? - Det är okej, ingen fara.

Mamma tvingade hit mig.

- Varför det? - Det är brorsans kompis kalas.

- Du är lite äldre än dem, va? - Jo.

- Är du gift? - Nej... jag är 15.

Okej, 15, jag är med. Är du full?

- "Är jag full?" Är du det? - Nä. Skulle gärna vara.

Stan vill att jag frågar er ungar om ni är fulla, om ni druckit här.

Inte en enda av de här ungarna, Stan!

- Jag är en djävul. - Varför det?

- Vad var det där? - En djävulsmin.

Får jag se den igen. Bra grejer, det är bra grejer!

Imogene, gumman? Imogene!

- Jag vill ha min kam. - Nej, gumman, ditt hår är jättefint.

Du behöver inte kamma dig. Du kan väl leka med de andra?

Jag vill ha min kam! Jag vill ha min kam!

Okej... visst. Ett ögonblick, bara.

Simglasögonen på huvudet. Hej, hur går det?

- Imogene vill ha sin kam. - Och du tänker ge henne den?

Ja, hon beter sig antisocialt och knäppt, så är det en hjälp, så...

"Kam"?

Ja, de senaste veckorna har hon varit helt besatt av att kamma håret.

- Är det en barngrej eller är hon knäpp? - Hallå, det är min unge du snackar om!

- Jag gillar henne, men det är knäppt. - Så knäppt är det inte.

Hon är en fin tjej.

Jaha... Imogene? Imogene!

Imogene! Men, Gud...

- Din unge beter sig kusligt. - Jag såg en video där din sket i badet.

- Jag hittar inte Imogene! - Vadå, "hittar inte"?

Hon är inte i trädgården där hon var för två sekunder sen.

- Imogene är försvunnen. - Inte försvunnen!

- Hon är försvunnen, kan du hjälpa mig? - Ja, vi kollar runt.

Kolla här inne, så kollar jag där ute. Nånstans är hon ju.

- Ska vi vänta med tårtan? - Imogene!

Hallå, Imogene?

Vad i...? Aj, fan...

Fan också - Imogene!

Imogene!

Imogene, å, Gud! Hur är det? Allt kommer att bli bra!

- Kan nån ringa... - Jag kommer!

- Bara lugn, det... - Imogene!

Hon har gått i sömnen.

- Är det nytt? - Hon har inte gjort det förut.

- Hur länge har det pågått? - Ungefär två veckor.

- Några onormala beteenden? - Är inte sömngång onormalt?

Somnambulism är rätt vanligt. Även hos autistiska barn.

Vad anser ni vara onormalt?

Har ni hittat henne på konstiga ställen? Har hon vaknat i badkaret, torktumlaren?

Nej, men ibland står hon vid fotänden av vår säng.

Hur känner ni inför det här? Att ni följer Imogenes utveckling?

- Det ordet känns faktiskt lite fel. - "Utveckling"?

Vad utvecklas här, hon är väl som hon är?

Jag ser ingen poäng med allt det här.

Teorin bakom den här... "övningen", kan vi kalla det-

- är att följa Imogenes vardag. Hennes interagerande med människor, föremål-

-med livet i allmänhet.

Om inte annat så anser jag att det kan hjälpa er att landa i det här.

Så det är inte första gången du rekommenderat det här?

- Jag har bett många göra så här. - Har det hjälpt nån, då?

I vissa fall. Det är inte som om det här är ett piller man tar.

Eller nåt sånt, det är en övning.

- Du gjorde väl inte vad jag tror? - Jag tar det här på allvar.

- Och jag borde förstås stötta det? - Mer än så, ta det på lika stort allvar.

Okej, vår dotter har problem och jag fattar inte hur det här löser nåt.

- Hon har mer än problem. - Nej, det är problem hon har.

Varken mer eller mindre, alla ungar har problem.

Du tar visst inte in att Imogene är autistisk?

Nej, jag vet inte ens om jag tror att det är så.

Vet du? Ibland tvivlar du också på den där prognosen.

Hallå... du ser ut att ha tråkigt.

Vill du göra nåt?

Ja? Vill du jobba med mig? Då gör vi det officiellt.

Det ser bra ut. Vill du lära dig att hamra? Kom här.

Jag ska lära dig att hamra. Jag gör i ordning det åt dig först.

Nu tar du ett rejält grepp och slår till som du sett mig göra.

Bra, vänta. Vi försöker igen, men vi behöver ju lite musik. Vänta lite.

Så där, då kör vi igen!

Ta tag... och slå till. Bra!

Såja!

Kära hjärtanes - det blev ju helt perfekt! Kom här!

Kom här...

Bra, rätta till hjälmen. Oj, den åkte ned igen - så där.

- Du är ju bra på dansa. - Japp.

- Var det kul att hamra? - Ja.

Är du klar med att göra vår flicka till pojke? Mary är här, vi är befriade.

Okej. Du är nu officiellt... en snickare!

- Vad byggde vi? - Vi byggde... en bit trä...

- ...med spikar i! Jaaa! - Jaaa!

- Hon får betalt per timme... - Okej, jag kommer.

- Lek inte med hammaren, det är farligt. - Jag vill ha min kam.

Hämta den, då. Den är på ditt rum.

- Snälla Imogene! - Jäklar, vad fan är det här?

Imogene! Var är du?!

- J-jag vet inte var... - Jag hittar henne inte!

- Vi lekte kurragömma... - Jag sa ju "lek inte kurragömma"!

Hon hade tråkigt, jag kom inte på nåt. Jag har redan letat överallt!

- Hur länge har hon varit borta? - Vet inte, en halvtimme?

- Men vad i helvete, Mary?! - Är hon ensam ute?

Nej, nej, jag sa att hon inte fick gå ut!

Imogene! Är du här? Kom igen!

Leken är slut, inget mer kurragömma!

Imogene!

Kom igen!

Var är du?

Hallå, kom igen!

Imogene!

Men, fan... Imogene.

8Hallå, Imogene - gör inte så här mot din mamma och mig.

Jag har hittat henne!

Hallå... vad gör du här ute?

Hallå... å, Gud!

- Gillar du den? - Är det en hon eller han?

Det är inte min födelsedag.

- Vi vet. - Du har varit så duktig på sistone.

- Hon heter Brandy. - Brandy? Vilket härligt namn.

- Hur kom du på det? - Det är det mamma dricker varje kväll.

- Varför hade hon blod på sig? - Vet inte.

Jag såg inte minsta skråma på henne.

- Kan läkaren vara voyeur? - Nåt sånt.

Jaha... vi är typ en kvart för tidiga...

...och det är fullt dagsljus, vi skulle ju kunna...

- Det kan du glömma. - Kom igen!

Jag röker igen. Och du dricker ju igen.

- Måttfullt och som avkoppling. - Nästan som om vi är 20+ igen.

När vi var 20+ hade vi inte ett trasigt barn.

Vi hade frihet. Nu har vi ett ankare.

Ett ankare som kräver konstant tillsyn.

- Vad menar du? - Jag vet inte.

Hur går övningen? Är den så störande som ni fruktade?

Vi köpte en kamera till, en sån där "barnkamera".

Intressant. Varför kände ni att ni behövde en kamera till?

Jo, hennes sömn - eller snarare att hon går i sömnen.

Vi kan inte riktigt hålla koll på henne, så tanken var att om vi kunde...

- Kan vi följa henne när hon är ensam... - Kanske ni kan urskilja hennes mönster?

Precis.

Testar ni henne fortfarande? Varför inte?

Ja, alltså... vi vill bara att det är normalt.

Det här med kameran och att alltid hålla koll, det är inte normalt.

Visst, dagens föräldrar filmar ständigt och jämt sina barn-

- och lägger upp bilder och videor på nätet, men...

De här testerna? De är underliga. Jag vill bara att hon får ett normalt liv.

Vi vill inte att hon ska känna sig så annorlunda.

Går hon fortfarande i skolan?

Vi har tagit hem henne tills vidare.

Om ni vill att hon ska få nåt som liknar ett normalt liv-

-borde hon väl gå i skolan?

Hör på nu, jag hittade henne häromkvällen.

Hon var ensam, ute i mörkret, och hon blödde.

Hon blödde inte, hon hade nåt som liknade blod på sig.

Jag tog in henne, tvättade henne och hon hade inte minsta skråma.

- Men kom igen, det var blod. - Jag säger inget annat heller.

Har ni sett på nån av era videor? Det borde ni göra.

Å... men kom igen, vad i helvete är det här?

Å... Sophia!

- Stängde du dörren i går? - Det gör jag alltid, hur så?

Inget, det är bara en enorm hundskit i vårt kök!

- Gud, det är hundskit! - Ja, jag sa ju det!

- En äkta ruka, inte nåt indraget. - Ja, så en hund har stått i köket!

- Det kanske var mammas... - Glöm det, kolla storleken!

- Jämnstor med din mammas hund! - Kan vi sluta snacka om bajset?!

- Visst. Är det mitt jobb att ta upp den? - Absolut helt klart!

- Jag hittade den, du borde ta bort den. - Vi kanske ska byta lås?

- Vad ska vi ned nya lås till?! - Snälla Nathan!

- Så, nu måste Brandy gå och lägga sig. - Jag vill att hon sover med mig.

Nej, hon sa att hon får det mycket mer bekvämt på bordet här.

- Det gjorde hon ju inte! - Jo, hon sa det till mig.

Okej, tjejen: I natt när du har somnat så måste du stanna i sängen.

- Du får inte kliva upp. - Om jag blir kissnödig, då?

Har du kissat nu? Då klarar du dig, för jag har pratat med din blåsa.

Och den sa att du klarar dig, och den vet - för det är i den som kisset bor.

- Nehej, det gjorde den ju inte! - Jo, det gjorde den. Jag lovar.

Nu får du koncentrera dig på att sova.

- När du blundar ser du väl bara svart? - Jo.

Det svarta är sömn, och nu vill jag att du stirrar på sömnen.

Som i en stirrtävling du har med mamma.

- Kan du göra det? - Jag vill ha min kam.

Du har redan kammat ditt hår och det är jättefint.

Kammar du det för mycket så sliter du ut alltihop.

- Och så är jag inte vacker mer? - Men, å, min lilla prinsessa.

Du kommer alltid att vara vacker.

- Kommer du ihåg den stora tjänsten? - Jag minns.

Sov, okej? Sov...

Hoppas att det funkade.

- Vad gjorde du? - Sa åt henne. Bönade, bad.

Allt utom att kräla i stoftet på mina bara knän.

Hon kan inte styra det, Nathan, du verkar inte förstå det.

Säger du att min dotter är trasig nu igen?

Nu är det nog.

- Vad händer? - Ingen aning!

Fan!

Skit...

Jösses, jävlar...

Okej...

Vafan är det för en dimma? Fy fan...

Svavel?

Okej, då så...

Vad i helvete?

Vad är det där?

Vad i helvete är det där? Så jäkla underligt.

Å!

Vafan?

Gode Gud... okej...

- Nathan! - Å, vafan?! Tyst!

- Vafan var det som lät?! - Jag vet inte, okej? Tyst nu.

- Men skrikandet?! - Vår dotter sover. Gå tillbaka ned.

- Vi kollar videon i morgon. - Kom igen, Nate!

- Bara gå ned. - Käften!

Håll käften själv och gå ned.

Du, jag tar med Imogene hem till mamma idag, okej?

- Hör du mig? - Det är nåt skumt på videon här.

Imogene och jag åker till mamma. - Du måste se det här.

- Hallå, vad gör du? - Åker till mamma med Imogene!

Nej, det är kusligt skit här som du måste se!

- Jag fattar inte när du slutade bry dig? - Jag måste bromsa för att inte få spel!

Jag tar Imogene till mamma som ett rop på hjälp, en bön om nåt mer normalt...

Det här handlar om Imogenes "trasighet", som du så vackert uttryckte det.

- Far åt helvete, Nathan! - Det var ju jävligt moget sagt!

- Försök att jobba lite i dag, va? - Du kan vara...!

Går du inte lite för långt med det här nu?

Nej, det är bra. Det är rätt och det är till hjälp.

- Du hävdar att du är mentalt frisk? - Kolla, är det bättre så här?

Hjälper den där lilla grejen alls? Den där lilla övningen?

Jag vet inte, ett resultat blir det ju: Min hemvideosamling växer.

- Hur är det med Imogene? - Jag vet inte hur hon mår.

Jag vet ingenting om henne, man kan inte veta nåt om henne. Hon är bara...

- Ärligt, varför skaffade du en till sån? - Extra säkerhet.

Jag känner bara att om jag ser nåt så kanske jag förstår det bättre.

Men du kommer inte att förstå.

Din dotter är annorlunda.

Jag vet, och det tar livet av mig.

Jag önskar bara... Ärligt, jag önskar bara att hon var... normal.

Vi kan inte välja, vi måste ta emot det Gud ger, han ger inte mer...

..."mer än man klarar av", jag har hört det. Jag vet inte om jag tror på det.

- Jag vet inte om jag är stark nog. - Det är du, för det måste du vara.

Du har inget val. Du måste acceptera, det måste vi alla.

Framförallt måste vi be.

Jag är inte säker på att hennes problem är rent fysiska.

Vad menar du?

Jag tror att det kan vara nåt andligt med i bilden.

Jag trodde att vi skulle dricka lite bira och gå igenom ritningen.

Sätta in lås, etc?

Vi ska, vi ska dricka bira, kolla ritningen och sätta in lås etc, okej?

Men säg inte att det du just såg inte skrämde dig.

Ärligt?

- Du skrämmer mig. - Men kom igen.

- Tänk rationellt! - "Rationellt"?!

Verkligen? Ska den irrationelle säga-

- som filmar dotterns garderobsdörr i väntan på... vadå?!

Nej, jag är helt rationell här, det lovar jag dig!

Men säg mig, och säg mig det ärligt: Det du just såg...

...garderobsdörren som helt klart öppnades av sig själv, och ljudet...

...skrämde det inte skiten ur dig?!

Det var kusligt, okej? Visst, det var kusligt.

Men jag är inte ett barn längre - och inte du heller!

Det är det bästa med att vara vuxen, förnuftet och det rationella tänkandet.

- Där kom det jävla rationella tänkandet! - Just det!

Jag är din vän, men fattar inte vad det är med dig. Sen kalaset har du varit...

Vadå? Jag har varit lite vadå? Knäpp?!

Mycket knäpp!

Jag vill inte vara självisk...

...men jag är rätt säker på att du håller på att bli galen.

Det kunde inte ha kommit mindre lägligt, det hjälper ju ingen!

- Du undviker frågan. - Vilken jävla fråga?! Jag har svarat!

- Det jag såg på kassetten... - Det är ingen kassett!

Det är ett kort, den spelar in på ett kort.

Jamen, vafan, "kortet", det jag såg på kortet - vafan du än vill kalla det!

Visst, vi säger "upptagning"!

Det jag såg på upptagningen, ljudet och dörrjäveln, alltihop, det var askusligt!

Men jag vet att det finns en förklaring, för det bara måste finnas en förklaring!

Det var allt! Punkt! Du kan inte förlora förståndet nu, vi har ett kontrakt!

Och jag vill som sagt inte vara självisk-

- men jag måste vara ärlig och säga som det är, och jag är rätt jävla orolig!

Okej... men jag tror inte att det finns en förklaring.

Nej, jag är allvarlig och jag försöker inte gräla om det, okej?

Jag tror inte att det finns förklaring, annat än att det är nåt riktigt kusligt.

Som barn får man höra att det absolut inte finns några monster under sängen.

Men det jag just såg...

Jag kan inte säga så till mitt barn! Jag kan inte trösta henne!

Okej...

- Vad tänker du göra? - Jag vet inte.

Jag vet ju inte vad jag ska göra, och det är svårt för mig att erkänna det.

Men jag kan inte ljuga för dig här - jag kan inte ens ljuga för mig själv.

Du kan väl ringa nån? Ring en präst!

Du får det att låta som om det är nåt ondskefullt, Djävulen eller ett spöke.

Jag vet inte vad det är, men jag ringer inte nån präst!

Det tänker jag verkligen inte göra.

Jag vet verkligen inte vad jag ska säga.

Med andligt grejs har jag verkligen ingen aning.

Ja, samma här.

Nu skulle det verkligen sitta med en kall bira.

Jag drar ner och hämtar en, och jag tar gärna med en till dig. Vill du ha?

- Säg ja! - Ja! Ja, jag tar gärna en öl.

Bra val, bra val.

För helvete...

För tusan...

Fan i helvete! Du skrämde skiten ur mig!

Vad är du rädd för nu? Jag är ju här!

Vad är det med hundarna? Jag borde ta hit geväret, så tar vi dem en efter en!

Okej... då så.

Vi tar och byter låsen.

Och sen tar vi några bira och kollar igenom ritningen?

- Ja. - Härligt, då är vi på banan igen.

För i mina ögon... så är du inget annat än perfektion.

Vafan?

Vad i...?

- Jag har låst. - Bra.

Stan kom över. Vi jobbade lite.

- Och du köpte en kamera till? - Japp. Det kändes lämpligt.

- Förlåt. - För vadå?

Att jag sa åt dig att dra åt helvete.

Det är okej. Det var ju inte första gången.

Jag är mor, jag har en dotter och hon har det svårt.

Allt jag i slutänden är, är en mor.

Jag är hustru och förälder, och det är allt.

Jag släppte mitt liv, min karriär, allt, för dig och Imogene.

Och jag har tänkt mycket på det valet.

Och jag trivs med det.

Oj, besöket hos din mamma i dag...

...verkligen verkligen ha gett dig perspektiv.

Jag vet inte, ända sen pappa dog har jag bara...

...bara sett hur min mamma bleknat bort.

Allt hon är nu, allt hon har, är hennes tro. Det är allt, det är allt hon är nu.

- Och jag är rädd... - Rädd?

Jag är rädd... rädd för vår dotter.

Min framtid, vår framtid, skrämmer mig.

Men min mor... jag vet ju att du inte gillar henne...

Kom igen, jag gillar henne visst. Hon är bara lite kuslig.

Det är just det jag menar. Hon kommer...

Hon kommer att vara här mer, hon ska hjälpa oss med Imogene.

Vad betyder det att hon ska komma hit mer?

Jag behöver henne, du behöver henne, vi behöver henne, vi drar ett tungt lass!

Jag tror att hon kan hjälpa oss där, och du kan äntligen fokusera på arbetet.

Handlar det här om vår ekonomi? Är det det som oroar dig?

Jag oroar mig för att du är lika olycklig som jag.

Okej...

Fattar jag det här rätt?

Du vill att din mamma ska komma över oftare...

...så att hon kan passa Imogene så att jag kan inrikta mig på jobbet...

- Och vad ska du göra? - Vet inte...

- Hitta ett behandlingshem. - "Hitta ett behandlingshem"?

Jag är trött, jag vill sova.

Stan och Carol kommer i morgon, det är...

Människa. Fader. Man.

Du vet inte vad du står inför.

Skenet som omger dig, kraften du finner märklig.

Du ifrågasätter, det är din natur. Du känner inte förståelse.

Ditt rike och allt däri är felbart.

Du är inte Den. Hon, hon är Den.

Du är endast den jordiske fadern.

Men snart kommer den tid, den stund då du-

- ska offra din vilja på det altare som tillhör din Fader, allas vår Herre.

Människa. Fader. Son.

Du är den trötte. Du är Ödet.

Snart. Snart.

Vad är poängen med att filma oss när vi tuggar tillsammans?

Hurså, Stan? Får det dig att känna dig illa till mods?

- Nej, nej, det var bara en fråga. - Det är en bra fråga.

Jaha, Imogene, hur har du haft det?

Jag gillar maten du har här. Vad är det här? Jag har hallon, du har blåbär.

Är blåbär din favorit?

- Laxen är jättegod, Sophia. - Ja, god. Jättegod.

Jag gillar också blåbär, men hallon är mycket bättre.

Så jag är glad åt att de är på min sida.

- Du har visst inte gjort nåt åt det. - Vilket då?

Jo... de där hundarna.

- Är du rädd att de ska komma in? - Hittills har det ju gått bra.

Carol... Imogene, då?

- Vad är det med henne? - Tänk om hon går ut och ser vad det är?

Hundarna gör inget.

Jo, din mamma och pappa sa att du inte går i skolan längre.

Saknar du dina vänner där?

Jag har geväret i bilen, vi kan åtgärda dem nu i kväll.

- Eller så kan ni ringa... - Det är okej med hundarna.

Fast med allt ni berättat om att hon går ut i...

Men för helvete, kan ni hålla käften?! Hundarna är inget problem!

Vi har lås, vi låser dem, okej?! Vi behöver inga råd som föräldrar här!

Du är min bäste vän, jag älskar dig, men talar du nånsin så till min fru igen...

Vad skulle du göra, Stan?! Hoppa och skit!

- Vad var det? - Mary?!

Bara håll käft! Mary! Imogene!

Går det bra, gumman? Mary? Mary!

- Vad hände? - Jag vet fan inte!

Men nog fan är det en massa kuslig skit på gång i det här huset!

Skärp dig eller skaffa en ny kompanjon.

Ja, eller hur. "Jag är allvarlig". Ät skit, Stan!

Du borde lära dig vad i helvete det innebär att vara pappa!

- Verkligen? Far åt helvete, Carol! - Kom, vi drar.

- Å...! Å, Gud... - Vad är det?

- Barnet! - Ring nån! Ring nån!

Ring nån! Ring en satans ambulans!

- Vad i helvete?! Släpp kameran! - Å, Gud...

Ring nån!

- Ring nån, människa! Ring nån! - Å, Gud!

Det är missfall!

Jo...

- Jag kan inte förklara det där. - Jag vill tvätta barnet och lägga mig.

Okej. Jag är ute i snickarboden.

- Mamma kommer i morgon. - Låter härligt.

Hallå...

Vi ses snart, okej? Bra.

Kom här lite.

Sophia! Sophia?

- Nej, mamma, sluta! - Nej, Sophia!

Vafan gör du?! Sluta!

- Nej! Nej! - Kom här, såja.

- Det är nåt i hennes hårbotten. - Gud, du kapar hennes hår...

- Det är nåt i hennes hårbotten. - Håret är för fan hennes liv!

Kolla själv.

Jag ska bara kolla en grej, okej?

Jag ska bara kolla på huvudet, det är ingen fara.

Vad är det där?

Å... skit...

Okej...

- Ge mig maskinen. - Nej, pappa!

Nej, pappa, nej, pappa, nej, pappa!

- Det är okej, ingen fara. - Nej, pappa, nej!

- Neeej! - Jag måste kolla en sak, okej?

Schhh, såja, ingen fara. Det är okej.

Det är okej, schhh. Ingen fara, ingen fara.

Schhh, det är ingen fara, Im. Det är okej.

- Vad tror du att det är? Födelsemärke? - Det är inget jävla födelsemärke.

- Vi har sett henne hårlös förut. - Ja...

- Jag måste visa det för mamma. - Va? Varför det?

- Vad ska hon göra åt det? - Fjanta dig inte.

- Hon känner till sånt här. - Å, vad är det din mor känner till?

Säg inte "det övernaturliga", för då...

Det där med Mary, då? Och Carol? Videon där, skriket? En jävla massa skumt skit!

Jag vet inte! Jag vet bara vad jag har framför mig här.

Min förkrossade dotter. Det är vad jag har framför mig.

Du...

Jag tog fram den här åt dig.

Ifall du fryser.

Ledsen att det blev så där.

Du...

Jag älskar dig.

- Jag googlade på det. - Jag ställer in tiden i morgon.

Nej, det på hennes huvud, vi måste hålla koll på det.

- Jaså? Jag avbokar. - Nej, vi måste vara som vanligt.

Mamma vill vara ensam med Imogene lite. Hon är min mamma, skärp dig.

Kom och se vad jag hittade!

Inte i kväll. Jag sover där nere.

God natt.

- Predika inte. - Inget att predika om.

- Jag saknar det. - Rökandet?

- Det symboliserar nåt, eller hur? - Vet inte. Kanske det.

Våra liv har blivit... hundår.

Vi åldras lika snabbt som de där varelserna i mörkret.

Jag är rädd.

Jag vet att jag är det.

Jag kan säga det och jag kan stå för det, äga det.

Jag kan darra och skaka.

Men förutom fruktan, förutom den... enkla känslan-

-så är jag skakad.

In i hjärteroten är jag skakad.

Och jag finner ingen tröst.

Jag har ingenstans att gömma mig.

Vill du det?

- Vill jag vadå? - Vill du gömma dig?

Nej. Jag vill undkomma, visst, men...

...jag vill undkomma med mitt problem i mina armar.

Jag vill rulla ihop mig tätt intill det som skrämmer mig allra mest.

Du och vår dotter.

Och jag vill aldrig nånsin förlora dig. Och jag vill inte förlora henne.

- Du förlorar inte oss. - Det är det du missar, att jag gör det.

Jag förlorar allt.

Med samma fart som vi åldras med hundarna.

Hej, mamma, tack för att du kom. Oj, förlåt.

- Är den på? - Ja, det har blivit en vana.

- Ska ni iväg? - Ja, vi åker strax.

Imogene är där uppe.

- Jag tog med en vän. - "En vän"?

Med tanke på meddelandet i går kväll tänkte jag att det vore bra.

- Vem? - Hoppas att jag inte stör?

Maria sa bara att det kunde finnas ett läge där jag kunde behövas.

Ja, det var en jättefin idé, Sophia. Absolut en av dina bästa.

- Sluta, Nathan. - Jag håller mig i bakgrunden här, då.

- Jag kan gå om min närvaro är oläglig. - Nej, nej, Fader, gå inte.

Vårt liv är ett enda pärlband av olägliga händelser.

- Skit... - Ja, skit.

Kan du vårda språket? Du är ett sånt jävla kukhuvud.

- Du svor inför din mamma. - Och en präst, faktiskt.

Jag är hemskt ledsen. Jag har just bryggt te, kom in en stund.

Vi hinner inte bjuda på te, vi har ju läkartiden!

- Å, Gud... Kom igen... - Allt är bra.

Le i kameran, ät ditt äpple.

- Var ska vi börja? - Är det inte det vi betalar er för?

Det har blivit värre.

- Vill ni att jag ser på era band? - Nej!

Jo, vi har hittat nån skrift, nåt slags ärr på hennes huvud.

Men för helvete, ska du berätta historien får du väl berätta hela?!

I går kväll rakade Sophia vår dotters huvud, rakade av vartenda hårstrå.

Hej, gumman.

Hej... hur är det?

Hej, tjejen. Jag har en vän med mig, han kommer och hälsar här.

Hur är det?

Men var inte håret hennes stadga?

Jo, det var ju det! Men inte nu längre, nu har hon inget!

Hon har inte en centimeter hår på sitt jävla huvud!

De här märkena...

...det är grekiska. Vi ska nog ge oss av.

- Vad står det? - Nu måste du höra på, Imogene.

Och Mary, du går ned och startar bilen.

- Men barnet... - Nu!

Hör på mig nu, Imogene.

Du vet kanske inte vem du är än. Men en dag kommer du att göra det.

Du måste höra på så gott du kan och försöka följa mina instruktioner.

Jag visste inte vad jag skulle göra! Jag var kanske stressad och irrationell...

- "Kanske"?! - Men det behövde göras!

Det är nåt skitfel med vår dotter och det är nåt värre än autism!

- Hör du vafan hon säger?! - Vi måste nog sluta här.

Bra, jag ville ändå ställa in! Jag vill bryta helt, för det här är vansinne!

Du måste avsvära dig allt ont, Imogene. Allt.

Du måste avsvära dig med din röst och i ditt hjärta.

Du måste, jag repeterar, måste vända ondskan ryggen.

Nomine patris, et filii, et spiritus sanctis.

Ärkeängel Mikael, beskydda detta barn. Vänd mina fienders ondska.

Krossa dem i din tro.

Imogene... kan du be med mig?

- Imogene, kan du be med mig? - Nej!

Vilken fräckhet, du rakade henne också.

Jag rakade henne för att du börjat! Och jag vet inte heller vad märket är!

Vad är det som händer, mamma? Mamma!

Vad är det med min dotter? Vafan säger du, din jävla knarkare?!

- Hon är Antikrist! - Sluta, Nathan!

Är du helt jäkla galen?! Hon är inte ren ondska!

Hon är en liten flicka, en liten jävla flicka!

- Far åt helvete! Stick! Nej! - Sluta! Jag är hemskt ledsen.

Bort härifrån, jag vill fan aldrig mer se dig här!

Nej, nej, du och du, hela er jävla församling kan dra åt helvete!

Sophia! Sophia! Du kan dra åt helvete, du också!

- Jag är ledsen, jag är så hemskt ledsen. - Jag ringer hit folk.

- Han inser inte hennes ondska. - Vadå?

Hej...

Är det bra med dig? Hur är det?

Imogene är inte normal.

Fysiskt mår hon bra, men själen är styrd.

Det ni upplevt är en bebådares styrning, en varelse som personifierar ondskan.

Kyrkan måste meddelas om dess närvaro, så att man kan svara.

- Vad ska det betyda? - Jag vet inte exakt.

Men gör tills vidare ingenting, fortsätt som om ingenting hade hänt.

Det blir bra...

Jag älskar dig.

- Kan du kopiera era videor? - Jag vet inte. Jag antar det.

Det vore till stor hjälp. Jag är hemskt ledsen.

- Jag vill se upptagningarna. - Just nu bör du hålla helt tyst.

- Inte ett jävla ord! - Jag vill se videorna, Nathan.

Vad sa tokjäveln till präst?

Det kan knappast göra nåt att man ser på upptagningarna!

Det är inte det att jag håller med dårprästen, utan så här:

Det här är bara skitsnack, och ditt videotittande skulle inte bara reta mig-

- utan dessutom vara emot allt vad dårprästen sa åt dig!

- Jag fattar inte. - Vad, att vår dotter plågats i en vecka?

Sen vi började gå hos psykolog och drog in kameran i våra liv?!

Nej, att du far fram och tillbaka om allt! Ena dan är du med på allt-

- och nästa så är det fel med kameran, så hur ska du ha det?

- Är du upprörd eller med? - Just nu är jag upprörd.

Men efter i dag tror jag inte att jag nånsin är med. Jag slår sönder den!

Du köpte ju till och med en till! Du köpte en andra kamera!

Varför? För att se, observera! Och nu har du svängt helt och hållet!

Ja, för jag är mänsklig! Vi människor ändrar oss om saker!

- Jaha, så vad tänkte du göra med den? - Jag vet inte.

Om det händer nåt i det här huset, om det händer nåt med vår dotter-

-så måste jag, måste vi, få veta det!

- Det måste vi verkligen inte. - Vad var det du tjatade om att visa?!

Det var inget. Släpp det, för fan - det var inget.

Jag vill veta, Nathan.

Bara släpp det, för fan.

Jag förtjänar faktiskt att få veta vafan det är som händer med vår dotter.

Förtjänar du att veta? Jag ska säga dig vad du förtjänar.

Du förtjänar det här jävla kaoset. Du sa att vår dotter var trasig.

Du använde termen "trasig".

Du hade fräckheten att säga det om vår jävla dotter?!

Så som jag ser det förtjänar du ingenting annat än negativitet.

Jag hoppas fanimig att du förstår det.

- Vart ska du? - Promenad. Jag behöver rensa skallen.

Och om du kollar videor medan jag är ute, så svär jag...

- Stängde och låste du dörren? - Ja, hur så?

Vad är det? Å, Gud! Gud, Nathan, gör nåt!

Okej, spring till snickarboden och hämta hammaren eller nåt.

- Hammaren? För närstrid med hundar? - Eller nåt annat, för helvete!

Nu måste du stå stilla, Imogene - okej? Stå stilla.

För helvete...

Här, det var vad jag fick tag i, ta det.

- Vafan är det här?! - Vet inte, hittade inte hammaren.

Är den inte där jag alltid har den?! Okej, Imogene...

Håll dig väldigt stilla, Nathan!

- Vad ska jag göra, då?! - Jag vet inte!

Bara tyst!

- Vad är det som händer? - Jag vet inte, tyst nu.

Nej, Imogene. Låt bli! Å, Gud...

Gud, Imogene... gick det bra? Ingen fara.

Allt kommer att blir bra.

Vi älskar dig, vår skönhet.

- Sov gott. - Jag vill ha min kam.

Nu kommer du väl ihåg jättetjänsten du ska göra mig?

- "Koncentrera dig på att sova." - Just det.

- Och vad som än händer... - ...stanna i sängen.

Precis.

Precis - fast inte om du behöver kissa, förstås.

För jag vill inte stå och tvätta dina smutsiga lakan. Dina kissiga lakan.

Pappa... Är jag fortfarande vacker?

Alltid och för evigt.

- Okej, försök att inte... - Jag vet. Jag vill bara ha den.

Godnatt, snygging. Och så... kom ihåg tjänsten.

Jag ska.

Godnatt, vi älskar dig.

Du...

Jag älskar dig. Jag vill bara att du ska veta det.

- Jag glömde. - Jag vet.

Jag ska se till att varje dag påminna dig om hur mycket jag älskar dig.

Jag älskar dig också.

- Jag har gjort kopior. - Av vadå?

Allt du trodde att jag att jag spelat över.

Varför sa du inget?

Kanske för att... bevara ömheten i det ögonblick då det avslöjas.

- Jag hatar dig. - Okej.

Om det gör dig på bättre humör...

...kan vi se på upptagningen i morgon. Och ringa dårprästen, om det behövs.

Vi såg ju hunden, båda två. Jag tror att vi måste gå längre.

Kanske det.

I morgon ser vi på upptagningen.

- Ändra dig inte, det här är viktigt. - Jag förstår.

Vi borde ha sex.

- Jag tar en dusch. - Jag kan haka på.

- Jaså, det kan du? - Japp.

Nej, kom igen! Det där var inte rättvist!

Helt rättvist!

Jag väntar här.

Sophia...

...du är perfekt.

Du är perfekt. Jag älskar dig så.

S-sophia?

Å, nej. Nej, nej, nej, nej, nej.

Nej, nej, nej, nej, nej.

Å, nej - å, nej - å, nej.

Å, nej. Å, nej.

Å, nejnejnejnej.

Å...

Å, nej...

Å, nej.

Jag är så ledsen. Så ledsen, så ledsen, så...

...så ledsen, jag är så ledsen!

- Satte du just på den? - Var är vi?

Det här är din farbror Stans och mitt bygge. Vi sover över här.

- Han är inte min farbror. - Det är bara ett uttryck.

- Det luktar här inne. - Jag vet.

Jag vill åka hem, jag saknar Brandy.

Vi kan inte, raring. Vi kan inte åka hem.

Och Brandy är borta.

- Varför? - Vi kan bara inte.

Jag önskar att du förstod.

Du får somna nu.

- Det luktar här inne. - Jag vet, men kom igen.

Jag vill att du ska veta...

Du ska veta att jag förstår att det är besvärligt, men vi kan inte åka hem.

Vi måste stanna här så länge.

Och jag älskar dig. Jag kommer alltid att älska dig.

Men läget har förändrats.

Jag vet att du inte förstår varför eller hur, men det har förändrats.

Och det kommer att komma folk...

...folk som vill ta dig ifrån mig.

Och jag vill att du förstår att det är okej. Det blir bra.

Att vi inte är tillsammans betyder inte att jag har slutat älska dig.

Jag vill inte vara ifrån dig.

Det vill inte jag heller.

...men det kan hända saker.

Och nu måste vi förbereda oss på konsekvenserna.

Men varför?

Vet du ens vad som har hänt, Imogene?

Vadå?

- Vet du vad du har gjort? - Jag har inte gjort nåt.

Vet du vad som hänt din mor?

Jag bryr mig inte.

I morrn ska jag ringa ett samtal.

Jag ringer inte i kväll.

Men i morgon...

...kommer de att skilja oss åt.

Men jag kommer fortfarande att vara din pappa, och jag älskar dig.

Varenda sekund av varenda dag.

Nu tänker jag somna.

Okej.

Koncentrera dig på sömn.

Hejdå, pappa.

www.HoundDawgs.org !! Newest NORDiC RETAiL !!

Översättning, Henrik Brandendorff www. Ordiovision. Com