Original subtitles

Försvinn.

Försvinn!

Försvinn!

Allt väl, Doc? Vackert väder.

Fast här är det ju alltid vackert väder, förutom i tisdags, då.

-Ville du nåt, Mark? -Mitt favorittäcke blev genomblött.

Det hängde på torklinan.

Doc? Julie och jag ska ju gifta oss som du vet.

Tack. Julie jäktar. Inte mig emot. Då hinner hon inte ändra sig.

Hur som helst, så undrade jag... Vill du bli min best man?

Nej.

-Vad kostar det att hyra? -Det angår dig inte.

Jag tar ingen hyra, pojke.

Å, gode Gud!

-Det krävs lite jobb. -Om!

Se upp med golvbrädan, den... Tja, den är inte där.

Det är ett fixarobjekt.

Ett fixarobjekt...

-Hej, Mark. -Å, hej, Louisa.

-Fick du inbjudan till bröllopet? -Ja. Tack!

Du vill kanske inte komma med tanke på vårt förflutna.

Men jag vill komma.

Tack, Louisa. Så ska det låta. Mycket vatten under broarna.

-Är du okej? -Javisst.

Det är bara Doc. Jag bad honom att bli min best man, men...

-Kan jag ha irriterat honom? -Knappast.

Du känner honom bäst. Har han sagt nåt?

Det var ett tag sen vi pratade. Ta inte åt dig.

Du vet ju hurdan han är, men ibland verkar han rentav oförskämd.

Ja, han är oförskämd.

James White!

Du hittar säkert nån annan.

Nu ser du till att gå till skolan! - Du också!

Vi ses sen.

Kom igen, George.

Du kan gå in nu.

-Hallå där! -Vad är det?

Lägg tuggummit i munnen eller i papperskorgen.

-Skojar du? -Tvinga mig inte att resa mig upp.

-Hur gick det till? -Vet inte. Det var bara ett stick.

-Det gör ont som fan. -Stick orsakas av nåt.

-Vad var det? -Vet inte.

-När? -Vet inte.

-Var? -Vet inte.

Ett stick av nåt du inte kände igen, och du minns inte när eller var.

Bra.

Bröllopet står om två veckor.

-Du får hitta en annan best man. -Jag trodde att Doc skulle säga ja.

-Hej, Al. -Mark. Julie.

Jag skulle just ta den till verkstaden.

Just i detta ögonblick tänkte jag: "Den behöver besiktigas igen."

Men det betyder ju inte att den är trafikfarlig.

Vi samsas ju bra. Vi skrattar och skojar på puben.

-Vi är med i samma quiz-lag. -Ja.

Du vet att vi ska gifta oss eller hur?

Al, jag skulle vilja att du blev min best man.

Best man? Visst.

Menar du det? Visst är det fantastiskt?

Fantastiskt! Jag ska prata med dig om klädseln och allt.

Du bötfäller väl inte din best man för en obesiktigad bil?

Glöm det, och svensexan är planerad.

Ut i skogen och sova under stjärnorna. Vad sägs om lördag?

Då säger vi det. Alla män i vildmarken. En gammal dröm!

-Vems tur är det? -Vi fick in några fjärsingar.

-Fjärsing? -En fisk.

-Vad då? -En fisk.

Ett likadant stick som förut.

Otäcka. En sån vill man inte stickas av igen.

De har giftiga taggar och det gör så ont när man kliver på dem.

Men sätt foten i varmt vatten och det blir bra.

Ta hand om det, då. Jag har patienter.

-Louisa... -Martin. - Hej, Joey.

Jag har studietimme.

Jag hade kuggat dig för den ursäkten. Du är hos doktorn.

Får jag prata med dig?

-Om det inte är absolut akut... -Det här är akut, tycker jag.

Du är en del av den här byn.

Vi är ett litet samhälle och ibland retar sig folk på ditt beteende.

Folk tycker att du inte bryr dig. Dags att du får veta det.

Ursäkta, men jag måste återgå till mitt jobb.

Jag sa inte vad jag pratade om, va?

Nej. Jag stötte på Mark i morse och han är väldigt upprörd.

Jag platsar inte som hans best man.

-Jag vet bara att han är polis. -Ta reda på mer, då!

Jag är inte det minsta intresserad. Är du?

Martin... Mark tycker om dig, men du har gjort honom ledsen.

Förresten, så mår Danny väldigt bra. Tack för att du räddade hans liv.

Varsågod.

Hejsan, pojk. Jag vill bara se hur det går för dig.

-En kopp te? -Tackar som frågar.

Har du problem med rören?

Men det kvittar för elen funkar ju inte heller.

Lyssna, min pojke... Se till att elen dras ordentligt-

-sen fixar du rören och putsar lite.

Stället kan se ut som Ritz Carlton på nolltid.

Large & Son klarar allt.

Pappa... Du minns väl hur det var att flytta hemifrån?

Jag bodde hemma tills jag träffade din mor, och vi flyttade ihop.

Jag har aldrig bott ensam förut.

Mark sa att du blir hans best man! Ska ni ha en stor svensexa?

Jag stötte på honom, men han nämnde det inte.

Han visste nog att du inte ville med. Han vill tydligen tälta i skogen.

Och du har ju ryggont.

Jaha... Allt det där traskandet.

Det är förstås bäst att jag håller mig hemma.

Jag ska till skolbasaren på lördag.

Få se om jag hittar en inflyttningspresent till dig.

Om du vill hjälpa mig, så har jag några kartonger hemma-

-hos dig, som behöver tas hit.

Det ska bli!

Men bara kartongerna.

Bara kartongerna.

Bara kartongerna. Just det. Hej då.

-Hej, Doc. -Mark.

-Det lurar något i vassen, Doc. -Vad då?

Just det.

Bara så att du vet, så bad jag Al att bli min best man.

Men du ska med på svensexan, så packa din fältflaska.

-En fältflaska med whisky. -Nej.

-Det blir jättekul. -Nej.

Träd, gräs, natur. Bra för själen, Doc.

Insekter, väckas av fågelsång.

Dålig mat och sjungande män. Knappast.

-Du tackar alltså nej? -Ja.

Har du en kamera, ditt pervo?

Tre, två, ett!

-God morgon! -Snart. Var är alla nånstans?

Några avbokade.

Danny ligger på sjukhus, Dave, John och Robin är i Bodmin-

-och Doc är ju Doc eller hur?

Blir det bara du och jag?

-Ja, och det är en fördel. -Eftersom...?

Fångar vi en hare till middag, räcker ju maten längre.

-Är det allt? -Ja.

-Vi ska övernatta. -Jag vet.

Vacker dag eller hur?

Solen ilar för att välkomna oss, himlen är som ett blått täcke.

Jag har varit uppe sen fem.

Al blir tydligen hans best man.

Ja, jag förstod det. Då slutade det ju lyckligt.

Det ursäktar dig ändå inte.

Där föll den ner.

-Är du snäll och tar upp den? -Javisst.

Sätt fart, Doc! Snyggt, fröken. Bäst att vi låter dem hållas.

Det här blir bra.

-Har du varit här förut? -Nej.

-Har du någonsin tältat förut? -Ja. Inte ute i vildmarken, men,,,

Vänta.

Pauline.

Mottagningen är kass.

-Lämna mobilen i bilen. -Varför det?

Det är ju människa mot vildmark.

Du förstör allt om du ska leka med telefonen hela tiden.

Tack, Martin!

Bäst att lämna tillbaka den här innan Danny får spel.

Han är så noga när det handlar om hans verktyg.

Det kan jag tro.

Jag visste väl att du hade samhälls- andan i dig, Doc. Långt där inne.

Kom till mitt stånd. Jag gör hennatatueringar och flätor.

-Du får rabatt om du är snäll! -Då går jag.

Kan du hjälpa mig med en sak till?

Så här ska man leva!

Inga bilar, ingen trafik, inga människor.

-Jag har alltid velat bli soldat. -Det är aldrig för sent.

Jo, min fysik håller inte och vem vill syssla med administration?

Nej, jag vill vara i händelsernas centrum.

Exakt vad ska vi göra?

Saker och ting. Sånt män gör.

Som brottning, menar du?

Nej. Om du nu inte väldigt gärna vill brottas.

Här. Kom!

Mitt herrskap, Portwenn Silver Band börjar spela om 20 minuter!

Det borde duga.

Snygga spiror, Doc!

Mina barn gjorde de här.

-Det liknar en häst. -Nej, det är en kyrka.

Kyrka? Inte så värst bra, va?

-En fyraåring gjorde den. -Det liknar en häst.

Doc, Jack ligger på stranden! En fjärsing.

Fixa en skål med varmt vatten. Man kan även urinera på sticket.

-Han andas knappt! -Martin!

Pauline! Hämta min doktorsväska och kom till stranden!

-Vi gjorde inget. -De ska ju inte vara giftiga.

Han fick en allergichock av sticket.

-Kommer han att dö? -Om han inte får en adrenalinspruta.

Det var bara en lek. Det här var inte meningen.

Var är Pauline?

Vi hittade en fjärsing och testade vem som tålde smärtan.

Jag har aldrig hört något så oansvarigt!

Han klarar sig väl?

-Såja, nu går det bättre. -Har du en sån till mig, Doc?

Ingen skada skedd.

Vad tänkte ni på? Vems idé var det? Är du dum Joey?

Nästa gång finns det kanske ingen hjälp att få, och han dör.

Det vore väl kul eller hur?

Vi behöver en plats där vi kan slå upp tältet och göra en brasa.

-Har vi inte varit här förut? -Ett nybörjarmisstag.

Jo, det har vi varit. Du sa att det där trädet liknade din pappa.

Ja. Vi måste ha gått åt fel håll.

Ge mig kartan.

Det här är Lake District.

-Vi är vilse. -Nej, naturen visar oss var vi är.

Kom! Man måste bara lära sig att tyda tecknen.

Då så, baslägret.

-En bra plats för tältet. -Allt ser likadant ut.

Ja, för det otränade ögat.

-Å, vad det kliar! -När gick du en överlevnadskurs?

Jag minns det från scoutlägret. Vi börjar med att röja området.

Sen samlar vi ved och ormbunkar till brasan.

-Jag ser inga torra ormbunkar. -Det är nog bäst att ta sig härifrån.

Jag vill inte vara vilse hela helgen.

Det är jag som ska gifta mig. Här slår vi upp tältet.

Jag vet vad jag gör. Exakt.

Det var en orm! Blev du biten?

-Är du okej? -Nej.

-Huggormsbett dör man väl inte av? -Vet inte.

-På med skon, sen fortsätter vi. -Vi vet ju inte ens var vi är!

-I militären... -Nu är vi inga soldater!

Den här lilla motgången får inte förstöra min svensexa.

Jag ringer Pauline. Hon får kontakta doktorn.

Lämnade du inte mobilen i bilen?

Det var ju tur att jag inte lydde dig.

Jag måste hitta ett ställe där jag kan få signal.

Sjung så att jag vet var du är.

Ja, sjung. Den där låten i "Titanic".

Vad sägs om... "Grand Old Duke of York"?

-Okej. -Jag är strax tillbaka.

Å storhertigen av York

-Han hade tiotusen män! -Jag håller ett öga på lägret.

Han marscherade dem upp och sen fick de gå ner igen

Först så bar det upp och sen bar det ner igen

Och när de var halvvägs var de varken upp eller ner

-Det får duga. -Du blir bra, Jack.

-Jag är glad att du är här. -Till skillnad mot förut.

Självklart är jag glad.

Doc! Doc...

Det är Al. Det är viktigt.

-Det är Al... -Jag hör dig inte.

Mark har blivit biten av en huggorm.

Hallå? Va?

-Var är ni? -Sen spydde han.

Kräktes han? Lägg honom ner. Jag skickar en ambulans. Var är ni?

Vi passerade sjön mittemot West Point 5-10 minuter-

-innan vi kom in i skogen. Jag vet inte.

Jag måste veta var ni är.

Vi är i skogen. Han behöver hjälp.

Okej, jag får hitta er. Se till att han ligger helt still.

Hur andas han? Är han yr?

Doc? Han behöver hjälp!

Al? Al? - Jäklar!

-Jag måste till West Point. -Det är 40 minuter härifrån. Hur så?

Mark Mylow har blivit biten av en orm i skogen där.

-Stewart är skogvaktare i området. -Hans bästis är ju en 2 m hög ekorre.

-Ja, men han kan området... -Jag meddelar Julie!

Ge mig Stewarts nummer, så skaffar jag mer adrenalin av mrs Tishell.

-Du slutade sjunga. -Du måste vara stilla, sa Doc.

Jag kräktes igen.

Det kan inte vara bra.

-Hej, Doc. -Hej, Stewart.

-Har vi bråttom? -Ja.

De passerade sjön och West Point med tio minuter.

-Vet du var det är? -Javisst.

Mark har alltså hittat sin sköna mö?

Jag trodde att han skulle beställa en på postorder.

-Han kan vara allergisk mot bettet. -Det låter inte så kul.

Det här kan vara dagens andra allergichock.

Då dör han om 30 minuter. Nej, inte så kul.

Håll fast i stetoskopet, Doc!

Sa polis Dibble nåt mer exakt än sjön mittemot West Point?

Det är gott om träd där, men vi hittar honom.

Hur mår du, Stewart? Det var ett tag sen.

Tar du din medicin?

Jag är mest för mig själv som i isoleringscell.

Bara jag och mina tankar vecka efter vecka. Härligt!

Hur är det med din vän, vad heter han? Den stora ekorren.

Anthony visar sig inte längre.

Så bra. Du verkar ha återhämtat dig helt.

Jag kastade ut honom. Han tog mig för given.

Jag undrar om Julie kände nåt.

Det sägs att själsfränder ibland kan känna varandras känslor.

-Gäller inte det tvillingar? -Hon tittar nog i bröllopskataloger.

-Du måste verkligen älska henne. -Ja.

-Det gick fort att bli kär. -Alla tycker att jag jäktar, men...

Förut när jag slutade jobbet, gick jag hem-

-och tittade på TV tills jag somnade.

Nu tittar jag på TV med henne. Det är annorlunda. Bättre.

Det var ett tag sen jag var här.

Tjuvskyttarna tar mycket av min tid. Det är krig, Doc.

De skar upp däcken på den här.

Det var det lugna livet på landet.

Jag gillar inte det här.

Jag gillar inte det här. Nu går vi.

Mark, nu väntar vi på doktorn. Stanna, kom tillbaka!

Det kommer att ordna sig. Jag tar hand om dig.

Du kan inte ens ta hand om dig själv.

Jag är less på att höra det. Det var jag som tog hand om pappa.

Bäst att du är tyst och ligger still eller du får klara dig utan mig.

-Tack. -Ingen orsak.

Molnen dyker upp.

Köpte du kostymen i affären eller hos skräddaren?

Det var länge sen en skogvaktare bar kostym.

Varför skulle skogvaktare klä sig ledigt på fredagar?

De bor ju mitt i ödemarken.

Fem minuter sen sjön och West Point.

Men vi kör lite fortare än Mark hade kört.

-Han är en försiktig bilist. -Prata inte så mycket!

Jaså? Å, ursäkta. Jag är inte van att ha sällskap.

Visst var det ett vägskäl där borta?

Gillar du Frost, "Den väg som aldrig togs"?

Med så här stora träsk och olika skogar-

-kan vi leta efter honom i en vecka. Den klassiska nålen i höstacken.

-Där är de. -Fantastiskt! Det visste jag väl.

Nyss fimpad.

Kanske i dag eller i går. Röker Al eller Mark cigaretter?

-De jäkla tjuvskyttarna. Typiskt! -Vi har inte tid med det där.

Jag har gett ifrån mig lite revir, men bara för att förvirra dem.

-Vad ska du med bössan till? -Den är inte laddad.

Mark! Al!

Jag måste försöka få signal. Du måste sitta still.

Glöm inte att sjunga.

Det är Doc, Mark! Jag sa ju att vi skulle fixa det här.

Jag är med skogvaktaren Stewart. Var är ni? Ropa!

-Doc! -En gång till.

Nej, vi är för långt därifrån. Hur mår Mark?

-Han har spytt igen. -Inte bra.

-Han är blek och svettas. -Inte bra.

Blir han sämre svullnar tungan och ansiktet, han slutar andas och dör.

Al...? Al! Fan också...

Jag hoppas att jag slipper avboka bröllopet. Kyrkan är bokad.

Oroar du dig för förskottet kan du alltid byta till begravning.

Förlåt. Nej, jag bara...jag är... så fruktansvärt orolig för Mark.

Doc?

Så illa? Skrik inte.

Hälsa att vi kan se till att få dit hela byn och gå skallgång.

Nej, Mark har inte lång tid på sig. Ring Al.

Säg till honom att stanna där han är och ring mig.

-Vart ska vi? -Den här vägen - tror jag.

Stewart... Om vi går vilse...

Vi går inte vilse. Vi söker igenom området metodiskt.

Sånt här gjorde jag jämt i armén.

De borde ju veta bättre.

Tjuvskyttarna. Om jag skulle tampas med nån-

-hade jag inte valt en f.d. soldat i drottningens armé.

Just det.

Vi drar. Vi väntar inte på Doc.

Portwenn måste ligga söderut.

Och solen går upp i öster och går ner i väster, så det blir...

Klockan är tre, så då borde bilen vara åt det där hållet.

Vad tror du, Mark? Mark!

Dags för dig att sätta på te, Julie.

-Hörde du? -Nej, jag...

Det där.

Al! - Nej, jag hörde inget.

Det är tjuvskyttarna. De väntar på oss.

-Vi tar dem på bar gärning. -Nej, vi måste hitta Mark.

-Folk dör inte i skogen. -Fokusera! Åt vilket håll?

Jag försöker gripa brottslingar. Det hade Mark velat.

-Vilket håll, Stewart? -Ditåt!

Tack!

Dåre.

Mark? Hur mår du?

Till Doc.

Vi hinner kanske inte hitta honom.

Därför ska vi ta dig till ett sjukhus där de kan göra dig frisk.

Kom igen, Mark. Prata med mig.

Berätta nåt. Berätta om Julie.

-Hon har ett leende. -Ett vad då?

-Förlåt. -Ett leende.

Lyssna.

-Hallå?! -Hallå!

-Vem är det? -Det är jag, Stewart!

Kom fram!

-Var är Doc? -Hej, Mark.

Vi särade på oss.

Vi är inte ensamma. Det kryllar av tjuvskyttar.

Kom, Stewart. Titta på honom!

Han kommer att dö om du inte räddar honom. Var är Doc?

Tja, vi kom ju från det där hållet så han borde logiskt sett vara...

Nån annanstans. Uteslutningsmetoden.

Stewart, var har du doktorn? Var såg du honom senast?

I den där riktningen!

Hjälp mig! Fort!

Kom igen, Mark. Inte långt kvar nu!

Kom igen. Berätta om Julie.

Mark!

Al!

-Al? -Det är jag. Al har inte hört av sig.

Lägg på, då!

-Al! -Var sjutton är de nånstans?

Jag behöver en kopp te. Nån annan?

-Nej tack. -Okej.

Hon tar det väldigt bra.

Kom!

Fortsätt rakt framåt mot gläntan och ta sen till vänster.

Du måste hämta hit Doc. Det här går alldeles för långsamt.

-Ska jag? -Ja, du!

Kan inte du gå? Mark tar sig ju knappast nånstans.

Han bjöd mig inte på bröllopet.

Men jag är upptagen, så jag hade ändå inte kunnat komma.

Schackmatt...

-Upp med händerna så jag ser dem! -Stewart?

Rör dig inte, jag menar allvar! Inte ett steg till!

-Skjut mig inte, Stewart! -Va?

Visst, den här... Nere vid fötterna!

Det kryllar av fällor överallt!

-Jag har hittat Mark. -Var är han?

Ingen fara. Jag la vägen på minnet.

Helt otroligt. Det har aldrig hänt mig förut.

De är verkligen starka!

Det gör jätteont!

Dra upp benet när jag säger till!

Är du okej, Doc? Är du okej?

-Ska jag hjälpa dig? -Nej! Okej, hjälp mig.

Okej, inga fler missöden nu.

Jag räknar till tre. Ett, två, tre!

Doc!

Den var bra, den var bra!

Doc! Stewart!

En sån idiot jag är.

-Det svider lite. -Stewart!

-Doc! -Al!

Doc...Doc!

Gör klart det där, Stewart.

Mark! Hör du mig? Mark?

-Jag måste komma åt axeln. -Visst...

Doc... Jag visste att du skulle komma.

Du har haft tur, Mark.

För att jag ska gifta mig?

Ja, Mark.

Jag kör Mark i polisbilen.

Jag har dem inte.

Nycklarna.

Du kan inte anförtros vigselringarna.

-Varför inte åka med mig? -Stewart! - Al...

Nån annan måste köra.

-Jag har varit så orolig! -Ursäkta.

Vi hade bara lite kul. Eller hur?

Det är ju så en svensexa ska vara.

Det var ett tag sen jag var här. Jag går ner i byn och kollar på...

-Nej, för mycket folk. Jag åker hem. -Först måste jag lägga om såret.

-Jaha, okej... Får jag titta på TV? -Ja.

Mark, jag måste undersöka dig innan du får gå hem.

Kom, så ska ni få te.

-Doc! Ryggen har gett med sig igen. -Ställ dig i kö.

Har du fixat saker i lägenheten igen?

-Ingen fara, pojke. -Bara kartongerna, sa jag.

Du måste kanske bo hos mig några veckor, det är allt.

Hade du trevligt?

Ja, en massa frisk luft, fällor och giftormar. Charmerande.

Jag... Jag var orolig.

Det var jag också. Hans tillstånd var nästan... Ja, det var kritiskt.

Det vet jag, men jag menar... Jag var orolig för dig.

-Doc? -Strax, Stewart.

Det är bara det att jag droppar blod över hela golvet.

Du får ursäkta mig.

Text: Christina Nilsson Sync: BetteKaj