Original subtitles

Din syster Helena klarade sig inte.

Siri lurade oss. Hon rymde.

Du ska hålla din mun.

Just nu är vi bara tre som vet om detta.

Och så ska det förbli.

Vem är du? Titania, feernas drottning?

Jag är Jane Taylor, psykiater.

Om du vill ut härifrån, följ med mig.

–Tror hon på ditt skitsnack? –Som varenda tjej jag träffar.

–Jane. –Martin.

Du använde säkerhetsordet. Varför?

För att hon inte är Siri, Martin.

–Hon är systern. –Det är omöjligt.

Skulle jag äventyra nästan fyra års arbete om jag inte var säker?

Okej. Övertyga mig.

Hon beter sig helt annorlunda.

Hon uppvisar en normal mänsklig respons.

Raka motsatsen till avtrubbad affekt.

Hon är empatisk och beter sig osjälviskt.

Har det inte slagit dig att förändringen i hennes beteende–

–kan vara resultatet av att vårt program äntligen fungerar?

Eller så lär hon sig att härma normala relationer?

–Nej, Martin. –Hur vet du det?

På grund av 37 års erfarenhet, och fyra år här.

Ray Ray gick för långt.

Det har inget med mig att göra.

–Det är sanningen. –Sanningen?

Jag svär på Gud.

Kom igen.

Bjud på ett leende och säg att vi är vänner.

Jag struntar i om vi är vänner eller inte. Jag ska ut härifrån.

Jag är inte Siri. Jag är hennes syster.

Ta bort din hand, för fan, annars bryter jag dina fingrar.

Du påstår dig vara systern, men det är jag som är tokig?

Det kvittar. Så fort dörren öppnas är jag fri.

Och du är kvar här då, helt körd.

Sen har vi hunden.

–Hunden? –Ja.

Blochs hund hatade henne och hon den. Det var ömsesidigt.

Och nu är de plötsligt oskiljaktiga.

Jane, hon kan låtsas gilla hunden.

Men hunden kan inte låtsas gilla henne.

–Varför är alla besatta av hunden? –Vilka "alla"?

Silva? Har han lagt märke till samma saker?

Då är vi två om det.

Det är omöjligt. Redpath checkade ut henne med tumavtrycket.

Ja, jag vet. Alla system är teoretiskt sett perfekta.

–Tills människor blir inblandade. –Jane, ett sånt misstag...

...skulle innebära slutet för allt vi försöker uppnå.

–Är du rädd? –Rädd? Nej.

Det borde du vara. För om jag har rätt, och det har jag–

–så har vi felaktigt fängslat en oskyldig kvinna–

–och släppt en våldsam psykopat fri.

–Vad ska vi göra? –Ringa polisen.

Låta dem komma och ta hennes tumavtryck–

–och se om den matchar den de har för Siri.

Kom igen, Martin. Ett enkelt empiriskt test.

Inga antaganden. Inga känslor, inga hundbeteenden.

Just det...

Jag kommer strax, jag ska hämta Silva.

Okej.

Vet du hur körd Fisher skulle vara om en av hans labbråttor flydde?

–Inte mitt problem. –Nej, det är hans.

Om Siri skulle fly, skulle jag älska det.

Jag gillar att jäklas med hippien, men om hon skulle komma ut...

...så är han rökt.

Det var på tiden, din hala lilla...

Vänta nu. Hur dum tror du att jag är? Jag såg tidningarna!

Än sen?

Va?

Driver du med mig?

Nej, det går bra. Tack.

Vi har problem.

För det första, säg inte "vi" om ett problem som du har vållat.

För det andra så klarar jag inte fler problem.

En av mina infiltratörer vet. Och när hon får veta–

–att du inte bara lät Siri fly, utan att du mörkade det...

–Och att hon nu är död... –Hon är inte död.

–Va? –Hon är inte död.

Min privatdetektiv har hittat henne. Hon lever.

Det är väl bra?

Visst, det är perfekt. Nu är allt frid och fröjd.

Nu slipper du oroa dig för att psykopaten ska ha ihjäl nån.

–Exakt! –Det har hon redan gjort.

Vems bil tror du låg i den brinnande bilen?

–Det tänkte jag inte på. –Nej, det tänkte du inte på!

Vet du vad jag räknade med när jag gjorde en ex–militär–

–till min säkerhetschef?

Professionalism?

Att han inte skulle pissa på sig under press.

Luke var inte på sitt kontor. Jag har sökt honom på personsökaren.

Jag vet vad du är orolig för.

Men en rymning innebär inte slutet för allt ditt arbete.

Vi är forskare, Martin. Vi har rätt att misslyckas.

Därför kallas det för den experimentella metoden.

Ibland gör vi bort oss, och sen lär vi av våra misstag.

Jag är rädd att världen inte är så förlåtande som du tror.

Vi måste hursomhelst göra något åt det här.

Jane...

Om vi gjorde ett misstag och Siri är Helena, skulle du...?

Vadå? Om jag skulle vadå?

Det spelar ingen roll.

Jag vet vad du skulle göra.

–Jag vet vad jag måste göra. –Bra.

Vadå? Vad är det som är så roligt?

Jag hånade precis någon för att han är en ynkrygg. Och här är jag nu.

Jag är ledsen.

Det behöver du inte vara. Det är mänskligt att tvivla.

Jag tvivlar inte.

Och jag är ledsen att du behöver göra så här.

Martin? Herregud!

–Vad hände? –Hon attackerade mig.

Vad har hänt? Vad har hänt?!

–Margot! –Backa.

–Backa. –Vad fan har ni gjort?

Vad i helvete har ni gjort?!

Jag vet inte vad Margot sa, men hon har livlig fantasi.

–Hon sa att hon är psykiater! –Rena fantasier.

Nej, hon berättade säkerhetsordet som bara du och dr Silva vet om!

–Jaså? –Ja.

Jag gör rent såret, sen tar vi ett snack med dr Silva.

Det där gick ju bra...

Luke. Vet du vilka som är våra hemliga forskare?

Nej.

Men du vet det hemliga lösenordet de ska identifiera sig med i nödfall.

Siri påstår att Margot är en av våra infiltratörer.

Och att hon gav henne lösenordet som en försäkring.

Försäkring mot vadå?

Siri påstår att vi har drogat Margot–

–för att hon vet sanningen om våra skumma affärer.

Inte för att hon slog mig med en tekanna.

"Gibraltar Mechanic Overcoat."

"Gibraltar Mechanic Overcoat"?

"Gibraltar Mechanic Overcoat."

Det är inte säkerhetsorden.

Ni får prata vidare på er session. Den blir nog intressant.

Vill du prata om det som just hände?

Vem sa säkerhetsorden till dig? Fisher?

Allt han behöver göra för att behålla kontrollen är att ge dig fel ord.

Är du inblandad?

I vadå?

Helvete... Fan också.

Carol har rätt. Allt det här är en del av Fishers plan.

Han har inte råd att låta det här hända.

–Jag kan inte andas! –Vad är det, Siri?

–Mitt hjärta... –Du har panik.

Du måste lugna dig. Ta djupa andetag.

Nej, kom inte nära! Är du inblandad i det här?

Lugna dig. Tänk på andningen.

–In och ut. –Jag kan inte andas.

Om jag var Siri skulle jag göra dig illa nu.

Jag skulle hugga dig i örat med den här pennan.

Men det tänker jag inte göra.

Det enda jag vill ha...är det här.

Ta de här till polisen. Om de säger att det är Siris fingeravtryck–

–så lovar jag att aldrig mer nämna Hel.

Varför skulle jag, efter det du gjort?

För jag tror att du är en god människa.

Fisher. Han övervakar oss.

Helvete.

Spionerade du på oss?

Börjar din paranoia bli värre? Jag gick bara förbi.

–Var han där inne? –Nej.

Hör på, Siri...

Jag tror inte jag kan ta det här till polisen...

Känner du till Jane Taylor?

–Jane Taylor? –Ja.

–Vem är det? –Fishers gamla forskningspartner.

–Hans mentor. –Det var före min tid.

Snälla, hitta en bild på henne.

Varför då?

Du får se.

Jag får tänka på saken.

Vi ses i morgon, Siri.

–Ursäkta, har du en stund? –Jag är upptagen.

Vad är det?

Siri bad Silva att gå till polisen för att kolla hennes fingeravtryck.

Jag trodde att det var viktigt.

Varför trodde du det?

Tack, du kan gå nu.

Hallå?

Ja, Martin?

Självklart, jag kommer strax.

Sökte du mig?

Dr Silva kan vara på väg till polisen. Han är ingen idiot.

Jag behöver bara prata med honom.

–Stoppa honom och ta hit honom. –Helvete...

Svara!

Gör det inte!

Gör det inte, för fan...

Stanna!

Helvete!

Helvete! Nej!

Nej...

Helvete!

Kom igen.

–Vakterna fick veta det. –När hände det?

I går kväll, men vi vet inte vad som har hänt.

Lämnade han ett meddelande?

Vad har hänt?

Ledsen, Siri, men din session är inställd.

Varför?

–Var är dr Silva? –Det har hänt en sak.

–Vi får inte prata om det... –Jag pratar med henne.

–Kom och sätt dig. –Nej, jag vill inte.

Det har hänt en olycka.

Han måste ha tagit kurvan för snabbt.

Han cyklade som vanligt.

Vad sa du till honom?

Vad bad du honom göra?

Sluta hålla på med dina jävla lekar.

Ja, det ska jag göra.

Hej.

Jag är med.

Kamizakeplanen. Jag är med.

Vad har hänt?

Okej...

Vi ses sen.

Det är för sent för att få dåligt samvete nu.

Men vi klarar väl oss nu?

Margot är i förvar, stackars dr Silva var med om en olycka–

–som lyckligtvis inte kan spåras tillbaka till oss.

Men om din armékompis inte försöker pressa dig på pengar–

–så betyder det att Siri Brant är på väg tillbaka.

Det innebär en jävla massa problem.

Men det var ju det du ville.

Vadå?

Inte problemen, utan chansen att studera tvillingarna.

Nu får du kanske det.

Du kan gömma den ena och använda den andra för att...

Sluta prata!

Ja, under normala omständigheter–

–och med Helena Brants samtycke hade jag velat studera dem båda.

Men det här är långt ifrån normala omständigheter, tack vare dig.

Nu måste vi se till att hålla kliniken öppen–

–och att vi båda slipper fängelse. Kan du hålla huvudet kallt?

–Jag har väl inget vidare val. –Nej, det har du inte.

Vet du vad mina studier av psykopater har lärt mig?

Två saker:

Det ena är att när man har blod på händerna–

–så är ett samvete en lyx man inte kan kosta på sig.

Och det andra?

Att skoningslöst egenintresse–

–funkar långt bättre än normala människor tror.

Vi gör det en kväll efter solnedgången–

–innan värdarna är klara med ronden. Då är de flesta av dem upptagna.

–Okej. –Stanna.

Här stoppar vi dem.

Hur gör vi det?

Ser du där? De måste sakta ner för att klara kurvan.

Och...

...vi ska skjuta dem.

–Med en träpistol? –Ja.

Du håller i pistolen.

Jag skjuter.

Kolla.

Ser du?

Om de ser nåt som liknar ett kulhål–

–så tror de inte att du håller i ett falskt vapen.

Och sen?

Sen binder vi fast dem.

Vi tar oss till bilen, trycker en pinne mot gasen–

–så att pedalen hålls ner när vi når döda zonen–

–och vi kraschar genom grindjäveln.

–Är det inte elstängsel? –Nej, det behövs inte.

Det är vad döda zonen är till för. Och om allt går som det ska–

–så vaknar vi till och börjar springa långt innan värdarna slår larm.

Okej. Vi gör det i kväll.

Va? Nej, inte i kväll. Det får inte vara nåt månljus alls.

–Vi gör det i kväll. –Nej...

Jag måste sticka i kväll.

Vi väntar.

Vi har bara ett försök.

Jag tänker inte kasta bort det.

–Jag visste inte att du rökte. –Ja...

Jag förstår inte.

Hur kunde det bli så här?

Jag antar att jag kan berätta det nu.

Luke hade problem, från sitt förflutna.

Mörka problem.

Tror du att han gjorde det med flit?

Det är inte ovanligt i vårt yrke.

Vi är så upptagna med att ta hand om andra–

–att vi ofta ignorerar våra egna demoner.

Jag borde ha lagt märke till det.

Det borde vi alla ha gjort.

Sofia, du måste ta hand om dig.

Du har en ljus framtid här hos oss.

Om du vill.

Ray Ray?

–Ja? –Stick, jag har besök.

Raymond, stick härifrån, för fan.

Okej.

Jag har en fråga.

Så varför kommer du till mig?

I går snackade du om att sticka och om att bryta av mina fingrar.

Jag var lite överoptimistisk.

–Och du tafsade mig på knät. –Du har en poäng.

Men det förklarar inte varför du är här.

Av alla människor här, är du den ende som inte har ljugit för mig.

Du prioriterar jävligt konstigt, Siri. Jag gillar det hos dig.

Slå dig ner.

Jag såg dig komma uppför kullen. Du har en förföljare.

–Corin? Jag kan hantera honom. –Säkert?

Han flådde sin flickvän när hon försökte lämna honom.

Mindre killar är alltid de hemskaste.

Du sa att du var här innan de satte upp osynliga stängslet.

Först in, sist ut. Det är jag det.

Hur hindrade de folk från att klättra över eller klippa i stängslet?

–Planerar du att fly, Siri? –Är du intresserad i så fall?

Vet du vad som är det fina med att bli gammal?

Man lugnar ner sig. Man får tid att tänka.

Mitt unga jag hade gärna stuckit.

Mitt gamla jag vet att jag bara skulle åka fast–

–och hamna på ett högriskfängelse med betongväggar–

–och en hink att skita i under resten av mitt liv.

Mitt gamla jag vet att jag har det bra här.

Riktigt jävla bra.

Så...

...nej.

Jag vill inte rymma.

–Men... –Vadå?

Om Fisher jävlas med oss, vill jag jävlas tillbaka.

Tack.

–Kan jag få en till? –Ja.

Tack.

Du måste sluta.

–Vadå? –Du har följt efter mig.

Du var vid stängslet, utanför min stuga, nu är du här...

Ja... Och vad gjorde ni två nere vid stängslet?

Planerade vår flykt.

Förnekar du det inte ens?

–Du och han? –Har du en plan kanske?

–Nej. –Det har han.

Och du och jag kan inte kapa hans plan–

–om du skrämmer honom genom att följa efter oss.

Du och...

God morgon.

Du och jag?

–Eller du kanske inte vill följa med? –Jag vill.

Bra.

Det här är planen.

Vi ska stoppa värdarna, ta deras bil–

–och köra igenom stängslet.

–Det är ju vansinne. –Nej, det är det inte.

Man knockas av döda zonen och det är ett elstängsel...

Tror du verkligen på det?

Varför skulle de ha elstängsel efter döda zonen?

Det är skitsnack.

Du vet det, jag vet det, Enzo vet det.

Och ingen av oss är självmordsbenägen.

Så... Ska vi verkligen lura Enzo?

Ja, om en vecka. Då är det ingen måne.

–Okej. –Bra.

–Men om du ljuger... –Tänk efter.

Om du var jag, vem skulle du helst vara med?

–Vi sticker i kväll. –Inte i kväll, sa jag.

Jag sa till Carol att du planerar nåt och att du är XO:s ledare.

–Vad har du gjort? –Nu måste du sticka fort.

Innan Raymond och Carol börjar ställa frågor.

–Ska du blåsa mig? –Alla här inne blåser alla.

Det vet du.

Luck.

Jag berättade bara för Carol om oss, och jag berättar ju det för dig nu.

Jag litar på dig tillräckligt för att rymma ihop–

–men efter all skit jag varit med om, får ingen kontrollera mig.

Så jag kör, och vi sticker i kväll.

Vet du vad? Du har aldrig varit mer lik Siri.

Jaså? Hur får det dig att känna dig?

–Kåt. –Håll kvar den tanken.

Vi ses hos mig en halvtimme efter nedsläckning.

Kom.

Ut ur bilen!

–Var fick hon vapnet ifrån? –Ut ur bilen, för fan!

Okej, lugn.

Upp med händerna, för fan!

Av med bältena.

Sätt fart!

Och jackorna.

Kom igen!

Vaktcentralen. Vad gäller det?

Inte mycket. Om ni nu inte vill stoppa ett rymningsförsök.

Carol Speed slog just larm om ett rymningsförsök.

–Var då? –Han vill ta det med dig direkt.

Vad väntar du på? Hämta honom!

Vad håller du på med, Siri? Sluta.

Sluta, Siri.

Vad ska det här tjäna till?

–Du kommer aldrig undan, Siri. –Käften!

Helvete!

Vad håller du på med?

–Gick det bra? –Jag ramlade!

Helvete...

–Vad hände? –Jag kan inte röra foten.

Jag har nog stukat den.

Det gör inget. Det är inte långt till bilen.

–Vi går dit... –Nej, jag kan inte springa.

Det går bra. Jag gör det inte utan dig.

Jo, du måste sticka utan mig. Stick härifrån.

Men vi skulle ju göra det tillsammans.

Vi kan inte göra det tillsammans.

Du måste sticka nu. Det är din enda chans.

Okej.

Men jag kommer och hämtar dig. Jag lovar.

Det var som fan, doktorn. Det var en ordentlig bula.

–Sluta snacka skit! –Vem är det som rymmer?

Siri Brant och Enzo. Kolla deras stugor om ni inte tror mig.

–Var rymmer de? –Har du en karta?

Nu, Carol!

–Vänta! Vad gör du, Corin? –Du tror att du är så smart, Siri!

Tror du att du kan blåsa mig? Lämna mig här?

–Nej! –Vem är det som blir lämnad nu?

Ledsen, Corin.

Centralen, en bil har just träffat elstängslet vid punkt 35.

Jag upprepar: En bil har träffat elstängslet.

Stäng av strömmen, annars exploderar det.

–Skämtar du? –Gör det nu!

Vänd om och åk till punkt 35!

Den där jävla Carol Speed!

Han skickade oss till fel ände av dalen!

Det är klart han gjorde.

Farväl, Helena.

Dra åt helvete, Enzo! Tror du jag litar på en jävla psykopat?

Du behövde bara nån idiot som brann upp vid stängslet.

Ingen tokig plan egentligen.

Flytta på er!

Herregud! Hjälp honom att släcka elden!

Se till att ingen annan närmar sig stängslet!

Vi måste släcka branden!

Vi har hittat Enzo på marken. Han tycks vara medvetslös.

Var är han? Jag måste prata med honom.

Du! Vart är du på väg?

Ta den här.

Berätta vad som hände!

Prata!

Flickan Brant har just rymt.

Va?

Du har gjort bort dig, soldaten.

Och det är väl inte första gången, va?

Helvete!

Brant har rymt.

Jag ska försöka genskjuta henne.

Helvete!

Hej!

Hej! Kom hit.

Kom hit, Luck.

Stanna där.

Hallå!

Nej, stanna!

Kom hit! Stanna här.

Hallå!

–Hej! Pratar du engelska? –Ja.

Jag måste till närmaste polisstation.

–Är du i knipa? –Ja! Snälla.

Hoppa in. Kom igen.

Upp med dig.

Vi måste åka.

–Varför är du så rädd? –Han får inte se mig!

–Ducka. –Helvete!

Vem är i den där bilen?

Onda människor.

–Jag ringer polisen. –Tack.

–Vad är det? –Ingenting.

–Vad är det? –Vänta lite.

Hej. Jag har just plockat upp en ung kvinna nedanför Himmelstal.

Jag tror att hon behöver hjälp.

Ja, hon är illa däran. Hon hade tur att jag körde förbi.

–Tack. –Ingen fara.

Du är trygg nu.

Lugna dig, Luck.

Lugna dig.

Det kommer att ordna sig.

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com