Original subtitles

GOD JUL

Det är svårt att bestämma sig, va?

Det är så mycket att välja på.

Jag letar efter en våtdräkt för ett av mina barn

som har blivit förtjust i vattensport.

Jaha.

Tonåringar är ju sådana.

De provar på allt.

Och så länge de är lyckliga...

Jag finns fortfarande här nånstans inne i mitt huvud.

Sluta aldrig att leta.

Pappa!

Pappa!

Juan!

Nu igen?

- Du måste ha svimmat. Vi blev oroliga. - Ge mig den där.

Är du okej, pappa?

Blommorna är tillbaka!

Vänta här.

Ge eld, soldater!

Lägg an! Eldgivning!

Den vita pricken är halsen! Kom igen!

Kom igen, soldater! Sikta på halsen!

- Ge eld! - Kom igen!

- Fort, de kommer! - Eld!

- De gör oss visst till äkta soldater. - Eld!

- Clara! - Kom igen!

Kom igen!

Juan. Var inte dum, prata med Ana.

Ana kan inte hjälpa mig.

Då tar vi dig till sjukhuset. Du kan inte fortsätta så här.

Jag behöver bara komma härifrån.

Kom igen!

Alfredo Favalli!

- Öka! - Känner jag dig?

Du måste följa med mig, tack.

Öka! Kom igen, soldater!

Avfyra geväret så här, eftersom era händer...

- Du där. Kom hit. - Eldgivning, soldater!

Lägg an.

Ge eld!

Tano.

Det finns vatten.

Vi rekryterar volontärer.

Det handlar inte bara om att överleva, utan också om att återta vårt hem.

Jag ska ge de här till mamma.

Var god följ våra instruktioner när ni kliver ur era fordon.

Anmäl er i informationsbåset bredvid sjukhustältet

för att få läkarvård...

Var lugna och uppträd städat.

Gör det här ont?

- Gillade du den förra? - Ja.

Du gillar äventyrshistorier, va? Ska vi ta en till?

- Jag är snart tillbaka. Börja du, okej? - Okej.

Titta.

- Vad underbart. De har slagit ut. - Jag kan inte tro det är sant.

Var är mamma?

Hon tar hand om en nödsituation.

Vi kan sätta dem i vatten, eller hur?

Det vet jag inte, men jag kan hitta någon slags vas.

- Okej. Tack, faster Ana. - Varsågod.

...utan också om att återta våra hem.

Var god följ våra instruktioner när ni kliver ur era fordon.

Var lugna och uppträd städat.

Ni är i en säker zon.

Anmäl er i informationsbåset...

Tack.

Går det åt rätt håll?

Nej.

Tyvärr. Utrustningen fungerar inte. Vi kan inget göra.

- Mamma. - Jag behöver hjälp.

- Ja... - De här är till dig.

Tack, min älskling.

- Gå ut igen. Håll dig borta från tältet. - Okej.

- Jag tar hand om dem så länge. - Tack.

Ja.

- Kan du hämta en sköterska, tack? - Okej.

De här markeringarna visar var skalbaggarna befinner sig...

De är där inne.

Situationen är väldigt komplicerad.

Det ryktas att du är elingenjör.

Kan du laga den här radion?

Det här är en relik.

Var fick ni tag på den?

Favalli. Avslutade du din värnplikt?

- Nej, det gjorde jag inte. - Hade du ett lågt id-nummer?

"Fysiskt olämplig för tjänst."

Jaha.

Vad skulle du säga om jag sa

att det är dags att du visar lojalitet för ditt fosterland?

Choklad, choklad, la, la Choklad, choklad, jag, jag

Choklad, la Choklad, jag

Choklad till mig

Choklad, choklad, la, la Choklad, choklad, ja, ja

Choklad, la Choklad, ja

Choklad till mig

Hej, pappa.

Mår du bra?

Ja.

Får du fortfarande de där anfallen?

Det hjälper knappast att vara här, va?

Nej. Det är inte lätt.

Pappa...

Varför får inte jag lära mig att skjuta?

Det har jag inte sagt.

- Nja... - Vad jag menar är... Titta på mig.

Du är på väg ut ur en kris.

Du är inte stabil nog. Du behöver vila först. Det är allt.

Är du stabil nog?

Av allt att döma,

får du fortfarande anfall, och du vilar dig inte.

Det är inte samma sak.

- Det är det inte, pappa. - Nej.

Jag är här tack vare att jag kunde försvara mig. Jag är inget barn.

Jag vet, älskling. Jag vet.

Okej.

Vem tror du att du är, sergeant Cabral?

- Är du galen? - Tänk på saken.

I helvete heller! Det gör jag inte.

- Jag kommer strax. - Det är en sinnessjuk idé.

Jag är inte den enda som kan sånt här.

Här inne är du det. Jag kunde inte låtsas som ingenting.

- Vad är det nu? - Fråga sergeanten här.

Vad händer?

Befälet vill skicka ut ett meddelande till alla överlevande,

men de behöver en ingenjör. Jag nämnde Tano.

Ja. Det är bara det att det måste utföras inne i stan.

Hur ska de ta sig igenom barriären? Jag fattar inte.

- De tänker köra ett tåg genom den. - Vad?

Det är ett självmordsuppdrag, och de vill att jag gör det.

Ja, utan en plan vore det lönlöst. Det är en bra plan. Jag tror den funkar.

Hur vet du det?

Vi skickar ut meddelandet och återvänder.

Ska du också följa med?

Ja. Jag tänker inte låta honom åka ensam.

Han är galen. Spritt språngande.

- Han vill få mig dödad. - Vi skulle kunna rädda många människor.

Tänk på det.

Nej. Jag har redan varit i helvetet och vill inte tillbaka.

Fattar du inte att det här inte handlar om att rädda sitt eget skinn?

Jag är nog inte lika upplyst som du. Ursäkta!

Du hörde vad de sa till mig.

Om vi inte agerar fort, svävar alla i fara.

Jag pratar inte bara om skalbaggarna.

Vad är det med honom?

- Ingen aning! - Han beter sig väldigt konstigt.

- Den dynamiska duon... - Åh.

Vi har ett skift i köket. Ska vi gå?

- Ja. Vi ses senare. - Kom.

Vi ber köket om lite is...

Nå? Har ni några nyheter?

Om vad?

Befälens plan att åka tillbaka till Capital.

Vi vill hjälpa till.

Jag vet inte. Fråga Lucas. Han har koll på allt det där.

Jag kan inte sluta tänka på henne.

Vem då?

Kvinnan från köpcentret.

Jag begriper det inte.

Hon hade tre barn.

Det finns labila folk överallt.

Därför är det bäst att inte lämna flocken.

Var god följ våra instruktioner när ni kliver ur era fordon.

Anmäl er i informationsbåset bredvid sjukhustältet

för att få läkarvård och vägledning.

Var lugna och uppträd städat.

Ni är i en säker zon.

Är inte det Roberto?

Jo, det är det.

Roberto!

Roberto!

Roberto!

Roberto.

Roberto. Det är jag, Favalli.

Vi bytte hus, minns du?

Var är Benito? Var är de andra?

De förstörde allting. Det finns inga överlevande.

Inte en enda.

De kan inte tvinga dig att gå.

Det gör de inte. De ber om min hjälp.

Säg nej i så fall.

Det är inte så enkelt.

- Hur kan vi stanna om jag säger nej? - Vi stannar inte.

- Jag är glad att de är här. - Ja. All utrustning har anlänt också.

Vi är här tillfälligt.

Vi packar ihop och åker härifrån.

Vart ska vi åka?

Vi åker dit vi sa. Till deras hus i Tigre.

Clara behöver hjälp.

Juan.

- Lyssna på henne. - Ja.

Clari är väl omhändertagen här.

Clara behöver bara ha en lugn plats att återhämta sig på.

Jag vet inte, Juan.

Det är nog dags att leva i verkligheten.

Och vad är det för verklighet?

Ön kan vara ett ingenmansland nu.

Och det här är allt vi har.

Visa dig. Trodde du inte att jag såg dig?

- Varför följer du efter mig? - Det bara som du tror, herrn.

Vad i helvete vill du mig?

Ursäkta, boss. Vi vill prata med dig.

Jaså. Vi här allihop.

Ta det lugnt. Vi är obeväpnade.

Vi vill inte ha bråk. Du kan lita på oss.

Lita på er?

Ni försvann precis före massakern. Vilket sammanträffande.

- Nej. Du är helt fel ute. - Är jag?

Ja.

Vi var redan här när ni blev attackerade. Fråga kaptenen om du inte tror mig.

Vi behöver prata med dig och därför följde vi efter dig.

Du måste få din vän med mustaschen att följa med oss på uppdraget.

Loket står i ett tågstall i José León Suárez.

Det finns en tågstation i närheten, så rälsen kan leda oss ända fram.

Hur kan ni garantera att det funkar?

Jag är lokförare.

Jag körde tåg som ung med min farfar.

Där har du svaret.

Kan ni fixa mirakel också?

Förlåt om vi skrämde dig.

God natt.

Svik inte din tro, herrn.

Draken är lös.

SANKT GÖRAN

Varför skulle vi ge upp hoppet

När det finns så mycket att se?

Varför skulle vi ge upp hoppet

När det finns så mycket kärlek att ge?

Det här är inte ett farväl

Det är blott ett kort hej då

Och snart igen, vid vår lägereld

Ska vi mötas på nytt

Hand i hand

Vid lägerelden

Skapar vi ikväll

En ring fylld av kärlek

Varför skulle vi ge upp hoppet

Om att ses här snart igen?

Varför skulle vi ge upp hoppet

När det finns så mycket kärlek ge?

Framåt.

Vad fan är det där för nåt?

Titta.

Är de våra?

- Jag har ingen aning. - Det här är goda nyheter.

Det betyder att folk omgrupperar sig. De kanske är från Córdoba. Vem vet?

Det är ett gott tecken.

Vi är inte ensamma.

Framåt. Jag vill inte höra ett knyst.

JÄRNVÄGSBOLAG VAGNAVDELNING

Franco. Vad är planen?

Dela upp er i grupper. Jag säger till.

- Moro. - Mannar!

Två led! Höger och vänster.

Var försiktiga.

Där.

Det måste passa perfekt.

Akta händerna.

Kom igen! Öka farten! Vi måste koppla på den här först.

Han ber om stryk. Och jag skulle gärna stå till tjänst.

Han är experten här.

Jag känner honom, jag svär. Och jag gillar honom inte.

Det här är rena paradvåningen.

Det här är motorns hjärta.

Det där är kopplingen.

Tänk att jag ville bli lokförare.

Det var en livslång dröm.

Det är säkrat.

Kom hit, gubbar! Seså! Hoppa ombord!

Upp med er! Kom igen!

Grupp B! Ni kommer med mig!

Du följer med mig, grabben.

Vad? Jag är med dem.

Lyd honom. Bråka inte.

- Var redo att gå ner! - Inga.

Du behövs nån annanstans. De vet vad de gör.

Kom igen! Gå av! Kom igen!

Sätt fart.

Två minuter, kapten! Håll i er!

Gör er redo! Må Gud vara med er!

Soldater. Två minuter till kollision! Länge leve fosterlandet!

Hurra!

Marken som ger dig ditt liv

Ger dig också tid att bestämma dig

Och om du väljer klokt

Kan alla bli lyckliga

Kall tomatjuice

Kall tomatjuice

I dina ådror

Dina ådror måste vara fyllda med

Kall tomatjuice

I dina ådror

I dina...

Vi klarade det!

Vi gjorde det!

Det gick!

- Det gick vägen! - Ja! Vi kom igenom barriären!

Vi klarade oss, Juan!

Vi gjorde det!

- Ja, för fan! - Ja!

Tre urladdningar!

Det är signalen! Framåt!

Hur är det, soldat? Dina vänner lever. Är du inte glad?

Jag borde vara med dem. Varför är jag här?

Vänta.

Jag glömde nästan.

Den venezuelanska tjejen bad mig ge den till dig. En lyckoamulett.

Det är hennes brors keps.

TUNNELBANA

- Varför stannar vi? - Rälsen tar slut här.

Bensintanken är paj.

Det är 200 meter bort.

Det är det där vi såg.

Jag sa ju att de var Hercules.

- Vem krockade de med? - Det var inte krypen. De kan inte flyga.

Framåt.

Nu går vi.

Jag gillar inte den här dödstystnaden.

Jag håller med. Jag har haft en skum känsla sen vi kom hit.

- Hur då skum? - Vad?

Var är skalbaggarna?

Vi har inte sett en enda efter barriären.

Vänta.

Tano.

Det var folk här tills nyligen. Se er omkring.

Jag vet inget om tidslinjen, men de verkar ha varit organiserade.

Men varför åkte de härifrån? Det finns inga spår av skalbaggar.

De kanske åkte till Campo de Mayo.

Nej. Det var inte många där som kom från Capital.

Nåväl. Kanske folk samlas på andra ställen också.

Det finns många som kämpar emot. Vi är inte ensamma.

Lystring!

Bob, Raúl, Inga, följ med mig.

- Det är en order. Kom. - Nej, vänta.

Hon stannar här med mig.

Jag ger order här. Återvänd till basen om du inte gillar det.

Du kan ge dig av! Du behandlar oss som boskap!

- Lugna dig. - Jag går. Stanna här.

Jag valde att slåss. Jag går.

Jag vill inte förlora dig.

Ta hand om dig.

Ska vi ta den här?

PERUS FÖRSVARSMAKT

De har lämnat en present åt oss.

Löjtnant!

De var på väg till Chancha de River.

Varför flyga ända från Peru för att bomba en fotbollsarena?

Det kanske finns nåt där.

Vi tar med den här till Campo de Mayo.

Hörni!

Hallå!

Lystring.

Det här är ett meddelande från den argentinska armén.

Vår nation kämpar mot en okänd fiende.

Det är en attack utan motstycke

som har försatt våra gator i mörker och tystnad.

Men vi är inte besegrade.

Motståndsrörelsen lever och mår bra.

Vi uppmanar alla överlevande...

Vi uppmanar alla överlevande

att åka till Campo de Mayo.

Jag upprepar:

De som kan ta sig till Campo de Mayo

kommer att finna skydd och säkerhet där.

Du är inte ensam. Tillsammans är vi starka.

Det här meddelandet kommer att upprepas var femte minut.

Om du hör det här meddelandet, för det vidare.

Leve motståndsrörelsen! Länge leve Argentina!

Borde vi inte ha hört nåt vid det här laget?

Ta den här.

Tack.

Tänker de ge sig av nu?

Varför väntar de inte tills solen går upp?

Jag försökte stoppa henne, men det gick inte.

Ser jag fel eller tar de Ingas bil?

Ja. De bad att få låna den innan hon åkte.

Är du ledsen över att de åker?

Pecas hatar mig.

Nej, Clari.

- Hon är upprörd över sin bror. - Nej.

Varför säger du så, älskling?

Hon gör det.

Vi har inte besegrats. Motståndsrörelsen lever och mår bra.

Vi uppmanar alla överlevande...

- Ja! Jag visste det! Det gick, för fan! - Vilken kanal?

Det fungerar. Sista kanalen!

Det fungerar!

...kommer att finna skydd och säkerhet där.

- Ja! - Du är inte ensam.

- Där är de! - Ja!

Suruka!

Titta! Där borta!

Du ska få äran. Varsågod.

Ja, för fan.

Verkställ!

Ja!

- Ja! - Ja!

Ja, för fan!

Ja!

- Ja. - Det hörs bra.

Mikrofonen knastrar ibland.

Åh! Det måste vara vinden. Vi behöver flytta in utrustningen!

Vad är det där?

Där borta!

Jag vet inte, men vi måste fokusera på radiosändningen!

Vi flyttar utrustningen!

Vi går den här vägen.

Jag förbereder gruppen på att lämna.

Lystring, lystring.

Det här är ett meddelande från den argentinska armén.

Vår nation slåss mot en okänd fiende.

Jag har alltid velat bli radiooperatör.

Hördu.

Hördu! Hallå.

Ska du inte skicka nån att undersöka det? Ljusskenet. Du såg det.

- Det får bli ett annat uppdrag. - Nej. Det är nära.

Det kan vara viktigt.

Den andra gruppen har inte återvänt.

Jag kan inte riskera fler mannar.

De har inte återvänt än.

Vilka då?

- Inga och de som gick till planet. - Jo, det har de.

- Vad? - Vad?

Abate sa att de inte är tillbaka.

Det måste vara ett missförstånd. Någon därnere sa att de är tillbaka.

De gick nog till tåget för att spara tid.

Varför har inte idioterna sagt nåt?

- Då går jag till tåget. - Är du galen?

Den här byggnaden en labyrint. Ni kommer att gå vilse. Stanna här.

Krångla inte nu.

Vi sticker härifrån snart.

- Det är kallt här, inte sant? - Ja.

Vi kan leta upp ett rum inomhus.

Det sägs ju att alla har en själsfrände?

Din bor här.

Titta.

Oj.

Titta.

Det är som ett museum.

Kära nån! Titta här.

- Det här är en äkta klenod. Underbart. - Otroligt.

Hur hittade du den här lägenheten?

Jag var så stressad över Inga. Jag kunde inte stå still.

Vill du ha en "keywhis", som Ruso brukade säga?

- Jag kan behöva en. - Det här är inte sant.

- Vad? - Den som väntar på nåt gott... Titta.

Vi letade överallt efter den. Minns du?

Självklart. Det glömmer jag aldrig.

Du drog med mig nerför Bond Street i flera timmar.

- Lucas. Titta här. - Minns du det?

- Det är otroligt. - Vad?

Skål!

- Skål. - Skål.

Nu ska vi se.

Ja.

Låt oss njuta av det här ögonblicket.

Underbart.

Allt har förändrats så snabbt.

Men vissa saker förändras aldrig, Luqui.

Ska vi spela ett parti truco?

Till minne av Ruso.

- Kapten. - Ja?

- Någon rör på sig 200 meter bort. - Skalbaggar?

En civilperson.

Ge mig kikaren.

Fimpa den där.

Det är Moro.

Moro, varför dröjde ni så? Vad hände?

Jag accepterar.

Jag måste ha vunnit. Trettioett.

- Visa dina kort. - Varsågod. Trettioett.

- En bra debut. - Eller hur?

- Vad hade du? - Tjugonio.

- Mycket bra. - Visa mig dina kort.

Litar du inte på mig?

Jo, men du har ingen laganda. Det är irriterande. Du känner mig.

Slappna av, killar.

Vi skulle spela för att tänka på annat och ha lite kul.

Bråka inte nu.

- Jag hade 29. Sju plus två. - De är losers i vilket fall.

Hördu. Du är väldigt disträ idag.

Nu fokuserar vi så att vi kan vinna.

Du förlorar varje hand.

Jag? Jag trodde att vi spelade i lag.

Kom igen, du har ingen laganda.

Jag hade 29. Sluta tjafsa.

- Vänd på det där. - Ja.

- Bråkar de alltid så här? - Håll käften.

Tvärtom. De är riktiga själsfränder.

- Jag vet inte vad det är med honom. - Spela nu.

Jag spelar högt.

Jag säger det inte.

- Envido. - Envido.

Falta envido.

Är du säker?

Han är arg. Det där är ren ilska.

Han bluffar. Titta på honom.

- Jag accepterar. - Gör som du vill. Jag vet inte.

Jag accepterar. Tjugoåtta.

Tjugoåtta?

Tano. Vad har du för poäng?

Noll poäng.

- Du gjorde tecknet. - Vilket tecken?

Det där med näsan.

- Vad pratar du om? - Du rörde vid din näsa.

- Nej, det gjorde jag inte. - Jo.

- Jävlas du med mig? - Han gjorde det. Såg du det inte?

- Nej, tyvärr. - Du har förlorat två gånger! Är du galen?

Vad är det med dig?

Hjälp mig, Lucas. Rädda mig för en gångs skull.

Snälla.

- För fan! Nu skiter jag i det här! - Vi retas bara. Slappna av.

Lucas.

Lucas.

Han är galen. Vad hände? Är du okej?

- Nej, det är jag inte. - Låt mig se. Visa mig!

Tryck här. Skynda dig!

- Ja, för fan. - Det gör ont.

Jag hämtar första hjälpen-lådan. Jag kommer tillbaka.

Okej. Snälla, skynda dig.

Jag vet vad du säger om mig, för jag hör dig.

Var försiktig med vad du säger.

Telefonerna är avlyssnade.

Vad är det som händer, Lucas?

Någon försöker skada stiftelsen.

Någon konspirerar för att...

Stanna där.

Stanna.

Stanna!

Luqui.

Vad gör du?

Rör dig inte, Tano. Stå still.

Släck ficklampan.

De gör ett utmärkt jobb här.

Och om man gör ett dåligt jobb, måste man akta sig.

Betala inte för nåt. Allt är betalt.

Om de ber om dollar ska du säga nej. Det är bedrägeri.

Vi är här.

Med dig.

Ta det lugnt, Luqui.

Kan du inte förklara?

Vi är dina vänner. Vi kan hjälpa dig.

Vått så det stänker!

- Nej! - Nej!

- Lucas! Helvete! - Nej!

Tano.

Tano.

Vi måste ge oss av härifrån.

Kom nu!

Kom!

Batterierna tog slut.

Vi måste gå. Kom igen!

Helvete. Jag är helt utslagen. Hur långt har vi kvar?

Jag vet inte, men vi är närmare.

Juan.

Tano.

Vad ska vi göra med Lucas?

Ingenting.

Det finns inget vi kan göra. Du vet det, va?

Han är borta.

Ja.

Är det där Bob?

Ja.

- Han är vilse. - Vad gör han?

Bob! Hördu, Bob!

Här! Kom! Där är de!

- Skynda dig! - Han har gått över till dem.

- Kom! - Han är med dem!

Kom igen.

Flytta på dig.

Kom här.

Håll ut.

- Se upp. - Ja.

Kom.

- Ta det lugnt, Omar. - Hej!

Hallå!

Vi är här!

- De är borta! De har stuckit! - Jävlar!

- Jävlar! De har lämnat oss ensamma. - Vart har de gått?

- Lugna dig. Andas. - Nej.

Håll ut.

- Jag förlorar så mycket blod. - Nej. Du mår bra.

- Juan. - Där borta! Lampan! Kom.

- Omar. - Ta min arm! En bit till.

Jag orkar inte.

- Kom igen. - Du klarar det. Kom nu, Omar.

Kom igen.

- Tror ni att det finns fler? - Jag vet inte. Vi får se.

Inga. Är Inga där?

- Lugna dig. Vi får hoppas det. - Vi är så nära, Omar.

- Fan! - Inga!

- Det är dem! - För helvete!

- Sätt fart! - Skitjävlar!

- Spring! - Inga!

Spring!

Kom, Omar! Kom igen!

- Och de andra, då? - Det finns ingen kvar!

- Kom igen! - Gå ombord, Omar!

- Hoppa på! - Upp med dig, Omar!

Skynda er!

Snabba er!

Vad fan är det som händer?

Jag vet inte.

De kom från ingenstans och började skjuta mot oss.

Det var precis som i köpcentret.

Samma sak hände där.

Menar du att de är kollaboratörer?

Jag vet inte. Av någon anledning lät de oss sända meddelandet.

Det var en fälla.

Jag kan inte överge henne. Jag måste hitta henne.

Sätt dig, Omar. Du kan inte gå nånstans.

- Och min kamrat? Såg ni honom? - Var han inte med dig?

Han gick tillbaka för att se vad som pågick.

Vi såg honom inte. Vi såg Bob och löjtnanten.

De har bytt sida.

- Finns det några patroner kvar? - Ja. Två.

Ge mig dem.

Vad ska du göra?

Jag ska till fotbollsstadion. Jag vill undersöka det där.

Vi måste till Campo de Mayo och berätta vad som hänt.

Ja, ni ska göra det.

Tano...

Vi är alldeles för nära ljuset.

Tänk på Lucas.

Jag följer med.

Jag måste hitta min kamrat.

Vem ska köra tåget om du går?

Var det inte din dröm?

Kom. Jag ska lära dig. Sätt fart.

Ta hand om dig.

Gå nu.

Juan.

Hitta henne.

Den här spaken är handbromsen.

- Den funkar som en spärrhake. - Ja.

Då stannar tåget. Använd den här spaken för att frikoppla.

Lycka till.

Vad skriver du?

Jag skriver ner allt som hänt.

Jag vill inte glömma det.

Är du författare?

Nej. Jag är journalist.

Mosca.

Ruperto Mosca.

Kul att träffas.

Detsamma.

Vad ska vi göra?

Jag vill inte blanda mig i nåt.

Vårt mål är att ta oss till fotbollsstadion.

Tänk om de är kamrater?

C35-passagerare.

Din grupps adress ligger i din högra ficka.

Vad i helvete är det för nåt?

Ge mig geväret.

Tack.

Var fan är stegen?

Tänk om Mosca har rätt och de är kollaboratörer?

Människor och kryp tillsammans?

Hur kommunicerar de med varandra?

Vi närmar oss.

Är du okej?

Fan också.

Jag minns varför jag känner igen dig.

Jag har varit här... förr.

Jag har gjort det här förr.

Juan.

Där i lusthuset.

Vad fan är det där för något?

Det är fienden.

Där har vi vår verkliga fiende.

Det är den som kontrollerar dem.

De fungerar som robotar.

Undertexter: Anne Larsson