Original subtitles

-Fjorton, femton, sexton... -Hur många har vi?

Sjutton... Din mamma låter oss aldrig behålla sjutton grodor.

Nej, men för pappa får jag göra vad jag vill.

Det är inte bra för karaktären. Åtminstone säger min pappa det.

Vem vill ha stark karaktär? Man har roligare utan...

-När kommer din pappa? -Vilken dag som helst.

Jag vill inte att du åker.

Jag vet! Vi kan bo hos creekerna som morfar gjorde.

Nej, pappa skulle bli så ensam utan mig... Vi kan skriva brev!

-Jag vet hur man gör. -Det vet jag också, Euphemia...

...men vem ska jag leka med hela, långa, mörka vintern?

Du klarar det, Georgia.

Vad är det?

Då kör vi! -Skynda dig upp till huset, Ed Tom.

-Hände det i närheten av Kentucky? -Ja, och vi fick ingen varning.

Tack för att ni kom så fort.

Vad har hänt, mamma?

-Vad är det, pappa? -Din pappa var på väg hit...

...när hans hjärta plötsligt stannade.

-Han slapp lida. -Jag är så ledsen...

Hon har släkt i Texas. Sarah och Bartlett tar säkert emot henne.

Texas är inget ställe för Phemie. Kan hon inte stanna här?

Sarah vill nog inte det. De är systrar och vi är bara vänner.

Mamma sa att din farbror Bartlett kommer och hämtar dig.

Jag önskar att du inte behövde åka härifrån.

God morgon, sir.

Oj, oj... Du har blivit stora damen.

Jag är ledsen för det som hände din pappa.

-Jag åker inte, Bartlett. -Jag förstår.

Men Sarah, jag och Travis vill att du ska bo hos oss.

Jag vill bo hos Georgia. Hon är min enda vän.

Alla nya vänner kommer att bli besvikna.

Och i Texas är nätterna gnistrande och ponnyerna snabba...

Gumman...

Det bästa som hänt mig var när jag gifte mig med Sarah.

Det näst bästa skulle vara att du kom och bodde hos oss.

Texas behöver kvinnor som dig och Sarah.

Vad säger du?

Jag vill att du ska ha den här. Morfar gav den till mig.

creekerna har gjort den. Du kan stoppa viktiga saker i den.

-Jag kommer att sakna dig! -och jag dig...

-Adjö... -Adjö...

Jag ska inte fånga grodyngel förrän du är tillbaka!

Lova att skriva till mig! Lova!

-Jag lovar. -Jag kommer att sakna dig...

Glöm mig inte...

Du är väldigt tyst, Phemie. Känns Texas skrämmande?

-Nej. Hur är det där? -Vi bor alldeles vid Peach Creek.

500 tunnland ängsmark väntar på att bli utforskat.

På våren täcks marken av blommor så vackra att Gud själv säger:

"Oj, vad vackert det var."

Hej, snygging...

Det var som tusan... Du ser ut precis som pappa.

Kom...

-Travis, hälsa på din syster. -Du är verkligen mager.

-Han behöver lära sig lite hyfs. -Var snäll nu...

Minns du Tildy? Du var tre när vi lämnade Kentucky.

God dag, miss Phemie.

Det här är vår baby, Johnny. Du är hans moster.

Vill du hålla honom?

-Vi har en till på väg. -Hej, Johnny...

Det känns bra att ha familjen samlad igen.

-Jag är orolig för Phemie. -Det ordnar sig...

Hon har ju dig.

Det kanske hade varit bättre om hon stannat i Georgia.

Det ser ut som om Mexiko tänker starta krig.

Varför säger du så?

General Santa Anna är på väg mot San Antonio med 4000 soldater.

-Självständighetsförklaringen, då? -Santa Anna spottade på den.

Han är en diktator och han vill ta tillbaka Texas.

Om det blir krig kommer Texas Rangers att kallas in...

-Om vi behövs, ja. -Du har precis kommit hem.

Sarah! Vänta lite...

Jag har nåt till dig.

Sonetter! Hur i hela friden fick du tag i dem?

"Kunde jag beskriva skönheten i hennes ögon och hennes behag..."

"...skulle man kalla mig en lögnaktig poet."

-Är det verkligen Sarah? -Nej...

...men om jag varit Shakespeare skulle det ha stått det!

Kära Georgia, jag tycker inte om Texas.

Min syster, Sarah, är högljudd och tvingar mig att arbeta.

Jag tycker om Tildy och Bartlett.

Jag har inte sett några indianer. De kallas för vildar.

Texas tillhör Mexiko.

Jag tror inte att jag nånsin fötts. Jag är en historia nån hittat på.

Saracen! -Jag är ledsen, men vi såg dig inte.

-Sarah! Jag har sett en kung! -...oroande rapporter från Alamo.

Som ni vet är området belägrat av Santa Anna...

-Han måste vara en kung. -Dummer! Det är general Houston.

-...fick just veta att Alamo fallit. -Å, nej!

-Vad hände? -De bröt igenom och dödade alla.

Santa Anna svor att han ska döda varenda nybyggare i Texas.

-Ni kan lita på Texas Rangers. -På oss också!

-Slakten i Alamo kräver hämnd! -JA!

-Vad händer med våra familjer? -Jag kan inte skydda dem.

Värnlösa kvinnor blir en lätt match för tjuvar och rymlingar.

-Jag kanske kan ordna en eskort. -Det behövs inte.

Här är Peach Creek och här gränsen till USA.

Vi kan gå söder om armén och förflytta oss fort.

Då vet de inte vilket spår de ska följa.

Det är ca 320 km och vi är säkra i Lousiana Om...tio dar.

General Houston!

De har satt Gonzales i brand! Santa Anna är i närheten!

Hör upp! Tids nog hinner vi mörda mördaren! Nu tar vi en sak i taget.

Ni har befälet över kvinnorna, mrs McCIure.

-Ge er av i gryningen. -Ja, sir.

Må Santa Anna ruttna i helvetet, sir!

Då ger vi oss av!

Varför bränner man ner en hel stad?

-Lova att du kommer tillbaka, Sarah. -Du också.

-Hur ska jag kunna lämna dig? -Gör det fort.

Håll ihop! Akta er för vagnshjulet. Det ser lite vingligt ut.

-Sarah! -Ta hand om Johnny, Phemie!

Sätt fart! Det är ingen söndagsutflykt!

Vi är redan över 500 stycken och det kommer hela tiden fler-

-och vädret har gett barnen hosta.

Molnen är på väg mot Texas.

Se till att nån kokar te på whisky, honung, smör och ekbark.

Det sista vi behöver är att hostan sprider sig.

Sarah! Jag red i en stor cirkel och såg lägereldar i nordväst.

-Santa Anna närmar sig. -Vi är för långsamma!

Säg till kvinnorna att göra sig av med allt de inte behöver. Allt!

Sätt ut vakter. Bara duktiga skyttar.

-Är det Santa Anna? -Nej, det är inte hans stil.

Du stannar här.

-Du har befälet, Tildy. -Ja, miss Sarah.

Ingen lämnar vagnen. Phemie, du tar hand om Johnny.

Tänker du skjuta mig, nigger?

Jag vet att ni har gömt guld här. Ge hit ungen!

Har ni nåt guld? Jag vet att det finns här nånstans!

Var finns det?

Såja...

Phemie...

-Vad är det? -Vårt hus.

-Det ser inte ut så där. -Det är vårt nya hus.

Vi ska rota oss där när livet inte är så grymt mot oss.

Vi har inte gjort annat än att försöka överleva.

Där är ditt rum.

Från balkongen kan du se ända ner till Peach Creek.

Vi ska måla det vitt med eklövsgröna fönsterluckor.

-Tycker du om det? -Ja...det är så stort!

Det måste vara stort, så mycket som vi ska leva där...

Skynda på! Vi måste hinna fram innan det blir mörkt.

-Sarah! Det ligger en soldat här! -Han är sårad!

-Vad säger han? -Det är en soldat.

De är döda! Fyrahundra man!

-Var? -Lugna er!

-Vad har hänt? -Det hände vid Goliad.

Överste Fanin skulle ansluta sig till Houston när mexikanerna kom.

Fanin fick ge sig. Han var tvungen.

Santa Anna sköt ihjäl allihop.

Nej! Min man och son skulle till Goliad!

De sköt Fanin i huvudet och slängde ner honom i ett hål.

Det är ingen idé att fly längre. Jag ska begrava de mina...

Santa Anna hinner ändå upp oss.

-Och vem ska begrava dig? -Vad spelar det för roll?

Ingen kommer att dö så länge vi håller ihop.

-Vi begraver män och söner senare. -Hur vågar du?!

Du får inte sprida uppgivenhet bland dessa modiga kvinnor!

Jag skjuter den som försöker fly! Gå tillbaka till vagnarna!

Sätt fart!

Två barn dog i lunginflammation i natt.

Tre... Vi förlorade den nyfödde också.

Varför vill Jesusbarnet ha så många omkring sig?

Sarah... Dog mamma när hon födde mig?

Phemie... Vilken fråga...

Nej, hon bara...dog.

Fick hon nånsin se mig?

Jag tror att hon dog när jag föddes.

Vår mamma dog för att Gud behövde henne.

Men han älskade oss så mycket att vi fick en gåva... Dig.

-En mamma mot en baby? -Nej...

-Var inte arg på Gud. -Han är arg på mig!

Han dödade pappa också.

Du är klok, men du kan inte läsa Guds tankar.

Börja inte tro att du kan det.

Du borde tänka på vilka tapeter du vill ha i ditt rum.

Jag vet vad jag vill ha.

Lever vi då?

Var så säker!

Den blir ännu bredare nedströms!

-Det är Brazosfloden. -Vi kan inte ta oss över.

Vi som har kommit så långt... Vad gör vi nu?

-Vad gör du? -Bygger en flotte.

Till tusen kvinnor och barn? Vi har bara två dars försprång.

Sarah, du är gravid i åttonde månaden.

-Sarah! Vad är det? -Barnet!

Såja, Johnny...allt är bra.

Drick lite...

Du är sjuk, Johnny. Såja, gubben... Drick lite.

Snälla...

-Herregud... -Du kan ta henne nu.

Jag är så ledsen, Sarah. Jag berättar det för Phemie.

Sarahs baby var dödfödd.

Å, gud...

-Ge honom till mig. -Våga inte röra honom!

-Jag vill ha min baby! -Phemie...

-Ge hit honom nu... -Nej, släpp honom!

-Ge honom till mig. -Nej!

-Släpp honom, Phemie. -Jag höll inte mitt löfte...

Släpp nu, Phemie. Du gjorde precis som du skulle.

-Släpp mig! -Jag vet att det är din baby...

-Förlåt mig! -Såja...

Nej!

Gud fader i himmelen.

Vi ber dig att ta emot dessa två själar.

Deras tid på jorden blev alltför kort.

Vi ber dig att trösta Sarah i hennes sorg.

Vi ber dig också att leda oss över floden-

-och när det är dags att leda oss tillbaka till våra hem.

Tack gode gud. Amen.

Du gjorde allt du kunde, Phemie.

Det var inte meningen att Johnny skulle korsa floden.

Men det ska vi göra...

-Ta dig över till andra sidan! -Jag ska.

-Vad ska mamma göra? -Fästa ett rep till flotten.

Simma!

Kämpa på!

Få över honom!

Simma!

Jag kan inte se henne!

Strömmen drog ner henne!

Där är hon!

Bra, gubben!

Börja med vagnarna så fort flotten är säkrad.

Det kommer att hända bra saker...nån dag.

Jag lovar...

Vi tog oss över floden allihop och inte en enda av oss dog.

Men Santa Anna hann upp Houston vid San Jacinto-

-så vi nådde aldrig gränsen i Louisiana.

Han trodde att han hade oss, men Houston och hans män anföll.

Vi var så nära att Vi hörde dånet från Houstons "Twin Sisters".

De var laddade med spik och hästskor som ven genom luften.

Vi kunde höra texasborna ropa: "Vi har inte glömt Alamo!"

Vi väntade hela natten.

Morgonen kom... och det var fruktansvärt tyst.

Vi väntade på att våra män skulle återvända, men ingen kom.

Ingen sa ett ord.

Vi väntade...och väntade.

Sen hördes det tysta ljudet av hovar... Det var våra män!

Texas hade vunnit! De hade överraskat Santa Anna.

Han var upptagen med en kvinna som kallades "Texas gula ros".

Sarah sa att hon var en riktig patriot.

Houstons häst, Saracen, blev dödad.

I sagorna där aldrig kungens vita hingst.

Sarah och jag väntade på Bartlett.

Kvinnorna Var lyckliga över att återse sina män-

-förutom de som blivit änkor vid Goliad.

Sarah var orolig, men jag visste att Bartlett skulle komma.

Och plötsligt var han där...

Hej, snygging...

Sarah blev väldigt glad över att se honom och de kysstes länge.

Nu åker vi hem.

Så återvände vi till stugan i Peach Creek.

Sarah... Jag har saknat dig så.

Folk kallar vår flykt "sekundflykten" eftersom det var i sista sekunden.

Sarah säger att jag behöver ha lite roligt efter allt som hänt.

Kan jag hälsa på dig snart?

Phemie ska hälsa på mig Phemie ska hälsa på mig

Kan du läsa, rödskinn? Kan du läsa?

-Det finns ingen plats för er här! -Låt dem vara!

-Vad bryr du dig om det? -De gjorde inget.

Hon ser ut som en indianunge... På henne, pojkar!

Spring!

-Det kommer inte att bli nåt ärr. -Varför sa de "indianunge" till mig?

De har väl nåt emot indianer och kunde inte se klart.

-Var är mamma? -I stan, men jag skickar efter henne.

En del säger att mamma är indian. Hon heter Cherokee.

Hon fick det namnet av sin far och det är vi båda stolta över.

-Är hennes mamma creekindian? -Du ska inte bry dig om skvaller.

-Pappa... -Du är sötast i hela Georgia...

...och Phemie kommer snart, så ta fram leendet nu.

Jag vill veta sanningen!

-Josiah! -Vilken överraskning...

Var du med morfar Ben hos creekerna?

Kan jag fresta dig med lite av Tobes kaninstuvning-

-innan vi tacklar så allvarliga frågor?

Jag vill inte få stenar på mig utan att förstå varför.

Din morfar, Benjamin Hawkins, var en stor man, miss Georgia.

George Washington utnämnde honom till indianagent.

Jag fick följa med och han gjorde allt för att rädda indianerna.

Jag vill veta vem drottningen av Tuckabatchee var.

-Var hon min mormor? Jag vill veta. -Jag förstår det.

Hon tog hand om mr Ben när han var sjuk.

Hon var ingen riktig drottning, men hon var högt skattad bland sitt folk.

-Fick de barn? -Ja.

Var mamma ett av dem?

Mr Ben var din mammas far...

Han är den ende som vet vem din mormor var-

-och den vetskapen tillhör nu livets mysterier.

Det var inget mysterium för pojken som kastade stenen...

Tobe...

Du är...inte trygg här längre.

Du måste...återvända till din stam och stanna hos dem.

Om den vite mannen kör ut mitt folk och gör slavar av ditt-

-och om min familj föraktar din mörka hud...

Vart ska vi då ta vägen?

-Vill du ha en till kroppkaka? -Jag är inte hungrig, pappa.

Vad är Tuckabatchee?

Det är en av Creek-stammarna. Hur så?

Det var bara nåt jag hörde.

Vad skulle du säga om att flytta till Texas?

-Det är inte sant! -Jo!

Marken är fortfarande billig vid Coloradofloden. Vi kan odla bomull.

Vi kan bo på en flodbåt! I Texas bryr de sig inte om vem man är.

-Du ska inte lyssna på skvaller. -Jag vet, men...

...du sa aldrig att det inte var sant.

Jag måste skriva till Phemie och berätta.

Texas... Tack!

Unga dam, du har inte ätit upp maten!

Du kan inte mena allvar. Plantagen är ditt liv.

Tack, det var allt.

Kongressen har beslutat att utvisa indianerna från Georgia.

Man bränner byar och stjäl och dödar deras boskap!

Allt sker med lagens godtycke, så hur ska vi kunna stanna?!

Ingen vet nåt förutom några vänner och de skulle aldrig avslöja mig.

Jag köper foder av pappan till pojken som kastade stenen!

Du sa att marken är viktigare än människorna!

Vi kan inte överge den för nåt dumt påbud eller fördomar.

Gör inte så här mot mig... och Georgia.

Cherokee...

Om vi börjar fly kan vi aldrig mer stanna.

Det brinner upp!

-Skynda er! -Det är för sent, ta ut hästarna!

Vi tar ner hästarna till vattnet!

-Mamma! -Brann all bomull upp?

-Är alla i trygghet? -Ja.

INGA GRISAR OCH INDIANER

Är du uppe?

Georgia! Du har klippt av dig håret!

Herregud... Det är dags att du får veta vem du egentligen är.

Pappa beordrades ut i vildmarken, men han började älska indianerna.

Han förälskade sig i en indiankvinna som blev min mor-

-och jag älskade henne djupt.

Jag ser henne i dig.

-Måste vi åka härifrån? -Nej, vi stannar.

-Hur blir det med Tobe? -Josiah får gå, så kan de ge sig av.

-Får jag berätta det? -Javisst.

Du får inte avslöja vår hemlighet för nån. Folk förstår inte.

Men du ska alltid vara stolt över vem du är.

Den är jättefin, Josiah.

Josiah...!

Josiah! Nej!

Nej!

Framåt!

-Vart ska de? -Till inhägnaden vid Fort Hawking.

De ska skickas till Oklahoma enligt president Jacksons order.

Skönt att bli av med dem...

Det finns ingenting här...

Kära Euphemia, president Jackson har kört ut indianerna ur Georgia.

En del fick åka i vagnar, men de flesta gick till fots.

Det går hemska rykten om att tusentals dog längs vägen.

Inte undra på att du är så tyst... Skriver du till Phemie?

Jag undrar om flickan på tavlan fortfarande lever.

Tror du att hon blev hängd som Tobe?

Indianbyn i närheten brändes och plundrades... Jag Såg det.

Massor av människor blev dödade.

Jag är kvartsindian och vi försöker hålla det hemligt.

Jag vet att du inte bryr dig, men du får inte säga det till nån.

Jag hoppas att du kan hälsa på snart.

Jag vet vad du menade när du sa att du var sorgsen över att leva.

Jag saknar dig hemskt mycket. Din "syster" - Georgia.

Vad ska vi göra? Vi har en ny republik-

-men vi lever fortfarande som rädda djur!

I det här huset är vapnen renare än kastrullerna...

Det kanske var ett misstag att ta hit Phemie. Hon ler aldrig.

Jag ler inte heller särskilt ofta.

Det är en verklig förlust.

Sarah, ingen vet vad man ska göra.

Houstons förslag om att ge indianerna eget land röstades ner.

Jag är trött på att döda dem.

Det handlar inte bara om comancherna! Det är vi också!

Så länge vi dödar indianer kommer de att döda oss.

De har släppt lös djävulen.

Bartlett!

Jag kommer tillbaka, snygging.

Bartlett! Bartlett!

Jag har din vattenflaska.

Tack, gumman.

Ta hand om Sarah nu.

Jag är en lögnare. Jag skulle inte släppa iväg dig igen.

Jag är också en lögnare.

Jag älskar dig. Dö för i helsike inte!

Jag älskar dig också. Helsike!

Du är en riktig spjuver, Phemie. Gud skrattar nog åt dig...

Säg sanningen... Är du glad över att du kom till Texas?

-Det var tur för dig. -Hur så?

När Bartlett är ute och jagar comancher behöver du mig.

Ja, det gör jag... det gör jag verkligen.

Georgia, jag har inte fått ditt brev, men jag kan inte komma nu.

Sarah behöver mig i kampen mot comancherna.

Indianer är hemska, men Sarah är inte rädd.

Hon lär mig att kasta kniv och att rida.

Vad skriver Phemie?

Hon lär sig att kasta kniv på indianer...

-Vems ansvar är civilisationen? -Jag vet inte.

Kvinnornas!

Om männen styrde skulle det varken finnas skolor, kyrkor eller familjer.

Livet skulle bestå av dueller, tokiga drömmar och krig.

Och politik... Det är bara ett ord som sammanfattar det andra.

Du ska förändra världen, Euphemia.

-Jag? Jag är ju bara en liten flicka. -Du är en uppväxande kvinna.

Jag är för vild. Det måste man vara för att överleva här-

-men våra liv måste mjukas upp och det kan du se till.

Det ordnar sig när Bartlett kommer.

Titta inte ner. Comancherna är därnere och de har sett oss.

Vänd försiktigt om och ta södra vägen hem. Okej?

-Vad ska du göra? -Jag lurar dem till Big Elm Draw.

Deras ponnyer kan nog inte hoppa över där...

Här är jag, era prärieråttor! Ta mig om ni kan!

Sju år senare Peach Creek, Texas

Varför står vi hos hästarna när det vimlar av unga män, Phemie?

Den här är fallen efter riktiga kapplöpningshästar.

Det är svårt att tro att det verkligen är mitt.

Du kan ju släppa in hundarna och hälla lite smuts på golvet.

Då skulle du känna dig hemma... Flickorna har varit ute hela dan.

Du måste börja leta efter en man.

-Vad gör de därute? -Esther... Vi vill inte veta det.

-Jag har redan valt en man. -Berätta!

Det här är alldeles sant...

William King, Henrys bror?!

Han är som ett galet bi med två gaddar!

-Hur träffades ni? -Det har vi inte gjort...än.

Har du blivit fullkomligt galen!

Jag behöver inte träffa honom. Det jag har hört är tillräckligt.

Han älskar sin hund, Old Peaches, och henne har jag mött.

Hon var med när han fångade boskapstjuvarna i Gonzales.

Han gav bort en av korna till några fattiga. Han är en rättvis man.

Ni skulle få stopp på indianräderna.

Jag tycker att vi ska undvika bråk med comancherna.

De flesta anfaller inte utan provokation!

Vad säger du om Tarantula, då? Han med hatten...

Han skulle döda för ett glas med unket vatten.

Han är annorlunda.

De tror inte att jag vågar be om en dans.

Jag heter William King. Nu dansar vi.

-Jag älskar att dansa. -Tack.

Sarah!

Sarah! Var är drickat? Männen är törstiga.

-Vad är det med dig, Phemie? -William King vet inte att jag finns.

William King ser aldrig åt ett sorgset ansikte.

Jag ska lära dig att le.

Tänk dig att du tittar ut på din alldeles egna vita häst...

...och bredvid står William King och han säger:

"Jag älskar dig, Phemie..."

Det borde väl få dig att le lite grann...

Tarantula!

-Vad är de ute efter? -Hästar eller kvinnor.

Många barn har dött i smittkoppor och de behöver kvinnor.

Vad ska vi göra?

Köra iväg dem. Jag hoppas att de inte har ägarna till parasollen...

Stanna här med Tildy.

Du komma till min...säng.

Jag inte skada andra. Jag ger dig mitt ord.

Du behöver boskap mer än du behöver mig.

Gå till skjulet.

Ta för dig.

Lawshe-plantagen, Georgia

-Jag gillar inte damsadeln. -Civiliserade kvinnor rider så.

-De flesta människor är tråkiga. -Ja, det är de.

Men är det viktigt att du inte lyser lika starkt i deras närvaro?

Du kommer att bli älskad för den du är... Vild och hemlig.

Ingen får veta nåt. Varför berättade jag det för Phemie?

Det var säkert därför hon slutade skriva.

Hon kanske aldrig fick ditt brev och tror att det var du som slutade.

Du glömde förklara en sak.

Hur sanningen kan göra mig fri när den är täckt av lögner?

-Esther... -Herregud!

Bartlett! Kom hit, det är John Lockhart.

De högg av honom benen och armarna...

Leta efter flickorna! Sätt fart!

Comancherna har dödat John, Esther och pojkarna Lockhart.

-Mattie...? -Hon och Betty plockade druvor.

Jag fann Betty på sluttningen...död.

Hon höll den här i handen.

Inte Mattie... Inte Mattie!

-Comancherna måste ha henne. -Jag hatar indianer!

Vad är det? Vad är det som har hänt?

-Min bror är död. -Kära nån... Jag är så ledsen.

Enligt hans brev har vi fått de här människorna.

Jag tar hand om det sen.

Vad...?

-Vem är Martha Benny? -Det är jag.

Madison skriver att du är min bröllopsgåva, men jag är inte gift.

Han antog väl att du snart skulle vara det.

-Det är morbror Madison och du. -och mamma... Hon är död.

Du är hans dotter! Då är du fri.

Lagen säger att barn till förslavade mödrar också är slavar.

-Varför gav han dig inte fri? -Han var rädd att jag skulle säljas.

Så är du min kusin eller min slav?

Han sa att du skulle förstå eftersom du har indianblod i dig.

Tala aldrig mer om det! Det är inte alls samma sak.

Han älskade mig och jag önskar att han inte dött.

Eftersom du tillhör familjen nu, så kan jag inte slänga ut dig.

-Här har du i alla fall ett hem. -Jag får bo hos dig på livstid...

Ed Tom, tar du hand om de här människorna?

Med nöje, miss Georgia.

-Jag trodde att du var hembiträde. -Nej, jag jobbade på fälten.

-Du kallar honom för "mr Madison". -Ja, hur så?

-Han var din pappa, Martha. -Det förändrar ingenting.

Lägg undan det där...

Du kan snöra mig nu. Inte för hårt.

Du får säga "Georgia" hemma, men "miss Georgia" offentligt.

Jag säger helst "miss Georgia" hela tiden.

Jag försöker bara vara vänlig. Vi är ju kusiner.

"Kusin" är bara ett ord. "Slav" går djupare än blodsband.

Jag har varken gjort dig till slav eller kusin!

Du kunde i alla fall försöka att vara lite vänlig... Aj!

Det räcker...

Du får ingen fisk med spöet nerstucket i leran.

Vita vet inte ett vitten om att fånga fisk.

-Fiskar du alltid ensam? -Jag lovade min vän Euphemia det.

-Var är hon? -I Texas.

-Hur länge har hon varit där? -I sju år.

-Följer du efter mig? -Din mamma undrade var du var.

-Jag går vart jag vill. -Säg bara till när du vill.

Åh, en liten skämtare...

Jag är många saker, men ibland blir jag vresig och det är inte bra.

Jag är döpt efter din morfar, Benjamin. "Benny"...

-Kände du honom? -Nej.

Jag kände hans slav, Josiah, innan han gav sig av.

Min mormor var drottning!

Sånt går visst inte alltid i arv...

-Vart ska vi? -Vi är nästan framme...

-God jul! -God jul!

Han är din!

Han ska heta Saracen efter Houstons häst.

Han har tåga i sig, precis som du.

Vet du inte att civiliserade flickor rider i damsadel?

Sjöjungfrur rider i damsadel... men bara för att de måste.

God jul!

Vi tackar dig, Gud, för livet, solen och regnet-

-för taket över våra huvuden, för maten på bordet-

-och vi tackar dig för vår nye son, Joel.

-Du har välsignat oss. Amen. -Amen.

-Tror ni att Joel skulle äta kalkon? -Han skulle äta bark om han fick.

Jag trodde att skolan skulle göra dig civiliserad...

-Du börjar låta precis som Sarah. -Det var det finaste du har sagt.

-Jag undrar hur en fridfull jul är. -Tråkig...

Jag undrar om Mattie har nån eld att värma sig vid...

Hon kanske inte ens vet att det är jul...

Vi ber ständigt för henne.

-Sitter hon alltid vid bordet numera? -Ja, Travis, det gör hon.

-I Austin vet slavarna sin plats. -Tildys plats är vid bordet!

Jag tänker inte äta vid samma bord som en nigger!

-Gör vad du vill. Hon stannar. -Hon kan äta | ladan med svinen!

Jag äter hellre ute än tillsammans med dig! - Kom, Tildy.

-Vad ska vi göra? -Det gäller liv och död.

Det är inte roligt, Travis. Tildy tillhör familjen.

Jag undrar om du fortfarande gör det...

Det här dokumentet gör dig till min syster.

Du behöver bara skriva under. Jag har redan gjort det.

Phemie...

Jag känner mig hedrad...

-Nu kommer hon! -Hej, pappa.

Albert... Jag har tänkt på det du sa.

Att jag är den sötaste flickan i Georgia, ja i hela södern...

Om du känner alla flickor i södern, så kan jag ju inte lita på dig...

Tack... - Mina herrar.

-Du är sen, Ely! -Georgia!

Se upp!

Är ni skadad?

Får jag titta på vristen?

-Gör det här ont? -Nej...

Ni ska inte belasta foten.

Tillåt mig...

Låt mig hjälpa er.

Ni väger ju ingenting...

Så där, försök att gå på foten. Försiktigt nu...

Det känns nästan inget alls. Vad gjorde ni? Är ni en trollkarl?

Nej, jag är bara doktor. Jag heter Peter Woods.

Ni är oskadd. Det var bara stoltheten som fick sig en knäck.

Blir ni ofta förföljd av hundar, miss...

Lawshe. Georgia, Virginia. Jag är döpt efter två delstater.

Kan det vara Georgia och Virginia...?

-Retas ni med mig? -Inte alls...

Varför blev ni doktor, dr Woods?

Som pojke tog jag hem skadade djur och försökte hjälpa dem-

-och nu gör jag samma sak med människor.

-Är ni född i Francisville? -Nej, vid Tennesseefloden.

Ligger det i Tennessee? Det är klart att det gör...

Jag menar när...är ni från... När flyttade ni hit?

-Jag bor i Springdale. -Så då är ni inte född här... Nej.

-Vill ni gå på marknaden med mig? -Ja, dr Woods...dr Peter.

Det vill jag gärna. Jag ska bara se efter att jag inte är upptagen.

Ja! Jag älskar sommarpark... snark...marknader.

Jag kunde varken prata eller gå och jag babblade på som en toka.

Vid middagen föll maten ur min mun och hamnade i knät!

Och vi ska flytta, så jag får aldrig se honom igen!

Det var de galna hundarnas fel...

-Skratta inte. Jag föll raklång! -Det skulle jag ha velat se...

Jag ska gå i kloster och förlora mig i böner.

-Du kan väl träffa honom igen. -Vi är för olika!

Han är utbildad i medicin och tänker logiskt och resonabelt.

Jag vet ju inte vad jag ska göra härnäst! Det skulle aldrig gå.

-Inte om du inte förändrar dig. -Jag vill inte förändra mig.

Du har aldrig försökt, men det dags att du lugnar ner dig.

-Jag är hälften så gammal som han! -Det är indianblodet som oroar dig.

Det är som det är.

En hemlighet är ingen ursäkt för att ljuga om allt annat.

Kallar du mig för lögnare? Hur vågar du säga så?!

Du vet inte att du är en bra människa-

-och det handlar inte om lögnerna utan om allt du gömmer dig bakom.

För helvete! Åk åtminstone till Gonzales som Travis!

Jag stannar. Det kan du också göra.

En Texas Ranger kan inte stanna hemma och lassa hö!

Tusen comancher är på krigsstigen! Du kan inte stanna!

Stick i väg och döda indianer, så tar jag hand om vårt hem!

-Hon älskar dig över allt annat. -Försök att prata vett med henne.

Jag är orolig för honom. Han känner sig nog ensam...

Det är en häst! Han överlever. Det är vad vi alla försöker göra.

Handlar livet bara om att försöka överleva?

-Vad säger du, Tildy? -Jag tar en dag i taget.

Du borde ha sagt adjö till Bartlett. Han försöker bara skydda oss.

-Du har rätt. -Jag vet det.

Det är lugnt.

Det var inte en kvinna som sa att hemmet är tryggt...

-Jag kan inte se Saracen. -Han klarar sig.

-Jag går ut. -Nej! Då väcker jag miss Sarah.

-Han kanske är skadad! -Då går jag ut.

Jag tar en snabbtitt och kommer tillbaka på en gång.

Skynda dig!

-Phemie! Var är Tildy? -Hon tittar till Saracen.

Lät du henne gå ut?!

-Vi måste hjälpa henne! -Det är för sent.

Nej! Nej...!

-Varför lät jag henne gå ut? -Gjort är gjort.

-Ska vi skjuta dem? -Nej, de är för många.

-Vad ska vi göra, då? -Vänta och se vad som händer.

Jag går ut. Lämna dörren på glänt så att du ser oss.

Om det går snett, måste du skjuta först mig och sen Tildy.

Sen tar du pistolen och skjuter babyn.

Till sist skjuter du dig själv...

Jag älskar dig, Phemie. Jag är ledsen.

Gör vad du måste!

Sluta!

Jag älskar dig också, Sarah.

Du gå igen...

...men inte bra.

Du inte rida häst...

...med vingar igen.

Du modig indiankvinna.

Sarah!

Förlåt mig...

Förlåt mig, Tildy...

Sarah!

Jag mår bra...

Vi hade visst tur...!

-Du verkar bekymrad. -Jag tänker på annat.

Jag som trodde att du skulle avslöja nåt hemskt.

-Det är nåt jag måste berätta... -Jag har redan hört det.

Vad har du hört?

Dina handskar, Georgia, är egentligen inga...handskar.

De är bara...en fjärdedel handskar.

Det är därför jag älskar dem så. De är unika.

Du vet... Hur fick du reda på det? Gör det inget?

-Jag har varit så orolig! -Jag oroar mig för nåt annat.

Jag planerar att lämna Francisville till hösten-

-och efter det som har hänt mellan oss...

Jag vill inte åka härifrån ensam.

-Vart ska du åka? -Till Texas.

Det är inte så illa som folk tror och man kan skapa sig ett bra liv-

-och läkarbristen där är stor.

Vad är det?

Vill du gifta dig med mig, Peter?

Ja...

Ja, det vill jag!

När telegrafen är byggd måste du skriva varje dag.

-Allt är klart, dr Peter! -Jag hoppas att vi klarar oss nu.

Georgia...mitt kära barn.

-Bevara vår hemlighet. -Jag önskar att ni kunde följa med.

Då kör vi!

-Vad grinar du för? -Livet ser ljusare ut sen du kom...

Är du redo för det nya livet, mrs Woods?

Jag ska åka till Texas, dr Woods. Det kunde inte vara bättre.

Enligt pappa finns det två slags människor: Slavägare och slavar-

-och det enda som skiljer dem åt är marken.

Förlorar man sin mark, så förlorar man sin frihet.

-Är jag lättsinnig, Peter? -Fullständigt...

Du är underbar...

När kommer vi till Texas?

Om två veckor ungefär, det beror på vädret.

-Hur så? -Jag vet inte.

Jag har alltid drömt om Texas, men aldrig tänkt på hur det skulle bli.

Vad vet jag om att driva en plantage?

Är du rädd att texasborna inte ska gilla en Tuckabatcheedrottning?

Den tanken har dykt upp...

Det är Bartlett!

Mattie lever!

Comancherna ska sälja sina kvinnliga fångar.

Mattie lever!

Barbarer!

Var är min dotter?

Amy! Tack, gode gud!

-Är det Mattie? -Jag tror det...

Herregud...

Phemie!

Nej, skjut inte!

Comancherna hade inte med sig alla fångar-

-så vi tänkte hålla kvar några av dem tills alla släppts.

Sen började nån av oss skjuta och åtta hövdingar dödades.

-Är ni Matties far? -Nej, hennes föräldrar är döda.

Men hon har släktingar i öst som kommer och hämtar henne.

Må gud förlåta mig, men hon borde ha fått dö.

Hon behöver sjukhusvård.

Jag tvivlar på att de kan göra nåt. Ärren är för djupa.

Mattie...

Mattie, det är jag, Phemie.

Å, Phemie...det var så hemskt!

De väckte mig med glödande kol...

Dark Moon kallade mig sitt avelssto...

Han tyckte om mig för att jag inte bad om nåd...

Jag grät aldrig av rädsla för att han skulle döda mig-

-och nu känns det som om jag aldrig kommer att kunna sluta!

Hjälp mig, Phemie...!

Liljorna blommade...

...när vi kom i våra vagnar över prärien.

Det kändes som att vara ombord på en båt...

...i ett gungande grönt hav.

Jag såg fjärilar dansa i luften...

...och stora snövita moln.

Det var så vackert.

Det var så vackert...

Finns det nån chans att du stannar? Jag kan vänja mig vid att ha dig här.

Jag har blivit ombedd att agera domare i området.

Men...jag måste inte säga ja.

Jo, det måste du.

-Var är han? Han är sen. -Jag ser ingen alls.

-Rätten kanske drog ut på tiden. -I den här hettan...?

Vi kanske ska ge oss ut och leta efter honom.

Där är Bartletts häst!

-Benet är svullet. -Ormbett.

Bartlett!

Herregud... Phemie!

Nej, snälla gud...

Jag har föreställt mig honom genomborrad av comanchepilar...

Inte så här...

Må han vila i frid. Amen.

-Det var jag som ville till Texas. -Ingen tvingade Bartlett till nåt.

Det enda han älskade mer än Texas var dig. Det vet du.

Var är han, Phemie? Hur kan han inte vara här?

Jag vill inte åka till nån skola! Du kan lära mig allt jag behöver.

Jag har lärt dig allt jag kan och jag behöver vara ensam.

-Tildy och Joel, då? -De bor hos grannarna.

Åk till skolan. Den ligger inte så långt härifrån.

Lär dig om livet för omväxlings skull.

-Vem ska hjälpa dig? -Ingen kan hjälpa mig nu!

Jag kan hålla mig undan...

Du vill inte vara nära mig nu! Sitt upp och rid iväg nu...

Jag åker till skolan, men om jag avskyr den kommer jag hem igen.

Jag förlåter dig för örfilen. Jag kanske inte har sagt det-

-men jag ångrar inte att jag kom till Texas.

Adjö, Sarah.

Så det här är Sagine... Det var en fin liten stad.

Där ligger kyrkan.

Är allt det här vårt? Jag har aldrig sett så stora ytor!

Det känns redan som hemma. Peter...det är så vackert.

Titta, vi får besök på en gång.

Dr Woods...? En kolera-epidemi har brutit ut.

Nio döda... Vi brände kropparna till aska.

-Jag måste be er om hjälp. -Nu? Vi har ju precis kommit.

Folk dör och vi har ont om män som kan nåt om medicin.

-Ska du ge dig av? -Jag kommer tillbaka så fort jag kan.

-Ed Tom! Hämta min väska. -Läget är allvarligt.

Se till att komma i ordning här.

Oroa er inte, vi ska slå upp tälten.

Det ordnar sig. Jag är snart tillbaka.

Men...vad ska jag göra? Peter!

Såja, det är snart över.

-Du måste krysta! -Det är sätesbjudning!

Krysta!

Nellie!

Peter! Älskling, du är hemma igen.

Jag avskyr att så bomull.

Jag kan inte fortsätta så här.

Det var ett misstag att komma hit.

-Jag vill åka hem till Francisville. -Nej.

-Vad menar du? -Vi ska stanna här.

Jag kommer att vara gammal vid 25 och död vid 30!

-Jag vill åka hem. -Det här är vårt hem.

Vi ska bilda familj.

Jag vill inte ha några barn.

-Men det vill jag. -Struntar du i att jag kan dö?

Jag vill älska med dig, men varför måste det leda till smärta och död?

Jag är ledsen att du fick se den där kvinnan dö.

Jag är glad att jag fick se det! Kvinnor talar lyriskt om att föda-

-men det jag såg var en blodig röra som kan döda!

Det är Guds lilla skämt med kvinnan, men han gjorde ett misstag!

Georgia!

Ingen hädar Gud i vårt hus... inte ens du.

Är du verkligen så självisk?

Vet du hur många barn jag har sett dö de senaste två veckorna?!

Liv är inte nåt man bara får, man måste förtjäna det.

Jag tror att det är du, älskling, som har gjort ett misstag.

Förlåt mig.

Jag vill föda ditt barn.

Georgia, mannen dog av kolera.

Vattnet är smittat, så vi måste flytta.

Min familj brukar inte fly och vi kan inte lämna bomullen.

Älskling...du väntar barn. Det är det vi ska oroa oss för.

Jag är inte orolig. Jag är gift med den bäste doktorn i Texas.

-Doktorer klarar inte allt. -Min gör det.

Georgia, det här är ingen lek!

Kolera är en hemsk sjukdom. Man torkar ihop och dör.

Om vi förlorar vår mark, så dör vi!

Vi kan inte köpa 4 000 tunnland till samma pris igen. Peter!

Efter skörden kan vi bestämma om vi måste flytta.

Kära Sarah, det är månader sen jag hörde nät ifrån dig.

Jag intalar mig att du mår bra.

Historien är orättvis.

Alla minns Sam Houston för segern vid San Jacinto-

-men vem minns att Sarah McClure satte 2 000 kvinnor i säkerhet-

-och att generalen då hann omgruppera sin armé?

Enligt min lärare skrivs historien av män-

-så jag ska skriva en historiebok och i den kommer du att finnas med!

Du hade rätt- jag älskar skolan. Du får inte stänga in dig i huset.

Din sorg är stor, men Bartlett skulle bli arg om du gav upp.

Jag behöver dig. Du får hästar att flyga.

Din tillgivna syster, Phemie.

Bartlett... Jag har sörjt färdigt.

Jag kommer alltid att tänka på dig när jag ser en Ranger flänga förbi.

Jag ska minnas våra återseenden och hur mycket jag älskade dig.

Jag har kvar sonetterna...

Jag saknar djupt den frid din närvaro skänkte mig.

Men ogräset måste rensas-

-och fönsterluckorna behöver nya gångjärn.

En vacker dag kommer jag till dig, Bartlett...

Då kan vi prata om gamla tider...

Jag är stolt över att kunna säga...

...att jag var gift med en fin Texas Ranger!

-Vart ska ni? -Peach Creek Inn.

Hon kommer!

Hej!

Tildy!

Sarah... Å, Sarah!

Vad fin du är!

-Jag var rädd att inte få se dig mer. -Det är ingen risk...

-Vad är det här? -Peach Creek Inn.

-Så diligensen skulle till vårt hus? -Vi behöver inkomsterna.

Så du serverar lemonad till nybyggarna som förstör Texas...

Vi var också nybyggare en gång. Jag är en halt tant med pensionat.

Trefotade katter hoppar lika bra som fyrfotade.

-Tyck inte synd om dig själv. -Du har rätt.

Georgia!

-Det är jag...Phemie. -Å, gud! Är det verkligen du?

-Hur visste du att jag var i Texas? -Jag tyckte att jag såg dig i stan.

Jag tänkte hälsa på dig, men jag har haft så mycket att göra-

-och nu väntar jag mitt första barn.

Martha, det här är min vän, Euphemia!

Martha Benny är också gravid.

Jag kan inte tro att du är här...

Jag ser förskräcklig ut. Jag brukar inte jobba så här-

-men alla mina slavar är ute på fälten...

Vill du komma in?

Fick du inte mitt brev där jag berättade om "Tårarnas väg"?

Vi bor som beduiner! Det är alltid varmare eller kallare än ute härinne.

Inget privatliv...

När bomullen är skördad ska Ed Tom bygga ett stort hus åt mig.

-Vem är Ed Tom? -Han är...han hjälper mig med allt.

Peter är läkare och han är aldrig hemma.

Ibland är han förstås här...

-Nån gång måste du säga nåt. -Förlåt...

Jag har fina minnen från våra somrar tillsammans.

Nere vid floden...

-Hur många grodyngel fångade vi? -18.

-Jag har bakat en kaka till er. -Tack.

Vi har valt olika vägar i livet.

Jag fördömer dig inte för att du äger slavar, men jag gillar det inte.

Ingen ber dig att göra det. Jag har vänner som är emot slaveri.

Tyvärr är inte jag lika tolerant.

Jag är ledsen, jag borde inte ha kommit.

Vad... Euphemia!

Går du...?

God kväll. Jag kontrollerar att den fungerar inför skörden.

Jag skulle inte ha klarat mig utan dig, Ed Tom.

Det var snällt sagt.

Jag hade en bror innan jag kom till er. Han lärde mig allt om maskiner.

Hans husbonde var grym. Min bror råkade stöta till frun i huset.

De band fast honom naken vid ett träd och piskade honom blodig.

Ni är snäll, miss Georgia. Det här är hederligt arbete.

Om jag måste vara slav, så vill jag vara här.

-Jag skulle aldrig sälja dig! -Men ni kan göra det...

Hon äger människor, Sarah. Det är omoraliskt och ociviliserat.

-Tycker du fortfarande om henne? -Det betyder inget.

Jo, det gör det. Kärlek betyder nåt. Allt som är mänskligt betyder nåt.

Titta på honom.

Jag älskar dig.

-Martha...? -Dr Peter...

-Jag tror att det är min tur. -Ta det lugnt...sätt dig här.

Såja... Det var bra uträknat.

Maybelle... Din första skörd blir vår största.

Det här gjorde vi bra, miss Georgia.

Ta hand om mamma nu.

-Var försiktig, gubben. -Du också, älskling.

-Vi har visst en egen plantage nu. -Ja, det ser så ut.

Gud vare med dig, min vän.

Jag förstår mig inte på dig...

Ingen vit har nånsin anförtrott hela bomullsskörden till en slav.

Följ kaninen, följ ekorren följ miss Phemie världen över.

Följ den björnen, följ den räven, följ sir William hela vägen!

-Följ mig, Phemie. -Jag kommer.

Jag har lite att ta igen.

Comancherna kallar dig "modig indiankvinna".

Då sa jag till dem att de skulle se dig dansa...

Minns du att vi dansade på Sarahs inflyttningsfest?

Vi dansade "Kentucky Hoedown". Jag minns ditt leende.

Sa du till comancherna att du bara dansar med mig om du slagit vad?

Nej, det sa jag inte... Får jag säga nåt jag aldrig sagt till nån?

Du är den sötaste varelsen på guds gröna jord...och det är sanningen.

Tycker du att jag är söt?

En dag ska jag föda upp de finaste hästarna i hela Texas.

Du behöver ett par saker innan du kan börja. En gård, lite mark...

Några avelshästar... och troligtvis en man.

Skulle inte jag kunna driva en ranch utan slavar och äkta man?

Dessutom har jag redan egendomar. I mitt eget namn.

Du blir en fin fångst för nån. Egendom, hästar och uppnosighet...

En man kan göra ett sämre kap.

-Jag planerar inte att gifta mig. -En tragedi för mänskligheten.

Han brinner upp.

Hej, Lewis. Vad är det?

-Å, gud... -Vad är det?

Han har kolera.

Georgia...

-Georgia! -Vi måste bränna allt babyn rört vid.

-Har du sett Georgia? -Är hon inte inne?

Stolen också...och vaggan.

Dr Peter... Hon är ute på bomullsfältet.

Bomullen skulle ha fått dö! Den skulle ha fått dö!

Maybelle! Pappa är hemma igen!

Jag trodde aldrig att du skulle komma!

-Du kom tillbaka. -God dag, miss Georgia.

-Finns det nåt till mig i vagnen? -Ja...

4 503 dollar och 32 cent!

Det gjorde du bra. När vi flyttar ska alla få ett eget hus-

-och jag vill ha fönster i kontoret, så att jag kan se fälten-

-och vi ska odla åtminstone tusen tunnland.

-Glöm inte att andas. -Jag andas allt jag kan!

Nu kommer det!

Var försiktig, Henry.

-Staketet behöver lagas. -Jag vet det...

Vi behöver ett nytt stall och staket runt betet.

-Vi ska inte ha slavar! -Jag uppfann inte slaveriet.

Förstår du inte att det är omoraliskt?

-Tildy är en slav. -Nej, hon tillhör familjen.

Hon är en husslav. Du har visst fler slavar än jag...

Afrikaner är inte...anpassade till ett liv i frihet.

Varför skada en älskad tjänare?

Jag vill fria henne för att jag älskar henne!

Älskar ni er man? William King är en respekterad ranchägare-

-och om Tildy blir fri kan folk tro att han är abolitionist.

-Det kan ruinera honom. -Tildy är min slav!

Ni är gift med honom. Det ska jag inte behöva säga.

Ni behöver inte säga nåt alls! Jag går nån annanstans.

Jämförd med er, mr Walker... verkar en kyckling smart.

-Jag är tvingad att äga en slav! -Du utkämpar fel strid.

-Slaveriet tar inte slut med Tildy. -Nåt måste göras.

Se till att kvinnorna i Texas får rösträtt, då.

Du måste slå dem i deras spel.

Ändra lagar, ändra folks tankesätt... Kvinnor väntar på att bli hörda.

-Jag är ingen korsfarare. -Du måste lära dig att hålla mun.

Georgia...vilken överraskning. Du ser strålande ut.

-Det här är min syster, Sarah. -Trevligt att träffas.

Detsamma. Jag har hört så mycket om dig.

-Bor ni fortfarande i Sagine? -Nej, vi har ett hus i San Marcos.

Vi tänkte gå och höra Sam Houston tala. Vill du följa med?

Sam Houston? Nej, tack.

Generalen har nog inte mycket att säga så mycket som han druckit.

Jaså? Tror du det?

Varken han eller hans fanatiska anhängare har nån framtid här.

Menar du såna som jag? Såna som bryr sig om att Texas-

-håller på att utarmas av bomullsråttor som du, mrs Woods.

Texas är mer än vildmark, mrs King. Bomull gör delstaten rik.

På bekostnad av slavarna... Hur många äger du nu...50?

Din hjälte, Houston, äger 15 slavar-

-så trots hans fina ord vet han att det är en ekonomisk fråga.

Han vet att Amerika är en union som håller på att slitas sönder!

Alla människor har rättigheter!

Tänker du på indianerna nu? De är mer amerikaner än nån av oss.

Ni texasbor är stolta över att ha slaktat dem och tagit deras land!

Han börjar bli otålig. Det är bäst att du tar honom.

Säg inte att du har en slav... Så olägligt...

De kastade lera på varann. De är ena riktiga vilddjur!

Är de dina? Man brukar ju säga att barnen är föräldrarnas spegelbild.

Ha en trevlig dag, mrs Woods.

-Glöm inte din slav, Phemie. -Glöm inte din tjur, Georgia!

Tusan också! Krig igen...

-Håll dig i livet... -Jag älskar dig, mamma.

Kom hem igen.

Jag kommer tillbaka.

-Hej då! Ta hand om mamma. -Kom snart tillbaka!

I kriget mot comancherna fanns det i alla fall nåt att skjuta på.

-Georgia... -Jag vill hjälpa till.

Vad roligt att du kom. Jag ska presentera dig för alla.

Jänkarna är starkare än nån tror. De har fabriker...

Vi slåss för en god sak och Gud låter inte södern besegras.

Jag är trött på sånt prat! Min man ägnar sig åt att rädda liv.

Varför måste han döda nu?

Jänkarna vill stoppa slaveriet och förändra vårt sätt att leva.

Jag tar ansvar för mina slavar. Vill de döda mig för det?

De vill inte döda dig, Georgia. Så modiga är de inte...

Det här kriget handlar om att södern inte förändras fort nog.

-Det kan jag inte göra nåt åt. -Jo.

Ge dina slavar anständig lön och utbildning. De är inga barn.

Södern kan överleva utan slavar.

-Jag behandlar dem inte som barn! -Inte som jämlikar heller.

Läs Frederick Douglas. Han var slav.

Våra kulor kommer att genomborra jänkares hjärtan och hjärnor.

Och kvinnorna i norr gör samma sak som vi.

De gör kulor som kommer att döda våra män, söner-

-och älskare och jag förstår inte varför!

Min son deltar i kriget och jag vill att han ska kunna försvara sig-

-men då behöver han kulor.

Det verkar vettigt, tycker jag.

Jag gillar Georgia. Du behöver henne.

-Vad?! -I kriget.

Inte i det här, men i kriget om kvinnornas rösträtt.

Jag behöver inte Georgia!

Du skrämmer iväg folk. Georgia är en riktig talare.

Hon har modet som behövs och folk lyssnar på henne.

-De lyssnar på dig också. -Nej...inte på mig.

För första gången i mitt liv känner jag ett visst lugn.

Jag behöver det. Jag har varit på flykt hela mitt liv.

Det är din tur, gumman.

God morgon, miss Euphemia. Hon är på kontoret.

Fatah Mama.

-Georgia... -Euphemia...

Vilken trevlig överraskning. Kom in och sätt dig.

-Ert nya hus är verkligen fint. -Så här bor vi bomullsråttor.

-Jag har tyvärr missbedömt dig. -Det tvivlar jag på.

Jag hoppas bara att allt som är fel med mig inte är allt det handlar om.

Jag läste Frederick Douglas bok. Jag tyckte om den.

Jag tyckte om hans kamp för friheten och chockades av grymheten.

Jag behandlar inte mina slavar som han blev behandlad.

Det tror jag inte heller.

Jag håller med om det du sa i gjuteriet om kriget-

-och jag avskyr att inte kunna göra nåt åt det.

Kvinnor måste få rösträtt. Vill du hjälpa oss?

-Jag försöker bara överleva. -Det har jag gjort hela mitt liv.

Mexikanerna jagade ut oss ur huset och comancherna stängde in oss.

Männen lyckades inte få till några avtal och vi kunde inget göra.

Om vi får rösträtt kan vi göra mer, och du kan övertyga folk.

Jag är inte intresserad.

Jag trodde att du kom som en vän, men politiken är visst viktigare.

Det var tråkigt att du blev så illa behandlad av barbarerna...

Jag längtar efter att höra ifrån dig, men jag är rädd när posten kommer.

Sagines unga män dör i detta fruktansvärda krig.

Sarah! Det kommer nån.

Joel... Joel!

Han sårades i Shelbyville, frun. Jag är hemskt ledsen.

Jag kom hem igen...

Det är bra.

Joel är död.

Sarah...

Hur mår du?

Jag vet inte.

Jag är så van att sörja att jag inte vet hur jag känner mig.

Jag kan höra hans röst här... Bartletts också.

Jag tror inte att våra älskade utgör våra liv.

Men att älska dem utgör livet...

Döden kan inte ta det ifrån oss. Det finns kvar...

För evigt.

För två år sen...utfärdade Lincoln emancipationsproklamationen.

Nu är kriget slut och i dag, den 19 juni 1865, träder lagen i kraft.

Om ni vill gå, så tackar jag för att ni tagit hand om oss i alla år.

Gud välsigne er. Ni är fria.

Martha och jag har pratat om den här befrielsen.

Jag tror att den vite mannen kommer att hata oss mer som fria-

-än han gjorde när vi var slavar.

De flesta kan varken läsa eller skriva.

De vet inte var de är födda eller hur gamla de är.

De kan bara plocka bomull.

Så jag undrar vad i helsike vi är fria att göra?

Jag vet inte hur slaveriet började, men det är inte över än.

Jag är säker på att du och Martha kommer att få ett bra liv.

-Vi stannar, miss Georgia. -Gör ni...?

-Varför det? -Vi är en familj och jag älskar dig.

-Din själ är vacker. -Jag älskar dig också, kusin.

Cherokee! Pappa är hemma!

Så otroligt vacker.

-Du behöver inte göra det där. -Jag vill det. Jag älskar dig.

Prata med mig, jag har saknat ljudet av din röst.

-Jag har bryggt te åt dig, pappa. -Tack, sötnos.

Jag är inte som förr, men jag kommer inte att svälta.

-Du kan inte jobba som doktor mer. -Jo, jag kan fortfarande hjälpa folk.

Det är jänkarna som gjort det här! Jag önskar att vi dödat allihop!

Det behövs ny halm här inne.

Å, William!

Ja, älskling, jag är hel.

Delegater från hela delstaten ska göra ett utkast till de nya lagarna.

Jag är inbjuden. Sen ska förslaget presenteras i Washington.

Jag har svårt att se dig som politiker.

Vi försöker bevara freden.

-Lämna mig inte igen. -Det är viktigt.

Det kommer jänkare, Georgia!

-Var är er man? -I Austin.

Detta hus är numera högkvarter för de män som ockuperar San Marcos.

Ni kan bo i slavkvarteren.

-Kriget var ju över. -Det är rekonstruktionen.

Jag flyttar in genast.

-Jänkare... Vad gör de här? -Jag vet inte, Cherokee.

Bär iväg vattnet till baksidan.

-Hon är trygg med mig. -Du kan gå, Pinckney.

Du är trygg med mig...jag lovar.

Förlåt, det är söderns luft.

Jag drev en bank i Pittsburgh för kriget.

Jag har inte varit hemma på fyra år.

-Har du nånsin sett snö? -Nej.

Det är vackert. Snön gör till och med fula saker...

...vackra.

-Vill du äta middag med mig? -Det får jag aldrig för mamma.

-Ge mig geväret! -De tar vårt hus!

De ska bara låna det. Vi måste gömma geväret.

Mitt uppdrag är att skydda er.

Det har jag gjort. Annars skulle väl inte Little Sweet komma undan?

Little Sweet? Det är absurt, hon är bara ett barn.

Ja, men eftersom det är fred är hennes attack ett mordförsök...

...en kriminell handling som kan få allvarliga konsekvenser.

Ni måste vara uttråkad som hittar på sån smörja. God natt.

Jag är uttråkad, mrs Woods...och jag tycker om er dotter, Cherokee.

-Ni kanske kan tala med henne. -Om ni så mycket som...

Säg inget ni kommer att ångra.

Det finns hundar i skogen och jag håller i kopplet...

Little Sweets gevär, antar jag.

Jag vill ha Cherokee. När hon ligger i min säng är Little Sweet säker.

Ni kvinnor här i södern har ett underbart humör...!

Jag undrar om Cherokee är lika livlig som sin mor?

-Mamma... -Gå och lägg dig igen.

Gå!

Jag fick ditt meddelande.

Kapten Heller, lova att inte skada min lillasyster.

Snälla...lova mig det.

Du har mitt ord.

Kom...

Klä av dig.

Vad är det?

Varför är hästarna sadlade?

Gå hem, Cherokee! Ta vägen genom skogen och bränn nattlinnet.

-Jag har mördat. -Nej, miss Georgia.

Ni gjorde bara vad Gud ville.

Jag har med mig lite mat.

Jag visste inte att jänkarna ockuperade ditt hus.

När kapten Heller hittat geväret lämnade han oss inte ifred.

Jag är ledsen, Georgia. Vad hände med honom?

Han försvann. Tre kompanier letade förgäves efter honom.

Vilken otur...

-Jag har saknat dig, Georgia. -Jag har tänkt på dig också.

-Hur går det med rösträtten? -Framåt.

-Jag ställde en fråga. -Jag vill att vi ska vara vänner.

Vänner kan prata om politik. Jag ville bara inte bli rekryterad.

Vi ska försöka inkludera kvinnlig rösträtt i den nya konstitutionen.

Vi samlar in namn och vi ska åka till huvudstaden.

-Gör det nån skillnad? -Nja...

Grodor fångar nog prärievargar innan kvinnorna får rösträtt.

Om vi behövde lite kvinnlig charm för att öppna dörrarna-

-så skulle du vara till stor hjälp.

-Försöker du rekrytera mig? -Det skulle jag aldrig göra.

-Sköt du kapten Heller? -Nej

Det skulle jag ha gjort...

Efter att ha granskat petitionen om kvinnlig rösträtt...

...röstar vi med övertygelse ner förslaget.

Vi anser inte att kvinnor är mindre kapabla än män-

-men deras naturliga blyghet hindrar dem-

-från att klara av tröttsamma, stojiga valkampanjer.

Att ge kvinnor rösträtt vore en förolämpning mot deras kön-

-och det vore att tillstå att kvinnor är okvinnliga.

Det är med respekt för varje sann kvinnas förnäma egenskaper-

-som vi rekommenderar att förslaget inte går vidare.

Föregående talare nämnde kvinnors "naturliga blyghet".

Om Gud hade velat ha naturligt blyga kvinnor-

-så skulle vi inte föda barn.

Det är varken rätt tillfälle eller rätt plats för er.

Vi, "sir", är exakt där vi ska vara!

Ni talar om "tröttsamma, stojiga kampanjer".

Tror ni inte att hem fullt med barn är tröttsamt och stojigt?

Ni män är uppfostrade av kvinnor! Hur kan min son...

Nu räcker det, madame!

Min son får rösta, men inte jag! Er bild av kvinnan är falsk!

Jag vill inte vara man... men en kvinna med rätt att rösta!

Kvinnlig rösträtt!

Förbannade värld! Tar hatet aldrig slut?

Jag tror inte det, Georgia.

En av livets sällsynta fördelar... är att du finns, Phemie.

-Har ni berättat det för barnen? -Vi ska...efter Cherokees bröllop.

Kapten Hellers avskedsgåva...

Jag har med mig nåt till dig.

Det har tillhört Tarantula, en comanchehövding.

Medicinen i den läkte Sarahs pilsår i benet.

Min barndomsvän blev torterad och jag avskydde honom för det.

Jag trodde att alla indianer var barbarer.

Men jag hade fel...

Jag vill att du ska ha den.

Den passar kanske inte riktigt en Tuckabatcheedrottning...

...men den får duga.

Du känner till alla mina hemligheter.

Jag trodde att jag var flickan...men jag var fågeln som ville flyga iväg.

Jag älskar dig så mycket. Och du är så vacker.

Var stolta över vilka ni är.

Vem kunde tro att jag skulle älska dig så mycket.

Gud måste ha kastat sitt ljus över oss. Det är enda förklaringen.

Ursäkta mig... Seldonen gick sönder på vägen hit.

-Fixade du den fördömda prylen? -Ja.

-Jag sköt kapten Heller. -Jag vet...

Nåt annat hade gjort mig besviken.

Tack, gode Gud för att jag älskade dig.

Jag kommer alltid att älska dig.

Förlåt mig för att jag dör så ung.

Läs om slaget i Alamo!

Läs om den stora flykten och om hur Santa Anna blev besegrad!

Du modig indiankvinna.

Du ska inte behöva gå. Ta min häst.

Ser ni...? Jag gav honom min häst!

Vi har blivit myter, Sarah... och vi är inte ens döda.

Men många är borta...

Mattie, lille Johnny...

Jenny Betes som ledde oss över Brazosfloden.

Bartlett, Joel...

Mamma och pappa...och Georgia.

Ibland undrar jag om de verkligen funnits.

Kommer mina barn att undra om jag funnits?

De finns därute...

Georgia är ute på nåt bomullsfält och räknar...

Tarantula är i krokarna med sina krigare...

...med Bartlett i hasorna...

Mattie Lockheart dansar...

Joel och mina andra fina barn...skrattar.

Vet du... Jag känner mig inte alls gammal.

Vi har nånting i oss...

...en eld som aldrig slocknar.

Den brinner lika hett nu när vi är gamla-

-som den gjorde den dan vi föddes.

-Har vi åstadkommit nåt, Sarah? -Vi härdade ut...

Vi höll djävulen stången.

Det är inte så illa gjort av två gamla texasdamer...

Översättning: Phoebe Westberg