Original subtitles

Jag var enda barnet, rätt så enslig av naturen.

Jag lärde mig simma i floden och där träffade jag Loonie -

- som började hjälpa mig att förstå rädsla.

Tror du att man kan ro den här över revet?

Det vet jag inte. Jag antar att man på rätt dag antagligen kan.

Jag vet inte om du får in den igen. Varför skulle du vilja göra det?

- Jag vet inte. Det är havet. - Okej. Då så, kasta det.

Det finns mer fisk här inne ändå.

- Men jag tror inte att du ska göra det. - Så du tror inte att jag gör det?

- Jag bara... - Lyssna.

Här kommer han.

- Jag tror inte att vi ska göra det. - Vi? Och följ inte efter mig.

Du vurpar bara. Följ inte efter mig!

Jättegod mat, mrs Pike.

Jag är säker på att din mamma kan laga corned beef, Ivan.

- Hur fick du det där ögat? - Cricket.

Två pojkar spelade ute på stora vägen i morse.

Föraren tappade nästan kontrollen över sin lastbil när han tvärnitade.

Åh nej. De idioterna. Jag känner de killarna.

- Jaså, gör du det? - Ja.

- Vilka är de? - Bara dumskallar ända uppifrån...

från...

Angeluskillar. Ja, Angeluskillar. De är ena... riktiga slynglar.

Så himla gott.

Hoppas att du bad dina böner. Om inte Gud vakar över dig gör ingen annan det.

- God natt, Ivan. - Ursäkta mig, mrs Pike.

Tror ni att jag kan få en sån där?

Tack.

- Jag visste inte att du spelar cricket. - Det gör jag inte. Jag hatar cricket.

Jag ertappades med att sno farsans cigg.

God natt, Pikey.

Nån gubbe. De fiskade från klipporna.

- Drunknade han? - Ja, han sjönk fan som en sten.

Och din pappa såg det från första parkett. Så, så är det.

Därför vill han inte att du sticker ut hit.

- Hur långt är det här? - Jag vet inte.

Om hon stoppar handen i din ficka då?

- Varför skulle hon göra det? - Vet inte. För att se vad hon hittar.

Jag vet vad hon hittar om hon stoppar den i min ficka.

En felfri och rejäl kuk.

Skön-att-ta-på-underverket. Det hade hon hittat.

- Se upp. Ur vägen. - Fortsätt trampa, pojkar!

- Titta där. - Kom igen, det är inte så långt kvar.

Jag har den.

Vänta!

Du kommer att trilla! Släpp!

Nej, allvar. Släpp nu!

Åh, ha-ha-ha! Åh, jävlar!

Den är rätt liten. Men fin och ren.

Jag ska gå en sväng.

Tror du att vågorna blir högre när högvattnet kommer?

Jag hade aldrig sett män göra något så vackert...

så meningslöst och elegant.

Det var som om att dansa på vatten -

- var det bästa och modigaste en man kunde göra.

- Tack, hörni. - Vi ses, pojkar.

- Vi ses. - Vi ses.

- Hej, mr Pike! - God dag, Ivan.

- Fin dag, va? Helt fantastisk! - Var har ni varit?

- Ute och cyklat. De körde hem oss. - Din mamma var utom sig av oro.

Så gå in och be om ursäkt och kom sen ut och ta in hönsen.

Våra första brädor var Coolites. Korta, fyrkantiga frigolitbrädor -

- som gnisslade när man tog i dem. De var rätt kassa -

- men vi tyckte att de var fantastiska.

Ja, nu är det fyr.

Det vi behöver är riktiga brädor. Äkta glasfiber, hårda.

Med stora styva fenor. Vad säger du, Pikelet?

- Ja. Ja, okej. - Grymt.

Kolla på er två dumma idioter. Det regnar.

Och vattnet är iskallt och ni era jäklar simmar?

Vi jäklar gillar att simma, pappa.

Fem dollar lasset för att hugga upp det.

Är ni intresserade? Och det kommer fyra lass till.

Om ni inte gör det så skaffar jag nån annan.

- 20 dollar lasset. - Nej.

15?

- Tio. För fan, tio! - Jaså?

- Var. - Ni kan dra åt helvete.

Jag borde... Jag vill döda den.

Vad gör du?

Jag vill inte att ni säger till de andra var ni fick de här ifrån.

För att det är skitbrädor. Därför.

- Tack, Slipper. - Tack ska du ha.

Min är bättre. Min har vingar. Den är coolare.

Min första våg den morgonen.

Jag lutade mig ut över vattenmuren -

- och brädan följde med mig som vore den en del av min kropp och hjärna.

Jag jämför än i dag varje lyckostund, seger och upptäckt -

- med de första få sekunderna då jag red den vågen.

Visst är det härligt att leva?

Okej. Hoppa upp där bak! Kom igen!

- Behöver ni skjuts? - Våra cyklar står längst upp i backen.

Ja, hoppa in.

Precis här.

- Ni två är våghalsar. - Vad är det?

Som surfar barbacka i alla väder. Hur gamla är ni?

- 14. Skitsnack. Han är inte 13. - 13 och ett halvt då. Jisses.

Om ni tröttnar på att släpa era brädor så kan ni lämna dem där vi bor.

Första infarten till vänster, en kilometer upp på asfalten.

- Okej. Tack för skjutsen. - Okej, cool. Tack ska du ha.

Kom igen!

Vad tror du?

Hippies. Det är vad jag tror.

Nej, fan. Jag är helt slut i armen.

Nog är de hippies, alltid.

Hallå? Är det nån hemma?

Kom och kolla på det här. Ett solklart hippiekärleksnäste.

Du borde inte vara där uppe, Loonie. Loonie! Vi borde nog sticka.

Ja, ja, jag kommer.

Bli inte helt jävla sur nu.

'Vi borde nog sticka, Loonie.'

God morgon.

- En Brewer. - Det är rena jävla paradiset.

Har ni pojkar gått fel?

- Vi skulle hämta våra brädor. - De ligger där.

- Jaså, gör de det? - Han killen sa att vi fick.

Bäst att ni visar mig.

Den här är min.

Det där är hans.

Han är inte här.

- Vem? - Sando.

- Vem? - Killen.

Jaha, okej. Sando. Var är han då?

- Han kan vara i Indonesien, vad jag vet. - Verkligen?

Det ligger inte utanför det möjligas gränser.

- Jaha, vad heter du då? - Eva.

Och var kommer du ifrån, Eva?

- Från USA. - Jag hör amerikanskan, men vilken del?

- Utah. - 'U-tarr'...

Kan vi lägga tillbaka dem sen? Din kille sa att vi kunde det.

Vi ses, Eva.

- Jag såg att hon gillade mig. - Va?

Hon tittade på mig med den där speciella blicken.

- Hon tittade inte på nånting. - Just det. Hon kunde inte titta på mig.

- Jag vet inte. - Du kan inte sånt, Pikelet.

- Men du lär dig snart. - Hon är antagligen hans fru.

Och? Gillar du inte fruar? Va?

Havet var annorlunda den dan, men vi paddlade ut ändå.

För vi inte visste bättre.

Vad säger du, lintott?

- Ska du surfa? - Stick!

Här kommer den. In i den.

Ta nästa in, grabben.

Du väntar på en liten, va?

Fan.

Lyssna, dumfjant, om du inte tar nästa så tar jag den efter den.

Då får du ligga ensam här ute hela jäkla natten.

In i den, grabben! In i den!

- Men min då? - Såg du det där?

- Du vurpade brutalt. - Den var enorm.

Min gick hela vägen in.

Han är där ute, va? Fan ta honom. Jisses.

- Woo-hoo...! - Okej, kom, nu åker vi.

Bara en idiot är där ute en dag som denna.

Jag ska surfa där en dag. Utmanar du mig?

Jag utmanar dig till att utmana mig.

Vad är det där?

De byggde en flotte och seglade den över hela Stilla havet med strömmen.

Det är otroligt.

Är vi...?

- Du och jag? - Ja.

Här är de. Heckle och Jeckle.

- De letar efter trubbel. - Kolla på de här.

- Jag hörde att ni fick vågor häromdan. - Ja. De var på runt sju eller åtta fot.

Ja, ett par niofotare också.

- Ja, det var massivt. - Sju eller åtta fot, va?

Ja, ja... Jag ska provsurfa den här.

Ni kan åka med om ni vill bli blöta.

Bli blöta. Absolut.

Lägg era brädor där bak.

Rooster! Upp på flaket!

Duktig kille.

Vi ses sen.

Jag fångade en minst lika stor. Han sket på sig.

- Han hade aldrig surfat nåt så stort. - Inte du heller.

Jag red en hela vägen in och kickade sen ut i sanden.

Det var imponerande. - Fick du nån, Pikelet?

Ja, jag fick en. Jag vurpade på insidan.

Sen kom Angelusgänget och körde oss upp till åsen. Vid det där revet.

- Jaså? Old Smoky. - Ja, det var stora vågor.

Ja, det var nån som försökte surfa där ute.

Ja, vem är den killen? Surfar nån där?

- Det händer. - Hur kommer de ut dit?

- Det avslöjar man väl inte? - Okej, Old Smoky, det var stora vågor.

Det måste ha varit drygt 20 fot lätt.

Det är en lång, vild kust där ute. Full av överraskningar.

- Hej, pappa. - Hej, killen. Hur är det?

Jättegoda kotletter, mamma.

Du älskar kotletter.

Försök skydda näsan från solen. Du vet hatten pappa köpte åt dig?

- Fiskehatten? - Ja. Den måste ligga nånstans.

Fantastisk dag, mamma.

När vi väl var accepterade, insläppta -

- om vi inte var med Sando, så slog vi bara ihjäl tiden.

Hela vägen upp här. Vågor i hela det området.

- Har du varit där uppe förut? - Ja, flera gånger här nere.

- Aldrig så långt norrut eller västerut. - Hur kommer man dit?

Vi visste det inte än, men vi hade redan drömt oss in i ett annat liv.

- Vi ses, kompis! - Ja, vi ses.

Hördu! Kolla på det här.

'Sanderson briljerar vid perfekta Rincon.'

Han är på omslaget på den här också. Titta på honom. Jävlar.

Det här är Marocko 1968.

Det här är Hawaii -71.

- Vad finns det här? - Ja, vad finns det mer...?

Han har varit överallt. 'Hollister Ranch' - var är det? Titta på honom.

Vi lägger dem i ordning. - 73.

- 71.

Hördu! Snygg frisyr, mannen.

Vad gör ni? Var fan hittade ni de där?

De bara låg där i kartongerna.

Okej, det är lugnt. Samla ihop dem och stoppa ner dem.

Jag vill att ni stannar här och väntar på mig. Stanna här och vänta.

Eva. Vet du hur de där kartongerna hamnade där?

Hördu! Jag pratar med dig.

- Vad? - Vad fan gör du?

Varför behåller du dem?

Varför behåller du dem om du hatar dem så mycket?

Gnäll inte på mig och mina vänner!

Okej, Billy. Du umgås med barn.

- De blir sams igen. Vi går. - Han sa åt oss att vänta.

- Får jag spela? - Stick.

- Vi ville inte göra nån arg. - Det är bara gammalt skräp.

Det är lugnt. Lägg upp era cyklar på flaket, så kör jag hem er.

Jo, lyssna... Det kommer lite vågor i övermorgon.

Det blir en bit ut, så gå upp tidigt. I ottan.

Jag hämtar er. Vi kör till en diskret plats. Hemlig.

Ja. Jag tror att ni är redo.

Jag tänkte gå ut med jollen och fiska på lördag, om du vill följa med.

Jag ska nog till stranden med Loonie.

Jaså? Okej.

Får jag gå från bordet?

Vart ska vi?

Låt oss bara säga att vi har ett möte med det okända.

De är era.

Åh, jävlar! Våtdräkter.

- Kolla här. - Lukta på den.

Herregud.

Hallå! Styr mig rätt!

Fortsätt. Där är det bra.

Dra upp där bak åt mig.

Gör det nu. Fort.

Var fan är vi?

Det här är Barneys.

Dra in henne.

- Varför heter stället så? - För att Barney bor här.

Inte mer än rätt att berätta det för er.

Wow!

- Gör det. - Kom.

- Han den där Barney då? - Jaha, Barney.

Han är inte hungrig jämt, vilket förbättrar oddsen.

- Fan. Säg att det inte är en haj. - Okej. Det är ingen haj.

Eller ingen vanlig haj, om man säger så.

Jag har surfat här i åratal och har kvar alla fingrar och tår.

- Har du sett honom? - Ja, fem, kanske sex gånger.

- Vad är det för slags haj? - Ingen medelmåtta.

- Sluta larva dig och säg det, för fan. - En stor vit. Den stora vita jägaren.

Fy fan, fan, fan.

- Hur stor är den? - 14 fot. Svårt att säga, Pikelet.

Han har stort huvud och flinar som Richard Nixon.

- Varför i helvete tog du med oss hit? - Jag trodde att ni hade stake för det.

Du är väl inte rädd, Loonie?

Han snackar skit. Han ljuger för oss.

- Kanske. - Han kallar oss fan för mesar.

Han tror att vi bara ska sitta här som två jävla småflickor.

Fan. Det är en jävligt bra idé.

Fy fan... Fan. Fan.

Fan ta den satans hajjäveln!

Kom nu!

Kom!

Äras den som äras bör.

Du fick dagens bästa våg. Det var en riktig höjdare.

Jag önskar att vi haft en kamera. Vi skulle ha tagit ett foto.

- Man behöver inget foto. - Bara för att bevisa det.

- Du behöver inte bevisa nånting. - Ni killar såg det åtminstone.

Det handlar inte om oss, utan om dig. Ditt ögonblick med havet.

- Det där är hippiedravel. - Jaså, minsann?

Ja. Okej för dig. Du har många chanser att bevisa vad du har gjort.

- Honolua Bay, för fan. Marocko. - Allt det är skit. Det är oviktigt.

- Lätt för dig att säga. - I slutändan är det du och det.

Du är där ute och tänker: 'Vet jag vad jag gör? Är jag stabil?'

'Eller är jag bara vanlig?'

Hur känns det? När det är så allvarligt.

Det kommer ni pojkar att få veta.

Typ, jag menar... 20 fot.

Jag ska säga dig en sak. Man är glad att det inte finns nåt jäkla foto.

Men när man fortfarande lever och man står där mot slutet -

- och man precis har klarat det, så är det inte... man kan inte...

Man lever till fullo, är helt i sin kropp. Man får bara en kick.

Det är som om du känt Guds hand. Resten är bara sport och tidsfördriv.

Kan jag få simfenorna, tack?

Vågorna som vi är ute efter kommer före stormen. Rena och kraftfulla.

Här är Old Smoky. Det är cirka 800 meter från kusten.

Här är kontinentalsockeln. Så när vågen träffar här -

- svallar vattnet upp på banken och vrängs ut och in.

Det är inte så mycket höjd och storlek, utan volymen och omkretsen.

Där sitter kraften. Vi paddlar ut och väntar i kanalen.

Vi kollar vår position här, kalkstensstrimman, trädlinjen -

- och hittar den perfekta startpunkten.

Det är faktiskt enkelt. Väljer man rätt våg så är man halvvägs i mål.

Men om du startar för långt ut över revet -

- så får du mer problem än de första nybyggarna.

Det handlar inte om vad man har här.

Det har inget att göra med tankarna i skallen.

Det handlar om jobbet du har gjort. Det och överlämnandet.

Överlämnandet är det som frigör dig till att kunna vara helt i ögonblicket.

Att hänge dig med din kropp och din själ.

Med fullständig visshet. Utan minsta tvivel.

Minsta tvivel...

Hej, Rooster. Hej. Var är de?

Vad gör du? Var är alla?

- Vad vill du? - Förlåt, jag tyckte..

Jag tyckte att jag hörde nåt och kom bara upp för att kolla.

Du missade honom. Han drog iväg nånstans för att paddla.

- Det är ändå bara sjöbris. - Ja.

Vad har du gjort med knät?

En skidolycka.

- Åker du skidor? - Nej, jag har aldrig sett snö.

Ja, du... Vitt och kallt.

- Hur lång tid tar det att läka? - Hur lång är en lina?

Vilken lina?

Skit samma.

Ja. Förlåt.

Vi ses.

Old Smoky är här nånstans. Kasta det.

Det är djupt.

Det verkar inte lika djupt högst upp på en tiofotare.

Ska vi inte ta oss en titt?

Vänta. Loonie, vänta!

- Tycker du om chili? - Nej.

Det får du lära dig att göra.

Det här är nytt.

Det där, Pikelet, är min fru.

Du driver med mig. Häftigt.

- Det kan man lugnt säga, va? - Hur gör hon det?

Lång nedfart och hopp från en ramp.

Hon bara flyger genom luften medan hon gör en volt.

Och landar på sina fötter.

- Det är i alla fall planen. - Jösses.

Ja, hon är... Hon är rätt välkänd.

Och det är i Utah -71.

Och hon har inte kunnat åka nu i tre... kanske... fyra... Mer.

- Hon är där just nu. - Och åker skidor?

Nej, inte med det knät. Hon... De försöker med en ny operation.

- Kommer de att fixa det? - Det är förhoppningen.

Hur står hon ut här? Det finns ingen snö.

Jag tror att hon föredrar det.

Om du inte kunde surfa, skulle du stå ut med att bo precis vid havet?

Havet är vackert. Det hade räckt för mig.

- Skitsnack. - Jo, faktiskt. Att bara se det.

Ja... jag hade hellre varit död.

Lämna kvar hönsnätet åt mig.

- De är okej. - Jag vill inte ha dem här.

Herrejesus. Billy, väx upp.

Hej, Rooster. Här har du.

Ni pojkar får ta och sticka nu.

Håll ögonen öppna. Det är nåt på gång söderut.

- Det kan vara bra för Old Smoky. - Verkligen?

Välkommen hem, Eva.

Vi cyklar hem till dig.

Aldrig att jag låter min fru bestämma. Aldrig!

Han sväljer så mycket skit från henne.

Jag tror att din mamma har gjort scones. Jag älskar din mamma.

Det enda som fanns att göra var att vänta.

Sen fick vi beskedet. Old Smoky skulle bli av.

Olyckligtvis för Loonie så hade han två dar tidigare -

- snubblat i trappan på puben. Säkert med lite hjälp av sin farsa.

Det är han.

Kom, så går vi.

Skiter du på dig?

Vad gör han?

- Loonie. - Vill han inte se på? - Jag tror inte det.

- Kom och kolla åt din kompis. - Sabba er hemliga hippieupplevelse?

- Se och lär. - Det gör jag gärna.

- Visa lite stöd. - Varför? Han är feg.

- Du är en fegis. - Var inte taskig.

Dra åt helvete, tränaren!

Du blir definitivt blöt denna morgon.

Det känns kustigt här inne, men runt udden blir det rent.

Att ta sig ut är den lätta biten. På väg in måste du koncentrera dig.

Du måste ha tålamod, okej?

Du är glad att du lever, va?

Jag undrar vad vanliga människor gör i dag.

- Vad gör du? - Du surfar på Brewern.

Bara ta den innan jag ångrar mig. Kolla nu hur jag gör.

Sen gör du likadant.

Du måste ge dig in i lite sånt. Du vet vad som gäller.

Annars förlåter du aldrig dig själv.

Pikelet? Pikelet!

Pikelet! Gå ut brett! I kanalen!

Djupt vatten. Det är säkert. Kom igen nu, kompis!

Vi gör nåt annat.

Titta på mig. Vi gör nåt annat, okej?

Vi ska leka en liten lek. Vi ska se vem som kan röra botten först.

Beredd? Ett, två, tre.

Du är precis här, Pikelet. Du är precis här just nu, okej?

Du fick bara panik, det var allt. Det händer oss alla.

Du klarar det här, okej? Okej? Nu gör vi det.

- Ja. - Vi provar en gång.

Kom igen.

Okej. Du ska släppa den första. Låt den dra med sig lite vatten.

Den andra står det ditt namn på. Paddla ut till den, vänd och starta.

Utan minsta tvivel. Förstår du vad jag säger?

Nu kör vi.

Kör, Pikelet.

Kör, Pikelet!

Pikelet!

Ja, kompis. Bra jobbat! Bra jobbat.

Nästa blir rolig, okej?

Håll igen när du vänder, bromsa in...

- Hur stor? - Stor nog att skärra mirakelpojken.

- Hur stor...'mirakelpojken'? - Jag vet inte.

- Tio? Femton? - Ja. Tio, kanske.

Ja, han surfade en på runt tio. Stabilt.

- Så han fick vågor? - Ja, ja, han var duktig.

- Jag åkte på värsta överhalningen. - Men du gjorde jobbet.

Han skrev lite historia.

Han skulle aldrig bli först eller yngst på Old Smoky -

- men han såg vad han måste göra och fick slutligen chansen på vintern.

Vad vi än gjorde den dan eller nån dag, så gjorde Loonie det svårare.

Han startade senare och djupare än nån av oss.

Han inte bara tog sig an Old Smoky, han tog över den.

Han surfade som en som inte trodde på döden.

Du köttade det, Loonie!

- Grymt! - Du ägde det, kompis.

- Så ska det se ut. - Ja, för fan.

Hey, hey! Nej, vänta i bussen!

Lastbilschauffören sitter fast!

Lås upp! Lås upp!

Lås upp!

En halvmil ut från land, ett rev vid en granitö, en sälkoloni -

- med en jävla massa vågor som blir väldigt kantiga.

Man går ut från valfångstviken. Jag har rekat stället ett par gånger.

- Men du har inte surfat där? - Du vet inte när du ska sluta.

Jo, jag tror att du vet när du borde sluta, men du gör det inte.

- Nej, jag har inte surfat där än. - Det är en våg inne i vågen.

- Nautilus. - Revet ligger strax under ytan.

I lågvatten ligger det över ytan. Den kan bara surfas från medel till hög.

- Nästa gräns. - Tror du att det är möjligt? Ärligt?

Ärligt, Pikelet? Jag blir skitnödig bara av att se den.

- Är du rädd? - Jag är rädd.

Ja... rädsla är helt naturligt. Det är inget att skämmas för.

- Om du säger det så. - Folk konfronterar rädsla varje dag.

De köpslår med Gud. De tar ett beslut och ger sig fan på det -

- och då är de redan halvvägs. Våga försöka - typiskt för oss män.

- Du menade säkert 'oss människor'. - Ja, tack.

Vi kan alltid gå tillbaka till att surfa vid udden när det är två fot och sol.

Skitenkelt!

- Du är en nolla, Loonie. - Jag sa inte att jag var rädd.

- Han sa att han var rädd. - Nolla! Nolla!

Vi började vår research av Nautilus. 'Hemläxa', kallade Sando det.

Men det blev inget den vintern. Och utan vågor blev vi uttråkade...

och rastlösa.

Vi ses.

Bruce Pike, du är lynnig, egoistisk och väldigt ouppmärksam.

Därför underrättar jag dig härmed om att du framgent -

- är befriad från alla vidare plikter som min pojkvän. Queenie Cookson.

Om Ahab får som han vill kommer inte jag eller någon -

- i denna besättning att återse sina hem...

Jag hörde att Loonie hoppat av skolan. Pappa sa att han jobbar på fabriken.

- Han är inte så stor. - Jag fruktar inte Moby Dick.

- Jag fruktar Guds vrede. - Guds vrede?

Det är vår livsuppgift att döda valar -

- och ta vara på deras olja till världens lampor.

En monsterstorm kom och såg ut som en tumör i havet på väderkartan.

Sando var eld och lågor och fast besluten att vi skulle surfa den nu.

- När du startar, kör tidigt och brett. - Jag vet inte om jag känner det.

- Du vet vad som gäller. - Jag ska nog bara titta lite.

Jag tog inte med dig ut hit för att titta. Vänta bara!

Nej, fan. Jag sticker.

Jag trodde att jag tog med mig surfare, män utöver det vanliga.

Jag sa åt dig att vänta!

Du måste smaka på lite av det där!

Hey...

Hej, Rooster, killen. Hej.

Kom här.

Varsågod.

- Varför smyger du runt här? - Jag kom bara för att träffa Sando.

- Va? - Jag kom bara för att träffa Sando.

- Var det du häromkvällen? - Va? Nej.

Skit samma. Kan du hjälpa mig med de här grejerna, snälla?

Kan du hjälpa mig med de här jävla grejerna, snälla? Jävla regn.

Vill du ha kaffe?

Jag kan göra det. Jag gör kaffet. Du kan sätta dig.

Tack.

Hur är det med ditt knä?

Här är vi nu, Pikelet. Helt ensamma.

Vad menar du?

- Sa han inget till dig heller? - Sa vad till mig?

Han har stuckit. Indonesien skulle jag gissa på.

Han tog med sig din lille kompis.

- Va? - Tog med Loonie till jävla Indonesien.

Du är den ensamme musketören.

Du kunde ändå inte ha följt med. Du har skolan och sånt.

Ohyfs.

Guru-dravel och ohyfs går i stort sett hand i hand.

Vill du ha kaffe?

Jag dricker inte ens kaffe.

Kom in och bli torr. Du blir förkyld där ute.

Jag tar en handduk och en torr skjorta till dig.

Tack.

- Jag kan göra det. - Det är lugnt.

Håll om mig.

Var snäll mot mig, okej, Pikelet?

Jag lovar.

Skryt inte om mig.

Inte för Loonie, inte för någon.

Okej. Det ska jag inte göra.

Ingen.

Jag fick ett vykort från Thailand.

Det finns vågor i Thailand.

- Han har varit i Bangkok. - Är de inte på Java?

Det var nåt om förnödenheter. Vem vet?

Nu pratar han om öarna i öster.

Varför lät du honom åka?

Han behöver det.

Det du behöver då?

Han vet vad jag behöver.

Det börjar bli kallt. Du borde sticka.

Jag kan göra upp eld.

Gud, du blir verkligen skummare.

- Vad har hänt? - Inget. Inte mycket.

- Det är som om du gått upp i rök. - Jag har bara mycket på gång.

Mycket eller inte mycket? Vilket är det?

Jag vill fortfarande att du går med mig på festen, okej?

Gör du det?

De sista ögonblicken i luften...

var mitt livs sista lyckliga ögonblick.

Jag saknar att vara rädd.

Det blir kanske bättre den här gången.

Jag älskar dig.

Du älskar att knulla.

Nej. Jag menar det.

Du vet inte vad du menar.

Säg inte skit som du inte förstår. Gör bara inte det.

Då så. Jag hämtar dig halv tolv.

Tack, pappa.

Jag kan inte.

Det är inget.

Om du säger det så.

Vill du leka en lek?

- Jag fattar inte. - Jag ska visa dig.

- Om jag inte vill då? - Då blir jag besviken, antar jag.

Okej. Visa mig.

Du kan hyperventilera, va?

- Det är ungefär som det. - Kväver man sig själv?

- Typ, ja. - Jävlar. Varför?

För att det får mig att komma som ett godståg, lille man.

Vad då? Vill du att jag också ska kväva mig själv?

Nej, självklart inte.

Jag vill bara att du ska se på.

Jisses, jag vet inte.

Det känns bättre. Jag kan inte förklara.

Och det är säkrare. Som att ha en dykkompis.

- Jag vill inte att du skadar dig. - Det gör jag inte.

Inte om du inte låter mig göra det.

Jag älskar dig.

Vi får se.

Pikelet, det är okej, jag mår fint.

Titta på mig. Jag mår fint.

Att vara rädd är halva nöjet.

Du borde veta det nu.

Gör Sando det med dig?

Jag behöver inte svara på det.

Jag gillar det inte.

Jag förstår dig, Pikelet.

Du är annorlunda.

Du har en viss min. Som om du förväntar dig att förlora nåt.

Och du har rätt.

Du har rätt som förväntar dig att det ska bli bortryckt.

För det kan det bli.

Jag vet inte. Det känns inte rätt.

Jag tycker bara inte att du ska be mig om att göra vissa saker.

Ja. Jag är här.

Är du gravid?

Gå hem. Det roliga är slut.

- Är det mitt? - Var inte löjlig.

Tja... jag kan...

Vill du att jag ska hugga lite ved?

Nej, det vill jag inte. Bara gå.

Hej. Hur är det?

- När kom du hem? - I natt.

- Hur var det där borta då? - Helt jävla otroligt.

Allt hände oss. Vi blev beskjutna, ivägkörda, spindelbitna, utvisade.

Och grymma vågor. Jag fick det här.

- Vad hände? - Äh, bara revet.

Uluwatu. Det är... Det är galet.

Du hade älskat det. Stora, mjuka, gröna murar som rullar på i flera dar.

- Ja. - Wow.

Det var skithäftigt. Du gick verkligen miste om nåt.

Jag tog med nåt till dig. Här.

- Vad är det? - Blunda. Håll ut handen.

- Titta inte. Bara lukta på det. - Det luktar skit!

Jag var tvungen att smuggla in det. Det är hasch.

Jag hade det i röven. Johnny Cash.

Stoppa det i fickan. Du kommer att tacka mig sen.

Du ser lång och biffig ut, Pikelet. Manlig. Jag gillar det.

Men jag hörde att du stack ut på Old Smoky och tappade hans Brewer.

- Ja. - Han kommer att bli arg för det.

Han kan bli arg för nåt annat också.

- Vad pratar du om? - Äh, inget. Bara skvaller.

Elakt skvaller. Farsan, du vet?

- Nautilus kommer att brytas nu i helgen. - Jaså?

Söndag morgon, tror Sando. Han sa att han ville snacka med dig.

- Jag har inte sett honom. - Han är skiträdd för Nautilus.

- Han börjar bli gammal, men... - Hej, Ivan. Hemma igen, ser jag.

Ja, hemma i lilla gamla Sawyer.

Vi ses på söndag. I ottan.

Sando kommer att prata med dig.

- Hur har du haft det? - Jo, bra.

Du högg en massa ved ute hos mig, Pikelet. En helsickes massa.

Tro inte att jag inte ser sånt. Eva var glad för sällskapet, sa hon.

- Jaså? - Jag fick tillbaka brädan. Brewern.

- Verkligen? - En tonfiskare hittade den 2,5 mil ut.

- Ja. Ledsen för det. - Du ska inte vara ledsen.

Du tog dig an Old Smoky själv. Jag lyfter på hatten.

Det är starkt gjort. Som jag ser det så förtjänade du brädan.

- Den är din, kompis. - Tack, men...

Nej, nej, den är din. Okej?

- Tack. - För all del.

Din kompis Loonie... Jisses. Ja, du vet hur han är.

Lång historia. Går inte att lita på.

Egensinnig liten jävel. Han är faktiskt helt jävla galen.

- Vet du vad mer? - Vad?

Jag tror att du vet vad jag menar.

Nej.

Jag ska bli pappa.

- Ja, jag tyckte du såg annorlunda ut. - Gjorde du?

- Ska du gratulera mig, eller vad? - Ja, självklart. Grattis.

Tack. Jo, lyssna, det kommer in en front söderifrån.

Dyningen bör brytas vid Nautilus på söndag morgon. Fina, rena vågor.

Perfekt vinkel. Du kommer att vilja stå där ute med Brewern under fötterna.

- Ja. Okej. - Okej.

Okej, kompis. Då hämtar jag dig på söndag i gryningen.

Så, ja...

Ja, vad då?

- Jag följer inte med. - Jävlar.

- Skojar du? - Nej. Det är inget för mig.

- Det är en ful våg. Jag gillar den inte. - Skitsnack. Hoppa in.

Hoppa in.

Det gör mig inte vanlig. Eller till en fegis.

Det är bara inget för mig.

Okej, visst. Du kanske ska ta av din bräda från flaket.

- Nej, det är inte ens min bräda. - Du förtjänade den brädan, den är din.

Ta nu av din jävla bräda från flaket.

Pikelet, kom hit!

Du har din egen grej, Pikelet. Sumpa inte det, okej?

Stick nu.

- Tack. - Varsågod.

Rädslan bor i oss alla. Jag vet det nu.

Det är hur du lever med den som gör dig till den du är.

Många år senare när jag fick höra om Loonie så blev jag inte förvånad.

Men det drabbade mig... hårt.

Ett enda skott i nacken.

Nån slags drogaffär som ballat ur.

Han levde helt besinningslöst, för han trodde att han inte betydde nåt.

Men han betydde nåt för mig.

Jag saknar den galne jäveln.

Jag paddlar fortfarande ut när jag kan.

Inte för att bevisa nåt. Bara... för att känna det.

Den härliga farten, vridkraften under fötterna.

Och under de kortvariga, sällsynta eteriska ögonblicken...

dansar jag.

Text: Thomas Jansson Oneliner