All language subtitles for Rebecka.Martinsson.S01E06.720p.WEB-DL

Ska vi lägga ett bud? Vill du?

–Jag kommer ju till sommaren.
–Jag vet.

Wilma Persson drunknade inte i älven, kropp flyttades dit efter hennes död.

–Var är pojkvännen?
–Under isen, men var?

Två ungdomar försvann i höstas.
Wilma Persson och Simon Kyrö.

Vi tror att de har varit här nere vid sjön.

Vet du var de dök nånstans?

Hör med Hjalmar Krekula, min systerson.

–Du lånade ut kartor till Wilma.
–Så du vill att jag ska vara vänlig?

Jag ska jaga ner de jävlarna och sätta dit dem för skitgrejer.

–Du gav mig andra uppgifter.
–Sitt där, jävla surgubbe.

Du är lite...ur balans.

Vad är det för jävla snack?
Jag är ju för fan inte ur balans!

De hittade honom i flygplansvraket.

Ett gammalt nazistplan som motiv för att döda två ungdomar?

Leif Arnarsson?

Kolla här.

Jag tror han såg mordet.

Kom här.

–Vad ska hända med henne?
–Det blir väl veterinären och...

Kom här. Ja!

Den här hunden är tamejfan helt omöjlig. Kom här.

Jag tar henne. Ge mig kopplet.

Ge mig kopplet, jag tar henne.

Tack.

–Så du har skaffat hund?
–Ja, de tänkte avliva henne.

Hon verkar inte vara en hund man har i koppel direkt.

Du, det brukar vara thai på torsdagar. Thaibuffé.

–Det låter inte dumt.
–Det brukar vara helt okej.

Hoppa bak. – De har stängt köket, men jag fick köpa loss lite grejer.

Det är toppen.

–Det här ska väl i nu?
–Tror det.

Det räcker nog.

–Så.
–Tack.

Mer soja?

Det här kan vi inte ens ge åt hundarna.

Hembränt.

Havregryn.

Mörda på grund av ett gammalt flygplan?

Det kanske fanns nåt där nere i vraket som nån försöker dölja.

Skrivet på en stenplatta i så fall.

Det finns inget dokument som klarar 70 år i våra vatten.

Ja, vad säger du?
Ska vi ta den där bastun?

Nej! Vänta!

Jag kommer att sakna det här.

Vi hamnade på en husvisning i Saltsjöbaden och slängde in ett bud.

Okej.

Vi fick huset.

Snart står jag där och grillar i nån jävla Odd Molly–kofta–

–med segelbåt och två–tre ungar och hunden i koppel och...

Tja...

–Jag måste ta lite luft.
–Gör det.

Fan...

Ja, nu ska jag hitta den här...
Här är den.

Nu ska jag sätta mig rätt fram här...
Det var lite för mycket.

Oj, vi glider.
Så där. Du får trycka ner bromsen.

–Ja... Blev det blött i går?
–Prata inte om det.

Jag har ju mest kört moped på sista tiden.

Och du hade aldrig hört talas om det här nazistplanet tidigare?

Nej. Fast det flög ju plan här över hela tiden.

Rena rama luftbron för tyskarna.

Du får sluta distrahera mig nu, jänta!

Jag ska ju försöka ta dig levande till stationen.

–Vi ska inte till stationen.
–Ska vi inte? Vart ska vi?

Till stadsarkivet och leta flygplan.

Jag hittade nåt.
I den gamla utredningen.

En mack i Pilijärvi. 5 november, två dar innan de försvann.

Bara timmar senare är de döda.

Men utredarna missade nåt.
Titta på den röda Volvon.

Tankar inte, handlar inte.
Har bara väntat och väntat.

–De blev förföljda.
–Ja. Titta här.

En fartkamera. Två mil västerut.

På vägen till Vittangi.
Har vi nån ägare på bilen?

Regnumret tillhör en Fiat.
Den skrotades för 20 år sen.

Mella? Förlåt, kan du...?

Jag pratade med hamnen i Lule om Tomsic Transport–

–och en körning till Kiruna. Nu.

Vad bra. Då kör vi på det.

Ja, men det var ju bra.
Kan du kolla vidare på det?

Gud, vad jag saknar den här bilen.

Mella, det är bara en bil.

Kanske, men den gör i alla fall som man säger.

–Och den är skitsnygg.
–Du låter som min gammelfarbror.

Han var inte frisk.
Nej, jag skojar bara.

Nu. Tomsic Transport.

Nu jävlar...

Polis! Öppna lastutrymmet.

Jag förstår inte...

Vad fan är det fråga om?

Jag vill se vad du har i bilen.

–Jag är inte rädd för dig, din jävel.
–Det borde du vara, din lilla fitta.

Ner på knä! Släpp den där!
Släng ifrån dig den där!

–Öppna!
–Kom hit och öppna.

Öppna dörren nu!

Mella, det är tomt.

Flytta på dig!

Nej... Fan, Mella!

Här har du nåt.

Var inte jäntan från Pentijärvi?

"Hela Pentijärvi tackar sitt åkeri."

Här har vi ju svinen. Hur tror du de här två byggde sin förmögenhet?

Satans brunskjortor.

"Stolta ägare Oscar Svarvare och Isak Krekula..."

Krekula... Det var ju de som kvaddade Mellas bil.

Det finns en person som vi skulle kunna höra med.

Karl–Åke Pantzare, gammal motståndsman.

Nu ska vi se...

Det var tre norska krigsfångar som kom över gränsen –43.

Vi gömde dem i en slåtterkoja.

Öster om Nourajokki.

Jo...

–"Fyra dog i kojbrand"?
–Norrmännen.

Tidningarna påstod att det var en brandolycka, men...

Det var nog ett attentat.

SS låg i bakhåll. Nån hade berättat för dem om gömstället.

Britterna menade att det fanns en tysk spion bland de svenska åkarna.

"Räven", kallades han.

Kan det ha varit Isak Krekula?

Den var mera ung och naiv och där för pengarna.

Men hans kompanjon Oscar Svarvare...

Den hade blanka stövlar, den.

Vilka är det som står där med dig?

Den där bilden togs samma dag som branden.

Det är några jäntor från dansbanan.

Skulle jag kunna få låna med mig det här albumet?

Jo, det får du.
Men då ska jag nog ha det tillbaka.

–Det ska du få.
–Tack.

–Hej!
–Hej.

Jag vill be om ursäkt.
Eller ja, inte om ursäkt...

Men jag fattar om du tycker att jag beter mig konstigt–

–med flytten och bastun och det...

Det känns som att vi borde prata.

Jag har dejtläge.
Jag har börjat dejta.

Jag skiter väl i dina tandsköterskor och allt du håller på med.

Hej, hej.

Okej...

–Vittangijärvi, har du hittat nåt?
–Kanske det.

De här två herrarna har varit uppe vid sjön–

–den 20 april varje år sen 80–talet.

Om man får tro Arnarssons datummärkning.

–20 april? Varför det?
–Googla på 20 april.

20 april...

–Herregud.
–Det är nåt att fira, va?

–Hitlers födelsedag.
–Fy fan, vad ofräscht.

–Vilka är de där?
–Kommunalpolitiker i Kiruna.

Sosse. "Fri fart Norrland"?

–Tala ur skägget, människa.
–Svarvare. Johannes Svarvare.

Och pappa Oscar.
Fast han har varit död ett par år.

Han ägde ett åkeri under kriget och körde transporter åt nazisterna.

Och man misstänkte att han spionerade åt tyskarna.

Inget man bygger en politikerkarriär på.

Men Svarvare den yngre borde man känna lite på pulsen.

Kan du och jag åka?
Det är en annan grej också.

Vi fick in en polisanmälan från Tore Krekula.

Du ska ha riktat ett vapen mot hans huvud–

–och medvetet kört in i en av hans bilar.

Du måste lägga ner vendettan, Mella.

Du verkar utbränd.
Du borde gå och prata med nån.

Jag borde väl det.

Känner du till det här planet vi har hittat?

Här är bilder på dig och din pappa.
Alla är från Vittangijärvi–

–där vi tror att planet störtade.

Jag och pappa gjorde många utflykter.

–Varför just 20 april varje år?
–Fira nåns födelsedag kanske?

Din far körde transporter åt tyskarna under kriget.

Många gjorde affärer med dem, även judar.

Det fanns också misstankar om att din pappa var tysk spion.

Snälla... Arvet efter farsan har varit ett jävla helvete.

Men jag har inte mördat nån.

Om det här kommer ut...
Pressen kommer ju...

Då är jag körd. Då är jag slut.

Det fanns nåt annat där nere i planet.

Vadå?

Jag vet inte. Gubbarna i byn har alltid skrävlat om det där.

Farsan också. Nån hemlighet.

Nån hemlighet från kriget.

Vad är det där? Vad har du gjort?

Jaha. Jag råkade backa in i deras jävla skrotbil.

Den stod ju för fan i vägen.

–Vad var det för färg på den?
–Jag minns inte. Svart, tror jag.

Visst var Volvon som förföljde Wilma röd?

Vad fan? De jävlarna!

Kollar ni verkstaden?

Och vad fan är det nu igen?

Tore Krekula, du är gripen misstänkt för morden–

–på Wilma Persson och Simon Kyrö.

–Jävla fitta!
–Nu håller du käften!

Lugn nu.

–Satan!
–Ligg still.

–Var är Hjalmar?
–Inte fan vet jag!

Upp med honom.

Upp med dig!

Den svarta Volvon, var den nyligen lackad eller?

Vi lackerar om bilar varje vecka.
Är det förbjudet?

Det är inte min. Klantarsel.

Nej, registreringsskylten kommer–

–från en skrotad Fiat som vi hittade i ditt garage.

Nåt klantarsel hade glömt att slänga den.

Ni har inte ett skit. Det kan vara vem som helst bakom ratten.

–Känner du igen honom?
–Jag har aldrig sett honom.

Säkert? Leif Arnarsson. Han har blivit ihjälslagen med ett vedträ.

Vi har hittat fullt med DNA–spår i hans hus.

Har du satt en fot där så kommer vi att få veta det.

Men du har väl inget emot att lämna ett DNA–prov?

–Varsågod.
–Tack.

–Vilket jävla svin.
–Kan vi hålla kvar honom?

Max ett par timmar.

Vi hittade ju nummerplåten.
Rymningsbenägen.

Det håller inte.
Vi får vänta ut DNA–proverna–

–och i bästa fall binda honom till Arnarsson. Dykmorden blir svårare.

–Är ni nöjda nu, era jävla fittor?
–Kom!

Anni?

Hallå?

Jag vill prata.
Jag vill berätta om Wilma.

Ja, men vad bra.
Då tar vi det på stationen.

Nej. Jag har ett annat ställe.

Du... Jag är inte farlig.
Inte för dig.

Ja, men vi åker.

Det var jag som berättade om planet för Wilma.

Hon satt här inne.

Gubbarna skröt i bastun om planet.

Jag trodde inte på vad de sa.

Men Wilma, hon... Hon blev till sig.

Morsan blev galen när hon fick veta–

–att jag berättat om planet och ville att vi skulle stoppa dem.

Vi förföljde dem upp till Vittangi.
Tore, morsan och jag.

Tore och jag hämtade dörren och så skar vi av repet.

Grabben såg jag inte till, men Wilma...

Hon kämpade under isen.

Jag fick upp kroppen ur vaken och...

...bar henne till bilen.

Hon hade en sån här dykarväska man samlar saker i.

Det låg nåt i väskan. Ett järnkors.

Med en inskription.

"I tyska rikets tjänst:
Kerttu Krekula."

Min egen mamma.

Det var alltså din mamma Kerttu som var spionen "Räven"?

Är det där Kerttu?

Hon är morsan och så Anni.

Kerttu? Kerttu!

–Vad vill du?
–Jag har nånting som är ditt.

"Um Kerttu Krekula, des Deutschen Reiches."

Du tog min Wilma. Skam över dig!

Förbannade räv!

Och det där med Leif, det var inte jag.

Tore klubbade ihjäl honom–

–för att han hade sett oss där vid sjön.

Det är polisen.
Jag skickade koordinaterna hit.

Nej.

Det är Tore. Kom!

Vem är det som är här?

Det är för sent.
Jag har berättat allt.

Kom ut därifrån!

Kom ut därifrån! Öppna!

Slå tillbaka.

Slå tillbaka, din dumma jävel.

Öppna!

Du!

–Mella, för helvete!
–Rebecka!

–En filt!
–Akta vaken!

–Rebecka?
–Jag är lugn.

Sven–Erik?

–Vi kan väl sätta oss en stund?
–Ja.

–Förlåt.
–För vadå?

För att jag har varit en sån jävla jobbig jävel.

Och jag har varit en sur gubbjävel.

Jag gillar att jobba med dig.

Gör du det? Ja, det är klart du gör.

–Det är bra.
–Jo.

Gud, jag kan inte fatta att vi fick huset.

Fick och fick, hör du.

Du... Hur ska vi göra med vovven?

Jag vet inte. Hon är ju inte direkt typen som går i koppel.

En jävla tur att vi inte flyttar till Calcutta.

Då hade du snart haft en hel hundkennel här.

–Vad skäller hon om nu, då?
–Det kommer väl nån.

Rebecka?

–Det är nån som vill träffa dig.
–Ojojoj! En vovve?

Har du sett?

–Hej.
–Tjena.

Nämen, vad fin du var. Välkommen.

Du kan ta dig en funderare.
Om du vill behålla honom.

Oj. Spring då.

Tja, tja. Oj.

Text: Pablo Diaz Bernal
www.sdimedia.com