Original subtitles

Vi kommer att ha elarbeten, som gör–

–att vi under en tid inte kan använda repetitonssal 4. Ja...

–Hej... –Hej.

Förlåt.

Vi jobbar med en lösning-

-och kommer kunna låna lokaler av Pistolteatern.

Ska vi repetera på Pickan?

Ja, inte på själva scenen–

–utan de har jättefina repetitionslokaler i Hägersten–

–som vi i så fall skulle få tillgång till.

Sen har vi ju en glad nyhet.

Att vi ska sätta upp "Fröken Julie"–

–med ingen mindre än David Howard som regissör.

Det är en alldeles rykande färsk bearbetning–

–av texten av Ulf Fjellner.

Så det känns ju väldigt spännande.

David har som alla vet–

–främst varit aktiv inom filmen tidigare men...

–Hej. –Har nån dött?

Nej. Nej, absolut inte. Det var en grej på jobbet, bara.

Men det är ingen fara.

–Hur går det med pianoläxan? –Ni har gäster.

Va...

–Skulle det kunna hända mig? –Jag har inte hört från honom...

Hej, älskling! Har du sett vem som har återuppstått?

–Det var längesen. –Mm.

–Hej. –Hej.

Oj!

Har du hört att David ska sätta upp "Fröken Julie"?

Ja, det var personalmöte på teatern, så det var dagens skvaller.

–Fantastiskt! –Jättekul. På Stora scenen, eller?

–Det är inte bestämt än. –Hej! Just det...

–Det här är... –Fanny. Hej.

–Ja! Hej! Vad kul att ses igen. –Ja, detsamma.

Vad fint ni har det! Och vilket badrum, med utsikt!

–Åh, Isabelle! Hej. –Ja, hej.

Det här är vår dotter Isabelle.

Mm.

–Så, då var det serverat. –Titta!

–Oj, oj, oj. –Tack.

–Vad söt du var, David! På bilden. –Det var väl Markus som var den söta?

–Nej, nej. –Ja, faktiskt.

Det var David alla flickor ville prata med.

–Så när blev du och David ihop, då? –Ja...

Vi började väl lite när vi gjorde "Susanna".

–Ja... –Okej.

Sen blev du så upptagen och stack på filmfestivalen, så...

Ja. Sen ringde David och berättade att han fått det här jobbet–

–och frågade om jag ville vara regiassistent.

–Så var det. –Kul.

Ska vi köra i gång med det här nu? – Marianne, kan inte du börja?

–Vem ska vi ta? Den här är min! –Lite bröd, kanske?

–Det finns hemmagjord aioli också. –Åh, det vill jag ha!

Man måste ta i lite här.

–Vem ska spela fröken Julie, då? –Det vet vi inte än.

Men ditt namn står högt på listan.

–Hm. –Vad roligt!

–Ja, det vore jätteroligt. –Verkligen.

Jag tänkte egentligen ta det lite lugnt i år.

Mhm.

Markus ska ju resa en del i jobbet, och...

...sen så försöker vi få ett till barn.

Nej, är det sant! Gud, vad roligt!

–Ja. –Mm.

Isabelle blir nog mindre bortskämd om hon får ett syskon att ta hand om.

–Ska ni försöka bli med barn igen? –Mm.

Jamen, hörni, det var...

...fan dagens glada nyhet. Eller hur? Skål!

Markus: Fanny kan bli jäkla bra för David.

Marianne: Jag kan ta den där. Markus: Tack.

Men alltså... Han behöver bli lite distraherad. Eller?

Hej, hej!

Några filmer, då?

Nej.

Jag var på en provfilmning, men de sökte nån yngre.

Var det inte du som skulle bli den nya stjärnan, då?

–Mamma... –Vad har du för roller framöver, då?

Ja... Härnäst är det "Linje Lusta".

Hon? Den där förskräckliga Blanche?

Det är faktiskt en väldigt spännande roll. Komplex.

Säkert.

–Men nu då? –Ja, det...

Det är lite lugnt nu.

Jag och Markus försöker få ett till barn.

Jaha, ja. Orkar du det, då?

Ja. Tycker du inte att det är bra?

Jag tycker du ska göra det du har lust med innan det blir för sent.

Tänk lite på dig själv.

Jävla gubbjävel.

Tvärtom, fröken Julie! Som ni ser har jag skyndat uppsöka min övergivna.

Men varför går ni i livré på helg- dagsafton? Ta av det där genast!

–Då måste jag... –Stopp!

–Varför säger du det på det viset? –På vilket vis?

Nej.

Som att du är en dubbelidiot.

Ursäkta... Kan jag gå på toaletten medan ni pratar om det här?

–Nej, det finns pauser för sånt. –Okej, jag vill inte vara oartig...

–Då kan understudyn komma i morgon. –Vi är lite slitna av det här nu.

–Vad är du sliten av? –Av sättet du talar till oss på.

Flera här kan inte sova på nätterna.

Då kan de ta den tiden till att lära sig replikerna.

Torgny, du sitter väl här borta? Visst är det så?

Ja, okej, lyssna nu...

Hon är inte naiv på det sättet, och hon är inte kokett.

–I går skulle hon vara kokett. –Ja, men det är andra akten!

–Är det så jävla svårt att förstå? –Inte den tonen! Jag blir fan rädd.

–Du kanske behöver bli rädd. –Nej, för då blir jag spänd.

Okej, förlåt. Vi gör så här att vi börjar med det fysiska först.

Ge fan i att vifta så här med armarna när du pratar. Säg det bara.

–Men i går var jag för stel. –Jag säger bara...

–David. –Vad?!

Anna har rätt. Om du tittar på anteckningarna från gårdagen–

–skulle du hålla med om att det skulle kunna vara en annan övergång.

Du ändrar allt från ena dagen till den andra.

Vad sägs om att hennes inre motivation är att fly?

Fanny Nilsson, nyligen utexaminerad från Dramatiska institutet....

Varm i sängen och glad i överkokt spaghetti.

–Ska du ta över föreställningen? –Nej, det var inte det jag menade.

Inte?

Fuck you and your ego!

Men det är väl det du gör hela tiden.

Okej...

Härligt.

Torgny, skulle jag kunna få prata med dig i några minuter?

–Jag tar en paus också. –Vi kör på paus.

David.

Jag saknar dig, så in i helvete.

Jag saknar dig också.

Jag kan inte leva utan Markus och Isabelle...

Jag vet det.

–Jag vet. –Mm.

Men jag älskar dig.

Marianne, jag kommer behöva en ny regiassistent.

–Tre minuter. –Är du inte lite paranoid?

Snälla.

Då ska jag alltså stå och trycka här ute?

–Vad tror ni om att bara stryka den? –Ja, fy fan vad skönt!

–Hej, hallå! Förlåt. –Men då kommer du in på den här.

Så vänder du dig om, och så kommer repliken.

Hej. God morgon.

Bosa, kan vi få tejp eller nåt där, så att det alltid sitter på samma...

–Vad är det? –Ursäkta.

Kom hit.

Ja, det är känsligt det här.

–Han är off hela tiden. –Mm.

Och nästa vecka, du vet, ska vi ju...

Mm.

–Du, hämtade du tårtan? –Mm.

Och nästa vecka ska vi spela på Fasching. Otroligt kräsen publik.

Vi har inte råd med några misstag.

Du, kom och skriv under här.

Jag måste nog snacka med honom, men det är så känsligt. Hur gör man det?

Så.

–Det kanske är dags för tårtan. –Ja.

/KLOCKA/ Markus: Då så. Då ska vi sjunga.

–Var är Marianne? –Mormor: Ja, nu ska vi sjunga.

Nu kommer tårtan!

Vi är så glada i dag

att du har födelsedag

att du har födelsedag

precis i dag

Vi är så glada i dag

att du har födelsedag

att du har födelsedag precis i dag Hurra, hurra!

–Hurra! –Grattis.

–Grattis, älskling. –Grattis!

Kom nu, pojkar, och ta lite tårta.

–In där, så. –Nej, men jag kan ju inte!

Ja, ta nu.

Du ska se mig i köket. Jag är faktiskt ganska bra. Det är jag.

Ja, du.

Är det du som har bakat den? Nej, det är det inte.

–Jag kan inte sånt där. –Jag tänkte det.

–Jag kan inte sånt där, men det... –Men det...?

Nej!

–Är du vaken? –Mm.

–Fin dag det blev. –Mm.

–Alla var så glada för din skull. –Hm.

Det gick bra.

–Hur glad är du? –Jag är jätteglad.

–Mm. Jätteglad. –Bra.

Och du är glad. Jag är glad.

–Men du... –Mm.

Skulle du kunna tänka dig att ta bussen till gitarrlektionen i morgon?

Jag kommer inte hinna skjutsa dig, det...

–Mormor hämtar dig sen. –Okej.

–Vi ses till middagen. –Ja.

/MARKUS DRAR EFTER ANDAN/

Marianne: Nervös och uppjagad över möjligheten–

–så att han går alldeles för tidigt.

Han är utanför butiken säkert en timme innan den öppnar.

–Och stryker bara omkring där? –Han vill absolut inte gå därifrån.

För han vet att den kommer att säljas till nån annan.

Men alltså, det är en galen person.

Och sen så öppnar butiken, och så samlar han mod till sig...

/MARIANNE SKRATTAR HÖGT/

David: Jag tycker synd om honom. Marianne: Han är så sorglig.

Hallå?

Vem är det? Nej!

/MARKKUS HÄLLER UPP VATTEN/

Är ni färdiga nu?

Ja, jag glömde ta av mig skorna.

Men...du kanske har städhjälp.

Eller är det Marianne som städar?

Är det du som städar här?

Nej, det är det inte.

Ska du med hem nu till middagen?

Din mamma sitter ju hemma hos oss och väntar.

Ja.

–Ska du med? –Nej...

Min bil är här, så...

...jag tar den.

/ISABELLE OCH MORMOR I OHÖRBART SAMTAL/

Mormor: Marianne, har du fått schemat?

–Nej. –Reptiderna.

–Jag måste ju veta. –Nej.

–Åker du bort igen, eller? –Ja, Frankfurt. Tidigt i morgon.

Ni måste ju säga till. Jag måste ju planera.

–Jag har väl också ett liv? –Men jag klarar mig själv.

Det var inte så jag menade, Isabelle.

Du vet att jag vill vara med dig så mycket som möjligt. Det vet du.

Ska vi?

Mormor. Mormor, i dag, så kan vi hoppa över nästa vecka i så fall.

Jag tycker fredag är en bra dag. Det är innan helgen, och...

Ja, ja.

–Jag går nu. –Mamma.

Har det hänt nåt?

–Vi tar det sen. –Mm...

Mamma!

Släpp!

Han dog av vanskötsel och hungertyfus.

Ett fattighjon. Ett namn bland alla namnlösa.

Ett satans år.

/SNYFTNING/ Marianne: Förlåt.

Förlåt.

Jag vill att du flyttar innan jag är tillbaka.

Förlåt.

–Du får berätta för familjen. –Förlåt.

Du kan börja med Isabelle.

/YTTERDÖRREN STÄNGS/

/EN BIL GÅR PÅ TOMGÅNG/

Arlanda. Utrikes.

/ISABELLE NYNNAR/

...i London, som avslutades i går.

De sju toppolitikerna–

–med den amerikanske presidenten Carter i spetsen...

...ca 4,5 miljarder svenska kronor.

Två fotbollsresultat: I division 3, norra Svealand...

Du?

Jag måste prata med dig om en allvarlig sak.

Mhm.

Jag och pappa ska bo lite ifrån varandra.

Varför?

För att jag har förälskat mig i någon.

Vem?

Jag har förälskat mig i David.

Jag tänker inte bo hos David.

Men jag vill bo med dig. Visst vill du bo med mig?

–Vad är det för satans...? –Jag kan knäppa den där.

/INRINGNING/ Andas...

Hej. Har du gått vilse?

Jag letar efter min syster, Stella DuBois.

Eller, jag menar, mrs Stanley Kowalski.

–Du är viktig för henne! –Sluta!

/ISABELLE NYNNAR/

–Hej. –Är du okej?

–Ja, jag bara vilar mig lite. –Ja, okej.

Mormor: Isabelle.

Titta vem jag hittade längst ner i väskan.

Ja, vi kan väl börja med den ekonomiska biten.

–Ska vi inte vänta på Markus? –Jaha, nej, han kommer inte.

–Han kommer inte? –Nej, jag representerar Markus här.

Du borde skaffa dig en egen advokat.

Jag trodde att vi skulle... att vi skulle enas tillsammans här.

Skilsmässan är ni ju eniga om.

Ni vill väl båda att det ska ske så snart som möjligt?

Ja.

Huset står ju på Markus.

Och så är det ett sommarhus du ärvt efter dina släktingar.

–Sandbukta. –Ja, det stämmer.

Det ekonomiska är okomplicerat.

Markus har aldrig varit särskilt upptagen av det materiella.

–Inte jag heller. –Så är det när man är nöjd.

Men det här sveket har ju slagit hårt.

Så att här har jag lagt upp ett förslag till avtal...

...utifrån Markus önskemål. Han vill ha hela vårdnaden, helt enkelt.

Men det här går ju inte! Det här kommer jag aldrig att skriva på!

Kan vi inte enas kring förslaget måste vi gå till domstol.

Det kan ju naturligtvis bli en väldigt uppslitande process.

Det sägs att Isabelle behöver trygghet.

Och att hon inte har haft det så bra det sista året.

Vem säger det?

Tack ska du ha, Herre, de passar mig riktigt bra

Tack för i dag Tack för en underbar vanlig dag

Jag är inte här.

/DET RINGER INTENSIVT PÅ DÖRREN/ Ja, men herregud!

–Har du pratat med Markus advokat? –Han tog kontakt, ja.

Fattar du inte att jag kommer att förlora henne?

–Varför gör du så mot mig?! –Skrik inte. Du skrämmer...

Isabelle är min dotter, mamma.

Men ni tar er aldrig tid med henne. Varken du eller Markus.

–Nähä, inte? –Hon är ensam och har ju inga vänner.

Pratar du med henne över huvud taget? Har du förklarat för henne?

Hon är så jävla arg på David! Jag vet inte...

Du och Isabelle kan ju bo här, hos mig.

Ja, tills det här är över.

/SKRIVMASKINSKNATTER/

Marianne: Hallå!

Hej.

Jag har varit på det där mötet i dag. Med advokaten.

Hm...

Markus kom inte ens dit.

Hela vårdnaden.

Men hur ska det ens gå till?

Men vad är det som händer?

–Ja, jag måste flytta hem till mamma. –Måste.

Ja, så att jag kan vara med Isabelle.

Mamma tycker att det är bäst att jag bor där tills vårdnaden är löst.

–Det säger din mamma? –Men har du nåt bättre förslag?

Nähä.

Åh...

Åh!

Åh!

Idiot!

Det finns mat här, om du vill ha.

Ja, hej, mamma. Det är jag.

Mm... Ja, jag tror att du har helt rätt i det vi pratade om innan.

Men...!

Nämen jag tänker att jag kommer över i kväll...

Vad gör du?!

Fan, Marianne, skärp dig nu!

–Bestämmer din mamma var ni ska bo? –Isabelle vill inte bo här!

Men du bor ju här med mig, eller hur!

Släpp väskan!

David, ge hit väskan!

–Du stannar här. –Lägg av!

Du... Du bor här med mig...

–David! –Vad?

Jag är gravid!

Svensktextning: Claudia Dyfverman Iyuno för SVT