Original subtitles

Översättning: Bodil Ejwertz Svensk Text, Stockholm

"Det här är vårt hem i Shenandoah, där pappa jobbar i kolgruvan."

THOMAS DORSEYS MUSIKUNDERVISNING

Du blir för låg hela tiden, Homer.

Ska jag sluta spela, mr Dorsey?

Jag lovade far din att lära dig spela, och det ska jag.

Ge mig den.

Det är inget riktigt instrument, och det där kallas inte musik.

God dag... Sa jag inte till er båda att fortsätta öva?

-Vi tänkte ta en nypa frisk luft. -In och lufta era lurar i stället.

Kom då! Det var hit ni skulle. Av med skorna.

-Jag ska gå nu, mr Dorsey. -Ja, samma tid i morgon.

Nu räcker det, Homer.

Vi har redan övat två timmar, pappa.

Om ni övar i två timmar till, så får ni tillbaka skorna.

-Inga andra barn övar hela tiden. -De flesta spelar inte alls.

Då ska jag tala med deras föräldrar.

Varför måste jag spela saxofon? Jag är ensam om det i hela stan!

Men just därför har du chansen att göra dig ett namn, Jimmy.

Det gäller Tommys trombon också. Spela nu... Och rent ska det vara!

-Här är äpplena, mrs Dorsey. -Tacka din mamma, Janie.

-Får jag stanna en liten stund? -Javisst, men pojkarna övar.

Du kanske kallar det där för musik, men det gör inte jag. Ta om det nu.

Det gör mig ont att se honom köra så hårt med dem.

När det gäller musik ska du vakta tungan!

-Nu var du riktigt lustig, pappa! -Lustig?

Varför grinar du?

Nu ska ni låta far gå till gruvan, så hjälper jag er i stället.

Inga protester. Du lärde dig inte att spela kornett på en lektion!

-Ni fortsätter öva! -Visst, pappa.

-Se till att de övar som de ska. -Javisst.

Hej då, Tess.

Kan du titta till pajerna ett ögonblick, Janie?

Varför spelar du det inte som pappa har lärt dig?

Hör på, så här ska det vara.

Vad är det för fel på det här?

-Så skulle du inte spela inför pappa. -Har du blivit dirigent nu?

Passa dig!

Gå ut då!

Sluta!

Mrs Dorsey!

Om ni inte slutar så låter jag pajerna brännas vid!

Äppelpajer!

Jag låter pajerna brännas vid.

Äppelpaj, Tommy.

Vem var det som spelade fel den här gången?

Ni borde få er en omgång. Men det får vara.

Ni har övat nog för idag. Vilken hand?

Snygga till er nu, så får ni gå på bio med Jane sen.

Men inte ett ord till er far. Då får vi på pälsen allihop.

Du skötte dig fint, Janie.

De slogs inte på allvar, de diskuterade...häftigt.

Ja, det enda som är värre än att vara irländsk-

-är att inte vara irländsk!

Är filmen redan slut?

-Tom? Vad har hänt? -Dåliga nyheter.

-Alla på gruvan är friställda. -Blir det långvarigt, tror du?

Ja, rika lär vi då aldrig bli. Finns det nåt kaffe?

Javisst. Det gör dig gott att få äta middag hemma för en gångs skull.

-Var är pojkarna? -Jag...lät dem gå ut en liten stund.

Var det därför du pratade om film?

Jag skickade dem på bio. De gör sällan nåt roligt.

Det blir inte roligt för dem senare.

Säg inte så. Folk kan ju tro att du inte älskar dem.

Du anar inte vad musiken kan ge dem.

Du vill väl att de blir gruvarbetare. Det tillåter jag aldrig!

Här har de inga framtidsutsikter. Jobben blir färre för varje år.

Jag vill att de ska lyckas. Spela är det enda jag kan.

Jag kan lära dem spela... Själv hade jag ingen som hjälpte mig.

De ska lära sig spela! Om det så blir det enda jag gör för dem.

De får inte sluta som jag, Tess.

Mer kan jag inte begära. Bättre karl finns inte.

Det krävs mer än kärlek för att klara sig i livet...

GODIS och SPECERIHANDEL

Vad har du för specerier?

Jag beställer varor på kredit, som alla andra affärer.

Nu när pappa är arbetslös måste vi hjälpa till.

Visst är pojkarna lite unga, men det är nyttigt för dem.

-Pappa har gått! -Men mamma är här, så sätt i gång.

Ska du behandla oss som småglin?

Om er far säger att ni ska öva, ska jag se till att ni gör det.

-Varför låter du pappa bestämma? -Det förstår du när du blir stor.

-Nu vill jag att ni lyder er far. -Som du vill.

-Av med skorna för säkerhets skull. -Men vi lovade ju!

Nu ska ni inte lova sånt som ni inte kan hålla. Av med skorna.

Mamma blir listigare hela tiden.

Jag tar alltid hit band utifrån, Tom.

Men det här är nåt nytt. I mitt band har vi både trombon och saxofon.

-Vad är saxofon för nåt? -Ett nytt instrument för dansband.

-Men du begär fem dollar mer. -Låt oss bara få spela på prov.

Tja, det kanske kan locka folk.

-Vad heter killarna? -Det är bra...karlar.

-Ja, men jag måste ha en lista. -Chris Mathews spelar trummor.

Han är mycket rytmisk. Fred Burke på fiol.

Jag spelar trumpet och leder bandet.

Andratrumpetare är Tom Jeffreys.

Eddie Hall spelar piano.

-James Dorsey spelar saxofon. -Din bror?

-På trombon har vi Thomas Dorsey. -Thomas Dorsey?

-Junior. -Det är väl inte dina söner?

-Jag som gick med på högre gage! -För att du kommer att få utsålt.

När dina ungar spelar falskt? Dessutom gruffar de jämt.

Jag kanske vill att de lär sig slåss?

De måste ju slå sig fram här i livet! Lika bra att de vänjer sig.

När de väl står på scenen gör de sitt jobb.

Och spelar falskt gör de inte. De är fina musiker båda två.

Låt oss få provspela. Tycker du inte om oss, slipper du betala!

Kör till... Vi säger väl det, då.

-Men de där två pojkarna... -Hör nu här, Paddie...!

Ta ett glas öl, och lugna ner dig.

DANSAFTON

TURKEYTROT

VALS

-Nåt på tok? -Ja, om du inte dansar med din fru.

-Det låter fint om pojkarna, Tom. -Det är orkesterns förtjänst.

Ja, de är duktiga. Jag börjar själv få svårt att hänga med.

Låt inte dem få veta det bara... De spelar fint tillsammans.

Om de bara håller ihop, kan de bli bäst i landet.

Men Gorman ogillar att de spelar. Han tror att de ska börja bråka.

Nej, Tom.

Du sa att de var duktiga, låt dem få bevisa det nu.

Ja, minsann!

-Jag tycker det är stor skam! -Mrs Dorsey kan höra er...

Än sen? Nån borde säga åt henne.

Eftersom er make är musiker kanske ni lever på ett annorlunda sätt-

-men i morgon ska hela stan få veta att de stackars pojkarna-

-tvingades spela i ett dansband i Gorman's Hall!

-Är det nåt fel på Gorman's Hall? -Om det är nåt fel? Här i staden...

...anser inte vanliga mödrar att barn ska växa upp på danshak!

Vem har sagt att jag är vanlig? Jag lägger ju inte näsan i blöt!

Jag sa ju att det var hopplöst!

Vilka viktigpettrar... Gråt inte, mamma.

Du lyssnar väl inte på de där mallgrodorna?

Nej då, jag är så stolt över er. Det kommer jag alltid att vara.

-Vi ska minsann visa dem. -Det kan du skriva opp!

"De menade vartenda ord de sa."

"Åren gick. Och snart var de vuxna, och gav sig ut med eget jazzband."

"Janie Howard var sångerska i bandet."

"Och en tid i mitt liv var förbi."

Nej, nu är det klippt igen!

-Varför trampade du inte på gasen? -Det gjorde jag!

Försök en gång till.

Jag begriper inte vad det är.

-Vad händer om du trycker där? -Jag vinner en bild på bandet!

-Fick du veta nåt, Jimmy? -Vi är 3 km från en stad.

-Vad är det för fel på den? -Ingen aning.

Satsar vi 50-60 dollar, blir den som ny igen!

Det ordnar sig, vi fixar pengar.

Är vi bröderna James, eller?

Kan ni inte sluta skämta?

Det går bara lite trögt just nu...

Lite trögt? Vi fick bara spela fyra kvällar i Indianapolis!

-Och bara en kväll i Stubenville... -Vem vill stanna längre där?

Efter regn kommer solsken!

-Vad tycker du? -Vi kanske borde bli gruvarbetare.

-En skämtare till! -Det är dags att inse faktum.

-Passar det inte ers höghet? -Nej.

Den går!

-Grand Hotel. Tror ni de skämtar? -Bättre än sjappet vi var på i går.

I morgon åker vi till Jefferson City.

Har ni några rum?

-En orkester, va? -Värre saker har man blivit kallad!

-Vi är sju. -Sex...

Tåget till Chicago går om en timme, det tänker jag ta.

Du kan inte bara lämna oss i sticket.

Jag förstår dig. Men vi har en spelning i morgon.

Du behövs på alla Janes låtar!

Jag är ledsen, men jag har bestämt mig. Hej då.

-Nån mer? -Vi har väl en spelning i morgon?

Vi hänger med.

-Men nu har vi ingen pianist. -Har ni nån pianist här i stan?

-Vi har ett självspelande piano här. -Det är för tungt för oss!

Vi har ju alltid... Nej, han är död.

Det sitter en kille på biografen och spelar till filmerna.

-En ung kille? -Ja.

Du följer med oss Jane... Som stöd.

Du är vårt lockbete.

-Han är inte dålig. -Tror du vi kan övertala honom?

-Vad menar du med "vi"? -Du måste hjälpa oss.

Är det här vad ni vill syssla med för gott?

-Vad har ni med det att göra? -Ni ödslar bort er begåvning.

Vad sägs om att gå med i en svängig jazzorkester?

Vi är ett professionellt band, på väg att slå igenom.

Den vägen är guldkantad, gosse!

De pratar om New York, och allt det där ni vet...

-Nej, det vet jag inte. -Vi ska bli berömda.

Det här bandet kommer att gå långt.

Säg nåt mer... Le mot honom.

-Hur dags slutar ni här i kväll? -Om en halvtimme.

-Men jag måste ställa ihop stolarna. -Pojkarna hjälper mer än gärna till.

Ursäkta mig, nu kommer jakten.

Du kommer att gilla killarna, Bob.

Vår nye pianist - Bob Burton.

Vi repar, och sen åker vi till Jefferson City.

-Glöm det. De har avbokat oss. -De ringde nyss.

Då var det så dags igen...

Vad gör det? Alla nya band har upp- och nedgångar.

Jag kontaktar Artie. Han fixar säkert en ny spelning till oss.

Jag ringer dig i morgon, Bob.

Nu har vi gjort dig besviken, Bob.

Just nu har vi inga spelningar alls. Du kanske skulle behålla ditt jobb?

Han har rätt, Bob. Trots att vi gärna vill ha dig i bandet.

Jag hänger nog gärna med ett tag.

Miss Howard har en del förslag... vad gäller arrangemang.

Ni kan repetera i morgon, om ni vill.

Här ska det bara vara pianokomp, för att lyfta fram melodin.

Jag skrev den för någon som du.

-Jag hoppas att jag gör den rättvisa. -Det gör du säkert.

Har du tid att tvätta några strumpor åt mig?

Visst är det glamoröst?

Du börjar sjunga när trombonen spelar melodin...

Tvättar du det också, Jane?

Tror de inte att du gör nånting?

-Är du duktig på att stryka? -Ja, i synnerhet afganpäls!

Jaså, ni repar ballader? Hur går det?

-Fint...fint! -Har du sett Tommy?

Han är på telegrafen och hör om Artie har skickat nåt svar.

Om du har nån stund över, så har jag några skjortor...

-Det är bara att lägga dem i högen! -Tack.

Stäng dörren efter dig!

Nu försöker vi ta oss igenom låten en gång.

-Tycker du om den? -Den är mycket fin.

"Inga bokningar för bandet."

"Du och din bror får jobb med Paul Whitemans band. Artie."

Många killar skulle ge ena armen för att få spela med Whiteman.

Jag skulle ge båda...men då måste jag ju spela banjo med fötterna.

Att jobba med Paul Whiteman kanske är en fin chans.

Men vi vill ha ett eget band, inte bara ett jobb.

Inte ett ord om det här, Foggy.

Jämfört med mig är sfinxen en pratkvarn.

Ursäkta... Är det inte ni som har en orkester?

-Jag har sökt er. -Har ni fullmakt?

Det gäller en radiosändning. Vet ni vad radio är?

En sån där apparat som låter...

Tekniken har utvecklats en hel del. Vi vill göra ett experiment.

Sända en orkester på radio, det har aldrig gjorts förr.

Har ni inget annat att erbjuda?

-Vi jobbar inte gratis. -Vi betalar.

50 dollar... Det är inte mycket, men vem vet vad det leder till?

-Jag vet inte vad bandet säger. -Vi måste tänka på vårt rykte.

-Ni behöver inte använda ert namn. -Var och när blir det?

I Cedar Springs. Halv nio i kväll.

-Då säger vi så, mr... -...Dewitt.

Hur ska jag säga det till bandet?

-Varför har Artie bokat oss här? -Än sen? Vi får ju betalt.

Jag ordnade två killar till, jag vill ha ett stort band.

-De har aldrig repeterat med oss. -De läser noter.

När ni får signal, börjar ni spela. Här står mikrofonen.

Ni kommer att höras i två stater.

-Då är det bäst att vi spelar starkt. -Särskilt ni som står längst bak.

Kom ihåg att frasera tillsammans med pianot här.

Var beredda!

Starkare!

Hur sa?

Jag hör inte!

FÖR STARKT!

Svagare.

-Vad är det? -Varför tar du solo nu?

Ingen annan spelar solo hur som helst.

Vi får skaffa hörselskydd om du fortsätter så!

Inser ni inte att allt ni säger sänds i radio...?

-Okej, då kör vi igen. Ta skydd! -Säger du det?

Låt bli min bror!

Min mikrofon!

Hjälp, polis!

Det var allt, kära lyssnare.

Han lovade oss 50 dollar.

Du kan känna dig blåst på dem!

-Var är Eddy och Feld? -De har slutat i bandet.

Då fixar vi två nya killar, och kör som förut.

Jag har ett vettigt förslag... så du gillar det nog inte.

Vi kan väl sticka till New York nu?

Och avbryta turnén precis när det börjar lossna?

Här är förresten nåt du tappade under tumultet.

Paul Whitemans namn. Dessutom: "Inga fler spelningar bokade."

Undertecknat av Artie.

-Nu börjar de bråka igen. -Går du jämt emellan?

Artie är en riktig olyckskorp.

Vi gav oss ut innan vi var klara, det går bättre nästa gång.

Vi kan jobba ett tag för Whiteman och hjälpa de andra att hitta nåt.

Han har rätt, Tommy. Er mamma ville att ni skulle hålla ihop.

Kör till, du får som du vill. Men vi ska fixa eget band.

Jag är ledsen att det blev så här, vi kanske kan börja om...

Vi har ju redan börjat. Kom nu.

"De for till New York. Radion började spela allt större roll"-

-"och många nya band blev kända: Vallees, Lombardos"-

-"och kungen bland dem alla..."

Vad har du lyckats nosa upp, Artie?

Jag har inte fått definitivt besked, men det är svårt för alla nya band.

Du måste boka oss i Sand's Point. Vi är flygfärdiga nu.

Jag jobbar på det. Men du är faktiskt inte Whiteman ännu.

Jag har fått en massa nya låtar, lika bra att ni ser igenom dem...

...för säkerhets skull. Som om vi inte hade nog med låtar!

-Er röst är i högform, miss Howard. -Det beror på mitt nya munvatten.

Jag som hoppades att jag berörde era känslosträngar.

Ja, det måste bero på...munvattnet.

Du tycks också vara i form, sen vi lämnade hotellet.

Kom, låt oss spela en serenad.

Är det inte bortkastad tid att sjunga på ett sånt här sjapp?

Ska vi inte ta jobbet i Chicago?

-Har de ringt igen? -Ja, det kan leda till nåt stort!

Ja, jag vet, Bob. Det är bara det...

Du vill inte lämna Tommy och Jimmy. Men nu kan du inte vänta längre.

De sätter snart ihop ett band igen, och då behöver de oss.

Du tror verkligen på dem, eller hur?

Vi växte ju upp tillsammans, de är som mina bröder.

Jag hoppas att de blir berömda! När det blir så, ska vi vara med.

-God kväll, kapten. -Ni är bedårande!

-Vakta din tunga, James. -Det serverar vi inte här.

-Vad sägs om lite kaviar? -Det vore himmelskt gott.

-Hur är ankan i afton? -Vackert gyllenbrun.

-Nej, jag tar pärlhöns under kupa. -Under kupa.

-Har ni råris? -Nej, tyvärr är det redan kokt.

Jag tar anka, med kronärtskocka och kaprisdressing.

Till dessert tar jag glass med jordgubbar.

Och mockakaffe spetsat med konjak.

Med andra ord, samma som vanligt.

Två hamburgare med dressing.

Bara för att ni är barndomsvänner...

Den där frasen i To Me, när jag...

-Ursäkta om jag tråkar ut dig. -Nej, jag lyssnar.

Jo, jag tänkte säga...

Vi gör en duett, maestro.

Gör om det... I samma ordning.

Ska jag göra det på begäran?

Jag har legat sömnlös för den frasens skull.

-Vad menar du? -Jag komponerar ett orkesterverk.

Så roligt! Inte visste jag att du var intresserad av...

...seriös musik? Vet du inte att alla komiker skulle vilja spela Hamlet?

En djupsinnig insikt. Menar du att några toner på glasen hjälpte dig?

Du vet hur det är med oss genier, vi hittar inspiration i allt.

Detta är skrivet för trombon och sax. Det är modernt och amerikanskt.

-Vackert. Du måste skriva klart det. -Till sista takten.

-Är du inte lite förvånad? -Varför skulle jag bli det?

Du skriver vacker musik, Bob. Det gäller väl på alla plan.

-Ja, kanske. Om bara... -Vad då?

...om du alltid var vid min sida.

Ingen lök!

Inte ens Joe kunde förstöra det...

Du skulle bli en bedårande brud. Jag älskar dig, Janie.

Inget svar?

-Jag skulle vilja det, men... -...Tommy och Jimmy.

Det är klart! Vi börjar spela i Sand's Point nästa vecka.

-Är det inte fantastiskt? -Jag undrar just det...

Ursäkta mig...jag glömde löken.

"Nu var tiden inne. De kallade sig The Dorsey Brothers Orchestra."

"Spelningen på Sand's Point ledde till Island Casino"-

-"där de upplevde sin första riktigt stora succé."

"På den vägen borde det ha fortsatt."

Vad är det här? Vi ska sätta det, om det så tar hela natten.

Hela morgonen, menar du väl?

Från början. Ett, två...

-Det är fortfarande inte rätt. -Tempot är för högt.

-Du tycker att den ska spelas så. -När du dirigerar, bestämmer du.

Då kan jag ta över med en gång.

Ni bara bråkar om den här låten. Varför inte strunta i den?

-Okej. Rep i morgon klockan tolv. -Vi säger klockan tre.

Vi har jobbat för hårt. Alla börjar bli trötta.

Ska vi jamma på Arcadians nu, eller inte?

Vi är nog lite trötta. Nu sticker vi och lyssnar på en riktig musiker.

-Skulle inte vi gå på Onyx? -Jo.

Men jag var tvungen att gå emellan Tommy och Jimmy.

-Vi måste få gå ut på egen hand. -Men jag är så orolig för dem.

De bråkar om allt. Jag vill inte se dem kasta bort allt de har uppnått.

Ett ögonblick... Tommy och Jimmy!

Det är telefon. Från Shenandoah.

Det måste vara mamma... Mrs Dorsey.

Är det mrs Dorsey?

Hej, det är Janie.

Hej, Jane. Vi mår bara fint. Hur är det med dig? Så bra.

Ja, pappa sitter bredvid... Hur är det med pojkarna?

De är i...högform.

Hej, mamma. Hur mår ni? Varför är ni uppe så sent?

Vi ville tacka för presenten vi fick på vår bröllopsdag.

Vi har spelat skivor i timmar!

Men bara The Dorsey Brothers Orchestra.

-Var den inte förskräckligt dyr? -Hon tycker den är dyr.

Bry dig inte om det, slit den med hälsan.

Jag kanske inte borde nämna det, men på ett par av era skivor-

-stämde det inte riktigt i det lägre registret.

Det stämmer, pappa.

Om ni vill veta min åsikt, så bör man öva fyra timmar om dagen.

Okej, pappa.

Ja, pappa.

Kom ihåg det... God natt med er.

Jag sa inget, men de blir bara bättre och bättre!

-Bara en enda gång till...! -Vi har ju spelat i timtal.

En mor kan inte begära mer, Tom.

Vi är så lyckligt lottade att... det skrämmer mig lite ibland.

Javisst. Vi har inget att bekymra oss för längre.

Jag tänkte att vi skulle överraska pojkarna.

Vi har skjutit upp det för länge. Du kommer att tycka om det.

Vad menar du?

ART TATUM VID PIANOT VARJE KVÄLL

Du är inte arg för att vi gick hit?

Nej, men jag ville vara ensam med dig. Jag ville berätta nåt.

-Orkesterverket är klart. -Fantastiskt!

Hoppas kritikerna säger detsamma.

-Har du visat det för någon än? -Nej, det behöver finslipas.

Dessutom ville jag spela det för dig först. Det är skrivet till dig.

Jag har funderat på titel också. Jag skulle vilja skriva:

"Till min...hustru Jane".

Vad säger du, Jane?

-Jag borde väl bestämma mig. -Jag har väntat länge.

Du kan inte göra mer för de där två, de har nått toppen.

Du älskar mig väl?

Nå?

-Du vet den där titeln... -"Till min hustru"?

Se till att du stavar mitt namn rätt.

-Borde vi inte ha ringt pojkarna? -Det är roligare att överraska dem.

-Kan ni spela Never Say Never? -Snälla, mr Dorsey.

De vill höra Never Say Never.

Vi repade inte färdigt den låten.

Okej. Men räkna inte in den för fort.

Never Say Never, killar.

-Varför gjorde du så? -Tempot är för högt.

-Varför räknar du inte in ordentligt? -Jag behöver inga råd från dig!

Vad är det som står på?

Spelar vi inte låtarna rätt, så kan det vara.

Då får det vara!

-Går du nu, så är det för gott. -Okej!

Ursäkta mig.

-Så här kommer det alltid att vara. -Jag måste hinna i fatt Tommy!

De måste göra upp nån gång, låt dem få göra det nu.

Om du inte kan hålla dig utanför nu, kommer du aldrig att kunna det!

Jag har fått nog av det här!

Om du går din väg, så är det slutet för oss också.

Jag är ledsen att du fick se det här.

Jag vet vad du tänker säga, men det är hopplöst, pappa.

-Du måste hämta tillbaka honom. -Nej, jag måste leda bandet.

-Om jag finge prata med dem... -Nu hjälper inga förmaningar.

De tänker olika, agerar olika, de spelar på två olika sätt...

De har bara samma hetsiga humör. Nej, det här är nog slutet.

-De får inte skiljas åt. -Kan du inte göra nåt?

Jag följer väl med Tommy, han behöver mig nog mer.

Jag ville att de skulle bli starka, men det här trodde jag inte...

Käre, Tom.

TOMMY DORSEY BILDAR EGET STORBAND

Berömd kapellmästare bildar ny grupp

JIMMY DORSEY SLÅR PUBLIKREKORD I MIAMI

TOMMY DORSEY ETTA PÅ ASTORS TOPPLISTA

Tommy Dorseys band slår alla publikrekord

JIMMY DORSEY VALD TILL JUKE BOX KUNG

T.D. VALDES TILL BÄSTA SWINGBAND I RADIO

J.D. ANSES VARA BÄSTA BANDET AV STUDENTER

BRÖDERNA DORSEY DELAR FÖRSTA PLATS PÅ FÖRSÄLJNINGSLISTAN

-Håller du på med klippboken än? -Det är något att vara stolt över.

"Bröderna Dorsey delar första plats."

Minns du hur vi oroade oss för att de inte skulle klara sig var för sig?

Och nu är de stjärnor båda två. Det gläder mig verkligen, Tess.

De är så berömda att tidningarna bara skriver deras initialer:

T.D. och J.D... Du brukade säga så.

Kan vi äta middag nu?

Är du bekymrad, Tess? Är du inte glad för pojkarnas skull?

Jo, nåt annat kan jag inte påstå. Men jag är inte nöjd med oss.

Man kanske måste vara mor för att känna det så, men...

Pojkarna har lyckats i livet...

...men jag tycker att vi har misslyckats som föräldrar.

Men de har allt de kan önska sig!

De har de mest populära banden. Båda två är...

Ja, ja... Jag vet. Men kommer de hem på middag?

Får jag ta en promenad på stan med mina söner?

Är Tommy här, kommer inte Jimmy.

Och är Jimmy hemma, kommer inte Tommy...

Är det nån högtidsdag så ringer de, och skickar telegram och presenter.

Men det en mor önskar mest av allt är att ha familjen samlad.

Vi är helt enkelt inte en familj mer.

Jag känner precis likadant, Tess.

-Jag ville inte säga det till dig. -Jag dukar fram middagen.

-Var sa du att pojkarna spelade nu? -Det står i brevet.

"Kära Hälsningar, Jane P.S. Nästa vecka spelar Jimmy på Oriental"

-Det lät fint. -Påminde det dig om Gorman's Hall?

På Gorman's Hall ställdes det krav på musikerna. Om du och Tommy...

Glöm det, pappa. Tänk att du har åkt ända hit utan mamma.

-Hur mår hon? -Bättre än jag gör, hoppas jag.

Vi har hört Tommy Dorsey: "The sentimental gentleman of swing".

Jag heter Frank Robinson Browns. God natt.

-Har du lust att äta nu, mamma? -När har jag inte det?

-Om bara du och Jimmy ville... -Jag ska bara byta om.

-Det gick inget vidare, va? -Nej... De vägrar lyssna.

De är helt enkelt för vana vid att få sin vilja igenom.

Ni är ju deras föräldrar, och de älskar er, men...

Vi kanske helt enkelt behöver närma oss det på ett nytt sätt?

-Men de vägrar ju att träffa varann. -Jag har funderat på det.

Jag tror jag vet hur det ska gå till.

-Hej, Eddy. -Janie? Så roligt att se dig! Kom in.

Bob gick ut alldeles nyss... Men han är snart tillbaka.

Då måste vi skynda oss, jag är i desperat behov av din hjälp.

Kommer du ihåg Bobs komposition? Jag måste få tag i noterna.

Jag vet inte var han har dem. Han har väl lagt undan dem.

Var har han sina andra noter?

Jag har nog sett dem nånstans, i nån låda.

Titta i skrivbordslådorna, så kollar jag garderoben.

Ingenting här. Har du hittat nåt?

Inte än... Titta i garderoben där.

Här är de!

Jag ska försöka göra nåt med dem, men han får ingenting veta!

Men Bob måste ge sitt tillstånd, han är ju kompositör.

Då får jag skriva "Smith" i stället.

Tack, Eddy! Lyckas det här, skickar jag en biljett till dig.

Paul Whiteman? Tjänare, Paul. Det var länge sen. Hur är det?

Jag ska dirigera musikerföreningens årliga konsert.

Vi ska spela nyskriven musik, ett verk för orkester.

-Och jag vill ha dig med i bandet. -Jag litar på ditt omdöme, Paul.

Toppen. Det ska bli kul att ses igen.

-Det går som smort. Vi har den ena. -Jag trodde inte att han skulle neka.

Ett orkesterverk. Det kommer pappa att gilla.

Tror du att han kommer att fråga Jimmy också?

Sällan! Whiteman är klyftigare än så. Jimmy får nog leda hans band.

Hej, Paul! Vill du ha ett jobb i mitt band?

Definitivt! Även om jag måste ställa in en annan spelning.

Whiteman bad mig att vara med och framföra ett nyskrivet orkesterverk.

Jag komponerade nåt liknande en gång i tiden.

Du tror inte din bror är tillfrågad?

Inte om Whiteman vill hålla i taktpinnen!

-Har mr Whiteman kommit? -Ja. Är ni Jimmy Dorsey?

Jag är Walters - konsertmästare. Slå er ner.

Det är en ändring i takt 39, Tommy. Men det blir nog inga problem.

-Jag ändrar det med en gång, Paul. -Vill du låna partituret?

Hej. Bussigt att du kom. Hur är det?

-Fint. Här är lite kallt bara. -Det blir snart varmare.

Stämmer det här? Då blir det bara trombon och klarinett här.

-Vem spelar klarinett? -Det gör din bror Jimmy.

Ledsen, men det är uteslutet. Jag vägrar spela med honom!

Det gäller mig också!

Låt inte era misshälligheter få förstöra en så viktig spelning.

Jag gör gärna dig en tjänst, men vi kan inte spela ihop.

Vi har olika uppfattning om musiken.

Nu är det jag som dirigerar, och jag är på sätt och vis en dubbel Dorsey.

Det räcker med en Dorsey, Paul. Nu går jag.

Bry dig inte om det. Jag går!

Tommy... Jag har letat efter dig i en timme. Det gäller din far.

-Vad är det med honom? -Han är på sjukhus. Din mor ringde.

Jag har ringt flygplatsen, nästa flight avgår om en halvtimme.

Min bror är där inne, säg till honom också.

"När pojkarna kom till sjukhuset, var pappa för svag för att prata"-

-"men han såg Tommy och Jimmy sida vid sida..."

"...och han log och slöt ögonen."

Nu kan du inte göra mer för honom, det kan ingen av oss.

-Hoppas bara att han inte fick lida. -Han led inte.

Det finns inte mycket att säga. Han gav oss så mycket.

I 40 år har jag undrat hur det skulle kännas den här dagen.

Nu vet jag det...nu vet jag det!

Er far önskade sig bara en enda sak. Det är bara ni som kan uppfylla det.

-Vi vet, mamma. -Du behöver inte be oss om det.

-Så roligt att du kunde komma. -Tack för allt, Jane.

Jag visste inte att du skulle komma. Jag fick biljetten av Eddy.

-Det låter ju som mitt stycke. -Ja, inte sant?

Det är min musik... Men här står en D.H. Smith som kompositör.

-Skandalöst! -Jag ska ta reda på vem Smith är.

Ursäkta, vi vill gärna lyssna på musiken.

Du är D.H. Smith

Ni är alltså mr Smith, mr Burton...

...och mr Smith är mr Burton i pressen i morgon.

Och mrs Smith, då?

Hon föredrar Burton.