Original subtitles

- Gå ner nu, Mortimer.

- Hon har rätt.

Du måste gå ner nu,

bara en liten stund tills vi kommer tillbaka.

- Jag vill bara stänga

genom att upprepa något som Ben sa tidigare.

Kom ihåg att vår nuvarande och framtida planer,

förväntningar och avsikter, resultat, prestanda,

våra mål eller prestationer är påhittade

av framåtblickande uttalanden.

Den här typen av uttalanden bygger på uppskattningar

och antaganden från ledningen, och är av ett sådant tillstånd

att vi känner oss bekväma med att dela dem

med er på samtal nu.

Dessa framåtblickande uttalanden är baserade på historiska trender och analyser,

upplevelsen av ledningsgruppen,

och förväntad framtid utveckling.

Oräkneliga faktorer kan orsaka att företagets faktiska resultaten kan variera,

positivt eller negativt från det som har givits till er här.

När denna information släpps offentligt,

se till att upprepa detta till våra kunder.

Kom ihåg ord som är typiska för framåtriktat:

kan, kan mycket väl,

kommer, skulle, borde, kunde,

förväntar sig, planerar, avser,

trender, indikationer,

förutser, tror, ​​uppskattar,

förutspår, sannolikt, mycket

sannolikt, ser till, potentiell, möjligen, kanske, tänkbart.

Om du använder något av det som delades

med dessa ord eller andra ord, låt kunderna veta det,

och att våra prognoser är just det, projektioner.

Det var allt vi har här.

Finns det några frågor eller funderingar?

Vad säger du, Ryan?

Du kommer sannolikt att träffa kunder före någon annan?

- Nej, du fick med allt. Jag har inget att tillägga.

- Okej, fortsätt sedan.

När den nya vd:n kommer in på sitt första år,

kommer omfattningen av vissa saker att förändras.

En av de saker som kommer att granskas närmare är utgifter.

Om ni fortsätter till bild tre har vi förberett några tabeller

som visar verkliga kontra förväntade kostnadskvoter.

Kostnadskvoter som ni vet är värdet av-

- För helvete.

Som den värsta jävla julklappen från min mamma till jul.

- Vad fick du? - Hon skaffade mig den här jävla hemskylt.

- Vad menar du med hemskylt? - Som hemma. Som ordet.

- Du vet, som leva, skratta, älska? - Ja. - Ja, det.

Jag var tvungen att ha sönder den nästa dag.

Jag tänkte, jag tänker fan inte använda den här.

- Den var förskräcklig. - Förlåt mamma. - Ja.

Vill du gå till McDonalds?

- Jag fick Skypa med Laura.

Det känns bra efter.

- Var är hon nu?

- I Indien fortfarande, tror jag?

Det är okej, hon kommer tillbaka.

- Ska du besöka henne?

- Nej.

- Vad gör ni? Kom igen!

- Kom igen, Michael!

- Jay, Jay!

Jay spelar som en jävla fitta.

Jag kan inte låta honom brännmärka dig sådär. Kom igen!

Fan!

Han spelar som en jävla bög.

Kom igen, låt honom inte få dig att ge med sig!

Herregud, jävlar. Kom igen grabbar!

Du, Brad, mitt fel. Jag glömde.

- Oroa dig inte för det.

- Är det säkert?

- Ja.

- Ja.

Får jag röka här inne?

- Nä, men du kan röka ut på baksidan om du vill.

Men om jag visar dig var, måste du dela den med mig.

- Jag antar att du kan komma.

- Så länge du lova att inte prata. - Varför skulle jag vilja prata med dig?

- Bra.

- När är vi ska du sluta prata? - Just nu.

- Nu?

- Spelade du i skolan?

- Nej, som du har sett, är jag inte så bra.

- Du är bra. - Titta.

- Nej, du är bra.

- Det är okej.

Hur känner du Pat?

- Han spelade basket med min bror på UNB.

- Okej.

- Så han vet att jag spelade, men jag har aldrig besökt dem i skolan.

- Så ni har aldrig träffats förut? -Nej.

- Jag spelade i damliga sen jag flyttade hit.

Uppflyttningen är faktiskt en trevlig förändring.

- Flyttar du hit för jobbet?

- Nej, jag går på Universitetet i Oregon.

- Verkligen? - Ja.

- Vad studerar du?

- Modet. Sista året.

- Jag förstår.

- Att jag går på mode eller att jag går sista året?

- Båda. - Båda?

- Vad vill du göra när du är klar?

- Jag vet inte.

- Det är bra.

- Jaså? Vad gör du?

- Jag är inne på extern försäljning för ett stort ondskefullt företag som inte ska namnges.

- Så du gillar det.

- Det är mitt livs passion.

- Jag förstår.

- Vill du ha mer? - Nej.

- Så, vad läste du i skolan?

- Komparativ litteratur.

- Är det användbart i ditt jobb?

- Nej.

Ska ni gå ut ikväll?

- Ja, ska du inte följa med?

- Ja, kanske det.

- Ja, vi går någonstans nära, förmodligen till Clintons, tror jag.

- Clintons.

- Vadå?

- Okej, jag tror att jag ska duscha.

- Det är en bra idé.

- Vad säger du?

- Ingenting.

- Hej.

- Hej, hur mår du?

- Bra.

- Jag tänkte bara... - En häxa!

- Föreställ dig, att du reta upp din granne

eller att din grannes son blir mobbad av din son

och han kommer hem och han säger,

"Jag är ganska säker på att fru Fawcett är en häxa."

"Vadå!"

- Jag hörde att Brad hamnade i slagsmål med sin pojkvän på din fest.

- Vem har sagt det?

- Det är inget skvaller om det är sant.

- Brad sa nånting han borde inte ha sagt.

- Han har redan bett om ursäkt.

- Ja, man kan inte be om ursäkt för allting.

Varför kom inte du?

- Jag var på en dejt.

- Med en kille?

- Egentligen, ja.

- Det låter som att det gick bra.

- Ry, den här killen, han kom till dejten i vinterstövlar och en bakåtvänd hatt.

- Var hade du träffat honom, på Super Burger?

- Det önskar jag.

- Hade han på sig vita solglasögon?

- Nej, som tur var var det på kvällen,

men vet du vad han hade?

- En...

En son?

- Nej. - Ett glasöga.

- Nej. - Ett snäckskalhalsband.

- Nej sluta.

- Nej, låt mig gissa igen, låt mig göra det.

- Ett träben.

Okej, vi slutar.

- Han hade en tumring.

- Det är så ännu värre.

- Nej, det är ingen som har dem. - Jag svär vid Gud.

Jag svär vid Gud.

- Var träffade du honom?

- Hos den jävla Tom.

Jag var ute med honom och Ashley på en fest förra veckan

och de kunde inte hålla käften om den här killen.

Så jag gav upp till slut och sa åt dem att ge honom mitt nummer.

- Äckligt.

- Det var förskräckligt.

Så...

när ska ni gå ut igen?

- Ta det här.

Han sms:ade mig i går kväll, i söndags,

och han säger: "Kom till mitt hotellrum."

- Vadå? Varför har han ett hotellrum?

- Jag vet inte, nåt för jobbet antar jag.

- Men, fungerade det?

- Ja, kanske om han hade ansträngt sig lite.

Om han bjudit ut mig på en drink, och sen efter ett par

och sen kanske efter ett par

bett mig gå till sitt hotellrum.

- Folk är bara lata.

- Det var galet.

- Slå ihjäl den bara.

- Hej, är Brads pojkvän här?

- Han flyttade in, så jag antar det.

- Vad var det han hette?

- Sam.

- Vad sysslar han med?

- Jag vet inte. Jag har har bokstavligen aldrig pratat med honom.

- Vad är det här? - Det är du.

- Är det jag?

- Den senaste dejthistorien du berättade för mig.

- Det är en komplimang.

- Just det.

Hej, kom in, kom in.

- Hej, hur är det?

- Får jag bjuda er på någonting?

- Hej mannen. - Hej, hur är det med dig?

- Vi tog med snacks.

- Tack.

Får jag bjuda dig på ett glas?

- Hej killar.

- Jag tar gärna en öl. Hallå Vanda.

- Hallå.

- Paul, öl?

- Ja!

- Ursäkta, klarade vi det i tid?

Paul ville gå.

- Ja, det är fortfarande några minuter.

- Du överlevde.

- Rart.

- Gick ni här? Det är iskallt.

- Jag fick reda på det.

- Hej, ursäkta, killar.

- Hej, hur är det?

- Ja vet att det är en ära att bli inbjuden.

- Det är lite svårt att låta bli om du ska stanna här.

- Stanna här?

Jag tror att de flesta skulle säga bo här.

Ett sånt gammalt barn.

- Kom, det börjar snart.

- Du, jag vill bara be om ursäkt

om vi ställde till en scen hos dig häromkvällen.

- Nej, nej, oroa dig inte för det.

- Okej, jag vill bara inte det ska bli nåt.

- Det är det inte. Jag tror inte nån tog det som någonting.

- Okej, bra.

- Hej, hur är det?

- Hej.

- Ska du flytta din telefon eller måste jag sitta på den?

Kan jag få några sådana här?

- Vi har för många kuddar, Brad, det har vi.

- Vi tar bort den.

- När kom du hit?

- Tack.

- Jag har varit här ett tag, väntat på er.

Det är sant.

Så ja. - Prata med Paul.

- Vi behöver en offert idag, Ryan, okej?

Det är helt oacceptabelt

att det tar så lång tid för dig att komma tillbaka till oss.

Du visste att vi öppnade dessa nya butiker detta kvartal.

Du har vetat det i månader.

Idag, Ryan. I dag.

Ryan? Hallå?

- Du är inte min enda kund, Mika.

- Vadå?

- Jag har andra projekt.

Det är därför det tar mig så lång tid att komma tillbaka till er.

- För resten av dagen,

så låtsas vi att vi är din enda kund.

- Okej.

- Okej?

- Ja, bara i bilen.

Låt mig komma hem, jag har någonting till dig.

- Hotspot på din jävla telefon, Ryan.

Jag bryr mig inte, okej.

Vi har ett planeringsmöte imorgon eftermiddag.

Jag behöver dem idag så jag åtminstone kan

granska dem i imorgon bitti.

- Okej.

- Får vi nånting idag?

- Vid slutet av verksamheten.

- Ring mig när du har dem.

- Det gör vi.

- Skulle du vara vän med mig om jag röstade konservativt?

- Hypotetiskt?

- Det är ingen val nu, så klart.

- Okej, är du fortfarande en praktiserande homosexuell?

- Jag planerar att vara det, åtminstone hypotetiskt.

- Hindrar inte det dig från att rösta konservativt då?

- Vad ska de gör om de vinner? Sätta mig i fängelse?

- Har din röst gett dem majoritet?

- Ja visst. Jag knuffar dem över toppen.

- Fängelse garanterat, för att fira.

- Men du skulle fortfarande vara vän med mig?

- De sätter dig i det fina fängelset vid sjön, Jag kommer säkert på besök.

- Det var snällt av dig.

- Låt oss gå tillbaka ett tag. Varför tänker du rösta konservativt?

- Alla på jobbet är väldigt på högerkanten.

- Det låter trevligt.

- Jag brukade inte säga någonting,

sen började jag låtsas hålla med.

Nu kanske jag bara håller med.

- Röstar du verkligen?

- Ja, oftast.

- Vilde.

- Kommer du fortfarande till Sams födelsedagsfest?

- När är det? - Fredag. Jag mejlade dig om det.

- Ja, jag fick det.

- Så du kommer dit?

- Jag vet inte, förmodligen.

- Hans vänner är skit.

Du måste komma.

- Okej, vad spelar det för roll.

- Så du kommer dit?

- Ja.

- Fan, jag önskar att du fortfarande kunde röka inne.

- Jag insåg inte att du var här.

- Åh, jag känner mig som en skit.

- Gick du ut i går kväll?

- Nej, jag ringde och sjukskrev mig i morse.

- Trevlig.

- Vad ska du göra idag?

- Ingenting.

- Ska du gå på den där födelsedagsfesten för Sam ikväll?

- Nej, jag tror Shelly kanske kommer förbi senare.

- Åh skit.

- Japp.

Hur är det med dig, ska du gå?

- Jag sa åt Brad att jag skulle göra det. Han är orolig att ingen ska dyka upp.

- Och vad spelar det då för roll om du går eller inte?

- Kanske, jag får se om Vanda vill gå.

- Hon gick till sina föräldrar igår kväll.

- Okej.

Vad är poängen med det här spelet?

- Man går bara runt.

Det är mest bara det.

Vart ska du gå?

- På den där jävla festen. - Varför?

- Jag vill inte att Brad blir förbannad.

- Hej, tack för att du kom.

- Hej, inga problem. Grattis på födelsedagen.

Var är Brad?

- Han var faktiskt tvungen att åka ut på jobb i går.

- Jaså, på din födelsedag?

- Ja, men som tur var, var min riktiga födelsedag i tisdags.

- Det var hans idé att ha en fest.

- Snällt av honom.

- Ja.

Det känns som din sista födelsedag ska vara din 30:e.

Efter det kan du inte komma längre.

- Det känns som 12 borde vara den sista, men jag hör vad du säger.

- Ja, helt och hållet.

Vem är upphetsad över sin födelsedag vid det här laget?

- Jag vet inte.

- Jag önskar att ingen av dem var här just nu.

Förlåt.

- Nej det är okej.

Jag sa till Brad att jag skulle komma, det är därför jag är här.

Jag ringde och sjukanmälde mig faktiskt idag.

Brad skulle bli förbannad om jag inte kom.

- Verkligen? - Ursäkta.

-Smittar du?

- Nej, nej, det tror jag inte.

Jag tillbringade hela dagen med att vältra mig i soffan, så vem vet?

- Du behöver inte stanna.

Jag vet att du kom här för att träffa Brad.

- Nej, det är okej.

Jag mår bra. Jag stannar.

- Om du är säker på det.

Men ja, du vill definitivt inte vara i andra änden av ett av Brads mikroagg.

Jag gick bara med på det här för att undvika ett själv.

- Så vänta, varför är vi här?

- Du behöver åtminstone inte låtsas.

Du kan bara ha din jävla tid och gå hem.

Jag måste stå ut till det bittra slutet.

- Vad jag kan säga så ler du falskt en massa gånger.

- Allt är inte falskt. Men för det mesta, ja.

Speciellt när det gäller Brads vänner.

- Ska ni gå ut ikväll?

- Ja, vi ska gå till Somewhere Nice. Känner du till det?

- De har en dragshow där på fredagar.

Det är kul, men jag tycker det är mest för de heterosexuella.

Så de kan låtsas att se hur det är på andra sidan gången,

eller under klänningen eller nåt.

- Det låter som nåt bra.

- Det kommer att bli bra.

Vi har inte många gayvänner,

så det är lite besvärligt att välja en plats till alla.

Det kommer bli bra, men jag vet inte.

- Om det hjälper, tror jag att jag avstår från dragshowen.

En person mindre gör det är konstigt för dig.

- Är du rädd? - För vadå?

- Att komma.

- Nej, jag mår verkligen inte bra.

- Jag dricker inte ens.

- Plus att du är den enda här som jag känner.

När vi kommer dit tvivlar jag på att du har mycket tid att vara barnvakt.

- Ja, man vet aldrig.

- Tack, men... jag tror jag blir en mindre heterosexuell för dig att bli arg på.

- Jag är inte arg på dig.

- Jag vet inte, du verkar ganska arg. Jag förstår det.

Vi förstör bokstavligen allting och göra saker tamt.

- Det är sant. Ni killar är värst.

- Hur tror du att jag känner?

- Du borde komma?

Trots mitt stönande, blir det kul.

Roligare än så här.

- Jag stannar tills du går,

men bara om du inte lämnar mig.

- Överenskommet.

Men jag kan inte lova att du inte måste prata med nån annan än mig.

- Det klarar jag av.

Hur var det igår kväll?

- Illa. - Varför illa?

Fick du inte upp den? - Hon hade mens.

- En klassisk ursäkt.

Det eller så har de inte rakat sig.

- Hur var det på din fest?

- Väldigt tamt.

Vad ska du göra idag?

- Jag har ett samtal, Laura, klockan 11.

- Vad är klockan där?

- Fan, jag vet inte, nio?

- Herregud.

- Jag måste gå till biblioteket direkt efter det.

- Jaha?

- Jag måste göra klart den här jävla tidningen på måndag.

Hej då.

- Vi ses.

- Han är som... - Herregud.

- Han kan inte idrotta längre.

- Det är brutalt.

- På grund av rugby och fotboll.

Han är en lite kille, men, han har...

- Hej, jag heter Ryan, jag tror inte vi har träffats förut.

- Trodde du att jag ville åka till Ottawa i helgen?

- Var var du?

- Det var min mammas födelsedag.

- Det är alltid din mammas födelsedag.

- Du lyckades överleva på något sätt.

- Ja, men bara knappt.

- Det är sant. Du blev nästan uppslukad.

- Ingen Paul?

- Han har ett pappersgöra i morgon.

- Skjut den.

- Han är öppen!

- Lägg till ett.

- Maya?

Duschar du?

- Vad säger du?

- Jag säger dig måste definitivt duscha.

- Ja visst, på grund av all basketboll.

- Ja, i allmänhet också.

Det jag säger är att du borde duscha mer?

- Är det så självklart?

- Det är uppenbart.

-Fan, varför har ingen sagt nåt?

- Förmodligen för att de är rädda för dig.

- Just det, för jag är så skrämmande.

- Det är för att du är ett sånt modelejon, just nu.

- Säg inte.

- Vad kallar de det här? Wichita street stil?

- Wichita?

- Ja, som i Kansas.

Jag antar att det är modernt där.

- Jag tänkte be dig om ditt nummer, men nu tror jag inte det.

- Återigen med skrämsel.

- Ja, jag hade redan varnats att jag kanske inte borde det.

- Är det så?

- Vad sa den där varnaren?

- Det vanliga, fast jag tror att de

försöker komma åt mig själva.

- Vem var det?

- Paul.

- Det känns logiskt.

- Sen frågade jag om honom, och han har tydligen en flickvän? Är det sant?

- Åtminstone i sitt huvud.

- Tror ni att jag kan hoppa in där?

- Ja, ursäkta. Maya ska precis gå in.

- Åh, ja. - Förlåt, jag ska vara snabb.

- Det är bara att hoppa in efter. - Ja, inga bekymmer.

- Det finns handdukar där inne. - Tack.

- Fråga mig senare. - Fråga dig vadå?

Hallå?

- Hej.

- Förlåt, vem är det? - Det är Sam.

- Sam. Åh.

Ringer du mig från en telefonautomat?

- Ja.

- Är allt okej?

- Ja, allt är bra.

- Så varför ringer du mig från en telefonautomat?

- Du vet, Brad är konsult för telefonbolaget.

Jag är orolig att han spårar mig.

- Det låter lite paranoit.

- Ja, kanske.

- Så, hur är det?

- Vad gör du just nu?

- Jobbar, egentligen.

- Jag chansar att du vill ta en paus?

Jag är alldeles nära dig.

- Ja, visst.

Så, är du ursprungligen härifrån?

- Jag brukar bara säg ja, men då skulle jag ljuga.

Jag kommer från förorten.

- Är inte alla det?

- Ja, det tror faktiskt inte någon är född här.

- Alla som är smarta nog att flytta.

- Är det inte ditt förstahandsval?

- Jag antar att det var det nån gång.

Det känns som sopstrejken var det närmast

Toronto någonsin själv kommit att vara.

- Jaså?

- Jag vet inte.

Det verkar som Toronto använder så mycket tid på att låtsas vara saker det inte är.

Under sopstrejken kunde den inte låtsas.

- Har du jobbat på den teorin ett tag?

Ibland tror jag att jag vill bo i en liten stad.

- Jaså?

- Jag har vänner som bor på en gård.

De verkar glada.

- Men?

- Men sen går jag faktiskt och besöker dem.

- En fullständigt annorlunda värld.

- Absolut inte en jag passar in i.

- Okej. Så, får jag fråga?

Varför ringde du mig från en telefonautomat?

- Det är verkligen dumt.

- Förmodligen, men varför spelar det nån roll?

- Bra, det är bara, du vet, Brad läste datavetenskap

och arbetar för telefonbolag.

Jag är bara orolig ibland att han kanske spionerar på mig.

- Tror du verkligen att han skulle göra det?

- Nej, inte direkt.

Han blir så svartsjuk, och han är borta hela tiden.

Jag ringer folk för det mesta.

Jag sms:ar inte till andra killar.

- Till och med vänner?

- Jag har aldrig gillat att sms:a i alla fall, så vad spelar det för roll.

Om jag var singel, skulle jag det, men...

jag vill bara inte väcka misstankar.

- Har du en historia att vara misstänksam?

- Inte mer än nån annan.

- Jag minns inte senast någon ringde mig på en telefonautomat,

eller senast jag använde en.

Jag svarade bara för att jag trodde det var en nödsituation.

- Det var tur för mig att du gjorde det.

- Ursäkta, jag är inte säker på att jag vet vad du gör.

- Jag är fotograf.

- Jaså?

- Låt mig tala färdigt.

Jag är fotograf för staden.

- Staden?

- Kommunen, ja.

- Vad tar du bilder av, byggnader?

- Om jag har tur.

Parker eller stränder på en bra dag,

tunnelbanor och jämförelsefoton på en dålig dag.

- Och idag?

- Jag tog ett foto av ett skrotupplag i morse. - Bra?

- Bättre än jag hade hoppats.

- I eftermiddag?

- Ikväll, spårvagnar.

Den ena efter en annan, efter en annan.

- Det var ingen dejt.

- Men ni gick ut, bara ni två.

- Ja.

- Hur då? Jag förstår inte.

- Han ringde mig just.

- Från ingenstans.

- Ja!

- Gick ut.

- Ja.

- Det var konstigt.

- Hurså? Jag går ut med bara dig.

- Ja, men vi är vänner.

- Det har vi inte alltid varit.

- Och vi gick inte ut när vi inte var det.

Tycker inte du att det är konstigt?

- Sam verkar vara en trevlig kille.

- Så, ska ni killar gå ut igen?

- Nej, jag tror inte det. - Men kanske.

- Nej, vi kommer nog aldrig gå ut igen.

Släng ut honom.

- Men, vad pratar ni egentligen om?

- Varför bryr du dig om det?

- Det är så konstigt. Han är inte vår vän.

- Jo, det är han.

- Nej, han är Brads pojkvän.

Han är, okej, han är som vår vän, ja

men han är inte vår vän.

Hans nummer finns inte ens i min telefon.

Finns det i din telefon?

- Vadå?

- Sams telefonnummer, finns det i din telefon?

- Nej. - Där ser du?

- Jag gillar inte att lägga till folks nummer.

- Vi har redan tillräckligt med vänner.

Jag menar, du vet vad jag menar? Vem vill skaffa nya vänner?

- Vänta, är du singel?

- Ska du börja bjuda in honom på saker?

- Jag tänkte inte det, men det verkar som du vill det.

- Det är bara så konstigt.

- Han och Brad följer med oss ​​till djurparken. Kan du behärska dig då?

- Brad är vår vän, så ja.

- Åh, så länge det är är vettigt för dig.

- Jag förstår bara inte att du inte tycker det är konstigt.

- Kan inte två personer dricka kaffe? - Nej.

- Kommer du på festen ikväll?

- Jag har en tidig lektion imorgon.

- Är du, typ 20?

- Jag är en väldigt gammal, 21.

Gammal. I princip 22.

Du, skulle inte du ringa mig?

- Det trodde att du skulle ringa mig.

- Åh, är det så det fungerar?

- Jag vet tydligen inte det. Varför säger du inget?

- Vet du verkligen inte det? - Det tror jag inte.

- Okej, så du ringer mig, bjuder ut mig på middag.

Jag säger att jag ska tänka på det.

Och sen ringer du mig igen, desperat. Då ger jag upp.

- Sen då? Äter vi middag?

- Kanske.

- Det verkar vara mycket jobb. - Ja, absolut.

Men det är ändå värt det.

- Är du säker på det?

- Är inte du det?

- Vad säger du? Du kommer bara hem till mig på middag.

- Kan du laga mat?

Det får vi vi väl ta reda på.

- Onsdag.

- Äntligen.

- Vad är det?

- Brad kommer inte.

- Varför?

- Han åker iväg på jobbet ikväll och han säger att han måste packa.

- Vilken äckelpotta.

- Hur dags går hans flyg?

- Sent. Jag vet inte exakt.

- Ja, vad gjorde han igår kväll?

- Ingenting. - Varför packade han inte då?

- Jag vet inte.

- Jävla råtta. - Säg bara åt honom att komma, det blir inte sent.

- Han ändrar sig inte. Han packar hela dagen.

- Jag förstår inte.

- Så, då åker vi då.

- Jag trodde allt det här var hans idé.

- Du kommer väl ändå med?

- Jag vill inte tränga mig på.

- Nej, nej, kom med, kom med.

- Okej, jag ska ringa honom.

- Tåget går.

- Folk är bara besatta.

- Jag fattar inte. Vem bryr sig?

- Man tar ju bara lite underkläder, slänger det i en väska.

Jeans, skjortor, vad som helst.

- Det borde ta mindre än 10 minuter. - Fem minuter.

- Ursäkta, 10 om du vill klä dig snyggt.

- Som vem träffar han ens den här veckan?

Sam?

- Vad är det?

- Vem träffar Brad den här veckan? - Han ska till Oakland.

- För det mesta i alla fall.

Han träffar folk från nån uppstart.

- Där ser ni? Alla har förmodligen avskurna jeansshorts

och han har använt en dag att välja slips.

- Det är galet!

- Helt och hållet!

Ingen bryr sig om hur man klär sig längre om man inte är en bankir och sen-

- Och sen får du andra problem. - Tack.

Men, varför?

Varför är du hellre i garderoben, än med dina vänner?

- Jag antar att det är tufft att klä sig för buktområdet.

- Jag tycker bara att det är galet.

♪ I bomullens land

♪ Glöms inte gamla tider bort ♪

♪ Titta bort, titta bort

♪ Titta bort, Dixieland

♪ Titta bort, Dixieland

- Kommer ni fortfarande på söndag?

- Nästa meddelande.

- Hej, Ryan, det är Glen Byer som ringer.

Lyssna, Ryan, jag vet att ni kommer nästa vecka,

men, jag hoppades att vi kunde ordna ett separat konferenssamtal innan dess,

bara med din ledningsgrupp och vår grupp

bara för att gå igenom vad vi ska ta upp när vi möts nästa vecka.

Det är viktigt att veta var vi står och vad vi tänker före mötet.

Jag vet att du redan har pratat om att ta itu med några av våra problem

med Wister och den förbättrade produkten de lägger ut, men...

det skulle vara bra om vi kunde prata om det innan mötet.

Okej, bra, tack. Hej då.

- Slut på meddelanden.

För att återgå till huvudmenyn, tryck på ett.

- Orgel? - Halvpiporna.

- Man skulle ha dem på ett öppet loft. - Ja, jag tror det.

- Man kunde ha det, orgeln där och din säng.

- Jag tänker inte gå.

- Varför inte? Vad gör det för skillnad?

- Brad kommer inte att vara där. Det kommer att vara konstigt.

- Ja, men alla vi andra kommer fortfarande vara där.

- Jag tänker inte gå.

- Det är i hans lägenhet. - Ja, med hans pojkvän som bor där.

- Jag kommer inte.

- Men vänta, ska du inte ens titta?

- Vad spelar det för roll, jag laddar ner den senare.

- Men om vi tittar på den här?

- Du kan fortfarande gå.

- Ja, Paul kommer att hoppa av, om du gör det. Jag vill inte gå dit ensam.

- Jag ringer dig.

- För helvete, Ryan. Jag bryr mig inte.

Jag bryr mig inte.

- Så du är cool om vi tittar här?

- Jag vet inte.

Varför går vi inte och ser en film?

- Vi tittar alltid på söndagar.

- Jag vet, men den kommer upp på nätet inom en timme,

direkt efter att den spelas, så vi kan gå och se en film,

och vi kan titta på den senare.

- Jag har redan sagt åt Vanda att vi tittar här.

- Jag vet, jag förstår bara inte varför det spelar nån roll.

- Jag ska hämta snacks.

- Vad spelar det för roll, herregud.

- Okej, jag sms:ar Vanda och säg att det är lugnt.

- Jag hade en jävligt galen dröm.

- Hej.

Ringde jag dig vid en olämplig tid?

Åh, okej.

Behöver du inte ringa mig från en telefonautomat?

Åh, okej.

Jag ringde just till...

Men du vet, jag tror att vi ska titta här imorgon.

Ja, jag vet, jag vet.

Vi tänkte det och vi två är här,

så det känns bättre för alla att komma hit.

Ja.

Jag hoppas fortfarande du kan komma.

Okej.

- Där är hästen.

- Jag vet hur man åker skridskor, men inte på riktigt.

Jag lärde mig aldrig hur man stannar.

- Vad är en riktig skridskoåkare?

- Folk som vet hur man stannar.

- Vet du inte hur man stannar? - Jag vet hur man stannar,

jag har aldrig riktigt kunnat stanna.

- Som...

Ja.

- Hej. - Hej.

- Kom in.

- Jag tog med vin. - Fantastisk. Tack.

- Jag kan ingenting om vin

men det här var på årgångsavdelningen.

- Det är säkert jättebra.

Sätt dig, så häller jag upp lite till oss.

Du är vegetarian, eller hur?

- Nej, hurså?

- Jag trodde du var vegetarian.

- Vad har du gjort med Paul?

- Jag gav honom 5 dollar och sa: komma tillbaka i morgonen.

- Verkligen? - Nej, inte direkt.

Han kryper ihop i sitt rum.

- Verkligen?

- Nej inte direkt. Jag vet inte var han är.

- Jag har aldrig sett din lägenhet så här ren.

- Eller tom.

- Jag antar att den ser mycket större ut när det inte är 20 personer i den.

- Och du är nykter.

- Ganska nykter.

- Nej, helt. Jag med.

- Gillar du vinet?

- Det är gott, men ärligt talat, jag kan ingenting heller.

- Så du säger att jag kunde fått en flaska för 10 dollar?

- 5 dollar, max. - Åh, fan.

- Det är inte helt klart här inne så, varför kommer du inte och övervakar,

men också letar upp pizzaställen på din telefon

ifall det här går fruktansvärt fel.

- Oroa dig inte.

Jag känner till alla bästa pizzaställen.

- Det bästa i stan?

- Amato.

- Gå ut härifrån med det. - Nej. Var är det då?

- Gigi, så klart.

Tack igen för att du lagar mat.

- Jag försöker laga mat.

Jag gillar inte att välja restauranger. I alla fall.

- Vadå, blir du stressad av att välja restauranger?

- Och bara tänka oavsett du gillade den eller inte hela tiden.

- Är du inte orolig för din egen matlagning?

- Visst, men du verkar så trevlig så du kan låtsas den är god, hur det än blir.

- Jaså?

-Så, ska du laga mat, eller...

De hade en 30 meters vattenrutschbana på mitt sommarläger.

- Jaså?

- Ja, jag åkte ner i den och jag minns det var så intensivt.

Och jag minns att jag åkte ner och sen simmade jag tillbaka

till kajen där mina vänner var.

Alla tittade på mig: "Herregud, vad är det som händer?"

Jag pressade mig upp på kajkanten.

Och min näsa var, för rutschkanan var så snabb

att min näsan blödde över hela ansiktet.

- Jaså?

- Ja.

När jag kom upp, var jag,

"Herregud, vad händer?"

- Du hade bara ingen aning.

- Ja.

Nej, jag kände inte det för jag var blöt

och jag simmade, så jag märkte inte och sen var jag helt täckt av blod

och alla blev förskräckta. - Herregud.

Så, hur går det med modet?

- Det går bra.

Bara under senaste året, försöker jag få allt klart.

- Du har gjort det så här långt, alla vill se dig göra det ordentligt.

- Ja, vi gör en årets slutshow,

eller nån annan show.

Det är om en månad eller två, så det borde bli bra.

- Vad visar du?

- Jag gjorde en liten fotoscen om mode i Finland.

- Har Finland mode?

- Det har de, ja. Den är häftig. Det är deras egen lilla grej.

Den är inte europeisk, men inte helt nordisk.

Det är intressant.

- Är det nästan klart?

- Jag har lagt ut originalet, men jag får just ett gäng tryckt

och så måste jag välja färger.

- Ska det vara blått och vitt som deras flagga?

- Ja, kanske.

- Jag skulle vilja se den. - Den är i min ateljé i skolan,

men jag kan ta med den hem.

- Ja.

- Har du nån visdom att dela med någon som går ut skolan?

- Det är inte bra.

- Jag är påverkbar.

- Okej.

Jag skulle säga, kom ihåg att resa inte gör dig intressant.

- Vad menar du?

- Många tror att om man reser så är man automatiskt intressant.

Det är man inte.

- Så du tycker inte att folk ska resa?

- Nej, det är klart de ska resa. Det borde alla.

Vad jag menar är, många tror, ​​du vet,

åka till Thailand, massor av bilder på en strand,

titta på mig nu, nu är jag intressant.

- Jag förstår inte vad du menar.

- Förlåt, jag kan inte förklara det så bra.

Jag menar...

bryr sig om riktiga saker.

Gör riktiga saker.

Att resa är häftigt, men inte, det bara försvinner.

Om det är allt du bryr dig om,

då är du bara en person utan någonting att bry sig om.

- Så, bryr du dig bara om saker?

- Ja visst, jag tycker bara det finns en massa saker

som borde hända i marginalen av ditt liv

som slutar vara det folk lutar sig mot.

- Okej.

- Det är som bilder i en telefon inte är intressant.

Jag tycker bara, om du kommer ihåg det

då blir du lycklig.

- För att du är lycklig?

- Just det.

- Hallå?

- Hallå.

- Jag tror jag vet vem det här är.

- Jaså?

- Pappa?

- Gissa igen.

- Vad gör du idag?

Min dator är öppen, så jag antar att jag jobbar.

- Ja, jag fick ett jobb idag som inte är förskräckligt.

-Vad ska du göra?

- De vill att jag går ner och ta några bilder på Leslie Spit.

- Jaså? - Ja.

Du borde följa med.

- När?

- Vill du komma tillbaka till mig?

Ta, en kopp kaffe eller lite te eller nåt?

Det är bara så kallt.

Jag menar, om du vill.

- Ja, visst.

- Häftigt.

- Det var kallare än jag insåg.

- Ja, du behöver en varm dusch.

- Tack igen för idag.

- Är det säker att ditt jobb inte bryr sig?

- Nej, det går bra.

- Bra.

- Det känns som jag inte har sett Brad på sistone.

- Ja.

- Mår han bra?

- Han mår bra.

- Hur går det att bo här?

- Det är fint, men jag trodde aldrig att jag skulle bo i ett sån här hus.

- Gillar du inte det?

- Egentligen inte.

Träffar du någon just nu?

- Jag vet inte. Egentligen inte.

- Inte?

- Jag dejtade någon väldigt länge.

Jag har inte känt för att gå tillbaka till nåt sånt.

- Det är aldrig lätt.

- Nej, inte direkt.

- Ibland tror jag att folk bara dejtar någon

så att de inte måste bli avvisade.

- Avvisade hur då?

- Jag vet inte, att bara vara i ett förhållande

hindrar dig inte från att träffa folk.

Du vet bara att du inte måste gå hem till en tom säng.

- Ja, det är sant, antar jag.

- Jag vet inte, det kanske bara är jag.

- Nej, jag fattar det.

Jag tog en bloss från en av min väns elcigaretter

och bara fnissade som en jävel.

- Det är ganska bra.

- Ja, ja, det var riktigt roligt.

Jag minns hur jag berättar för dig om...

Ge mig den.

- Varför? Vad gjorde jag?

- Det är ingen eld.

Titta, den är redan sönderriven.

- Jag gjorde inte det.

Så, var är den där festen som du gick till, då?

- Det var inte riktigt som en fest. Det var som...

att vi gick till en stuga på nyår.

- Åh, okej, coolt. - Jag berättade om det.

- Ja, det minns jag nu.

Det var riktigt roligt på den tid.

Det låter så, i alla fall.

Jag vill verkligen prova det där.

- Hej.

- Hej.

- Hur är det?

- Jag är just i köpcentret.

- Var är, Brad?

- Han är i närheten.

- Köper han slips?

- Ja, han är omedveten nånstans.

Vill du gå på en promenad imorgon?

- Vet du var vi är?

- Ja, ganska väl.

- Jag känner inte igen någonting.

- Ja, men stigen sluttar åt det här hållet.

Det betyder att vi är på väg mot sjön.

- Det har jag aldrig märkt det förut.

- Det är jag säker på att du har.

Jag har bara aldrig tänkt på det. - Åh!

- Gick det bra?

- Vi kunde gått hem till mig.

- Det kunde vi ha gjort.

- Eller så kunde vi ha gått ut.

- Det kunde vi ha gjort.

- Vad vill du göra?

- Det spelar ingen roll.

- Okej, jag vill verkligen inte bara sitta här.

- Vill du gå och se en film?

- Jag gillar egentligen inte filmer

- Vill du gå och röka?

- Vilka är killarna där ute?

- Pauls vänner från jobbet.

- Okej, vi kunde hänga med dem.

- Nej.

- Okej.

- Du missade balen på torsdag.

- Ja, jag var tvungen att skriva en handling.

- Vi går ner till Gigi och ta en bit.

- Vill du att jag ska pausa det? - Nej, det är okej.

Var hittar du dessa telefoner?

- Kom och hämta mig.

- Mår du bra?

- Ja, självklart.

- Var är du?

- I centrum vid Queen och Gladstone.

Kom och hämta mig.

- Jag ska bara gå ut en stund.

Jag ska bara åka och träffa några personer från jobbet.

- Jag tittar färdigt på det här.

- Ja, oroa dig inte.

- Vi måste ha regler.

- Som vadå?

- Som att vi inte kan göra någonting i varandras lägenheter.

- Det låter bra.

- Och vi kan inte göra någonting dumt.

- Så här?

- Det här är bara gammaldags.

Hej.

Det är okej.

- Det vet jag.

- Har du några regler?

- Nej. Jag menar, jag vet inte.

- Vad gör folk som du hatar?

- Ringer upp fulla.

- Okej. Överenskommet.

Ingenting annat?

- Nej.

- Okej.

- Nej, nej, nej, nej, inte här, inte här.

- Sam, Sam, det är någon där.

Sam, Sam, han tittar, han tittar!

- Vem?

Oroa dig inte.

Förlåt om det inte var särskilt bra.

Förbannade ratt.

Mår du bra?

Ska vi åka?

Herregud.

Du kör mig hemma, eller hur?

Jag behöver inte åka hem.

Vi kan väl bara köra en bit.

Slappna av.

- Jag är avslappnad.

- Det var dumt att göra det.

- Ja.

- Men är allt bra då?

- Det är bra.

- Om du ska köra mig hem, släpp bara ut mig här.

För säkerhets skull.

- Okej.

- Jag ringer dig.

- Japp.

Hallå?

- Hej.

Jag är förmodligen ute och skaffar varm choklad.

- Jaså?

- Ja.

Vad gör du på måndag kväll?

- Jag ska antagligen gå på nån middag.

- Brad måste åka till Montreal över natten.

Jag skaffar ett hotell åt oss.

- Okej.

- Kommer du?

- Ja.

- Hej. - Hej.

- Är det bra med dig?

- Ja, det är bra.

Det här är trevligt.

- Låt mig hjälpa dig med den här.

- Vad gör du?

- Jag måste gå på den där middagen.

- Ska du verkligen gå?

- Jag sa att jag skulle det.

- Vad ska jag göra?

- Jag vet inte, jag sa att jag skulle på middag.

- Ja, jag trodde faktiskt inte att du skulle gå.

- Men det måste jag.

- Okej.

Ska du inte duscha?

Du stinker.

- Vad spelar det för roll.

Jag kommer tillbaka.

- Vad är det som pågår?

- Ingenting. Det slutade snöa.

- Ja.

Det måste ha varit en match ikväll.

Jag borde inte ha gått.

- Det är okej.

- Det var dumt.

- Oroa dig inte för det, verkligen.

- Vad gjorde du?

- Jag gick till tågstationen, gick omkring.

- Ja.

- Jag har inte varit där sen de renoverade.

- Jag ber om ursäkt.

- Jag vet.

Ta det långsamt.

Du borde inte tvätta håret så mycket.

Jag säger bara, det är inte bra för ditt hår att tvätta det så ofta.

- Ja.

- Och vem var han?

- Fan.

- Vadå?

- Jag glömde min necessär.

- Du kan använda mina grejer.

- Nä.

- Koppla mig till länsfängelset.

Jag vill träffa intendenten.

Gå ner till dörrvakten då.

De har ett litet kit eller nåt.

- Jaha?

- På ett sånt här ställe, så klart.

- Hallå.

- Är du vaken?

- Ja.

- Är du hungrig?

- Ja.

Hej.

Skulle ni kunna ta upp ett par skålar med glass?

Smak? - Vanilj.

- En jordgubbe och en vanilj.

Tack.

- Du eller jag?

Och om du inte gör det nu, blir det du.

- Du behöver väl inte jobba idag, eller hur?

- Nej. Ja sa att jag skulle komma sent.

- Utcheckning vid 11.

- Alltså, bara som en provkörning innan du bjuder över ett riktigt par?

- Vem säger att ni är de första?

- Det verkar som att vi är de först. V?

- Första helt säkert. - Om det gör er glada.

- Middagen är nästan klar.

- Du vet när du bad mig komma,

antog jag när du sa middag, menade du en hop folk på middag.

- Som vem då?

Gott?

- Ja, perfekt.

- Ja, en skål då för första middagsklubben.

Vad har ni gjort på sistone?

- Ingenting.

- Någonting?

- Nej, faktiskt. Ingenting.

Som, jag går till jobbet, jag går till gymmet, sen kommer jag hem.

- Vinter.

Men du då, Ry?

- Inte mycket heller. Jobbar mycket.

- Är det rätt?

- Ja, en massa jobb.

- Händer det något bra?

- Samma skit. Jag var tvungen att åka utanför stan nyligen.

- Jaså? Vart?

- London.

- Hur var det?

- Blött.

Men du då, V?

- Tish och jag ska åka till Sydamerika i slutet av månaden.

- Vart i Sydamerika?

- Belize alldeles säkert, och sen kanske Paraguay?

Jag vet inte säkert.

- Vad finns det i Belize?

- Är du säker på att det här är bra?

- Ja, mina föräldrar är i Florida.

Vill du ha en drink?

- Nä, det är bra.

- Jag vet.

- Lustigt.

- Följ med.

- Har du ett rum här?

- Ja, det kommer väl till pass.

- Var det här du växte upp?

- Nej, i närheten.

De flyttade hit efter jag började skolan.

- Okej.

- Hallå?

- Hej, hur är det?

- Ingenting, jag ligger bara på min soffa.

- Jaså?

- Ja, Darcy gör en grillad ost till mig.

- Trevligt. Är du bakfull?

- Egentligen inte.

- Bra, det är bra.

- Ja.

- Så, vad gör du ikväll?

- Det är meningen att jag ska gå på konsert

med mina vänner Owen och Susie.

- Åh coolt.

- Ja, känner du till bandet Bobby and Reese?

De spelar på Gömstället ikväll.

- Ja visst. Det ska bli kul.

- Ja, förhoppningsvis.

- Jag ringde bara för att höra om du vill gå ut ikväll,

men, oroa dig inte för det.

- Ärligt talat, Ryan, vill du ens det?

- Ja.

- Det är bra.

Jag vet inte vad som pågår, men det är häftigt.

Det känns inte som du behövde ringa och fråga.

- Jag ville det.

- Jag vet inte.

Det verkar inte som du att ens försöker.

- Jag ber om ursäkt. - Eller bry dig.

- Du ringde aldrig. Eller sms:ade.

Det är okej.

- Åh, okej, okej. Låt mig gottgöra dig.

- Nej, inte idag eller imorgon.

Låt det bara vara ett tag.

Ring mig igen efter ni pratat om det.

- Okej, det ska jag.

- Darcy är här med maten, så...

- Ja.

- Hej då, Ryan.

- Hej då.

- Hur är det?

Hurdan är snön i Badlands?

17?

- Ja.

- Ta bort den där galenskapen härifrån.

"Du har gått för att se en nakenshow med affärspartners.

Nästa dag frågar din make hur du tillbringade kvällen.

Berättar du sanningen?"

- Varför är du på en nakenshow med affärsbekanta?

- Nätverkar? jag vet inte.

- Tillägg till det.

Du bryter benen, eller hur?

Och det är din favoritsyster.

Vems son är det? - Oj, jösses.

- Det här förutsätter dig.

Om du kunde åka någonstans, vart skulle du åka?

- Jag har alltid velat åka till Japan.

- Ja.

- Det tror att jag verkligen skulle pyssla med kulturen.

- Otto!

- Åh, fan.

- Förlåt, killar, ge mig en minut.

Det finns öl i kylen.

Vart vill ni åka?

- Det spelar ingen roll.

- Vadå?

Vadå? Ursäkta?

- Jag sa att jag inte bryr mig.

- Jag vill bara inte ha kines.

Jag åt det igår.

- Vad sägs om det där nya hamburgerstället på Dupont?

Det är gångbart.

- Hej, vad gör du?

- Jag är på väg från en väns lägenhet.

- Paul är ute över natten.

- Jaså?

- Jag minns inte att jag sa att du kunde sluta.

Kom hit.

Du är så allvarsam när du har kommit.

- Fan, fan. Klockan är sex.

Du måste gå hem.

Klä på sig.

Hej då.

- Hej då.

Tack.

- Paul. - Ryan.

- Vad är det?

- Jag ska spela squash med Kent.

- Var då?

- Bara på AC.

- Hur gick det med Becca igår kväll?

- Hon kräktes.

Det blev bara bättre därifrån.

- Herregud.

- Jag stannade ett tag, men...

jag var tvungen att komma därifrån.

- Ja, jag skojar inte.

- Och hur hade du det igår kväll?

- Ingenting särskilt?

- Inte?

- Den där tjejen från jobbet kom över.

- Hur var det?

- Som vanligt.

- Kul att höra, kul att höra.

Ja, jag måste gå.

- Vi ses senare.

- Ja, ja, vi ses senare.

- Fan.

Hallå?

- Ursäkta, jag fick vänta på att Brad skulle gå ut.

- Paul kom hem i går kväll.

- När?

- Jag vet inte, han var här när du gick.

- Så?

- Så han vet.

- Vet vadå?

- Om oss.

- Sa du någonting?

- Nej, men hur kan han inte veta det?

- Vad sa du till honom?

- Att någon tjej från jobbet kom över.

Jag var tvungen att säga nånting. Tänk om han talat om det för Brad?

- Varför skulle han det?

- Vi ska vara vänner.

- Han säger inget.

Det kommer att bli bra.

- Jag kan inte göra det här längre.

- Vadå?

- Någonting av det.

- Jag håller med om att i går kväll var dumt, men...

- Är du inte orolig?

- Han säger ingenting.

- Vad fan är det med dig? - Vadå?

- Varför får du inte panik?

Herregud, om han säger nåt till Vanda, är det över.

- Lugna ner dig.

- Folk kommer att bli sårade för det här. - Som du.

- Ja, eller som, den jävla Brad.

- Möt mig på kaféet.

- Borde vi ses tillsammans?

- Men slappna av?

- När kan ni träffas?

- Efter jobbet. Klockan sju.

Det kommer att vara dött där.

- Hej. - Hej.

- Vill du ha någonting?

- Nej, det är bra.

- Mår du bra?

Du vet vad jag menar.

- Ja. Ja, jag mår bra bortom det uppenbara.

- Har du pratat med Paul?

- Nej, han kom inte tillbaka i eftermiddag.

- Så, du vet ingenting säkert.

- Sam?

- Vad är det? Han kanske inte har märkt nåt.

- Dina jävla kläder låg överallt i vardagsrummet.

- Ja. Tack.

- Så han har uppenbarligen märkt det. - Det kanske han inte har.

- Det gjorde han.

- Okej. Så?

- Vad ska vi göra?

- Vad kan vi göra?

- Jag kan inte träffa dig längre.

- Slappna av, gör det.

Allting kommer att bli bra.

Ingen kommer att bry sig.

- Det är inte bra.

- Det vet jag.

Inte just nu, men det blir det.

- Nej.

- Men, Ry, ge det bara några dagar.

Du är bara panikslagen.

- Det är så jävla dumt.

- Ry, kom igen.

Imorgon verkar det inte så illa.

- Vi skulle aldrig ha gjort det här.

Det var fel från början.

- Fel?

- Om Paul säger nåt till folk.

- Vadå?

Att du är gay.

- Säg inget.

- Snälla du, dra inte upp den här skiten.

- Jag är för fan inte gay.

- Vad var det här då?

- Ett misstag. Jag var inte mig själv.

- Det här är, riktigt patetiskt.

- Ring mig inte nåt mer.

- Sluta.

- Det hände aldrig.

- Är det så du ska göra?

- Det hände aldrig.

- Jag vet att du har känslor för mig.

- Det har jag inte.

- Det vet jag att du har.

Kom igen, Ry, gör inte så här.

Jag lovar dig, det kommer att bli bra.

- Jag ska gå. Att mötas var ingen bra idé.

- Ry, kom igen, stanna. Snälla du.

- Glöm mitt nummer.

Ta bort det.

- Och jag fortsatte säga, "Åh, det är bra,

men hur ska en kille gå runt

och älska den sortens grannar som vi har?"

Gammal surpuppor till exempel.

Du förstår, Surpuppan Smither är en kille som bor helt ensam

granne med oss.

Han är en arg gammal gubbe och driver en affär med gamla möbler.

Vi har inte pratat med honom på åratal.

- Hej.

- Hej.

- Var är du ifrån?

- Kanada.

- Jag med.

- Häftigt.

- Toronto?

- Ja. Och du?

- Ja. Vi borde träffas nån gång.

- Ja, det borde vi.

- Skaffa ett hotell. Jag betalar.

Var bor du?

Vänta, låt mig gissa. Parkdale?

- Du har varit upptagen på sista tiden.

- Ja.

- Vad har du gjort?

- Jag ber om ursäkt.

- Gå runt hörnet!

- Sluta, jag bor för fan här.

- Vadå?

- Du kan inte komma hem till mig på min bakgård.

- Förlåt mig.

- Du måste gå, Sam.

- Jag ska göra slut med Brad.

- Om det är det du vill, men vi ska inte dejta.

- Inte nu direkt.

- Aldrig nånsin.

- Brad kommer över det.

- Det var ingen fest efter matchen förra veckan.

- Så?

- Så, Paul har antagligen talat om det för alla.

- Skit i dem.

Vi kan få det här att fungera.

- Jag dejtar inte män.

- Ry.

- Det här är ett misstag.

- Det kan vara början på någonting riktigt bra.

- Det blir det inte.

- Men ge det bara lite tid.

- Du kanske trodde att det som pågick var nåt känslomässigt, men det var det inte, inte för mig.

- Jag vet hur du kände. - Säg inget.

Jag var uttråkad.

Jag var uttråkad och du var där.

- Du är sån fegis.

- Lyssna, Sam, Sam! Säg inget till Brad!

Hej.

Vad gör du ikväll?

Jag visste inte att du klädde upp dig till jobbet,

- Det brukar jag inte, men jag provar den här nya. där klär jag mig inte som jag var hemlös.

- Hur går det?

- Bra, jag har just börjat.

Jag brukade klä mig som jag just blivit vuxen. Jag vet inte vad som hände.

- Var är Tish?

- Åh, det är så äckligt.

Hon dejtar den där gifta killen.

- Jaså? - Ja.

De gör konstiga saker.

Som att de går ut varje kväll, men, går och spela biljard

för de tror att ingen ser dem.

- Kommer de tillbaka hit hela tiden?

- Nej, jag vet inte var de är. Hon är aldrig här.

- Konstigt.

- Fortsätt prata, jag ska bara byta om.

- Okej.

Varför har du med bagaget?

- Jag ska åka till Belize om ett par dagar. Sa jag inte det.

- Nej. med vem?

- Bara Tish.

- Det blir kul.

- Ja, vill du följa med?

- Jag tror jag står över.

- Det är din förlust.

- Ja visst.

- Har du nåt emot om jag packar?

- Nej.

- Bra.

- Det är bara offret som lever och inte mördarna.

Det är synd att du inte visste när du började ditt spel med...

- Får jag fråga dig en sak?

- Ja.

- Vill du ha sex?

- Just nu?

- Ja visst.

- Okej.

- Jaså?

- Ja.

- Du borde ha frågat tidigare. Jag är trött nu.

- Förlåt, jag antog att du skulle säga nej.

Vad fan var det?

- Det är bara Tish.

Det gör hon när hon vill att jag ska gå upp.

- Vad?

- Ignorera henne bara.

- Du knullade med Vanda, va?

- Ja.

- Det är ganska idiotiskt.

- Varför?

- Du vet att hon gillar dig.

- Ja, kanske.

- Du vet, bara för att du är idiotisk

betyder det inte att du kan jävlas med henne.

- Hon lämnar aldrig huset

om jag inte vet vart hon ska.

Om jag av någon anledning inte kan hittas,

ska hon hållas fängslad oavsett förevändning.

Förstår du, Sarah?

- Ryan?

- Ja.

- Jag vill att du kommer och möter mig.

- Det kan jag inte.

- Kom till stranden.

- Det kan jag inte.

- Jag behöver verkligen din hjälp.

- Det kan jag inte.

- Ryan, snälla du, kom hit.

Jag måste få prata med dig.

- Jag kan inte.

- Jag vet inte vem jag ska ringa.

Brad svarar inte.

- Sam.

- Snälla du, du kan komma.

- Jag måste sluta nu.

- Snälla du, Ryan, snälla du. Lägg inte...

Översättning: Din Martin