Original subtitles

Journalism är inte ett yrke, utan en personlighet. Den måste vara det.

Man ska få fram obekväma sanningar.

Om man avslöjar de här sanningarna... kan folks liv förändras.

Tappar inte din kampanj förtroende av att du hade ett förhållande med en anställd?

-Det handlar inte om mig. -Jo.

Det finns sanningar som kan skaka om makthavarna och göra stor skillnad...

...på lokal, nationell...

...och global nivå.

-Det krävs en viss sorts person. -Jag underskattar inte möjligheten.

Jag anser... Jag anser att journalism handlar om en sak.

Sanningen. Den är otroligt viktigt.

Det är jävligt viktigt att granska makthavarna. Jag vet att ni håller med.

För mig handlar det om att berätta vad de har gjort.

Folk har åkt i fängelse, och politiska rörelser och system har förändrats

för att en rubrik kom vid precis rätt tillfälle.

Det är journalism.

Det är så jag vill använda den. Det är därför jag är här.

Alix, hur är det?

-Har du också sökt till Hegers kurs? -Ja.

Jag drack för mycket i går. Jag klarar inte antagningsintervjun.

-Alla är nervösa. -Jag kan inte gå in dit.

-Kan du göra mig en tjänst? -Ja.

Ge henne den här. Om jag mejlar den läser hon det inte.

-Det går nog bra. -Jag klarar det inte. Snälla.

Tack.

Mia Scott.

Det här går bra.

Nej. Han har större stake än hjärna.

Jag lät honom träffa mig, och han tog inte sin chans.

Jag kan säga vad han gjorde för fel, men det lär ta tid. Jag är grundlig.

Klokt.

Jag hoppas att nästa är smartare.

Och grattis, förresten.

Mia Scott. Jag pluggar journalism med inriktning på utredningsteknik.

Jag vet.

Tack för att jag fick komma. Jag underskattar inte möjligheten.

Tydligen inte.

Okej...

-Vad vill du berätta om? -Sanningen är viktigast av allt.

Sanna berättelser, lysande. Journalism behöver sånt nytänkande.

-Förlåt... -Ska du använda sanningen mot makthavarna?

-Det är jävligt viktigt... -"Viktigt."

-Va? -Bara "viktigt".

Man kan inte svära i sändning eller i skrift.

Du tror att du låter passionerad, men du låter desperat. Försök igen.

Jag tycker att det är viktigt att skaka om maktstrukturen.

Jättebra. Det är det jag tycker. Vad tycker du själv?

-Det jag sa. -Nej.

Ni har inte monopol på den ståndpunkten.

Men du visste att jag tyckte så och ville säga det till mig.

Mia, journalister tjänar mindre än tjejer som gör inlägg hemifrån om kombucha.

-Det handlar inte om pengar. -Nej, men jag pratar om risktagande.

Har du nånsin tagit en risk?

Du vill passa i rollen, men du spelar den inte. Vet du hur jag vet det?

Här inne är det jag som har makten.

Och du tar fram glidmedlet.

Det var snabbt.

Smäll igen dörren för mig om ni vill, men om en vecka har jag öppnat tio till.

Om flera år när ni leder en talkshow ingen tittar på

lär jag vara tacksam för det.

Har du varit på ett hamam?

Va?

Ett ångbad. Det är ett jättebra sätt att släppa stressen på.

Man svettas inte ut förödmjukelsen, men man får hjälp att hitta rätt väg.

Glöm inte att ge henne min mapp.

-Käftade du emot? -Mer än jag hade tänkt.

-Hon gillade det nog. -Jag lär få skriva flingreklam...

...och bo på pappas vind.

Slappna av. Du är en bra journalist. Tro på dig själv.

-Diane Heger gör inte det. -Än sen?

-Dianes låtsas bara vara aggressiv. -Det ger resultat.

Det ger uppmärksamhet. Hon utnyttjar folk för att få publicitet.

-Hon är Dr Phil, inte Marie Colden. -Varför läser du hennes kurs, då?

Jag gillar framgång. Jag menar bara att hon inte är en bra förebild.

Framgång är inte värt vad som helst.

-Det finns inget annat. -Okej...

-Vad gör du? -Han heter Felix.

Jaha. Nej.

Jag fotades med sex andra killar, och de valde mig.

De var ute efter det här.

De andra killarna förstod inte varför jag var så obrydd.

Man måste släppa sitt ego och ta allt som det kommer.

Var är festen nånstans?

Jag ska vara ärlig. Det är ingen fest.

-Va? -Förlåt. Jag fick panik.

Ibland säger jag fel saker, och det var kul att prata med dig.

Jag ville fortsätta göra det. Vi kan gå hem till mig.

-Okej... Jag går nog hem. -Nej, var inte sån.

-Kom igen, jag var öppen mot dig. -Det här funkar nog inte.

Jag ser inte ner på dig om du ger efter.

-Släpp mig! -Din bitch, vänta.

Hör du, fattar du trögt?

Hur gammal är du? Tolv?

Ja, ska du slå ett barn? Då blir hon nog kåt. - Gillar du sånt?

-Dra härifrån, för helvete. -Nej, tack.

Om du inte går härifrån blir allt bara ännu jobbigare.

Vad i helvete?

Jag skiter i det här. Dra åt helvete.

Herregud. Hur är det?

-Bra. Du, då? -Bra.

-Vill du ha sällskap hem? -Nej, jag bor där.

Det låter bra.

-Känner du honom? -Inte direkt.

Var en nattpromenad så smart, då?

-Jag trodde inte att han skulle... -...visa Zodiactendenser.

-Han mördade ju folk. -Tur att jag var här, då.

Tack.

-Vill du komma in en stund? -Nej, det är bra. Tack ändå.

Okej. Vi ses.

-Bor du här? -Du låter förvånad.

Jag... Ja.

Vad heter du? Jag heter Igor Nowak.

Mia Scott.

-Vad är det här? -Konjak.

Det ger man folk när nåt skit har hänt.

Det är bra ändå. Tack.

-Har din mamma eller pappa ritat de här? -Hon är inte här.

Pappa är vd. De är skitdåliga på att rita.

-Är de dina? -Gillar du dem?

Ja, de är jättefina.

-Vad jobbar du med? Är du modell? -Jag pluggar.

-Hur skadade du ansiktet? -Jag har kanske räddat fler damer.

Okej... Det här har varit jävligt skumt.

Jag ville bara hjälpa till. Igor betyder "fredskrigare" på polska.

Du kan ju bjuda på lunch eller nåt.

"Eller nåt?"

Ni vet att kursen innefattar en omfattande reportageuppgift.

Jag varnar er.

Det är hård konkurrens i det här yrket.

Det är svårt att få jobb och att behålla det om man väl får det.

Och sen får man slåss om kontorets bagels.

Det är lika hård konkurrens i kursen.

Ni ska samla material,

filma och producera ett 20 minuter långt utredande inslag.

Välj ämne med omsorg.

Hej, jag heter Mia Scott. Jag skulle vilja skriva en artikel om ert företag.

Okej. Absolut.

Jag vill ha nåt skarpt, inget om att hemlöshet och rasism är dåligt.

Hej, jag heter Mia Scott. Jag är student och vill skriva en artikel om er.

Jag vill bli upprörd och få nåt väckt inom mig.

Varför har astrologi blivit så populärt?

Okej, tack för samtalet.

Riskerar man livet om man jobbar med avlopp?

Jag vill ha en riktigt story!

Jag vill skriva om senator Bekermans överlägsna valseger.

-Jag bryr mig inte om folk hatar er. -Vad är jobbigast?

-Mia! -Ni är inte här för att skaffa kompisar.

Gör vad som krävs för att få fram sanningen.

Det sägs att ni är här tack vare era föräldrar.

-Det är smutskastning. -Ge mig en bra story.

Jag är student och heter Mia Scott. - Jag heter Mia Scott.

Mia Scott...

Hej. Jag undrar om...

-Okej, tack. -Sen visas den i The night report.

Ni vill bevara den vita identiteten, men er ledare var ihop med en svart kvinna.

Era anställda har nämnt diskrimination.

Ni andra...

Ni har förskingrat hundratusentals dollar.

-Jag har ingen kommentar. -Det låter märkligt.

...får inte ens ett rekommendationsbrev.

Vi tycker att journalister är viktiga.

Senatorn tycker att ni behövs,

och ni ska vara väldigt stolt över ert yrkesval.

Men vi får många förfrågningar från stora tidningar,

och till och med de...

Vad tidig du är.

-Men du har inte hittat nåt. -Jag jobbar på det.

-Strunta i det. -Vad menar du?

Jag menar...

-Det är ingen skam i att hoppa av. -Nej...

Jag satte dig i en svår sits. Du borde kanske inte ha fått platsen.

Jo, det var rätt gjort.

Vilka har läst Lippmann?

-Ja. -Almond-Lippmann-tesen...

Kan nån ge henne en megafon? - Jag hör inget. Prata högre.

Enligt Almond-Lippmann-tesen är folkets åsikt...

Vi får hela texten. - Vill nån tillföra nåt mer insiktsfullt?

Ja.

Ett av problemen med tesen

är att den bygger på att folk lätt byter åsikt.

Och?

Och om man tittar på hur folk röstar och hur valrörelsen ser ut...

Vill nån säga emot det?

-Hon är tuff mot folk. -Du med.

Jag är bara glad att jag fick fram orden. Jag kunde lika gärna ha spytt.

Jag har fått ett genombrott med storyn.

Den om senatorn?

De nobbade mig med ett röstmeddelande.

Jag hade nog tur. Jag har en källa som jobbar där.

-Kände du nån där? -Nej, jag frågade bara snällt.

Det låter lysande, Connolly. Bra jobbat i dag.

NU BÖRJAR JOURNALISTRESAN

Hur är det?

Jag hittade dig! Jag är hungrig. Är det dags?

Min halva är klar.

VILA I FRID, MAMMA

Du... Kommer du ihåg Charlotte Nowak?

Ja, barnboksförfattaren som skrev Wilson Burrows-böckerna.

"Drömtjuven" och "Ljuset i tunneln".

Tog inte hon en överdos?

Det var som fasen.

WILSON BURROWS-SKAPAREN HAR DÖTT 45 ÅR GAMMAL

-Vill du förfölja mig? -Nej, bevaka dig.

-Ska du gömma dig i buskarna? -Nej, jag vill ställa frågor.

Som vad då?

"Varför sa du inte vem din mamma var?"

Jaha...

Vad då?

-Tack, men jag känner inte för det. -Va? Varför inte?

Jag har gjort det här förut. Ingen bryr sig om mig. De frågar om mamma.

"Hur var hon? Skrev hon nåt mer? Vem hittade henne död?"

Jag bryr mig inte om det. Jag tycker att du är intressant.

Jaså?

En skolelev som hamnar i slagsmål mitt i natten.

-Vi slogs inte. -Men ändå. Det är en bra story.

Nej, tro mig.

Din konst, då?

-Gillar du den? -Ja.

Jag kanske kan ge dig en röst

och visa upp din talang, personlighet och hur cool du är,

oavsett vem din mamma var.

-"Cool?" -Okej, välj ett bättre ord.

Ska den bara handla om mig och mitt liv?

Ja. Din pappa måste ge sitt tillstånd eftersom du är minderårig.

Bara i teorin.

Ms Heger.

-Skönt att vi inte har barn ihop. -Ja, ett barn räcker.

Ms Heger.

-Vem är det här? -Det undrar jag också.

Hon skojar.

Behöver du hjälp med nåt...Mia? - Hon är min student.

-Inte en förtappad själ, alltså. -Kul att se dig ute i det fria.

Jag har en story. Jag vill prata med er. Det går snabbt.

Ella här jobbar för The Guardian.

Du har alltså två expertöron.

-Dina, då? -Jag menade mina.

-Varsågod. -Nu?

-Ska du vänta tills i morgon? -Får jag sitta ner?

-Nej. -Tyrann.

-Hon ska sälja in sig. -Okej...

Det är som ett porträttreportage.

-Jag var ute med en kille... -Berätta inte om dig själv.

Nej, då. Det kom en ung kille och försvarade mig. Han blev knuffad.

Han såg ut som en Dickens-gatpojke men bodde i ett enormt hus.

Han är Charlotte Nowaks son.

-Författaren. -De mjölkade den storyn i en vecka.

-Du var också på det juvret. -Det är inte storyn.

Nej, storyn är att du var ensam med en minderårig pojke i hans hem.

Nej... Min mamma dog också.

-Hur då? -Ursäkta?

Du sa väl det för att du har kunskap om det här. Jag vill veta hur.

Det... Det är komplicerat.

Det jag kan säga är att folk behandlar tragedier som statistik.

De nämner inte personerna bakom statistiken och det som växer av mörkret.

Han är en fantastisk konstnär. Han är som fågel Fenix.

Ingen bryr sig om ungen.

-En unge som ritar är ingen story. -Nej, men du är nåt på spåren.

Familjen Nowak gav inga intervjuer. Det ledde till alla spekulationer.

Om du har kontakt med en familjemedlem finns det nåt att hämta.

Om du klarar av det. Jag måste gå på toa.

-Lycka till. -Tack.

Det där fick plats i ett mejl. Eller i ett brev på havets botten.

-Hon gillade storyn. -Hon var artig.

Vet du vad? Du måste jobba dubbelt så hårt.

Du kämpar mot personer vars talang slår din nervositet med hästlängder.

-Du måste vara exceptionell. -Jag kan få fram nåt fängslande.

Gör det.

-Sånt här blir man gripen av. -Nej, då.

-Går du inte i skolan? -Ibland.

Men inte varje dag. Varför inte?

-Vad skulle din mamma säga? -Hon igen?

Tänker du aldrig på framtiden?

Vad vill du bli?

Vad tycker din pappa?

Pappa är mest på jobbet, och mamma har ingen kroppslig form längre.

Jag går min egen väg.

-Vad då? -Inget.

Du är tyst för att jag ska berätta en massa saker.

Nej. Berätta om det här stället.

-Jag gillar det. -Varför det?

-Jag kan göra vad jag vill här. -För att komma undan?

Den passar inte dig.

Vad då?

Din reporterröst.

-Jag ändrar inte rösten. -Jo, du låter allvarligare.

-Kom du hit när din mamma... -Titta här. Inled med det här.

Igor Nowak!

Okej, din mamma...

-Fick hon dig att börja rita? -Nej, det gjorde jag själv.

-Har du nån kille? -Jag ställer frågorna.

-Nån tjej? -Jag menar allvar.

Vad gör du på fritiden?

Sånt här.

-Det verkar tråkigt. -Det tycker inte jag.

Du... Hur kan du må så bra?

Med tanke på...

Det som var bra vinner. De roliga minnena.

Jag får gömma mig bland dina sopor för att få veta nåt spännande om dig.

Ja.

-Vänta nu. Tänker du sova över? -Herregud.

Observerar du mig i min naturliga miljö?

-Jag vill veta vad ni tycker. -Igen?

-Om min film. -Den är konstnärlig.

Ljus och socker. Du har ett bra öga för detaljer.

-Jag gillade den. -Och storyn?

Vilken?

-Vad letar ni efter? -Hos dig?

-Hos dem. -Det är ansökningar till programmet.

-Brukar ni anställa studenter? -Hej då.

Den 21 juli 2019

hittades Wilson Burrows-författaren Charlotte Nowak död i sitt hem.

En vecka senare berättade man att hon dog av en oavsiktlig överdos...

...av ångestdämpande medicin och sömntabletter.

Kvar finns hennes man och hennes son.

Båda har bett om att inte bli störda.

Enligt klyschan ska man ge nåt tillbaka, men jag har inte fått nåt gratis.

Jag är inte lärare för att det är min plikt. Jag vill skapa bra journalister.

Sluta röra på dig.

Herregud... Igor!

Är du oskadd?

Herregud.

-Vi... -Vad gör du här?

Jag väntade på dig.

Pappa är hemma. Jag kan inte gå dit nu.

Vi går och tvättar av dig. Kom.

Fasen.

Hej.

-Hej. -Det här...

-Jag är hennes story. -Hej, storyn.

-Vad har hon gjort? -Hon ville göra mig mer sympatisk.

Håll klaffen. Sitt ner.

Nu ska vi göra rent.

Du ska se den andre killen.

Jag kom dit för sent.

-Jag vek honom på mitten. -Jaså?

-Det där ser bra ut. -Har ni nån konjak?

-Nej. -Hur gammal är du?

-Tolv. -Han skojar.

-Jag vill få henne att slappna av. -Hur går det?

Ditt rum är stökigt, men jag gillar det.

Tack. Jag hoppades att du skulle godkänna det.

Är det där din mamma? Hon är snygg. Vad gör hon?

Inte mycket.

-Vad ska det betyda? -Att vi har nåt gemensamt.

-Vad hände? -Hur mycket har du druckit?

Inget. Jag är bara sexton.

-Hur är det? -Bra.

-Du var rolig att vara med i kväll. -Jag ville bara få reda på mer om dig.

Jaha, det var bara journalism. Har du alltid velat bli journalist?

-Ja, sen jag var åtta. -Varför just då?

Vi har som sagt nåt gemensamt. Jag vill välja egna storyer. Min sög.

Fokusera på det som var bra.

Nyligen kom jag ihåg en låt mamma brukade sjunga.

Jag visste inte att jag kunde den, men min hjärna tyckte att jag behövde den.

Jag kommer inte ihåg mer.

Den var fin. Den vore ännu finare om du kunde sjunga.

-Dags att köra hem dig. -Ja.

Du glömde väskan, pucko.

-Är du fortfarande vaken? -Ja. Jag har ingenting.

Du har hittat nåt äkta.

Det är jag som inte har nåt.

I oktober var det många i ett valdistrikt

som inte fick nån registreringspåminnelse till valet.

Varken brev, mejl eller sms. Senatorns administration hade klantat till det.

De sparkade såklart en anställd och bad om ursäkt.

-Sen fick jag tag i en källa... -Vem då?

-Du vet inte vem det är. -Jag har kontakter. Kom igen nu.

-Okej, men håll det hemligt. -Självklart.

Hon heter Rachel. Hon har ett mindre jobb där.

Det ska finnas ett mejl som visar att det skedde med flit. Det är väljarförtryck.

-Det är ju jättestort. -Nej, hon har inte fått mejlet.

Hon såg det på sin chefs dator.

Hon försöker få tag i det, men...

Jag vet inte.

Jag trodde nog att allt skulle avslöjas på en gång,

som i Watergate- eller Lewinskyskandalen.

Jag lär bli kuggad snart. Jag lämnar bara in spekulationer och dumheter.

-Det låter kul. -Dra åt helvete.

Det hör nog jobbet till att vara osäker hela tiden.

Du har rätt. Man har nog ingen story förrän man faktiskt har det.

Precis.

Jag bad om nåt fängslande.

Den ribban ligger inte speciellt högt.

Ändå dansar ni limbo under den.

Jag vill också ha så tåliga knän.

Ingen blir fängslad av viral mat. Ingen.

Jag har mindre än noll intresse av din mormors barndom.

Kan nån analysera Fullertexten?

Ingen?

Lektionen är slut.

Connolly, stanna kvar lite.

Gick det bra?

Hon vill ha mig som assistent på programmet.

-Va? -Ja.

Allvarligt?

-Ni sa att ni inte anställer studenter. -Ursäkta?

-Ni sa att ni inte anställer studenter! -Nej.

Varför hon? Varför anställde ni Kim?

-Jag försöker göra nåt annorlunda! -Det ser jag fram emot.

Mia, det här får du lösa på egen hand.

NU BÖRJAR DET

"Min perfekte pojke, du ska veta att det här inte är ditt fel."

"Det är nåt som sitter djupt och är mitt eget."

"Jag hoppas att du förlåter mig men förstår om du inte gör det."

"Du kommer att lyckas jättebra tack vare din talang och godhet."

"Du har ett vänligt och givmilt hjärta."

"Jag älskar dig."

"Din mamma."

Till Heger: Jag har hittat nåt.

Vi ses.

Jag såg det du skickade.

Nå?

Enligt pappa ska man inte göra sånt här nykter.

Vi tar en drink.

-Vad vill du ha? -Samma som ni.

En gin och tonic med lite is. Jag vill känna smaken.

Och... Två såna.

-Du tog en risk. -Och?

-Det finns potential. -Mer än så.

Du har nåt stort att avslöja, men du har ingen struktur än.

-Det finns andra med en bättre story. -Vilka då?

-Kim? -Jag kan inte prata om det.

-Allt bygger på ett mejl. -Ett spår räcker.

Det är en hämndlysten receptionist. Det är dödfött.

-Men hon har nåt. Vad är du ute efter? -Sanningen.

Det säger du när du inte har ett svar.

-Du tar inte vara på guldet. -Vilket guld?

Hans ilska. Hans hämndlystnad.

-Hon tog ju livet av sig. -Än sen?

Det är bara inledningen. Det är inte en story.

-Vad är storyn? -Att de hemlighöll det.

Varför gjorde de det? Han bär på en hemlighet, som bränner inom honom.

-Nej, han är inte hämndlysten. -Hans mamma övergav honom.

-Sånt skapar sår. -Han har kanske kommit över det.

Jaha.

Okej. Nu förstår jag. Det är komplicerat.

-Vad då? -Din mamma.

Du vill visa att sånt här kan sluta bra.

-Följ det du ser. Jaga inte det roliga. -Det gör jag inte.

Jo. Storyn blir det du gör den till, Mia.

Som vi, till exempel. Vad ser folk när de tittar på oss?

-Vi? Jag vet inte. -Det är inte ett svar.

-Två tjejer. -En professor och en student.

Det är det vi är.

Eller en mamma och en dotter.

En kompis.

Kanske nåt mer.

Mitt beteende avgör hur folk ser dig.

Om du gör så att Igor verkar må bra lär folk tro på det.

Tänk om han gör det.

Vad är då storyn?

-Hej. -Hejsan.

-Vilka sorger dränker du? -De gamla vanliga.

-Hur var det på jobbet? -Diane har en story om en sexskandal.

Det kan bli stort. Speciellt om vi får nåt mer påtagligt om vem som tog på vem.

Just det, jag jobbar med den där killen vi pluggade med för flera år sen.

Dan, nånting. Den gänglige, pretentiöse killen.

Han är med i produktionsteamet.

Han gjorde en miss, så Diane skällde ut honom.

Hon är ännu tuffare på jobbet.

Danny blev nog tvungen att byta byxor.

Men för det mesta hämtar jag kaffe och skriver ut saker.

-Fast det låter bra. -Det är det.

Jag hade tänkt bli tidningsjournalist...

DIN SEKRETERARE DELAR PRIVATA KONVERSATIONER MED EN JOURNALIST

Men hur har du det?

Bra.

Det finns en avgörande skillnad mellan sanning och fakta.

Man kan läsa en bra bok och lära sig många sanningar...

...om livet och kärleken.

Det betyder inte att den bygger på fakta.

Hej.

Var de första 55 minuterna av lektionen inte intressanta nog?

Vi kan avsluta lektionen nu. Filma nåt nytt innan torsdag.

Då ska vi ha låtsasintervjuer.

Tror du att jag är en idiot?

-Vad har hänt? -Du avslöjade Rachel! Hur tänkte du?

-Rachel? -Du vet vem det är.

Jag har bara sagt det till dig. Hon fick sparken. Jobbet var hennes liv.

Det var inte jag. Hon tog en risk.

-Jag blir kuggad nu. -Man har ingen story förrän man har det.

Hör du! Sluta.

Om ni vill slå ihjäl varandra får ni gå ut. Här lägger du band på dig själv.

-Varför gjorde hon så? -Jag vet inte.

Följ med.

Stammade jag?

Vart ska vi?

Om du kladdar ner det kapar jag din hand.

-Gillar du studion? -Ja.

Bra, för du måste hoppa in.

"Ja?"

Bra. Jag vill ha det svart. Det står där.

Hur var det på jobbet?

Det här är pappas familjs bageri.

Där är farmor.

När hon var liten svor hon åt några tyska soldater.

-Vad sa hon? -Troligen "dra åt helvete" på polska.

Förlåt.

Vad säger du till folk?

Att det är footballskador.

-Spelar du football? -Nej.

Ibland verkar det som att du letar efter bråk.

-Jag lever bara mitt liv. -Du lät två idioter slå ner dig.

-"Lät?" -Du skolkar och gör inbrott i fabriker.

-Det är kul. -Eller så försöker du glömma nåt.

Har du undrat vad din mamma skulle tycka om sin perfekte pojke nu...

Vem är du?

Jag är student. Jag skriver en uppsats om er sons konstnärliga talang.

Är du journalist?

Är du här för att riva upp gamla sår?

-Tror du att hon skriver om dig? -Hon gör ett tv-reportage.

-Är du så naiv? -Jag är inte ett barn.

Jo.

-Ska det visas i tv? -Kanske, men det är inte så troligt.

Du går bakom ryggen på mig och kommer hem till mig.

Du träffar min son och struntar i vårt privatliv.

-Jag borde ha frågat. -Du ska inte vara här.

Okej. Jag ber om ursäkt.

Men jag tror att er sorg och styrka lär gå hem hos folk.

Nu la du korten på bordet.

Ser du vilken jävla gam du har släppt in?

-Hon är alltid så där. -Var snäll och gå.

Ja, självklart.

-Har vi några bevis? -Bara källan.

-Nej, alltså. -Du har tillräckligt.

En källa? Hur pålitlig är den?

Det är David Qualley.

-Vem då? -Han är finansdirektör på företaget.

För i helskotta! Det blir bara värre ju mer du snackar.

-Glöm källan. -Vad är då poängen?

-Du vet också hur vidrig Markham är. -Va?

-Vi låter honom försvara sig. -Ursäkta?

Om vi ska anklaga nån för att ha förskingrat pengar behöver vi bevis.

Jag tänker inte anklaga honom. Ryktet är inte storyn.

Hans reaktion är storyn. Han ljuger.

Du har hört samma kommentarer som jag.

Nu lägger vi fram ett känsloladdat scenario och en skandal.

Sen får han skruva på sig, staka sig och förneka allt.

Det säljer in sanningen. Vi behöver inga bevis.

-Jag gillar inte det. -Strunt samma.

Nån med ditt jobb borde inte stå still så mycket.

Då är det avgjort. Vi går vidare.

Är hon upptagen?

Ja.

-Jobbar du här? -Ja, jag är ny.

-Kan du ge den här till henne? -Visst.

-Vem är den från? -Från Max.

-Vad firar ni? -Det vet hon.

Se bara till att hon får den. Tack.

Ja.

-Hej. -Hej.

Från Max.

Snåljåp. Han vill få mig att gå med på att sälja vår lägenhet.

-Är han er... -Min exman. Vill du ha lite?

-Jag jobbar. -Nej, du står bara i min loge.

Ta lite champagne.

-Skål. -Skål.

Jag har nåt åt dig.

-Tack. -Jag hade den när jag började jobba.

-Jag jobbade på ett sämre program då. -The lowdown?

-Bravo. -Varför ger ni den till mig?

Jag pressar dig hårt eftersom det kan leda till nåt.

Du lär sitta i den där stolen nån dag.

Och scarfen passar med läppstiftet du alltid har.

Förtjäna den.

Här är tillståndet.

Hur lyckades du...

Jag sa att du är min kompis och att du räddade mig från...

Jag sa att du är för dum för att vara en gam.

Du är en mjukis som låtsas vara en gam.

Men... Tack.

Hur visste du att hon kallade mig det där?

-Vad då? -"Min perfekte pojke." Hur visste du det?

Det verkar som att jag är en journalist.

Du...

-Slog de dig igen? -Jag kanske slog dem.

Visst.

Jag visste inte om det, men jag känner dig.

Vad ska det betyda?

Jag har inte berättat om min mamma.

Hon tog livet av sig när jag var åtta. Hon skar av sig handlederna.

-Jag beklagar. -Det är okej.

Jag var ensam i lägenheten.

Plötsligt hörde jag ett skrik.

Hon sa åt mig att ringa efter en ambulans.

Jag sprang dit och hittade henne i badkaret.

Hon ångrade sig och fick panik.

När det faktiskt var gjort ville hon ändra sig.

Och...

Och hon skrek åt mig

att hämta handdukar och vira in armarna.

Hon kunde inte använda fingrarna längre.

Jag...

Jag försökte knyta fast dem.

Men jag skakade.

Jag var rädd.

Blodet fortsatte forsa.

Hon skrek och frågade om jag hade ringt efter en ambulans.

Det hade jag inte, så jag sprang ut.

Handdukarna satt inte fast, och tiden rann ut.

Därför vet jag vad du är för nåt.

Jag stängde in känslorna.

Jag pratade inte om det. Jag stängde folk ute och bråkade.

Vad man än tror blir man inte starkare av det.

Du har ett givmilt hjärta. Det är nåt bra.

Men den du är och det som hände gör dig sårbar.

Du blir en måltavla för mobbare.

Jag är ingen jävla måltavla! Hon var olycklig. Gör det mig sårbar?

Och de där idioterna har knappt en hjärncell.

Om de ger sig på mig igen slår jag in deras skallar!

De betyder ingenting. Jag låter dem komma undan, för de är inte värda mig.

Stäng av.

Stäng av!

Förlåt, Mia.

Det gör inget.

Ingen fara.

Stäng av.

Stäng av.

Ett demonöga.

Det ser ut som ett perfekt hem.

Det finns bilder och växter. Det är ljust.

Det luktar hemlagad mat, doftsprej och tvättmedel.

Men sen den där julidagen bär huset på en mörk hemlighet.

Charlotte Nowak, den kända barnboksförfattaren, tog livet av sig.

I självmordsbrevet till hennes "perfekte pojke"

nämner hon hans givmilda hjärta och vänliga personlighet.

Men sånt kan förändras av en tragedi.

Hennes handlingar ingick i en mörk cykel.

Det fanns problem med mental ohälsa,

vilket slutade i en tragedi som förstärkte familjens mörker.

När nån dör får det konsekvenser.

-Går du inte i skolan? -Ibland.

Och mörka hemligheter får konsekvenser.

-Som förvirring... -Hon var olycklig. Gör det mig sårbar?

...uppror...

-...och ilska. -Jag slår in deras skallar!

Kvar finns bara ingredienserna till mer tragedi och våld.

Mia.

-Ja. -Hur tror du att det gick?

Berätta bara.

Du får platsen.

-Menar ni allvar? -Ja.

Det är inte ett perfekt reportage, men det är känslosamt och jag vill ha med det.

Det är ett juridiskt avtal. Vi måste skydda programmet.

Berätta inte för nån.

Jag vill se besvikelsen själv.

Vill du ha ett glas? Diane valde mitt reportage.

-Kul för dig, men jag måste jobba. -Vad har du för jobb?

Jag skrev om senatorstoryn.

Jag skrev om vad jag utredde och vad jag lärde mig när jag inte lyckades.

Folk på Ellipsis tyckte att det kändes äkta.

Tidningen?

Ja, vi fick båda som vi ville. Drick den åt Mia.

Kunde vi inte ha tagit det efteråt?

-Du har undvikit mig. -Du har inte försökt ordentligt.

Jag vill inte flirta. Det är nån som vill köpa lägenheten. Skriv under.

Så där. Nu blir du äntligen av med mig.

Vi måste jobba.

-Ni ska ha sett till att han avgick. -Han tar sina egna beslut.

-Utan påtryckningar från er? -Han är vuxen.

Han bestämmer själv vad han vill göra.

-Ni vill alltså inte svara. -Han är inte ett barn.

Tack. Publiken kan nog läsa mellan raderna.

Nu till ett hem som har drabbats av en tragedi.

Vi trodde att vi visste vad som hade hänt.

Det ser ut som ett perfekt hem.

Det finns bilder och växter. Det är ljust.

Det luktar hemlagad mat, doftsprej och tvättmedel.

Men sen den där julidagen 2019 bär huset på en mörk hemlighet.

-Vad är det här? Det är inte min röst. -Vem är du?

Det är fel inspelning! Det ska vara min röst. Stäng av.

Ut härifrån. - Kan du få ut henne?

I självmordsbrevet nämner Charlotte hans givmilda hjärta.

Men sånt kan förändras av en tragedi. När nån dör får det konsekvenser.

-Går du inte i skolan? -Ibland.

-Som förvirring... -Hon var olycklig. Gör det mig sårbar?

...uppror...

-...och ilska. -Jag slår in deras skallar!

Kvar finns bara ingredienserna till mer tragedi och våld.

Vad i helvete var det där?

-Passa dig. -Ska jag? Du är en jävla lögnare.

-Vill du ta om det där? -Du är en jävla lögnare!

Jag sa att ditt reportage skulle sändas i programmet. Det gjorde det.

-Du stal min story! -Den var viktig.

Den behövde en etablerad röst.

Du får gärna låtsas att jag stal den, men jag gav den en välbehövlig knuff.

Du vet inte vad jag gjorde för att få tag i den.

-Varje story kräver jobb. -Det var min story, mitt genombrott!

Jag skrev vartenda ord! Du tyckte inte att det var en bra story.

Du bevisade att jag hade fel. Vet du vilken möjlighet jag ger dig?

Du vann. Inse det, för helvete.

Mia.

Upptaget.

Jag letade efter dig efter Hegers lektion, men du har tydligen hoppat av.

Hon skrev att hon inte fick mappen. Jag mejlade henne. Du kan sluta låtsas.

Den kanske var dålig och hon ville undvika att såra dig. Sluta förfölja mig.

Jag litade på dig.

Varför det?

Diane Heger tänker starta en talkshow vid sidan om TNR.

Där ska hennes gäster prata om mental ohälsa.

Hon har nyligen avslöjat Charlotte Nowaks tragiska berättelse, som vi alla såg.

Hej, avhopparen.

Jag gav dig inte Alix Neimans mapp.

Det ledde till ett jobb. Sen slösade du bort det.

Jag visste redan det. Alix skickade ett mejl.

-Det var inte meningen. -Inte?

Du och jag har ett sällsynt drag gemensamt.

Målet är viktigast. Vi gör det som krävs.

Det finns massor av värdelösa kräk som Elliott.

Såna som tjatar om varenda liten etisk detalj som finns.

Du och jag vet...

...att storyn trumfar allt.

Därför hamnade du i tv.

Jaså? Jag såg bara dig.

Vet du var jag växte upp?

-Nej, berätta. -I Chino Hills i Kalifornien.

Pappa jobbade som skoputsare.

Han söp efter jobbet.

Jag och en kompis brukade åka till köpcentrumet.

Vi bara pratade och lät tiden gå.

Ibland ringde mamma på helgen.

Det var allt.

Jag visste att jag skulle nå hit och bli nån.

Pappa sa att jag hade oddsen emot mig.

En liten svart tjej.

Jag hade ingenting.

Ingen antar att man ska bli framgångsrik.

Om man trots allt lyckas

tror de att det beror på vem man är, inte ens bedrifter.

Man måste se till att de två sakerna smälter ihop.

Jag är Diane Heger, journalist och programledare för The night report.

Jag är intervjuvärldens järnslägga.

Det är den jag är.

Och det har jag åstadkommit. Det spelar ingen roll vad folk vet om.

Var det därför du stal min story?

Du kan låtsas att jag stal din story.

Men det var bara en amatörfilm utan mig.

Nowakungen mådde bra. Jag såg till att du pressade honom.

Jag såg till att du klippte reportaget på rätt sätt.

Det gjorde storyn bra.

Håll dig till mig, så får du jobb.

Sen klättrar du mot toppen.

Och såna som Alix Neiman och Kim Connolly...

...lär sitta på andra sidan av ditt bord.

De lär skratta, som om ni var bästa kompisar.

Det spelar ingen roll att du blåste dem.

Det spelar ingen roll att du har bränt broar.

Folk lär bygga nya broar åt dig.

Framgång är inte en belöning. Den är en tillgång.

Så länge folk vill ha nåt av dig...

...är du aldrig ensam.

Tillbaka till jobbet nu.

Journalism är inte ett yrke, utan en personlighet. Den måste vara det.

Man ska få fram obekväma sanningar.

Om man avslöjar de här sanningarna kan folks liv förändras.

Det krävs en viss sorts person.

De lär sitta på andra sidan av ditt bord.

De lär skratta, som om ni var bästa kompisar.

Det spelar ingen roll att du blåste dem.

Det spelar ingen roll att du har bränt broar.

Var det därför du stal min story?

Det finns massor av värdelösa kräk som Elliott.

...värdelösa kräk...

Ditt värdelösa kräk.

Du tjatar om varenda liten etisk detalj som finns.

Det var bara en amatörfilm utan mig.

Nowakungen mådde bra. Jag pressade honom.

Jag klippte reportaget på rätt sätt.

Det gjorde storyn bra.

Det är ett sällsynt drag att göra det som krävs.

Målet är viktigast.

Jag tänker klättra.

Det spelar ingen roll att jag blåste dig.

Strax på The night report.

Det spelar ingen roll att jag har bränt broar.

Det här är Kim. Lämna ett meddelande.

Folk lär bygga nya broar åt mig.

För jag är Diane Heger, programledare för The night report.

-Hej. -Jag är intervjuvärldens järnslägga.

Snälla.

Vi har fått in nyheter om den kända programledaren Diane Heger.

Du kan låtsas att jag stal din story.

Var är alla?

-Kate måste ersätta Diane. -Vad pratar du om?

Vad i helvete har du gjort? - När kan hon vara här?

God kväll. Jag heter Kate Merryweather. Det här är TNR.

Jag stal din story.

Tillbaka till jobbet nu.

Har ni nån kommentar till avslöjandet?

Hur många storyer har ni stulit eller redigerat missvisande?

Jag förnekar... Släpp fram mig.

Tänker ni be om ursäkt? Skäms ni för att ni stal storyn?

Undertexter: Sebastian Lilja