Original subtitles

Den här gången kommer han inte undan.

- Vad händer nu? - Det vanliga. Rosor från Antibes.

- Blommor till George Olsson. - Tack. Jag tar hand om dem.

- Varför måste han dö på sin födelsedag? - Det är inte jag som bestämmer.

Allt jag vet är att han mer eller mindre slutat leva.

- George? George! - Ja?

- "De tout mon coeur. Christine." - Jaha. Ja, ja.

Samma som förra året. Vad betyder det?

Samma som förra året. Grattis på födelsedagen.

Med ett stort rött hjärta med George? Kom igen.

Jag har mitt här. Hon har sitt där nere.

- När träffade du henne senast? - Det minns jag inte.

Idag ska du öppna själv.

Ja, må han leva! Ja, må han leva!

Ja, må han leva uti hundrade år och så vidare.

- Är det jag? Tackar. - Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Nu räcker det. Kom in.

Får jag börja med dig?

Det ska gå...

- Går det bra så där? - Ja. Tack.

- Så där... - Så.

Dyra droppar, det här.

- Tar du väl hand om George idag? - Stanna och ta ett glas.

Jag kan inte, men jag gör så här:

Grattis på födelsedagen. De tout mon coeur. Hutt, hutt!

- Oj, oj, - Ah!

Kaffekoppar står på bänken. Det är nytt socker i skålen.

- Vad roligt att dina barn kommer. - Ja, det är så roligt.

Vänta ska vi se. Här har du. Tack för idag.

Tack för idag.

- Stjäl hon fortfarande? - Som en korp. Värdesakerna är inlåsta.

- För helvete. - Det är inget kvar av värde.

Vad gör vi här, då? Va?

- Vilken jävla typ. - Att du låter henne hållas?

Det är svårt att hitta nån som både städar bra och är trevlig.

- Men jag fotograferar när hon stjäl. - Vad ska du med fotografier?

Om hon vill sluta, ska jag hota med polisanmälan.

- Röda rosor! - Sköt du ditt.

- Varför bjuder du inte hit damen? - Har du nån mer dum fråga?

- När kommer barnen? - Rätt fråga är: Varför kommer barnen?

- För att fira din födelsedag. - 73 är inget att fira, inte intressant.

När jag fyllde 70 fick jag ett julkort från Susanne-

- och Johan ringde två där senare. Jag vet inte varför de vill komma i år.

Din hjärtinfarkt. De blev väl påminda om...

- Om arvet. - Vad som är viktigt i livet.

Jag är inte viktig för dem i livet. Jag tror mer på döden. Skål.

Skål.

Snälla Laila, sluta. Jag gör så gott jag kan.

Du har huset och ungarna och ska få ditt underhåll-

- men jag var tvungen att betala skatten först.

Jag försöker inte smita. Lita på mig för en gångs skull.

Nej, gör inte det. Jag säljer utav helvete just nu.

Anmäla? Varför... Snälla Laila, lyssna nu. Hallå? Sn...

Fan!

Nytt godis från doktorn. Hjärttablett, gikttablett och urindrivande.

Hur fan blev det på det här viset? Jag är 25 här inne. Livet är i otakt.

När hjärnan är mogen för Beethoven, är kroppen klar för Bach.

Var inte rädd.

Det gör inte ont. Det är bara början på nåt annat.

- Så det här var allt? - Försöker du säga nåt?

Det var mitt liv.

- Det blir inte mer än så. - Så det... är därför du säljer?

- Säljer vad? - Jag hade inte tänkt ta upp det idag...

- Ska du flytta till henne? - Vad pratar du om?

- Jag har sett den i tidningen. - Sett vad då?

Annonsen! A-n-o-n-s-e-n.

A-n-n-o-n-s-e-n. Det stavas med två n. Du är 70 år och kan inte stava.

För övrigt har jag inte satt in nån annons.

- Är det här ditt hus eller inte? - Vad står det?

Varför har du en tidning som du inte kan läsa?

Läs!

Du begär 3,1 miljoner. Visning i eftermiddag mellan fem och sex.

- Jaha... - Minns du inte vad du har gjort?!

Det är därför gamarna är under inflygning.

Susanne!

- Vill du ha hjälp med väskorna? - Nej, det går bra. Hej då.

Hej.

Hej.

- Han klarar sig inte själv längre. - Det är hjärtat...

Han vet knappt vad han heter. I morgon vid lunch, då?

Lunch brukar vara en bra början. Då är alla glada och pigga.

- Han är så välkommen så. - Första betalningen kommer med honom.

- Välkomna tillbaka. - Tack ska du ha.

Vad har du sagt om pappa? Det är hjärtat...

- Hjärtat ger oss ingen plats. - Så personalen tror att han är senil?

När han väl är inne, är han den han är. Alla vill hit. Folk köar i åratal.

För att komma före måste man visa särskilda behov. Så här går det till.

Vet du vad som är den värsta skammen?

En ung författare på radion sa att den värsta skammen-

- var att inte vara älskad av sina föräldrar.

Men han hade fel.

Den värsta skammen är att inte vara älskad av sina barn.

Hur blev det så här?

Du är arg och ledsen.

Hur kan de komma på idén att annonsera ut mitt hem?

- Utan att tala med mig? - Och besviken på dina barn.

Det är en sak. Det är din känsla.

Men du bor här, i ditt eget hus. Det är verkligheten.

Och den kan ingen ta ifrån dig.

- Hur kan du vara så säker på det? - Så är det bara.

Ska vi gå och handla lunch?

Jag... Jag behöver vila lite.

Okej. De har extrapris på rökt lax.

- Och du kör ingenstans, eller hur? - Jag har inte kört bil på ett halvår.

Det var väl... själva fan!

Hallå? Det är samma sak som igår. Kan du komma hit?

Fördelarlocket sitter löst igen. Har du troll i garaget?

- Ja -Olof. - Varför gör han så?

Han har fått sitt körkort indraget och tål inte att jag kör som i min ungdom.

Jag ser grumligt på nära håll och klart på håll och så grumligt igen.

Du blir inte blind, men det här får du lära dig att leva med.

- Sätt i starkare glas. - Det går inte att göra såna glas.

Din näthinna spricker, krackelerar. Som om du tänker dig en mosaik.

Då uppstår olika synfenomen. Vågor, prickar, fläckar...

- Spöken. - Spöken?

Dag och natt. De kommer och går. Jag är van, men får inte vara i fred.

Du är kanske lite för mycket i fred?

- Vad ska du ha för det här? - Bara ett löfte.

- Vad då? - Att du slutar köra bil.

- Jag har inte kört bil på ett halvår. - Hur kom du hit, då?

- Jag gick. - Med bilnycklarna i handen?

- I så fall kan jag lika gärna dö. - Det gör vi andra om du fortsätter.

Ge mig nycklarna, så kör jag dig hem.

Du har kört bil idag! Säg inte emot!

Den stod parkerad åt andra hållet.

Har du tagit det här fotografiet?

Tigger du om stryk?

Här ser du mitt vardagsrum med teven som köptes för tre månader sen.

Och du är den enda som har varit här sen dess.

Och Maria.

Jag vill veta allt! Annars går jag till polisen med bilderna där du stjäl.

Har du smygfotat mig? Vad tror du polisen säger om det?

Du har gått bakom ryggen på mig!

Dina barn bad om hjälp. De är oroliga för dig.

Att jag ska leva för länge, ja.

Det lönar sig inte att stjäla mobilen, för Olof har gjort riktiga kopior.

Exakt hur planerar mina barn att lura mig?

Vad ska ni göra? När ska ni träffas? Berätta i detalj.

Skynda på! Gör som vi har sagt. Inga trick. Den här ska du använda.

Ska vi fira pappa eller inte?

Ja, må han leva! Ja, må han l...

George vilar sig lite. Välkomna. Det var inte igår.

- Nej. Tiden rusar. - Och vi med den.

- Och lilla Susanne... - Hur är det med pappa?

Ni får själva se. Stig in.

George?

George? De har kommit nu. Dina barn.

- Grattis. - Helena?

Men det är ju jag. Susanne.

- Ja, det ser jag väl. - Hur är det?

Du har blivit gammal.

- Tycker du? - Pappa...

Johan... Kan du beställa ett bra bord på restaurang i kväll?

Johan är så bra på att planera. Jo, det är du visst.

När du var nio år planerade du din födelsedag alldeles själv.

Mat och bordsplacering och lekar och musik.

Johan kan planera, han.

Hörde du att han kallade mig Helena? Han trodde jag var mamma.

Ja, jag hörde det. Kaffe och tårta om en kvart.

- Ser du att det är Napoleontårta? - Fyller du år? Grattis.

Du fyller år. 73 år.

Nu igen? Oj, vad tiden går. Oj, oj.

Här, pappa. Blås ut ljusen.

Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti hundrade år

Javisst ska han leva, javisst ska han leva

Javisst ska han leva uti hundrade år

Ett fyrfaldigt leve för Johan, han leve!

- Hurra! Hurra! - Pappa, det är du som fyller år.

Ja, det vet jag väl. Sluta tjata om det.

Tänk att du har blivit så gammal. Du ser inte alls ut som 73.

Vad är det som har hänt med pappa?

Vilken jävla tur att han har fått plats på hemmet.

När blev han så här gammal?

Ja, det har gått väldigt fort.

Vad är klockan? Jag ska träffa henne om en halvtimme.

Tar du hand om pappa?

Så ses vi efteråt, okej?

Pappa, är du klar att åka?

- Vi är snart framme vid grinden. - Jag ser det.

- Gör du? - Tack, jag klarar mig själv.

- Självklart, jag tänkte... - Tänk inte så mycket.

Ladies and gentlemen, varsågoda och stig in. Oj.

- Ålder går före skönhet. - Då väntar jag här.

- Du är rolig du, pappa. - Så.

Med barn som er måste man ha humor. Mycket humor.

Hörde du? Han lät som vanligt igen. Går han på nåt, eller?

Vem vet vad som rör sig i hans hjärna. Le och håll med bara. Här.

Sitter ni bra?

- Varför svänger du här? - Vi tänkte åka till mammas grav.

- Det är ju min födelsedag. - Men nu är familjen samlad.

- Vill du inte det? - Om ni måste, så...

Vad tycker du, pappa? Här eller här?

- Där blir bra. - Kom hit, så ser du bättre.

Sätt ner den där bara.

Nu är vi hungriga. -Eller hur, Olof?

Bli inte arg, mamma. Han är inte sig själv.

- Har du nyckeln? - Mm.

Jag stannar på visningen, och tar tillbaka nyckeln efteråt.

- Johan vill ha full koll. - Självklart. Här är de första.

- Hej och välkomna. - Tack.

Varsågod.

När livets vindar blåser hårt över djupa vatten-

- så har vårt hem alltid varit en trygg hamn att komma hem till.

Pappa, du har lyst upp vägen för oss som en...

...som en fyr i 73 år och det hoppas vi-

- att du ska göra i många år till. Tack, pappa.

Ett fyrfaldigt leve för pappa. Han leve. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Vänta, jag fixar det här.

Det var tider, det. Inget går upp mot 60-talet. Love and peace. Yeah, yeah.

- Yeah, yeah, yeah. - Yeah, yeah, yeah.

- Vad vet du om 60-talet? - Nähä...

Oj, jag tror faktiskt att jag är lite på örat.

- Jag kan hålla dig under armen. - Nej tack. Jag klarar mig själv.

Jag fortsätter in till mitt. Tack för en härlig middag och en trevlig kväll.

Hej, gamle gubbe. Hoppas du överlever natten.

Tack, gamle vän. Och mina kära, generösa barn. Det är mina barn.

- Titta på dem. Är de inte vackra? - Ja, så är det bara. Grattis.

God natt, allihop!

Nu vill jag ha ett glas mjölk och en korvsmörgås.

- Ska bli, kapten! - Hör på din syster, Johan.

- Hon vet hur man gläder en man. - Jag ska sträcka på benen, pappa.

"A George de tout mon coeur. Christine." Vem är hon?

"Av hela mitt hjärta. Christine." Kände mamma henne?

Visst gjorde hon det. Tack och god natt. Hälsa Johan detsamma.

Pappa? Vad fin du var i kväll. Snygg och rolig och klok.

Jag önskar så att vi två hade...

Det är så mycket vi inte vet om varandra.

Varför kom du aldrig in? Jag såg din bil på parkeringen flera gånger.

En gång var du på väg in genom vakten, men vände i grinden.

Jag klandrar dig inte, men varför kom du inte in? Jag såg att du försökte.

Nej...

Jag har inte varit nån vidare bra dotter. Förlåt.

För alla mina dumheter och felsteg.

De du gjort eller de du är på väg att göra?

- Hur gick visningen? - 14 spekulanter.

Men dörren gick inte att öppna. Vi kom inte in.

Så ingen har...? Jag öppnade ju dörren alldeles nyss.

Då är det fel på kopian. Du får gå tillbaka till låssmeden.

Jamen...

Vad fan...?

Johan fattar absolut ingenting.

Här är pengarna till tågbiljetten. Andra klass, pensionärsrabatt.

För att du inte ska bli frestad-

- har jag bilderna på när du stjäl här, tills George sitter på tåget.

Visningen blev inställd. Mäklaren kunde inte öppna dörren.

Det är inget fel på nyckeln. En mäklare som inte kan öppna en dörr!

- Var är pappa? - Han har lagt sig.

Vi måste ha hans underskrift på köpeavtalet.

- Hur hade du tänkt få den? - Han var lagom snurrig efter middagen.

- Nyss var han helt klar. - Vi tar det i morgon.

Deklarationen ska också skrivas på. Varför tittar du så där?

- Jag känner mig kriminell. - Det är väl inte första gången.

Du, jag har tagit mitt straff och aldrig lurat någon.

Bara din ende son på hela hans uppväxt.

Förlåt, det var dumt sagt. Jag är arg på pappa och det gick ut över dig.

- Kan vi inte hålla ihop de här dagarna? - Du och jag mot pappa?

- Litar du inte på din egen bror? - Jag känner att du är pressad.

Vem är du skyldig en massa pengar?

Okej... Ta hand om skiten själv, då.

För barnens skull...

Laila...

Nej. Inte ännu.

- ..."Befriade för allt." - Befriade från allt ansvar, heter det.

..."Befriade från allt ansvar för mig." Och sen?

Det är allt. Får jag pennan.

Tack.

- Ska du åka till... henne? - Jag åker inte till. Jag åker från.

Tåget går om tio minuter. Hoppa upp.

Japp. Så är det bara.

- Så. Av. Hoppa av! - Ja, ja.

Intercity tåget till Stockholm med avgångstid 7.05-

-avgår nu från spår ett.

- Tåget går! Kom igen! - Vänta. Jag orkar inte.

Kom. Kom igen.

- Sätt dig här. Sätt dig. - Jag behöver vila lite.

Var god tag plats. Stäng dörrarna.

- Håll i dig. - Jag håller i.

Vänta! Vänta!

Jävlar! Hjälp!

Det var i sista sekunden. Ge mig väskan.

Av.

Så, George.

- Vänta... Så. Tack. - Jag har gjort mitt. Hit med bilderna.

- De... De ligger i väskan. - Var är väskan?

- Den tog ju hon. - Var är hon?

Vad fan... Helvete!

- Varsågod. Här är väskan. - Tack för hjälpen.

- Och så biljetterna. - Biljetten.

- Jag hann inte köpa igår. - Då vill jag ha tillbaka mina pengar.

- De är slut. - Slut?

Jim tog dem.

- Stockholm, tack. - Tur och retur?

- Enkel. - Två enkla?

Jag ska inte till Stockholm. Var är första stoppet?

Här. Här får du en smörgås.

- Ge mig bilderna i stället. - Strax. Ta en korvsmörgås först.

- Gris. - Korv.

Grisen har till 99 % samma DNA som vi. Den är nästan människa.

Nu överdriver du lite, även om jag känner en hel del svin.

Grisarna lider innan de hamnar i din korv.

Lugna dig. Är jag en mördare för att jag äter en korvsmörgås?

Ät du. Slakta dina släktingar. Smaklig måltid.

Hit med bilderna!

- Vad är det här? - Alla foton jag tagit av dig.

- Har du inte sett bilderna? - Jag ser inte så bra.

- Är det dina bevis mot mig? - Ja.

De här? Sitter jag i skiten på ett tåg till ingenstans med en gubbjävel-

-som äter gris bara för de här?!

Johan?

- Va? - Vet du var pappa är?

Ja, det vet jag. Han lämnade ett litet brev åt er. Varsågoda.

- Läs högt. - Förlåt.

"Till mina barn -Susanne och Johan. Helena och jag hade förhoppningar."

"En del har ni infriat, andra inte."

"Vad ni försökt göra mot mig är en skam men den värsta skammen bär jag själv."

"Den att inte vara älskad av sina barn."

- Nu går vi hem. - "Jag har klarat mig själv i 73 år."

"Det gör jag också mina sista år."

"Ni är härmed befriade från allt ansvar för mig. Pappa."

- Vilket jävla ego. - Han visste. Igår.

Han vägrar vård. Han går hellre ut i bushen och dör som en gammal elefant.

Nästa Bredträsk.

- Jag känner ansvar för dig. - Skit i det. Jag drar.

Du kan inte vara helt utan pengar. Du ska få lite.

Var i Herrans namn...? Vad...

Stoppa tjuven! Det är hon där! Stoppa henne!

- Nej! Släpp mig! - Vi har henne.

Släpp!

Släpp mig!

Tack ska ni ha, grabbar. Bussigt. Ni kan släppa henne nu.

- Släpp mig! - Släpp henne.

- Tigger du stryk, eller? - Givakt!

Ni ska ha stort tack för hjälpen.

Men en riktig man behandlar aldrig en kvinna på det viset.

Manöver. Utgå.

- Tjena. Jag är ledsen att jag är sen. - Skit i det.

- Ungarna på dagis... - Den här gången måste det funka.

- Välkomna. Stig på. - Tack.

Ni behöver inte ta av er skorna. Välkomna. Kaffe finns i köket.

Ser ni ljuset i hallen? Representativt för hela... Välkommen.

Känn er som hemma. Det är meningen. Köket är till höger där inne.

- Kan du le lite? - Le?

Det är ett ansiktsuttryck. Man gör så här.

Du går på med försäljningen som om inget hade hänt.

Vad har hänt? Pappa är förbannad och har rymt.

Men han behöver fortfarande vård.

- Tyckte ni om det? - Du behöver vård.

Och det ska komma från dig?

Glöm inte att det var jag som fick ut dig i förtid.

De litar på mig, inte på dig.

Så. Men köpeavtalet är bara preliminärt tills pappan skrivit under.

Ska vi ses på ditt kontor i morgon klockan ett?

Det blir utmärkt. -Här kommer ni att trivas. Lilleman också.

"Vad ni försökt göra mot mig är en skam."

Tre miljoner ett hundra tusen. Shit.

Men fattar du inte?

Fattar inte du att det är över? Han vet. Han skriver aldrig under.

När han hör summan, ändrar han sig. Jag förtjänar en liten calva.

Att ändra sig strider mot hans karaktär.

Pengar gör underverk med folks karaktär.

Tala för dig själv.

Jag kan bli din syndabock. Du har tvekat, jag har drivit på.

Jag ska be om syndernas förlåtelse och kräla hela vägen till banken.

- Kan vi ge det en ärlig chans? - Ärlig?

Vi måste hitta pappa. Jag tror Olof vet mer än han säger.

Johan, det är över. Han har åkt! Jag skiter i det här nu.

- Hej då. - Okej. Du ber om det.

- Har du läst det här? - Ja.

- Fattar du inte vad som händer? - Han sa att mamma kände henne också.

Nån fransk änka ser sin chans. Hon kan få oss att mista halva arvet.

- Arvsskatten i Frankrike är 75 %. - Har du bara siffror i huvudet?

Stackars dig. Hej då.

Men vad fan...?

Pappa...

Ni tror att ni är smarta, men ni lurar inte er pappa. Och inte mig heller.

Snälla Olof, lyssna. Det är från hjärtkliniken.

"En mycket stark varning utfärdas från läkemedelsbolaget"-

- "som tillverkar din nya hjärtmedicin."

"Den kan framkalla hastigt blod- trycksfall med akut fara för livet."

"Kontakta oss omedelbart. Använd ej medicinen!"

Skulle du vilja hämta ett glas vatten åt mig?

Det ska ligga en adressbok här som vi har när vi skriver julkort.

Här är den.

Man kan inte leta planlöst. Han har väl fler vänner än dig?

Jag säger allt jag vet. Han har stark integritet, det har ni inte fattat.

- Prova att ringa hans mobil. - Sen när har pappa mobil?

Sen hjärtinfarkten. Jag gav den i present så han kan larma.

Omtänksamt. Vad är numret?

Tack.

Mobil ringer

Ja?

Akut fara? Den enda akuta faran för mig är ni två. Tror ni jag går på nåt sånt?

Jag vill inte ha mer med er att göra.

Har du huvudvärk?

- Hjärtvärk. Hur är det med din egen? - Egen vad då?

Hjärtvärk. Tyvärr hjälper inte min medicin mot din sort.

Sköt ditt. Inbilla dig inte att vi har nåt gemensamt.

- Jag känner ett visst ansvar. - Hör du illa?

Ja. När det behövs. Den där Jim är inte snäll mot dig.

Jag känner igen sorten. Min dotter blev ihop med en sån typ.

Hon vägrade lyssna på oss och allt gick rakt åt helvete.

Och du... stiger av nästa station och reser tillbaka till Luleå.

Och lägger dig på knä och ber om förlåtelse. Eller väntar han på dig-

-och ger dig en fet smäll direkt?

Maria!

Maria!

Vad håller ni på med?! Vet ni vad ett stopp kostar! Vem ska betala det?

Jag vill spåra en mobiltelefon. Min pappa har försvunnit.

Maria!

Det dröjer innan rusningstrafiken tar fart här...

Spara gubbskämten till pensionärs- föreningen, så slipper nån höra dem.

Jag har ingen rätt att klampa in i ditt privatliv. Jag skulle gjort som du.

Jag blir bara så förbannad när historien upprepar sig. Förlåt.

- Tar du emot min ursäkt? - Vad fan är du ute efter?

- Du har diskat och tvättat åt mig... - Sex?

Gör dig inte löjlig. Du finns i mitt liv mer än någon gjort sen min fru dog.

Tre timmar, tre dagar i veckan i tre år. Då kommer man varandra nära.

Man bygger förtroenden. Varför svek du mig?

Det är inte personligt. Jag stjäl från alla gamla jag jobbar hos.

Det var ju roligt att höra. Det har du gjort för annars så... tjoff!

Varför har du inte lämnat honom?

Därför att du har försökt. Och då kunde du inte visa dig ute på en vecka.

Därför höll du tyst om husaffären.

Du tänkte ta din del och rymma från honom.

Hur mycket skulle du få av mina barn?

Samma som mäklaren. Tre procent.

Jag har hjälpt dem skitmycket. Förlåt, om det är det du vill höra!

Om du tar en väg, så tar jag den andra. Välj. Då gör jag det. Ha ett bra liv.

Lyssna på mig en liten stund bara. Det är något jag måste hinna berätta.

Minns du vad du svarade när jag bad dig om just det?

"Jag har inte tid just nu. Jag kommer i morgon."

Det gjorde du inte. Jag dog ensam. Så varför skulle jag...

Förlåt mig, Daniel. Förlåt mig.

Nej tack.

Vad gillar du för musik?

- Hur mycket är jag skyldig? - Jag bjuder.

- Finns det en doktor i byn? - Jag har finfina grejer...

- En doktor. - Kanske jag kan hjälpa till?

Jag ser basmasten nu. Den andra bör ligga två kilometer västerut.

Kan jag få koordinaterna igen?

Diffar det på 500 meter borde vi se honom, för det är öppet landskap.

- Får du in signalerna från hans mobil? - Där! Titta. Stanna där.

Jo, det är pappas!

Men vad i helvete...?

- Vad gör du? - Ingen medicin.

Mobil ringer

Är det här er pappas?

- Ja, hallå? - Det är doktor Holmberg.

Det gäller en varning för Georges nya hjärtmedicin.

Han är...

Herregud!

Nej, bara hans ödmjuka tjänare. Du är inte i himlen, men det var nära.

- Var är jag? - På veterinärstationen.

- Hur kom jag hit? - Tacka henne för det.

Tack. Du räddade mitt liv.

Vi hittade dig i ett dike. Du hade låg puls, men den är bättre. Hur känns det?

- Bra. Någorlunda. - Tar du medicin?

Småkrämpor och för hjärtat, en ny som ska vara bra.

- Vad heter den? - Car... Car... Vänta.

- Var är min väska? - Jävlar.

- Pappa! - George!

Pappa!

- Pappa! - George!

Mobil ringer

- Hallå, det är Johan. - Prata tyst. Jag är med din pappa.

- Vad fan håller du på med? - Hur gick nästa visning?

- Var är du? - Vi tar det sen. Visningen?

Huset är sålt, men pappa måste skriva under. Jag har köpeavtalet.

Du, vi gör en ny deal. Du får fem procent.

- Jag ska ha femtio. - Femtio tusen?

- Femtio procent. - Är du galen?

Om jag ska ordna det här, ska jag ha hälften. Du har en chans -nu.

- En tredjedel? - Det är ingen förhandling.

- Då skiter vi i det. - Okej. Hälften är okej.

Jag behöver köpeavtalet. Jag är hundra meter uppåt vägen.

- Den här vägen? Pappa också? - Försök inte lura mig.

- Vad tror du om mig?! - Allting. Du har fem minuter på dig.

Kom ensam. Inga snutar.

- Johan? - Jävla bitch. -Pappa!

Stoppa in papperet här. Håll kvar polisen här så länge du kan.

Hur gör vi sen? Han får inte äta sin hjärtmedicin! Hör du? Du!

Men här är den ju. En ny sort. Ska vara mycket bra. Stabiliserar.

Kanske är nåt för grisar också? De lär ju vara 99 % som människor.

Trevligt med en bildad man. Grisar är de djur jag tycker mest om.

Lika intelligenta som treåriga barn. Skillnaden är till deras fördel.

- Och de har samma hjärtbesvär. - Prova de här på dem.

Cardomyl. De kan ju vara livsfarliga. Prata med din läkare innan du tar fler.

- George, vi måste åka. Nu. - Ja...

Tack för varningen. Nu har vi fått ett familjeproblem.

Vi behöver komma till närmaste järnvägsstation.

- Hur får man tag på en taxi? - Du måste ta det lugnt.

Jag mår fint nu. Vad är numret till taxi?

Vi har en som kör lite allt möjligt. Jag ringer och frågar.

Ja, kom. Kom, kom.

- Vad är det som är så roligt? - Livet.

Det är inte vad jag tänker på just nu.

- Vad blir jag skyldig? - Grisarnas vän är min vän.

Då får jag tacka så mycket.

Så där, ja. Boarding completed. Fasten your seatbelts.

Tutar

- Dra åt helvete! - Tror du att du är ensam på vägen?!

Kyrkoherden brukar bli klar på en halv- timme. Sen åker vi till tåget i stan.

- Det är 60 här. Du kör i 90. - Polisen stoppar inte en likbil.

Gud kallar hem sina barn i vilken fart han vill.

- Vi har hamnat med en knäppgök. - Det gör jag hela tiden.

- Vad är det? - Lunch.

- Vi har ju bara kört i tjugo minuter? - Jag äter alltid prick klockan tolv.

Sex, nio, tolv, femton, arton och tjugoett. Noll noll.

Jag tror på regelbundna matvanor. Och PKV.

- PKV? - Proteiner, kolhydrater och vitaminer.

Jag undviker fett och socker. Annars hamnar man där i förtid. Som Lundgren.

Han var en slarver. - Jo, det var du. Säg inte emot.

FS dygnet runt. Fett och socker.

Normalt bär fyra man kistan. Till honom behövs sex.

Här borta är det. Ah, vilket väder!

Många är rädda för döden.

Varför det? Döden är ju det normala tillståndet.

Vi är döda mycket längre än vi är levande. Inte sant?

Jag har aldrig tänkt på det sättet. - Har du?

- Har du kommit på det alldeles själv? - Man inspireras av andra tänkare.

- Buddha, Mohammed, Konfucius. - Inga fler?

Inte som håller. Livet är som en flygning.

Fasten your seatbelts. Boarding completed.

Några timmar i luften och sen tankning innan nästa själ ska ut och åka.

- Däremellan kommer min business in. - Hej och hå.

Joint efter maten?

- Du predikade ju renlevnad nyss. - Det här är rent. Ekologiskt.

- Jag vill ha. - Är det så klokt?

- Du blir klok. Får hjärnan att växa. - Och dig att tro på själavandring.

Det handlar inte om att tro.

Det är vetenskap. Sunt förnuft.

- Gräs får dig att känna det i kroppen. - Okej, men ge mig den där, då.

George, nej.

Coolt.

Ni skulle varit med 1968.

Vetenskap och sunt förnuft?

Energi försvinner aldrig, den omvandlas bara. Så är det i hela universum.

- Du finns kvar, i någon form. - Som ett spöke?

Swedenborg skriver om det. De fyller ut tomrummet mellan Gud och människan.

De jobbar extra för att betala av nåt som de gjort.

Visst har ni också nån gång känt nån märklig... närvaro?

Människan får göra sju resor åt olika håll innan hon kommer till evigheten.

- Om man misslyckas med en resa, då? - Då gör man om den tills den lyckas.

- Inget värre? - Helvetet och skärselden är propaganda.

- Djävulens påhitt. - Hur vet du allt detta?

- Jag pratar med dem. - Buddha, Mohammed och Konfucius?

- Med liken. De har mycket att berätta. - Pratar du med liken?

Det är de som pratar mest. De är pratsjuka, men folk lyssnar sällan.

Det är synd. Av dem kan vi lära oss nåt utöver det vanliga.

Som till exempel var himlen börjar. Är det där uppe?

Eller där? Kanske där marken slutar? Det skulle i så fall innebära...

...att vi redan är i himlen.

- Vad lär vi oss av de där liken? - Nu ska vi inte fastna i detaljer.

Alla levande varelser har sin uppgift. Människans är att bli klokare. Och god.

God? Det är samma som Gud på engelska.

God Gud. Good God.

Goodle-gid-god-gid-god

- George! George! - Yeah?

- Är du okej? Är du snurrig? - Shit, vad det tog!

Vi är tillbaka, Lundgren. Nästa hållplats Hoppets kapell.

Vågar vi åka med honom? Kanske bäst jag kör...

Jag ber dig köra när jag vill dö.

Kritiken mot min bilkörning är överdriven!

Tjena, Lars.

Axel... och Edith Axelsson, Frånö. Jaha, där hamnade ni.

- Vad säger du? - Jag pratar lite med de döda bara.

- Är du fortfarande hög? - Han har rätt.

De har en hel del att säga oss. Man tror livet är evigt, men det går fort.

Snart ligger jag där nere.

Och några andetag senare är det din tur. Att ligga där nere.

- Du skrämmer inte mig. Jag är 22. - Det är jag också.

Vissa morgnar tror jag att jag ska leva för alltid-

- med framtiden kvar, tills jag ser mig själv i rakspegeln. Det jag nu ser...

Var tacksam för att du fått bli så här gammal.

Det är så förbannat sorgligt.

Till vilken nytta då? Alla lurar sig själva.

Det här är allt som blir kvar efter oss. Det är resans mål.

En grav dit ingen går.

Står du och sörjer dig själv i förväg? Du lever nu. Nu!

- Nyp dig själv i armen, gubbe. - Aj!

Grattis, du lever! Hej!

Du är på väg söderut. Men inte till Stockholm.

- Du är på väg till henne, eller hur? - Vem pratar du om?

Vem lurar du? Till Christine.

Mobil ringer

Maria.

Jag går längre bort. Det är dålig täckning. -Hallå?

Är du det, George? På väg till Christine?

Mikaela Svensson.

Hej, Mikaela.

Det är George. Jojje.

Det här är ju förfärligt!

Nej, Mikaela, jag överger dig inte. Jag ska bara hämta...

Jag kan inte hetsa fram en underskrift. Han är ingen idiot.

Inte polisen heller. De har fått upp spåret.

- Johan! Vi ska åka nu. - Vi följer efter er. Kör småvägar.

Vi har en begravning först. Du måste hålla kvar polisen en timme.

Fan också!

Och han får inte äta av hjärtmedicinen, hör du det?

Vem pratar du med?

Jag mår inte bra. Hjärtat. Tänk om det är ärftligt? Jag måste vila ett tag.

Vad fan...?

George! Vad gör du? Vart ska du?!

Stopp! Nej!

Här ligger du bra och här får du sällskap. Vila i frid.

- Jag trodde du hade glömt mig. - Jag glömmer dig aldrig.

Du ska inte bli förkyld. Här.

Du är fin, George.

George!

Det har blivit lite komplikationer. Kan du följa med in så kan vi prata?

Jag förstår. Vad gäller saken?

Änkan vill att det sägs något fint-

- men ingen som känner honom har nåt gott att säga.

- Inte ens prästen. Du får bra betalt. - Jag vill inte ha betalt.

Jag kan säga något personligt. Vad lämnade han efter sig?

Bara elände. Han bedrog sin fru och svek sina barn.

Hela familjen är glad att han är död.

Lundgren vet själv. Dessutom är han okänslig för kritik.

Nånting gott har han väl gjort nån gång?

En gång slog han ihjäl en katt som hade blivit påkörd.

Eh... Ja.

En människas ord och handlingar är ibland svåra att förstå.

Åke Lundgren var en sådan man.

Vad han innerst inne kände-

- var och förblev en hemlighet även för maka och barn.

Men även den mest bevarade hemlighet kan röja sig i en detalj.

Jag tänker på händelsen med den påkörda katten.

Där, i sin barmhärtighetsgärning, visade Åke Lundgren-

- öppet den kärlek till det levande som han annars förvarade i ett låst rum.

Många förvarar det bästa av sig själva i låsta rum-

-och behöver hjälp för att öppna dem.

Och sker det inte i detta liv, sker det säkert i nästa. Eller nästa.

För i varje människa lever hoppet.

Och i detta är vi alla tillsammans med Åke Lundgren.

Tack.

- Det var vackert. Du gav dem en pappa. - Vi har jättebråttom nu.

En minut bara.

Du pratade om dig själv, eller hur?

Du har tid att göra nåt. Du dör inte i morgon.

Vill du övertyga mig om det här på en kyrkogård?

- Prata med dina barn. - Vi har glömt hur man gör.

- Visa dem, då. - Visa?

Gör nåt som betyder nåt.

- För vem? - För dem.

Vad skulle det vara?

- Ge barnen huset. - Aldrig i livet.

Let's go.

Så. Det tog lite tid. Nu kör vi.

- Det är för hjärtat. - Ditt eller pappas?

- Du och pappa är lika. - På vilken punkt?

Den som gör ont. Låtsas att den inte finns, så finns den inte.

Vad menar du med det?

"Till George av hela mitt hjärta. Christine." Hur länge har du vetat det?

Jag kom på honom när han pratade med henne i telefon.

- Han bad mig att inte säga nåt. - Hur länge sen var det?

- Kanske tio... - Tio år? När mamma levde?

Han lämnade aldrig mamma. Han var med henne till slutet.

Försvarar du pappa eller dig själv för att du aldrig sagt nåt?

Mamma och mig höll ni så långt utanför så vi trodde det var fel på oss!

Hennes pappa var rektor där uppe i snön-

-och ordnade jobb åt oss på läroverket.

Jag lyckades övertyga åtminstone ett par studenter-

- att franska var lika viktigt som älgjakt.

Så fick vi barnen och några fina år tillsammans-

-innan dimman smög sig in emellan oss.

Min Helena blev nån helt annan.

Hon slutade jobba, så det märktes inte mycket utåt.

Hon höll upp nån sorts Helena-skal inför andra.

För barnen... var det nog svårare.

Här... Här är hon året innan hon dog.

Vad vacker hon är.

Samma sommar som Helena och jag förlovade oss reste jag till Antibes-

-för att hålla franskan levande.

Christine gav privatlektioner.

Det ena gav det andra.

Plötsligt förstod jag att hon var mitt livs kärlek.

Jag reste hem för att göra slut med Helena.

Innan jag hann säga nåt, berättade hon att hon var med barn. Johan.

Jag kunde ju inte bara lämna henne.

Jag blev tvungen att göra slut med Christine i stället. Fast inte helt.

Vi fortsatte att träffas nån gång om året under flera år på olika ställen.

Fast aldrig här hemma. Där satte jag gränsen.

Han ville inte överge mamma. Hur skulle det se ut på skolan?

Vad säger du om det, Olof?

Japp, så är det bara.

Hur bara kunde ni lura mamma så?

Det var ett ständigt dåligt samvete.

Men det hon inte visste, led hon ju inte av.

Jag ville inte skada henne.

Ni karlar har en otrolig jävla förmåga att förlåta er själva.

Det är klart mamma blev sjuk. Hon kände att pappa bara låtsades älska henne.

Efter hand blev Helena så virrig att det blev svårare att resa bort.

Och kontakten med Christine bröts.

Tills Helena gick bort för tre år sen.

Kort därefter fick jag ett telefonsamtal en kväll.

När jag hörde Christines röst, blev jag stum.

Jag orkade inte börja om. Jag blev vettskrämd. Jag...

Jag låtsades att samtalet bröts.

Hon ringde inte upp igen.

Det är sen dess hon skickar rosor till varje födelsedag.

Hoppas han tar alla Cardomyl. Problemet blir löst och vi ärver hälften var.

Måste du vara så grov?

Varför ska jag vara så jävla präktig när ingen annan är det?!

Tjena grabbar. Förlåt att jag är sen.

Stationen ligger precis här bakom. Ni går dit på fem minuter. Är det okej?

- Tack för skjutsen. - Tack för talet.

Nästa går om en timme.

Då går vi och äter.

- Jag hämtar pizza. - Jag vill äta vid ett bord.

Jag undrar bara hur hon ser ut idag.

Det är inte för sent att ta reda på det.

Jag blir inte fri från det jag har gjort mot Helena.

Hon spökar med de andra.

Vilka andra?

Mikaela. Vi var tillsammans på 60-talet.

Hon älskade mig mer än jag henne. När jag ville fortsätta som vänner-

- hotade hon att ta livet av sig. Jag trodde henne inte.

Men så gjorde hon det.

Och när min bäste vän Daniel berättade att han var homosexuell-

- blev jag så chockad att jag övergav honom.

Han reste till Mykonos och levde ut sitt nya liv-

- men kom hem svårt sjuk i nåt nytt som ingen kunde bota.

Jag besökte honom aldrig.

Han ringde mig sin sista kväll i livet.

Jag svarade: "Jag har inte tid just nu. Jag kommer i morgon."

Men det gjorde jag inte.

- Ska Christine också bli ett spöke? - Det är komplicerat.

Säg bara vad du vill, innerst inne!

Halva livet har jag drömt om att kliva på tåget och säga:

En enkel till Antibes.

Om du vill, följer jag med och hjälper dig hitta henne.

- Gör du? - Om du hjälper mig först.

Javisst, gärna. Vad då?

Jag har skrivit en polisanmälan mot Jim.

Du som har sett hur han är... Vill du skriva under som vittne?

Gratulerar! Självklart, gärna. Bravo, Maria.

Jag hittar inte glasögonen, så om du vill...

Håll min hand, så jag träffar rätt bara.

Tack.

- Och sen? - Sen?

När du blivit av med Jim, vad vill du göra då?

Jag vill hitta min pappa. Han spelar trummor i olika band i New York.

- Vad vill du säga till honom? - Eftersom han är musiker så...

...kanske han förstår orden bättre om jag sjunger dem.

I woke that morning and I knew

My intuition told me I'd lost you

I heard your footsteps the last time

Telling myselt I'd be just fine

Fuck! How could I be so blind?

Okej. Tack. -Nån såg dem för en stund sen i Älvsbyn.

- Kom. - Nej. Nu är det nog.

Pappa!

De har varnat för din medicin! Den är livsfarlig. Vi trodde du var död.

- Jag är glad att göra er besvikna. - Snälla pappa, vad säger du?

Det bästa för er vore väl om jag tömde hela burken på en gång.

Då var ju problemet ur världen och huset ert.

Vi har tappat taget om varandra allihop under åren som gått.

Och nu vill ingen av oss vara tillsammans med de andra.

Vad tjänar det till att låtsas vara en lycklig familj?

Vi har en härva av felslagna förväntningar som inte kan redas ut.

Vi är helt enkelt en rakt igenom misslyckad familj-

-som bara gör varandra... illa.

Låt oss befria oss från varandra och bli glada.

Vi behöver inte varandra.

Susanne, ta vara på din nya chans.

Leta rätt på din son som inte vill träffa dig. Förklara dig.

Ursäkta dig inte. Förklara. Be att få börja om.

- Vi har ett ansvar... - Mot er själva.

Du har som alltid pengapanik. Sök upp kronofogden.

Lägg upp en avbetalningsplan. Skicka en lista på de tre värsta skulderna-

- så hjälper jag dig så gott jag kan. Du ska få ett litet förskott också.

Du ska få lika mycket, Susanne.

Jag har gjort er illa utan att riktigt ha förstått det.

Jag kan bara säga förlåt mig.

Jag begär inte att ni ska göra det, men jag vill ha det sagt.

Men gjort är gjort och mitt dåliga samvete hjälper ingen.

Nu gäller det att se framåt och göra det bästa av den tid som är kvar.

Ja... Det är slut på pappas tal.

- Hej på er. - Men vad ska du göra?

- Vi kan skicka julkort till varandra. - George, tåget går nu.

- George... - Olof, följ med. Jag betalar.

- Jag har ingen pyjamas. - Nu får du skärpa dig!

- Kör till. Japp, så är det. - Kom igen.

Pappa?

- Om du bara visste hur mycket jag... - Jag också.

Jag vände vid grinden för jag skämdes. Inte för dig men för vad jag gjort dig.

Men mest för allt jag inte gjort.

Efter allt vi gjort. Väljer han sin franska kärring före oss-

- är det rättvist att vi väljer huset före honom.

- Biljetterna, tack. - Vi hann inte köpa.

Jag betalar, men de andra får beställa själva.

Jag ska be att få en enkel till Antibes.

George.

Kom! Du får ta och snygga till dig.

- Vad önskas? - Fin...

- Bara rakning. - För kärleken.

Ta det lugnt. -Bara rakning, tack.

- Monsieur. För kärleken. - Tack.

Hur lät hon när du ringde? Mycket glad eller lite glad?

- Hon lät glad. - Vad spännande! Är du nervös?

Jag förstår det, men du är snygg. - Är han inte snygg?

- Jag kunde bli kär i dig... - Tyst. Det här är allvar.

Förlåt. -Du är snygg. Lycka till.

Vänta där. Ät lunch. Picassomuseet ligger till höger där.

Så. Varsågod. Och här. Så ses vi här igen klockan fyra.

Nu är du uppvärmd. Nu får Christine sköta resten.

- Betala och vänta på oss. - Du tänker väl inte...?

Det är klart. Jag tänker inte missa det här.

Johan ringer

- Jag kan inte prata just nu. - Vad fan håller du på med? Var är du?

Du ringde henne inte? Jag har vetat om henne i alla år.

Sånt känner en hustru.

Men jag sa inget, för jag ville inte släppa dig.

Det borde jag ha gjort. Jag gör det nu.

- Nu är hon borta. - Hon finns nånstans.

Du fick rosor på födelsedagen.

Jag är så ledsen för din skull.

Hon finns nånstans. Jag fick ju rosor på födelsedagen.

- Madame? - Ja?

- Det är ju Christine. - Är hon...?

Nej, men hon flyttade när maken dog.

Vi träffas sällan. Jag saknar henne mycket.

- Vet ni var hon bor nu? - Nej.

Men madame, det handlar om kärlek. Jag älskar henne.

- Kärlek? - Ja.

- Är ni George? - Ja.

- Har ni en penna? - Hon vill låna en penna.

Tack. Åk till Cours Massena 37.

- Cou... - Cours Massena 37.

- I gamla stan. - Precis.

26... Det borde vara här framme nånstans. Kom.

Här.

- Redan? - Voilà.

Merci, madame.

Merci.

Christine...

Det är du.

Det är jag. Och det är du?

Ja, det är jag.

Christine -Maria. Olof.

Så trevligt. Sätt er, jag bjuder på lunch.

- Hon vill bjuda på lunch. - Inte jag. Jag åker hem.

- Nu? Varför så bråttom? - Jag ska göra vad jag lovade mig själv.

Nej, inget tjafs. Hej då.

- Au revoir. - Au revoir.

- Hej. Har köparna kommit? - Ja. Jag kan ta avtalet.

Nej, jag vill säga en sak först.

- Okej, visa dem. - Det blev inte så som vi sa.

Er pappa skrev under, men det är jag som tar emot betalningen. Det står här.

Men vad fan!

- Vad har du gjort med pappa? - Får jag se.

"George W Bush" Det är fel George.

Då gäller detta. George har faxat underskrift och kontonummer i Antibes-

- dit summan går efter barnens avdrag, mäklararvode samt Marias tre procent.

Välkommen till familjen.

Susanne skrattar

Laila? Du har haft rätt hela tiden. Jag har ljugit om nästan allting.

Bra. Och alla har fått sina pengar?

Bra. Vi hörs om det praktiska senare. Hej.

Hej. Ska du med och spela boule?

- George? - Jag kommer!

Jag måste hjälpa Christine. I morgon, kanske.

- Hon kommer att hålla dig i form. - Var inte grov.

Huset är stort. Det finns två rum med egen ingång till dig.

Tackar, tackar. Merci, merci, men nej. Nu är det ni två.

Jag vill gärna ha nåt eget. Japp, så är det bara. Vi ses i kväll.

- Au revoir, madame. - Au revoir, monsieur.

Så du har också köpt en enkel...

Har du köpt en enkel biljett till Antibes?

Ja, jag läser svenska i Nice varje tisdag.

- Jag hoppades att du skulle komma. - Och om jag inte hade gjort det?

Men det har du.

Har du verkligen ingen returbiljett?

Nej. Bara en enkel till Antibes.

Och det är inte för sent?

Det är sent...

...men inte för sent.

Christine! Två moules frites!

George!