All language subtitles for Dungeons.And.Dragons.The.Book.Of.Vile.Darkness.2012.1080p.BluRay.x264-MAGiCAL

För 2000 år sen, stod Nhagruul
den Vidrige inför sin egen dödlighet.

Han var trollkarl och rebell
och spred förtvivlan kring sig-

- mot slutet av sitt välde.
Hans egen dödlighet förskräckte honom.

Uppslukad av hat mot allt levande-

- sålde Nhagruul sin själ
till demonerna i Avgrunden-

- så hans ondskefulla ande skulle leva
vidare efter att kroppen förruttnat.

I en ohyggligt ritual skalades
Nhagruuls hud av till att göra sidor.

Skelettet maldes ner till stoftet
som fäste bladen.

Hans blod blev bläcket, med vilket
en mest avskyvärda bok skrevs.

Alla som läste boken blev galna-

-så förvridna av kunskapen däri-

- att de inte kunde motstå
att bli uppslukade av ondskan.

Misär och blodspillan följde
i Nhagruuls lärjungars spår-

- medan de spred sin mästare
mörka dröm.

Vidriga och fasansfulla varelser
krälade fram från orena hålor.

De anslöt sig
till den febriga förgörelsen.

Städar och kungadöme i Karkoth
slukades av ondska-

- tills en krigarorden
reste sig ur askan.

De kallade sig
Riddarna av den Nya Solen.

De svor på
att återföra hopp till landet.

Deras hjärtans renhet var så mäktig
att ljusets gud Pelor-

- gav dem kraftfulla amuletter, som
kanalisereda hans rättfärdiga ljus.

Fyllda av det gudomliga ljuset
lyckades riddarna tränga igenom-

- mörkret som hade överskuggat
landet i 1200 år.

Men alla överväldigades inte
av deras storhet.

Nhagruuls lärjungar delade på boken
och övertygade tre giriga själar-

- att gömma den,
tills den kunde sammanfogas igen.

Bläcket upptäcktes och förstördes.

Trots åratal av sökande, fann man
dock aldrig sidorna och bokens pärm.

Fred härskade i århundraden.

Riddarna förblindades
av sin egen storhet.

Minnet av Nhagruul förbleknade-

-liksom kraften hos Pelors tjänare.

Riddarna skingrades
i den dåraktiga tron-

- att boken av vedervärdigt mörker
aldrig kunde bli hel igen.

Pelor, vi är här på årsdagen
av vår ed, för att förnya vårt löfte-

- och för att uppta
ännu en värdig själ i vår orden.

Grayson Azriel, stig fram.

Svär du, vid den allsmäktige Pelor...

- att ägna ditt liv åt att tjäna?
- Ja.

- Att ge upp alla världsliga ting?
- Ja.

Att försvara de svaga
och visa de onda barmhärtighet?

- Ja.
- Att över allt annat...

förbli ett hoppets ljus,
när allt annat ljus har slocknat?

Att aldrig ge efter för misströstan?

Mörkret kommer aldrig att segra.

Så länge ljuset inom mig härskar.

Höj ditt svärd,
för att motta Pelors välsignelse.

Kom tillbaka till lägret. De andra
har gjort en guldinsamling för dig.

Du är besviken
att obelisken inte erkände dig.

- Jag trodde att jag skulle väcka den.
- Som alla andra, de senaste 800 åren.

- Även jag.
- Jag svek dig ju.

- Du är fortfarande en riddare.
- En riddare?

Hälften av männen här
har knappt en mänsklig själ-

- ännu mindre en ädel sådan.
Folk skrattar åt oss.

Åtminstone de, som har hört talas
om oss. Varför bär vi ens de här?

- De gör ingenting.
- Du verkar arg för att det är fred.

Det är inte det.

Du trodde att det skulle vara
som i berättelserna.

Att Pelors kraft skulle strömma
in i dig från obelisken.

Den första riktiga Riddaren
av den Nya Solen på 800 år.

- Du visste att det kunde misslyckas.
- Inte för mig!

Jag trodde att jag var annorlunda.

Jag hade samma tankar när jag
vari din ålder. Jag sa samma sak.

Det min far sa då, hade hans far sagt
till honom, och jag säger det till dig:

Om du vill vara en riddare,
uppför dig som en riddare.

- Följ mig.
- Till slutet.

Far?

Pelor, välsigna mig med din kraft,
så att jag kan finna min far.

Din mest lojale
och rättfärdiga tjänare-

- har tagits av
det barbariska avskummet.

Nåväl.

Det är dags att betala.

Kom in.

Var inte blyg. Stäng dörren.

Du kan klä av dig bakom skynket.

- Jag vill bara prata.
- Det är dina pengar.

- Vad vill du prata om?
- Barbarer.

En av dem lämnade dig nyss.
Hur många är de?

- Vet du vart de är?
- Vad vill du dem?

De har min far. Jag måste hitta honom.

Varför skulle jag riskera
mitt eget skinn för att hjälpa dig?

Den är av guld.

- Den betyder inget för mig längre.
- Min bror var en av Riddarna.

Han dog ensam och utblottad.

- Hjälper du mig?
- Barbarerna skröt om en viktig fånge.

Vart förde de honom?

Det vet jag inte.

Du behöver mer än mod
för att befria din far.

Kom, min vän kan nog hjälpa dig.

- God kväll, Tumball.
- Hej, Carlotta.

- En ny vän?
- Är de inte alltid nya?

Välkommen till det äventyrliga valvet.
Total utförsäljning i dag.

- Inget prutade.
- Jag tar Kraftringen.

En innehållssäck, ett grymt svärd
och Nattrustningen.

- Av högsta klass?
- Naturligtvis.

Vem ska betala för allt det här?

Kan du räkna det, Carlotta?
Riddarna samlade ihop guldet till mig.

Gudarna ler mot dig.

Du kan väl ta och prova det här.

Dess skapare svär
att svärdet njuter av att utgjuta blod.

Fortfarande varmt från smedjan.

Och en flaska gift.

Jag är ingen lönnmördare, Carlotta.

Mald Thassalrot. Dödlig.

Den är till dig.

Om de skulle tortera dig.

En Shadar-kai-häxa anställer
legoknektar på Gröna Draken.

Hon, och barbarerna som tog din far,
betalas av samma uppdragsgivare.

Lord Shathrax.

De söker efter bitarna till
en urgammal relik.

Anslut dig till dem.
Få dem att lita på dig.

Med lite tur,
så leder häxan dig till din far.

Grayson.

Du kommer att angripas av ondska
som inte kan bekämpas med svärd.

Mitt hjärtas renhet
kan inte köpslås med.

- Allt har ett pris.
- Jag dör hellre.

- Det är lätt att säga nu.
- Allt jag har gjort har varit lätt.

Det är min far.

Det är bäst att du gömmer den där.
Ta den för att hämnas min bror.

Men håll den dold. Finner hon den,
så skär hon halsen av dig.

Kom hit.

Var stark.

Farväl.

"Öl."

Dvärgars öl.

- Vi tar skogsvägen till grottan.
- Och sen?

Ska vi fumla i mörkret som orcher?

Tänk om... nåt oförutsett händer dig?

Om jag säger var hornet finns, vad
hindrar er från att ta det utan mig?

Jag ger mitt hedersord.

Jag trodde inte
att lönnmördare fick skämta.

Humor är inte uppmuntrat
men inte förbjudet.

Tro inget annat än-

- att er starkaste motståndare
finns framför er.

Ert öde är upp till mig.

Jag har hört att ni söker
en stark svärdsarm.

Skulle det vara en arm?

Du kan nog tjänstgöra bättre på rygg
med de andra stjärtgossarna.

Vad gör du? Det är min stol!

Bara en dåre tror att detta sällskap-

-bryr sig om äganderätt till stolar.

Skräck är det värdefullaste vapnet.

Finns det inom dig
att vara skräckinjagande?

Ohyrans Herre har rätt.

Du måste förtjäna din plats
vid bordet.

Välj nån här.

Att döda kallblodigt.

Gör det, så kan du ansluta dig.

Du står på tröskeln till storhet. Du
ger ingen anledning att bli insläppt.

- Vet du vad vi söker?
- Jag bryr mig bara om belöning.

- Och hur jag ska spendera den oklokt.
- Belöningen är 5000 i guld.

- Och en tolftedel av det vi finner.
- En tolftedel?

- Ni är bara sex stycken.
- Och du är bara hälften av en man.

Jag är mer än tillräckligt för dig.

- Ursäkta mig.
- Vi väntar.

Jag tar hand om den där.

Är alla nöjda med en femtedel?

Du droppar blod på min karta.

Ja, Lord Shatrax. Vi är på väg.

Fem till antalet.

Tänk inte ens på det.

På vad då?

Shadar-kai kvinnor anser att vägen
till en mans hjärta är genom ryggen.

Det är inte hennes hjärta
jag är intresserad av.

Jag ska rista in det på din gravsten.

Det kan bli svårt med bara en hand.

Jag är duktig med båda händerna.
På att rista.

- Ska jag visa dig?
- Låt honom vara.

Drake!

Jag ville ertappa draken när den sov.
Det vi söker finns i hans grotta.

Vi låter den äta. Jag säg fem fångar.

Min erfarenhet är att en sån drake
behöver en timme att sluka en man.

- Fem timmar då.
- Fyra och en halv.

- En av fångarna var ett barn.
- Fyra och en halv, då.

Draken sover efter att ha frossat.

Varför anfaller vi inte nu,
innan den hinner återfå sin styrka?

Tala endast när du blir tilltalad.

Upp med dig, pojk.

Man kan inte sätta världen i brand
om man sitter ner.

Bezz. Se efter om draken sover.

Ett lik.

Ännu ett lik.

Draken sover.

Vad är det som händer?

Sök skydd.

- Var är pojken?
- Under raset.

- Han köpte vår seger med sitt liv.
- Ett fynd.

Ibland är det bäst att vara tyst,
så folk bara tror att du är en dåre.

- Talar du, så avlägsnar du allt tvivel.
- Hånar du mig?

Ja.

Tala endast när jag blir tilltalad?
Skulle inte tro det.

Drakdräpare!

Den här kan bli användbar.

- Är det allt?
- Allt av värde.

Vilken patetisk drake.

Inte undra på
att den var så lätt att döda.

- Sök efter fällor.
- Flytta på er.

Hornet som ska ljuda om framtiden.

Där solen ljus ska ersättas
av ett mystiskt mörker.

De svaga kommer att frysa.

Härskar gör de starka, modiga.

Veklingar, rädda för att döda,
kommer att se denna tid som grym.

Vi är en del av Karkoths
återvändande till storhet.

Den föregick begynnelsen,
de lagar som när all existens.

- Vad är det där?
- En av drakens fångar.

Det finns tre till. Den måste ha sövt
dem innan striden började.

- Hjälp mig, Wmak.
- Du tar order från mig, Vimak.

Jag sa aldrig nåt om slavar
eller mänskliga offer.

Jag tror att han avser att befria dem.
Duktig gosse, du lyssnade.

- Befria?
- Den himmelska malstenen säger...

Den som kräver medkänsla
förtjänar att dö.

Är din avsikt att befria de ovärdiga
människorna från sin undergång?

Om så är fallet,
tillät mig att bistå i ritualen.

Nej, ingen ritual!

Om vi tar dessa vrak levande
tillbaka till Little Silver Keep-

-så blir vi behandlade som hjältar.

- De kommer att ge oss allt vi vill ha.
- Det är en bra plan.

Hjälp honom med resten
av fångarna, Vimak.

Se till att inte kröka ett endaste
hårstrå på deras värdefulla huvuden.

Seith.

Öppna!

Vi dräpte draken.
Vi behöver mat, vatten och logi.

Vi avser inte att skada er.
Vi räddade tre av era medborgare.

- Delgar!? Är det du?
- Ja. De räddade oss.

Den här tillhör nog er.

Öppna portarna!

Draken är död!

- Du verkar rätt nöjd.
- Att dräpa en drake har den effekten.

Jag skar den här från dess svans
åt dig.

Endast de kraftfullaste dräparna
är förtjänta av att bära en sån trofé.

Ta den.

- Har du nånsin fångat en tvättbjörn?
- Nej.

Man lägger ett äpple inuti en låda,
skär ett hål i sidan.

Tvättbjörnen tar tag i äpplet
men kan inte dra ut huvudet.

Hålet är för litet.

Det dumma djuret
är så nöjd med äpplet-

- att det inte släpper taget.
När den väl ser stenen som faller-

-då är det för sent.

Drakdräpare.

Är det möjligt att dessa... människor
njuter av sin enkelhet?

Nej, deras enda syfte är att utgöra
ett mjukt mål för mitt hårda stål.

Endast då kan de vara kompletta.

Beskåda.

Är du Ryals fru?

- Ja.
- Jag beklagar hans bortgång.

Jag är säker på att han ville
att du skulle ha denna.

- Tack så mycket.
- Det är pappas.

Ta hand om din mor.
Nu är du mannen i huset.

- Mamma.
- Ta ut den härifrån!

Dansa med mig.

Här, håll om mig så här.

Det är inte så illa, eller hur?

Följ med mig hem i natt.

Alla de andra pojkarna här
är så tråkiga. Bönder, smeder.

- Jag svor en ed till min far.
- Han kommer aldrig att få veta.

Jag kan inte.

- Jag är inte den du tror.
- Jo, det är du.

Kom, så får vi det överstökat.

De starka ger sig på de svaga.
Utan medömkan eller ånger.

Stark. Svag.

Rör dig inte ur Häcken.

Maskinen är redo att utvinna
flytande smärta, Lord Shathrax.

Far!

Du räddade mitt liv. Enligt Shadar-kai
lag tillhör min kropp dig.

Du kan ta för dig, hur du än behagar.

Vill du ha mig i sängen?

- Nej.
- Jaha.

- Ta mig.
- Ställ dig upp.

Klä på dig-

Klä på mig?

- Avfärdar du mig?
- Vad vill du?

Jag undslapp skuggornas pyramid.

Ett trolls sista andetag var mot mitt
ansikte, med min kniv i hans mage.

Min kniv.

Tror du att jag godtar
ett avvisande från en människopojke?

Du sa att jag fick ta för mig
hur jag än ville.

Jag väljer att ta din stolthet.

- Mitt begär är att se dig ödmjuk.
- Nej.

Jag kan se det i dina ögon.

Du vill ha mer än min förödmjukelse.

Ditt hjärta slår snabbare än en hares.

Du vill ha det, men du tar det inte.

Varför?

Vad är det du döljer?

Jag litar inte på dig.

Vi färdas till Shathrax fästning
utan dig.

Farväl.

Nej.

Du tycker om att uppvakta döden.

Det gillar jag.

Det gör livet vän att leva, eller hur?

- Har du skatten?
- Allt som fanns.

Vi möts vid portarna.

Wmak.

Den är låst. Från utsidan.

Håll er lugna!

- Öppna portarna.
- Portarna?

Jag skulle göra det, men vår
ståthållare verkar ha halsen avskuren.

Liksom sex andra.

Det är bara en försmak på vad som
händer om du inte öppnar portarna.

Vi avslutar det som draken påbörjade
och störtar murarna omkring er.

Ingen av er kommer att överleva.

Tänk på barnen.

Ni dödar vår: folk och tror att vi ska
låta er gå härifrån med våra skatter?

Se det som betalning
för att vi dödade draken.

Då dör vi hellre i strid,
än svälter som djur.

- Men ni kommer också att dö.
- Sikta på Shadar-kai-häxan!

Döda henne först!

Öppna portarna innan jag spränger
halsbandet och de får torka upp dig!

Då möter jag min skapare
utan skam i hjärtat.

Jag räknar till fem!

Angrip då!

Ett.

Två.

- Tre.
- Stopp!

Vi återlämnar hälften av skatten.

- Om ni öppnar portarna.
- Det nästa du säger blir ditt sista.

Jag har hellre hälften
tillsammans med dig!

- De dödade draken, ge dem hälften.
- Vi har haft tillräckligt med problem.

Det verkar som om de
som stöder oss har talat.

Jag visste inte att jag hade nåt stöd.

Låt lugnare huvuden råda.

Ta hälften av skatten.

Gå i fred.

- Jag är inte den du tror, Delgar!
- Vem är du?

Ni måste vara tysta,
jag ska hjälpa er.

Det borde finns en utgång längre
fram, sedan springer vi ut i skogen.

- Vilken är er favoritskogsvarelse?
- Zombies.

Zombies? Det är det sista vi vill se.

Jag sa att zombies var elaka,
men han lyssnade inte.

Din syster har rätt. Enhörningar, då?

- Enhörningar är för flickor.
- De kan hjälpa oss.

I skogen får ni hålla ögonen öppna.

Säg till om ni ser en. Okej?

- Låt oss gå, Akordia.
- Har du sett Grayson?

Nej. Vi måste lämna den här platsen.
Innan allt blir övertänt.

- Ni kan gå.
- Han är antagligen död.

- Jag kommer i kapp er.
- Du slösar ditt liv på en pojkspoling!

En människopojke?
Det är inte så storartat.

Ett ord om detta till nån
och jag grillar dina ben.

Så ska det låta.

Det här är ditt verk.
Du ska stå till svars.

Hade det funnits rättvisa,
så hade det skett för längesen.

Dåren som svär trohet till en gud
som inte existerar förtjänar sitt öde!

Tack, Pelor!
Du har öppnat mina ögon.

Det är dags att dela upp skatten.

Totalt är det 60000 i guld
och ädla stenar.

Nästan 12000 åt oss var.
Mer än belöningen.

Mer än tillräckligt för mig.

Till dig, ett mäktigt svärd.

Det var din idé att återvända
till Little Silver.

Ta emot det.

Känn efter hur det känns.

- Shathrax, då?
- Jag säljer hornet till lönnmördaren.

- Du kan följa med honom om du vill.
- Drick mitt blod i alliansritualen...

och du kan få bli min uppassare.

Eller så kan du följa med mig
till Gloomwrought.

Vi kan skrämma de slöa maskarna.

Äventyr, strider,
ära bortom alla fantasier.

Vi delar upp skatten i morgon.

Du behöver inte bestämma dig nu.
Låt mig övertyga dig.

Lämna mig inte!

Min son!

Jag kan inte sova.

Inte det?

Du har guld. Du har en flicka.

Du måste lära dig att njuta av livet
lika mycket som du riskerar det.

- Vad ska du spendera din andel på?
- När jag var barn...

drabbades min by av en lavin.

Min familj dog. Jag blev skadad.

Hövdingen fördrev mig.

Han sa att min familj hade varit svag.

Sen dess har jag drömt om
endast en sak.

Att se deras huvuden grillas över
en öppen eld.

Inte för att de hade fel,
utan för att de hade rätt.

Förtjänar de som är svaga
sin låga ställning?

Har det nånsin varit annorlunda?
Lejon angriper varandra.

En lavin, ännu mindre medlidsam än
den förra, kommer att drabba byn.

Jag ska tvätta bort skammen av min
familjs svaghet genom att döda alla.

Med mitt guld ska jag sen bygga upp
en ny by.

Det är en bra dröm.

För hövding Vimak.

För hövding Vimak.

Gift? Thassalrot.

Lönnmördare.

En tvålmeters jätte försvinner-

- med 60000 i guld,
och ingen märker nåt?

- Inga fotavtryck? Inget?
- Vi har fortfarande hornet.

Vi fortsätter och hämtar belöningen
från Shathrax.

Shathrax. Jag är trött på
att höra hans namn från dina läppar.

Varför vill du så gärna träffa honom?

- Det här har löst sig bra för dig.
- Hornet är mitt.

- Vi hade ett avtal.
- Ett avtal?

Ge mig din del av skatten
och du får ta hornet.

Ingen skatt?

Då blir det inget avtal.

Ge mig hornet!

Om du vill slå följe med mig,
underkasta dig. Ingå alliansritualen.

Vad händer annars?

- Jag dödar honom.
- Gör det, jag knäböjer aldrig för dig.

Som du vill.

Det var en bluff.

Jag tänkte aldrig döda honom.

Säg åt henne att hela mig.

Hon lyssnar på dig.

Jag ber dig.

Nåd!

Nej.

Tillbaka till ursprungsplanen. Vi
slutför uppdraget och möter Shathrax.

Runorna är i Himmelsk skrift.

"Endast i mörkret kan du se din själ."

Nhagruul.

Vad är det där?

Ett odött barn.

Förrådd under sin livstid av den
som skulle skydda henne.

Jag är hungrig!

Jag är hungrig!

- Vad äter den?
- Den livnär sig på negativ energi.

Ondska, fruktan. vänlighet och
medkänsla är som gift för den.

Min mage värker.

Ge mig lite mat, så får ni en belöning.

Vi måste visa att våra hjärtan saknar
anständighet.

Du först, Bezz.

Låt dig väl smaka.

Är hon inte bedårande?

Det räcker, Bezz.

Det räcker!

Mer!

Mer!

Grayson.

Gå fram, Grayson.

Grayson.

Gör det, eller så hugger jag av
din hand och gör det åt dig.

Du har gjort hemska saker.

Du klarade det.

Men det var väl
när du mördade Wmak.

Kärlek!

Kärlek!

Det gör ont!

Döda dem, far!

Du är skadad. Var det mitt fel?

Ja.

Synd att det inte lämnar ett ärr.

Vi har pärmen.

Ja, vi är redo.

Ja, lord Shathrax.
Little Silver Keep. Röd.

- Grayson.
- Du har varit avgörande i händelser...

som kommer att förändra Karkoth
för alltid. Du blir legendarisk.

Ditt namn kommer att leva
så länge landet är en vildmark-

- där de galna styr
och de kloka blir slukade.

Välkommen till Shadowfell.
Hänge dig åt dina mörkaste begär-

- utan fruktan för repressalier
eller fördömande.

Återskapelseceremonin
påbörjas vid midnatt.

Far!

Far!

Far!

Far!

- Grayson?
- Ja, det är jag.

- Min son.
- Min son?!

Shathrax bad mig att se till fången
och detta vrak kallar dig sin son?

Hur känner denna Shadar-kai-
styggelse dig, Grayson?

Det jag vet om honom skulle få dig
att rygga tillbaka, gamling.

Jag kan förklara.

Vad har du gjort?

- Vad har hänt med min son?
- Vi måste gå, far!

Jag går ingenstans innan du berättar
vad det är som händer här.

Jag har förrätt varenda ed, mördat,
förnekat en fiende nåd.

Jag har sett fruktansvärda saker.

Så jag tvekar inte
att släpa dig härifrån om jag måste!

Döm mig om du vill,
men jag vägrar att inte rädda dig nu.

Jag följer med, men inte för att du
beordrar mig som en slav.

Ut genom fönstret, far.

Grayson... Du måste förgöra mig.

Shathrax återskapar boken.

Han har funnit sidorna. Han ämnar att
dra smärtan ur mig att skriva med.

- När de väl har pärmen...
- De har pärmen.

Nej...

Grayson! Nell-

Det var enda sättet att rädda dig.

Rädda mig? Till vilket pris?

Du säger att du har syndat, begått
hemska brott. Vad är då ännu ett?

Vi ska ju vara hoppets ljus!

Ljuset har slocknat inom dig,
Grayson.

Tänk på allt lidande.
För mig, för alla människor i Karkoth.

Om du inte dödar mig,
så gör jag det själv.

Gör det!

Innan det är för sent.

Varenda skamlig sak jag har gjort
för ett större mål-

-har fört mig hit.

Ska jag förgöra det jag älskar mest?

Då är jag ett odjur,
inte bättre än de utanför dörren.

Nej, jag tänker inte döda dig, far.

Låt oss strida! Strid vid min sida.

Till döden om så nödvändigt.

Även om vi fångas och boken
återskapas, så länge ett ljus brinner-

-kan de aldrig segra.

Kom, om ni vågar!

Jag är Grayson Azriel,
drakdräpare och svalt i hjärtat!

Se!

Det är mannen som ger amuletten
dess kraft. Inte tvärtom.

Din son var värd hundra som du.

Jag försökte varna dig.

Men du hörde inte på.

Mitt sätt är det enda för att överleva
iden här världen.

Jag hade varit en bättre far åt dig
än den här värdelösa dåren.

Förbered honom för tömning.

Det var honom du ville ha hela tiden.

Den första sanne Riddaren
av den Nya Solen, på 800 år.

Han flytande smärta kommer
att skriva den nya boken.

Du utnyttjade mig från första stund.
Ljög för mig. Lekte med mitt liv.

Bara för att komma åt honom.

Det stämmer.

Trösta dig med att inget straff
du utmäter-

- kan vara lika smärtsamt
som det som väntar honom.

I natt inleder vi
en ny tidsålder av mörker.

Det vissa kallar mörker
kallar jag de mäktigas klättring.

Rännstenarna kommer att fyllas
av blod från de svaga och fega.

Nån kommer att hejda er!

Även om det så tar 1000 år.
En ny orden kommer att resa sig.

Utmärkt, inte ens nu inser du-

-att alla dina val tjänar min plan.

Töm honom, innan sanningen smittar
av sig på hans rena hjärta.

Låt mörkret falla.

Mer.

Min gosse.

Följ med mig till Gloomwrought.

Vi tvingar vår seger över Shathrax
ner i deras hals.

- De får kvävas på våra dåd.
- Och sen?

Mer av detsamma.
Ett liv som är vän att leva.

Jag kan inte.

Jag måste fortsätta med mina
åtaganden som riddare.

Så tråkigt.

Kanske det.

Om våra vägar möts igen,
kommer du att försöka döda mig?

Bara i självförsvar.

Jag kan inte lova nåt.

Farväl.

Översättning: K. Bohlin Kucharska