Original subtitles

Jorden anropar Barry...

- Barry! - Vad är det?

Kontrolltornet anropar major Barry. Lyssnar du?

Trollet Esther försöker lura oss.

Burmeser kommer till USA och låtsas vara buddhister.

De begär asyl och bor på templet tills de får uppehållstillstånd.

Sen går de med i burmesiska maffian. Klostren tar hit soldater och droger.

- Det är en genialisk plan. - Nej, hon är inget geni.

Det är en hyfsad plan, men hon kom inte på den. Titta bara på henne.

Titta på Cristobals ansikte. Det är ett rop på hjälp.

Du går in och skjuter henne i hennes vattenmelonstora ansikte -

- med... den här.

Min familj skickade den som ett hot. Om de får den med Esthers blod på...

...kan Hank återhämta sig.

Får den med hennes blod på? Hur...?

Vill du att jag ska gräva ut kulan ur skallen på henne?

Det går inte. Så funkar inte kulor.

Okej, men skjut henne när hon har en tjock bok bakom sig.

Den går genom huvudet och in i boken. Du tar med dig kulan. Enkelt.

Ska jag få henne att läsa en tjock bok och skjuta henne i bakhuvudet?

Jag förstår vad du menar. Det är kaka på kaka.

Alla måste få veta att Hank gjorde det här. Så ta den nu.

Är jag ond?

- Va? - Är jag en ondskefull person?

Ja, herregud... Absolut! Säger jag inte det tillräckligt ofta?

Du är grymmast av alla!

Jag njuter inte av att döda. Det vet du, va?

Jag blir hungrig av att snacka. Vet du vad jag är sugen på?

Kött från Yoshinoya.

Vad fan?

Hej, Loach! Vilket leende. Är det ditt ex?

Vem...? Är det den nya killen? Han är snygg.

Man vill ju att de hittar en fuling.

Vad har jag sagt om mitt kontor?

Jag går ut igen. Okej...

Knack, knack. Jag har packat för resan.

- Vilken resa? - Till Cleveland. Förhöret av Fuches.

- Du ska inte åka till Cleveland. - Va? Du får inte åka ensam.

Moss var min partner. Det här är personligt.

Jag gör det här ensam.

Är det allt? Har din fru tagit allt bagage?

Tyvärr, men en tvilling kvävde den andra i livmodern.

- Nej! - Hur kan Gud låta något sånt ske?

Han kanske ville att vi bara skulle ha ett barn.

- En flicka. - Vad gör de?

Alla blev avundsjuka på dig och ville visa upp sin egen smärta.

En tävling i sorg.

- Vi döper henne till... Natalie. - Natalie.

Vänta...

Jag vet att du bara var ett foster. Men liknar det din erfarenhet?

Ja, såvitt jag minns.

- Vem står på tur? - Jag! Antonio.

Jag vill gärna smaka på hans taco.

Åh, nej! Jag spillde stark sås på vristen.

Dios mio!

Det räcker. Sluta!

Doktorn! Kommer mitt ben att bli bra?

Din pitbull bet igenom senan.

- Hälsenan. - Hälsenan.

Din fotbollskarriär är över. Tyvärr.

Brum, brum...

Grabben... Mamma och jag ska skiljas.

Det är inte ditt fel. Vi har bara utvecklats åt olika håll.

Men vi älskar dig, lille Eric.

Ta nu bort liken, din sjuka seriemördare!

Så var det inte!

Vilken dag! Det var en riktig resa med läkare som gav tråkiga besked.

Men jag vet inte om ni kan mäta er med Barrys insats.

- Han har ju varit med i ett krig. - Vilken tur!

Ja, Barry välsignades med möjligheten att bevittna krigets ohygglighet.

Ni hade säkert gärna velat sitta i skiten med honom.

Men det här är skillnaden...

Barry... Du berättade din historia med stor sårbarhet och ärlighet.

Jag vet att det är svårt att se er själva i våra övningar.

Vi kanske ska utmana oss själva att upptäcka oss själva?

Vi kanske ska skriva våra egna stycken -

- med hjälp av ögonblick ur livet som har format oss?

Vi kanske inte ska upphöja en annan författares karaktär -

- utan faktiskt skriva vår egen?

Det kanske ska handla om oss själva för en gångs skull?

Du ska berätta historien från Afghanistan.

Ni andra ska hitta ert ögonblick med fårknullarna.

Sen sätter vi ihop alla i en föreställning inför betalande publik.

Det är ert nya uppdrag, mina damer och herrar. Ställer ni upp?

Sätt fart, då!

Vart ska du, Sally? Du har inte uppträtt än.

Kan jag göra det nästa gång? Jag har ett möte. På Gersh.

Är det viktigare än att visa din sanning inför gruppen?

Mina nya agenter har gjort en rulle med alla mina klipp.

- Vi vet vad det är. - Det är så roligt!

Ursäkta. Men ni var duktiga.

Ni andra får ta en paus.

- Mr Cousineau? - Hej, menige Pyle.

- Hur är det? - Kalla mig inte så.

Din historia... Jag har en idé.

Det finns något som kallas Dennehy-ballong.

En stomipåse full med blod som Brian Dennehy använde i "Dödsfällan".

När han blev skjuten så...

Jag måste väl inte berätta historien från i går inför publik?

- Givetvis inte. - Bra. Tack.

- Det är bara början. - Fan!

Under repetitionerna kommer du nog på mer invecklade och sjuka detaljer.

De måste vi få höra.

Ja, men ni sa att det är en historia som definierar oss.

Och jag är inte den personen.

Jag förstår att du är nervös.

Men jag vill inte höra ett ord om att byta den mot något mindre fängslande.

Ni, sir, ska göra Afghanistan.

- Jag ville berätta om mötet med er. - Fortsätt.

Att få vara med och se er undervisa...

Vill du berätta om hur du träffade mig?

- Ja. - Det tillåter jag.

Okej, vad bra. Det blir mycket bättre än Afghanistan.

Jag kan gärna vara delaktig, eller så står jag vid sidan av.

Det går bra vilket som.

- Jag behöver nog inte... - Men vem vet mer om mig än jag?

Ni behöver inte vara delaktig. Jag var med, så jag minns...

Jag har klippböcker.

Jag har dagböcker, bilder och inspelningar. I mängder.

Det är bra ändå, mr Cousineau. Tack.

Jag ringer Natalie och skickar henne till förrådet ändå.

- Okej. - Bara utifall att.

- För att hämta banden! - Ja.

Om någon ringer eller knackar på ignorerar du dem bara.

Du och Emily stannar här. Det är snart över.

- Det måste finnas något jag kan göra. - Det gör det.

Låt mig sköta det här.

Ni har tvingats övervinna kvinnohat...

...motgångar och sexism för att komma så här långt.

Ni har inte fått något gratis. Ni har förtjänat det.

Gratulerar, mina damer. Ni är mina främsta åklagare.

Vi ska inte göra er besviken, McGarrity.

- Det vet jag. - Ni har ett möte nu klockan tre, sir.

Säg åt dem att vänta! Jag pratar med mina främsta åklagare.

- Ursäkta. - Varför blev det ingen serie?

Vi är omringade. Hur ska vi komma hem, pappa?

- Vi får springa. - Springa? Då är vi dödens!

- Lyssna på pappa, Nathan. - Tack, älskling.

Så bra!

Du är så bra, jag glömmer bort att det är en roll.

Du blev... vad hette hon?

- I manuset stod det "hustru". - Du gjorde det bra. Vi älskade det.

Men strunt i det. Vad tycker du?

Det är fantastiskt. Tack så mycket. Jag har haft tur.

Du får massor av bokningar. Du borde komma hit oftare.

Ursäkta, men Mike och jag måste gå. Receptionen ordnar med parkeringen.

- Du hittar väl ut? - Ja.

Stanna, Sally. - Ni kan gå. Jag följer henne ut.

Så jävla roligt!

- Du avskyr det. - Jag...

När jag ser allt hopklippt...

Rollerna framhäver inte din talang.

Jag kan lägga mer på bordet än bara frukosten.

Frukosten? Jag älskar verkligen dig.

- Jag vill bara göra dig nöjd. - Okej. Vad gör vi, då?

Vi gör så här: Vi följer spelets regler.

Nej, lyssna nu.

Innan Jennifer Lawrence blev JLaw spelade hon dottern i en sitcom.

- Okej? - Ja.

Man får bra roller i sinom tid. Men du måste hålla ut.

Det är frustrerande, men det är så branschen fungerar.

- Okej? - Ja.

- Är det en bra plan? - Ja.

- Ja, så gör vi. Tack, Lindsay. - Det var så lite.

Hej. Monroe Fuches.

Tack.

Monroe Fuches?

Nej.

Kriminalassistent Loach. Jag har några frågor.

Ja.

Jag har hittat er tand på platsen där fyra mord gäde rum.

Hur kommer det sig?

Det var lustigt. Jag tänkte ringa polisen om det.

En dag när jag vaknade var den borta. Jag vet inte vart den tog vägen.

- Vet ni inte? - Nej, ingen aning.

Okej, jag ska inte ljuga. Jag var med en kvinna.

Jag tror att medan jag sov... så drog hon ut den.

Varför det?

Vem vet vad prostituerade från utlandet gör?

Hon kan väl ha tagit den som någon sorts trofé.

Som en elefantbete eller ett noshörningshorn.

Kanske ville hon mala ner den. Jag vet inte hur de tänker.

Så, om vi utgår från det...

Hur hamnade den i Pazars garage?

Tja... Hon kan ha tagit med sig den på sin runda och lämnat den där.

De har nog inte rundor.

Visst, men poliser borde titta på alla möjligheter.

Känner ni den här killen?

Är det en kille? Han ser lite androgyn ut.

Han heter Barry Block, men egentligen Barry Berkman.

Han kommer från Cleveland, som ni.

Jaha. Jag har aldrig sett honom förr.

Då såg ni honom inte mörda Pazar?

Jag känner inte den här idioten och jag skiter i Pazar.

Ja...

Jag skiter också i Pazar. Men vet ni vad jag bryr mig om?

Jag vill hitta den som dödade min partner, Janice Moss.

Och jag tror att den här killen kan ha varit inblandad i det.

Han kan vara en polismördare.

Om jag får veta att ni har minsta lilla med den killen att göra -

- och då menar jag på något vis alls, så får ni fängelse.

Är det förstått?

Nej, nej... Kom igen!

- Jag tryckte på knappen! - Inte enligt spelet.

Jo, jag trycker ju på knappen.

- Hej, killar. - Inte nu, rumskompis.

Jag köpte bröd och makaroner. Och Gatorade, Jermaine.

Schysst. Tack, B.

Jag har ont om pengar. Kan jag betala i morgon?

Visst.

- Va? - Fan! Det hände igen.

Du är inte bra på det här.

COUSINEAUS GRÖNSAKER

Hej, pappa.

Leo! Hej!

Vilken fantastisk slump!

Du vet nog inte det, men jag har nyligen förlorat en närstående.

Mamma sa det.

Och jag tänkte att livet är för kort.

En far ska ha en relation med sin son.

Okej...

Var du planerad? Nej. Men sen fanns du ändå.

- Därför fick jag lov att improvisera. - Du stack.

Man ska gå när de vill ha mer, inte mindre.

- Jag hade jobbet och eleverna... - De jävla eleverna!

Du är svartsjuk. Det är förståeligt.

Jag bryr mig inte om eleverna och inte du heller. Allt handlar om dig.

Det här handlar också om dig.

Vi har ingen relation, pappa. Och jag har accepterat det.

Tvinga inte fram något.

Du är värdelös och svag, Barry.

- Hör du det, din klant? - Ja, mr Cousineau.

Vet du att du inte klarar av att spela en karaktär med...

...minsta stake?

Jag har ingen manlig förebild och har inga känslomässiga redskap.

Jag vet. Jag ska ge dig redskapen och förändra ditt liv.

Det blir fantastiskt. Och allt är er förtjänst.

Det är min teater. Det är så jag gör.

- Barry? - Hej! Mr Cousineau.

Vi testar oss fram. Det känns bra.

- Vi har en fråga...? - Stake.

Sa ni att jag saknar styrka eller att jag saknar stake?

Det måste bli rätt.

- Du ska göra Afghanistan-grejen. - Va?

Var ditt riktiga jag. Afghanistan.

Han gillade nog inte föreställningen. Han har inte fel.

Tur att Lindsay står på min sida. Mike och Michael förstår mig inte.

De skickar mig på audition för skitroller.

Det är sårande att de inte tror mer om mig.

- Är din börda att du får jobba? - Ja, visst får jag jobba.

Men inte med något väsentligt.

Hemmafru, styvmor, assistent.

Inget som speglar min sanning. Bara ett gäng svaga kvinnor.

Gillar du inte svaga kvinnor? Kan du inte ge dem din sanning?

- Nej. - Varför inte?

Vad menar du? Jag är en självtillräcklig person.

Jag är mycket självständig.

När jag flyttade hit kände jag ingen och hade inga pengar.

Men nu klarar jag mig bra.

Okej, Gene... Jag förstår vad du vill göra, men jag går inte på det.

Jag vet vad du vill att jag ska säga. Jag fattar.

Jag ska säga att jag har varit gift och att han misshandlade mig -

- men jag stannade kvar i flera år. Var det vad du ville höra?

Får jag spela svaga kvinnor för att jag var svag i mitt äktenskap?

Du har fel! Jag är inte svag. Jag lämnade honom. Jag...

Jag flyttade till Los Angeles för min egen skull och nu står jag på mig.

Och jag ber inte om ursäkt.

Och jag är ihop med en person som respekterar mig som jag är.

Jag kommer aldrig att vara ihop med en våldsam man igen.

Kan inte det vara din historia?

Jag...

Fan!

Fan!

Fan, fan!

Fan!

Fan, fan!

- Fuches? - Ja.

Jag vet att du inte vill träffa mig och det är ömsesidigt.

- Vad fan gör du här? - Jag vill inte störa.

Men jag är bara lite nervös.

Polisen kom till Cleveland och ställde en massa frågor.

- Hur fan hittade du mig? - Håll käften och lyssna på mig.

Har du dödat en polis?

Har du det? De tror att jag är inblandad.

- Jag vill veta allt. - Du måste gå.

- Jag kan få fängelse. - Du får inte hoppa på mig så här.

- Det här handlar om mig! - Dra åt helvete!

- Jag kan hjälpa dig! - Jag vill inte träffa dig igen!

Jag kan ta honom. Ge mig ett försök till.

Text: Ellinor Larsen www.sdimedia.com