Original subtitles

God morgon, Ivano.

Den första röda rosen har redan slagit ut,

väcker stillsamt

de Ijuva violerna

Den första svalan har nu återvänt

På den klara himlen cirklar den igen

för att annonsera den Ijusa årstiden.

Öppna fönstren för den nya solen,

Det är vår, det är vår.

Släpp in den friska luften

med en doftparfym av trädgårdar och ängar i blom

Öppna fönstren mot nya drömmar

Unga flickor,

förälskade.

Kanske drömmer du din vackraste dröm.

I morgon ligger din lycka

bland de silverglänsande molnen,

där månen redan satt ut ett datum.

Öppna fönstren mot den nya solen

Det är vår

Kärlekens festival

Öppna fönstren mot den nya solen

- Sluta nu! - Jag ska smacka till dig.

Lägg av!

Din idiot!

Sätt er nu.

Vad har du i ditt tomma huvud?

- Vad har jag gjort? - Håll tyst!

Kedjan har gått sönder igen.

För helvete!

Försök vara mer försiktig.

Ät nu.

- Bort med händerna! - Nej, den är min!

- Marcella, min docka, sätt dig och ät. - Och du?

- Jag måste göra saker. - Jag också.

Skynda er nu, jag kommer försent till jobbet.

Åh, vänta lite!

Är du klar med dina läxor?

Synd, då blir det pekpinnen! Era slöfockar.

- Vad har jag gjort? - Fick jag gå på mellanstadiet skulle jag vara bra.

Sergio går för att han är pojke. Dessutom kostar det 2000 lire.

Har du 2 000 lire?

Då kan du inte gå där.

Tur att jag lät dig få lite praktik så du har ett jobb.

Få bara in lite pengar och hjälp din värdelösa mamma.

Jag tar in pengar och jag hjälper alltid mamma.

Bra. Du gör din plikt.

Nu går vi.

Men vänta...

när tänker den där idioten Giulio fria?

- Jag vet inte. - Jag måste få veta...

Är det allvar eller bara trams?

Gå nu, du är sen.

Ja.

- Ta det här, du åt ju inget alls. - Jag behöver det inte!

Jag behöver inget.

Gör nåt bra idag.

Hej då, Ivano.

Delia! Var är du?

Kommer, Papa.

Delia!

Vad fan ska behövas?

- Svälter ut mig, det gör ni! - God morgon, Dom Ottorino.

Akta!

Min pojke, var är han?

Bort med händerna! Det är ingen bra dag.

Eh... Vilket tjafs!

När kusiner gifte sig fanns inte alla dessa problem.

Min son tog en främling och här är resultatet.

- Var är Ivano? - På jobbet.

Och sa inte hej?

Han säger aldrig hej, den otacksamma jäveln.

Efter allt jag gjort för honom.

Jag har lärt honom allt,

knyta skorna, raka sig...

Vem tog honom till hororna första gången?

- Du, Dom Ottorino, du. - Jag!

Kanske inte ett tack men i alla fall ett hej då.

Jag till och med gav honom huset.

Det togs i beslag. Du förlorade det på hästarna också.

Än sen då! Det är tanken som räknas.

- Men hans yrke, det lärde jag honom. - Vilket yrke?

- Gravplundrare. - Jaså det!

När han var barn grävde vi gropen och kastade ner honom.

Ivano kom upp med vaser, statyer.

Han var bra, som en katt.

Också ett bra yrke!

Var inte så dömande!

Fascisterna köpte allt.

Respektabla människor, eleganta.

De gillade att ha gamla grejer i vardagsrummet.

Kontanter var viktiga!

Jag lånade ut till massor av människor.

Du åkte fast fem gånger. Världens enda utfattiga lånehaj.

Inte alls! Min fru levde som en drottning.

Din fru var förtvivlad, hoppade från femte våningen. Med all rätt.

Vet du vad som är ditt problem?

Du pratar för mycket.

Lär dig att hålla käften. Du är en bra tjej men

du måste lära dig att hålla tyst, hålla munnen stängd.

Hallå killar, lägg av nu!

Vilka idioter!

Tur för er att jag inte berättar det för min man, han skulle klå upp er!

- God morgon, Alvaro. - God morgon, Delia.

Håll ett öga på Ottorino ifall han behöver något.

Lita på mig, jag ska se till honom.

Den stackars gamle killen.

Betyder mycket för mig!

Synd att han inte är min pappa.

Tacka Gud för det!

Det finns alltid en morgondag

Kära Delia! Vi har väntat på dig.

Jag tar dig till pappa.

- Adelina, skynda dig. - Ja frun.

Nu går vi, mina damer.

Den här vägen, Delia.

Sådär, ni är sena!

Delia, jag måste berätta för dig

att botemedlet fungerar, jag mår mycket bättre.

Det stämmer, färgen är tillbaka, ni var gul.

Och din far? Bättrar han sig också?

Det är min svärfar!

För att förbättra honom behövs en hjärnoperation.

De äldre kräver tålamod.

Klart.

- Du har sammetshänder. - Tack så mycket herrn.

- Du tror att det är lätt. - Pappa, det är lätt.

- Har du rätt bestämmer du. - Om du kan, bestämmer du!

Du är kvar i en gammal, död kultur. Vi behöver nya idéer, nya ansikten!

- Det är värderingar som räknas, inte ansikten! - Gemensamma målsättningar är det som räknas.

I kollektivets intresse.

Älskling... var tyst nu.

Börja inte diskutera nåt som du inte har med att göra.

Ge istället kvinnan hennes 20 lire.

- God morgon. - God morgon.

Det är faktiskt 30.

Vi är inte lika säkra på det.

Garn och Strumpor

God morgon.

Varsågod.

Så, fyra behåar, 200 lire,

och två strumpeband, 60 lire.

Det är 260 lire totalt.

Fröken Franca, om andra saker behöver lagas, står jag till förfogande.

Strumpor, ylletröjor, era egna saker också, en löpt strumpmaska...

Åh, vem tar ni mig för? Jag slänger dem med löpningar.

Lyckost! Jag fick gå med såna genom hela kriget.

Adjö.

Reparation och försäljning av paraplyer

Så nu dyker du upp?

- Jag ber om ursäkt. - Gå till verkstaden.

Då är vi överens.

Adjö, välkommen tillbaka på torsdag.

Unge man, var uppmärksam nu, det kräver en stadig hand.

Delia, visa honom.

Detta paraply hade ett brutet spröt så vi bytte det.

Ta väven,

trä på den.

Stick in topparna, en efter en.

Du ser? Lätt som en plätt.

Ser du?

- Förstår du vad jag säger? - Vad är spröt och toppar?

Åh, lysande!

Inte du också, Delia! Hjälp honom!

Så nu är det mitt fel.

Grabben, skärp dig!

Jag måste lära mig. När jag kan jobbet får jag inte bara 40 lire.

Va? 40 lire?

Herrn, får jag säga en sak?

Jag har jobbat här i tre år, även under bombningar.

Varför får han mer än jag?

Han är ju man!

Gud, vad du skräms!

- Delia, må djävulen ta dig! - Som en bomb.

Varför får vi inte använda hissen som alla andra?

Gud förbjude att vi träffar på nån fin herre och generar honom.

Klaga inte, det är mycket de kallar oss för lakanen.

Jag trodde att det skulle komma mer pengar med amerikanerna.

- Vi förlorade kriget, va. - Uncle Joe fixar det!

Ja, han är allt vi behöver.

Nu när vi får rösta, blir det en annan visa.

Ja, men bara en visa.

30 för skott, 260 från fröken Franca...

och 30 från Fiacchini...

Jag tror det här är ert.

Tack så jättemycket!

Släpp mig! Sätt ner mig!

Är ni tokig?

Oj, ursäkta.

Tack så mycket!

Jag visste att det var ert.

Jag trodde det, för alla är svarta.

Jag har inte träffat min familj på...

jag vet inte när jag sist såg dem.

Det här är det enda foto jag har av dem.

Den här vackra kvinnan... det är min mor.

Er mamma?

Det här är min far och det här mina bröder och systrar.

Alla så söta.

Jag saknar dem så mycket.

Tack så mycket, från hjärtat.

Är det något jag kan göra för er?

Jag är ledsen, jag förstår inte.

Jag talar bara italienska.

Vänta en sekund!

Det här är amerikansk choklad.

Den är faktiskt rätt god.

Choklad!

Ja, till er.

Till mig?

Tack! Jag tar hem den till battingarna.

Battingarna?

Battingarna, mina barn.

Tack.

Kan jag få veta ert namn?

Jag måste faktiskt gå nu.

Nej, nej, ert namn, kan ni säga ert namn.

Jag måste gå!

- Hejdå. - Tack, Måstegå.

Jag heter William.

Jag... William.

Och jag är väldigt tacksam.

Hejdå, Måstegå...

och tack!

Färska strängbönor!

Smälter i munnen, frun!

Inte strängbönorna, sälj mangold!

Bönor håller en vecka, mangold slaknar fort.

Kom hit.

Ge mig en kyss, så ingenting slaknar.

Sluta! Kom igen!

Jobba, slav, jag kommer tillbaka.

Mangold! Den är god, den är fräsch...

den slaknar inte!

Se där, jag gifte mig med en idiot.

Säg mig, sa amerikanen vad han hette?

Ja, han heter "Willian."

Willian...

Är inte amerikaner vackra?

De har alla sina tänder kvar! Massor!

- Kanske lite fler än vi. - Just det.

- Han var lång, va? - En riktig karlakarl!

Hur lång? Så här?

Nej, upp till baldakintaket.

Precis! Och hans händer, hur var de?

Det vet jag inte, jag tittade på hans ansikte.

Han var så vänlig.

Just det, du behöver en snäll, stilig amerikan.

Skippa din hopplösa idiot till man.

Visst är han retlig. Han var med i två krig!

Krigsgrejen igen?

En gång tölp, alltid tölp, tro mig.

Jag måste gå nu, har en del tvätt och annat att göra.

- Vänta! Ta den här. - Nej!

Ja.

Tack, Marisa.

Hej då.

Delia?

Jag har två lådor aprikoser, ska göra sylt ikväll.

Kom och hjälp mig, så får du en burk.

- Det gör jag gärna! - Då ses vi sen.

Jag måste höra vad Ivano tycker.

Varför det? Han krånglar ju bara för att han varit i två krig.

- Han kanske ger mig lov. - Ja, när helvetet fryser till is!

- Okej, hej då. - Hej då.

Du slutar aldrig, va?

Ursäkta mig.

Även som flicka sprang du alltid iväg.

- Det var ju du som sprang iväg. - Så låt oss springa iväg tillsammans.

Visst, dags att säga det nu, va.

Jag har ångrat det varje morgon i 30 år.

Jag blev distraherad och han stal dig.

Vad är det med dig idag?

Det går inte så bra.

Kunderna betalar bara när dom råkar komma ihåg det.

Fortsätter det så här kommer jag att dö här inne.

Nino!

Kommer.

Vad skulle du vilja göra?

Jag har en idé men kanske inte kuraget.

Jag vill inte ens berätta det för dig.

- Så skriv det då. - Åh visst!

Jag måste gå.

Hej, är du döv?

Jag börjar mögla här!

Hör på den!

Hej då, Delia.

Hej då, Nino.

Sergio, var är din syster?

Hon är där.

Miss Delia?

De är ett riktigt trevligt par.

Aldrig! Det är bara en förälskelse.

Du vill inte jinxa dem, va?

De har träffats i ett år, men ännu ingen ring, va?

Lyssna inte på henne, hon är bara avundsjuk

för att Marcella har en riktig pojkvän, och rik också.

Just det.

Hans pappa äger det bästa kafeet i trakten, helt nytt.

Det är tjusigt!

Visst, öppnat med pengar från svarta marknaden, dom schakalerna!

Alla var på den svarta marknaden. Sålde du inte din svågers olja?

Det har hon rätt i.

Hellre schakaler än helt utslagna, väl?

Om Marcella gifter sig med honom, kommer hon åtminstone inte sluta som du.

Tack för det.

Marcella, hämta barnen och gå hem, er far kommer.

Låt mig hjälpa till.

Ursäkta om jag utnyttjar tillfället, men Marcella och jag

har varit nära varandra ett tag.

Jag undrar om ni och Dom Ivano skulle vilja...

- alltså... - Ja?

träffa mina föräldrar.

Självklart!

- Kom på lunch på söndag. - Nej!

Nej?

- Inte här, snälla. - Vi bjuder er gärna till oss.

Absolut inte, det skulle min man aldrig acceptera.

Det är tradition att fästmannen kommer till fästmön.

- Vi kan gå gå till en restaurang. - Hör på den, va! Men hur...

Oroa dig inte, din mamma kommer att se till det.

- Då är ni välkomna på söndag. - På söndag.

Tack.

Gå och hämta pojkarna.

Du ser? Nu kallar vi på pojkarna.

Delia? Ni har fått post.

- Ge det till Ivano, jag blir bara förvirrad. - Bäst att låta bli.

Det är inte till Ivano, det är till er.

- Till mig? - Ja... det är ett brev.

- Det är omöjligt. - Ert namn står på det.

Tack.

Ada!

Säg inget till Ivano.

Ni vet hur han är.

Jag sköter mitt.

Delia, kom fort, pisspottan!

Jag kommer.

Tvätta händerna. Skynda er, vi äter snart.

Mammas docka!

Varför bjöd du hit dem?

- Jag skäms. - Varför det?

- Mamma... - Vad har jag nu gjort?

Du har alltid ett förkläde, håller i en trasa.

Visst, jag har mycket att göra.

Självklart ska jag klä upp mig till tillfället.

Franchino och Sergio svär hela tiden.

Ja, dom har varit jobbiga!

De hör din far och farfar och imiterar.

Men dom är stora nu,

vi ska förklara att vi har fina gäster, du ska få se att de...

Jag betalar dem.

Ger dem 5 lire var.

Och pappa då?

Du vet hur han blir när han dricker.

Vi håller vinet borta.

Farfar Ottorino!

- Han svär mot Herren! - Nej, bara Jungfrun.

Jag ska ta hand om farfar.

Han får mat innan och slumrar till,

sen låser vi in honom, du ska slippa se eller höra honom.

Kom igen, din far är här.

Låt honom inte se dig så här.

Delia, städa det här stället, det är en svinstia.

Kom hit, låt mig torka din mun.

Du är smutsig!

Såg du kedjan? Jag har fixat den.

- Bra. - Bara att ha sönder den igen.

Jag har mycket trevliga nyheter.

Helvete, jag dör av törst!

Ta vinet till honom.

Jag tog in mat till honom, nu får den här snubben gå.

- Din luring, jag gör det alltid. - Lögnare!

- Ditt avskum! - Jag ska skaka om din hjärna.

Jag går!

- Vad lärde de dig i skolan idag? - Fenicier. Jävla skit!

Jag skickar dig till skolan för att studera allt, även fåglar.

Du menar fasaner. Fenicierna är... ett slags turkar.

- Jag och Marcella vill säga... - Betalade strykaffären dig?

Du också, fram med slantarna.

Tvåhundraåttio lire? Ger dom oss allmosor?

Betalar inte ens för strömmen.

Men vi har det inte så illa.

Marcella tar hem nästan 600 lire i veckan.

Med dina 13 tusen blir det 15 400, minus 4 tusen för hyran,

200 för strömmen, 80 för gasen, gör 11 120.

Duktig flicka, du kan hålla i slantarna.

Marcella har nåt viktigt att säga.

Gör det nu, Marcella.

Giulio vill ta hit sina föräldrar på lunch, för att träffa er.

Nu börjar det likna nåt!

Eller hur, Delia? Vår Marcella ska gifta sig.

- Mammas docka! - Då tar jag hennes säng!

Kom hit, pappas glädje.

När du väl går, kommer det inte att finnas några kvinnor här!

- Marcella, ska du ha sex nu? - Och sova utan underkläder?

Sluta!

Här ska ni få höra!

Min dotter ska gifta sig med en gentleman,

inte en luffare som ni, era lodisar!

- Allihop! - Tjockskalle!

Jag ska till Marisa för att göra sylt...

Du ska ingenstans. Ge mig en skjorta, jag går ut.

- Vart? - Det angår inte dig.

Med all denna glädje glömde jag nästan bort!

Titta vad jag har.

Amerikansk choklad!

Vi kan fira med efterrätt.

Lugna ner er, en i taget.

Var kommer den ifrån, den här chokladen?

Några soldater gav bort den..

Gav bort den till vem?

Till folk som gick förbi.

De gav den till hororna.

Till gatflickorna,

till såna var det.

- Nej, det var en utdelning... - Håll käften.

Och du har mage att ge den till barnen.

Har du ingen skam?

Ivano...

Ingen. Jag svär att ingen, inte ens ödet, kan skilja oss åt

För denna kärlek som himlen ger oss kommer alltid att leva

Ingen. Jag svär, ingen kan ge mig, på en hel livstid

Den oändliga glädje jag känner med dig, bara med dig

Det är du, min kära

Bara du, i evig tid

Hela min värld börjar med dig, slutar med dig

Ingen. Jag svär, ingen, inte ens ödet kan skilja oss åt

För denna kärlek kommer att lysa upp evigheten

Det är du, min kära

Bara du, i evig tid

Hela min värld börjar med dig, slutar med dig

Ingen, jag svär, ingen, inte ens ödet, kan skilja oss åt

För denna kärlek kommer att lysa upp evigheten

Evigheten

Evigheten

Evigheten

Ta hit min näsduk.

Eau de Cologne.

Spreja.

Du sprejar till och med parfym på honom för hans horor.

Vad säger du?

Han spelar kort med vänner ikväll.

Visst!

Han har hårkräm för sina vänner.

Hellre än att sluta som du skulle jag ta livet av mig.

Vad? Säg om det där!

Varför låta honom behandla dig så?

Varför går du inte?

Och vart ska jag gå?

Vart ska jag gå...

Du ser, jag älskar dig fortfarande.

Jag är ledsen för igår.

Antar att jag är lite stingslig.

Trots allt...

Du var med i två krig.

Ja!

Bageri-Livsmedel

- Vad är det för pasta idag? - Vet inte!

Vem vet! Förra gången, bara ditalini.

Vi åt soppa i en vecka.

Ditalini, hoppas inte.

Jag kan inte ge dem soppa.

Det är öppet!

Hej, frun!

Min vän Måstegå, kul att se er. Hur är det?

Förlåt, men jag kan inte prata med er.

- Jag, vän. - Vän, men gå bort annars får jag problem.

Fattar ni inte?

Ni måste lämna mig ifred, okej?

Tar på mig! Varför tar han på mig?

Nej, det är sent för kronärtskockor.

- Dom har gått i blom. - Och 300 gram cikoria.

Okej.

Jag visste att Ivano inte skulle låta dig komma! Vill inte att du ska träffa någon.

Hennes man är fångvaktare, hon sitter i fängelse.

- Vill ni ha kryddörter, frun? - Ja, och ett kilo potatis.

I går var han nervös över Marcellas nyheter.

Vilka nyheter? Jag ställer undan två burkar sylt åt dig.

Tack.

Då kan jag göra en tårta till söndag...

Marcellas svärföräldrar kommer på lunch.

- Är Marcella förlovad med Giulio? - Verkar så.

Peppe!

Hörde du? Marcella är förlovad!

- Grattis! - Tack.

- Frun, hörde ni? - Hon också?

- Hennes dotter är förlovad! - Grattis!

Tack, men det är inte officiellt.

Berätta det inte, det ger otur.

Låt oss fira på kaféet.

- Mina potatis? - De blir era när ni har betalt för dem.

Peppe, ta hand om det, vi har saker att göra.

- Jag måste göra tusen saker! - Glöm det!

Vad kan hända? Det är bara en lunch.

Det som blir viktigt är att låsa in

den där mördaren, din svärfar.

Det betyder mycket för Marcella. För mig också, jag har inte sovit på hela natten.

Gör inte en så stor sak av det!

Ge dom mat bara, han tar fram ringen, en skål och det är klart.

Du måste hålla dig lugn.

Salvatore, skriv upp det, du vet var du hittar mig.

Du ska inte komma undan!

Ta en av dessa.

Ta en!

- Var fick du tag i dem? - Från en amerikan.

För ett halvt kilo cikoriagroddar.

Där lurade du honom rejält!

När har de här killarna någonsin sett cikoriagroddar?

I Wisconsin!

Stackars kille!

Undrar om han vet att man äter dem.

Wow!

Jag ska berätta nåt som ingen vet.

Vad har nu hänt?

I månader har jag stulit lite av pengarna från mina jobb.

Stulit? Det är ju dina pengar.

Jag har inte gett dom till Ivano, jag lade undan dem.

Nästan 8 000 lire.

Det är ju en hel tunna pengar!

Det är till Marcellas bröllopsklänning.

Ivano vill att hon ska ha på sig min gamla.

Det var en trasa redan då.

Hon måste vara den vackraste av alla.

Här, lägg undan den.

Rök den på söndag efter förlovningen.

Var försiktig, du får...

- Små bitar. - Ät dem inte.

Varför gråter du?

Var ingen lipsill nu, gå och lek.

Busunge!

- Är allt klart? - Ja, tack.

Om du behöver en hand... vad som helst för Marcella.

- Min fina duk är klar. - Tack, Giovanna.

Jag tar hem detta och kommer hit och hämtar den sen.

- Sen ska jag tvätta och stryka den. - Ta det lugnt, det är ingen brådska.

Ska du till och med låna henne din fina duk?

Så hon gör ett bra intryck på de där ormarna.

Ja, visst är dom det!

Jag lånar ut den till vem jag vill utan att fråga dig.

Delia, bry dig inte, hon är bara sur.

Det stör dig verkligen att se min Marcella hamna hos anständiga människor.

Anständiga? De är korkade lantisar.

Vi vet alla att de blev rika på att utnyttja människor.

- Förrädare! - Tänk på vad du säger.

- Annars vadå? Ska du klå mig? - Lugna ner er!

- Jag smackar till dig så du går i spinn. - Jaha? Låt oss se.

Rör mig inte!

- Vad händer här? - Det smärtar, va?

Den där Marcella är snygg, och din dotter vill ingen ha.

Tvätta munnen innan du nämner min dotter.

Sanningens mun!

Tvätta du din egen mun, den är full av gift!

Lugna er annars får era män ta hand om er!

Behövs inte.

Berätta det för våra män, så kan vi prata sen.

Okej, då ska jag berätta att dina ungar blåser in skräp med ärtrör.

- Det är inte sant! - Jaså inte?

Vi har alla sett dem.

Bollen!

Ge tillbaka den!

Sluta, din skitstövel!

Jag fick den först!

Lugna ner er. Om ni blir smutsiga, svär jag att jag ska döda er.

- Jag ska fånga dig och piska dig. - Du får aldrig tag i mig!

- Sluta spring! - Hans fel, den jäveln.

Håll käften, din fula fan.

Ännu ett svärord och jag svär att jag dödar er.

- Smaskigt! - Försiktig!

Kom hit.

Lås in farfar och kom tillbaka med den.

Tysta, om han vaknar, svär jag att jag ska döda er.

Gå.

Ska du se ut så där?

Ta av dig förklädet och kamma håret.

- Jag är klar. - Lagningen syns!

- Jag har ingen annan. - Sätt på förklädet igen.

Stanna ni, jag går.

- Välkomna! - Goddag, Dom Ivano.

- Hur står det till? - Bra.

- Santucci, ett sant nöje. - Angenämt, Moretti.

Orietta, min fru.

- Angenämt. - Angenämt.

Välkommen.

Och Luisa, den yngsta.

- Hur står det till? - Bra, tack.

Välkommen in.

Sluta nu, din halvapa!

Gott.

Har aldrig sett det med ditalini.

Jag gör den med rigatoni och kalvköttbullar.

Nåväl, er är inte lika mäktig.

Om ni vill, kan jag ge er min slaktares adress.

Han är lite dyr, men säljer kvalitet.

Tack.

Franco gillar inte kött i pasta.

Men mamma, det där är ett jävla skitsnack.

Ät.

Frun, ska ni inte sitta ner?

Jo.

Delia, ta en halv liter till.

Detta vin glider lätt ner, inte sant, Dom Mario?

Ja, men till lunchen tar jag bara ett glas.

Den här vackra dottern, vad arbetar hon med?

Vår Luisa studerar.

- Vad gör hon? - Hon studerar.

Nu gör hon slutproven i nian, och får A på alla.

Jag hämtar köttbullarna.

- Mer bröd hit, tack. - Ja.

Jag är ändå osäker på var jag står.

Pappa, nu är vi strax där.

Mamma, vatten!

Med allt vi har gått igenom,

är något nytt bättre.

Och nu vill jag säga något.

Vad kan du säga? Ät bara.

Kan jag få saltet, tack?

Säker.

Salt skickas inte.

Det ger otur.

Gå och hämta mina cigaretter.

Om ni tillåter, Dom Ivano,

så ska jag bjuda på en riktig en.

Tack, Dom Mario.

Mina kära gäster,

att se er vid vårt bord är ett stort nöje.

Men låt oss komma till anledningen till denna trevliga släktträff.

Han är vaken!

Är det någon vid dörren?

Nej.

Bra, dessa cigaretter.

Dra åt helvete allihop!

Herregud!

Jag glömde låsa in farfar.

- Din idiot! - Du sabbar allt varenda dag.

- Kan han gå? - Har inte varit uppe sedan före kriget.

- Men snälla Papa. - Papa så fan heller!

Vi äter gott för en gångs skull och bjuder inte in mig?

- Lite bakad pasta? - Jag vill tro det!

- Santucci Ottorino, ett nöje. - Moretti, mycket nöjd.

Pappa, de är Giulios föräldrar.

Angenämt.

Ah, jag vet!

Du har det där kaféet i partnerskap med "Råttan" Cecio.

Han sålde mer folk till tyskarna än vad du säljer kaffe på ditt kafé.

Som sagt...

Denna trevliga släktträff har en anledning.

För att få dessa båda turturduvor förlovade.

Ett löfte är ett löfte, eller hur, Giulio?

Ge mig din hand.

En skål för dessa båda ungdomar.

Grattis!

- Pappa, jag får hennes säng. - Du sa att den var min!

Ta bort dem från mig, Delia!

Det här är inte rätt tillfälle!

Sitt ner.

Sötnos!

Lycka till.

Allt gott, grattis.

- Älskling... - Får jag se.

Det där är strass!

Det gillar jag allra bäst.

När du ska överlämna ditt första barn,

begär nåt som riktigt gnistrar, inte en glasbit.

- Den här glasbiten... - Jag ska hämta bakverken!

Låt oss skåla!

Lite vin, pappa.

- Drick lite vin med vatten som vi. - Vin är fantastiskt!

- Jag också, pappa? - Skål!

- Grattis till dessa underbara barn! - Tack.

- Grattis! - Tack allihopa.

Bra för dig, Marcella!

Jag är glad att du gillar den.

Gjorde hon bakad pasta med ditalini?!

Lite vin till vår svärmor.

Denna underbara tjej, inte ens en droppe?

Nej tack.

Min mammas tallrik!

Gick lite i kras, va?

Sånt händer.

Man måste vara försiktig.

Bry er inte om mig, fira nu!

Fira!

- Jag ska hjälpa er. - Nej!

Allt är i bitar.

Fortsätt bara att fira!

Pappa, låt oss gå till vårt kafé och äta glass?

- Ja, glass! - Låt oss gå, pappa?

Snälla du!

Fortsätt, jag och mamma kommer senare.

Delia, ta pappa till hans rum, han är trött.

Adjö. Lycka till.

Kom nu, Papa.

- Fröken Delia... - Ursäkta oss.

Ivano...

Du klarar inte ens att vara uppassare.

Hallå!

Hallå.

Giulio förtjänade bättre.

Han ville inte lyssna.

- Hon är söt. - Inte riktigt...

Smart kanske! En strykerska...

Hon fick jackpot.

När hon väl är gift slutar hon jobba, Giulio kommer att civilisera henne.

Det som verkligen stör mig är att bli kopplad till det där slöddret.

- Slödder. - Och okunniga!

Goddag, Dom Mario.

Precis här? Du stör mina kunder.

- Det här är mitt kafé. - Men gatan är allas.

Låt oss hoppas att Luisa väljer bättre.

Väljer? Jag väljer åt henne.

Han är klar.

Bra.

- Var snäll och gå nu. - Lugna er, se till att göra rätt själv.

Ni också? I ett år har dom fyllt våra huvuden.

Ville du träffa mig, pappa?

Du gör fel med Delia.

Hon ber om det.

Tålamodet har en gräns.

- Men inte på det här sättet. - Jag vet.

Jag är ledsen.

Kom hit.

Här, sonen min, sätt dig ner.

Lyssna på din gamle far.

Du kan inte slå henne hela tiden.

Hon vänjer sig!

En gång.

Nån enstaka gång, en rejäl avbasning, så hon förstår.

Så gjorde jag med din stackars mamma. Såg du oss nånsin slåss?

Varför?

För att hon var min kusin och släkten är viktig.

Inte kusingrejen igen.

Sedan tidens början har alla män parat sig med kusiner.

Det är det enda vettiga.

Om du hade lyssnat och gift dig med din kusin Adelaide...

Hon var ful som synd!

Men hon visste sin plats.

Och jag skulle inte behöva höra bråket.

Jag vet, jag är ledsen.

I alla fall...

Delia är en bra hemmafru, hennes fel är att hon svarar emot.

Hon måste lära sig att stänga munnen.

Låt mig inte höra henne gråta.

Jag tycker synd om henne.

Dessutom, har jag inte rätt att få sova i fred?

Jag känner mig så skyldig med dig

Och du med mig

Vi vågar inte byta blickar

Eftersom ånger

tynger våra hjärtan

Låt oss förlåta varandra

allt det som varit

Varje fel

ska vi förlåta varandra

Än en gång

ska vi återgå till att älska som förut

Som en enda själ

ska vi komma ihåg

Första dagen vi träffades

Låt oss komma ihåg

Den strålande dagen

som förändrade hela våra liv

Med ett enda ord

Men vår kärlek

I spel eller grymhet

Förlorade uppriktigheten

Låt oss förlåta varandra

Låt oss förlåta varandra

Min kära

Hej frun, jag kanske skrämde er.

Förlåt om jag skrämde er.

Det var inte meningen.

Oroa er inte för det.

Så här. Igen?

Jag slog i armen. Låt mig gå.

Frun, ni måste komma ur det här. Om ni inte klarar det själv ska jag hjälpa er, förstår ni?

Jag förstår inte ett ord.

Varför måste han skrika?

Om ni behöver nåt kommer ni till mig, okej?

Den här killen är bara för mycket.

Jag trodde du skämtade.

Om det ändå vore så! Den här gången måste jag iväg.

Min kusin säger att det finns arbete i norr och lönen är bra.

Det är rätt.

Du måste iväg.

Ta med ullstrumpor, vintrarna biter.

Du verkar inte bry dig om jag åker.

Det är inte sant och det vet du.

Tänk då på saken.

Tänk på det.

Delia...

Nu vet du.

När åker du?

Jag avslutar sakerna här

och åker iväg på söndag.

Jag måste gå.

Tänk på det.

Marcella visade oss ringen.

Vi är glada för hennes skull.

- Och för dig. - Grattis!

Tack!

Vad sött, som från en film.

Ja!

Jag gjorde i alla fall en sak bra, va?

Det känns som att jag ammade henne igår!

Nu har hon fått en ring.

Se upp så Dom Ottorino inte stjäl den, han pantsatte till och med sina guldtänder!

Å nej, potatisen!

Marcella, kom hem, spring!

Åh nej, vad har jag gjort?

- Jag är ledsen, jag glömde den. - Hjälp mig.

Skynda dig, om din far kommer bryter helvetet lös.

- Pappa, förlåt... - Fan, jag och min tomma skalle!

- Jag glömde dem, förlåt. - Nej, mamma...

Gå och se efter grabbarna.

- Mamma... - Gå!

Vad tittar ni på?

Det blir bröd och mjölk ikväll. Tacka er efterblivna mamma.

Ser ni? Allt är uppklarat.

Vad är uppklarat?

Är det så här du reder ut saker?

Han fick släppa ut ångan och vi får lite lugn.

Gå och hämta brödet.

Skäms du inte?

Ser du inte att du är en dörrmatta?

Du är ingenting värd, räknas inte.

- Ring din man för en underskrift. - Jag skriver under.

- Din man? - Hör på, här finns ingen man.

Nöj dig med detta eller ta tillbaka blixtlåsen.

Vad har ni fått in i era huvuden, allihop?

- Så, vad sa vi? - Två hundra.

Tvåhundra lire.

Tack.

Adjö.

- Hej, Marisa. - Hej, Delia.

Lyssna, jag behöver en tjänst.

På söndag, efter mässan,

behöver jag ge folk sprutor i ditt hus.

Okej! Vilken är tjänsten?

Det är tjänsten.

- Du måste ställa upp på mig. - Jaha? Vart ska du?

Det kan jag inte säga.

- Du har hittat en annan! Himlen vare lovad! - Nej!

- Vill du göra mig den här tjänsten? - Ja!

Så om Ivano frågar,

på söndag kommer du för att ge sprutor.

Ja tänk!

- Om du sticker härifrån... - Nej!

Om du sticker,

får du inte bli infångad, han kommer att döda dig den här gången.

- Kom igen, menar du det? - Ja, det gör jag.

Lyssna på den här dumskallen.

Hej då, Marisa.

Hej då, Delia.

Delia?

Kom igen, sluta!

- Hon kan inte se oss. - Jo det kan hon!

Du är så vacker.

Varför sminket?

Vad är det här nya?

- Gillar du mig inte så här? - Jo, mycket.

Varför går du omkring med smink?

För jobbet.

Det är inte okej.

- Inte? - Du ska sminka dig bara för mig.

Men jag har smink för att vara snygg för dig.

- Säkert? - Ja.

Det gör ont!

- Bara för mig. - Bara för dig.

Om det bara är för mig, går du i fortsättningen till jobbet osminkad.

Hur som helst, när vi är gifta kommer du att sluta arbeta.

- Vem säger det? - Jag.

Du är min.

Okej? Bara min.

Bara din.

Kom igen, hon kan se oss!

Marcella.

Kom en minut.

- Vad är det? - Sätt dig.

- Ja? - Jag har tänkt lite.

Äktenskap är nånting fint.

Men, det är för livet.

Ingen återvändo.

Och? Vad är det du vill säga?

Gillar Giulio dig verkligen?

Du måste välja din man bra.

Han måste vara den rätte. Är Giulio den rätte?

Säg du mig det,

som gjorde ett så bra val själv.

Vad förstod jag då?

Men du har fortfarande tid.

Du också.

De står för huset, ringarna,

till och med en bra fotograf.

Vi ska ordna med blommor, men jag tror vi klarar oss utan.

När det gäller dem, fråga fader Felice.

Om Gud vill dör nån dan före, så kan vi få dem från begravningen.

Bra.

För klänningen har vi Delias.

Du har fixat till den, va? Den måste se ny ut.

Ja.

För musiken tycker jag att vi frågar Alvaro. Han var sångare.

Vem är han?

Nuvoloni, pappa. Killen som kommer varje morgon.

Den slöfocken?

Han för otur med sig!

Honom vill jag inte ha på bröllopet.

Tror du verkligen att de älskar varandra?

- Vad är det för fråga? - Hon öppnar munnen, ord trillar ut.

Du kanske inte förstår.

Vi måste fixa upp Marcella och oss själva också.

Känns det jobbigt att din dotter blir en dam? Va, Delia?

Men de där jävla uppkomlingarna...

Om det var upp till mig,

skulle jag sparka dem rakt åt helvete, det där snåla packet.

Men så länge de har kaféet

gör detta äktenskap oss alla gott.

Hon kan bara inte acceptera det, stackars Marcellina!

Hon ville ha honom ändå, men Dom Ivano går inte med på det.

Jag förstår.

Han har inte helt fel, kan inte ge sin tjej till en fattig lus.

- Verkligen inte. - De är utfattiga nu.

Tillbaka i sin by, där dom åtminstone har mat.

Inget finns kvar av kaféet, inte en stol.

Det gjordes med TNT.

Men jag undrar,

vem kunde ha varit så elak?

Miljontals!

Det är en lång kö.

- Du skördar det du sår. - Skäms du inte?

Nej.

Nog snyftat! Sluta nu.

Jag är en hygglig kille, men mitt tålamod har sin gräns.

Giulio älskade mig.

Kärlek lagar inte lunch eller middag.

Giulio har inte ens en potta att pissa i. De tog till och med tillbaka ringen.

Gemena skurkar! Vad har en glasbit för värde?

En gång pack, alltid pack.

Vill du traska omkring barfota i den byn, fäst vid en åsna? Va?

Jag går.

Mamma, säg nåt!

Du gör aldrig något!

Det är vad du tror.

Det är miraklens natt, var försiktig

Någon i Roms bakgator

Med sin mun, förstör en sång

Det är natten då hundarna pratar med varandra

Med en måne som håller på att blekna

Och folk springer in på torgen för att se

Den här natten, så söt att du vill dricka den

Att dela ett stadion med hundra tusen

En natt så underlig och djup

Att även radion säger det

Eller, sänder det

Så svart att den smutsar ner lakanen

Det är miraklens timme som förvirrar

Jag tycker mig höra Ijudet av ett skepp

På vågorna

Staden rör sig

Med sina torg, trädgårdar och mänskor på kaféer

Den flyter och seglar iväg

Även utan drivkraft går det

Men ikväll flyger den

Dess segel på husen är tusen lakan

Det finns busar också

Du behöver inte vara rädd, bara lite försiktig

Par om par de älskande

Fäller ut sina segel som pirater

Och mitt i detta hav

Ska jag försöka finna ut på vilken stjärna du är

För jag skulle vara förlorad

Om jag insåg att du inte är här ikväll

Är du klar? Marcella, nu går vi.

Skrik inte, jag är här.

- Din far? - På toaletten.

Kom hit. Stå still!

- Mamma, vi måste gå nu! - Fader Felice väntar inte med mässan.

Kom igen. Uppför er nu!

- Gå, gå! - Se om pappa behöver något.

Ja.

Papa?

Behöver du någonting?

Snälla, slösa inte bort min...

Jag går iväg.

Jag kommer!

Inte idag.

Vi går nu.

Och vi ska till mässan.

Här är jag. Kom nu, pojkar!

Hej, sakta in! Varför så bråttom?

Vi blir sena.

Pappa? Allt okej, behövde han något?

Allt är okej, han behöver ingenting.

Kom nu!

Må den allsmäktige och barmhärtige Herren

ge oss förlåtelse för våra synder...

Jag går till Dom Ottorino.

Dom Ottorino?

Dom Ottorino, det är Alvaro, behöver ni något?

Dom Ottorino?

Ni kan gå.

Och idag, snälla du,

handla enligt ditt samvete.

Samvetet av Gud vår Allsmäktige Herre

som ständigt övervakar och dömer dig.

Nu har jag fått nog av din sura min.

Ingen har väl dött!

NER MED SAVIOIA, LEVE REPUBLIKEN

- Har vi hittat nån fjärdeman? - Nej, ingen!

Alla är upptagna, ingen kan komma. Har aldrig sett en sån röra på gatan!

Jag gick i morse, en sån kö kommer man inte förbi.

Då ses vi senare.

Vad har du i den där?

Sprutan och det som behövs för att desinficera.

Jag ska till Marisa.

Gå då.

Dom Ottorino är död!

Det var så jag hittade honom.

Precis nu.

Jag sprang som en gepard.

Pappa, kan vi få hans rum?

Varför tog du honom från mig?

- Varför? - Gör inte så här! Ställ dig upp.

Agera inte på det här sättet.

Pappa!

Varför?

Varför, pappa?

Varför tog du bort honom?

- Så jag går. - Vart fan då?

Pappa! Låt mig vara ensam.

- Låt mig vara ensam. - Gå hem nu.

Vi kommer alla dit senare.

Heliga Maria, Guds moder...

- Munkar! - Bort med tassarna! Dom är inte till er.

Han var fortfarande varm, död sen bara några minuter.

Han verkade le mot mig.

Han älskade mig, som en son!

Såna rejäla män finns inte längre.

Ett helgon.

- Pappa, då är rummet vårt! - Kom igen, pappa!

Inte här!

Ivano, drick lite vatten.

Pappa, hur kan jag fortsätta utan dig?

Var stark.

Vem är den där gamla damen?

Hur ska jag veta det...

Älskling, varför snyfta så där?

Farfar var en gammal man.

Jag bryr mig inte ett dugg om farfar! Jag gråter för Giulio!

Vilken enorm, oändlig sorg.

- Kaffe? - Med två sockerbitar.

Om jag bara hade några!

Vilken enorm sorg. Enorm och oändlig!

Herregud!

- Alla älskade honom. - Alla!

Han log mot mig.

Tack.

Jag knackade och knackade, men inget svar.

Dom Ottorino? Dom Ottorino?

Tystnad. Jag knackade en gång,

knackade två gånger,

måste få se hur det stod till.

Jag gick in, han levde fortfarande.

Han tittade på mig, som för att be om hjälp.

Han sa ingenting, men hans ögon ropade.

Sluta!

Gå ut och lek.

Därute.

Vi gick så fort vi hörde det, men det är helt hopkört!

Man kommer inte igenom.

Alla idag? Gå imorgon.

Jag är så ledsen.

- Det är som det är... Kaffe? - Gärna!

- Våra kondoleanser. - Tack.

Ivano...

- Beklagar sorgen. - Tack.

Kan jag få prata med dig?

Vilken enorm, oändlig sorg.

Jag måste gå till Marisa.

- Hon väntar på mig. - Gå och öppna.

Gudskelov att du kom!

Vi hörde det... hade bara svårt att komma hit.

- Peppe, Marisa! - Beklagar sorgen.

Alla våra kondoleanser.

- Vad hände? - Alvaro hittade honom.

Han såg på mig och sa bara fyra ord-

Jag älskar dig...

Alvaro.

Jag väntade ganska länge,

men när vi hörde det..

ville Peppe komma hit.

Vem är den där gamla damen?

Ingen vet!

Frun, res er upp, ni verkar ha fastnat här.

Stig upp, gå och vila.

Drick lite vatten, annars kommer våra nästa böner att vara för er.

Tack.

Gudskelov att jag hittade dig!

Tänk om du redan hade gått, vad skulle jag säga till Ivano?

Gode ​​Gud!

Av alla dagar bestämde han sig för att dö idag.

Han gjorde det av illvilja, den fan.

- En elak skurk. - Degenererat svin.

- Mordisk skunk. - Förbannad slashas.

Be en bön för oss också.

Han har fått rätt många.

- Adjö. - Adjö.

Kom igen, Delia!

Det är bäst så här. Vad tänkte du?

Ivano är en slusk, men...

Tänk på barnen.

Tänk på Marcella.

Det är just henne jag tänker på.

Det finns alltid en morgondag!

Heliga Maria...

Nej, det räcker, frun.

Det räcker, verkligen.

Till Marcella

Vad du skrämde mig!

- Vart ska du? - För att ge sprutor.

- Sprutor till Marisas grannar. - Så här tidigt?

Löjligt!

Laga frukost, sätt igång.

Pappa? Allt okej igår kväll?

Ja, rörde inte en muskel.

Låt mig ge de här sprutorna.

Vi behöver pengar till begravningen.

Vi ska ge honom några ordentliga blommor.

Han förtjänar dem, inte sant?

Se till att du snart är tillbaka.

Den ormen!

Med detta kan du gå i skolan. Mamma.

Hör upp alla.

En i taget, trängs inte.

Förbered era dokument.

Ge plats så att... kom förbi imorgon

För nu går det inte

Jag öppnar inte idag eftersom jag strejkar

Och vi ska gå på gatorna med alla banderoller

Ser som alltid ut som idioter

Det struntar jag i, som du vet

Idag sjunger jag med alla andra

För att jag tror på det eller kanske av hövlighet

Att delta är ju frihet

Så det är motstånd

KVINNOR, den 2 och 3 juni, RÖSTA på REPUBLIKEN!

Jag har ingen sköld att skydda mig med

Eller vapen för att försvara mig

Eller hjälmar för att gömma mig

Eller helgon att vända mig till

Allt jag har är tungan i munnen, och kanske en halv dröm i fickan

Och många, många gjorda misstag

Men jag ska betala för dem alla...

Damerna uppmanas att ta bort sitt läppstift

innan man slickar på valsedlarna för att försegla dem.

Läppstiftsfläckar kan göra valsedlarna ogiltiga.

Och orden, jag vet, är alltid desamma

Men solen har kommit fram och de ser bättre ut

Skola och arbete, vilka originella ämnen

Förutom den gamla idén om att vi alla är lika

Och utan sköld för att skydda mig

Eller vapen för att försvara mig

Eller hjälmar för att gömma mig eller helgon att vända mig till

Allt jag har är tungan i min mun

Och även om ni klipper av den också

Slutar jag inte, beklagar

Jag kan till och med sjunga

Med munnen stängd

Titta på alla människor här

Vem kan svara efter mig

Med stängda munnar

Titta på alla människor här

Vem kan svara efter mig

Med stängda munnar

Med stängda munnar

Med stängda munnar...

I Italien, söndagen den 2 juni och måndagen den 3 juni 1946

hölls de första politiska valen med rösträtt för kvinnor.

89 % av dem skyndade till valurnorna.

Av 25 miljoner väljare var 13 miljoner kvinnor.

"Vi vek ihop våra röstsedlar som kärleksbrev" Anna Garofalo

Det finns alltid en morgondag

till Lauretta