Original subtitles

STOCKHOLM 3 VECKOR FÖRE RÅNET

[upptempo dansmusik]

[Rami] Hur noga man än planerar…

Frågan är inte om nåt kommer att gå fel. Frågan är vad.

Allt som krävs är en sekund av desperation.

Ett felbeslut.

-Hej. -Nån vill snacka med dig.

-Va? -Nån vill snacka med dig.

Han står i baren.

HELIKOPTERRÅNET

-Där! -Där är tänderna.

Och var är ögonen?

Där.

Där är ögonen.

Stora ögon, va?

Eller hur, älskling?

-1177 säger att vi ska åka in. -Vadå, SÖS eller?

-Du får ta Eddie då. -Men jag ska ju jobba, älskling.

Jag kan inte ta med båda till akuten.

Jag kan inte ha honom i ett restaurangkök.

Älskling?

Rami, lös det bara.

[Eddie jollrar]

Hej, hej, hej.

Det var roligt, va?

Pappa älskar dig. Ja.

[Eddie jollrar]

[mobil ringer]

Hallå.

[Rami] Tja! Kan vi boka om mötet med leverantören?

Hördu, vi kan inte boka om hur som helst med de här grabbarna.

-[Eddie gnyr] -Bror, jag kan inte bara…

[Michel] Hördu, vi behöver grejerna nu. Det finns ingen tid.

[Eddie gnyr]

[Rami] Jag vet vad du tänker. Vilken idiot.

Men tro mig, Karin.

Hade jag kunnat skydda er på nåt annat sätt…

[Eddie gnyr]

…då hade jag gjort det.

[högtalare] Nästa…

[Eddie jollrar]

[Eddie jollrar]

-Tja. -Tja.

Jag skulle köpa lite kött.

-Har du cash med dig? -Ja, jag har kontanter.

-Du har det? -Mm.

-[Eddie gnyr] -Så ja, älskling.

[kodlås piper]

[dörr slår igen]

[Eddie jollrar]

[Eddie jollrar]

[äldre man] Det här känns shady.

Vad ska du ha för nåt?

En rysk, tysk, italienare eller en… Glock, kanske?

-[Eddie gnyr missnöjt] -Ja.

[Eddie börjar gråta]

[äldre man på arabiska] Vad är det för knarkare som tar hit sitt barn?

[Eddie gråter]

[Eddie gråter]

[Eddie gråter allt högre]

Jag tar en Kalle, två Glock, Berettan och Uzin.

[dörr slår igen]

-[Eddie gnäller] -Så…

-Så gör vi så här… Ja. -[Eddie gråter]

[Eddies gråt tilltar i styrka]

Så, pappa är här. Pappa är här.

Hej, det här var Karin, Ramis sambo.

Skulle jag kunna få prata med honom?

-Vad menar du? Rami? -Jobbar han inte idag?

Rami, han har inte jobbat här på länge.

-Han har inte berättat det, visst? -Nej.

Nej, självklart inte. Jalla, hejdå.

[Karin andas högt och upprört]

[barnjoller]

Hallå?

[småbarnsgråt]

Älskling?

Jag lämnade Eddie där. Han har inte sovit, så du vet.

Älskar dig!

[ytterdörr slår igen]

[Michel] Vad menar du? Är det helt kört att spränga oss in genom taket?

Alltså, risken är att vi sänker hela byggnaden.

Det är ingen bra start, eller hur?

Nej, det är inte en bra start.

[Michel] Den här då? Kan vi ta oss genom den här?

Glaspyramiden på taket.

Hur gör vi sen, då? Svinga oss ner, eller?

Vi hittar ett sätt.

Och hur går det med polishelikoptrarna?

Jag letar vidare.

Har du nåt?

Bror, jag letar vidare. Jag är på det.

-Ska vi ställa in, är det dags… -Vi ska inte ställa in nåt, kom igen.

Grabbar, var inte stressade.

Lyssna. Vi kör. Vi kör på som vanligt. Okej?

[Alex på danska] Hur mår du?

Bra.

[på danska] Om det är nåt som är jobbigt, eller…

Du kan alltid prata med mig.

Visst vet du det?

Om du inte ska göra nåt särskilt på lördag

så har en kollega en sån där kräftskiva.

-Mhmm. -Mm.

Om du vill gå? Det kan bli kul.

Gärna.

Ja?

Toppen.

[stillsam instrumental musik]

[helikopter hörs på avstånd]

Kom igen! Vart ska du?

[dramatisk spänningsmusik]

-[Lena] Har de nån ny pilot än? -[Leonie] Det vet vi inte.

[åklagare Willner] Den femtonde, det är om två veckor, va?

Är han aktiv, då? Petrović.

Ja, han pratar konstant i olika telefoner, fram och tillbaka.

Det är svårt att hinna sålla med vår bemanning.

Har vi nog för att ta honom för förberedelse?

Nej.

Det kommer ju frågor uppifrån om varför vi lägger så mycket resurser

på ett brott som inte finns än.

-[Lena] Hur säkra är vi på datumet? -Vi har det från avlyssningen.

[Willner] Och vad vet vi om Västberga kontra Panaxia?

Vi hoppas att de gör allt fler misstag ju närmare den femtonde vi kommer.

Okej.

Vi behöver komma framåt.

Tack, då.

-Vad händer om vi… -Jag har en idé.

Kan du se till att dra tillbaka span på Petrović en timme?

-Varför då? -Jag vill prova en grej.

[pulserande spänningsmusik]

-[bartender] Hej. -Hej.

-Välkommen. -Tack.

-Dig känner jag igen! -[på serbiska] Jag tror inte mina ögon.

[på svenska] Hur länge sen är det, 15-20 år sen?

Säg inte så. Jag känner mig gammal.

Du kommer alltid att vara 12 i mina ögon. Vad gör du här?

Jag skulle ha haft en dejt.

-Skulle? -Han ställde in.

-[på serbiska] Vilken idiot. -Jag vet inte.

Kom och sätt dig. Vill du äta nåt?

-Ta ett glas? -Nej, tack.

-[på svenska] De har grym Vongole här. -[på serbiska] Men en öl går bra.

-Bara en öl? -Ja.

[på svenska] Amina, kan du hämta en stor stark hit?

-[Amina] Yes. -Tack.

-[på svenska] Är det ditt ställe? -Jag hjälper till lite bara.

Du då?

[på serbiska] Berätta.

-[på svenska] Är du kvar i Fittja? -Jag är tillbaka i Fittja.

-Från? -Jag har jobbat utomlands ett tag.

Jaha, vad jobbar du med?

Renhållning. Kul, va?

-[på serbiska] Ett jobb är ett jobb. -Så är det.

[på serbiska] Vad?

Förlåt. Varje gång jag tittar på dig ser jag din bror.

Du vet… Jag tänker fortfarande på honom varje dag.

[på svenska] Jag kan inte tänka på Fittja utan att må illa.

Mm.

[på serbiska] Du kom inte på begravningen.

Jag kunde bara inte. Jag kunde inte se din mamma i ögonen.

[på svenska] Jag kunde inte.

[på serbiska] Nåväl…

Jag var bara en liten flicka när han dog, så jag vet inte vad han var inblandad i.

[på serbiska] Vad kan jag säga…

Din bror var för god, men…

[på svenska] Han litade på folk.

-[på serbiska] Och det gör inte du? -[på svenska] Man lär sig.

-[på serbiska] Så länge man lever. -Mm.

Mm.

-[på serbiska] Jaha, är du gift? Barn? -Jag? Är du galen?

Vadå? Varför inte?

Man blir sårbar.

Okej. Som i den där filmen.

[på svenska] Vad heter den?

[på serbiska] "Du ska kunna dra och lämna allt på 30 sekunder."

Nåt sånt, ja. Heat med De Niro.

-Och Pacino. -Ja, han också.

[man] Zoran! Nån som kallar sig "föraren" frågar efter dig.

[på svenska] Okej, säg att jag ringer upp om en stund.

Jag minns hur ni alla började klä er som i filmen sen.

Minns du Milan? Han rakade och klippte sig som De Niro?

-[man på serbiska] Det är viktigt. -Det är alltid viktigt.

-Sitt kvar, jag kommer strax. -Okej.

[stillsam musik]

Axel.

Bra att du kunde komma. Sätt dig.

Det var bra senast.

Tja, kompis.

Vill du ses här för att se att jag inte är buggad?

Du är för smart för att blåsa mig.

Du vet, jag gör min research. Jag vet precis vem du är.

Jag vet att du är en bra pilot.

Modig. Orädd.

Jag vet att man fortfarande pratar om dig i tv-världen.

Hur du fick Madonna att hålla käften.

Och att du gav dig in i vindkraften för att få lite mer normala arbetstider.

Efter att Vanna och barnen gått ifrån dig ett tag.

Och jag vet att du har skulder.

Jag kan nog hjälpa dig med dina problem.

-Hej! -Hej! Åh, vad roligt.

-Ja. -Hej.

-Här är Michel. -Hejsan.

-Hej. -Hej. Michel.

-Jessica. -Det här är till dig.

-Men gud vad gulligt. -Det var så lite.

-[Jessica] Kom in. Häng av er. -Tack.

-Vad? -[på danska] Ingenting.

-Den är fin. -Sluta nu.

Du är snygg.

-Är det alla dina kollegor, eller? -Ja.

-Hej. -Hej!

Det här är Michel.

-Hej. Tjena. Hejsan. -Hej!

-Thomas. Välkommen. -Hej. Michel. Trevligt. Tusen tack.

[kodlås piper]

♪ Helan går…♪

Hej.

♪ Sjung hopp faderallan lej ♪

[kvinna 1] Men Stephen, han kör ju the game rakt av.

-Gud, gjorde han det med dig också? -Han bara: "Du passar jättebra i svart.

Det gör att du ser smalare ut."

[man] Jag får typ ångestpåslag av honom.

Han står där uppe på balkongen och stirrar ner på en.

Vet du vad han älskar?

Att se ner på folk. Det är det.

Ja. Men alltså, när jag dumpade honom,

då brukade han ju tajma sin rast med min lunch.

Då stod han där uppe på balkongen, som ett jävla creep.

Jag slutade ju för fan att äta lunch i atriet.

[kvinna 2] Så jävla äcklig.

[kvinna 1] Nämen, hörni…

[kodlås piper]

[Michel] Här, grabbar. Det här är en balkong.

De har liksom byggt en avsats inomhus.

-Så vi krossar glaspyramidens fönster? -Exakt.

Vi krossar fönstret här, tar stegen ner till balkongen som är på femte våningen.

Därför tar vi en till stege över atriet

till inomhusfönstret jag har nämnt, som ligger på sjätte våningen. Okej?

Den leder till förrådet här. Där tar vi oss ut, runt hörnet,

sen går vi, och var är vi då? I "cashen".

Det här är enda vägen in.

Det kommer krävas långa jävla stegar.

Och om stegarna går av… då är vi fast därinne.

[Michel] Vi är inte bara fast.

Vi är döda.

[Michel] Sex våningar ner… Stengolv.

Hur vet vi om ritningarna stämmer exakt?

Det vet vi inte förrän vi står där.

Perfekt.

[Michel] Kolla.

[billås aktiveras]

-[Michel] Vad vet du om den här killen? -Han jobbade med tv förut.

Startade nån egen verksamhet, han håller på med vindkraft.

Tog helikoptercertifikatet på sidan av. Har en massa skulder.

Hej, hej. Vad fan är det där?

Fuck you, hora!

[Zoran] Han förlorar snart allt om han inte betalar dem han är skyldig.

Alltså huset, frun, barnen. Alltihop.

Det finns inget sätt han hoppar av det här, lita på mig.

Men helt färsk?

Jag känner inga rånare som flyger helikopter.

Brate, om du vet nån, ring till mig.

-Tjena, Axel. -Hej.

Är det bra?

Axel, Michel. Michel, Axel.

-[Zoran] Michel jobbar med mig. -Kom, sätt dig.

Axel, vad händer? Hur mår du?

-Fint. -Okej.

-[Axel] Själv? -Det är fint, tack.

Den där piloten, han är fett dyr.

Flat fee också.

Får vi med oss de pengar vi tror

så blir det inte mer än tio procent av nettot ändå.

Fast frågan är hur vi ska betala en så stor fast summa

om vi inte får med oss nog med pengar? Du vet?

Snubben fattar inte att han sätter en prislapp på sitt liv.

-Du med ditt dåliga inflytande. -En cigg då och då kommer inte döda dig.

[Zoran] För att sammanfatta…

Vi vet var polisen har sina helikoptrar.

Vi vet hur vi tar oss in. Vi har helikopter, vi har piloten.

-Och vi har ett datum. -Ja.

Det här med stegarna, hur säkra är vi på att det funkar?

Helt säker.

-EBZ 288. -Hm?

Skriv ner EBZ 288 och skicka till fordonsregistret.

Kjell-Åke Löfgren. Falköping.

Kjell-Åke? Vad fan ska Kjell-Åke från Falköping göra här uppe?

Polis, eller?

De brukar skriva sina bilar på random folk runt om i landet.

-Kan jag titta? -Kom. Följ med.

-[man] Helvete. Tappa honom inte. -[kvinna] Nej, vad tror du?

[kvinna] Åh, nej.

-Tjena. -Hej.

Kan jag hjälpa dig med nånting?

Nej, hur tänker du då?

Du verkar lite vilse bara.

-Ni är inte härifrån, va? -Nej, exakt. Vi är här på besök.

-Besök? -Ja.

Varifrån är ni, då?

Söderifrån.

Söderifrån?

Vad trevligt.

Jaha, ni får ha en bra dag, då.

Detsamma.

-Tack så mycket. -Ja.

Helvete.

[spänningsmusik]

[Leonie] Petrović vet att han har span på sig, men inte varför.

[man] De blåser väl av det nu, eller?

Nja, inte så här tätt inpå. Det kan jag inte tänka mig.

Okej, men då gör vi så här.

Vi håller tillbaka yttre spanet i 24 timmar.

Då ger vi Petrović lite space, men vi fortsätter lyssna.

Bra.

Du…

Vi borde ta ett varv till på depåerna.

Insatsstyrkan vill att vi väljer tydligare vilken vi ska satsa på.

Mm. Okej.

Men det får vi ta senare.

Jag måste dra, men jag är tillbaka om ett par timmar.

-[Leonie] Hej. -Hej!

-Förlåt att jag är sen. -Det är lugnt.

-Har alla gått? -Nej, det är ett gäng kvar.

-Han sitter där. -Mm.

Hej.

Hej, len. Grattis!

-Hur känns det att vara fem, då? -Bra.

Du… Förlåt att jag blev lite sen.

Det var mycket bovar idag.

-[kvinna] Vi har inte hälsat. -Hej.

-Anna. Jag är granne. -Åh, Leonie. Jag är Kians mamma.

Jaha, är det du som är Kians mamma? Vad kul!

-Vadå span? Vad snackar du om? -Zoran har span på sig.

-Vi upptäckte det igår. -Fan!

-Jag visste det! -Ta det lugnt.

Hur då? Vi har fucking span på oss! Driver du med mig?

-Vet aina vad vi ska göra? -Nej, det är inte säkert.

-Zoran tror att det kan gälla nåt annat. -Fuck alltså!

Har du märkt nånting?

-Nej. -Nej, exakt.

Inte jag heller.

Vad gör vi?

Blåser vi av skiten, eller?

Säg att vi blåser av. Hur ska du klara dig? Ärligt.

-Jag klarar mig. Du har skulder. -Prata inte så om mig, okej?

Allt jag säger är, vad har förändrats egentligen?

Han har fucking span på sig!

-Har vi det? Har vi det, då? Va? -Det har förändrats!

Ärligt. Tänk efter.

Hade inte du märkt nåt? Hade inte jag märkt nånting?

Kom igen, ta det lugnt. Du nojar.

Du nojar.

Jag kan inte åka in igen.

-Jag kan inte åka in. Okej? -Jag fat… Jag fattar.

Nej, du fattar inte!

Då går vi.

-Ska vi äta köttbullar? -Nej.

-Ska du krama mormor? -Nej.

Kan inte du känna, liksom att så här, nu när du har kommit ut och börjat jobba,

att du saknar "jag gjorde inte det där"?

[man 2] Nej, nej. Alltså… Jag tycker så här…

[man 1] Ja, det känns…

-[man 2] Nej, men… -[man 1] Har du blivit välkomnad bra?

-Ja, visst. -Du har kommit in?

-Verkligen. -Okej.

[olika samtal pågår i bakgrunden]

[kvinna] Tut, tut, tut.

[man 1] Yes. Ja, men det gick bra. Jag och…

Vi hade ju Anders Lindström också, som organiserade det.

[kvinna] Tack.

-Det är bra för mig. -Äh, ett glas gör ingen skillnad.

[man 1] Så nu… Nu är väl både jag och han lite taggade, åtminstone jag.

Helt klart.

Var så god och börja.

Ta för er.

Peter, vill du berätta?

Ska jag det?

Ja, men jag har kommit in på Sorbonne.

-[kvinna] Va? Är det sant? -Lägg av. Va!

[kvinna] Jösses. Grattis!

-Grattis! -Grattis!

-Va! -Stort!

Rami, var pluggade du nånstans?

-Skål! -Kumla.

-Ja exakt. Fyraårig. -Ja.

Kursetta i väpnat rån och häleri.

Jag driver bara lite. Det fattar du va, Rami?

Absolut.

[kvinna] Hur gör ni med bostad, förresten?

[ung kvinna] Peters pappas kompis har en etta i…

Fick ni inte lära er äta med kniv och gaffel på Kumla?

[Anders] Rami?

Rami?

Christine.

[Rami] Tack för maten.

Älskling?

[ytterdörr slår igen]

[litet barn gnyr]

[småbarnsgråt]

[bilmotor hackar]

-Kan vi, snälla, gå tillbaka in? -Du kan gå in.

Han är ett as, men vad är nytt? Han vill provoce…

-Fan! -Sluta, Rami! Det räcker nu!

-Kom, gubben. Kom. -Karin?

Karin, sätt tillbaka honom.

-Sätt tillbaka honom och hämta Eddie nu! -Du kan gå till mormor.

Är du fucking allvarlig, eller? Är du på hans sida?

Sluta tyck så fucking synd om dig själv!

-Tror du inte jag fattar? -Vad fattar du?

Vad är det du fucking fattar? Säg till mig. Säg.

Jag vet att du ljuger. Jag ringde restaurangen.

Åker du in igen så ersätter jag dig med nån annan.

Du förstår det, va?

[långsam nedstämd musik]

-Leonie? -Ja?

Myttinge ringde.

De säger att Polishögskolan inte har nån riktig helikopterplatta.

Vad är frågan?

De vill veta hur länge helikoptrarna ska stå där.

Bara i natt. Imorgon är det över.

-Okej, jag meddelar dem. -Tack.

Du… Hade spanet hittat Zoran igen?

Yes.

-Du? -Ja?

Innan Lena godkänner kostnaden vill hon veta varför det är nödvändigt

att insatsstyrkan är vid båda depåerna i natt.

Säg att det blir jävligt dyrt att missa ett sånt här rån.

Särskilt om det läcker till pressen att vi visste om det på förhand.

Ska jag säga det?

[spänningsmusik som ökar i intensitet]

[kvinna] Nej, men den här är för melerad.

Den här gillar inte jag. Det blir för mörkt.

Jag gillar… Det är nån av de här två som är mina favoriter, tror jag.

Den här skulle vara fin med färg, men tapeten skulle funka jättefint.

Undrar om vi har råd med den här.

Har vi det, eller?

-Älskling? -Mm? Va?

-Jag pratar. Det här är viktigt, vi ska… -Ja.

-Ja, vad tycker du? -Jag tycker… Vilken vill du ha?

[kvinna] Den här skulle vara fin i det här rummet.

[Axel] Ja, den är lik, men vi…

Nej. Den vita är väl…

Men den vita? Ska vi ha ett helt vitt kök som alla andra?

Nej, jag vill ha den här i granit, faktiskt.

[spänningsmusik fortsätter]

Kan du snälla prata med mig?

Vad gör du för nåt?

Jag har ju sagt att jag kommer vara borta några dagar.

Vad händer? Vad är det du har hamnat i?

Vi räknar med att de slår till nån gång mellan midnatt och att solen går upp.

Vi har fem skyttar utposterade på närliggande tak.

Och helikoptrarna står i beredskapsläge, dolt på Bromma.

Går du ut genom den dörren…

Så…

Jag lovar att allt kommer att bli bra.

Fan ta dig, Rami.

Fan ta dig om du går nu.

[ytterdörren slår igen]

Det finns ingen möjlighet att vi kan vara inne i byggnaden och gripa dem där?

Risken för ett gisslanscenario är för stor.

Utgångspunkten är att följa efter på avstånd

med våra helikoptrar och sen gripa dem efteråt när de landat.

[man] Därav viss diskretion.

[man] Vad gör vi om de skjuter mot våra helikoptrar?

Då skjuter vi tillbaka.

[spanare] Vad fan?

Det är nån annan som går in i Petrovićs bil.

Ska vi följa efter eller stanna kvar?

[ledningen] Är det nån som har Petrović?

-Hej, vad händer? -[Mats] De har tappat Petrović.

-Va? -Ja, jag vet.

Driver du med mig?

Vadå, spanet har tappat bort honom på råndagen? Hur är det möjligt?

Snälla, skjut mig.

Snälla, skjut mig här och nu.

Okej.

-[Rami] Lite vänster. -Hej.

Sakta ner.

Vänta.

-Tar ni väskan? Här. -Ja, kasta. Hoppa in.

[Zoran] Vad säger ni, grabbar? Det blir inte mycket bättre, va?

-Axel, slappna av. -Mm.

Du är rik snart.

Har du memorerat flyktvägen?

Grusgropen i Norsborg där jag lämnar pengarna och er.

Sen sticker jag till Kanaanbadet.

-Lämna helikoptern där. -Ja. Några killar hämtar upp mig där.

Exakt. De väntar på dig där, i båt.

[Axel] Top notch!

Jag sa ju att jag kommer ta hand om dig.

[Michel] Grabbar!

Lyssna, det är sista gången vi ses innan det är dags.

Men det här är också sista chansen att säga till

om man vill backa ur.

Jag förstår de som stressar över att Zoran har span på sig,

men jag kan säga vad jag tänker.

De vet inte exakt vad vi ska göra.

De vet inte vilka som är inblandade.

Men viktigast av allt…

De vet inte när.

Jag behöver höra från var och en av er, här och nu,

om ni är med mig hela vägen eller inte.

Det finns inget annat. Klart vi kör.

Vi kör.

Vi kör.

Rami?

Jag är redo.

Enheten utanför Panaxia vill blåsa av operationen.

-Vi ger det en stund till. -Solen går snart upp.

Tror du verkligen de kör i dagsljus?

Vi väntar lite till, okej?

[polis] Bekräfta avståndet om tre. Min sida.

45 meter.

45 meter, uppfattat.

Zoran?

-Ja? -Jag bara… Vart ska vi?

Vad menar du?

Vi utgår väl med helikoptern från Norrtälje? Då måste vi norrut.

Jag sa till dig: "Var redo den 15:e." Inte: "Vi kör den 15:e…"

-Vad menar du? Vadå, inte ikväll? -Nej, nej, nej, nej.

Man säger aldrig det riktiga datumet högt.

Skål, grabbar!

[ödesmättad, dramatisk spänningsmusik]